FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för ekonomi och valutafrågor PRELIMINÄR VERSION 2002/2075(COS) 30 april 2002 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om kommissionens rekommendation till 2002 års allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (KOM(2002) 191 C5- /2002-2002/2075(COS)) Utskottet för ekonomi och valutafrågor Föredragande: Bruno Trentin PR\466248.doc PE 314.949

PE 314.949 2/20 PR\466248.doc

INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA... 4 FÖRSLAG TILL RESOLUTION... 5 MOTIVERING... 18 PR\466248.doc 3/20 PE 314.949

PROTOKOLLSIDA I en skrivelse av den förelade kommissionen parlamentet rekommendationen till 2002 års allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (KOM(2002) 191 2002/2075(COS)). Vid plenarsammanträdet den 2002 kommer talmannen att tillkännage att kommissionens rekommendation hänvisats till utskottet för ekonomi och valutafrågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för sysselsättning och socialfrågor, som utsetts till rådgivande utskott (C5- /2002). Vid utskottssammanträdet den 21 november 2001 hade utskottet för ekonomi och valutafrågor utsett Bruno Trentin till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 20 och 27 mars, 16 april och behandlade utskottet kommissionens rekommendation och förslaget till betänkande. Vid detta/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) förslaget till lagstiftningsresolution med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande),... (vice ordförande), Bruno Trentin (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen),... och.... (en kommer att avges muntligen i kammaren.) Yttrandet (Yttrandena) från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (och utskottet för...) (och ) återges i betänkandet. (Utskottet för... beslutade den... att inte avge något yttrande. Betänkandet ingavs den... Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas/har fastställts till den... kl.... PE 314.949 4/20 PR\466248.doc

FÖRSLAG TILL RESOLUTION Europaparlamentets resolution om kommissionens rekommendation till 2002 års allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (KOM(2002) 191 C5- /2002-2002/2075(COS)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens rekommendation till 2002 års allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (KOM(2002) 191), - med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av 2001 års allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (KOM(2002) 93), - med beaktande av kommissionens meddelande om Europeiska rådets vårmöte i Barcelona - Lissabonstrategin möjligheter till förändring (KOM(2002) 14, och sin resolution av den 28 februari 2002 om detta 1, - med beaktande av den slutliga rapport av den 24 januari 2002 som TEPSA:s expertpanel överlämnade till utskottet för ekonomi och valutafrågor om 2001 och 2002 års allmänna ekonomiska riktlinjer, - med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23-24 mars 2000, - med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona den 15-16 mars 2002, - med beaktande av sin resolution av den 28 februari 2002 om Europeiska rådets vårmöte 2002: Lissabonprocessen och den fortsatta inriktningen 2, - med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2002 om den ekonomiska situationen i Europeiska unionen, förberedande rapport inför kommissionens rekommendation om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken 3, - med beaktande av artikel 99.2 i EG-fördraget, med beaktande av artiklarna 41 och 163 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A5- /2002), och av följande skäl: 1 Texter antagna under sammanträdet den 28 februari 2002, punkt P5_TAPROV (2002)0081 Strategi för hållbar utveckling inför toppmötet i Barcelona (B5-0118/2002), sidorna 39-44. 2 Texter antagna under sammanträdet den 28 februari 2002, punkt P5_TAPROV (2002)0079 Europeiska rådets vårmöte 2002: Lissabonprocessen och den fortsatta inriktningen (A5-0030/2002), föredragande: Hans Udo Bullmann, sidorna 26-34. 3 Texter antagna under sammanträdet den 14 mars 2002, punkt P5_TAPROV (2002)0124 Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, sidorna 137-141. PR\466248.doc 5/20 PE 314.949

A. Den kraftiga och delvis förväntade minskningen av den ekonomiska tillväxten i Europeiska unionen under 2001 har visat att EU:s ekonomi behöver en starkare samordning och en bättre blandning av politiska åtgärder. B. Stabilitets- och tillväxtpaktens bindande karaktär, i synnerhet gränsen på 3 procent för underskottet i de nationella budgetarna och upprätthållandet av prisstabilitet, spelar en betydande roll både för att stabilisera den ekonomiska produktionen och för att skapa förtroende för EU:s ekonomi. Det behövs dock ytterligare samordnade insatser under paktens andra del för att lägga den nödvändiga grunden för en investerarvänlig miljö och högkvalitativa arbeten. C. Under Europeiska rådets möte i Lissabon den 24 mars 2000 fastställdes det viktigaste strategiska målet för EU:s ekonomiska verksamhet, nämligen att skapa den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin, med en hållbar ekonomisk tillväxt som leder till fler och bättre arbetstillfällen och större social sammanhållning. Det förekommer dock betydande förseningar i flera EU-länder med att uppnå detta mål. D. I rekommendationen till 2002 års allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik måste man fullt ut ta hänsyn till slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona och ansvaret att tillhandahålla enhetliga riktlinjer för hållbar tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning i Europa. 1. Europaparlamentet välkomnar allmänt kommissionens rekommendation till 2002 års allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik, men anser att ramen för en samordnad strategi för den ekonomiska och sociala politiken i euroområdet måste stärkas för att Europeiska unionen effektivt skall kunna bekämpa tendensen till recession, särskilt på områdena för en aktiv och enhetlig investeringspolitik, forskning och innovation, livslångt lärande och kommunikationsnätverk. 2. Europaparlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna att, för att uppfylla villkoren i Lissabonstrategin, inbegripet Stockholmprocessen för hållbar utveckling, införliva "strategin för integrering av miljöaspekter" i sin ekonomiska politik samt sin sysselsättnings- och socialpolitik och att skynda på moderniseringen av den europeiska sociala modellen som en produktiv faktor för tillväxt och kvalificerade arbeten. 3. Europaparlamentet beklagar på nytt att det inte fullt ut deltar i utformningen och genomförandet av Europeiska unionens allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken. Parlamentet kräver därför att det i år på ett lämpligt sätt skall få delta i förberedelsen och rationaliseringen av de ekonomiska och sysselsättningsrelaterade förfarandena, inbegripet förbättringen av samarbetet mellan EU-institutionerna. Det betonar återigen behovet av större insyn i Europeiska unionens beslutsprocesser och ett mer systematiskt deltagande från de nationella parlamentens sida i förberedelsen av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, innan de olika regeringarna fattar beslut som därefter är omöjliga att ändra. 4. Europaparlamentet ber kommissionen och rådet att ändra den nuvarande rekommendationen enligt nedanstående ändringar, och begär dessutom att man skall utöka huvudprioriteringarna och kraven i fråga om den ekonomiska politiken för 2002, vilka PE 314.949 6/20 PR\466248.doc

även borde inbegripa åtgärder för att förbättra blandningen av de makroekonomiska politiska åtgärderna och för att förbereda rationaliseringen av de ekonomiska och sysselsättningsrelaterade förfarandena, även förbättringen av samarbetet mellan de berörda EU-institutionerna. 5. Europaparlamentet uppmanar rådet att beakta följande ändringar: Kommissionens förslag Parlamentets ändringar Ändring 1 Punkt 3.1, led ii (Generellt sett bör de medlemsstater som ingår i euroområdet göra följande:) ii. Säkerställa att skattereformerna finansieras på ett lämpligt sätt, så att åtagandet om sunda offentliga finanser kan infrias. Undvika en konjunkturförstärkande finanspolitik och därigenom bidra till en lämplig makroekonomisk politik på nationell nivå och i euroområdet. Låta de automatiska stabilisatorerna verka fullt ut i takt med att ekonomin återhämtar sig. Se till att budgeten följs noggrant, så att det inte uppstår avvikelser från målen i stabilitetsprogrammen. ii. Säkerställa att skattereformerna finansieras på ett lämpligt sätt, så att åtagandet om sunda offentliga finanser kan infrias. Undvika en konjunkturförstärkande finanspolitik och därigenom bidra till en lämplig makroekonomisk politik på nationell nivå och till en lämplig makroekonomisk och social politik på nationell nivå liksom på EU-nivå, samtidigt som eurogruppen i detta fall i högre grad står för samordningen. Låta de automatiska stabilisatorerna verka fullt ut i takt med att ekonomin återhämtar sig. Se till att budgeten följs noggrant, så att det inte uppstår avvikelser från målen i stabilitetsprogrammen. En ekonomisk och social strategi för att förbättra förutsättningarna för tillväxt och full sysselsättning i EU måste kombineras med makroekonomisk politik, ekonomiska reformer och strukturpolitik, aktiv sysselsättningspolitik och modernisering av det sociala skyddet. Det finns institutionella processer för att utveckla dessa politiska åtgärder, nämligen Kölnprocessen om makroekonomisk politik, Cardiffprocessen om strukturpolitik och strukturella reformer samt Luxemburgprocessen om sysselsättningspolitik. För att dessa processer skall kunna genomföras krävs det emellertid en strategi för blandningen av de politiska åtgärderna och makroekonomisk samordning. Eurogruppen utgör ett forum för samordning. PR\466248.doc 7/20 PE 314.949

Ändring 2 Punkt 3.1, led iiia (nytt)(generellt sett bör de medlemsstater som ingår i euroområdet göra följande:) iiia. Genom att inom euroområdet samordna försörjningen av råvaror, i synnerhet olja, med långfristiga kontrakt och stabila priser, bidrar man, utan att detta mål påverkas, väsentligt till att garantera att denna politik främjar den allmänna ekonomiska politiken i gemenskapen. På grund av de risker för unionens ekonomi som orsakas av oljeprisvariationer är det ännu mer brådskande att ta fram initiativ för en diversifierad försörjning och för långfristiga avtal i euro. Ändring 3 Punkt 3.1, led i (ny) (Löneutvecklingen) -i. att löneutvecklingen i medlemsstaterna återspeglar olika nivåer av produktivitet och yrkeskvalifikationer, De enda lönevariationerna som inte är diskriminerande gentemot vissa regioner eller vissa yrkeskategorier är de som uppstår på grund av olika produktivitetsnivåer eller olika yrkeskvalifikationer. Ändring 4 Punkt 3.1, led iii (Löneutvecklingen) iii. att nationella arbetsmarknadsinstitutioner och kollektiva avtalsförhandlingar respekterar att arbetsmarknadens parter är självständiga och tar hänsyn till förhållandet mellan löneutvecklingen och villkoren på arbetsmarknaden, och därigenom möjliggör en löneutveckling som följer produktivitetsutvecklingen och skillnader i iii. att nationella arbetsmarknadsinstitutioner och kollektiva avtalsförhandlingar respekterar att arbetsmarknadens parter är självständiga och tar hänsyn till förhållandet mellan löneutvecklingen och villkoren på arbetsmarknaden, och därigenom möjliggör en löneutveckling som följer produktivitetsutvecklingen och skillnader i PE 314.949 8/20 PR\466248.doc

yrkesutbildning, för att garantera EU:s konkurrenskraft och förbättra sysselsättningen för alla utbildningsnivåer och i alla geografiska områden. yrkesutbildning samtidigt som hänsyn tas till de investeringar som görs för att höja nivån på arbetskraftens kunskaper, för att garantera EU:s konkurrenskraft och förbättra sysselsättningen för alla utbildningsnivåer och i alla geografiska områden. Kollektiva förhandlingar borde inbegripa allt större investeringar i arbetstagarnas utbildning, kvalifikationer och anställbarhet. Ändring 5 Punkt 3.2, led ii ii. Främja de offentliga utgifternas kvalitet genom att styra om dem i syfte att öka det fysiska kapitalet och humankapitalet, och FoU för att säkerställa betydande årliga ökningar av investeringarna per capita. ii. En lämplig avvägning mellan att minska den offentliga skulden, sänka skatterna och finansiera offentliga investeringar på viktiga områden måste göras så att övervakningen av omstruktureringsprocesserna och deras sociala följder åtföljs av en investering i infrastrukturer och tjänster som främjar skapandet av nya arbetstillfällen och en högre kvalitet på de offentliga utgifterna, först och främst genom att inrikta dessa på investeringar i humankapital, genom forskning och innovation, livslång utbildning och livslångt lärande samt incitament till innovationer inom organisationen av arbetet, vilka främjar kvaliteten på arbetet så att nivån på investeringar i de mänskliga resurserna betydligt ökar. Sunda offentliga finanser och begränsade nivåer på de offentliga skulderna utgör grunden för skattemässig stabilitet och tillväxt. Stabilitet i sig skapar dock inte hållbar tillväxt. För att nå stabilitet och tillväxt behövs det dessutom nya möjligheter när det gäller offentliga och privata investeringar på ett bredare plan (t. ex. insfrastrukturer, forskning, system för snabb överföring av information (data highways) samt undervisning och utbildning). Särskild uppmärksamhet bör fästas vid en eventuell samverkan mellan insatserna för offentliga och privata investeringar på nationell nivå och på EU-nivå och vid gynnandet av en europeisk PR\466248.doc 9/20 PE 314.949

investeringspolitik. Ändring 6 Punkt 3.2, led v v. Reformera pensionspolitiken i riktning mot de breda gemensamma målen som fastställdes vid rådsmötena i Göteborg och Laeken för att slå vakt om pensionernas kvalitet, bibehålla den finansiella hållbarheten och uppfylla samhällets föränderliga behov. Utveckla en övergripande strategi där man beaktar balansen mellan dessa breda mål och de utmaningar som de enskilda länderna står inför, särskilt vidta åtgärder för att höja den effektiva pensionsåldern (genom att begränsa tillgången till förtidspension, avlägsna omotiverade ekonomiska skevheter i skatte- och pensionssystemen som gör att äldre arbetstagare lämnar arbetsmarknaden för tidigt och genom att tillåta mer flexibla system när det gäller pensionsåldern), utforma pensionssystemen så att de tar hänsyn till demografiska faktorer och förväntade ökningar av livslängden, öka insynen i pensionssystemen när det gäller bidrag och förmåner och arbeta mot ett ökat fonderingsinslag i pensionssystemen och rättvisa försäkringsmatematiska beräkningar. v. Reformera pensionspolitiken i riktning mot de breda gemensamma målen som fastställdes vid rådsmötena i Göteborg och Laeken för att slå vakt om pensionernas kvalitet, bibehålla den finansiella hållbarheten och uppfylla samhällets föränderliga behov. Utveckla en övergripande strategi där man beaktar balansen mellan dessa breda mål och de utmaningar som de enskilda länderna står inför. Särskilt vidta åtgärder för att främja en frivillig och flexibel förlängning av arbetslivet, genom att med hjälp av högre pensioner uppmuntra ett aktivt åldrande av befolkningen, genom offentliga bidrag för en fortsatt betalning av de sociala avgifterna vid arbetslöshet samt genom att uppmuntra företag att anställa och omskola äldre arbetstagare och straffa företag som använder sig av avtalspension, uppmuntrar arbetstagare att gå i förtida pension eller avskedar anställda på grund av deras ålder. Dessutom se till att pensionssystemen tar större hänsyn till de demografiska riskerna, den förväntade ökningen av livslängden och in- och utbetalningar över gränserna. En politik för att uppmuntra ett aktivt åldrande bör utesluta alla auktoritära beslut och tvärtom, med hjälp av riktade incitament, gynna ett enhetligt agerande från företagens sida och större beredskap från arbetstagarnas sida till omskolning och omorganisering. Ändring 7 Punkt 3.2, led vi vi. Ytterligare samordna skattepolitiken för vi. Ytterligare samordna skattepolitiken för PE 314.949 10/20 PR\466248.doc

att undvika skadlig skattekonkurrens samt på ett effektivt sätt genomföra rådets överenskommelse om skattepaketet från november 2000 med avseende på att uppfylla tidsfristen för överenskommelsen i december 2002. att undvika skadlig skattekonkurrens samt på ett effektivt sätt genomföra konkreta åtgärder på grundval av Primarolo-rapporten och OECD:s plan om skatteflykt med avseende på att uppfylla tidsfristen för överenskommelsen i december 2002. EU har kämpat med projekt för att samordna skattepolitiken i tre årtionden. Det är nu dags att komma överens om ett antal konkreta åtgärder för att samordna skattepolitiken i enlighet med Primarolo-rapporten, för att förhindra en ytterligare urholkning av skatteunderlaget och möjliggöra en rättvis skattekonkurrens samtidigt som man avskaffar orättvis skattekonkurrens som leder till en snedvridning av konkurrensen i EU:s ekonomi. I en globaliserad värld med gränsöverskridande företagsverksamhet och ökande e-handel kommer det att bli ännu svårare att driva in skatter. En samordnad ekonomisk politik måste organiseras tillsammans med en samordnad skattepolitik. Ändring 8 Punkt 3.3, led iv iv. Underlätta arbetskraftens rörlighet genom att i dialog med arbetsmarknadens parter öka möjligheterna till livslångt lärande för att på så sätt bidra till bättre arbetskvalitet och högre produktivitet. iv. Underlätta arbetskraftens rörlighet genom att i dialog med arbetsmarknadens parter öka möjligheterna till livslångt lärande och förbättra resurserna för att främja livslångt lärande så att flexibilitet i anställningen, kvalitet på utbildning och rörlighet blir en integrerad del i anställbarhetspolitiken, vilken omfattar ständig fortbildning, yrkesanpassning och omskolning av yngre personer, kvinnor och äldre arbetstagare, liksom av invandrare och arbetslösa, för att på så sätt bidra till bättre arbetskvalitet, högre produktivitet och social integration. För att nå målet att bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen måste man utveckla och ständigt förbättra det livslånga lärandet för alla. Livslångt lärande är huvudvillkoret för att man skall kunna garantera fri rörlighet för arbetstagare. En extern flexibilitet i anställningen utan en politik för livslångt lärande kan komma att leda till nya former av instabilitet och till en marginalisering av många arbetstagare. Det krävs en bred ram med olika utbildningsmöjligheter. Detta innebär att man PR\466248.doc 11/20 PE 314.949

i största möjliga grad måste använda relevanta instrument inom ny teknik, såsom Internet, e-utbildningsprogram och informationsnätverk. Även om konceptet med livslångt lärande i detta syfte är av största vikt är det ännu viktigare att skapa ett informationsnätverk för alla. Vi måste främja och garantera en enkel och effektiv allmän tillgång till information och se till att alla informationskällor är tillgängliga för medborgarna så att man undanröjer risken att skapa en ny form av fattigdom, nämligen informationsfattigdom. Fortbildningsorganisationernas utbud motsvarar dessutom inte alltid företagens krav vad gäller kunskaper och färdigheter. Det är därför önskvärt med större samarbete mellan dessa två enheter. Kostnaderna i samband med politiken för livslångt lärande och genomförandet av de skattemässiga och ekonomiska incitament som skall få företagen att genomföra denna politik är en av huvudprioriteringarna för de offentliga utgifterna. Ändring 9 Punkt 3.3, led v v. Tillsammans med arbetsmarknadens parter främja en mer flexibel arbetsorganisation och se över regelverket för anställningsavtal och relaterade kostnader för att främja skapandet av arbetstillfällen och uppnå balans mellan flexibilitet och arbetstrygghet. Se till att en eventuell sänkning av den totala arbetstiden inte leder till att enhetsarbetskostnaden stiger samt att framtida arbetskraftsbehov beaktas fullt ut. v. Tillsammans med arbetsmarknadens parter främja en mer flexibel arbetsorganisation och se över regelverket för anställningsavtal och relaterade kostnader för att främja skapandet av arbetstillfällen och uppnå balans mellan flexibilitet och arbetstrygghet, samtidigt som arbetstagarnas anställbarhet garanteras genom utbildning och omskolning. Se till att en eventuell sänkning av den totala arbetstiden inte leder till att enhetsarbetskostnaden stiger samt att framtida arbetskraftsbehov beaktas fullt ut. Man måste uppge de villkor som krävs för att en ny balans skall nås mellan flexibilitet och trygghet, nämligen anställbarhet och ständig fortbildning. Ändring 10 Punkt 3.3, led via (nytt) via. Främja det förebyggande samrådet med arbetstagarna inom ramen för omstruktureringsprocesserna, enligt vad som föreskrivs i grönboken om företagens sociala ansvar, för att minska riskerna för strukturell arbetslöshet och öka PE 314.949 12/20 PR\466248.doc

möjligheterna till fortbildning inom yrket och återanställning. Det gäller att använda benchmarking på rekommendationerna i grönboken om företagens sociala ansvar. Ändring 11 Punkt 3.4, led iii, inledningen och strecksats 1 (ny) iii. Påskynda reformer i nätindustrierna, och samtidigt iaktta skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster: iii. Påskynda strukturella reformer, och samtidigt iaktta skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster: - Strukturella reformer bör fullt ut ta hänsyn till hur viktig kvaliteten på, och den allmänna tillgången till, offentliga tjänster är för den territoriella och sociala sammanhållningen i Europeiska unionen. Enligt ordförandeskapets slutsatser från toppmötet i Barcelona i mars 2002 måste man inom ramen för de strukturella reformerna och processen för en balanserad avreglering i EU ta hänsyn till de allmännyttiga tjänsternas betydelse och roll i EU:s politik för ekonomisk och social sammanhållning. Ändring 12 Punkt 3.7, rubrik Att främja utvecklingen av den kunskapsbaserade ekonomin Att främja utvecklingen av den kunskapsbaserade ekonomin, även offentliga och privata investeringar Sunda offentliga finanser och begränsade nivåer på de offentliga skulderna utgör grunden för skattemässig stabilitet och tillväxt. Stabilitet i sig skapar dock inte hållbar tillväxt. För att nå stabilitet och tillväxt behövs det dessutom nya möjligheter när det gäller offentliga och privata investeringar på ett bredare plan (t. ex. insfrastrukturer, forskning, system för snabb överföring av information (data highways) samt undervisning och utbildning). Särskild uppmärksamhet bör fästas vid en eventuell samverkan mellan insatser för offentliga och privata investeringar på nationell nivå och på EU-nivå och vid gynnandet av en europeisk PR\466248.doc 13/20 PE 314.949

investeringspolitik. Ändring 13 Punkt 3.7, led iiia (ny) iiia. en samordning av politiken för offentliga och privata investeringar, som för varje investeringsbeslut kan leda till bättre effektivitet och samverkan: - den europeiska samordningen såsom föreslagits under toppmötet i Lissabon, i synnerhet på följande områden: - samordningen av de nationella investeringarna i forskning och innovationer med gemenskapsprojekt, - samordningen av investeringarna i livslång utbildning och livslångt lärande, på grundval av gemensamma mål, - vidtagandet av konvergerande åtgärder för att uppmuntra en politik för aktivt åldrande på grundval av arbetstagarnas frivilliga val, - finansieringen, med EIB:s stöd, av ett system med infrastrukturer, vilka är integrerade på EU-nivå på områdena för transporter, arbetsförmedlingar och telekommunikationer. Den metod med öppen samordning som fastställdes vid toppmötet i Lissabon kan inte genomföras helt spontant. Ett initiativ från kommissionen på vissa områden och för vissa medlemsstater, vilka har bäst möjligheter att samarbeta och utbyta erfarenheter, är inte bara lämpligt utan också brådskande inom ramen för ett mer allmänt initiativ för att övervinna problemen med tillväxten och med de strukturella begränsningarna av den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Ändring 14 Punkt 3.8, led -i -i) För att uppfylla Stockholmprocessens krav om att integrera en strategi för hållbar utveckling i Lissabonprocessen, PE 314.949 14/20 PR\466248.doc

bör medlemsstaterna ytterligare utveckla "strategin för integrering av miljöaspekter" i sin ekonomiska politik och i sin sysselsättnings- och socialpolitik, och de bör erkänna miljömålen som en dynamisk faktor för en systematisk process för tillväxt, sysselsättning och social välfärd. En av de största utmaningarna som EU står inför är helt säkert hur vi bibehåller och utvecklar vårt välfärdssystem med färre naturresurser - hur vi möter utmaningen att nå ekonomisk tillväxt utan föroreningar och utan att uttömma naturresurserna. EU:s strategi för hållbar utveckling bör därför inte bara bestå av vackra ord utan fastställa och ta itu med nyckelfrågorna på varje politikområde. EU bör visa vägen på världsarenan med att reformera den ekonomiska verksamheten och möjliggöra den hållbara utvecklingen i enlighet med ordförandeskapets slutsatser från toppmötena i Stockholm och Göteborg år 2001. Ändring 15 Punkt 3.8a (ny) 3.8a I mitten av 1990-talet befann sig omkring 18 procent av befolkningen, eller 60 miljoner människor, i riskzonen för att hamna i fattigdom och det fanns betydande skillnader mellan (och inom) medlemsstaterna. Utan transfereringar skulle denna andel ha uppgått till 26 procent. Liknande variationer kunde konstateras i fråga om fördelningen av inkomster mellan de rikaste och de fattigaste hushållen. De sociala trygghetssystemen har varit en betydelsefull faktor för att undvika att människor hamnar i fattigdom. Lissabonstrategin uppger tydligt behovet av att modernisera den europeiska sociala modellen så att flexibilitet och trygghet och ansvar och solidaritet skall kunna kombineras för att främja att socialpolitiken blir en produktiv faktor för tillväxt och sysselsättning, liksom för utveckling för alla. Under toppmötet i Barcelona betonades detta på nytt med PR\466248.doc 15/20 PE 314.949

slutsatsen att målen för Lissabonstrategin kan endast nås genom en balanserad ansträngning såväl på den ekonomiska fronten som den sociala fronten. Den europeiska socialpolitiska agendan har i detta sammanhang redan gett nya impulser och en ny politisk ram för att förverkliga Lissabonmålen om en bättre sammanhållning. Processen för öppet samarbete har inletts när det gäller social utslagning och pensioner, liksom förslaget att utöka denna att gälla socialt skydd i allmänhet. Efter Lissabonmötet har man på EU-nivå och i medlemsstaterna vidtagit konkreta åtgärder mot fattigdom, diskriminering och social utslagning med tillhörande handlingsprogram. Medlemsstaterna har utarbetat sina första tvååriga nationella handlingsplaner mot utslagning och fattigdom. Detta arbete har byggt på utbyte av god praxis och på utveckling av fastställda indikatorer. Det har inte bara inbegripit medlemsstaterna, utan även arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Det krävs dock tid innan dessa åtgärder ger några effekter under kommande år. i. Den statistiska basen för mätning av både den ekonomiska och den sociala sammanhållningen måste stärkas. ii. Metoden med öppet samarbete måste användas fullt ut för att utveckla balanserade ansträngningar såväl på den ekonomiska fronten som den sociala fronten. iii. Arbetet bör bygga på de indikatorer för social integration som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Laeken. iv. Alla instrument som anges i den socialpolitiska agendan måste användas för dess genomförande. Lissabonstrategin uppger tydligt behovet av att modernisera den europeiska sociala modellen PE 314.949 16/20 PR\466248.doc

så att flexibilitet och trygghet och ansvar och solidaritet skall kunna kombineras för att främja att socialpolitiken blir en produktiv faktor för tillväxt och sysselsättning, liksom för utveckling för alla. Under toppmötet i Barcelona betonades detta på nytt med slutsatsen att målen för Lissabonstrategin kan endast nås genom en balanserad ansträngning såväl på den ekonomiska fronten som den sociala fronten. Social sammanhållning kan bäst uppnås genom samspel mellan välfungerande ekonomier, arbetsmarknader och sociala trygghetssystem. 6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament. PR\466248.doc 17/20 PE 314.949

MOTIVERING Europa har under 2001 gradvis sett sin tillväxttakt minska, som en uppenbar följd av Förenta staternas ekonomiska lågkonjunktur samt, mer generellt, till följd av det ökade ömsesidiga beroende mellan ekonomierna som uppstått genom den ökande globaliseringen. Den uteblivna tillväxten inom världshandeln under 2001 utgör ett tydligare bevis på detta ömsesidiga beroende än vad handelsutbytet mellan Europa och Förenta staterna uppvisar. Det är detta som gjorde den ekonomiska tillbakagången under 2001 och 2002 helt förutsägbar. De prognoser som gjorts om en återhämtning av den amerikanska ekonomin har korrigerats flera gånger och nu hoppas man på en återhämtning under andra halvåret 2002. Samma grad av osäkerhet har varit utmärkande för prognoserna om den minskade tillväxten inom Europeiska unionen, vilka efter hand korrigerats. Man har emellertid i Europa ännu inte mobiliserat lika stora resurser som i Förenta staterna där dessa ställts till förfogande, bland annat genom direkt statligt ingripande, för att öka investeringarna och stödja konsumtionen. Prognosen för en återhämtning av tillväxten i Europa under andra halvåret 2002 tycks således fortfarande vara osäker. Det tycks inte som om den amerikanska ekonomin kommer att kunna fungera som draghjälp för resten av den industrialiserade världen under hela 2002. Tecknen på ekonomisk återhämtning är ojämnt fördelade inom de olika sektorerna både i Förenta staterna och i Europa. Inom vissa branscher verkar avsättningssvårigheterna och problem av strukturell art att kvarstå, vilket är fallet för järn- och stålindustrin, bilindustrin och telekommunikationsbranschen samt, efter den 11 september, för flygtransporterna och försäkringsbranschen. Dessutom tyder många tecken (omstruktureringar, fusioner, specialiseringar) på att man, i Förenta staterna liksom i Europa, inte bara ser en tillfällig svacka i en lång tillväxtperiod, utan snarare står inför en lågkonjunktur som kräver en återanpassning och en omorganisering av företagsstrategier, med betydande sociala konsekvenser som följd, och efter att finansieringsbubblan spruckit inleds troligen en ny investeringscykel knuten till ny teknik och till nya former för organisationen av företag. Detta skulle med tanke på den europeiska ekonomins oförmåga att reagera tillräckligt kraftfullt och i avsaknad av en aktiv politik inom området för privata och offentliga investeringar kunna förorsaka en ny klyfta mellan Europa och Förenta staterna vad gäller konkurrenskraft. En strategi som innebär att man avvaktar den amerikanska ekonomins återhämtning och de automatiska effekterna av detta på Europeiska unionens ekonomi, dvs. en beskrivning av den europeiska ekonomiska politiken som en ren projektion och följd av de val som gjordes 2001, tycks vara riskabelt, även om politiken anpassades till budgetrestriktionerna. Under helt andra omständigheter kan dessa val ha en procyklisk funktion. Det är således nödvändigt att utarbeta en samordnad strategi för den ekonomiska och sociala politiken inom euroområdet och Europeiska unionen, som effektivt kan motverka att man dras med i lågkonjunkturen, särskilt inom investeringsområdet där den aktuella stagnationen ännu är långt ifrån 80-talsnivåerna. Det handlar inte om att ifrågasätta villkoren i stabilitets- och tillväxtpakten, särskilt inte i dagens osäkra läge. En sådan inriktning skulle till och med kunna få till följd att de enskilda regeringarna inom EU börja agera individuellt. Budgetunderskottet på tre procent får inte överskridas utan skall vara en fast punkt i den ekonomiska saneringspolitiken och i kampen mot inflationen inom den monetära unionen, medan PE 314.949 18/20 PR\466248.doc

tidsfristen för att uppnå en balanserad budget, eller en budget med överskott, kan förlängas beroende på lågkonjunkturens varaktighet. Men det är fortfarande sant att stabilitets- och tillväxtpakten inte i sig själv är en garanti för en investeringspolitik som är kapabel att föra Europa närmare målet om full sysselsättning grundad på kunskap och arbetets kvalitet. Det är alltså nödvändigt att fortlöpande övervaka inflationstakten. Denna skulle kunna dämpas av ett gemensamt agerande från euroområdets regeringar genom att dessa ingår långfristiga avtal med råvaruproducenterna, i synnerhet oljeproducenterna, och tillämpar en restriktiv politik när det gäller offentliga utgifter. Det är vidare nödvändigt att åtgärderna på skatteområdet och minskningen av sociala avgifter på enskildas löner koncentreras på en minskning av arbetskraftskostnaden, särskilt när det gäller de lägsta lönerna. Åtgärderna för att stimulera ekonomin borde däremot koncentreras på offentliga och privata investeringar och på att snabbt uppfylla de mål och genomföra de strukturreformer som ingår i Lissabonstrategin. Här har några av Europeiska unionens länder sackat långt efter i tidsschemat. Samtidigt borde integreringen av finansiella tjänster påskyndas. Det handlar således om att öka de offentliga och privata investeringarna inom följande områden: 1. Forskning och innovation. 2. Åtgärder för att organisera och främja ett livslångt lärande, varvid rörligheten och flexibiliteten på arbetsmarknaden skall vara kopplade till åtgärder för att öka anställbarheten genom yrkesutbildning, arbetslivsanpassning och omskolning. 3. Skapande av infrastrukturer anpassade till företagens nya behov av samordning, t.ex. skapandet av ett europeiskt nätverk för telekommunikation eller spridandet av informationstjänster, yrkesorientering, återanpassning till arbetslivet och omskolning för långtidsarbetslösa. I detta sammanhang måste man även inom energi-, gas- och transportsektorn försöka genomföra en avreglering som gynnar konkurrenskraften för tjänster av allmänt intresse, utan att ändra deras allmännyttiga karaktär, med eller utan privatisering. För att vara effektiva, särskilt med hänsyn till budgetrestriktionerna, måste dessa åtgärder samordnas framför allt inom euroområdet. En ekonomisk ledning av den monetära unionen möjliggör en öppen dialog med Centralbanken, vars oberoende måste understrykas och värnas. Detta oberoende får inte leda till ett passivt accepterande ens av ett indirekt monopol på beslut på Europanivå i frågor om den ekonomiska politiken. Denna dialog ska möjliggöra en bedömning av om det finns marginal för ytterligare räntesänkningar. Samordningsmetoden bör inte helt begränsas till de enskilda ländernas beslut och initiativ. Kommissionen bör ha exklusiv rätt att ställa förslag och främja former för öppen samordning, som de som föreslogs vid toppmötet i Lissabon, när det gäller forskning, innovation, livslångt lärande, uppbyggnaden av ett integrerat nät av tjänster, till exempel inom arbetsförmedling och telekommunikation, harmonisering av strategierna för ett aktivt åldrande, vilket förutsätter en pensionsreform som kan bibehålla den allmänna karaktären för bassystemet och PR\466248.doc 19/20 PE 314.949

undvika en minskning av pensionerna för arbetstagare och egna företagare. Kommissionen bör dessutom inrätta ett direktiv om genomförande av ett system för utbildning och livslångt lärande och då utgå från det ramavtal som fastställts av arbetsmarknadens parter på europeisk nivå samt följa upp grönboken om företagens sociala ansvar (Corporate Social Responsibility), genom att uppmuntra samförstånd på territoriell och europeisk nivå till förmån för en social styrning av omstruktureringsprocessen samt förebyggande information och samråd med företrädare för arbetstagare och offentliga institutioner där hänsyn tas till de prognoser som utarbetats av centret för övervakning av industriförändringar i Dublin. Slutligen bör man vidarebehandla TEPSA:s förslag till anvisningar för att öka insynen i beslutsprocessen för den ekonomiska politiken och arbetsmarknadspolitiken (policy mix) på EU-nivå. Detta kan ske både genom ett mer systematiskt samarbete med nationella parlament, genom en ökad samordning mellan utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och socialfrågor samt genom en effektivare timing av informationen kring de nationella regeringarnas budgetpolitik, för att på så sätt kunna värdera hur de överensstämmer med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som kommissionen lägger fram innan de enskilda regeringarna fattar definitiva beslut. PE 314.949 20/20 PR\466248.doc