Höga och rörliga livsmedelspriser

Höga och rörliga livsmedelspriser = tang bord b Är exportrestriktioner ett hot mot tryggad livsmedelsförsörjning? Svenska FAO-kommitténs skriftserie, nr 8 ISSN: 1652-9316

Produktion: Landsbygdsdepartementet Svenska FAO-kommittén Oktober 2011 Tryck: Elanders Sverige AB, oktober 2011 Artikelnr.: L 11.011 Fler exemplar av skriften kan beställas från Landsbygdsdepartementet via www.regeringen.se/landsbygd eller på telefon: 08-405 27 50

Innehåll Förord... s.4 1. Inledning... s.6 2. Pristoppen 2007-2008 och stigande priser igen 2010-2011... s. 9 3. Exportrestriktioner... s.17 4. Andra politiska åtgärder... s. 31 5. Avslutande diskussion... s.47 6. Förkortningar och ordförklaringar... s.52 7. Referenser... s.54

Förord Detta är den åttonde utgåvan i Svenska FAO-kommitténs skriftserie. Syftet med skrifterna är att sprida kunskap om och väcka intresse för frågor som berör globalt samarbete, i synnerhet arbetet vid FAO, FN:s fackorgan för jordbruk, skogsbruk, fiske och livsmedel. FAO:s huvuduppgift är att inom sitt mandat bidra till ett utrotande av världshungern och att övervaka de globala naturresurserna när det gäller jordbruk, fiske och skog i ett ekosystemperspektiv. FAO har därför en central roll i arbetet med att uppnå flera av de av FN uppsatta Millennie målen. Två perioder med höga livsmedelspriser under de senaste fem åren har tillsammans med en ökad oro för stor prisrörlighet inneburit att frågan om livsmedelspriser har kommit allt högre upp på den politiska dagordningen både internationellt och i enskilda länder. Det är främst fattiga människor i utvecklingsländer som drabbas av de höga priserna. Många länder har vidtagit olika politiska åtgärder för att hantera stigande eller rörliga priser. Införandet av exportrestriktioner för att öka tillgången på livsmedel till ett rimligt pris på den inhemska marknaden är en av dessa. Exportrestriktionerna påverkar emellertid andra länder negativt och då inte minst importerande utvecklingsländer som får betala mer för sin import. Förtroendet för den internationella handeln med jordbruks produkter skadas också. I denna skrift belyses exportrestriktion erna men även andra politiska åtgärder. Den svenska regeringen ser allvarligt på situationen och har också gjort särskilda livsmedelssatsningar de senaste tre åren för att bidra till att mildra effekterna av höga livsmedelspriser i utvecklingsländer. Enligt min mening har jordbrukets, skogsbrukets och fiskets viktiga roll för minskad hunger och fattigdom liksom för att möta klimatförändringarna negligerats alltför mycket i den internationella utvecklingsdebatten under de tre senaste årtiondena. Det är därför välkommet att G20 och andra internationella organ lyft frågan om livsmedelspriserna och hur den globala livsmedelsförsörjningen ska tryggas. 4

Skriften har tagits fram av Andreas Davelid, Patrik Eklöf och Fabian Nilson på Jordbruksverket. Författarna svarar för innehållet. Jag hoppas att Du finner skriften intressant och att den ger en bra bakgrund till konsekvenserna av olika politiska åtgärd er på livsmedelspriserna och därmed möjligheterna till tryggad livsmedelsförsörjning i framförallt utvecklingsländer. Magnus Kindbom Ordförande, Svenska FAO-kommittén 5

1. Inledning 1.1 Höga och rörliga livsmedelspriser Under kort tid har vi haft två perioder med höga livsmedelspriser, dels 2007-2008, dels från och med sensommaren 2010. Tillgängliga prognoser visar också att under det närmaste decenniet kommer livsmedelspriserna ligga på en högre nivå än under perioden som föregick pristoppen 2007-2008 1. Även prisrörligheten kommer sannolikt att öka. Prisökningarna 2007-2008 och prisökningarna från sensommaren 2010 är inte unika. Prisuppgångarna på 1970-talet var till exempel betydligt kraftigare. Det som är speciellt med den senaste utvecklingen är att pristopparna kommer så pass tätt och att prognoserna visar på att livsmedelspriserna på medellång sikt kommer att befinna sig på en högre nivå 2. Det pågår en omfattande diskussion både på politisk nivå, bland annat i G20, och på vetenskaplig nivå om hur prisrörligheten och dess negativa konsekvenser ska begränsas. Inte minst genom att priserna på livsmedel började stiga igen 2010 så finns även frågan om höga livsmedelspriser kvar på den internationella agendan. 1.2 Hur påverkas olika grupper av höga och rörliga livsmedelspriser? Höga livsmededelspriser är enkelt förklarat bra för producenter av livsmedel medan de är dåliga för konsumenter. För de förra innebär höga livsmedelspriser ökade intäkter medan det för de senare innebär ökade utgifter. I verkligheten är det dock inte lika enkelt då till exempel många jordbrukare i utvecklingsländer är nettokonsumenter samt då vinsterna av högre priser kan urgröpas av ännu högre priser på insatsvaror. Vidare kan prisutvecklingen se mycket olika ut mellan olika livsmedel. De höga livsmedelspriserna 2007-08 var en orsak till att antalet hungrande ökade med över hundra miljoner människor mellan år 2008 och 2009 och för första gången översteg en miljard. Förutom till ökad hunger kan höga livsmedelspriser leda till att fattiga äter mindre nyttigt och till att man inte har möjlighet att köpa sig hälsovård eller utbildning. Även ökad prisrörlighet kan ha negativa effekter för livsmedelstryggheten. Kraftigt varierande priser ökar osäkerheten hos både konsumenter och producenter. Detta kan innebära att intresset för 1 OECD/FAO (2011). 2 OECD/FAO (2011). 6

investeringar i jordbrukssektorn minskar, men även leda till sociala spänningar. Vid höga priser kan länder där livsmedelsimporten utgör en stor del av importen skapa handelsunderskott och betalningsbalansproblem. För stora exportörer av jordbruksprodukter är det istället låga priser som kan ställa till betalningsbalansproblem. Enligt OECD har emellertid inte prisrörligheten ökat under de senaste 50 åren. Även om prisrörligheten var högre under perioden 2006-2010 än den var under 1990-talet så är den inte högre än under 1970-talet med undantag för vete och ris. 3 Kraftiga förändringar av världsmarknadspriserna får inte alltid genomslag på de nationella marknaderna. Detta kan bero på befintliga regleringssystem för att avskärma de nationella marknaderna från världsmarknaden, men även på att de internationella priserna inte får genomslag på grund av bristande marknadsinformation eller dåligt fungerande infrastruktur. Ett exempel på att marknadssignalerna fördröjdes var i samband med prisökningarna på världsmarknaden 2007-2008, då prisökningarna i flera utvecklingsländer kom senare, men höll i längre. Regeringar kan ha olika mål med att vilja stabilisera priserna. Syftet kan vara att öka välfärden för en grupp, till exempel producenter eller konsumenter. Ett annat syfte kan vara att korrigera för marknadsmisslyckanden, som till exempel beror på bristande marknadsinformation, bristande infrastruktur eller dåligt fungerande privata institutioner för kreditgivning och försäkringslösningar. 4 1.3 Hur ser den internationella diskussionen om höga och rörliga livsmedelspriser ut? Sedan pristoppen 2007-2008 har frågorna om höga livsmedelspriser och prisrörlighet funnits högt på den internationella dagordningen. I samband med pristoppen 2008 var det de höga livsmedelspriserna och åtgärder mot dessa som dominerade diskussionen. Efter prisfallet som påbörjades 2008 och 2009 övergick fokus på prisrörlighet. I deklarationen från toppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning i Rom i november 2009 underströks betydelsen av bättre fungerande nationella, regionala och internationella marknader. Toppmötet stödd e också WTO-förenliga och icke-handelsstörande initiativ som syftar till att få småbrukare i utvecklingsländer att öka sin produktivitet och ges möjlighet att konkurrera på lika villkor. 3 OECD (2011b). 4 OECD (2011a). 7

FAO:s medlemsländer fattade också 2009 beslut om att reformera Kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning (CFS). Syftet med reform en är att CFS ska bli det ledande internationella forumet för diskussioner som berör livsmedelstrygghet. CFS har upprättat en expertpanel som bland annat ska undersöka orsakerna till och omfattningen av prisrörligheten samt hur de negativa effekterna av prisrörlighet kan mildras. Under 2010 presenterades en ny fond (GAFSP) för utveckling av jordbruket i låginkomstländer som svar på de utfästelser som gjordes av G8-ledarna på mötet i L Aquila i juli 2009. På G20:s toppmöte i Seoul hösten 2010 begärdes att "the FAO, IFAD, IMF, OECD, UNCTAD, WFP and the World Bank work with key stakeholders to develop options for G20 considerations on how to better mitigate and manage the risks associated with price volatility of food and other agricultural commodities without distorting market behavior, ultimately to protect the most vulnerable" 5. Denna rapport presenterades i juni 2011 och baserat på rapporten har G20:s jordbruksministrar antagit en handlingsplan. Frågorna om höga priser och prisrörlighet hänger historiskt samman. Under både 1970-talet och perioden efter 2006, då vi haft flera pristoppar, har även prisrörligheten varit stor. Teoretiskt kan man emellertid tänka sig långa perioder med höga priser utan att de varierar särskilt mycket. Åtgärderna för att hantera prisrörligheten och dess effekter är ofta samma åtgärder som för att hantera höga priser och deras konsekvenser, men de behöver inte vara det. Åtgärder mot höga priser eller deras konsekvenser vidtar man för att få ner priserna, öka produktionen eller göra konsumenterna mindre sårbara, medan åtgärd er mot prisrörlighet vidtas för att stabilisera priserna. Åtgärder för att begränsa konsekvenserna av prisrörlighet kan vara inriktade på att ge både producenter och konsumenter bättre förutsättningar. 5 Seoul Summit Leader s Declaration November 11-12, 2010, bilaga II. 8

2. Pristoppen 2007-2008 och stigande priser igen 2010-2011 2.1 Utvecklingen på marknaden För att redovisa prisutvecklingen för olika jordbruksprodukter under de senaste åren kan priserna för spannmål, inklusive ris, tjäna som representativa varor. Dessa produkter används dels som livsmedel, dels som foderprodukter inom animalieproduktionen och som industriråvara (till exempel biobränslen). De nuvarande priserna (nominella) på spannmål är fortsatt höga sett i ett historiskt perspektiv. I Figur 1 framgår världsmarknadsprisutvecklingen för vete och majs. Priserna avser exportpriser i USA (fob gulf) 6. De olika pristopparna under 1970- och 80-talet som delvis berodde på låga skördar (efter en tid av expansion bland annat i kölvattnet av "den gröna revolutionen"), men framförallt högre oljepriser framgår tydligt av figuren. En fallande pristrend kunde därefter konstateras som bröts av 1990-talets varierande prisnivå där en stor prisökning inträffande i mitten av 1990-talet då spannmålsskörden i världen blev förhållandevis låg. Nästa kraftiga prisökning för spannmål startade under senare delen av 2005 för vete av högre kvalitet, medan prisstegringarna för vete av lägre kvalitet och majs påbörjades Figur 1. Exportpris för spannmål i USA (fob gulf) 1970-2011 600 500 400 300 US HRW Wheat - Gulf US Maize - Gulf US SRW Wheat - Gulf 200 100 0 02/01/1970 30/07/1971 10/11/1972 22/02/1974 03/06/1975 10/09/1976 23/12/1977 03/04/1979 11/07/1980 23/10/1981 01/02/1983 11/05/1984 23/08/1985 01/12/1986 13/05/1988 08/12/1989 05/07/1991 29/01/1993 26/08/1994 22/03/1996 17/10/1997 04/12/1998 17/09/1999 30/06/2000 25/01/2002 22/08/2003 18/03/2005 13/10/2006 USD/ton 18/04/2008 13/11/2009 10/06/2011 Källa: IGC 6 Vara lastad på fartyg i hamn (free on board). 9

under 2006. Priserna för spannmål nådde sin kulmen i mars 2008 för vete och i början av juli för majs då priserna hade stigit med över 200 procent jämfört med början av 2006. Vad som orsakade den kraftiga prisökningen under 2007-2008 har analyserats av olika bedömare och nedanstående förklaringar har bland annat lyfts fram i den efterföljande analysen om vad som var orsaken till pristoppen 2007-2008. Tidigare års låga spannmålsskördar med lagerminskningar som följd. Av Figur 2 och 3 framgår att produktionen var lägre än konsumtionen under de år som närmast föregick pristoppen och att lagren i världen minskade successivt. Andelen spannmål i lager i förhållande till konsumtionsnivån sjönk också till betydligt lägre nivåer än tidigare, vilket skapade en snäv marknadsbalans som blev mer känslig för prognoser om kommande skörd, konsumtion och lagersituation. Höga energipriser som i sin tur bland annat höjde priserna på insatsmedel i jordbruket påverkade prisnivån på spannmål och andra produkter. Politiska initiativ för att skydda den inhemska marknaden, som till exempel exportrestriktioner, infördes av vissa länder och begränsade därmed utbudet på världsmarknaden. Flertalet råvaror prissätts i dollar och att dollarkursen försvagades under denna period gentemot flera andra utländska valutor innebar att köpkraften för icke dollarländer ökade. Detta bidrog i sin tur till att priserna ökade. Figur 2. Produktion, konsumtion och lager för spannmål i världen 1986-2010 milj ton 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 Produktion Konsumtion Utg lager Lager/kons 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05 0 1986/87 1987/88 1988/89 Lager/konsumtion 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 2010/1... 2011/1... Källa: IGC 10

Figur 3. Världslager för spannmål och spannmålspris 1986-2010 milj ton 450 425 400 375 350 325 300 275 250 225 200 175 150 125 100 75 50 25 1986/87 1987/88 1988/89 Utg lager HRW $/t 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 1995/96 1996/97 1997/98 1998/99 1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04 2004/05 2005/06 2006/07 2007/08 2008/09 2009/10 2010/11p 2011/12p 450 425 400 375 350 325 300 275 250 225 200 175 150 125 100 75 50 25 0 USD/ton Källa: IGC Ökad tillväxt i utvecklingsländer och tillväxtekonomier som innebar ökad efterfrågan på animaliska produkter i dessa områden. Detta innebär också en ökad efterfrågan på foderspannmål. Till vilken del detta bidrog till ökade spannmålspriser är inte klarlagt, då större tillväxtekonomier som till exempel Kina och Indien inte ökade sin import av foderspannmål. Den ökade efterfrågan täcktes i stället av inhemsk produktion. 7 Förekomsten av spekulation på terminsbörserna för råvaror. Ett förhållandevis stort inflöde av nytt kapital på terminshandeln för råvaror anses av vissa bedömare ha varit prisdrivande även för den fysiska marknaden medan andra bedömare istället anser att det var de redan höga priserna på världsmarknaden som lockade till sig nytt kapital ifrån olika fonder och andra aktörer. De höga energipriserna, och den pågående klimatdebatten, innebar också att politiska beslut fattades om att öka användningen av drivmedel som inte är oljebaserade. Etanol och biodiesel producerade av foder- och livsmedelsråvaror (spannmål, oljeväxter, socker med mera) ökade stadigt. En kraftig utbyggnad av USA:s etanolindustri som till den största delen baseras på majs som råvara bidrog också till att priserna på majs ökade. Det är svårbedömt vilken av ovanstående faktorer som hade störst betydelse. Det var troligen så att det var en kombination av orsaker 7 FAO (2009). 11

som ledde till att priserna steg så kraftigt som de gjorde. I sammanhanget är det också intressant att notera att även om priserna steg mycket kraftigt till och med 2008 så är detta ingalunda den kraftigaste stigningen historiskt sett om en jämförelse görs av de reala priserna (Figur 4 nedan redogör för detta). Prisutvecklingen för ris (Figur 5) har inte varierat lika kraftigt som för övriga spannmålsslag de senaste 30 åren, med undantag för pristoppen som kulminerade i april 2008. Under hela 1990-talet och under första halvan av 2000-talet var priserna förhållandevis stabila, vilket också är logiskt eftersom produktionen under de flesta år har varit högre än konsumtionen i världen (Figur 6). En förhållandevis god lager- och försörjningssituation var dock också fallet när priserna för ris steg under 2008. Andra orsaker som att vissa länder begränsade exporten genom olika åtgärder bidrog i stället till att priserna sköt i höjden under denna period. Figur 4. Prisutveckling för vissa produkter 1957-2008 Bulk commodities US$ 600 400 200 Wheat Maize Rice Soybeans Nominal Prices 0 57 70 80 90 00 08 US$ 1 500 Wheat Maize Rice Soybeans Real Prices 1 000 500 0 57 70 80 90 00 08 Källa: FAO, The State of Agricultural Commodity Markets 2009, deflaterat med US PPI (2000=100) 12

Som så ofta när drastiska prishöjningar inträffar följer nästan lika drastiska prissänkningar, vilket också skedde för spannmål och ris under 2008-2010 (Figur 1 och 5). De höga priserna på spannmål innebar att odlingsarealen globalt ökade så att både skördarna 2008/09 och 2009/10 blev stora, vilket i sin tur innebar att en lageruppbyggnad åter kunde ske. Nästa kraftiga prisökning för spannmål inträffade under sommaren 2010 då rapporter om mycket torrt väder i framförallt Ryssland och Ukraina sänkte förväntningarna på skördarna. Rysslands spannmålsskörd 2010/11 blev också 37 procent lägre än föregående år. Både Ryssland och Ukraina tillhör också de viktigare exportörerna av Figur 5. Exportpris ris Thailand (fob) 1989-2011 1200 1000 800 Thailand 100% Grade B Rice - Bangkok USD/ton 600 400 200 0 Figur 6. Produktion och konsumtion av ris (slipat) i världen 1986-2010 Källa: IGC 500 450 400 350 Produktion Konsumtion Utg lager 300 250 200 150 100 50 0 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009p 2010p 06/01/1989 18/05/1990 27/09/1991 05/02/1993 17/06/1994 27/10/1995 07/03/1997 10/07/1998 12/03/1999 19/11/1999 11/08/2000 21/12/2001 02/05/2003 10/09/2004 20/01/2006 01/06/2007 19/09/2008 29/01/2010 10/06/2011 Källa: IGC 13

spannmål, vilket bidrog till att spannmålspriserna åter började stiga. Dessutom införde båda länderna exportrestriktioner, vilka spädde på prisökningarna. Skörden 2011/12 förväntas visserligen bli högre än föregående år men beroende på högre konsumtion av spannmål beräknas marknadsbalansen att förbli snäv. Som ett resultat av detta har priserna fortsatt att vara förhållandevis höga. Enligt tillgängliga prognoser ifrån OECD och FAO 8 (se Figur 7 och Figur 8) kommer de nominella priserna på flera jordbruksprodukter fortsatt att vara höga för den kommande tioårsperioden. Prisnivåerna för flertalet produkter förväntas dock inte bli lika höga som under den senaste pristoppen. Även de reala priserna förväntas att bli högre. De reala spannmålspriserna förväntas vara omkring 20 procent högre och köttpriserna cirka 50 procent högre om en jämförelse görs mellan perioderna 2000-2010 och 2011-2020. Priserna fortsätter att stiga främst beroende på högre efterfrågan och högre förväntade kostnader för insatsmedel. Figur 7. Nominell prisutveckling för spannmål USD/t 400 350 300 250 200 150 100 50 Coarse Grains Wheat Rice (right axis) USD/t 700 600 500 400 300 200 100 0 0 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 Källa: OECD/FAO (2011) 2.2 Prisrörlighet Att prisrörlighet existerar är i sig inget uppseendeväckande eftersom priserna följer förändringar i produktions- och i konsumtionsnivåer. Mot bakgrund av att utbuds- och efterfrågeelasticiteten för de flesta 8 OECD/FAO (2011). 14

Figur 8. Nominell prisutveckling för kött USD/t 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 Beef Pork Sheep Poultry 500 0 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 Källa: OECD/FAO (2011) jordbruksprodukter är förhållandevis låg 9 kan priserna variera relativt kraftigt mellan år. Varför priserna förändras beror på olika faktorer som också kan förändras mellan år. Det mest uppenbara är att vädret är föränderligt och påverkar produktionen av olika produkter både uppåt och nedåt. Den pågående klimatförändringen i världen förväntas bidra till att produktionsmönstren kommer att ändras. Stigande temperaturer kan leda till både översvämningar och torka i olika delar av världen. Andra faktorer som påverkar priserna är efterfrågeförändringar (styrda av bland annat förändringar i hushållsinkomster och preferenser) som inte möts av motsvarande produktionsförändringar, förändringar i priset på insatsmedel (priset på insatsmedlen påverkas i sin tur av energipriserna med mera) samt lagersituationen det enskilda året (bland annat huruvida det finns lager som kan tjäna som en buffert de år då priserna är höga). Det finns även andra faktorer som påverkar prisbildningen, som exempelvis handelspolitiken i olika länd er (restriktioner, subventioner med mera) och på senare tid har även spekulation på råvarubörserna (terminshandel) framförts som orsak till ökad prisrörlighet. Det råder dock delade meningar om huruvida det sistnämnda har en negativ eller positiv inverkan på marknaden. 9 Utbudselasticitet är låg på grund av växtcykeln (till exempel svårt att ändra produktionsinriktning efter sådd) och efterfrågeelasticiteten är låg på grund av att många livsmedel är basvaror. Att en vara har en låg elasticitet innebär att en prisförändring på varan leder till förändringar av produktionen eller konsumtionen av varan som är proportionellt sett mindre än prisförändringen. 15

Joe Ravi, CC-BY-SA 3.0 Råvarumarknaden, Chicago Board of Trade building. Flera bedömare är dock överens om att den finansiella terminshandeln i det korta perspektivet kan bidra till att prissvängningarna förstärks. 10 Huruvida prisrörligheten har ökat eller inte beror till stor del på vilka produkter som undersöks och vilken tidsperiod som avses. Enligt en tidigare publicerad rapport ifrån OECD/FAO 11 framkommer att sett ur ett längre perspektiv (50 år) har prisrörligheten inte ökat. I en senare rapport ifrån G20 12, som också redogör för denna frågeställning, konstateras att prisrörligheten har ökat under 2000-2010 jämfört med de två tidigare decennierna. 10 OECD/FAO (2011). 11 OECD/FAO (2010). 12 Price Volatility in Food and Agricultural Markets: Policy Responses Policy Report including contributions by FAO, IFAD, IMF, OECD, UNCTAD, WFP, the World Bank, the WTO, IFPRI and the UN HLTF (2011). 16

3. Exportrestriktioner 3.1 Typer av exportrestriktioner En exportrestriktion är en åtgärd som ett land vidtar för att begränsa landets export av en eller ett antal produkter. Ett stort antal olika åtgärder kan nyttjas för att i olika utsträckning begränsa export. Fyra av de vanligast förekommande är: 1. 2. 3. 4. Exportförbud, vilket innebär att exporten av en viss produkt från ett visst land förbjuds under en viss tidsperiod. Exportkvoter, som går ut på att exporten av en viss produkt från ett visst land begränsas till på förhand fastställda volymer som fördelas ut till intresserade exportörer. Exportskatt, vilket betyder att exporten av en viss produkt från ett visst land beläggs med en skatt (eller avgift). Syftet är att göra export mindre attraktivt i förhållande till försäljning på den inhemska marknaden samt ibland att generera inkomster till statskassan. Minimi-exportpriser, som genom att fastställa ett lägsta pris som får tas ut vid export kan begränsa möjligheterna att exportera och därmed öka incitamenten för potentiella exportörer att istället sälja på den inhemska marknaden till lägre pris. 3.2 Skäl till att införa exportrestriktioner Det finns många anledningar till varför ett land kan vilja införa exportrestriktioner på jordbruksprodukter. Den anledning som oftast lyfts fram är att säkerställa tillgången på livsmedel för den egna befolkningen till rimliga priser under perioder då priserna är höga på världsmarknaden eller då det råder brist. Exportrestriktionerna kan bidra till att sänka prisnivån och begränsa prisrörligheten på berörda livsmedel inom landet, faktorer som annars kan skapa osäkerhet samt medverka till inflation och politisk instabilitet. Införande av exportrestriktioner som en åtgärd för att förhindra hungerkatastrofer och oroligheter i det egna landet kan i många fall när det gäller utvecklingsländer upplevas vara den enda möjliga politiska åtgärden för att förhindra att dessa effekter uppstår. Det finns dock en rad negativa sidoeffekter av att införa exportrestriktioner, vilka redovisas för i avsnitt 3.3. Alternativa åtgärder till exportrestriktioner redogörs för i kapitel 4. 17

En annan anledning till att använda exportrestriktioner i form av exportskatter är att generera inkomster till statskassan. Sådana inkomster från exportskatter kan vara av särskild betydelse för fattiga utvecklingsländer som har begränsad administrativ kapacitet till att effektivt samla in andra typer av skatter som exempelvis inkomstskatt. Exportrestriktioner kan också fungera som ett stöd till inhemsk förädlingsindustri genom att öka tillgängligheten på billiga inhemska råvaror för vidare förädling. I sammanhanget kan nämnas att det på vissa potentiella exportmarknader för mer förädlade produkter tilllämpas högre importtullar för import av mer förädlade produkter än för import av mindre förädlade produkter (så kallad tulleskalering). Exportrestriktioner på jordbruksråvaror kan stödja den inhemska förädlingsindustrin och dess exportmöjligheter av mer förädlade produkt er till marknader där tulleskalering råder. På så sätt kan exportrestriktioner på råvaror komma att fungera som en motvikt till andra länders tulleskalering. En metod för att stärka effekten ifråga ytterligare är att utnyttja så kallade differentierade exportskatter där exportskatternas storlek minskar med graden av förädling. Om ett land är en mycket dominerande exportör av en viss produkt kan exempelvis exportkvoter i teorin även användas för att påverka världsmarknadspriset uppåt och på så sätt uppnå bättre betalning för de kvantiteter som exporteras inom kvoterna. Under vissa omständigheter skulle detta kunna visa sig vara mer lönsamt än att exportera större kvantiteter (utom kvot) till lägre pris. Detta kan liknas vid användandet av exporterande statshandelsföretag som har monopol på exporten av en eller flera produkter från en viss region och som, om de har betydande marknadsmakt, kan påverka priserna genom att reglera exporterade volymer. Vidare förekommer att exportrestriktioner utnyttjas för att exempel vis reducera handeln med miljöskadliga ämnen, hotade arter eller för att bevara naturresurser. Dessa restriktioner är ofta reglerade i internationella avtal. 3.3 Exportrestriktioners effekter Utöver de tilltänkta effekterna (avsnitt 3.3.1) så kan exportrestriktioner även resultera i ett antal mer eller mindre oönskade sidoeffekter (avsnitt 3.3.2 och framåt). Om inget annat anges i texten rör resonemanget alla former av exportrestriktioner. 3.3.1 Måluppfyllelse Exportrestriktioner i form av exportskatter kan ha betydande effekter i form av tillskott till tillämpande länders statskassor. Argentinas 18

jordbruksministerium uppskattar exempelvis att exportskatterna på sojabönor, sojamjöl och sojaolja under 2010/11 medför inkomster på cirka 5,6 miljarder euro till statskassan 13. För fattiga utvecklingsländer kan även betydligt mindre belopp än så vara av stor betydelse för statens finanser. Exportrestriktioner har prisdämpande och prisstabiliserande effekter på de inhemska marknaderna för de länder som tillämpar dem. Det är emellertid inte givet att dessa effekter är så långtgående som önskas. Ukraina uppgav i samband med WTO:s 62:a Jordbrukskommitté i juni 2011 att trots införda exportkvoter under hösten 2010 och våren 2011 så har konsumentpriserna på berörda grödor ökat med 50 procent i genomsnitt. Värt att nämna är att det ofta finns alternativa, mer effektiva sätt att uppnå livsmedelstrygghet på än via införandet av exportrestriktioner (se kapitel 4). Fritt flödande internationell handel är i sig ett kraftfullt instrument för att jämna ut variationer i utbud och efterfrågan och därmed även fluktuationer i priserna. Vad beträffar strategin att använda exportrestriktioner för att främja inhemsk förädling så kan den liknas vid den importsubstitutionsstrategi som baseras på att skydda egen industri från utländsk konkurr ens bakom höga tullmurar och som av de flesta utvärderare inte har visat sig framgångsrik i det förgångna 14. Stödjandet av den inhemska förädlingsindustrin via exportrestriktioner kan också utnyttjas som ett svar på framförallt mer utvecklade länders tulleskalering. Enligt WTO:s senaste handelspolitiska genomgång av EU 15 är tulleskaleringen inom EU på ett övergripande plan begränsad. Om samtliga produkter (både jordbruksprodukter och icke-jordbruksprodukter) delas in efter förädlingsgrad framgår att den genomsnittliga tillämpade tullen för råmaterial uppgår till 6,8 procent, medan den för fullt bearbetade produkter uppgår till 7,1 procent. Dock visar en studie som utförts på Wageningens Universitet och Forskningscentrum i Nederländerna 16 och baseras på tulluppgifter från 2004 att EU tillämpar tulleskalering för vissa jordbruksprodukter (kakao, tomater, palmolja, soja och bomull), men inte för andra (socker, fjäderfäkött och nötkött). Det kan således för vissa produkter finnas stöd för att tillämpa exportrestriktioner som ett svar på tulleskalering inom EU, även om instrumentets effektivitet kan ifrågasättas enligt ovan. Å andra sidan tillämpar EU inom ramen för initiativet "Every- 13 Agra Europe, 2011-06-29, http://www.agra-net.com/portal2/home.jsp?template=newsarticle&artid =20017884624&pubid=ag002. 14 Todaro och Smith (2006). 15 WTO (2011b). 16 Van Berkum (2009). 19

thing but Arms" tullfrihet vid import av samtliga produkter förutom vapen från de minst utvecklade utvecklingsländerna, varför dessa länder inte drabbas av tulleskaleringen. För att nödvändiga investeringar ska genomföras inom inhemsk förädlingsindustri krävs dessutom mer än enbart kortsiktig tillgång på billiga råvaror, som till exempel väl utbyggda institutioner, väl fungerande infrastruktur, fungerande marknader samt politisk stabilitet. 3.3.2 Effekter på importberoende länders livsmedelstrygghet Oavsett vilka skäl som ligger bakom tillämpningen av exportrestriktioner och vilken typ av exportrestriktioner som tillämpas så kan importberoende nationer drabbas hårt av prishöjningar, ökad osäker het och större prisrörlighet i samband med att exporten reduceras. Detta gäller särskilt om det land som infört exportrestriktionerna utgör en betydande exportör av de produkter vars export begränsas. Exportrestriktionerna kan också göra det svårare för internationella hjälporganisationer att få tillgång till livsmedel i samband med nödsituationer, bland annat genom att tvinga fram inköp från geografiskt mer avlägsna eller svårtillgängliga platser med ökade kostnader och tidsåtgång till följd eller genom att tvinga fram långvariga förhandlingar om att få till stånd undantag från exportrestriktionerna. En familj som äter en typisk rismåltid i Bombalidistriktet, Sierra Leone. FAO/Peter DiCampo 20

3.3.3 Effekter på inhemska producenters lönsamhet Även de länder som inför exportrestriktioner kan själva drabbas av negativa effekter. I de fall priserna hålls nere missgynnas inhemska producenter som inte får möjlighet att sälja sina produkter till lika höga priser som konkurrenterna på världsmarknaden. Införandet av exportrestriktioner ett år skapar också en osäkerhet kring möjligheterna till export under kommande år. Sammantaget leder detta till minskade inkomster för producenterna och minskade incitament till investeringar i utökad eller effektiviserad produktion. Det riskerar också att skada etablerade handelsrelationer och få etablerade köpare att söka sig till nya leverantörer eller utveckla andra strategier för säk r ad livsmedelsförsörjning. 3.3.4 Risk för spridning Utnyttjandet av exportrestriktioner riskerar att sprida sig mellan länder. Om en betydande exportör av en viss produkt inför exportrestriktioner för produkten ifråga medför detta med stor sannolikhet att produktens pris på världsmarknaden stiger. Detta kan få till följd att andra exportörer av den berörda produkten känner ett ökat behov av att skydda sina inhemska marknader från de stigande priserna och införa egna exportrestriktioner. På så sätt riskerar priserna på världsmarknaden att öka ytterligare och ännu fler länder införa begräsningar av exporten. Sammantaget kan införandet av exportrestriktioner enligt detta resonemang få till följd att underliggande prisökningar förstärks och att prisrörligheten ökar på världsmarknaden. Samtidigt kan importerande länder, för att hålla nere de inhemska priserna, välja att sänka tullnivåerna vid import av berörda produkter, vilket leder till lägre priser inom landet, ökad efterfrågan och ytterligare ökningar av världsmarknadspriserna. Om ett exporterande land under sådana omständigheter tillämpar exportrestriktioner specifikt i form av exportskatter eller minimi-exportpriser kan utvecklingen leda till att världsmarknadspriserna blir så höga att det trots exportskatter eller minimi-exportpriser är lönsamt att exportera 17. Att importerande länder inför tullsänkningar som ett svar på att ett exporterande land inför exportskatter eller minimi-exportpriser motverkar därmed åtminstone delvis syftet med de införda exportskatterna eller minimi-exportpriserna, det vill säga att minska exporten. 3.3.5 Osäkra prognoser När exportrestriktioner införs görs detta i regel baserat på prognoser 17 Under sådana omständigheter finns dock möjlighet att höja exportskatterna eller minimi-exportpriserna för att förhindra utvecklingen ifråga. 21

över skördeutfall, konsumtionsbehov med mera. Dylika prognoser kan ibland falla fel ut, vilket exempelvis kan medföra att utbudet på den inhemska marknaden efter att en exportrestriktion införts blir betydligt större än väntat. Detta i sin tur kan leda till större prisfall på den inhemska marknaden än vad som ursprungligen förutsetts och att de inhemska producenterna därmed drabbas oväntat hårt. Om lagren ökar mycket kan problem uppstå beroende på bristfällig lagringsoch distributionskapacitet. Under sådana omständigheter finns dock möjligheten att upphäva införda exportrestriktioner för att minimera skadeverkningen. 3.3.6 Diskriminering, korruption och spekulation Vid införandet av exportrestriktioner specifikt i form av exportkvoter måste någon form av system introduceras för fördelning av de kvant iteter som får exporteras inom kvoterna. Det finns i samband med detta risker för att fördelningen av kvoterna sker på ett icke-transpar ent och diskriminerande sätt som leder till bildandet av exportkartell er eller till ekonomisk spekulation i kvotandelar. Det är heller inte givet att producenterna eller handlarna i ett land som svar på införandet av exportrestriktioner av något slag väljer att öka försäljningen inom landet, så att priserna faller tillbaka. Istället finns risken att produkten ifråga lagras i väntan på exportrestriktioner nas upphörande. Under sådana omständigheter påverkas inte de inhemska priserna i samma omfattning som kanske önskats, samtidigt som producenter och/eller handlare får vänta längre på sina inkomster än vad som annars hade varit fallet. I ett läge där exportrestriktioner införs som svar på exempelvis låg skörd efter en period av torka kan det vara särskilt svårt att ta fram tillförlitliga prognoser över skördens verkliga storlek. Om jordbrukarna erhåller ersättning för skördebortfall finns risk att de rapporterar större bortfall än vad som verkligen är befogat i syfte att erhålla större ersättning. Detta i sin tur leder till lägre prognoser om skördens storlek och ökar sannolikheten att mer restriktiva exportrestriktioner införs än vad som hade varit fallet om mer rättvisande prognoser hade kunnat göras. Dock ligger sällan enbart böndernas egna uppgifter bakom prognoser om skördeutfall, samtidigt som kontrollsystemen i många länder gör det svårt för bönderna att inkomma med felaktiga uppgifter. 3.3.7 Risken för självuppfyllande profetia Länder inför ofta exportrestriktioner för att de av någon anledning förväntar sig att priserna på någon eller några produkter ska stiga den närmaste tiden och det finns en önskan om att skydda inhem- 22

ska konsumenter från detta. Själva införandet av exportrestriktioner leder sed an inte sällan just till att priserna stiger. Exportrestriktioner risk erar därför att bli en självuppfyllande profetia. Motsvarande pris ökningar hade kanske inte inträffat om exportrestriktionerna inte införts. Så ledes har landet i realiteteten skyddat sig mot en pris höjning som landet självt iscensatt och den prissänkande nettoeffekten av tilltaget riskerar att mer eller mindre utebli. Så länge som det saknas garantier för att inget annat land inför liknande exportrestriktioner kan det dock för det enskilda landet synas rationellt att införa egna exportrestriktioner som en säkerhetsåtgärd för att skydda de in hemska konsumenterna från de prishöjningar som kan resultera om andra länder inför exportrestriktioner, enligt resonemanget om spridning ovan. 3.3.8 Effektivitetsminskningar Exportrestriktioner leder till störningar på marknaden som riskerar att resultera i effektivitetsförluster. I och med att de interna priserna oftast hålls nere inom det land som inför exportrestriktioner finns risken att investeringar minskar (enligt ovan) och viss produktion kanske helt läggs ner. För producenter i andra länder leder de ökade världsmarknadspriserna snarare till ökad produktion och ökade investeringar. Således kan följden bli att produktion skiftar från mer effektiva producenter i de länder som infört exportrestriktioner till mindre effektiva producenter i de länder som fortfarande är öppna mot världsmarknaden, vilket medför en ur ekonomisk synvinkel mindre effektiv resursfördelning. Ett liknande resonemang kan föras för konsumtionen, där konsumenterna på grund av prisförändringarna ändrar sina konsumtionsmönster på ett sätt som de inte skulle ha valt att göra om exportrestriktioner inte hade införts. 3.3.9 Olika effekter av olika typer av exportrestriktioner Graden av välfärdsförluster som exportrestriktioner medför varierar beroende på typ av exportrestriktion och vilken typ av produkter som de införts för. Exportförbud och exportkvoter anses leda till störst välfärdsförluster när de tillämpas för stapelvaror 18. Detta beror på att stapelvaror är relativt okänsliga för prisförändringar, vilket innebär att det krävs ganska stora prisförändringar för att konsumenterna ska förändra sin konsumtion av dem. Om exporten av en sådan vara förbjuds från ett land och tillgången på varan inom landet plötsligt ökar kraftigt krävs då förhållandevis stora prissänkningar för att den ökade volymen ska finna köpare inom landet, vilket påverkar producenterna 18 WTO (2011a). 23

negativt. Exportskatter däremot anses leda till särskilt stora välfärdsförluster då de tillämpas på icke-stapelvaror som är mer priskänsliga. De prisökningar som exportskatterna resulterar i på världsmarknaden kan då få stor effekt på konsumtionen i andra länder 19. Exportskatter tillämpas dock ofta på stapelvaror som spannmål. 3.4 Reglering av exportrestriktioner 3.4.1 Nuvarande regelverk I GATT-avtalet (Artikel XI) finns ett allmänt förbud mot nyttjande av kvantitativa exportrestriktioner, det vill säga exportförbud och exportkvoter. Dock medges undantag för tillfällig användning av kvantit ativa exportrestriktioner med syfte att förebygga eller råda bot på allvarlig brist på livsmedel eller andra för det implementerande landet viktiga produkter (paragraf 2a). Dessutom finns undantag för exportrestriktioner som är nödvändiga för att kunna leva upp till standarder eller regleringar för klassificering, gradering och marknadsföring av råvaror vid internationell handel (paragraf 2b). Undantag medges också när sådana är nödvändiga för att möjliggöra uppfyllandet av mellanstatliga varuavtal. De medges även för att tillgodose inhemska förädlingsindustrier med inhemska råvaror under perioder då det inhemska priset hålls lägre än världsmarknadspriset som en del i en statlig stabiliseringsplan. Det förutsätter dock att att sådana restriktioner inte leder till ökad export från eller ökat skydd av inhemsk industri och inte har en diskriminerande effekt (Artikel XX). För exportskatter och minimi-exportpriser finns inget förbud överhuvudtaget. I WTO:s Jordbruksavtal (Artikel 12). finns bestämmelser kring hur tillfälliga kvantitativa exportrestriktioner för jordbruksprodukter vid allvarlig brist på livsmedel enligt undantaget i GATT (paragraf 2a) ska tillämpas. Dessa bestämmelser gäller dock bara för i-länder och utvecklingsländer som är nettoexportörer av den produkt vars export begränsas. I avtalet finns angivet att när en ny exportrestriktion införs så ska hänsyn tas till de effekter restriktionen ifråga har på importerande länders livsmedelstrygghet. Det finns vidare angivet att när en nation planerar att införa en exportrestriktion så ska detta delges WTO:s Jordbrukskommitté i skriftlig form i så god tid i förväg som möjligt. Delgivningen ska ta upp exportrestriktionens utformning och varaktighet samt ange skäl till att den införs. Det land som infört en exportrestriktion ska även vara tillgängligt för konsultation med importerande nationer som har betydande intressen i frågan och vara berett att förse sådana intressenter med nödvändig information. 19 WTO (2011a). 24

Värt att nämna är också att i samband med att ett land erhåller medlemskap i WTO så kan bestämmelser som begränsar användandet av exportrestriktioner skrivas in specifikt i det landets anslutningsprotokoll. Detta var fallet för Kina som åtog sig att vid inträdet i WTO eliminera exportskatter vid export av annat än 84 specifika produkter, varav det stora flertalet inte var jordbruksprodukter 20. 3.4.2 Framtida regelverk I olika sammanhang har förslag tagits fram om att stärka reglerna kring exportrestriktioner. 3.4.2.1 Doharundan Inom ramen för den så kallade Doharundan, som inleddes år 2001, har förhandlingar pågått om att bland annat formulera nya regler för handeln med jordbruksprodukter. I det senaste förhandlingsförslaget 21 från december 2008 presenteras ett antal föreslagna bestämmelser rörande kvantitativa exportrestriktioner. I förhandlingsförslaget föreslås att information om införande av exportrestriktioner ska delges WTO:s Jordbrukskommitté inom 90 dagar efter ikraftträdandet av restriktionerna ifråga, vilket är ett lägre krav än i nu gällande regler med tanke på att det i gällande avtalstext anges att delgivning ska ske i förväg. Kravet på den medlem som inför exportrestriktioner att vara tillgänglig för konsultationer med påverkade importerande länder har förtydligats något i förslaget, där det lagts till att relevanta ekonomiska indikatorer ska tillhandahållas vid behov. Vidare ska den medlem som infört exportrestriktionerna rapportera de framsteg som gjorts i ovan nämnda konsultationer till WTO:s Jordbrukskommitté. Jordbrukskommittén ska sedan på årlig basis ta fram en sammanställning över medlemmarnas användning av exportrestriktioner. De minst utvecklade länderna (MUL), utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel samt ett antal andra namngivna utvecklingsländer undantas i förslaget från dessa ytterligare förpliktelser rörande konsultationer. Det föreslås också att nuvarande kvantitativa exportrestriktioner ska avskaffas och att nya exportrestriktioner efter det normalt inte ska ha en varaktighet på mer än 12 och aldrig mer än 18 månader, såtillvida berörda importländer inte ger bifall därtill. 3.4.2.2 G20 Ledarna för G20-länderna framförde i november 2010 ett önskemål om 20 Kim (2010). 21 WTO (2008). 25

att en rapport skulle tas fram med förslag på hur riskerna som är associerade med hög prisrörlighet för livsmedel och jordbruksprodukter bättre kan hanteras och åtgärdas. Som ett svar på detta framställdes en rapport i ett samarbete mellan en rad internationella organisationer (FAO, IFAD, IMF, OECD, UNCTAD, WFP, Världsbanken, WTO, IFPRI och UN HLTF). Rapporten 22 presenterades i juni 2011. Bland annat innehåller den rekommenderade åtgärder rörande regleringar av exportrestriktioner. I rapporten anges att det allra bästa alternativet vore att helt förbjuda användandet av exportrestriktioner. Att åstadkomma ett sådant förbud anses dock inte vara genomförbart i realiteten. Istället rekommenderas G20 att: 1. 2. 3. Ta fram en användbar definition på vad som ska vara att betrakta som en kritisk livsmedelsbristsituation som berättigar till användandet av exportrestriktioner. Exportförbud ska enligt rekommendationen ses som en sista utväg som bara får användas om andra åtgärder, som exempelvis användandet av inhemska sociala skyddsnät, visat sig vara otillräckliga. Dessutom ska speciell hänsyn tas till livsmedelstryggheten i de minst utvecklade länderna (MUL) samt utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel. Bibehålla kravet på att planer på att införa exportrestriktioner ska delges innan exportrestriktionerna implementeras och etablera en snabbare mekanism för konsultationer som möjliggör diskussioner med intresserade parter innan exportrestriktionerna införts om huruvida införandet av exportrestriktionerna kan undvikas och i sådana fall hur. Konsultationerna ska sedan kontinuerligt fortgå under hela den tid som exportrestriktionerna tillämpas för att säker ställa att åtgärderna ifråga avbryts vid tidigast möjliga tillfälle. Försöka förmå alla länder att undanta inköp av livsmedel som är avsedda att användas som livsmedelsbistånd från att påverkas av exportrestriktioner i alla dess former. Liknande utfästelser har tidigare gjorts i samband med G8-mötet i L Aquila i juli 2009 och på toppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning i Rom 2009. På det sistnämnda mötet förband sig alla FAO-medlemmar att avskaffa alla existerande exportrestriktioner för livsmedelsprodukter som köps in av icke-kommersiella och humanitära skäl och att informera i förväg innan några nya exportrestriktioner av berört slag införs. 22 Price Volatility in Food and Agricultural Markets: Policy Responses (2011). 26

Shutterstock Vid mötet mellan G20:s jordbruksministrar som hölls i juni 2011 enades man dock bara om att exportrestriktioner inte ska tillämpas på WFP:s inköp av livsmedel för icke-kommersiella, humanitära ändamål. 3.5 Tillämpning av exportrestriktioner En stor del av de exportrestriktioner som införs för jordbruksprodukter motiveras med behovet av att bevara livsmedelstryggheten. Sådana exportrestriktioner regleras av det undantag från det generella förbudet mot kvantitativa exportrestriktioner i GATT som medger tillfällig användning av kvantitativa exportrestriktioner med syfte att förebygga eller råda bot på allvarlig brist på livsmedel eller andra för det implementerande landet viktiga produkter. Det saknas dock överenskomna definitioner rörande betydelsen av begreppen "tillfällig användning", "allvarlig brist" respektive "viktiga produkter". I praktiken medför detta att det är fritt fram att göra egna tolkningar av begreppen och i stort sett tillämpa kvantitativa exportrestriktioner när så önskas. I och med att användningen av exportskatter och minimi-exportpriser för jordbruksprodukter inte regleras överhuvudtaget i ett multilateralt sammanhang så kan ett de facto exportförbud också implementeras genom införandet av så höga exportskatter eller minimi-exportpriser att export inte kan genomföras i praktiken. Det finns således goda möjligheter för de länder som så önskar att begränsa exporten, vilket också avspeglar sig i den faktiska användningen av exportrestriktioner. 27

I en studie från 2004 uppdagades att cirka en tredjedel av alla WTOmedlemmar utnyttjar exportskatter av något slag och att jordbruksprodukter tillhör de produkter där detta förfarande används mest frekvent 23. Generellt tillämpas inte exportrestriktioner av i-länder utan fenomenet är koncentrerat till utvecklingsländer och "omställningsekonomier" i delar av Östeuropa och före detta Sovjetunionen. En studie baserad på FAO-data visar att bland 60 undersökta låginkomstländer så utnyttjade cirka en fjärdedel exportrestriktioner för livsmedelsrelaterade jordbruksprodukter under år 2008 24. Liknande resultat erhölls i en annan studie där 25 av 81 undersökta länder utnyttjade exportrestriktioner 25. Av 131 undersökta länder som varit föremål för WTO:s handelspolitiska utvärderingar utnyttjade cirka 50 procent exportskatter för jordbruksprodukter 26. Denna andel har enligt senare studier dessutom ökat under senare år (2003-2009) 27. Vidare rapporterar FN:s Livsmedelsprogram (WFP) exportrestriktionsanvändande från 21 länder år 2011 28. WTO har gjort en sammanställning av de exportrestriktioner som införts eller förlängts under perioden oktober 2008 till och med april 2011 29. Samanställningen inkluderar både verifierade och icke-verifierade uppgifter. I och med att alla typer av exportrestriktioner inte officiellt notifieras samt vissa länder som tillämpar dem inte är medlemmar av WTO kan det vara svårt att få till stånd en fullständig lista över användandet av exportrestriktioner, varför WTO:s lista inte bör ses som en komplett förteckning. Dessutom inkluderar den inte alla de exportrestriktioner som var i bruk innan oktober år 2008 och inte förändrats (genom officiella förlängningar eller dylikt) fram till april 2011. De exportrestriktioner som identifierats avser bland annat det box 1 visar. Enligt uppgifter från FAO har Ukraina ersatt exportkvoterna för vete med exportskatter från juni 2011. FAO-uppgifter gör också gällande att Etiopien tillämpat exportförbud för spannmål fram till juli 2010 och Tanzania för majs mellan januari 2009 och oktober 2010. Tanzania har därefter återinfört exportförbud för spannmål i maj 2011 30. 23 Piermartini (2004) alt. WTO (2011). 24 Mitra och Josling, (2009). 25 Demeke, Pangrazio och Maetz (2008). 26 Bonarriva, Koscielski och Wilson (2009). 27 Kim (2010). 28 WTO (2011a). 29 WTO (2011a). 30 FAO (2011). 28

Box 1. Exempel på exportrestriktioner under perioden oktober 2008 april 2011 Bangladesh: Bolivia: Egypten: Indien: Kirgizistan: Makedonien: Moldavien: Pakistan: Ryssland: Serbien: Sierra Leone: Ukraina: Vietnam: Exportförbud för ris. Exportförbud för socker, durra och majs. Exportskatter för ris. Exportförbud för ätbara oljor, ris, vete, linser, lök, kasein, mjölk och mjölkprodukter. Exportskatter för bomull. Exportskatter för havre, majs och diverse foderprodukter. Exportförbud för vete och vetemjöl. Exportförbud för vete och blandningar av vete och råg. Exportkvoter för vete. Exportskatter för melass. Exportförbud för vete, korn, råg och majs. Exportförbud för vete och vetemjöl. Exportförbud för ris och palmolja. Exportkvoter för vete, blandningar av vete och råg, majs, korn, råg och bovete. Minimi-exportpriser för ris. Källa: Report on G20 Trade Measures (Mid-October 2010 to April 2011), WTO Utöver den ovan undersökta perioden (oktober 2008 till och med april 2011) kan nämnas att Kina introducerade exportskatter för majs, ris och sojabönor i januari 2008 31 och att Argentina tillämpat exportskatter för vete sedan 2006 samt för sojabönor 32 och majs 33. Under hösten 2010 och våren 2011 introducerade Argentina även exportkvoter för vete och majs 34. Den 28 maj 2011 meddelade Rysslands premiärminister att landets exportförbud för spannmål skulle upphävas den 1 juli samma år 35. 3.5.1 Exempel på empiriskt fastslagna effekter av tillämpade exportrestriktioner Det råder stor enighet bland experter om att de exportrestriktioner som infördes under perioden 2006-2008 orsakade allvarliga störningar på och kraftigt minskat förtroende för de internationella marknaderna för jordbruksprodukter. Exportrestriktioner har också bidragit till de prisökningar och den nervositet som kännetecknat jordbruks- 31 Dollive (2008). 32 Mitra och Josling (2009). 33 Dollive (2008). 34 FAO (2011). 35 IGC. 29