Fåglar, skador och ersättning

LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND Fåglar, skador och ersättning En rapport om fågelskador inom jordbruket Fotograf: Kent Ove Hvass 2011

Sammanfattning På vissa håll i landet upplevs stora problem med skador på gröda som orsakas av fredade vilda fåglar. Problemet upplevs som växande och skadorna som allt mer spridda och omfattande. I denna rapport kartläggs kostnaden för skadorna samt deras geografiska spridning och art med tyngdpunkt på perioden 2008 till 2010. I rapporten inkluderas också data som samlats in genom telefonintervjuer med 19 av landets länsstyrelser. De fågelarter som inkluderats i kartläggningen är grågås, vitkindad gås, sädgås, bläsgås, sångsvan och trana. Kartläggningen av kostnader visade att utbetalningarna av statliga medel till fågelskador på gröda har ökat i hela landet sedan slutet av 1990-talet. Både bidrag till förebyggande åtgärder och ersättning för redan uppkomna skador har ökat och under de senaste tre åren har den totala summan uppgått till cirka 4,5 miljoner kronor per år. Ersättningen speglar till viss del de kostnader som orsakas av fågelskadorna. Utbetalningarna varierar i storlek mellan år och geografiskt område. Fåglarnas geografiska spridning kan förklaras med deras miljöpreferenser, populationsutveckling och variation i vädret. Grågås, bläsgås och vitkindad gås har haft ökande populationer i mer än tio år och sångsvanen har haft en svag ökning under samma tid. Samtidigt har populationerna för trana och sädgås legat på en stabil nivå. Både trana och sångsvan uppvisar dock förändringar i beteende som gör att de orsakar mer skada nu än tidigare trots relativt stabila populationer. Skadornas art påverkas framförallt av vädret; milda vintrar gör att fåglarna kan uppehålla sig längre tid i Sverige innan de flyttar och ökad nederbörd ger känsligare jordbruksmark. SMHI beräknar att landets årsmedeltemperatur kommer att stiga med mellan 3 och 5 grader till 2080-talet jämfört med normalperioden 1961-1990. En grads ökning kommer att ge Sydsverige samma klimat som centrala Tyskland har idag. Därför kan klimatförändringarna med stor sannolikhet komma att påverka förutsättningarna för jordbruket och den framtida skadebilden från fredade vilda fåglar. Telefonintervjuerna visade att det med stor sannolikhet finns ett betydande mörkertal av skador som inte blir anmälda. Detta beror bland annat på att lantbrukare har bristande information om möjligheten att få ersättning, att de upplever administrationen kring anmälan som krånglig, samt att väntetiden på skadebesiktning kan vara lång. Det leder till att skadorna inte ersätts och att myndigheterna inte får en sann bild av skadeläget. Då länsstyrelserna äskar pengar från viltskadeanslaget utifrån omfattningen av skador är skadeanmälan avgörande för hur stort belopp som äskas. Intervjuerna visade också att ungefär hälften av de tillfrågade länsstyrelserna upplevde att regelverket kring bidrag och ersättning för fågelskador på gröda är svårtolkat. Slutsatserna är att det på sikt går att argumentera för att ökade statliga medel ska gå till fågelskador på gröda. Då flera av de skadegörande fåglarnas populationer har en stadig tillväxt, och har haft det i drygt 10 år, är det troligt att det är en fortgående trend. Klimatförändringen kommer också med stor sannolikhet att leda till mer fågelskador. Samarbete mellan länsstyrelserna kan underlätta hanteringen av utbetalningar och samtidigt ge frågan ytterligare politisk tyngd. En förutsättning för att öka de statliga medlen är att de verkliga kostnaderna för skadorna blir kända. För att möjliggöra detta bör ansökningsprocessen för skadeersättning förenklas. Lantbrukarnas Riksförbund

Innehållsförteckning 1 INTRODUKTION... 1 1.1 SYFTE... 1 1.2 AVGRÄNSNINGAR... 1 2 KOSTNADER... 2 2.1 VILTSKADEANSLAGET... 2 2.1.1 Viltskadeförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd... 2 2.1.2 Ersättningar och bidrag... 3 2.2 ERSÄTTNING OCH BIDRAG PER LÄN OCH ART... 4 3 DEN GEOGRAFISKA SPRIDNINGEN... 7 3.1 FÅGLARNAS OCH SKADORNAS GEOGRAFISKA SPRIDNING... 7 3.2 FÅGELPOPULATIONERNAS UTVECKLING... 9 3.2.1 Grågås... 9 3.2.2 Vitkindad gås... 10 3.2.3 Sädgås... 10 3.2.4 Bläsgås... 11 3.2.5 Sångsvan... 12 3.2.6 Trana... 14 4 SKADORNAS ART... 15 4.1 DAGENS SKADEBILD... 15 4.2 FRAMTIDENS KLIMAT... 15 4.2.1 Klimatet påverkar jordbruket... 17 4.2.2 Förändrade förutsättningar för fåglarna... 18 5. EN ÖGONBLICKSBILD... 18 6. ANALYS OCH DISKUSSION... 21 6.1 KOSTNADER... 21 6.2 DEN GEOGRAFISKA SPRIDNINGEN... 22 6.3 SKADORNAS ART... 24 6.4 EN ÖGONBLICKSBILD... 25 7. SLUTSATSER... 26 BILAGOR... 1 1. TELEFONINTERVJUER MED LÄNSSTYRELSER... 1 1.1 TILLFRÅGADE LÄN... 1 1.2 ICKE TILLFRÅGADE LÄN... 1 1.3 FRÅGOR...1 1.4 SVAR... 2 2. FÖRORDNING OM ÄNDRING I VILTSKADEFÖRORDNINGEN... 1 3. VILTSKADEFÖRORDNINGEN... 1 4. NATURVÅRDSVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING... 1 Lantbrukarnas Riksförbund

1 Introduktion I kapitel 1 ges läsaren en kort introduktion till den allmänna problematiken med fågelskador på jordbruksmark. Efter det presenteras rapportens syfte och avgränsningar. Många bönder upplever idag problem med att fredade vilda fåglar orsakar skador på deras jordbruksmark. De mest problematiska är trana, flera gåsarter, sångsvan, kaja och ringduva. Spannmål, potatis, morötter och ärtor är särskilt begärliga bland fåglarna och olika arter föredrar olika typer av grödor. De senaste åren har allt fler skador av vilda fåglar rapporterats och populationerna hos flera fågelarter har haft en stadig tillväxt. Lokalt har detta utvecklats till ett allvarligt problem för LRF:s medlemmar vilket bland annat har tydliggjorts genom de motioner som inkom från Gävleborgs- och Skåne län till 2010-års riksstämma. Stämman beslutade på styrelsens inrådan att en kartläggning av skadorna skulle göras samt att LRF ska arbeta för att få ökade statliga medel för hanteringen av dem. Stämmobeslutet löd: Stämman beslutade att med bifall till motionernas intentioner uppdra till riksförbundsstyrelsen att arbeta för en kartläggning av fågelskadorna inom jordbruket och trädgårdsnäringen samt driva kraven om ökade statliga resurser till viltskadesystemet och arbetet med fågelfrågorna. 1.1 Syfte Syftet med denna rapport är att i enlighet med stämmobeslutet kartlägga fågelskador inom jordbruket. För att ge en så fullständig bild som möjligt behandlas tre aspekter av skadorna, nämligen kostnaderna, den geografiska spridningen och skadornas art. För att fånga upp aktuell data från lokal nivå kompletteras skadeaspekterna med information från ansvariga på 19 av landets länsstyrelser. 1.2 Avgränsningar Kartläggningen bygger framförallt på uppgifter från Viltskadecentrum, Rovdjursforum, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och uppgifter från Leif Nilsson, ornitolog och anställd vid avdelningen för zooekologi vid Lunds Universitet. Även länsstyrelsernas viltskadehandläggare har bidragit med information, med undantag för Norrbottens och Västernorrlands län. Orsaken till detta är att dessa län i mindre omfattning berörs av fågelskadeproblematiken än de övriga länen. De skador som inkluderas i rapporten är enbart skador som orsakas av fredade vilda fåglar. Anledningen till detta är att det endast är möjligt att söka ersättning och bidrag från statens viltskadeanlag för skador orsakade av fredat vilt. Därför finns det inte heller någon tillgänglig statistik som åskådliggör de kostnader som orsakas av jaktbart vilt, så som ringduvor och kajor. Den statistik som används kommer först och främst från de senaste tio åren med tyngdpunkt på perioden 2008 till 2010, detta eftersom kartläggningen strävar efter att ge en aktuell bild av skadorna. Med begreppet fågelskador avses i denna rapport de skador som fredade vilda fåglar orsakar på jordbruksmark. I denna rapport inkluderas skada från grågås, bläsgås, sädgås, vitkindad gås, sångsvan och trana med anledning av att de är de mest skadegörande fåglarna bland Lantbrukarnas Riksförbund 1

de fredade arterna. De faktorer som kan utgöra begränsningar för kartläggningen är projektets tidsram och eventuell osäkerhet i statistiken. 2 Kostnader I det andra kapitlet förklaras vilka statliga medel som finns att tillgå för att hantera fågelskador och hur utbetalningarna regleras. Genom diagram och tabeller visas utvecklingen av utbetalningarna under de senaste åren. Då fåglar gör skada på jordbruksmark förlorar råvaran som odlas i värde. Det kan röra sig både om värdeminskning genom försämrad kvalitet och totalt inkomstbortfall för lantbrukaren om grödan blir helt förstörd. Skadorna kan också skapa indirekta kostnader i form av merarbete. För att lindra lantbrukarnas inkomstbortfall finns statliga medel som kan användas till ersättning för redan uppkomna skador och bidrag till förebyggande åtgärder. 2.1 Viltskadeanslaget Regeringen tilldelar varje år en summa pengar till Naturvårdsverket och Sametinget från viltskadeanslaget. De senaste åren har det totala viltskadeanslaget legat på 85 miljoner kronor om året, av dem går 48 miljoner till skador inom rennäringen och 37 miljoner avsätts till övriga viltskador. Ersättningar för skador på grödor har senaste åren uppgått till mellan två och tre miljoner kronor per år. Pengarna som avsätts till fågelskador på gröda ska i första hand betalas ut till åtgärder som syftar till att förebygga skador och i andra hand till ersättning för redan uppkomna skador. En mindre del av anslaget ska också användas till information och utbildning. Naturvårdsverket fördelar medel till landets länsstyrelser och det är sedan länsstyrelserna som har ansvaret för att hantera och administrera utbetalningar till lantbrukare. Hur mycket pengar som respektive länsstyrelse får grundas på deras uppskattningar av hur mycket de tror sig behöva för ändamålet och nya uppskattningar görs tre gånger per år, vid tidig vår, sommar och höst. 2.1.1 Viltskadeförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd Användningen av viltskadeanslaget regleras i Viltskadeförordningen samt Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd till förordningen. Viltskadeförordningen inleds med en allmän bestämmelse som slår fast att bidrag till förebyggande åtgärder och ersättningar för uppkommen skada lämnas i mån av tillgång på statliga medel. Det finns en paragraf som är relevant för fågelskador, nämligen 11. Paragrafen beskriver att länsstyrelsen får ersätta skador om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv ska stå för kostnaden. Naturvårdsverket förtydligar förordningen i sina föreskrifter där begreppet fredat vilt definieras och prioriteringsordningen för utbetalningar utvecklas. Där står att viltskador av fredat vilt i första hand ska förebyggas genom skyddsjakt. Det är först om skyddsjakt inte är möjlig eller inte ger avsedd effekt som utbetalning av bidrag och ersättning kan bli aktuell. Utbetalningen av de statliga medlen ska i första hand gå till bidrag åt förebyggande åtgärder och i andra hand till att ersätta skada. Pengarna ska också räcka till att bekosta besiktningsmännens verksamhet. Om en skada uppstår ska den rapporteras till länsstyrelsen så fort den upptäcks, och ska så snart som möjligt efter det besiktigas av en besiktningsman. Lantbrukarnas Riksförbund 2

Värderingen av skadorna ska göras efter Viltskadecentrums riktlinjer och Naturvårdsverkets avräkningspriser på gröda. Det är länsstyrelserna som ansvarar för att det finns ett tillräckligt antal besiktningsmän i relation till skadornas omfattning. För att en person ska kunna bli besiktningsman måste denne genomgå en grundutbildning och efter det genomgå kontinuerlig vidareutbildning. Utbildningen tillhandahålls av Naturvårdsverket genom Viltskadecentrum. Länsstyrelserna ska inte utbilda fler besiktningsmän än att de besiktigar minst fem skador om året enligt Naturvårdsverkets föreskrifter, detta i syfte att upprätthålla kompetensen. Samarbete bör generellt ske mellan besiktningsmän i angränsande län. En besiktningsman blir timanställd hos länsstyrelsen och får betalt från och med utresa till att skadan är besiktigad och uppdraget är slutfört. 2.1.2 Ersättningar och bidrag De skador som ersätts genom viltskadeanslaget orsakas främst av gäss, tranor, och sångsvanar. De största skadorna uppkommer genom bete, nedtrampning och upplockning av vår- och höstsådd. Fåglarna lämnar också spillning efter sig som kan påverka kvaliteten på den odlade grödan negativt, detta gäller framförallt i vallodlingar. Ansöknings- och handläggningstiden för ersättning och bidrag kan ta tid och sträcka sig över årsskiften. Därför är det inte möjligt att direkt jämföra statistiken över de skador som uppkommit under ett år med summan av ersättning för skador under samma år. Redovisningen för ersättning och bidrag beräknas i regel från 1 januari till 31 december varje år. Data för 2010 som redovisas i det här kapitlet inkluderar även januari till mars år 2011. De två vanligaste typerna av förebyggande åtgärder som beviljas bidrag är anläggande av så kallade fågelåkrar och skrämselåtgärder. Fågelåkrar innebär att utfodring sker på utvalda åkrar för att på så vis styra fåglarnas närvaro i landskapet. Detta görs genom att odla grödor som är attraktiva för fåglarna eller genom utläggning av foder. Bland de mest använda skrämselåtgärderna finns gasolkanoner, spegelskrämmor och flaggor. I figuren nedan visas totala årliga, beviljade bidrag och ersättningar i Sverige mellan åren 1997 och 2010. Beviljade bidrag och ersättningar inom delområde Gröda 1997-2010 5 Miljoner Kr 4 3 2 Ersättning Bidrag 1 0 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 År 2004 2005 2006 Figur 1. Figuren visar att det finns stora fluktuationer mellan åren men att den totala trenden är att bidrags- och ersättningsnivåerna ökar. Källa: Rovdjursforum, 2010 2007 2008 2009 2010 Lantbrukarnas Riksförbund 3

2.2 Ersättning och bidrag per län och art I och med att Sverige är ett avlångt land finns här varierande klimatförutsättningar. Det i sin tur avgör vilket typ av jordbruk som är mest lämpligt i ett område, vilka grödor som är mest lönsamma att odla och hur lång odlingssäsongen är. Då de skadegörande fåglarna har olika preferenser för geografiska områden och födotyp varierar skadorna de orsakar med miljö och säsong. Skadorna kan lokalt bli mycket omfattande, till exempel vid populära rast- och häckningsplatser. På grund av detta är det intressant att se hur stor bidragsdel respektive ersättningsdel som betalats ut i varje län. I tabellerna nedan visas utbetalningar per län och art för åren 2008, 2009 och 2010. Av länsstyrelserna under 2008 beviljade bidrag för skadeförebyggande åtgärder för jordbruksgrödor och beviljade ersättningar för uppkomna skador av fredat vilt på jordbruksgrödor (tusen kronor). Stockholm Bidrag Ersättning per fredad art Totalt Björn Grågås Vitkindad gås Flera gåsarter Gås och trana Trana Sångsvan Gås/trana och sångsvan Annat Ersättning totalt Uppsala - - - - - 28 22 - - - 50 50 Södermanland - - - 89 - - 27 90-206 206 Östergötland 670 17 160 - - 7 20 - - - 204 874 Jönköping - - - - - - - - - - - - Kronoberg - - - - - - 9 - - - 9 9 Kalmar - - - - - - - - - - - - Gotland - - - 486 19-8 - - - 513 513 Blekinge - - 6-62 - - - 18-85 85 Skåne 346-457 486 58 22 19 24 22 77 1 165 1 511 Halland - - - - - - - - - - - - Västra Götaland 100 - - - - 5 166 8 39 62 280 380 Värmland 12 - - - - - - - - - - 12 Örebro 741-35 - - 46 55 - - - 136 877 Västmanland - - - - 78 - - - - - 78 78 Dalarna - 10 - - - - 1 - - - 11 11 Gävleborg 8 123 - - - - 2 - - - 126 134 Västernorrland - - - - - - - - - - - - Jämtland - 1 - - - - 17 - - - 18 18 Västerbotten 8 - - - - 98 69 - - - 167 175 Norrbotten - - - - - - 41 - - - 41 41 Hela landet 1 885 151 658 972 306 206 429 59 169 139 3 089 4 974 Tabell 1. Totala beviljade bidrag för samtliga arter under 2008 uppgick till drygt 1,8 miljoner kronor. De totala ersättningarna för alla arter blev cirka 3,1 miljoner kronor. Sammantaget betalades nästan 5 miljoner kronor ut från viltskadeanslaget. Källa: Länsstyrelsen, 2008 Lantbrukarnas Riksförbund 4

Av länsstyrelserna under 2009 beviljade bidrag för skadeförebyggande åtgärder för jordbruksgrödor och beviljade ersättningar för uppkomna skador av fredat vilt på jordbruksgrödor (tusen kronor). Ersättning per fredad art Totalt Bidrag Annan gås Björn Bläsand Grågås Gräsand Kanadagås Sångsvan Sädgås Trana Vitkindad Ersättning totalt Stockholm - - - - - - - - - - - - - Uppsala - - - - - - - - - - - - - Södermanland - - - - - - - - - - - - - Östergötland 586 - - - 1 - - 160-4 - 165 751 Jönköping - - - - 30 - - - - 60-90 90 Kronoberg - - - - - - - - - - - - - Kalmar - - - - 251 - - 109-14 163 536 536 Gotland - - - - 25 - - - - 31 392 448 448 Blekinge - - - - 103 - - - - - - 103 103 Skåne 276 - - 42 173 4-6 20 20 20 284 560 Halland - - - - - - - 14-1 - 16 16 Västra Götaland 169 - - - - - - 177-51 - 228 397 Värmland 15 - - - - - - - - - - - 15 Örebro 392 - - - 13 - - - - 122-135 527 Västmanland - - - - - - - - - - - - - Dalarna - - 18 - - - - - - - - 18 18 Gävleborg - - 86-0 - - - - 4-91 91 Västernorrland - - - - - - - - - - - - - Jämtland - - - - - - - - - 20-20 20 Västerbotten 16 1 - - 4 - - - - 228-234 250 Norrbotten - - - - - - - - - - - - - Hela landet 1 454 1 104 42 600 4-466 20 555 575 2 368 3 822 Tabell 2. Under år 2009 uppgick totala beviljade bidrag för alla arter till cirka 1,5 miljoner kronor och ersättningen totalt sett för alla arter blev cirka 2,4 miljoner kronor. Sammantaget belastades viltskadeanslaget med ungefär 3,8 miljoner kronor. Källa: Rovdjursforum, 2009 Lantbrukarnas Riksförbund 5

Av länsstyrelserna under 2010 beviljade bidrag för skadeförebyggande åtgärder för jordbruksgrödor och beviljade ersättningar för uppkomna skador av fredat vilt på jordbruksgrödor (tusen kronor). Bidrag Björn Flera gåsarter Grågås Sädgås Vitkindad Trana Tranor och gäss Sångsvan Ersättning totalt Totalt Stockholm - - - - - - - - - - - Uppsala - - - - - - - - - - - Södermanland - - - - - - 160 - - 160 160 Östergötland 577 - - 4 - - - - - 4 581 Jönköping - - - 37 - - 30 11-78 78 Kronoberg 12 - - - - - 35 - - 35 47 Kalmar - - 136 431-131 6 64-769 769 Gotland - - 187 - - 315 12 85-598 598 Blekinge - - - 89 - - - - - 89 89 Skåne 345 - - - - - - - - - 345 Halland - - - - - - - - - - - Västra Götaland 159 - - - - - 115 - - 115 274 Värmland 19 - - - - - 319 75-394 413 Örebro 452 - - - 19-4 8-31 483 Västmanland - - 14 - - - - 135-149 149 Dalarna - - - - - - - - - - - Gävleborg - 111 - - - - 18 - - 129 129 Västernorrland - - - - - - - - - - - Jämtland - 16 - - - - 15 - - 32 32 Västerbotten - - - - - - 544 14-557 557 Norrbotten - - - - - - 152 - - 152 152 Hela landet 1 564 127 337 561 19 446 1 410 392-3 292 4 856 Tabell 3. År 2010 uppgick totala beviljade bidrag för alla arter till cirka 1,6 miljoner kronor. Total beviljad ersättning som utbetalades för skador uppgick till cirka 3,3 miljoner kronor. Tillsammans utbetalades nästan 4,9 miljoner kronor från viltskadeanslaget. Källa: Rovdjursforum, 2010 De totala ersättningarna som betalades ut under 2008 var de dittills högsta som betalats ut från viltskadeanslaget till fågelskador på gröda och låg kring 3,1 miljoner kronor. Det kan förklaras med att hösten 2008 var mild och regning vilket gav en sen skörd som gjorde att fåglarna dröjde sig kvar längre i landet. Det är cirka 25 % mer ersättning än vad som betalades ut under år 2007. Att 2008 var ett rekordår märks också då de totala utbetalningarna för år 2009 låg betydligt lägre, knappt 2,4 miljoner kronor. Under 2010 steg ersättningarna igen och denna gång förnyades rekordet i och med att den totala ersättningen uppgick till nära 3,3 miljoner kronor. Detta kan bero på att det under juli, augusti och september kom mer nederbörd än normalt på flera håll i landet vilket gjorde jordbruksgrödorna känsligare för fåglarnas framfart. Lantbrukarnas Riksförbund 6

3 Den geografiska spridningen Det tredje kapitlet beskriver först den geografiska spridningen av fåglarna i landet samt hur den varierar mellan åren. Sedan förklaras arternas populationsutveckling med text och diagram. 3.1 Fåglarnas och skadornas geografiska spridning De jordbruksområden som finns kring Kvismaren i Örebro län, Hornborgasjön i Västra Götaland län och Tåkern i Östergötlands län hyser stora mängder tranor varje år. Gäss har en preferens för jordbruksmark på Öland och Gotland men trivs också bra längst med kustområdena i Blekinge, Kalmar och Skåne län. De skador som inkluderas i detta kapitel är de som anmälts och besiktigats, samt blivit beviljade ersättning. Det finns flera faktorer som påverkar om en skada blir anmäld eller inte, men på det praktiska planet är det beroende av att lantbrukaren gör en anmälan, och att en besiktningsman besiktigar den. Nedan visas spridningen av skador från fredat vilt i Sverige under år 2008, 2009 och 2010. Även om kartorna inte är märkta med exakt samma symboler är det möjligt att jämföra dem eftersom samma arter inkluderas i mätningarna. Gemensamt för alla tre åren är att Blekinge, Skåne och Kalmar län är huvudområden för skador av gäss och Kvismaren, Hornborgasjön och Tåkern är huvudområden för skador av tranor. De variationer som finns utöver detta beskrivs intill kartorna nedan. År 2008 syns tranornas närvaro som ett pärlband över norra Uppsala län och södra Gävleborgs- och Dalarnas län. Norrut rapporterades skador från tranor kring Storsjön och längs Västerbottens och Norrbottens kust. Skador från gås rapporterades utöver huvudområdena från Hallands län, Mälaren och Västerbottens kust. Skador från sångsvan syns längst Skånes och Kalmar läns kust samt kring södra Vänern och i Södermanlands län. Källa: 2008 Rovdjursforum i Viltskadecenters Viltskadestatistik 2008. Lantbrukarnas Riksförbund 7

År 2009 har mönstret förändrats och transkadorna har förskjutits längre söderut i landet. De uppkommer i större antal i Västra Götalands- och Kronobergs län medan en tydlig minskning ses längs norrlandskusten och i norra Uppsala- och södra Gävleborgs län. Dock syns det liksom året innan skador kring Storsjön och södra Dalarnas län. Skador från gås syns fortfarande vid västerbottens kust men har i övrigt ändrats från år 2008 genom att de har koncentrerats till framförallt norra Vänern och norra Halland. Skador från sångsvan syns i större utsträckning kring södra Vänern och har flyttat söderut från Södermanland till Östergötlands län, i övrigt inga större förändringar. Källa: 2009 Rovdjursforum i Viltskadecenters Viltskadestatistik 2009. Under 2010 är transkadorna i södra Sverige spridda över ungefär samma område som under år 2009, men en betydande ökning kan ses längst med kusten i Västerbotten och Norrbotten. Den geografiska spridningen av skador från gäss var under år 2010 fortsatt koncentrerad till Kalmar, Blekinge och Skåne län samt till Gotland. Liksom under 2009 syns skador från både gås och trana vid norra Vänern och Västerbottens kust. Under 2010 är skadorna från sångsvan begränsade till Skåne och är totalt sett betydligt mindre omfattande än året innan. Detta beror förmodligen på den tidiga vintern 2010 som gjorde att få sångsvanar stannade i Sverige under årets senare del. Källa: Rovdjursforum, 2010. Lantbrukarnas Riksförbund 8

Fåglarnas geografiska spridning, och således spridningen av skador, kan förklaras med fågelarternas populationsutveckling och miljöpreferenser. Vidare påverkar variation i väder, framförallt under skörden. Eftersom skadorna oftast upptäcks i samband med tröskning är behovet av besiktningsmän i skadedrabbade områden stort under en kort tidsperiod. 3.2 Fågelpopulationernas utveckling Antalet tranor, gäss och sångsvanar som uppehåller sig i Sverige har ökat i antal under de senaste 20 till 30 åren. Det är framförallt de senaste 15 åren som en ökning i antalet fåglar som uppehåller sig på jordbruksmark har uppmärksammats. I detta kapitel beskrivs populationsutvecklingen för grågås, vitkindad gås, sädgås, bläsgås, sångsvan och trana. 3.2.1 Grågås Grågåsen befinner sig i Sverige från mars till oktober men vid milda vintrar övervintrar den även i landets södra delar. Arten häckar i öppna miljöer i närheten av vatten, exempelvis vid kuster och insjöar, och koncentreras ofta till jordbruksområden. Lokalt kan populationerna bli väldigt stora, vid Tåkern i Östergötland har det som mest räknats in 16 550 fåglar, detta var i september 2010. Grågåsen har under de senaste 30 åren haft en ökande population. Detta syns extra tydligt mellan åren 1995 och 2005 då det skedde en explosionsartad tillväxt. Grågäss kan bli upp till 20 år, de lägger 4-10 ägg årligen och häckar för första gången vid tre års ålder. Antalet grågäss som övervintrar i Sverige varierar stort och det beror på variationer i vinterförhållandena. Den starka populationstillväxten illustreras i diagrammet nedan. 250000 200000 150000 100000 Sept Oct Nov 50000 0 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Grågås. Staplarnas färg representerar den månad inventeringen ägde rum och höjden på staplarna representerar antal fåglar. Källa: L. Nilsson, 2010 http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm Lantbrukarnas Riksförbund 9

3.2.2 Vitkindad gås Den vitkindade gåsen stannar i Sverige för att rasta på väg till och från sina häckningsplatser vid de högarktiska kusterna i Ryssland och Grönland. De rastar framförallt på Öland och Gotland under maj och oktober. Arten har en ökande häckande population i Sverige och övriga Europa. Artens närvaro i Sverige har ökat de senaste åren i form av en större geografisk spridning och ett högre antal övervintrande individer. Sedan början av 2000-talet har antalet övervintrande individer ökat från några hundra till runt 7000 stycken. Det går dock inte att säga med säkert att arten kommer att bli en regelbunden övervintrare ännu. Den vitkindade gåsen kan bli drygt 20 år gammal, lägger sina första ägg vid 3 års ålder och har cirka 4 ägg per gång. Diagrammet visar hur antalet vitkindade gäss varierat i Sverige de senaste åren. 160000 140000 120000 100000 80000 Oct Nov 60000 40000 20000 0 1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 Vitkindad gås. Här visas det antal vitkindade gäss som befunnit sig i Sverige under oktober och november de senaste åren. Y-axeln visar antal fåglar och X-axeln visar årtal. Källa: L. Nilsson, 2010 http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm 3.2.3 Sädgås Sädgåsen häckar i norra Ryssland, vid Uralbergen och i Sverige sällsynt från norra Dalarna och norrut. De förflyttar sig genom Sverige och rastar på väg till och från häckningsplatserna under perioderna mars-april och oktober-november. Sädgåsens population har under de senaste 30 åren varit stabil, och under 2000-talet också minskat något. Det finns två typer av sädgäss, skogssädgås och tundrasädgås. De fåglar som häckar i Sverige är uteslutande skogssädgäss, vilka klassas som nära hotad. Sädgäss lägger ägg första gången vid 1-2 års ålder, får cirka 5 ägg per gång och kan som mest bli cirka 20 år gamla. Nedan visas sädgåsens utveckling i Sverige sedan 1977. Lantbrukarnas Riksförbund 10

80000 70000 60000 Oct Nov 50000 40000 30000 20000 10000 0 1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 Sädgås. I detta diagram åskådliggörs sädgåsens förekomst i Sverige under sen höst, som synes håller sig populationen på en relativt jämn nivå. Y-axeln visar antal fåglar och X-axeln visar årtal. Källa: L. Nilsson, 2010 http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm 3.2.4 Bläsgås Bläsgåsen häckar på Grönland och i norra Ryssland och passerar genom Sverige under hösten efter häckningen. Fåglarna är som mest talrika i södra delarna av landet under oktober och november. Under de senaste tio åren har arten ökat i antal och börjat övervintra i Sverige i allt större utsträckning. Hur stort antal som övervintrar här varierar dock eftersom bläsgåsen är känslig för kyla, blir det för kallt flyttar den längre söderut. Häckningsbiologin är lik sädgåsens. Statistik över antal bläsgäss i Sverige visas i diagrammet nedan. 40000 35000 30000 Okt Nov 25000 20000 15000 10000 5000 0 1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 Bläsgås. Antal Bläsgäss i Sverige under oktober och november. Y-axeln visar antal fåglar och X-axeln visar årtal. Färgen på pelarna står för den månad inventeringen är gjord. Källa: L. Nilsson, 2010 http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm Lantbrukarnas Riksförbund 11

3.2.5 Sångsvan Sångsvanen häckar i Sverige, vanligen intill mindre vattendrag, vid myrar och i skogsområden i norrland. De senaste 20 åren har det dock skett en spridning söderut. Utöver de häckande sångsvanarna tillkommer det under vår och höst rastande sångsvanar som häckar i Finland och Ryssland. Under dessa perioder kan det lokalt samlas stora mängder fåglar i jordbruksområden. Sångsvanen häckar första gången vid 4 till 5 års ålder och får 4 till 5 ägg per gång. Sångsvanen har ändrat beteende de senaste decennierna och har gått från att uppehålla sig till havs till att i allt större utsträckning vistas på land. Därför har arten hamnat mellan havsfågel och landfågelinventeringarna och det gör att de inventeringar som årligen görs i Sverige inte täcker in hela artens population. Midvinterinventeringen av havsfågel åskådliggör den del av sångsvanens population som befinner sig till havs och även om datan inte är komplett visar den att ett ökat antal individer vistas i landet. Resultaten av de senaste 40 årens inräkningar åskådliggörs i diagrammet nedan. Sångsvan, diagram. Här visas hur antalet sångsvanar i Sverige förändras enligt Midvinterinventeringen av havsfågel. Y-axeln visar antal fåglar och X-axeln visar årtal. Källa: L. Nilsson, 2010 http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm Eftersom midvinterinventeringarna inte kan ge en fullständig bild av antalet sångsvanar kompletteras denna räkning med en europeisk inventering som sker löpande vart femte år. Räkningen är samordnad mellan alla europeiska länder och har som syfte att åstadkomma en totalinventering av arten. Den europeiska inventeringen sker samtidigt som midvinterinventeringen och inkluderar både de sångsvanar som håller till på land och de som håller till i vatten. Inventeringen startade 1995 och nedan presenteras resultaten för Sverige som helhet och per län. Lantbrukarnas Riksförbund 12

Län 1995 2000 2005 2010 Skåne 2303 2126 2080 1534 Blekinge 341 454 266 256 Jönköpings län 288 177 225 142 Kronobergs län 316 312 107 24 Kalmar län fastland 224 520 729 52 Öland 131 287 96 184 Gotland 513 62 600 413 Hallands län 338 319 869 174 Bohuslän 877 219 491 394 Västra Götaland 872 1355 1620 436 Östergötlands län 333 277 226 75 Södermanlands län 131 128 262 12 Stockholms län 150 137 279 177 Uppsala län 9 0 96 0 Västmanlands län 20 40 98 3 Örebro län 73 78 160 25 Värmlands län 198 378 441 209 Kopparbergs län 199 78 153 63 Gävleborgs län 0 10 3 21 Västernorrlands län 0 9 21 15 Jämtlands län 123 56 3 78 Västerbottens län 0 0 0 12 Norrbottens län 0 0 1 0 SUMMA 7439 7022 8832 4299 Tabell 4, Sångsvan. Här visas antal sångsvanar i Sverige enligt de europeiska inventeringarna som äger rum vart femte år under januari månad. Anmärkningsvärt är det låga antalet räknade fåglar under år 2010. Detta beror troligen på att det var en sträng vinter och att fåglarna valde att övervintra söderut. Källa: L. Nilsson, 2010 http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm På senare år har en ökning av skador orsakade av sångsvan på jordbruksmark kunnat noteras. Sångsvanen är dock mycket känslig för kyla vilket syns väl under år 2010, då vintern var kall och skadorna minskade som följd. År 2008 rapporterades 12 skadeplatser, år 2009 rapporterades 20 skadeplatser och år 2010 rapporterades slutligen 3 stycken skadeplatser. Lantbrukarnas Riksförbund 13

3.2.6 Trana Tranan häckar i våtmarksområden över större delen av landet. Den vistas i Sverige från mars till oktober och under vintermånaderna flyttar den söderut i Europa. Nationella räkningar av trana har utförts sedan 2005 och enligt dessa data ligger populationsmängden kring 40 000 individer. Däremot har lokala räkningar visat att antalet tranor som håller till i jordbruksområden ökat på flera håll i landet. År 2009 räknades exempelvis 19 400 individer som mest vid Kvismaren att jämföra med 14 000 året innan. Den lokala ökningen behöver inte bro på att populationen ökat just där utan kan också bero på att artens beteende förändrats. Tranan blir allt mer oskygg och vistas i jordbruksområden i större utsträckning. En trana tros kunna bli upp emot 20 år gammal och häckar första gången då den är mellan 4 till 5 år och den får 2 ägg per gång. Att det totala antalet fåglar är relativt stabilt syns i diagrammen nedan. 60 000 50 000 Trana Grus grus September 40 000 30 000 20 000 10 000 0 2005 2006 2007 2008 2009 Trana. Här syns antal rastande tranor i hela Sverige under september månad sedan 2005. Källa: L. Nilsson, 2010. http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm Eftersom problemen med transkador är större i vissa län är det intressant att se hur tranorna fördelats över landet de senaste åren. Detta åskådliggörs i diagrammet nedan. 16 000 14 000 12 000 10 000 8 000 2005 2006 2007 2008 2009 6 000 4 000 2 000 0 Skåne Blekinge Kronoberg Jönköping Kalmar Gotland Halland Västra Götaland Östergötland Södermanland Örebro Västmanland Stockholm Uppsala Gävleborg Dalarna Värmland Jämtland Västernorrland Västerbotten Norrbotten Antal tranor per län. Här visas antal tranor i Sverige uppdelat per län och år. Staplarnas färg representerar vilket år de avser och deras höjd antalet tranor. Källa: L. Nilsson, 2010. http://www.zoo.ekol.lu.se/waterfowl/index.htm Lantbrukarnas Riksförbund 14

4 Skadornas art I kapitel 4 beskrivs hur skadebilden från fredade vilda fåglar ser ut idag och hur den kan komma att förändras i framtiden. 4.1 Dagens skadebild I takt med att antalet gäss och tranor som uppehåller sig på jordbruksmark ökat har också skadorna de orsakar ökat. Fåglarna skadar framförallt spannmål, potatis och vallodlingar men även morötter, ärtor och sockerbetor drabbas, om än i mindre utsträckning. Fåglarna har vissa preferenser när det gäller spannmål. De föredrar korn och vete framför havre och råg och de största skadorna orsakas genom att fåglarna äter upp utsädet och unga plantor. Under sommar- och höstmånaderna händer det att gäss och tranor äter både omogen och mogen spannmål. Problemen ökar i perioder med mycket nederbörd eftersom liggande gröda skapar landningsplatser för fåglarna som gör att de enklare får tillgång till säden. Skador på potatisfält uppkommer från att potatisen satts tills att de gröna plantorna blivit cirka 20 centimeter, men också under hösten då blasten kapats av inför skörden. Potatisen skadas då fåglarna tar upp den ur jorden för att äta den eller då de oavsiktligt tar upp den i jakten på annan föda, som exempelvis mask. De potatisar som inte äts men ändå tas upp ur jorden exponeras för solljus och blir gröna vilket gör att de inte längre kan användas. Tranorna är allätare och tycker bland annat om potatis, majs, ärtor och säd. Vitkindad gås äter också flera sorters vegetabilisk föda, inklusive sådan som odlas på jordbruksmark. Vallodlingar kan skadas av fåglar under hela säsongen. Dels genom att de betar ner den odlade grödan hårt och dels genom den stora mängd spillning de lämnar efter sig. Mycket spillning i vallarna kan ge sämre kvalitet på den odlade grödan. Det har funnits misstankar om att spillningen skulle kunna öka risken för spridning av salmonella men ingen sådan koppling har kunnat bevisas. Det finns inte heller något vetenskapligt stöd för att andra typer av sjukdomar skulle spridas till djur som utfodras med exempelvis hösilage som innehåller fågelspillning. Stora gåspopulationer övervintrar varje år i Nederländerna vilket gör att de har stora koncentrationer av gäss på sina vallar, men inte heller där har sjukdomsspridning uppmärksammats som ett problem. Grågåsen är ett exempel på fågelart som gärna betar på vallodlingar. Sångsvanar äter utöver vattenväxter och gräs gärna raps och spillsäd. Under hösten kan de beta ner höstraps så mycket att återväxten följande år försämras. Lokalt kan dessa skador bli omfattande men i ett nationellt perspektiv är det ett ganska litet problem. Både sädgås och bläsgås tycker om att vistas i jordbruksområden där de äter säd, ärtor och morötter som de blandar med annan vegetabilisk föda som gräs och starr. 4.2 Framtidens klimat Klimatet är i förändring, men eftersom naturliga skiftningar i väder kan göra att årsmedeltemperaturen lokalt ändras med flera grader mellan åren skapas ett brus som gör det svårt att urskilja de mer långsiktiga klimatförändringarna. Det finns dock mätningar som visar årsmedeltemperaturen i Sverige stigit de senaste 25 åren. Sedan år 1988 har temperaturen ökat alla år utom ett jämfört med den genomsnittstemperatur som rådde under normalperioden 1961 till 1990. År 2009 var årsmedeltemperaturen Lantbrukarnas Riksförbund 15

lägre än de resterande åren på 2000-talet, men i jämförelse ändå 0.25 grader högre än genomsnittstemperaturen mellan 1961 och 1990. SMHI har tagit fram framtidsscenarion för hur klimatet kommer att förändras i Sverige, och de pekar mot en ökning av landets årsmedeltemperatur med mellan tre och fem grader till 2080-talet jämfört med normalperioden 1961 till 1990. Skillnaden i temperatur beräknas bli större på vintern än på sommaren. Sverige kommer att bli både varmare, torrare och blötare på grund av klimatförändringarna. Generellt är mer nederbörd att vänta i hela landet, men även antal tillfällen med intensiv nederbörd så som skyfall kommer att öka. Detta kommer att leda till större risk för översvämning i vattennära områden. Mest kommer nederbörden att öka i norra och västra Sverige. I och med att årsmedeltemperaturen stiger och förändringar kommer att ske i nederbörd och avdunstning beräknas sommartorkan i södra Sverige bli mer intensiv. Stigande temperaturer ger också minskad del snö och is. Liksom i övriga världen är de svenska glaciärerna på tillbakagång och islossningsdatum för sjöar och större floder har redan förändrats, vilket är direkt kopplat till den högre lufttemperaturen. Mätningar visar att de senaste 40 åren har haft betydligt tidigare islossning jämfört med föregående år. I genomsnitt har islossningen skett nio dagar tidigare i de norra delarna av Sverige och 20 dagar tidigare i de södra delarna. Diagrammet med tillhörande text nedan är hämtat från SMHI och visar utvecklingen av landets årsmedeltemperatur. År 1961 till 1990 är en internationellt vedertagen period som visar normaltemperatur. I diagrammet nedan kan man se att temperaturen då ligger kring 3 grader. Övriga delar av diagrammet visar Sveriges medeltemperatur mellan 1860 och 2010, vilket åskådliggör att det mellan 1860 och 1900 var kalla år, och att det sedan 1990 varit varma år jämfört med normalperioden. Figuren visar temperaturavvikelse från medelvärdet för åren 1961 1990, baserat på 37 stationer spridda över landet. Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp motsvarande ett rullande tio-års medelvärde. Källa: SMHI Lantbrukarnas Riksförbund 16

Diagrammet nedan som visar Sveriges årliga nederbörd. Under de senaste hundra åren kan en svag ökning kan urskiljas. Både bilden och den tillhörande texten är hämtat från SMHI. Figuren visar årsnederbörd för Sverige i mm. Staplarna representerar medelvärdet för 87 stationer från år 1860 och framåt. Beroende på avsaknaden av stationer i de nederbördsrikaste delarna av fjällen ligger värdena något lägre än ett för landet rättvisande medelvärde. Den svarta kurvan visar ett ungefärligt tioårigt löpande medelvärde. Källa: SMHI 4.2.1 Klimatet påverkar jordbruket Även om det låter lite med en grads höjning av årsmedeltemperaturen kommer det att få stor effekt och påverka förutsättningarna för jordbruk i landet. Med en grads höjning kommer Sydsverige att få det klimat som idag råder i centrala Tyskland. Det svenska jordbruket kommer både att gynnas och missgynnas av förändringarna. Förutsättningarna för odling förbättras när det blir mildare vilket ger möjlighet till ökad avkastning från jord- och skogsbruket. Växtperiodens längd beräknas öka med en till två månader i hela landet, förutom i de södra delarna där perioden kan utökas med upp till tre månader. Mildare vintrar påverkar också risken för att skadeorganismer och smittbärare som tidigare inte funnits i Sverige börjar hitta hit. Då det gäller grödor är det troligt att svampsjukdomar och växtföljdsrelaterade sjukdomar ökar. Sammanfattningsvis kommer det att bli än mer viktigt att följa väderutvecklingen under enskilda år och anpassa verksamheten till framtiden. Nya grödor, förändrade odlingsmetoder och tidpunkter för sådd, skörd, bevattning, gödning och skadebekämpning kommer att bli aktuellt. Lantbrukarnas Riksförbund 17

4.2.2 Förändrade förutsättningar för fåglarna Förenklat kan sägas att gynnsamma förhållanden för en fågelart, så som tillgång på föda, lämpliga boplatser, säker miljö och fördelaktigt klimat gör att fåglarna får bättre förutsättningar för reproduktion. Detta leder i regel till ökade populationer. Populationerna fortsätter att öka inom ett område tills området inte kan föda fler fåglar utan att förutsättningarna blir sämre och populationsmättnad uppstår. Då sprider sig fåglarna till nya områden. Jordbruksområden är förmånliga platser för tranor, gäss och sångsvanar eftersom de erbjuder föda och är relativt lugna och ostörda områden. Ett allt varmare klimat i Sverige ger längre tidsperioder med gynnsamma förutsättningar för fåglarna vilket tillåter dem att stanna längre perioder. Förhållandet mellan fåglar och jordbruksmark påverkas också av faktorer som lantbrukare inte kan styra över. Förändringar i beteende hos trana och sångsvan är ett sådant exempel, tranan har blivit mer oskygg och sångsvanen uppehåller sig allt mer på land. I dagsläget finns det inte någon känd vetenskaplig förklaring till varför arterna förändrat sitt beteende. Det spekuleras i att omställningen till större odlingsfält skapar bättre landningsytor åt fåglarna och därigenom ökar tillgängligheten på jordbruksmark. Låg naturlig predation sägs också kunna vara en bidragande orsak. 5. En ögonblicksbild I detta kapitel presenteras de frågor som ingick i telefonintervjuerna samt svaren från de 19 länsstyrelser som intervjuades. För att få mer utförliga uppgifter om hur skadesituationen ser ut runt om i landet gjordes en kortare intervju med ansvariga på 19 av landets länsstyrelser. Frågorna ställdes via telefon och löd: 1. Ökar eller minskar den totala mängden skador från sångsvan, trana, grågås, vitkindad gås, bläsgås och/eller sädgås i ditt län? 2. Ökar eller minskar antalet skadegörande fåglar i ditt län? 3. Kommer ni att begära mer pengar från viltskadeanslaget under nästa år? 4. Tycker du att Viltskadeförordningen behöver förändras på något sätt? Hur och vilken del? 5. Tycker du att Naturvårdsverkets föreskrifter för viltskador enligt viltskadeförordningen behöver förändras på något sätt? Hur och vilken del? Norrbottens och Västerbottens län inkluderades inte i undersökningen eftersom de inte har varit skadedrabbade i lika stor utsträckning som landets övriga län. Genom intervjuerna framkom aktuella uppgifter om respektive läns arbetssätt och problematik. På fråga 1 svarade 16 av 19 län att skadorna ökar. Vilka arter som orsakade mest skada varierade dock mellan länen. Totalt 10 stycken av de tillfrågade nämnde också att de tror att det finns ett stort mörkertal av bönder som får skador på sin jordbruksmark, men som inte rapporterar in skadan och söker ersättning. Flera län berättade dessutom att det förekommer att bönder ringer till länsstyrelsen för att tala om sina skador, och ställa frågor kring bidrag och ersättning, men utan att fullfölja ansökan. Följande citat om skadeanmälan och mörkertal kommer från två av de tillfrågande länsstyrelserna: Lantbrukarnas Riksförbund 18

Många ringer in till oss och ställer frågor och berättar om sina problem, även om de sedan inte begär ersättning. Men vi kan se att anmälningsbenägenheten ökar hos bönderna så det är troligt att skadorna blir fler. och Jag tror också att det finns ett väldigt stort mörkertal av bönder som har skador på sin mark men som inte vet om att man kan ansöka om ersättning för skador och en del som tycker att det är för jobbigt att ansöka i och med administrationen. Så många som 18 av 19 län svarade att de kan se en ökning av antalet fåglar på fråga 2. Variationerna mellan länen låg i vilken art som ökade, vilken tid på året som antalet fåglar steg och hur mycket antalet ökade. Flertalet län tog också upp att fåglarnas närvaro är väderberoende och att viss typ av gröda verkar kunna locka till sig fåglarna. Det län som inte såg någon ökning av antal fåglar resonerade såhär: Vi har inte haft några ersättningsansökningar på flera år, så det kan inte vara någon ökning. På fråga 3 svarade 12 av 19 län att de kommer att söka ungefär samma belopp från viltskadeanslaget som de gjort under tidigare år, och att de inte ser något behov att begära mer pengar. Utöver dessa 12 län svarade 4 län att de äskar mer och mer pengar för vart år som går, och att de troligen kommer att fortsätta med det eftersom skadorna fortsätter att öka. Slutligen var 3 län inte säkra på hur mycket de skulle äska eftersom de menande att skadorna är så beroende av vädret, i ett län uttryckte de sig såhär: Om trenden under 2011 är att skadorna ökar kommer vi att söka mer pengar framöver, vi skulle också kunna göra det om vi bestämmer oss för att investera i större förebyggande åtgärder. Men det är upp till jordbrukarna, ansöker de om mycket bidrag och ersättning kommer vi att ansöka om mer pengar. Det är lite som hos polisen, anmäler ingen en cykelstöld så har det inte hänt någon cykelstöld, i alla fall i statistiken. I ett annat län förklarade den intervjuade att summan som äskas inte står i direkt relation till antalet faktiska skador i länet. Såhär lät det: Jag tror att det finns en brytningspunkt för alla brukare då skadan blivit tillräckligt stor för att det ska kännas värt ansträngningen som det innebär att begära ersättning. Fråga 4 gav spridda svar. Det var 8 av 19 län som inte hade någon klar åsikt om texten och inte såg något behov av att ändra den. Resterande 11 län ansåg att Viltskadeförordningen ger ett väldigt stort tolkningsutrymme. Av dessa 11 tyckte 4 stycken att utrymmet var positivt och 7 stycken att det försvårade deras arbete. Den positiva kritiken bestod i att texten gav utrymme för länen att anpassa sin verksamhet till de lokala förhållandena. Den negativa kritiken gällde att texten gjorde gränsdragningen vid exempelvis oskälighet svår. Två av de län som tyckte att texten var svårtolkad uttryckte sig såhär: Vart gränsen för oskälighet går är fortfarande svårt att bestämma, särskilt eftersom vi har både små och stora brukare i länet. En skada som är förhållandevis liten för en stor Lantbrukarnas Riksförbund 19

brukare kan kanske vara oskälig för en liten brukare. Vad är rättvist? Vi på länsstyrelsen har inte resurser att undersöka varje fall så noggrant. och Jag har en känsla av att möjligheten att ge bidrag och ersättning inte är beroende av hur stor skada brukaren fått utan på hur mycket pengar som länet får av Naturvårdsverket, vilket kan skilja en hel del från hur mycket som äskats. Det är svårt att äska i förväg och försöka förutspå vilka skador som ska komma under ett år. Det finns därför en risk att brukare i olika län får olika ersättning även om länen försökt prata ihop sig innan. Vid den sista frågan liksom vid den föregående hade 8 av 19 län ingen klar åsikt och såg inte något behov av att ändra texten. Det fanns 2 län som påtalade att det var positivt att texten var öppen för tolkning då det gav handlingsutrymme. Sedan var det 9 län som tyckte att texten var för öppen och att den inte gav ett tillräckligt stöd i deras arbete. De tog upp att det är svårt att bedöma vad som är oskäliga kostnader, hur hårddraget man ska tolka texten om fredat vilt och att det är oklart vad som räknas till särskilda skäl. Av dessa 9 tog 3 upp att deras budget inte räckte till för att utföra alla de uppgifter som tillskrivs länsstyrelsen. Tydligast var det gällande den kartläggning av fåglar som beskrivs i Naturvårdsverkets föreskrifters 3. Såhär resonerade ett av länen: Det står att det är vi som ska inventera bestånden av fåglar och hålla koll på utvecklingen, vilket vore väldigt bra underlag för oss inför prognoser och äskande av pengar, men det finns ingen budget för att hålla koll på bestånden så vi kan inte göra det. Utöver själva frågesvaren tog 3 län upp att de tyckte att det var bra att LRF lyfter frågan om fågelskador eftersom de upplever att det är ett växande problem. Flera diskuterade också fågelåkrar som förebyggande åtgärd till fågelskador, och de var eniga om att det var svårt att styra fåglarna i landskapet. Ett län menade att det var svårt att hitta lämplig odlingsmark som lantbrukare ville avvara då de flesta vill bruka all sin mark. Men det fanns också ett län som tyckte att anläggandet av fågelåkrar verkligen hjälpt till att minska fågelskadorna. Ett annat exempel på en förebyggande åtgärd som upplevdes positiv var upprättandet av en utlåningspool. Poolen är uppbyggd som ett bibliotek där lantbrukare kan låna utrustning för att förebygga fågelskador utan att betala. I det län som inrättat poolen har en ökning av förebyggande åtgärder märkts. Angående att äska pengar från viltskadeanslaget tog ett flertal län upp att det inte är säkert att länet får de pengar som de efterfrågar från Naturvårdsverket, och att de oftast äskar mer än vad de blir tilldelade. I ett län upplevde de att det var störst skillnad mellan vad de äskade och summan de fick utbetalad vid årets första äskande. Av detta drog de slutsatsen att Naturvårdsverket höll i pengarna så de skulle räcka hela året. I så många som 15 av 19 län syntes ett samband mellan ett ökande antal fåglar och ett ökat antal skador. I ett län uppmärksammades nya typer av skador på grund av beteendeförändringar hos sångsvan och trana. Sångsvanen hade kommit upp på land i större utsträckning och tranan blivit allt mer oskygg. Lantbrukarnas Riksförbund 20