Mäns våld mot kvinnor i nära relationer - I arbetet med våldsutsatta kvinnor på skyddat boende

Stockholms universitet Institutionen för socialt arbete Höstterminen 2011 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer - I arbetet med våldsutsatta kvinnor på skyddat boende Ett centralt inslag i allt arbete med våldsutsatta kvinnor är bekräftelse. Att betona resurser och styrkor inom individen och att hitta överlevnadsstrategier, leder till ökad självrespekt hos den enskilda kvinnan och mod att gå vidare. (Claesson & Heimer 2000) 1 Masteruppsats 30 hp Författare: Ridwana Yahaya Handledare: Astrid Schlytter

Erkännande och tack: Ett stort tack vill jag först och främst rikta till min handledare Astrid Schlytter som har stöttat mig och mitt arbete från början till slut, och har bidragit med en otroligt insiktsfull vägledning. Därefter vill jag rikta ett tack till alla de verksamheter som har tagit sig tid till att ställa upp på de intervjuer som har bidragit till arbetets uppbyggnad. Dessa är enligt följande: Kvinnojouren Viktoria i Halmstad, Unga kvinnors värn i Stockholm, Kvinnojouren Vändpunkten i Kungälv, Kvinnojouren Kassandra i Göteborg och Kvinnojouren i Borås. Det arbete ni gör är ovärderligt. Vidare vill jag tacka mina kurskamrater på Stockholms Universitet för klarsynta diskussioner och förslag som bidragit positivt till mitt arbete. Ett speciellt tack riktar jag även till min goda vän Fjonda. Slutligen vill jag tacka min familj och mina vänner för många år av stöd under min studietid. 2

Yahaya, R. (2011) Men s violence against women in intimate relationships at work with abused women at sheltered accommodations. Abstract The aim of this study is to research how staff at sheltered accommodations in Sweden, approach and treat women who have been affected by domestic violence. Eleven in-depth qualitative interviews have been carried out with staffs from five different sheltered accommodations. The questions examined in this study were: How do staff approach women affected by domestic violence when they arrive at sheltered accommodation? How does staff work in order to strengthen women affected by domestic violence for the future? Research findings by Holmberg & Enander (2004) document the complexity of leaving a violent relationship, which is made difficult by strong relationship ties. This is used as a theoretical framework in order to understand the difficulty of the work that staffs perform at sheltered accommodations. The research findings imply that staff working in sheltered accommodations, adapt their working methods towards abused women depending on the woman s condition and individual situation. Findings also suggest that the work carried out by staff is highly based on strengthening battered women by support, in order for them to gain enough confidence to move forward without the violence. The results further show that the care given to women affected by domestic violence is highly depended on the sheltered accommodations available within different communities. Key words: Men s violence against women, domestic violence, abused women, sheltered accommodation, staff treatment, strengthening approaches. 3

Innehållsförteckning Kapitel 1. Inledning... 6 Samhällets ansvar och skydd för våldsdrabbade kvinnor... 7 Definitioner och centrala begrepp... 9 Problemformulering... 10 Syfte... 11 Frågeställningar... 11 Disposition... 11 Kapitel 2. Bakgrund... 12 Mäns våld mot kvinnor - en successiv nedbrytning av kvinnan... 12 När kvinnan bryter upp från mannen... 14 Enkla band som binder kvinnan till mannen... 15 Sammansatta band som binder kvinnan till mannen... 16 Skyddat boende... 17 Hur bemöter man våldsdrabbade kvinnor?... 23 Kapitel 3. Metod... 24 Analys... 24 Population och Urval... 25 Intervjuerna... 25 Deltagande verksamheter... 26 Kvinnohuset Kassandra... 26 Kvinnojouren Borås... 27 Kvinnojouren Viktoria... 27 Kvinnojouren Vändpunkt... 28 Unga Kvinnors Värn... 28 Deltagare... 29 4

Etiska överväganden... 31 Validitet och reliabilitet... 31 Kapitel 4. Resultat... 33 Kapitel 5. Analys... 54 Hur bemöter personal våldsdrabbade kvinnor när de anländer till skyddat boende?... 54 Hur arbetar personal på skyddat boende för att stärka den våldsdrabbade kvinnan inför ett fortsatt liv?... 55 Kapitel 6. Slutsats... 58 Kapitel 7. Referenser... 60 5

Kapitel 1. Inledning Våld i nära relationer, framförallt mäns våld mot kvinnor har under senare delen av 1900- talet uppmärksammats stort (Eliasson & Ellgrim 2006). Enligt den officiella kriminalstatistiken (Brottsförebyggande rådet), anmäldes år 2010, 27 153 fall av kvinnomisshandel, en ökning med 1007 fall från föregående år. I 20 095 av fallen var gärningsmannen en person som kvinnan var bekant med, varav 12 292 fall rörde nära relationer (Brottsförebyggande rådet) 1. Mörkertalet när det gäller anmälningar om våld mot kvinnor i nära relationer är dock betydande. Brottsförebyggande rådet uppskattar att endast vart femte fall anmäls (BRÅ 2010a). Enligt en utvärderingsrapport genomförd av forskare vid FORUM/Karolinska institutet, anger 80 procent av 101 tillfrågade kvinnojourer i Sverige att de ofta måste avvisa kvinnor som söker skydd på grund av platsbrist. Totalt uppges i snitt 1155 kvinnor bli avvisade per år på grund av ett bristande antal skyddsplatser på kvinnojourer. I genomsnitt rör det sig om 14 kvinnor per jour och år (Hermansson, Scheffer Lindgren & Tengström 2010). Ofta hänvisas kvinnorna i de fall till andra kvinnojourer eller till ett annat boende, vilket påvisar brister i de resurser som samhället har för att tillgodose våldsdrabbade kvinnor i behov av skydd. Det ställs därmed höga krav på samhällets myndigheter att agera och vidta åtgärder för att minska problematiken och skydda de kvinnor och familjer som våldet berör. Insatser för att öka tryggheten bland kvinnor och bekämpa hot och våldsbilden måste därmed kontinuerligt utvecklas och förstärkas för att öka skyddsaspekten och minska hotet mot kvinnor som drabbas av våld i nära relationer. Som ett resultat av de höga kraven som har ställts på samhället angående mäns våld mot kvinnor, ändrades 2007 socialtjänstelagen 5 kap. 11 socialtjänstlagen (2001:453) (SoL). Genom lagändringen förtydligades socialnämndens ansvar för kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående, samt att barn som bevittnat våld får det stöd och den hjälp som de behöver (Socialtjänsten 2009). Den ökade medvetenheten om mäns våld mot kvinnor har vidare bidragit till en handlingsplan förelagd av regeringen år 2007, där åtgärder i samband med mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer har vuxit fram i kommuner i samband med handlingsplanen. Brottsförebyggande rådet genomförde 2010 en utvärdering 1 http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&module_instance=21&id=696&statstype=100&statscounty =La&Year=2010&type=1 6

av regeringens implementering där man bland annat konstaterade att åtgärderna har inneburit en framväxt av handlingar i områden som berör utbildning, verksamhetsutveckling, kunskapsutveckling och lagstiftning. Enligt brottsförebyggande rådet har åtgärder för mäns våld mot kvinnor förbättras gradvis sedan handlingsplanens implementering (BRÅ 2010b). Det går dock inte att se någon tydlig minskning i antalet kvinnor som rapporterar att de har blivit utsatta för våld av närstående män sedan handlingsplanens tillämpning (BRÅ 2010b). Trots att många kvinnor har levt med, och fortfarande är i stort behov av skyddade medel såsom skyddat boende, finns knapphändig information att tillgå angående kvinnors situation och levnadsförhållanden på skyddat boende. Hur bemöter personalen den individuella kvinnan när hon kommer till boendet? Hur ser personalen själva på sina uppgifter och sin roll i mötet med kvinnan? För många våldsutsatta kvinnor är tilliten till omgivningen så skadad att det ibland kan vara svårt att ta emot hjälp som erbjuds. Dock är detta i många fall nödvändigt för kvinnans överlevnad. När detta sker, är det viktigt att den som tar emot kvinnan kan ge henne den hjälp hon behöver, och kunna bemöta henne på rätt sätt för att främja bearbetningen av våldet (Eliasson & Ellgrim 2006). Professionella har i denna mening någon form av positionsmakt i mötet med kvinnan som är den hjälpsökande. Det är därmed viktigt för de professionella att bedriva ett arbete med kvinnan som inte bara beskyddar, men även verkar för att skapa möjligheter för kvinnan att återigen bygga upp sitt liv. Samhällets ansvar och skydd för våldsdrabbade kvinnor Det är viktigt att våldsutsatta kvinnor får den hjälp de behöver när de befinner sig livssituationer präglade av våld, som kan bringa svåra effekter av både fysisk men framförallt psykisk karaktär. De samhälliga skyddsåtgärder som finns tillgängliga har som uppgift att inte bara skydda kvinnan, men även förhindra våldet och stärka kvinnan till ett bättre liv (Eliasson & Ellgrim 2006). Enligt socialtjänstlagen (5 kap 11 ) gällande socialtjänstens ansvar för att ge stöd till både våldsutsatta kvinnor och till barn som har upplevt våld lyder följande: Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor 7

som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Lag (2007:225). Samhället har som ansvar att skydda sina medborgare i alla situationer rörande våld. I förhållande till detta erbjuder samhället våldsutsatta kvinnor olika sorters skydd beroende på hotbilden som finns (Eliasson & Ellgrim 2006). Förutom det skydd som socialtjänsten och frivilligorganisationer som bland annat kvinnojourer kan ge, har polisen ett särskilt ansvar gentemot våldsdrabbade kvinnor. Polisens uppgift handlar främst om att ingripa mot brott och skydda offren, därpå tar andra instanser över. Polisen kartlägger hotbilden genom att till exempel göra en bedömning av kvinnans säkerhet, inklusive bostaden för att få en klarare bild av hotet. Enligt brottsförebyggande rådet (2010a) har polisens strukturerade kartläggning av hot- och riskbedömningar ökats i större utsträckning sedan regeringens implementering av handlingsplanen gällande åtgärder i samband med mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt, våld i samkönade relationer (BRÅ 2010a). Ibland är det inte tillräckligt med en skilsmässa eller separation för att en våldsam man skall lämna en kvinna ifred. För att kvinnan skall kunna leva sitt liv i säkerhet finns det ett antal åtgärder som verkar för att skydda kvinnan. Hos den lokala polismyndigheten kan kvinnan söka om ett trygghetspaket som innebär en larmtelefon kopplad till en larmcentral. Polisen gör till följd av en sådan ansökan en bedömning gällande behovet av en sådan åtgärd. Trygghetspaketet kan även innehålla bandspelare för att spela in hotsamtal, en trygghetstelefon med nummerpresentatör och larmknapp, och ett akustiskt överfallslarm. Tillgång till trygghetspaketet är dock begränsat, vilket innebär att endast ett fåtal kvinnor får tillgång till detta (Eliasson & Ellgrim 2006). I samband med åtal för våld och kränkning kan åklagaren vidare fatta beslut om besöksförbud mot mannen. Mannen förbjuds då att besöka kvinnans bostad, arbetsplats och andra platser där hon oftast vistas. Han förbjuds även att söka kontakt med henne eller följa efter henne. Det kan även innebära att mannen inte får komma i kontakt med kvinnan på en allmän plats. Inträffar det måste mannen därmed lämna platsen, eller riskera att gripas. Beslut från åklagaren gäller i regel i ett halvår, därefter tars situationen under prövning (Eliasson & Ellgrim 2006). Mannen kan även dömas till besöksförbud i hemmet, vilket innebär att denne 8

förbjuds att uppehålla sig i den gemensamma bostaden. Denna lag kom till för att den våldsdrabbade kvinnan inte ska tvingas bort ifrån hemmet, utan att mannen som orsakat våldet i hemmet istället ska hålla sig borta. Kvinnan kan då under lugnare förhållanden förbereda inför en eventuell flytt, eller åtminstone besluta om nästa åtgärd. Denna dom gäller i högst trettio dagar, men kan sedan förlängas med sju dagar i taget (Ellgrim & Eliasson 2006). Det finns även möjligheter till livvaktsskydd, men eftersom det rör sig om stora kostnader, sker det ytterst sällan i samband med privatpersoner. Definitioner och centrala begrepp FN:s definierar mäns våld mot kvinnor som Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtryckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet (Deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor, 1993). Våld i denna uppsats innebär utifrån FN:s definition, fysiskt, psykisk, sexuellt och materiellt våld. Detta innebär att ordet används som ett samlingsbegrepp för våldet, och enskilda termer inte alltid kommer att benämnas i sin fullhet. Kvinnomisshandel räknas i denna mening till begreppet misshandel som grundar sig i definitionen ett brott mot liv och hälsa som består i att tillfoga en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att försätta offret i vanmakt eller annat liknande tillstånd 2 Definitionen rör därmed skador som berör kvinnan i både fysiskt och psykisk mening. Med nära relation avses att den person som utövat våldet mot kvinnan är hennes partner eller före detta partner. Ordet bemöta kan innefatta hur man uppträder mot, behandlar och uppför sig mot någon. Begreppet kan också ses som en ömsesidig relation, en inställning människor har till varandra samt samhälleliga eller statliga sätt att uttrycka sig i till exempel lagar (Björck & Heimer, 2008). I denna studie behandlas bemötande som en ömsesidig relation där de professionella utgör en part och de våldsutsatta kvinnor en annan. Detta innebär dock inte att båda dessa parter har samma förutsättningar i fråga om befogenheter eller makt i sociala interaktioner, då den enskilda kvinnan oftast är underordnad i mötet med den professionella. 2 http://www.ne.se/misshandel 9

Enligt socialtjänstens definition av skyddat boende beskrivs detta som följande: Om en våldsutsatt kvinna är i behov av stöd och hjälp akut eller på kort eller lång sikt, bör socialnämnden bl.a. kunna erbjuda henne: lämpligt, tillfälligt boende som är tillräckligt bemannat av kvalificerad personal och som har tillräckliga skyddsanordningar, t.ex. lås och larm, och annat lämpligt, tillfälligt boende. Det boende som erbjuds en våldsutsatt kvinna bör även ta emot - samt vara lämpligt för medföljande barn oavsett kön och ålder (SOSFS 2009:22). Problemformulering Att bryta sig loss ifrån ett våldsamt förhållande, är inte alltid ett självklart val för många kvinnor som lever i relationer präglade av våld. Det innebär inte bara en separation ifrån mannen som utför våldet, utan även att bryta sig loss ifrån en vardag som ofta har präglat den våldsutsatta kvinnan under en längre tid. För de kvinnor som dock väljer att lämna mannen kan en separation innebära ett liv i oro, flykt och rädsla. Ofta har en våldsam relation brutit ned kvinnan svårt, som till följd har påverkats både fysiskt men framförallt psykiskt som konsekvens av våldet. Den psykiska nedbrytningen är ofta förödande för kvinnans själförtroende, men framförallt innebär den psykiska påverkan att tilliten till andra människor och till sig själv ofta är skadad (Eliasson & Ellgrim 2006). Kvinnans självförtroende och självtillit har successivt tagits ifrån henne, och gjort henne beroende av mannen som på så sätt har etablerat en kontroll över kvinnan. Detta innebär att det ibland inte räcker att kvinnan initierar en brytning ifrån mannen för att våldet skall upphöra. Mannens maktbehov och fortsatta kontroll av kvinna kvarstår fortfarande och för att bli fri, tvingas kvinnan att fly ifrån mannen, livet och tryggheten i vardagen. Det många kvinnor uppmärksammar i våldsutsatta situationer, är sveket mot sig själva. Att dem inte i de ögonblicken kan stå upp för sig själva och sitt människovärde är ytterst svårt att acceptera. För att skydda kvinnan ifrån våldet krävs det således inte bara rättsliga medel, utan även åtskilliga samhälliga redskap. Den mest extensiva och vanligaste lösningen under omständigheterna är den om skyddat boende. Ett skyddat boende är ett tillfälligt boende för kvinnor och deras barn som snabbt måste fly ifrån en våldsam situation. Det är en fristad om än för en begränsad period (Eliasson & Ellgrim 2006). 10

Syfte Syftet med denna uppsats är att skildra hur personalen på skyddat boenden bemöter kvinnor som har blivit utsatta för våld av sina män, och hur de arbetar för att stärka kvinnorna under tiden på boendet och inför framtiden. Frågeställningar Frågeställningarna lyder som följande: Hur bemöter personal våldsdrabbade kvinnor när de anländer till skyddat boende? Hur arbetar personal på skyddat boende för att stärka den våldsdrabbade kvinnan inför ett fortsatt liv? Disposition Uppsatsen består av förutom inledningen i kapitel 1, av följande kapitel: Bakgrund (kapitel 2), metod (kapitel 3), resultat (kapitel 4), analys (kapitel 5), slutsats (kapitel 6), och en referenslista (kapitel 7). I bakgrundskapitlet görs en genomgång av våldsprocessen som beskrivs som en psykisk nedbrytningsprocess, och även av uppbrottsprocessen. Detta följs av en djupare genomgång av skyddat boende i Sverige, samt en genomgång av bemötandet av våldsdrabbade kvinnor i samhället. I metodkapitlet presenteras forskningsmetodiken i samband med denna studie, samt en genomgång av datainsamlingsmetoder, dataurvalet, analysmetoder, etiska forskningsprinciper och en reliabilitets och validitets redovisning. Detta följs av resultat kapitlet där studiens material presenteras grundligt. I analyskapitlet tolkas resultaten i samband med uppsatsens syfte och mål och drar även samband med tidigare forskning som presenteras i uppsatsen. I diskussionskapitlet förs en diskussion om materialtes betydelse för samhället och för det fortsatta arbetet med skyddat boende. Arbetet avslutas sedan med en referenslista. 11

Kapitel 2. Bakgrund Mäns våld mot kvinnor - en successiv nedbrytning av kvinnan I en våldspräglad relation sker det oftast en successiv gränsförskjutning, något som innebär att våldet inte sker initialt, utan gradvist (Holmberg & Enander, 2004). Detta benämns ofta som en normaliseringsprocess av våldet. Våldet kontrolleras på så sätt att mannen tar över kvinnans livsutrymme successivt, för att kunna konstituera sig själv som man. Genom att avskärma kvinnan från omgivningen, kontrollera henne som person, hennes tid, platsutrymme och sätt, tar mannen stegvis över kvinnans liv. Det handlar om en känslomässig kontroll, så att mannen blir kvinnans enda referensram (Lundgren, 2004). Mäns våld mot kvinnor kan dock ta sig uttryck i olika former. Det är inte bara den fysiska uppenbara skadan som numera erkänns, utan även andra former av våld. Det fysiska våldet är dock det som är mest uppenbart i och med att det lämnar synliga effekter på kvinnan. Inom befattningen fysiskt våld kan dock en variation av olika våldshandlingar inkluderas, alltifrån en knuff till ett knivhugg (Holmberg & Enander, 2004). Sexuellt våld innebär de våldshandlingar där mannen utan kvinnans samtycke, våldför sig på kvinnan sexuellt, i form av våldtäckt och andra fysiska sexuella övergrepp. Detta innebär även om kvinnan tvingas utföra sexuella handlingar som väcker obehag, eller om hon tvingas till sexuella aktiviteter inför andra. Gränsen mellan frivilligt sexuellt umgänge och våldtäkt kan dock vara oklar. Ibland handlar det om en psykisk omställning i hjärnan för kvinnan i det sexuella våldet, för att inte förvärra situationen (Eliasson & Ellgrim 2006). Det psykologiska våldet är det medel som orsakar en stor del av kontrollen över kvinnan. Det oförutsägbara beteendet hos mannen bryter sakta ned kvinnan och försätter henne i positioner där hon måste anpassa sitt beteende för att vara mannen till lags. Det psykologiska våldet i sig tar även det uttryck i ett flertal former. I denna mening ingår till exempel verbala kränkningar, försök att avgränsa kvinnans sociala relationer till andra, hot och skrämsel, skambeläggande och utnyttjande av barnen (Heimer & Sandberg, 2008). Till det psykologiska våldet hör även till det som kallas materiellt våld. Detta innebär en förstörelse av kvinnans viktiga ägodelar, till exempel att förstöra minnesvärda foton, och slänga kläder 3. Inom det psykologiska våldet lär sig kvinnan att bedöma mannens tonläge och på så sätt anpassa sitt handlande utefter det. På så sätt underkastar sig kvinnan mannen, och därmed våldet som följer (Eliasson & Ellgrim, 2006). 3 www.tjejjouren.se 12

Den successiva nedbrytningen av kvinnan lämnar henne i en situation där kvinnan oftast har förlorat tilltro till sig själv och sina förmågor. Effekterna av just den nedbrytningen och rädslan som kvinnan levt med, är det som personalen på skyddat boende måste kompensera för i mötet och i arbetet med kvinnan. Våldets effekter tar sig stora effekter på kvinnan och i de fall det rör, även hennes barn. Trots att våldet tar sig uttryck i olika former, så är dem psykiska skadorna de som är svårast att synliggöra och även de som har långvarigast effekter (Eliasson & Ellgrim 2006). Akuta psykiska effekter kan vara chock, förvirring, osammanhängande tal och extrem rädsla, medan mer långsiktiga konsekvenser kan påvisa depression, sexuella problem, ångest, en negativ självbild och låg självtillit (Eliasson 1997). Heimer & Posse (2003) menar att kvinnor som utsätts för våld genomgår ett multitrauma. Detta innebär att de ofta söker vård för olika symptom såsom smärtor, sömnbesvär, oro och depression. Vidare är tilliten till andra människor ofta skadad och kan medverka till att kvinnan tillbakahåller vital information i möten med professionella. I förhållande till svenska våldsutsatta kvinnor, har upp till 64 procent någon gång funderat på självmord som en utväg. De kvinnor som vidare utsätts av sexuellt våld anger självmordsförsök fem gånger så ofta som kvinnor utan våldserfarenhet (Lundgren, Heimer, m.fl. 2001). Att avsiktligen ha blivit kränkt och skadad medför enorma påfrestningar och långvariga psykiska effekter på de drabbade kvinnorna. Som följd är det vanligt att våldsdrabbade kvinnor ofta använder olika sorters försvar såsom bortträngning, förnekande och dissociation för att hantera ångesten (Nordborg, 2008). Med bortträngning kan kvinnorna hålla alla känslomässiga reaktioner på avstånd, för att kunna kontrollera och hantera sin vardag bättre. Det kan även vara ett medel att successivt bearbeta det som har hänt. Dock kan detta påverka kvinnans möjligheter att senare återge våldet, och kränkningen av den personliga integriteten till följd av våldet. Enligt Lewis (1998) är spåren efter att varit utsatt för upprepat våld i nära relationer likt spåren som tortyr och krigsoffer för med sig. Det upprepade våldet sätter djupa spår, och förhindrar en rimlig bearbetning (Nordborg, 2008). Kvinnan bryts därmed ner och sargas på ett personligt djup. Det är inte ovanligt att en kvinna väljer att leva kvar under våldsutsatta omständigheter på grund av varierande orsaker. Detta är något som påverkar kvinnornas liv stort, men även barnen som bor under samma tak. Enligt Dobash och Dobash (1980) är det vanligaste vittnet till våld mot en kvinna, hennes barn. Socialnämnden skall enligt lag särskilt beakta att barn som har varit utsatta eller bevittnat våld i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp (SOL 13

kap 5 11, SOSFS 2009:22). Barn är beroende av vuxnas val, de följer de riktlinjer som inrättas av föräldrarna och lever under de förhållanden som de skapar. Våldet mot mamman är på så sätt även ett indirekt våld mot barnet (Eliasson & Ellgrim 2006). Genom mannens handlande, kränker han även barnet och dennes rätt till en lugn och trygg uppväxtmiljö (Eriksson 2007). Uppskattningsvis har vart tionde barn någonsin upplevt våld i sitt hem enlig Svenska rädda barnen (2003). Forskning visar vidare att konsekvenserna av barns upplevelse av våld i hemmet varierar stort, men kan få en lång rad effekter som resultat. En rad personliga och kontextuella omständigheter har betydelse för våldets konsekvenser i det enskilda barnets liv. Dessutom har den mening våldet sker i samt den tolkningen barnet har av situationen, en betydande roll för våldets effekter (Socialstyrelsen 2005). Dock så har det påvisats att en vanlig och allvarlig konsekvens av barn som upplever våld, är en utveckling av posttraumatisk stress syndrom (PTSS) (Almqvist & Broberg, 2004). De reagerar då med en stark rädsla och hjälplöshet, skräckfyllda minnesbilder och mardrömmar (Eliasson & Ellgrim 2006). Effekterna på barn är dock beroende på barnets ålder, kön och mognad (Eliasson & Ellgrim 2006). Många föräldrar försöker i många avseenden skydda barnen genom att undvika att tala om händelserna i konkreta former och i klartext. Detta kan dock bringa en motsatt effekt, som medför att barnen blir oroliga och osäkra i sin vardag (Eliasson & Ellgrim 2006). I detta avseende är det därmed viktigt att de professionella som möter kvinnan och hennes barn, även tar hänsyn till barnen, och är medvetna om det samspel som sker mellan barnet och modern vilket kan vara viktigt i kvinnans bearbetning av våldet. När kvinnan bryter upp från mannen Att bryta upp från en våldsdrabbad relation, är en svår process för den våldsdrabbade kvinnan. Dock är det viktigt att förstå den komplexitet som omger uppbrottet för att förstå i vilket skede kvinnan oftast befinner sig i när hon kommer till skyddat boende. Enligt en studie av Holmberg & Enander (2004) är den emotionella frigörelsen från mannen oftast det som gör att uppbrottet blir svårast för kvinnan. I relationen med mannen, utvecklas successivt en starkt emotionellt bindning till mannen, som kan ses som en tjock fläta. Varje band i flätan representerar en känsla hos kvinnan som binder henne till mannen. Trots att våldsrelationer kan se olika ut, fann Holmberg & Enander (2004) att denna fläta var en gemensam nämnare 14

för kvinnorna. De band som uppmärksammades av Holmberg & Enander (2004) i studien delades in i två olika grupper, enkla band och sammanflätade band. Enkla band som binder kvinnan till mannen I det enkla bandet fann man kärlek som en stark faktor. Den starka kärlek som kvinnorna kände för männen, präglades inte enbart av positiva upplevelser med mannen, utan ledde ofta till att kvinnan oftast kände sig utsatt pågrund av hennes starka känslor till mannen, och på så sätt underordnad. Det som man även kunde urskilja i resultaten, var den oerhörda rädslan som kvinnorna upplevde i den våldsdrabbade relationen. Rädslan verkade för kvinnorna på två sätt. Utav rädsla för sitt liv, kunde banden till mannen stärkas ytterligare, medan rädslan och därmed fruktan för sitt liv även kunde leda till att kvinnan bröt upp från mannen. Sammanflätat med kärlek och rädsla, fann Holmberg och Enander (2004) att hat var en ytterligare faktor i kvinnans starka band till mannen. Hatet framkom dock mer indirekt i resultaten av kvinnorna, vilket forskarna tolkade som att det var mer tabubelagt än övriga faktorer. En vidare faktor som man uppmärksammade bland kvinnorna, var medlidande. Att kvinnorna tyckte synd om männen var återkommande. Då många kvinnor såg på männen som sårade, rädda, svikna och oförmögna att ta till vara på sina möjligheter, ansåg de inte kunna lämna männen. De angav även dessa skäl som anledningar till mannens våldsutövning mot kvinnan. Kvinnorna angav vidare att de kände skuld och delansvariga för mannens våld. Skulden berörde både involveringen i mannens beteende, och även inför tanken på att lämna honom. Detta kunde vidare urskiljas som sammankopplat till det ansvar som kvinnan kände för relationen och mannens beteende. Skulden var en starkt bindande faktor, eftersom kvinnan då blev en del av maktutövningen i relationen. Hopp om ett bättre liv och en tryggare tillvaro ansågs vara ett betydelsefullt band som kvinnorna hade till mannen. Hoppet ingavs inte bara av mannen, men även av kvinnorna 15

själva när dem exempelvis upplevde framsteg i mannens beteende och i deras relation. Att enbart ge upp relationen sågs i denna mening som ett misslyckande. Sammansatta band som binder kvinnan till mannen I kategorin sammansatta band talade kvinnorna om viljan att förstå mannen som en stark drivkraft hos dem, för att skapa mening och sammanhang i relationen. Kvinnans försök att skapa förståelse i mannens obegripliga beteende, kan därmed leda till ett starkare band till mannen. Holmberg och Enander (2004), uppmärksammade vidare beroende som ett komplext och mångfacetterat band som binder kvinnan till mannen. Kvinnan upplever mannen som beroende av henne på många olika plan. Oftast handlar det dock om psykologiska behov som exempelvis omvårdnad, kärlek och förståelse. Dock ser kvinnan också sig själv som beroende av mannen, vilket förklaras likt att denna fyller ett starkt behov hos kvinnan. Detta behov är dock något som har växt fram under förhållandet. Att identifiera sig med mannen, ansåg man i studien vara ett viktigt band vilket vidare ledde till internalisering. I denna mening innebar detta att kvinnan successivt börjar se sig själv ur mannens ögon, hon övertar mannens verklighetsuppfattning. Denna internalisering såg man dock inte som total. Kvinnornas upplevelser beskrevs som en klyvning av verkligheten och en dubbel och i särhållen verklighetsupplevelse, då kvinnan i mannens verklighet kan veta att våldet är fel. De banden som framställs i resultaten av Holmberg & Enander (2004), beskrivs som oerhört traumatiska. Den traumatiska bindningen anses vara ett nyckelbegrepp för att förstå det starka beroende som kvinnorna har till de våldsutövande männen, samt varför banden blir så svåra att bryta. Begreppet beskrivs av Dutton & Painter (1981), där man beskriver utvecklandet av de starka emotionella banden mellan två personer som präglas av en obalans i förhållandet. Denna obalans uttrycker hur den ena överordnande parten kränker den andra genom våld och hot, och den andra underordnade partnern utvecklar positiva känslor för partnern. För att en traumatisk bindning skall uppstå krävs dock att en ojämn maktbalans föreligger och att övergreppen av psykisk och/eller fysisk karaktär är återkommande. Den återkommande faktorn leder till att den emotionella bindningen utvecklas hos offret. 16

Att bryta upp ifrån den våldsutövande mannen är i denna mening en process. Holmberg och Enander (2004) menar att denna process dock måste ses som flera aktiva processer, varav minst tre kan benämnas: Att bryta upp, att bli fri och att förstå. Att bryta upp innebär det fysiska uppbrottet, då kvinnan oftast har nått en vändpunkt, och inte längre inger något hopp i relationen. I studien uppmärksammar man att vändpunkten kommer när kvinnorna fruktar för sitt egna liv, eller att en konsekvens av kvinnans relation med mannen, är att någon annan drabbas negativt. Att bli fri, innebär den känslomässiga frigörelsen från mannen. Fyra stadier uppmärksammade processen mot en emotionell frihet. Det första stadiet präglas av kärlek till mannen, en fas där kvinnan sällan lämnar mannen. Det andra stadiet utmärks av hat mot mannen, ett stadium som oftast växlar tillbaka till kärlek, vilket kan leda till att kvinna tillfälligt lämnar mannen. I det tredje stadiet, tycker kvinnan synd om mannen, och även medlidande. Om kvinna bryter upp i från mannan under detta skede, kan detta leda till stora skuldkänslor. I det fjärde stadiet känner kvinnan ingenting, och det är oftast då hon går. I detta skede är mannens emotionella makt över kvinnan över, men bakomliggande känslor av skuld kan dock fortfarande upplevas. Att förstå innebar för kvinnan att förstå att den relation hon har levt i har vari präglad av våld, och att även identifiera sig själv som misshandlad. Detta kan vara en lång och även smärtsam process för kvinnan. Att förstå den process som kvinnan går igenom i uppbrottet med mannen, är viktigt för att förstå vilka kvinnor det är som anländer till skyddat boende. Kvinnorna kan befinna sig i olika faser av våldet, och samtidigt vara präglade av våldet på olika sätt. I denna mening är det oerhört viktigt att de skyddade boendena som tar emot våldsdrabbade kvinnor efter separationen från mannen, har tillräckliga resurser för att ta emot och möta dem i det skede som dem befinner sig. Skyddat boende Ett alternativ som många kvinnor tvingas välja under omständigheter präglade av våld och hot, är skyddat boende. Ett skyddat boende är ett tillfälligt boende för kvinnor och deras barn 17

som snabbt måste fly ifrån en våldsam situation. Det är en fristad om än för en begränsad period. Om en våldsutsatt kvinna är i behov av stöd och hjälp akut eller på kort eller lång sikt, bör socialnämnden bl.a. kunna erbjuda henne lämpligt, tillfälligt boende som är tillräckligt bemannat av kvalificerad personal och som har tillräckliga skyddsanordningar, som exempelvis lås och larm (Eliasson & Ellgrim 2006). De allra flesta kvinnorna kommer till kvinnojourens boende med hjälp av socialtjänsten som också bekostar vistelsen i de flesta fallen (Brottsförebyggande rådet 2006). Tiden på boendet varierar från några dagar till många månader. Det vanligaste tycks dock vara att boendetiden sträcker sig mellan tre till fem månader. Ett skyddat boende kan nås både via socialtjänsten och via kvinnojourer, dock har endast en minoritet av Sveriges 290 kommuner egna jourlägenheter. Kvinnojourer delas ofta in ideella eller kommunala verksamheter, med en majoritet faller dock inom ideellt arbete. Det finns närmare 140 kvinnojourer runt om i landet där kvinnojourerna oftast kan erbjuda stödsamtal, rådgivning, skyddat boende och stöd i kontakterna med exempelvis, polisen, socialtjänsten, familjerätten och rättsväsendet. I de kvinnojourer som inte har tillgång till skyddat boende, är den vanligaste lösningen en annan kvinnojour inom kommunen som erbjuder detta eller kvinnojourer i grann kommunen (Eliasson och Ellgrim 2006). Det boende som dock erbjuds en våldsutsatt kvinna bör även ta emot, samt vara lämpligt för medföljande barn oavsett kön och ålder (Socialstyrelsen 2009). De flesta kvinno och tjejjourer erbjuder stödsamtal för kvinnor som bor på skyddat boende, där kvinnan får möjlighet att bearbeta det som har hänt och bygga upp sig själv igen inför mötet med verkligheten. Detta kan innebära rättsprocesser, samtal med polis, kontakt med socialstyrelsen och andra myndigheter (Grände 2008). Den ideella uppbyggnaden av vissa kvinnojourer kan göra det svårt att inom verksamheter finna medel, tid och resurser för att formulera och etablera klara förhållningssätt kring både stöd och bearbetningssamtal för kvinnorna som kommer till skyddat boende (Grände 2008). Detta beror i stor utsträckning på bristande resurser i form av ekonomiska medel och personal. Att dock finna ekonomiska medel och resurser för det stödarbete och skydd som kvinnojourerna tillför, kan underlätta arbetet för anställd personal samt ideella insatser och även skapa trygghet för de kvinnor som tillfälligt bor på skyddat boendet. Eftersom socialtjänsten bedömer den våldsdrabbade kvinnans situation, är det även socialtjänsten som avgör hur länge kvinnan får stanna på ett skyddat boende. Att bo på skyddat boende kostar pengar, och många kvinnor som kommer till skyddat boende får ofta fly med bara kläderna på 18

kroppen. Eftersom det är socialtjänsten som betalar kvinnans boende, är det även socialtjänsten som spelar en avgörande roll i kvinnans tid på boendet. Enligt en systematisk kunskapsöversikt sammanställd av socialstyrelsen (2006a) är åtgärder kopplade till skyddat boende, verkningsfulla och effektiva. Dock är uppgifterna få att komma över, och de flesta studier gjorda i denna karaktär, har utförts i amerikanska förhållanden, vilket måste beaktas på grund av sociala variationer i samhället och även olika rättsystem och sociala arbetsmetoder. Kunskapsöversikten visar dock vidare på att kvinnor som har blivit drabbade av våld i nära relationer behöver olika sorters insatser eftersom deras våldsupplevelser är högst personliga och individuella. Dessutom befinner dem sig oftast i olika livsfaser, har olika förutsättningar och behöver olika medel för att bearbeta det som har hänt. Utvärderingen pekar på olika behandlingsmetoder som verkar positivt för kvinnorna under skyddat boende, men även efter tiden på boendet. Dock så betonas relationen och interaktionen mellan de som utför interventionen, och den våldsdrabbade kvinnan som essentiell i utfallet av behandlingsmetoderna (Socialstyrelsen 2006a). Kvinnor som bestämmer sig för att lämna våldsamma relationer känner sig ofta ensamma och utan skydd (Socialstyrelsen 2006b). Därmed behöver dem starkt det skyddet som kvinnojourerna erbjuder, och dessutom ett bra bemötande av personal. Bak (2007) genomförde en utvärdering av ett skyddat boende för personer som riskerade att utsättas för hedersrelaterat våld. I sin rapport argumenterade Bak (2007) att separationen från familjen och vännerna, samt ankomsten till det skyddade boendet innebar en psykisk process för dem skyddade på grund av flykten från levnadsvillkor präglade av kritik, hot och misshandel. Detta ledde följaktligen till lågt självförtroende, känslor av sorg, förlust, skuld och ensamhet för kvinnorna. Den allra största krisen bottnade dock i saknaden av familjen. Det sociala nätverkets betydelse visade sig vara en central faktor som bidrog till den psykiska påfrestningen. Isaksson & Martinson (2006), utförde ett examensarbete vid Göteborgs Universitet där de intervjuade åtta kvinnor i skyddat boende angående deras uppfattning av skydd och stöd. Kvinnorna i studien var väldigt nöjda med stödet på boendet och uppfattade sin situation som förhållandevis trygg, trots att rädslan alltid fanns med. Vidare framgick det att kvinnorna uppskattade att bli tagna på allvar och upplevde att de blev sedda och lyssnade på. Personalen visade stort intresse för hur kvinnorna mådde och bemötte dem väl med hjälp när dem mådde 19

dåligt. Kvinnorna upplevde även att det fanns externa resurser att tillgå när detta behövdes, såsom läkare och psykologer. Dock fanns det tillgång till flera personaler på boendet, ett faktum som är långt ifrån vanligt på skyddade boenden runtom i landet. Enligt ett uppdrag genomfört av statens folkhälsoinstitut (2008), undersökte man hur våldutsatta kvinnor som tillhörde nationella minoriteter, bemöttes och stöttades av offentliga myndigheter. Myndigheterna som granskades var polis, rättsväsendet, socialtjänst, skola och hälsosjukvård. Resultaten som framträdde av granskningen var att kvinnorna ville bli bemötta med empati, få tillgång till stödsamtal samt att kunna få praktisk hjälp med exempelvis flytt. Vidare önskade kvinnorna tillgång till skyddat boende för att få skydd ifrån den våldsutövande mannen. Mötet mellan våldsutsatta kvinnor och socialtjänstpersonalen beskrevs som väldigt individberoende. Det bemötande som kvinnorna vidare fick, berodde till stor del på vilken handläggare som kvinnorna träffade. Många av kvinnorna uppmärksammade dock ett negativt bemötande och vidare tjänstefel från personalen på socialtjänsten. I intervjuerna framkom vidare mycket positiva synpunkter om kvinnojourernas arbete. Kvinnorna upplevde att det var positivt att få en fristad där de både kunde få praktiskt hjälp, men även psykiskt stöd. Kvinnorna beskrev vidare att de kände tillit till personal på skyddat boende samt att deras barn hade upplevt skyddat boende som tryggt. Att kvinnojourerna även hjälpte till med myndighetskontakter var viktigt eftersom det beskrevs som en svår och tung uppgift. De upplevde att kvinnojourerna ofta står för det stöd som de våldsutsatta kvinnorna förväntat sig från socialtjänsten. Bemötandet de fick från personalen var inte ifrågasättande eller värderande, och kvinnojourerna beskrevs inte som avvisande i sitt bemötande på samma sätt som exempelvis socialtjänsten. Av de flesta kvinnorna beskrevs personal på kvinnojourer, som lyssnande och stödjande, och även som en vän. Det fanns dock även kvinnor som framförde en tveksamhet mot att ta kontakt med kvinnojouren på grund av brist på tillit till personalens tystnadsplikt, främst i små städer där många kände varandra. Några kvinnor beskrev svårigheter med att få ett skyddat boende snabbt, att köerna var långa och därmed frambringade hinder med att få tillgång till ett boende vid behov. Dock upplevde kvinnorna i stort, ett stöd och ett bra bemötande hos personal på de kvinnojourer som dem kom till. Utvärderingsenheten i Uppsala kommun genomförde en utvärdering (2005) av det skyddade boendet Siri, ett boende för kvinnor som har utsatts för hot eller våld i sin närmiljö (Grausne, 2005). Utvärderingen baserades främst på intervjuer med de anställda vid boendet, kvinnor som tidigare bott på boendet och skyddat boendets samarbetspartners. Där uppkom det att 20