Handlingsprogram för insatser vid våld mot kvinnor och barn i Malmö

Handlingsprogram för insatser vid våld mot kvinnor och barn i Malmö Antogs av Malmö kommunfullmäktige 2007.03.08

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning 3 2. Bakgrund 5 2.1. FN:s handlingsprogram 5 2.2. Kvinnofridspropositionen 6 2.3. Tidiga initiativ i Malmö 6 2.4. Varför ett kommunövergripande handlingsprogram 6 2.5 Utvidgat uppdrag 7 2.6 Uppdrag att revidera programmet 7 3. Handlingsprogram 8 3.1 Målsättning för Malmö stads insatser för kvinnofrid 8 3.2 Åtgärder 9 3.2.1 Statistik och uppföljning av behov och insatser 9 3.2.2. Informationsinsatser och opinionsbildning 9 3.2.3. Samverkan och samarbete 10 3.2.4. Utbildning och information till personal 11 3.2.5 Kunskap- och metodutveckling kring sårbara grupper 12 3.2.6. Utveckling av stödmodeller 14 3.2.7 Nya resurser 16 3.2.8 Forskning 19 3.2.10 Strategier för att förebygga våld 19 3.2.11 Handlingsprogrammets genomförande 20 Bilaga 1 Utgångspunkter och problembeskrivning 22 Begreppet våld mot kvinnor 22 Våld i samkönade relationer 22 Våldets omfattning 23 Våldsutsatta kvinnors situation 23 Våld under graviditeten 25 Kvinnor som utsatts för sexuellt våld 24 Människohandel för sexuella ändamål 25 Särskilt utsatta eller sårbara grupper 25 Barn som lever med våld 29 Våld i samband med vårdnad och umgänge 31 Män som utövar våld 31 1

Bilaga 2 Samhällets ansvar och nuvarande resurser 33 Aktuell lagstiftning 32 Kommunens ansvar 34 Hälso- sjuk- och tandvårdens ansvar 35 Polisens ansvar 35 Åklagarens ansvar 36 Kriminalvårdens ansvar 35 Resurser och brister i Malmö 36 Rättsväsende och juridiska resurser 42 Litteraturlista 43 2

1. Inledning Våld mot kvinnor och barn är ett allvarligt brott, ett stort samhällsproblem och en viktig folkhälsofråga. Våldet medför stora individuella konsekvenser och höga kostnader för samhället. Sannolikt misshandlas mellan två och tretusen kvinnor årligen i Malmö. Det är rimligt att anta att lika många barn direkt och indirekt blir indragna i våldet när det utövas mot modern. Många barn och ungdomar utsätts dessutom för fysiskt och sexuellt våld. De flesta fall av barn- och kvinnomisshandel äger rum i hemmet och förövaren är oftast en man i närstående relation. Våldet förekommer i alla samhällsklasser och åldersgrupper. Mäns våld mot kvinnor är ett begrepp som innefattar psykiskt, fysiskt, materiellt och sexuellt våld, hot om våld såväl som olika former av utnyttjanden och förtryck. Det könsspecifika våldet inbegriper företeelser såsom kvinnofridsbrott och hedersrelaterat våld och i vidare bemärkelse även sexuella trakasserier, prostitution och könsstympning. Ansvarig för våldet är alltid den som utövar det. Våldet är ett hinder för den enskilda kvinnans och barnets säkerhet och rättstrygghet och ett hinder för den fortsatta utvecklingen mot jämställdhet mellan män och kvinnor. I denna skrift jämställs våld i samkönade relationer med mäns våld mot kvinnor då det följer samma mönster och omfattar samma problematik. I Malmö har frågan getts stor uppmärksamhet och prioritet. Dåvarande Välfärds- och folkhälsokommittén gav sommaren 1998 Södra Innerstadens stadsdelsförvaltning i uppdrag att utarbeta ett kommunalt handlingsprogram. Handlingsprogrammet vid våld mot kvinnor antogs i november 1999 av en enig kommunfullmäktige. Sedan handlingsprogrammet infördes har arbetet för att uppfylla målen utvecklats mycket positivt och ett flertal konkreta åtgärder har genomförts. Kompetensen om kvinnornas utsatta situation har ökat hos myndigheterna och samverkan mellan dessa har kommit igång. Arbetet har resulterat i ett bättre bemötande och förbättrade stöd- och skyddsinsatser. Möjligheten för män att få hjälp att bearbeta den bakomliggande problematiken har införts. Behoven ser olika ut för olika personer beroende på deras bakgrund och den aktuella situationen. Detta har avspeglat sig i ett brett spektrum av hjälpinsatser med möjlighet till anpassning efter individuella behov. Åtgärder som genomförts är: - Inrättandet av Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn - Inrättandet av Kriscentrum för män - Inrättandet av Kriscentrum för barn och ungdomar - Inrättandet av ett skyddat boende för flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersvåld - Informationsinsatser - Yrkesgemensamma handböcker - Samverkan - Utbildningsinsatser - Metodutveckling 3

I takt med att programmet utvecklats har antalet kvinnor som kan och vågar söka hjälp ökat. Många män med problem med aggressivitet har tagit chansen att förändra sin attityd och sitt beteende. Anmälningarna om barn som utsätts för våld och antalet barn som får hjälp har blivit fler. Behoven av stöd och skydd har därmed blivit större. Synliggörandet av våldet innebär att denna utveckling troligen kommer att fortsätta. Centralt för utvecklingen av programmet har varit öppnandet av Malmös tre kriscentrum och det skyddade boendet för flickor och unga kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Genom tillskapandet av Kriscentrum för våldsutsatt kvinnor och deras barn kan Malmö stad erbjuda ett kvalificerat stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. Den juridiska processen underlättas när kvinnan känner sig trygg och vågar berätta vad hon varit med om, vilket i sin tur bidrar till att stoppa våldet. Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn består av flera delverksamheter: - öppen mottagning erbjuder rådgivande samtal och krisbearbetning både enskilt och i grupp för både kvinnor och barn som lever med våld - jourtelefon som är öppen dygnet runt - skyddat boende med 9 familjerum för hotade kvinnor och barn - informations- och kunskapscentrum Att stärka barnperspektivet är en viktig del av handlingsprogrammet. Det starka sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot barn gav programmet 2002 ett utökat uppdrag att också uppmärksamma barn och ungdomar som är utsatta för våld och ledde till öppnandet av Kriscentrum för barn och ungdomar. Här kan barn och ungdomar som utsatts för våld och/eller sexuella övergrepp samt deras familjer kan få hjälp. Krisbehandlingen kan komma igång snabbt och med barnet i centrum har samverkan mellan olika myndigheter etablerats. Hederelaterat våld och förtryck är en form av våld som framför allt riktar sig mot flickor och unga kvinnor. Även unga män och homo-, bi- och transsexuella personer av båda könen drabbas. Då det visat sig finnas ett stort skyddsbehov för flickor med denna problematik har ett särskilt boende öppnats för unga kvinnor i åldern 16-22 år. Syftet med verksamheten är att utforma ett kvalificerat skydd och stöd i den akuta flyktfasen och hjälpa flickorna/kvinnorna att planera för sin framtid. Skyddsboendet skall också ha ett ansvar för kunskapsutveckling och kunna vara ett stöd till andra personalgrupper som möter dessa utsatta flickor. Att våldsutövande män kan få hjälp är en mycket viktig del i arbetet med att förebygga och minska våldet. Kriminalvården har sedan 1995 haft ett program som framför allt vänt sig till män som är dömda för misshandel av kvinnor. Sedan Kriscentrum för män öppnades finns en möjlighet för män att också på frivillig basis få samtalsstöd, individuellt eller i grupp. En yrkesövergripande handbok för personal som möter våldsutsatta kvinnor, barn som lever med våld och männen bakom våldet blev färdig år 2000 och uppdaterades 2005. Handboken ger en grundläggande kännedom kring problemet och konkret information om olika handlingsmöjligheter och handläggning. Sedan ett behov av fördjupad insikt och stöd i handläggningen kring hedersrelaterat våld formulerats inom skolan och socialtjänsten har en särskild handbok som fokuserar på metoder och resurser i detta arbete tagits fram. 4

Stadsdelsfullmäktige Södra Innerstaden har nu fått i uppdrag att revidera programmet. I samarbete med representanter för berörda stadsdelsförvaltningar, myndigheter som aktivt arbetar med målgruppen sjukhus och ideella organisationer har behov av fortsatt arbete inventerats. Genom detta program vill Malmö stad uppmärksamma och motverka de olika former av våld som kvinnor och barn utsätts för. Övergripande målsättning är att synliggöra våldet mot kvinnor och barn, att förebygga våld och att verka för jämställdhet. Bland delmålen finns strävan att tillgodose misshandlade kvinnors och barns behov av skydd, boende och stöd, att hjälpa kvinnorna och barnen att bearbeta sina trauman och att bereda män möjlighet till stöd att ändra sitt beteende samt ge kompetensutveckling till personal. Programmet utgår från att förstärka de befintliga insatserna med fortsatt metodutveckling, utvidgad och fördjupad samverkan samt utveckling av nya kompletterande resurser. Det reviderade handlingsprogrammet inleds med en kort bakgrund om tillkomsten av programmet, mål och behov av insatser samt hur det är tänkt att implementeras. Efter själva handlingsplanen följer en fördjupad beskrivning av våldets konsekvenser, omfattning och teorier. Olika myndigheters ansvar och uppgifter samt vilka resurser och brister som finns för de våldsutsatta kvinnorna och barnen samt männen bakom våldet redovisas också. 2. Bakgrund 2.1 FN:s handlingsprogram FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 slog fast att våld mot kvinnor är ett uttryck för historiskt ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män vilka har lett till mäns dominans över och diskriminering av kvinnor. Våld mot kvinnor är också ett brott mot de mänskliga rättigheterna. I FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna framhålls alla människors lika värde och rättigheter samt allas rätt till liv, frihet och personliga säkerhet. I förklaringen uttrycks att fri- och rättigheterna gäller oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. I det handlingsprogram som kvinnokonferensen utarbetade och som FN ställde sig bakom fastställdes att en helhetssyn och ett tvärsektoriellt arbetssätt måste utvecklas för att åstadkomma ett samhälle som är fritt från det könsspecifika våldet. Åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor och skydda kvinnor mot våld bör enligt handlingsplanen vidtas såväl inom rättsväsendet, som inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De olika regeringarna åtog sig att lagstifta mot våld mot kvinnor i hemmet, på arbetsplatser och i samhället i övrigt. Barn har ett omfattande behov av skydd då de är i beroendeställning till vuxna. Med Barnkonventionen har barnets perspektiv lyfts fram. I konventionen betonas att vid alla beslut som rör barnet ska barnets bästa vara vägledande och sättas främst. I frågor som rör barnet ska det ges möjlighet att framföra sina åsikter och dessa åsikter skall respekteras av vuxna. Det finns också artiklar som betonar barnets rätt till utbildning och fritid samt rätt att inte utsättas för fysiskt eller sexuellt våld. 5

2.2 Kvinnofridspropositionen Våld mot kvinnor kan inte förklaras på samma sätt som annan våldsbrottslighet och kan heller inte hanteras på samma sätt. Detta framhölls i kvinnovåldskommitténs betänkande och den svenska regeringens Kvinnofridsproposition (1997/98:55). Riksdagen fattade beslut om propositionen under våren l998. Besluten berörde flera områden och hade tre centrala utgångspunkter, nämligen förbättring och skärpning av lagstiftningen förebyggande åtgärder ett bättre bemötande av våldsutsatta kvinnor. Förändringen i lagstiftningen innebar i korthet en lagregel om grovt kvinnofridsbrott för att beivra upprepad kränkning av kvinnans integritet, en skärpning av lagstiftningen mot våldtäkt och ett förbud mot köp av sexuella tjänster. Jämställdhetslagens bestämmelser om sexuella trakasserier på arbetsplatser skärptes. Kommunens ansvar för våldsutsatta kvinnor förtydligades i ett tillägg i socialtjänstlagen. Regeringen utfärdade gemensamma uppdrag till myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Myndigheterna ålades då att förebygga våldsbrott mot kvinnor, utarbeta åtgärdsprogram och samverka med andra myndigheter och frivilliga organisationer. 2.3 Tidiga initiativ i Malmö Redan innan Riksdagen beslutade att genom en mängd olika insatser bekämpa våldet mot kvinnor hade frågan uppmärksammats och olika åtgärder initierats i Malmö. Dessa initiativ låg till grund för utformandet av handlingsprogrammet. Kuratorerna på Kvinnokliniken i Malmö tog 1997 initiativ till en samverkansgrupp då man märkt en brist på helhetssyn i omhändertagandet av misshandlade kvinnor och en dålig samverkan mellan olika myndigheter och organisationer. En kartläggning av myndighetssamverkan vid våld mot kvinnor gjord av Stadsdelsfullmäktige Södra Innerstaden bekräftade brister i arbetet, misstro myndigheter emellan samt en avsaknad på barnperspektiv. Polisområde Malmö hade uppmärksammat brister i handläggningen av kvinnomisshandelsärenden och fattat beslut om tillsättandet av en familjevåldsenhet Kriminalvården hade sedan 1995 bedrivit projektet Fredman med behandling av män som blivit dömda för misshandel. Forskare vid Sociologiska institutionen vid Lunds Universitet hade fått anslag från Brottsoffermyndigheten för forskningsprojektet En studie om våldets villkor och socialtjänstens möjligheter. Studien baserades på det arbete med misshandlade invandrarkvinnor som utförts av Malmö Invandrarförvaltnings sociala enhet. 2.4 Varför ett kommunövergripande handlingsprogram? Dåvarande Välfärds- och folkhälsokommittén gav sommaren l998 i uppdrag till Södra Innerstaden att utveckla ett kommunövergripande handlingsprogram för insatser mot våld mot kvinnor. Handlingsprogrammet skulle föreslå åtgärder för att ge stöd och hjälp till 6

kvinnor som utsatts för våld, söka förhindra upprepning av våld och förebygga misshandel av kvinnor. I utarbetandet av handlingsprogrammet skulle särskilt beaktas behovet att utveckla resurser för våldsutsatta kvinnor, deras barn och de misshandlande männen. behovet att utveckla olika modeller för stöd till våldsutsatta kvinnor behovet av förbättrad samverkan mellan myndigheter, frivilliga organisationer och föreningar barnens situation och myndigheternas samverkan kring barnen behovet av information om rättigheter och hjälpmöjligheter till kvinnor och särskilt till invandrarkvinnor behovet av information och utbildning till all personal som i sitt arbete kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor behovet av forskning och kunskapsutveckling möjligheten att parallellt med ett forskningsprojekt om våld mot kvinnor bedriva ett kommunalt utvecklingsprojekt för våldsutsatta invandrarkvinnor utvecklandet av strategier för att förebygga våld. Handlingsprogrammet arbetades fram av en tvärsektoriell samarbetsgrupp med representanter från socialtjänst, sjukvård och polis. Kommunfullmäktige antog handlingsprogrammet vid våld mot kvinnor i november 1999. Ansvarig för genomförande av programmet är Södra Innerstadens stadsdelsfullmäktige. 2.5 Utvidgat uppdrag År 2002 fick programmet ett utökat uppdrag att också uppmärksamma barn och ungdomar som är utsatta för fysiskt våld och eller sexuella övergrepp. Bakgrunden var det starka sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot barn i kombination med bristande resurser och behov av ökad myndighetssamverkan kring våldsutsatta barn och ungdomar. Uppdraget resulterade i öppnandet av Kriscentrum för barn och ungdom. 2.6 Uppdrag att revidera handlingsprogrammet Kommunstyrelsen beslutade vid sitt sammanträde den 2 maj 2005 om att anmoda stadsdelsfullmäktige att revidera programmet. Det nya handlingsprogrammet bygger vidare på det ursprungliga programmet. Det redogör för vilka behov och resurser som finns i Malmö, vilka insatser som genomförts och behov av fortsatt utvecklingsarbete. Handlingsprogrammet har utarbetats av samordnaren för Kvinnofridsprogrammet i samverkan med styrgruppen för handlingsprogrammet, samverkansgruppen samt berörda verksamheter, myndigheter och frivilliga organisationer. Berörda myndigheter som medverkat i framtagandet av programmet är främst stadsdelsförvaltningarna, Polisområde Malmö, Åklagarmyndigheten, Kriminalvårdsmyndigheten i Malmö, Universitetssjukhuset Malmö allmänna sjukhus, Primärvården, Specialisttandvårdsklinken för Barn och Ungdom i Region Skåne, 7

Brottsoffermyndigheten och ideella organisationer framför allt Malmö Kvinnojour och Tjejjouren. Stadsdelskansliet, Folkhälsoenheten och lokala brottsförebyggande rådet har också deltagit i utformandet av programmet. 3 Handlingsprogram Detta handlingsprogram avser att på bred front angripa våldet mot kvinnor och barn, i synnerhet det våld som män utövar i nära relationer. Programmet grundvärdering är att det är samhällets ansvar att skydda våldsutsatta kvinnor och barn, att insatser behövs för samtliga inblandade parter och att samverkan är nödvändig. Med de insatser som föreslås i detta program och som kopplas samman med insatser från andra myndigheter och frivilliga krafter kan misshandlade kvinnor och barn få hjälp och stöd. Härigenom kan många steg tas för att förebygga och beivra våld. 3.1 Målsättning för Malmö stads insatser för kvinnofrid Övergripande mål: att synliggöra våldet mot kvinnor och barn att förebygga våld mot kvinnor och barn att verka för jämställdhet mellan män och kvinnor Delmål: att verka för att fler kvinnor och barn vågar söka hjälp och anmäla våldsbrott att säkerställa att kvinnor får ett gott bemötande oavsett vilken myndighet de söker sig till att tillgodose misshandlade kvinnors behov av stöd och skydd, vård och behandling så att kvinnorna kan leva utan rädsla och själva bestämma över sina liv att verka för att brottsutredningar om våld mot kvinnor och barn kan bedrivas på ett rättssäkert sätt för både kvinnan, mannen och barnet att ge fler barn som blir utsatta för och eller/lever med våld i familjen stöd att bearbeta sina trauman och gå vidare i livet att ge föräldrar alternativ till att använda våld mot sina barn att vidareutveckla möjligheterna för misshandlande män att bearbeta den problematik, som ligger bakom våldet att ytterligare förebygga att unga män blir våldsverkare att främja metod- och kompetensutveckling för personal som i sitt arbete möter misshandlade kvinnor, våldsutsatta barn och misshandlande män att förebygga och förhindra könsstympning att uppmärksamma och motverka våld i samkönade relationer 8

Ovanstående mål överensstämmer i huvudsak med målformuleringen i det ursprungliga programmet men har strukturerats om och delats in i övergripande mål och delmål. Justeringar har gjorts främst p g a att uppdraget utvidgats till att nu också omfatta våld mot barn. Målen att också uppmärksamma våld i samkönade relationer är nytt och har lagts till då detta våld följer samma mönster och ger samma konsekvenser som det heterosexuella våldet i en relation. 3.2 Åtgärder För att nå de övergripande målen krävs insatser på alla samhällsområden och grundläggande attitydförändringar. De åtgärder som presenteras här är avsedda att utveckla befintliga resurser och metoder, pröva nya stödformer, öka kompetensen på området, fördjupa samverkan samt bygga upp särskilda stödverksamheter. Ett tidigt och adekvat stöd till kvinnorna, barnen och männen är en viktig förebyggande åtgärd. Den allra främsta insatsen för att förhindra våld är att öka jämställdheten och förändra attityderna mot våld bland både män och kvinnor. Alla som kommer i kontakt med barn och vuxna som lever med våld måste våga ta ställning mot våldet och ingripa till stöd och skydd för de utsatta. Nedan anges vilka insatser som behövs för att arbeta mot målsättningarnas genomförande. Vissa insatser behöver bedrivas fortlöpande och kontinuerligt medan andra innebär inrättande av verksamheter. Följande insatsområden har framkommit: - Statistikinsamling - Information och opinionsbildning - Utbildning och information till personal - Samverkan och samarbete - Kunskaps- och metodutveckling kring sårbara grupper - Utveckling av stödmodeller - Nya resurser - Forskning - Strategier för att förebygga våld De insatser som inte fanns med i föregående handlingsprogram har markerats som (ny). 3.2.1 Statistik och uppföljning av behov och insatser (ny) Idag finns ingen samlad statistik inom kommunen om våld mot vuxna. Därmed är det svårt att bedöma behoven och vilka insatser som faktiskt sker eller vilken effekt dessa ger. Det finns behov av att hitta modeller för att följa upp både hur många som har kontakt med kommunen på grund av att de utsatts för våld och vad den hjälp enskilda kvinnor och män erhåller leder till. Bristen på statistikföring bidrar också till att osynliggöra kvinnors våldsutsatthet. Ett särskilt kriterium kring utsatthet för våld och hot behöver införas i kommunens statistikprogram. En tidigare undersökning visade att barn som lever med våld inte uppmärksammades tillräckligt inom socialtjänsten. Huruvida detta har förändrats vet vi inte då det inte gjorts 9

någon uppföljande studie. Barn som lever med våld är inte ett kriterium i statistikprogrammet. Bättre metoder och statistik behövs för att kunna följa upp barnens situation och hjälpinsatser. Statistiken måste föras på ett sådant sätt att den inte riskerar den personliga integriteten. 3.2.2 Informationsinsatser och opinionsbildning För att synliggöra våld mot kvinnor och barn krävs återkommande informationsinsatser till allmänheten. Det är viktigt att nå ut till grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning och föreningar. Föreläsningar om ämnet på Svenska för invandrare och under introduktionen för flyktingar och andra invandrare är också önskvärt. Föreläsningsformer och innehåll måste anpassas till målgrupperna. En ytterligare möjlighet att sprida information är via informationsblad, broschyrer och media. Våld mot kvinnor och barn har uppmärksammats mycket de senaste åren och genom programmet har en aktiv opionsbildning genomförts. Kunskap om problemet har härigenom kunnat förmedlas till allmänheten. Ibland tenderar media att fokusera på det som inte fungerar, vilket kan ha en återhållande effekt på kvinnornas tro på att de kan få hjälp. Programmet bör därför även i fortsättningen arbeta aktivt med opinionsbildning. Insatserna bör inriktas på attitydpåverkan och fortsatt synliggörande av frågan liksom vilka möjligheter det finns att få hjälp. Härmed kan man öka möjligheterna för att fler kvinnor och barn vågar söka hjälp och anmäla våldsbrott. 3.2.3 Samverkan och samarbete När en kvinna eller ett barn blir misshandlat kan många olika myndigheter och yrkesgrupper bli involverade. Kvinnan behöver sjukvård för skador, anmäla brottet till polisen, söka stöd och skydd samt eventuellt ekonomiskt bistånd för både sig och barnen. Åklagarmyndigheten bedömer om det finns skäl att åtala, domstolen håller rättegång, kriminalvården tar hand om de dömda männen o s v. De olika myndigheterna har olika uppgifter och rutiner, men människorna det handlar om är desamma. Att bibehålla en fungerande samverkan är ett kontinuerligt arbete som kräver fortlöpande vidareutveckling för att inte stagnera. Samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer har varit och är en viktig förutsättning för attitydpåverkan och för utvecklingen av ett helhetsperspektiv på problemet våld mot kvinnor och barn. Samverkan berör inte bara myndigheter. Frivilliga organisationer är en viktig del av svenskt samhällsliv och kan ge ett personligt stöd som myndigheter aldrig kan åstadkomma. Vissa kvinnor vill ogärna blanda in myndigheter, men många gånger är det en nödvändighet. För kvinnorna kan det vara skönt att ha en stödperson med sig från t ex kvinnojouren. Förutsättningen för att hjälpen skall kunna fungera är att det finns respekt för de olika arbetsuppgifterna. En frivillig organisation har inte det ansvar som myndigheter har och bestämmer själv på vilket sätt de anser att stödet bäst ges. Samarbete kring enskilda individer är inte alltid lätt. Trots att man kan vara överens på en övergripande nivå kan svårigheter uppstå när man kommer till praktiken. För att undvika missförstånd och upprätthålla ett effektivt arbete mot våld måste det individuella samarbetet 10

fördjupas mellan olika myndigheter och organisationer. Extra viktigt är välfungerande samarbetsformer mellan de tre Kriscentra och det skyddade boendet för flickor/unga kvinnor utsatta för hedersvåld, vilka har ett särskilt uppdrag i arbetet kring att motverka våld mot kvinnor och barn. Genom fungerande samverkansformer mellan kommunens stödjande verksamheter och rättsväsendet kan man öka förutsättningarna för att brottsutredningarna kan bedrivas på ett rättssäkert sätt för alla parter. De är också av avgörande betydelse för att våldsutsatta kvinnor och barn skall få ett gott bemötande inom alla verksamheter och myndigheter. 3.2.4 Utbildning och information till personal Utbildning Det är nödvändigt att personal som i sina olika yrkesroller möter våldsutsatta kvinnor/barn eller förövarna har tillgång till adekvat kunskap. Trots det uppdrag som regeringen gav i kvinnofridspropositionen finns fortfarande nästan inga obligatoriska inslag i t ex socionomoch lärarutbildningen kring ämnesområdet mäns våld mot kvinnor. Gemensamma attityder och förhållningssätt ger bättre förutsättningar för ett konstruktivt samarbete. Vinsten med gemensamma utbildningar är också mötet mellan olika personalkategorier. Kontinuerlig utbildning kring våld i nära relation behövs efterhand som ny personal anställs och fördjupning av kunskaper erfordras för befintlig personal. Inom handlingsprogrammet har ett flertal utbildningar genomförts som våld mot kvinnor och barn ur flera olika perspektiv umgängesproblematik, jämställdhet och folkhälsa. Särskilda fortbildningar har anordnas om sexuella övergrepp på barn och ungdomar. I samband med öppnandet av kriscentrum för barn och ungdomar hölls en utbildningsserie om handläggning och behandling av barn som varit utsatta för våld eller sexuella övergrepp där de olika involverade verksamheterna bidrog med sin sakkunskap. Utbildningarna har i stor utsträckning planerats i Samverkansgruppen och vid flera tillfällen i samarbete med Malmö Stads program för Sexuell hälsa. Under utbildningsdagarna har personal deltagit från socialtjänst, skola, polis, kriminalvård, sjukvård, kvinnojour mm. Respektive myndighet har parallellt haft egna yrkesspecifika konferenser och utbildningar. I den fortsatta utbildningen bör ingå teorier om våldets orsaker, processer och konsekvenser, lagstiftning och den juridiska processen, metoder i bemötande av misshandlade kvinnor och vilka barriärer som finns för kvinnorna att söka hjälp. Sårbara gruppers särskilda behov bör uppmärksammas och riktad utbildning behövs för personal som arbetar med t ex missbrukare, äldre och funktionshindrade. Personer med homo-, bi- och transsexuell läggnings utsatthet vid våld i relation behöver belysas. Mer kunskap om förövarens situation och möjligheter till rehabilitering krävs också. I utbildningen bör läggas stor vikt vid barnperspektivet, teoribildning om barns utveckling och hur de påverkas av våld i familjen. Handledning Arbetet med misshandlade kvinnor och barn kan vara tungt för personal som ser att de mår mycket dåligt och far illa. Kvinnor och barn som är utsatta för våld behöver ofta mycket stöd för att bearbeta vad de varit med om för att kunna förändra sitt liv och själva ta makten över tillvaron. 11

Det händer att kvinnor inte är mottagliga för hjälp. Det kan vara klart och tydligt att situationen är farlig för henne och barnen. Ändå väljer hon ibland att stanna kvar eller återvända till förhållandet. Personalens frustration får inte läggas över på kvinnan och därmed öka hennes redan stora skuldkänslor. Att arbeta med förövare är också krävande och förutsätter att man kan bemöta personen respektfullt trots de allvarliga handlingar han begått. För att personal som möter misshandlade kvinnor, barn och våldsutövande män inte skall brännas ut behöver de handledning. Detta oavsett om det gäller socialtjänsten, polisen eller sjukvården. Vilken sorters handledning som behövs beror på arbetsuppgiften och uppdraget. Den kan bestå både av utvecklandet av metoder i det individuella arbetet och i förhållningssätt och gruppdynamik m m. 3.2.5 Kunskap - och metodutveckling kring särskilt sårbara grupper Kunskaps- och metodutveckling är något som behöver pågå kontinuerligt. Vissa grupper av kvinnor och barn har behov av särskilt stöd när de blir utsatta för våld. Kring dessa grupper behöver särskild kunskaps- och metodutveckling arbetas fram. Syftet är att tillgodose att alla misshandlade kvinnor skall kunna få stöd och skydd så att de kan själva kan få bestämma över sitt liv och ge barn och ungdomar utsatta för våld möjlighet att bearbeta sina trauman.. Flickor och unga kvinnor (ny) Ungt partnervåld har länge negligerats och glömts till förmån för vuxnas våld i nära relation. Det är därför viktigt att personal inom exempelvis skola, fritidsverksamhet, socialtjänst och polis får kunskap om problemet. Det finns också behov av att anpassa stödformer för unga kvinnor som utsatts för partnervåld. Både pojkar/unga män och flickor/unga kvinnor behöver tillfällen att tillsammans med lärare eller andra vuxna ha diskussioner kring ämnen som våld, jämställdhet och respekt. Ett särskilt fokus bör riktas mot pojkarna och de unga männen. Det finns annars en stor risk att ansvaret läggs på flickorna/kvinnorna att säga nej och att skydda sig. Äldre, fysiskt och psykiskt funktionshindrade kvinnor Äldre kvinnor, kvinnor med utvecklingsstörning eller andra funktionshinder kan ha svårigheter att uttrycka sig och därmed svårt att berätta om det våld de utsätts för i hemmet. På grund av isolering och beroendet av den anhörige eller vårdaren vågar och/eller kan m ånga kvinnor heller inte tala om sin situation. Personal som möter funktionshindrade kvinnor behöver få en medvetenhet om risken för dessa kvinnors utsatthet för våld. Personalen bör även ha kunskap om våldets mekanismer, hur man upptäcker våld och vetskap om vart man kan vända sig för att få hjälp. Inom berörda verksamheter bör undersökas möjligheten att få använda korttidsvistelse på särskilt boende som en tillflykt för äldre eller funktionshindrade kvinnor som utsätts för misshandel, eller utsätts för uppenbara risker för detta. Genom ökad möjlighet till korttidsboende och kontakt med personal stärks den utsatta kvinnans möjligheter att berätta. När medlemmar av familjen är anställda som den funktionshindrade kvinnans vårdare/personliga assistenter kan de bli ekonomiskt beroende av henne. Viss försiktighet 12

bör iakttas vid anställning av anhöriga som personliga assistenter eller vårdare så att man inte genom anställningen bidrar till den funktionshindrades isolering. Anhöriga till den funktionshindrade kvinnan kan vara oroliga för att hon utsätts fört våld och det bör finnas tillgänglig information om vart de kan vända sig. Kvinnor som varit utsatta för sexuellt våld Kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp kan söka hjälp med krisbearbetning i öppna mottagningen på Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn och hos kuratorerna på kvinnokliniken. Det finns kvinnor som söker hjälp för psykosomatiska besvär flera år efter obearbetade sexuella övergrepp. Krisbearbetning är då inte alltid tillräckligt och inom det offentliga systemet finns fortfarande små möjligheter till psykoterapeutisk hjälp. Samarbetet med psykiatrin och andra vårdgivare om olika terapimöjligheter för denna grupp behöver utvecklas. Arbetet med att utreda och lagföra misstänkta förövare för sexuellt våld är komplicerat. Särskilt svårt är det när våldtäkten skett inom en relation och det inte finns synliga skador. Flera undersökningar på nationell nivå har visat på brister i utredningsprocessen och svårigheter att bevisa brott. Det är t ex viktigt att en fullständig medicinsk undersökning görs oavsett om kvinnan uppger att hon inte vill polisanmäla. Det kan ha stor betydelse om hon senare ändrar sig. Det samarbete som finns mellan rättsvårdande, medicinska och sociala myndigheter bör förstärkas för att förbättra rutiner kring bemötande och dokumentation av övergreppen. För att förhindra nya övergrepp bör arbetet med att påverka attityder kring kvinnlig och manlig sexualitet intensifieras. Detta arbete bör riktas både till kvinnor och män och påbörjas redan i unga år. Arbetet skall ske i samarbete med Programmet sexuell hälsa. Flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade För att förebygga könsstympning krävs att personal inom exempelvis sjukvård, socialtjänst och skola blir bättre på att vara uppmärksam på risken för könsstympning och vet hur man ska gå till väga vid misstanke. Ett samarbete pågår med Socialstyrelsen, som har ett regeringsuppdrag att utbilda personal i olika yrken och verksamhetsområden. Mer kunskap om hur flickor och kvinnor som redan utsatts bör bemötas behövs. Dessutom bör olika former för socialt stöd riktade till flickor och kvinnor gärna i samarbete med sjukvården utvecklas. Andra viktiga åtgärder är samarbete med företrädare för de aktuella grupperna samt information till föräldrar och flickor om gällande lagstiftning. Barn och kvinnor utsatta för människohandel för sexuella ändamål (ny) Det finns en ökad medvetenhet kring den växande industrin med människohandel för sexuella ändamål till och i Sverige. Däremot saknas oftast konkret stöd till de kvinnor och barn som utsätts. Det finns också stora behov av att utveckla rutiner för samarbete och samordning mellan myndigheter. Kommunen har ett stort ansvar för handläggning av socialt stöd och skydd för dem som utsatts för människohandel. Barn som lever med våld Det är viktigt att förstå barnens utsatthet och att de är egna personer i sammanhanget. Många barn som lever med våld är aktuella för olika åtgärder inom bl a socialtjänsten och barnpsykiatrin för att de själva uppvisar krissymptom. Barnen måste stimuleras till att få 13

prata med någon som lyssnar, förstår och hjälper till att bearbeta känslor och upplevelser. Personal inom socialtjänsten som kommer i kontakt med misshandlade kvinnor med barn måste göra en bedömning av varje enskilt barns situation för att utreda både mammans och barnets hjälp- och stödbehov. Detta gäller oavsett om kvinnan väljer att flytta från mannen eller ej. Ibland kan kvinnan uppleva kontakten med myndigheterna som så hotfull att hon inte vill ha någon insyn. Mannen kan också förbjuda kvinnan fortsatt kontakt. För att barnens situation alltid skall bli uppmärksammat och deras behov av stöd och skydd skall kunna tillgodoses behöver personalen ytterligare metodutveckling och utbildning kring barn som lever med våld. Föräldrarna behöver bli medvetna om barnens utsatthet och hur de bäst kan hjälpa dem. En mamma som uppfattar att det finns bra hjälp att få för sitt barn vill ofta ha stöd. Även pappan bör om möjligt involveras i diskussionerna kring barnen. Hans ansvar för barnens situation måste synliggöras. Om barnen skall kunna ha en positiv relation med honom behöver han ta ansvar för våldet och även göra detta inför barnen. Pappan kan behöva stöd med att skapa en bra kontakt och relation. Arbetet med barnen har en förebyggande effekt. Inte minst viktigt är det att pojkarna får hjälp. Det är av stor betydelse för att förhindra att unga män för vidare våldet i sina relationer. 3.2.6 Utveckling av stödmodeller Det finns verksamheter i Malmö som skulle kunna ge ett förbättrat stöd till både misshandlade kvinnor och deras barn utan några särskilt kostnadskrävande insatser. Främst behövs en ytterligare utveckling av kunskaper och ett mer samarbetsinriktat synsätt. Arbetet med att utveckla oliks stödmodeller kommer att behöva pågå under hela genomförandeperioden. Våld i samkönade relationer (ny) Förekomsten av våld i relationer bland homo- bi- och transpersoner har länge varit ett relativt osynligt fenomen och personer som utsatts för våld i samkönade relationer söker inte hjälp i samma utsträckning som utsatta i heterosexuella par. Det krävs särskilda ansträngningar för att nå ut till denna grupp. Det finns även behov av insatser riktade till personal för att höja kunskapsnivån såväl som för att undanröja fördomar. Det kan handla om en medvetenhet om att den goda vännen som följer med vid polisförhör eller på läkarbesöket kan vara den som utövar våldet, men även om att inte bagatellisera våld mellan kvinnor eller nedvärdera män som utsatts för partnervåld. Hur stödet och skyddet för denna grupp skall utformas behöver utvecklas tillsammans med berörda myndigheter och frivilligorganisationer. Inte minst måste ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld på grund av sexuell läggning uppmärksammas mer. Påverkansprogram riktade till kvinnor och män som utövat våld i samkönade relationer finns inte i Sverige idag. Att förövarna inte uppmärksammas kan ses som en ännu en indikation på att våldet inte tas på allvar. 14

Gruppverksamheter Ett sätt att bearbeta sina känslor omkring våldshändelser är att träffa andra med liknande erfarenhet. Gruppverksamhet har visat sig vara en effektiv metod. Här nedan redovisas några idéer och förslag på målgrupper som kan ha behov av gruppbearbetning. Flera av de nedan föreslagna gruppverksamheterna har redan startats, men det finns behov att vidareutveckla vissa samt att sprida idéer, kunskap och erfarenheter. unga flickor som varit utsatta för våldtäkter eller våldtäktsförsök kvinnor som varit utsatta för våld som behöver hjälp i sin mammaroll och att sätta barnens behov av stöd och förklaringar i fokus. kvinnor som kan ge varandra stöd och bidra till att skapa nya nätverk. män som vill diskutera mansrollen och sitt eventuella föräldraskap. barn som varit vittne till och/eller utsatts för våld. Det finns också behov av att stimulera till utveckling av olika självhjälpsgrupper och stödgrupper inom myndigheternas ram och inom frivilliga organisationers verksamhet. Det finns t ex många aktiva föreningar med engagemang och beredskap att hjälpa, stödja och informera misshandlade kvinnor. Även kvinnojourerna har liknande idéer. Kontaktperson till kvinnan Bistånd i form av kontaktperson skulle kunna användas som stöd för kvinnan efter en separation på grund av våld. De första månaderna är ofta ganska kaotiska. Det finns många praktiska saker som behöver ordnas upp såväl som känslomässiga upp- och nedgångar. En kontaktperson kan hjälpa till med information, kunskap och samhällsorientering om kvinnan varit isolerad under förhållandet. Våld under graviditet Våldet kan ha startat redan innan kvinnan blev gravid eller under havandeskapet. Mödravården har en mycket viktig funktion i att stödja de blivande föräldrarna. På Kvinnokliniken finns diskussioner om att förändra rutinerna och lägga större vikt vid att fånga upp kvinnor med misshandelsproblematik. Ändrade metoder och samverkan mellan barnmorskemottagningarna och socialtjänsten kan leda till att misshandlade blivande mammor uppmärksammas. Även stöd till blivande pappor är viktigt. Parsamtal Det händer att båda önskar fortsätta förhållandet och vill ha hjälp med detta. I traditionell familjeterapi betonas, att när kommunikationen inom familjen är störd kan man hjälpa familjemedlemmarna att kommunicera på ett annat sätt. I familjer som lever med våld är detta inte självklart. Våldet styr relationerna så mycket att det inte räcker att bearbeta kommunikationsmönstren. Om parsamtal ska användas i denna situation måste våldet ha upphört och mannen tagit på sig ansvaret för det. Innan parsamtal erbjuds bör parterna ha fått bearbeta det som hänt var för sig t ex på Kriscentrum för kvinnor och deras barn respektive på Kriscentrum för män. 15

Parsamtal bör användas mycket restriktivt och skall bedrivas av personal med specialkompetens på området. Samverkansformer kring barn som lever med/utsätts för våld Personal som arbetar med barn och ungdomar behöver bli bättre på att uppmärksamma att en anledning till att barn mår dåligt kan vara att de lever med våld. Samverkansformer mellan olika myndigheter måste vidareutvecklas så att barnen får den hjälp de behöver. Nätverksträffar är ett sätt att stödja barnen. Förutom föräldrarna kan det finnas släktingar och vänner som barnet har förtroende för, liksom personal på dagis eller skola. Det är viktigt att ansvarig personal samlar viktiga personer för barnet och visar att vuxna vet om och bryr sig. Myndigheter där en utveckling av samarbetet vore till fördel för utsatta barn är exempelvis barnavårdscentralen, barnpsykiatrin, dagis, skola, socialtjänst och ungdomsmottagningen. Fritids- och kulturaktiviteter är också viktiga redskap för att främja utsatta barns utveckling. Insatser riktade till föräldrar som använt våld mot barn (ny) Det finns ett behov av att utveckla arbetet med föräldrar som använt våld mot sitt barn. En modell för att arbeta med problematiken utifrån en kombination av ansvarstagande för våldet och stöd för att föräldrarna skall förändra sitt förhållningssätt till barnen håller på att tas fram. Syftet är att livssituationen för barn och ungdomar som lever i dessa familjer förbättras. Barn är mycket beroende av sina föräldrar och det är viktigt att även barnen får ett finns kvalificerat stöd. För ett effektivt arbete krävs att en förbättrad samverkan mellan socialtjänst, polis och åklagare utvecklas. Andra stödverksamheter för barnfamiljer Barn som lever med våld kan ha behov av mer insatser än bara skydd och krisbearbetning. De kan ha djupgående problematik som behöver bearbetas. Det kan även finnas annan social eller psykisk problematik i familjen som kräver särskilda insatser som inte kan tillgodoses inom uppdraget för Kriscentrum för kvinnor och deras barn. I dessa fall är det viktigt att det finns tillgång till mer långvarig behandling. När det finns risk för fortsatt våld efter en separation kan kontaktperson tillsättas för att underlätta umgänget mellan barnet och umgängesföräldern. Att vara kontaktperson i denna situation är en mycket komplicerad och ansvarsfull uppgift. Det är viktigt att kontaktpersonerna får både utbildning och handledning. Familjestödsverksamheten kan användas aktivt till misshandlade kvinnor och deras barn. Familjestödjarna kan hjälpa till att aktivera barnen på olika sätt. I en krissituation när kvinnan har svårt att orka med att ta hand om barnen kan de avlasta med hushållsarbete, hämtning och lämning på dagis och fritidshem. Syftet med de olika stödinsatserna är att säkerställa att utsatta kvinnor och barn skall får de stöd de behöver för att gå vidare i livet och att våldsutövande män och föräldrar får hjälp att bearbeta den problematik som ligger bakom våldet. 3.2.7 Nya resurser Med ökad kunskap om problemområdet har behov av nya resurser framkommit. 16

Vissa åtgärder ur det ursprungliga handlingsprogrammet återstår dessutom att genomföra. Tillsammans med de redan inrättade verksamheterna bör de nya verksamheterna ge goda förutsättningar för att effektivt kunna arbeta för ett genomförande av programmets målsättningar. Skyddat boende för missbrukande, våldsutsatta kvinnor Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn samt kvinnojourerna har inte möjlighet att ta emot kvinnor som missbrukar droger och alkohol. Det är svårt att blanda aktiva missbrukare och icke missbrukare i kollektiva boenden. En undersökning gjord av Mobilisering mot narkotika/socialdepartementet visade att en överväldigande majoritet av missbrukande kvinnor är utsatta för våld och att behovet av ett skyddat boende för denna grupp är stort. I handlingsplanen för vård och behandling för etablerade missbrukare föreslås inrättandet av ett boende för missbrukande kvinnor. I utvecklande av detta boende, men också i befintliga boenden som möter denna grupp, bör man beakta den kunskap som finns om kvinnornas situation och behov. Det måste finnas kompetens att ge stöd och hjälp utifrån den dubbla problematiken av våldsutsatthet och missbruk. Kirsebergs stadsdelsförvaltning har fått medel från Socialstyrelsen för att under tre år arbeta med både utbildning av personal och att utveckla boendeformer för hemlösa missbrukande våldsutsatta kvinnor samt av Länsstyrelsen för att starta upp ett skyddat boende. Utvecklandet av boendet för missbrukande kvinnor bör ske gemensamt mellan föreliggande handlingsprogram, handlingsplanen vård och behandling av etablerade missbrukare och handlingsplanen för arbetet mot hemlöshet. Umgängescentrum för familjer med våldsproblematik (ny) Vid komplicerade umgängesfrågor finns ett behov av att stödja barn till separerade föräldrar. Särskilt gäller detta när det finns våld bakom skilsmässan. 2001 framgick det av Familjerättsbyråns statistik att i 43 % av uppdragen där en domstol begärde en utredning kring vårdnad, boende och umgänge fanns det misshandel och hot som angiven utredningsproblematik. När ärendena gällde att anordna samarbetssamtal fanns hot och misshandel som angiven problematik i 33 % av fallen. I samverkansgruppen har frågan kring umgänge när det förekommit våld tagits upp som ett stort problem. Behovet har också framförts av berörda verksamheter på stadsdelarna och av Familjerättsbyrån. Ett umgängescentrum där barnets trygghet och behov är i fokus skulle kunna underlätta situationen. Stödinsatserna bör riktas till de barn som är i störst behov av samhällets stöd för att kunna få ett tryggt umgänge med sina föräldrar. Det kan handla om barn som har bevittnat våld, som själva blivit slagna, när misstanke finns om sexuella övergrepp, när förälder är psykiskt sjuk eller missbrukar och när förälder är bostadslös. Målsättningen bör vara att umgänge inleds på centrat för att sedan fortsätta självständigt när barn och föräldrar är redo för detta. Det finns förmodligen även fall då umgänget måste fortgå på centrat. Idag används kontaktpersoner för att underlätta vid umgänge. Ofta är det personer som saknar särskild utbildning och förväntas hantera en svår social problematik. Kontaktpersoner kommer att vara kvar för många barn även fortsättningsvis i familjer där problematiken inte är så komplicerad. Att hjälpa dem klara sitt uppdrag är en angelägen uppgift. 17

Vid umgänget är det viktigt att personalen har möjlighet att garantera tryggheten för alla involverade. Att barnet möter samma personal är viktigt då kontinuitet är av största betydelse för barn med en otrygg livssituation. En bedömning måste också göras om umgänget är till gagn för barnet och är möjligt att genomföra på ett säkert sätt för barnet. Ett umgängescenter behöver både kunna tillgodose våldsutsatta kvinnors behov av säkerhet i samband med att barnet skall ha umgänge med en pappa som använt våld mot mamman och att ge pappan stöd i kontakten med sitt barn. Förutom medverkan vid umgänget är det viktigt att det finns möjlighet att informera om konsekvenserna för barnet att leva med våld. Det behöver finnas möjlighet till att ge stöd i föräldraskapet. I Södra Innerstaden har en umgängesverksamhet med professionell personal startat under hösten 2005. Erfarenheterna av denna verksamhet bör tas tillvara i arbetet med att utveckla ett kommunövergripande umgängescenter. Frågan behöver utredas vidare tillsammans med Familjerättsbyrån och stadsdelarna avseende behov, innehåll och kostnader. Ett initiativ till att starta en sådan arbetsgrupp har tagits. Tillfälligt boende för män som använt våld (ny) Idag är det oftast kvinnan som får lämna hemmet då hennes partner är våldsam. Inte sällan har hon även barn med sig till det tillfälliga boendet. Istället för att medverka till att kvinnan och eventuella barn flyttar, borde verksamheter som möter våldsutövande män försöka motivera mannen att lämna den gemensamma lägenheten. Efter tre års verksamhet bedömer Kriscentrum för män att det finns underlag för att en del män skulle acceptera detta om de hade någonstans att ta vägen. Det skulle innebära att den som har ansvar för våldet får möjlighet att visa att han också tar ansvar för sina handlingar. Några lägenheter borde kunna avsättas till ett tillfälligt boende för män som flyttar för att undvika fortsatt våld. Förutsättningen för att få hjälp med detta tillfälliga boende skulle vara att mannen vill ha kontakt med Kriscentrum för män eller IDAP och är beredd att försöka lösa sina problem samt att en säkerhetsbedömning visar att kvinnan kan vara kvar i lägenheten. I boendet bör finnas möjlighet för männen att ta emot barn som de har umgänge med, om det kan ske med hänsyn till barnets säkerhet. Tillsynen av boendet skulle kunna administreras av någon av stadsdelarna. Resurs och Kompetenscentrum (ny) Arbetet kring våld i nära relation har utvecklats långt i Malmö. Trots det talar mycket för att många våldsutsatta kvinnor och barn inte anmäler övergrepp. Ytterliggare insatser som kan underlätta för brottsoffret behövs därför. En fördjupad samverkan mellan olika aktörer krävs för att garantera samtliga berörda ett professionellt bemötande. En modell med ett Resurs och Kompetenscentrum bygger på att ett integrerat samarbete mellan kommunala, statliga och ideella organisationer utvecklas. Genom en viss samlokalisering av involverade myndigheter med beaktande av skydds- och säkerhetsaspekter får de våldsutsatta (brottsoffren) tillgång både till att anmäla brottet, professionellt socialt stöd och medicinsk dokumentation av skador utan att behöva åka runt mellan ett flertal olika platser. Syftet skulle vara att förbättra mottagandet och stödet till de våldsutsatta kvinnorna och barnen. Dessutom är det viktigt att snabbare fånga upp den misstänkte förövaren och erbjuda kontakt och stöd. Med ökad kunskap och bättre samverkan kan en effektivare handläggning av brottsutredningen ske. 18

Ett Resurs och Kompetenscentrum bör ha en bred verksamhet med olika ansvar inom kompetensområdet våld i nära relation med särskild betoning på våld mot kvinnor våld mot barn sexuellt våld. För att motverka en splittrad organisation krävs att verksamheten hålls samman och struktureras på ett sätt som ger förutsättningar att kunna hantera uppgifter av olika karaktär. Exempel på detta kan vara följande: - polis och åklagare som arbetar med förundersökning - olika mottagningsfunktioner med socialarbetare som kan ta emot kvinnor, barn respektive män för samtal - rättsmedicinsk kompetens - forsknings- och utbildningsansvar både inom de berörda verksamheterna och till externa utbildningsanordnare och verksamheter - samordning och samverkan - möjlighet att träffa målsägarbiträde och försvarsadvokat - möjlighet att få kontakt med ideella organisationer som exempelvis kvinnojouren Modellen borde kunna utgå från och bygga på redan befintliga verksamheter. Olika myndigheter och verksamheter har olika uppdrag och lagstiftning. Konsekvenserna av ett så här omfattande samarbete mellan olika verksamheter behöver utredas vidare där både positiva samarbetsvinster och svårigheter penetreras noga. Särskilt viktigt att beakta är hur allmänheten uppfattar samarbetet mellan myndigheter som arbetar stödjande respektive repressivt. Likaså hur samverkan mellan verksamheter för de våldsutsatta och de som arbetar med dem som utövar våld kan se ut. Införandet av samarbetscentret bedöms ligga i slutet av genomförandeperioden. 3.2.8 Forskning Regeringen betonade i Kvinnofridspropositionen att forskningen måste utvecklas. Brottsförebyggande rådet fick i uppdrag att utveckla forskning om våld mot kvinnor och införliva ett jämställdhetsperspektiv inom ramen för sin forskningsverksamhet. Forskning kring mäns våld mot kvinnor och barn har därefter ökat och ett flertal rapporter har publicerats. Att koppla forskning och kunskapsutveckling till praktiken är en angelägen uppgift. Det skulle vara gynnsamt att utveckla ett samarbete med Malmö högskola såväl som med andra universitet för att gemensamt arbeta med denna fråga. Det kan vara svårt att ta till sig ny kunskap om den yrkesmässiga erfarenheten baseras på andra premisser. Det är viktigt att det finns en öppenhet från personal som möter våldsproblematik att pröva och granska de egna arbetssätten utifrån nya forskningsrön. Det är även viktigt att forskare gör sin kunskap tillgänglig och i den mån det är möjligt underlättar förståelse av nytt material. Sverige är ett litet land och forskning och kunskap kring ämnet är relativt begränsad. Det finns anledning att även följa den internationella forskning som bedrivs inom området. 3.2.9 Strategier för att förebygga våld För att uppnå målsättningen att förhindra våld mot kvinnor och barn krävs ett omfattande förebyggande arbete. Synliggörande är en viktig del i arbetet mot våldet och en förutsättning för att effektiva insatser skall kunna sättas in. Könsrelaterat våld och våld i nära relation har 19

fått stor uppmärksamhet de senaste åren, men fortfarande finns okunskap och behov som negligerats. Problematiken kan uppmärksammas ytterliggare genom opinionsbildning, föreläsningar och utbildningsinsatser. Jämställdhet är en av handlingsprogrammets övergripande målsättningar. Arbetet med jämställdhet är en av de grundläggande förutsättningarna för att en förändring ska komma till stånd. Detta gäller alla de organisationer och myndigheter som kommer i kontakt med allmänheten som tex socialtjänsten, skolan, sjukvården, rättsväsendet och intresseföreningar. Personal kan ha hjälp av genusutbildning för att medvetandegöra sina attityder kring mansoch kvinnoroller och därmed möta människor med ett förbättrat jämställdhetsperspektiv. Forskning har visat att kvinnor och män bemöts olika inom myndigheter och att mindre resurser avsätts till kvinnor. En förutsättning för att jämställdhet ska kunna implementeras är att myndigheter och verksamheter granskar sitt arbete ur det perspektivet. Våld mot kvinnor begränsar dem att röra sig fritt i det offentliga rummet. Det är därför viktigt att ha med ett kvinnofridsperspektiv även i samhällsplaneringen. Det kan gälla ljussättning i parker, planering av bostadsområden mm. Att kvinnor anpassar sina liv efter risken att utsättas för våld är inte acceptabelt. För att en förändring på lång sikt gällande våld skall bli möjlig måste man börja arbeta redan med barnen. Värderingar kring våld bör finnas som en röd tråd genom dagis och skola. Det är viktigt att vuxna kring barn och ungdomar tar ett tydligt ställningstagande mot våld och är uppmärksamma på sexualiserat våld. Samarbetet med föreningar är viktigt både i det förebyggande arbetet och med de direkt berörda. Flera olika föreningar är mycket engagerade i frågor som rör våld mot kvinnor och barn. Främst är det de föreningar som själva arbetar med dessa frågor. Men det är angeläget att även andra föreningar främst de som arbetar med barn och ungdomar är uppmärksamma på frågor som gäller jämställdhet och sexuella trakasserier. Vid bedömning av kommunala bidrag borde dessa aspekter vägas in. Att män förmås upphöra med sitt våldsamma beteende är en av de viktigaste insatserna för att stoppa våldet. Även stödjande insatser för kvinnor har en effekt för framtiden. Kvinnor som fått adekvat hjälp riskerar i mindre utsträckning har lättare att värja sig att bli utsatta för nytt våld. Om barn som lever i familjer med våld får hjälp och stöd tidigt minskar risken för att barnet för mönstret vidare. Det finns ingen automatik i att barn och ungdomar som upplevt misshandel eller bevittnat våld mot modern själva kommer att bli förövare eller offer, men forskningen visar att det finns en ökad risk. 3.2.10 Handlingsprogrammets genomförande En förutsättning för att detta program skall få fortsatt genomslagskraft är att insatserna bygger på ett tvärsektoriellt arbete och att det förankras i verksamheterna. För Malmö stad har stadsdelarna ett stort ansvar, men utan samverkan med övriga myndigheter och frivilliga organisationer kommer önskad effekt inte att kunna uppnås. 20

För att leda genomförandet och följa implementeringen av handlingsprogrammet finns en upparbetad organisation. Arbetet är sektorövergripande men bedrivs också inom respektive verksamhet. Den styrgrupp som tillsatts för uppdraget utgörs av chefsrepresentanter för Individ och familjeomsorgen, Polisområde Malmö, Universitetssjukhuset Malmö allmänna sjukhus, Kriminalvårdsmyndigheten Malmö Norr och samordnaren för Kvinnofridprogrammet. I samverkansgruppen finns representanter för de flesta verksamheter som medverkar till genomförandet av handlingsprogrammet. Samtliga 10 stadsdelars socialtjänst deltar liksom representanter från kommunens tre Kriscentrum, Familjerättsbyrån samt det lokala brottsförebyggande rådet och programmet Sexuell hälsa. Företrädare för både grundskolan, gymnasieskolan och Komvux deltar. Sjukvården har representation från flera sjukvårdskliniker, primärvården och ungdomsmottagningen. Rättsväsendet medverkar genom polisområde Malmös Familjevåldsenhet, Åklagarmyndigheten samt Kriminalvården. Brottsoffermyndigheten lokala representant ingår också. I Samverkansgruppen finns även representanter från frivilligorganisationerna Malmö Kvinnojour, Terra Fem och Tjejjouren. Gruppen är således ganska stor, men den är grunden för den samverkan som är en av huvudpunkterna i handlingsprogrammet. I samverkansgruppen utbyts information mellan alla berörda intressenter, utbildningsinsatser görs kontinuerligt och metoder och utvecklingsarbete diskuteras. Gruppen träffas 3 gånger per termin och bidrar till att föra arbetet med programmet vidare. Utöver dessa formella samarbetsorgan finns en arbetsgrupp som träffas mellan samverkansmötena och bidrar med idéer och tankar kring hur arbetet kan utvecklas. Tillfälliga arbetsgrupper bildas kring att utveckla särskilda frågor. Samordnaren har en central roll i genomförandet och utvecklandet av programmet. Från och med årskiftet 2006 finns en tjänst inrättad på heltid för detta uppdrag. Samordnarens funktion är att gemensamt med olika kommunala verksamheter och förvaltningar samt andra myndigheter och ideella organisationer vidareutveckla innehållet och samordna insatserna. För att arbetet mot våldet ska bli effektivt bör handlingsprogrammet och Malmös andra kommunala handlingsprogram såsom jämställdhetsplanen, trygg och säker stad, handlingsplan för tobaks- alkohol- och drogförebyggande arbete samt Program för sexuell hälsa utvecklas i samverkan med varandra. Programmet skall också utformas i linje med det övergripande arbetet kring Välfärd för alla det dubbla åtagandet. Kommunens insatser för att förebygga och förhindra våld skall också samordnas med de handlingsplaner som andra myndigheter utarbetat, t ex Polisområde Malmös handlingsprogram och Region Skånes strategi för sexuell och reproduktiv hälsa. Det kommunövergripande handlingsprogrammet är ett utvecklingsprojekt som skall dokumenteras, följas upp och utvärderas. Erfarenhetskonferenser är ett medel och särskilt ansvariga kontaktpersoner ett annat. Det är visserligen komplicerat att utvärdera övergripande politiska program och bestämt kunna hävda vad som orsakat vad, men det är ändå viktigt att finna metoder för att göra rimliga bedömningar av insatsers verkningar. Det 21

som främst är viktigt att ta reda på är hur de berörda uppfattar den hjälp de fått och hur den kan förbättras ytterligare. Det hade också varit betydelsefullt att få belyst fördelar, möjligheter och hinder i samverkansarbetet mellan olika aktörer. Detta borde ske inom polisens, sjukvårdens och kommunens verksamhet på detta område parallellt. Därmed kommer man att kunna följa utvecklingen inom området våld mot kvinnor och barn samt mäta effekterna av insatserna. Många av de föreslagna insatserna innebär en utveckling av det ordinarie arbetet och kan genomföras som en del av detta. Vissa av de nya åtgärderna kräver dock utökade resurser och får införas efterhand som programmet förstärks. Särskilda medel behöver avsättas för en utvärdering av oberoende forskare. Genomförandet av det reviderade handlingsprogrammet bör ses på en period av 5 år. 22

Bilaga 1 Utgångspunkter och problembeskrivning Begreppet våld mot kvinnor Begreppet Kvinnofrid stammar från 1200-talet. Då stiftades särskilda lagar för skyddet av en familjs kvinnor gentemot andra män. Dessa kvinnofridslagar innebar förbud mot våldtäkt och kvinnorov, d v s att ta sig en hustru med våld. Den som bröt mot 1200-talets kvinnofrid skadade framför allt den man, som kvinnan ansågs tillhöra. Kvinnofriden gällde inte i första hand kvinnorna själva. Det finns spår av detta tänkande kvar i dagens samhälle. Teorierna om våldets orsaker speglar olika aspekter av problematiken. Psykologiska förklaringar rör individuella faktorer såsom sjukligt beteende hos förövaren eller kvinnan. Socialpsykologiska förklaringsmodeller handlar t ex om konflikter och kriser i kommunikationen mellan parterna. Sociologiska teorier utgår från att mäns våld mot kvinnor har sin grund i kvinnors och mäns olika villkor, maktförhållanden etc. Lagstiftningen är ett uttryck för samhällets värderingar. Kvinnan som sexuellt, ekonomiskt och politiskt underordnad mannen - till och med som hans ägodel - är ett genomgående tema i den svenska rättshistorien. Först i och med införandet av 1864 års strafflag försvann mannens lagliga rätt att aga sin hustru. Misshandel av hustrun skildes dock ut från annat våldsbrott genom att misshandel på enskilt område gjordes till angivelsebrott - det blev kvinnans ansvar att anmälan gjordes. Under 1970-talet började olika kvinnogrupper ta upp frågor rörande våld mot kvinnor, men inte förrän 1982 togs kravet bort på angivelse vid misshandel på enskilt område. Kvinnomisshandel kom därmed att falla under allmänt åtal. Våldtäkt inom äktenskapet blev inte straffbart förrän 1965. Detta var då en mycket omtvistad paragraf. Kunde kvinnor verkligen våldtas inom äktenskapet? Föreliggande handlingsprogram utgår från att våld mot kvinnor och barn är ett komplext problem. Med våld mot kvinnor avses här olika slags våld som män utövar mot kvinnor som de lever med, har eller har haft en relation till och ofta har barn tillsammans med. Även sexuella övergrepp oavsett relation ingår i begreppet. Våldet kan vara psykiskt i form av exempelvis hot och isolering, materiellt genom att kontrollera familjens ekonomi, fysiskt och/eller sexuellt. Flera olika faktorer på både strukturell och individuell nivå har betydelse. Orsakerna kan vara relaterade till kvinnors och mäns olika makt i samhället och ojämnställda relationer i familjen. Bakgrunden kan också hittas i mannens syn på våld som konfliktlösningsmetod, hans uppväxtförhållanden och uppfostran samt inte minst attityder och värderingar i samhället kring mans- respektive kvinnorollen. 23

Våld i samkönade relationer Våld i nära relation förekommer troligen i samma utsträckning i samkönade relationer som i heterosexuella parförhållanden. Förekomsten av relationsvåld bland homo- bi- och transexuella personer har varit ännu mer osynligt än våld mot kvinnor. Våldet följer i huvudsak samma mönster och ger samma känslomässiga komplikationer och fysiska skador. Trots att synen på homosexualitet har ändrats under senare år finns det fortfarande kvar både okunskap och fördomar. Många vill därför inte berätta om sin partner. I de fall då förhållandet är hemligt är det extra svårt att söka hjälp. Risken för avslöjandet kan kännas oöverstigligt. Detta kan också utnyttjas som en del av det psykiska våldet. Även när förhållandet är officiellt kan det kännas vanskligt att berätta om våldet. Oron för att inte bli trodd och rädslan för att möta oförståelse och fördomar bygger på de problem som alltid finns vid våld i nära relationer och förstärks av samhällets syn på den sexuella läggningen. Våldets omfattning Det är svårt att närmare ange hur många kvinnor och barn som varje år misshandlas i Malmö. Våld i familjen torde vara ett av de mest dolda brott som förekommer. De flesta fall av barn- och kvinnomisshandel äger rum i hemmet utan andra vittnen än de berörda. Enligt Brottsförebyggande rådets bedömningar misshandlas 4-5 gånger fler kvinnor än de faktiska polisanmälningarna visar. Detta gör det sannolikt att mellan två och tretusen kvinnor årligen misshandlas i Malmö. Med stöd av den kartläggning som gjordes i Södra Innerstaden är det rimligt att anta att lika många barn direkt och indirekt drabbas av våldet mot modern. Under 2004 polisanmäldes i Skåne 3016 misshandelsbrott mot kvinnor och 347 våldtäktsbrott och i hela landet 22.753 fall av misshandel mot kvinnor och 2631 våldtäkter. Detta innebär en ökning jämfört med tidigare år, vilket kan bero både på en förhöjd anmälningsbenägenhet såväl som att det faktiska våldet ökat. Särskilt anmärkningsvärd och oroande är den ökning som skett avseende sexualbrott. Till en viss del kan ökningen av antalet våldtäkter bero på förändringar i lagstiftningen, där fler gärningar bedöms som våldtäkt. Fler sexualbrott uppdagas också i samband med utredningar om fysiskt våld och kvinnofridsbrott eftersom de flesta sexuella övergreppen begås inom en relation. Polisanmälningar rörande våld mot barn har ökat kraftigt sedan slutet av 90-talet främst avseende barn i åldern 0-6 år. Barnmisshandel kan utövas av båda föräldrarna men vanligast är att pappan/styvpappan är förövare. Under perioden 1998-2004 har antalet anmälningar i åldern 0-14 ökat från 406 anmälningar till 660. En så kraftig ökning kan troligen inte ha sin motsvarighet i verkligheten utan beror förmodligen på en ökad anmälningsbenägenhet. Våldsutsatta kvinnors situation En kvinna som misshandlas har ofta tvingats leva med mannens krav på kontroll och dominans under lång tid. Att utsättas för psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld av en närstående person kan ge psykiska men. Det kan leda till att kvinnan får en bristande tillit till människor som vill hjälpa henne. Hon vill inte alltid själv berätta vad som hänt och förväntar sig att inte bli trodd. Det förekommer att misshandeln avslutas med våldtäkt. Detta är ännu mycket svårare för kvinnan att tala om. Kvinnor som blivit fysiskt och sexuellt utsatta visar ofta samma symptom som människor som lever med posttraumatiskt stressyndrom. 24

Misshandel inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra våldsbrott. Parterna är beroende av varandra känslomässigt och vid vuxna relationer vanligtvis genom gemensamt boende, delad livshistoria och dessutom oftast gemensamma barn, vän- och släktkrets, gemensam ekonomi och en planerad gemensam framtid. Ett uppbrott är naturligtvis mycket komplicerat. Då separationen väl sker har den ofta föregåtts av ett flertal tidigare försök till uppbrott. Många kvinnor lämnar mannen flera gånger innan brytningen blir definitiv. Erfarenhet visar dock att med ett adekvat stöd kan denna process förkortas. En vanlig fråga är varför kvinnor stannar hos en man som kränker och slår henne. Det är då viktigt att reflektera över vilka möjligheter kvinnan haft att bjuda motstånd. Att inte definiera kvinnan som enbart misshandlad kvinna - ett offer. Men att vara medveten om att misshandeln satt spår hos henne och behandla henne som ett brottsoffer, är ett av de centralaste och viktigaste förhållningssätten. Många kvinnor stannar därför att de är oroliga att våldet ska eskalera om de lämnar mannen - en rädsla som också ofta är befogad. För en del kvinnor är barnen skäl att lämna mannen, för andra är de anledningen att stanna kvar. Vissa kvinnor upplever att de kan kontrollera våldet när de bor tillsammans med mannen. De anser att det är bättre att veta var han är, och vad han gör, än att ständigt gå och vara rädd för att han skall söka upp henne. Det finns kvinnor som väljer att stanna hos mannen därför att de anser att han behöver henne och det finns också kvinnor som är utsatta för en stor press inte bara från mannen utan från övrig familj och släkt. I bemötandet av kvinnor som varit utsatta för brott måste man var medveten om risken för att hon kan utsättas för ett s k sekundärt trauma. Med detta menas den psykiska stress som kvinnan kan uppleva när hon bemöts av t ex myndigheter som inte har tillräcklig kunskap och förståelse för kvinnans situation och sårbarhet. Risken för sekundär traumatisering kan minskas genom att de som kommer i kontakt med brottsoffer har kunskap om de reaktioner och behov som kan uppstå efter ett brott. Våld under graviditeten Det är inte ovanligt att våldet debuterar under graviditeten. I och med det väntade barnet förändras relationerna i ett parförhållande. Både mannen och kvinnan kommer i en helt ny livssituation. För de allra flesta par är detta något naturligt, men det kan också upplevas som ett hot för mannen. Kvinnor som utsatts för sexuellt våld Reaktionerna hos en kvinna som blivit våldtagen är i grunden desamma som hos kvinnor som blivit misshandlade. I det akuta skedet uppvisas en krisreaktion, där vanliga symptom är ångest och rädsla, skuld och skamkänslor, otrygghet, sömnproblem och ibland kroppsliga symptom. För att kvinnan inte ska få bestående men som depressioner, relationsstörningar, rädsla för sexuella kontakter, ätstörningar, och smärtproblem är det viktigt att hon får snabb och adekvat hjälp. Tandvårdsrädsla kan också ha en bakgrund i våld/sexuella övergrepp. En kvinna som utsätts för sexuellt våld kan reagera på olika sätt. Hon kan försöka prata bort mannen, be och vädja till honom, vara passiv eller göra motstånd. Att avskärma sig från det 25

som sker och tänka bort sin kropp är en vanlig försvarsreaktion. Kvinnans underordning och mannens makt ställs på sin spets i en våldtäkt I den akuta situationen kan kvinnan ha svårt ta ställning till vilken hjälp hon behöver och om hon vill polisanmäla. Det är viktigt att hon får möjlighet att reflektera över vad som hänt. Ibland kommer krisreaktionen först efter en tid. Reaktionen kan vara olika beroende på hur kvinnan har det för övrigt i sitt liv och kan också delvis skilja sig vid en överfallsvåldtäkt och vid en våldtäkt som sker i en pågående relation. I båda fallen kan kvinnans tillit till andra människor skadas. Det är inte ovanligt att kvinnan först tackar nej till hjälp. Det är väsentligt att hon får ett sådant bemötande och omhändertagande att hon känner att hon är välkommen tillbaka senare. Även unga flickor blir utsatta för sexuellt våld. I Stina Jeffners avhandling Liksom våldtäkt, typ undersöktes ungdomars attityder till våldtäkt. Trots att ungdomarna själva ställde upp kriterierna för våldtäkt kom de - både pojkar och flickor - fram till att endast fina flickor blir våldtagna. Flickor som var berusade, hade flera sexuella erfarenheter eller var utmanande klädda fick skylla sig själva. Däremot var det en förmildrande omständighet för pojken om han var berusad. Då visste han ju inte vad han gjorde. Människohandel för sexuella ändamål Människohandel är ett brott med förödande konsekvenser för dem som utsätts. Det är främst kvinnor och barn som säljs och majoriteten av dem utnyttjas sexuellt. Enligt Rikskriminalpolisen kommer mellan 400 600 kvinnor varje år till Sverige som offer för människohandel. De lockas via jobb, kontaktannonser eller genom bekanta för att sedan säljas och köpas. Många barn, de flesta flickor, initieras tidigt i prostitutionen när en förövare säljer dem vidare. Enligt internationella undersökningar beräknas medelåldern för flickors inträde i prostitutionen ligga runt 14 år. Regeringen ska under åren 2004-2006 utarbeta ett nationellt handlingsprogram för arbetet med att bekämpa människohandel. Det handlar om åtgärder för att förebygga prostitution och handel med människor för sexuella ändamål, inklusive särskilda åtgärder för att förebygga och åtgärda efterfrågan som främjar olika former av sexuellt utnyttjande. Även insatser för skydd och bistånd till offren för prostitution och människohandel ska ingå i programmet. Stiftelsen Kvinnoforum leder ett pilotprojekt för att samordna stödet till kvinnor och barn utsatta för människohandel i Sverige. Kommunernas nyckelroll avseende handläggning av socialt stöd till personer utsatta för människohandel betonas. I oktober 2004 skärptes vissa bestämmelser i Utlänningslagen. En betydelsefull ändring är införandet av en bestämmelse som gör det möjligt för förundersökningsledare att ansöka om tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska målsägande och vittnen. Detta gäller bland annat offer för människohandel. Under den tid som dessa personer vistas här har de rätt till samma hälso- och sjukvård samt bistånd enligt socialtjänstlagen som i Sverige bosatta personer. Särskilt utsatta eller sårbara grupper Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser och alla åldersgrupper. Utredningen Makt att forma sitt eget liv jämställdhetspolitiken mot nya mål visar dock att det finns större risk för vissa grupper av kvinnor att utsättas våld. Kvinnor som lever med sämre ekonomiska 26

villkor drabbas hårdare när de utsätts eftersom de har färre resurser att tillgå. Vissa kategorier av kvinnor har uppmärksammats som särskilt sårbara, när de utsätts för våld. Det rör sig om exempelvis om kvinnor med invandrarbakgrund, missbrukande kvinnor och ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld. Samma kvinna kan naturligtvis ingå i mer än en grupp vilket bidrar till en ännu svårare situation för henne. Invandrarkvinnor Invandrarkvinnor, som blir misshandlade av sina män kan vara mer sårbara och utsatta än etniskt svenska kvinnor. Detta gäller framför allt nyanlända invandrarkvinnor som i samband med migrationen förlorat sitt nätverk och inte haft möjlighet att skaffa sig ett nytt socialt nätverk i Sverige. Precis som andra våldsutsatta kvinnor kan dessa kvinnor isoleras från omvärlden av sin man. De segregeras från samhällslivet och får inte tillgång till exempelvis svenskundervisning eller kunskap om rättigheter och hjälpmöjligheter i Sverige. Mannens makt över kvinnan blir därmed mycket stor. Denna risk löper särskilt kvinnor, som kommit som s k anknytningsfall till en man. Kvinnan riskerar dessutom att inte erhålla uppehållstillstånd i Sverige om hon lämnar mannen inom två år. Genom ändringar i utlänningslagen som trädde i kraft den 1 juli 2000 har skyddet för kvinnor med tidsbegränsat uppehållstillstånd förstärkts något. Fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas trots att förhållandet upphört om sökanden utsatts för våld eller andra allvarliga kränkningar. I praktiken är det dock svårt att få igenom ett sådant beviljande. Kvinnor från länder där kvinnans rättsliga ställning är underordnad mannen riskerar ibland att bli utstötta ur familjen eller den religiösa gemenskapen om de lämnar äktenskapet. En del av dessa upplever det därför omöjligt att lämna äktenskapet utan sin familjs godkännande. Många familjer som kommit till Malmö som flyktingar har svåra upplevelser av krig, tortyr och förföljelse bakom sig. Förlusten av socialt nätverk har drabbat hela familjen. Utanförskap och segration är en verklighet för många invandrarfamiljer. Den nya situationen kan även innebära att kvinnans och mannens familjeroller förändras. Kvinnans ställning stärks under det att mannen upplever att hans självklara roll som familjeöverhuvud och familjeförsörjare försvinner. Den komplexa situation som migrationen innebär kan förstärka familjekonflikter som gör att våld utlöses eller eskalerar. En ytterliggare faktor som förstärker kvinnans utsatthet är risken att drabbas av samhällets bristande förståelse om hon söker hjälp. Föreställningar om olika invandrarkulturer samt språkförbistringar kan leda till att hon inte tas på allvar eller inte ges de insatser hon behöver. Könsstympade kvinnor och flickor Kvinnlig könsstympning är en traditionell sedvänja som ger fysiska skador och som även kan ge psykiska men. I Malmö bor många flickor som kommer från länder där könsstympning förekommer. En intervjuundersökning bland personer som härstammar från Etiopien och Eritrea utgiven av Rädda Barnen 2005 visar på ett avståndstagande mot könsstympning. Detta innebär dock ingen garanti för att ingreppet aldrig utförs på flickor som bor i Sverige. Fokus i diskussionen kring könsstympning har varit att uppmärksamma och förhindra ingreppet. Ett behov som uppkommit i samband med utbildningar och diskussioner med företrädare för kvinnor från berörda länder och personal har varit de besvär som flickor och 27

kvinnor har som varit könsstympade redan när de kommit till Sverige. Problemen kan vara dels av medicinsk karaktär och innebära ett hinder bl a i samband med graviditet och förlossning, dels kan det innebära sociala svårigheter för flickor i relationen till andra flickor och i umgänget med pojkar. Flickorna kan känna sig annorlunda och det kan vara svårt och känsligt att prata om dessa frågor. Missbrukande kvinnor De problem som alla misshandlade kvinnor upplever finns också bland missbrukande kvinnor. Skillnaden är att utsattheten är ännu större. Skammen och skuldkänslorna hos kvinnorna sitter djupare. Misstron mot omgivningen och rädslan för att inte bli trodd är tydligare. Risken för allvarligare skador är också större. Både kvinnans och mannens kontroll av situationen försämras när alkohol eller andra droger finns med i bilden. En enkät- och intervjustudie om missbrukande kvinnors våldsutsatthet gjord av Mobilisering mot narkotika 2005 visar hur allvarligt och frekvent våldet mot dessa kvinnor är. Undersökningen utfördes i Stockholm, Göteborg och Malmö. Enligt studien uppgav över 90 % av kvinnorna att de varit utsatta för någon form av våld, ca 75 % sa att de hade blivit utsatta för fysiskt våld och ca 40 % för sexuellt våld. Det vanligaste våldet var från en man som kvinnan har eller har haft en relation med. Fler än hälften hade utsatts av mer än en förövare och ca en femtedel av professionella personer som polis, väktare och/eller behandlingspersonal. Kvinnorna var ofta utsatta för upprepade våldsbrott, inklusive kvinnofridsbrott. I intervjuerna framkom att kvinnorna sällan sökte hjälp eller polisanmälde övergreppen. Misstron mot både socialtjänst och sjukvård var stor och flera hade erfarenhet av att inte ha blivit lyssnade på. Att missbrukande kvinnor ofta utsätts för misshandel är väl känt inom sjukvården och socialtjänsten, men få möjligheter finns till rehabilitering utifrån den dubbla problematiken. Utredning och eventuella åtgärder i form av vård och behandling har hittills fokuserats på själva missbruket. Det är viktigt att tänka om och se till kvinnans totala situation, att både komma ifrån missbruket och den relation som gör henne dubbelt beroende. Om missbruket leder till att en kvinna förlorar sin bostad har hon svårt att få ett nytt boende. Ofta försöker hon lösa problemet genom att bo hos någon annan. I denna situation är risken stor att hon blir både fysiskt och psykiskt misshandlad och även sexuellt utnyttjad. De allra största riskerna löper de prostituerade missbrukande kvinnorna. Flertalet av de gatuprostituerade kvinnorna i Malmö är missbrukare. Äldre och funktionshindrade kvinnor Det är extra svårt att bedöma omfattningen av våld gentemot gamla och psykiskt och/eller fysiskt funktionshindrade kvinnor. Det är tysta grupper, som inte i första taget söker, eller kan uttrycka behov av hjälp hos myndigheter eller ens i familjen. Endast ett fåtal anmäler eller söker vård för misshandel. Äldre kvinnor och funktionshindrade kvinnor är på många sätt mer beroende än andra kvinnor och beroendet tenderar att öka våldsutsattheten. De är ofta mycket isolerade och förövaren kan vara den enda länken till omvärlden. Värst utsatta är de kvinnor som har flera handikapp. Äldre och funktionshindrade kvinnor kan förutom det våld som drabbar andra kvinnor också utsättas för försummelse, som felmedicinering eller underlåtenhet att vårda. 28

En ytterliggare svårighet är att ålder och handikapp tenderar att minska kvinnans trovärdighet som offer. Hon kan ha svårare att uttrycka sig, att vara sammanhängande och att komma ihåg händelsen. Äldre kvinnor som utsatts för våld lever ofta med bestående rädsla på grund av det som hänt. De har svårt att få hjälp på grund av sin isolering men också på grund av att vi ibland inte vill se äldre människor som förövare. Aggressioner kan orsakas av demens eller andra sjukdomar, inte så sällan i en situation, där kvinnan som anhörig med eller utan samhällets stöd tar hand om sin sjuke make. Psykiskt och fysiskt funktionshindrade kvinnor utsätts i hög grad för våld och övergrepp. Det är vanligt att våldet riktas mot själva handikappet. En kvinna med dåligt balanssinne kan exempelvis knuffas så att hon ramlar omkull. Det är också vanligt att partnern förlöjligar och hånar handikappet och de begränsningar det medför. Andelen kvinnor med funktionshinder som utsätts för sexuella övergrepp är oroväckande hög. Vissa män erotiserar handikappet och den hjälplöshet det medför. Kvinnorna kan även utsättas för våld och sexuella övergrepp på institutioner av andra patienter men också av personal. Funktionshindret i sig och ibland tung medicinering kan göra att kvinnorna har svårt eller inte alls kan värja sig. En omfångsstudie av kvinnor med psykiska funktionshinder gjord på uppdrag av Riksförbundet för social och mental hälsa 2005, visar att denna grupp förutom stor våldsutsatthet i vuxen ålder också till hög grad utsatts för övergrepp i barndomen. Flertalet kvinnor angav övergrepp som orsak till sina psykiska problem. Våld mot flickor och unga kvinnor Unga män och pojkar kan utöva systematiskt våld mot sina flickvänner. Detta har länge förbisetts då paret oftast inte är sammanboende och inte har barn tillsammans. Mönstret för våldutövandet liknar det för vuxna par och kan inbegripa samma former av våld. Det kan finnas en ovilja och osäkerhet hos vissa unga människor att anförtro sig till vuxna, vilket ytterliggare osynliggör deras problem. Unga människors position är särskilt utsatt på grund av begränsade erfarenheter av intima relationer. Kanske har de aldrig haft någon partner tidigare och har därmed mycket lite att jämföra med när våldsamma mönster uppstår. De flickor och unga kvinnor som utsätts förlorar självförtroende, trygghetskänslor, och den personliga utvecklingen hämmas. De visar också på en förhöjd risk till missbruk, ätstörningar, sexuella riskbeteenden och självmord. Även risken att hamna i våldsamma relationer i vuxen ålder ökar. Ungt partnervåld är liksom vuxet partnervåld ett komplext problem med en mängd bakgrundsorsaker. En stark faktor att associera med utövandet av ungt partnervåld verkar vara uppfattningen att det är acceptabelt att använda våld. Denna sammankoppling finns hos både utövare och utsatt. Våldet kan gå långt ned i åldrarna. Det finns indikationer på att mobbing och trakasserier mellan barn på skolan som inte stoppas så småningom kan övergå i både fysiskt och sexuellt våld. Ungdomar som lever med hedersrelaterat förtryck Varje år söker ett antal flickor och unga kvinnor hjälp av Malmö stad för att de känner sig hotade av sin familj och släkt på grund av hedersrelaterat förtryck. Även pojkar söker hjälp 29

av denna anledning om än i betydligt mindre omfattning. Särskilt utsatta är homosexuella ungdomar. Det hedersrelaterade förtrycket är kollektivt planerat och sanktionerat. Det finns ofta flera förövare och hotbilden är komplex. Bestraffningsskalan vid beteenden som anses gå emot familjens regler kan handla om allt från känslomässig utpressning till direkt fysiskt våld och mord. Ungdomarna drar sig för att tala med någon utomstående om sin situation då de inte vill skada familjen. De kan även vara rädda för bestraffningar. Ungdomarna blir därmed mycket ensamma i sin utsatthet. Att genomföra och vidhålla en brytning med sin familj är svårt även om en flicka eller pojke måste skydda sitt liv. Hon eller han måste avstå från alla kontakter med sina närmaste och orka med en dramatiskt förändrad livssituation. Längtan efter familjen, skuldkänslor för att ha vållat dem man älskar problem i samband med utsatthet för hot och våld är svårt att hantera för en ung person. Hedersrelaterat våld och förtryck har både på ett lokalt och nationellt plan lyfts fram som ett område där myndigheter behöver arbeta effektivare. Förutom skydd och stöd behövs förebyggande insatser riktade både till ungdomarna och till föräldrarna. Barn som lever med våld Den direkta och indirekta våldsrisk som barn utsätts för när mamman misshandlas har länge glömts bort och negligerats. Fokus har riktats mot mammans situation och hennes och mannens förhållande. Men i alla familjer där det finns barn påverkas dessa mer eller mindre. Barnen i familjerna känner i princip alltid till våldet. Även de mycket små barnen förstår att någonting är fel och känner att det finns en hotfull situation i familjen. Tre olika förhållningssätt har kunnat observeras bland barnen. Det första är att barnet genom att vara så passiv som möjligt hoppas att det inte märks. Barnet går in i ett annat rum, gömmer sig eller liknande. Det andra är att själv ta aktiv del och försöka få stopp på våldet genom att skrika åt pappa att sluta slå, själv gripa in till mammans försvar eller genom att kontakta grannar, släktingar eller polisen. Denna metod används främst av lite äldre barn. Det tredje förhållningssättet är indirekt ingripande, avledande, genom att ställa till med någonting så att de vuxnas uppmärksamhet riktas mot barnet istället. De utsätter sig därmed för en egen stor risk för våld eller annan aggression. Flera forskningsprojekt om barn som lever med våld beskriver barnens och ungdomarnas ångest över att inte förstå vad som händer, inte veta vad som ska hända härnäst och över att inte kunna påverka situationen. De känner maktlöshet, litar inte på vuxna och anstränger sig för att hålla våldet i familjen dolt för andra. Resultaten i undersökningarna bekräftas av de erfarenheter som finns i olika verksamheter i Malmö. Konsekvenser av våldet i familjen kan upptäckas på barn i alla åldrar. Spädbarnen kan drabbas genom att mamman får svårare att knyta an till barnet när hon själv är rädd och mår dåligt. Barn i förskoleåldern riskerar att bli försummade. Föräldrarna är så upptagna av sina egna problem att de inte känslomässigt hinner med barnen. De lite äldre barnen och ungdomarna uppvisar ofta koncentrationssvårigheter i skolan och kan inte utföra ett så bra skolarbete som de egentligen borde klara av. Det händer att barn blivit bedömda som särskolemässiga och att det senare konstateras att den bristande förmågan att ta till sig 30

kunskap handlar om familjeproblematik. Det är också vanligt med kamratsvårigheter och mobbning liksom att barn som lever med våld i familjen själva tar till våld. Många kostnadskrävande insatser har misslyckats för att man inte förstått grundproblematiken. Barn som utsätts för våld Att barn far illa av misshandel är väl känt. I Sverige har vi en lagstiftning som förbjuder aga mot barn. Barnagalagen innebar stora förändringar i attityder kring våld mot barn såväl som i det faktiska utövandet av våld. Men barn utsätts fortfarande för olika former av misshandel och övergrepp. Våld mot barn förnedrar och kränker barnet, skadar barnet fysiskt och psykiskt och är ett uttryck för respektlöshet gentemot den individ som utsätts. Barnmisshandel är ett begrepp som innefattar fysisk och psykisk våld, sexuella övergrepp samt kränkningar. I begreppet kan även ingå att förälder eller annan vårdnadshavare försummar att tillgodose barnets grundläggande behov. Handlingarna kan vara både avsiktliga och oavsiktliga och försummelsen kan vara såväl passiv som aktiv. I en vidare bemärkelse kan även samhällets underlåtenhet att ge barnet gynnsamma uppväxtförhållanden och utvecklingsmöjligheter ses som barnmisshandel. Barn och ungdomar som både blir vittne till våld i familjen och samtidigt själva blir utsatta får allvarligast psykiska skador. Olika rapporter visar att mellan 40-70 % av alla barn som lever i familjer där kvinnan misshandlas också blir utsatta för våld. I hela landet har framkommit brister när det gäller att observera och utreda barns utsatthet och att anmälningsplikten inte alltid följs. Våld i samband med vårdnad och umgänge Våldet behöver inte upphöra för att kvinnan skiljer sig från mannen. Skilsmässa på grund av våld medför ofta vårdnadskonflikt. Den misshandlade kvinnan kan vara rädd för att fadern skall slå även barnen. Hon kan också vara orolig för att han egentligen inte bryr sig om barnen utan bara vill trakassera henne. Mannen kan uppleva att kvinnan försöker ta barnet ifrån honom. Barnet kan känna sig tvunget att välja bort den ena föräldern och hamna i en mycket svår lojalitetskonflikt. Trots att lagen föreskriver barnets bästa hamnar fokus lätt på föräldrarna. De är parter i vårdnadsprocessen. Gemensam vårdnad och pappans umgänge med barnen kan i vissa fall skapa problem för kvinnan och barnen. Kvinnan är fortsatt beroende av mannen och det finns risk att våldet fortsätter. Barnen kommer även fortsättningsvis att leva med våld. Om kvinnan har hemlig adress kan barnen känna ett ansvar att skydda sin mamma och ständigt passa på vad de säger. Män som använder våld Det mesta våldet mot kvinnor utövas av närstående män. Problematiken kring mäns våldsutövande är ett relativt nytt forskningsområde i Sverige. Det verkar finnas olika och samverkande orsaker till våldsamt beteende och de våldsutövande männen kommer från helt skilda bakgrundsförhållanden. Orsakerna kan finnas på både strukturell och individuell nivå. 31

De kan vara relaterade till exempelvis uppväxtförhållanden, negativa mans- respektive kvinnoroller och samhällets syn på våld. Sammanbrott i kommunikationen inom ett förhållande kan vara den utlösande faktorn till ett våldsamt beteende. Mannens egen inställning till våld mot kvinnor såväl som omgivningens inställning kan vara en betydelsefull del i våldsbenägenheten. Att omgivningen inte reagerar mot våldet är en orsak till att det kan fortgå. Även attityderna bland unga män är viktiga att uppmärksamma. Ett stort kontrollbehov ser ut att vara ett gemensamt drag hos misshandlande män. Männen kan uppleva sig som offer för olika omständigheter och tenderar ofta att lägga ansvaret för våldet utanför sig själva. De kan hävda att partnerns beteende har provocerat fram våldet, men även att det uppstått på grund av pressade livsvillkor, känslor av maktlöshet eller barnens brist på respekt. Männen beskriver ofta att de inte har någon kontroll över sig själva då de utövar våldet. Trots männens förklaringar visar erfarenhet att det inte är någon tillfällighet vem som utövar våld och vem som utsätts. Användandet av våld är en medveten handling med sin egen inneboende logik och syftar framför allt till att utöva makt över andra. Många män söker hjälp då våldet får stora konsekvenser i deras liv. De kan själva vara skrämda av sitt beteende eller ha en stark press från omgivningen att förändra sig. Många vill försöka skapa möjligheter att hålla samman familjen. Andra söker hjälp för att de inte vill riskera att upprepa sitt våldsbeteende i framtiden. I samtalen utgår man från att män som slår måste ta ansvar för sina handlingar men att de behöver stöd för att kunna ta detta ansvar. Uppföljningar efter frivillig behandling visar på få kända återfall. Även de påverkansprogram som bedrivs inom kriminalvården förefaller ha goda resultat. Det finns stora vinster med att förmå våldsutövande män att upphöra med våldet. Även om en partner väljer att lämna mannen tar han troligtvis med sig sitt våldsamma mönster in i nästa förhållande. Om mannen inte blir hjälpt att bryta sitt beteende kan detta orsaka stort lidande för inte bara en utan för flera kvinnor och för eventuella barn. I den mån våldsamma mönster grundläggs i barndomen kan behandling av fäderna ha förebyggande effekt. För männen själva är ett slut på våldet en möjlighet till ett bättre liv. Att slå och hota sina närstående är i längden ett beteende som förstör såväl självrespekt som relationer till närstående. 32

Bilaga 2 Samhällets ansvar och nuvarande resurser Aktuell lagstiftning I brottsbalken finns de lagar som reglerar olika former av våldsbrott, brott mot frihet och frid samt sexualbrott. Utan att göra en fullständig uppräkning kan nämnas mord, dråp, misshandel, olaga frihetsberövande, olaga hot, olaga tvång, hemfridsbrott, ofredande, våldtäkt och sexuellt ofredande. Den 1 juli 1998 skärptes lagstiftningen och nya bestämmelser om grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning infördes. Grov kvinnofridskränkning kan den man dömas till som begår brottsliga gärningar som exempelvis misshandel och olaga hot mot en kvinna som han bor eller bott med, om gärningen varit ett led i en upprepad kränkning av hennes integritet. Vid bedömningen av straffvärdet skall särskild hänsyn tas till det upprepade och systematiska i mannens beteende. Grov fridskränkning kan den dömas för som begår samma typ av handlingar mot barn, föräldrar, syskon eller andra närstående. Straffskalan är densamma som vid grov kvinnofridskränkning. Den 1 april 2005 tillkom en ny sexualbrottslagstiftning. Några viktiga punkter i den nya lagstiftningen är att våldtäktsbrottet utvidgades så att fler gärningar kommer att bedömas som våldtäkt och att det införts en särskild straffbestämmelse om våldtäkt mot barn under 15 år där kravet på våld eller hot slopas helt. Av hänsyn till internationellt språkbruk och brottets karaktär ersattes begreppet omskärelse med könsstympning. På grund av brottets allvar höjdes straffskalan. Könsstympning är ett brott oavsett var det utförs. Detta brott regleras av en särskild lag. Även försök, förberedelse och underlåtelse att avslöja våldtäkt och könsstympning är straffbart. Den som betalar för sexuella tjänster kan dömas till böter eller fängelse. Förbudet ska ses som en markering från samhällets sida mot prostitutionen och som ett komplement till sociala insatser för de prostituerade. Den 1 juli 2002 infördes människohandel för sexuella ändamål som ett nytt brott i Sverige och i juli 2004 utvidgades straffbarheten bland annat genom att omfatta även människohandel inom landets gränser. I jämställdhetslagen infördes begreppet sexuella trakasserier. Med sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande av sexuell natur eller annat ovälkommet uppträdande 33

grundat på kön som kränker arbetstagarens integritet i arbetet. Arbetsgivaren har skyldighet att utreda uppgifter om sexuella trakasserier och vidta åtgärder. I annat fall kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig. Den 1 juli 2005 fick Sverige en ny, skärpt lagstiftning mot könsdiskriminering där skyddet mot diskriminering på grund av kön utvidgades till att gälla fler samhällsområden. Skyddet regleras i Lagen om förbud mot diskriminering, och JämO utövar tillsyn över att den följs. Även Jämställdhetslagen skärptes vid samma tidpunkt. En ny Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever infördes 1 april, 2006. Syftet är att förtydliga skolans ansvar när det gäller att garantera alla barns och elevers trygghet i skolan. Det innebär att diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionshinder förbjuds inom all verksamhet som bedrivs enligt skollagen förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, grund- och gymnasieskola samt kommunal vuxenutbildning. Lagen innebär också ett skydd mot annan kränkande behandling som exempelvis mobbning och trakasserier. Varje verksamhet skall upprätta en likabehandlingsplan. Görs inte detta blir huvudmannen skadeståndsskyldig. Kommunens ansvar Kommunens ansvar styrs huvudsakligen av bestämmelserna i socialtjänstlagen. Där fastställs kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Socialtjänstens uppgift är att ge information, svara för omsorg och service, upplysningar, råd och stöd, vård och ekonomisk hjälp samt annat bistånd till dem som behöver det. Med lagändringen som trädde i kraft den l juli l998 konkretiserades och förtydligades socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor i 8a SoL (Numera, 5 kap. 11 ): Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Från den 15:e november -06 har tillagts att nämnden bör beakta att barn som bevittnat våld mot närstående är brottsoffer och kan vara i behov av hjälp eller stöd. I Kvinnofridspropositionen betonas att socialtjänsten skall kunna erbjuda hjälpinsatser av olika slag på ett mycket tidigt stadium till en kvinna som behöver det och vara lyhörd för vad kvinnor som befinner sig i en misshandelssituation kan vara i behov av. Socialtjänsten måste aktivt erbjuda information och hjälp till misshandlade kvinnor. Myndigheter och verksamheter som berör barn och ungdom har skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Allmänheten bör också anmäla till socialtjänsten om man ser barn som behöver skydd eller hjälp. Socialtjänsten har skyldighet att skyndsamt utreda barnets situation. I konventionen om barns rättigheter som antogs av FN l989 och ratificerades av nästan alla världens länder sägs i artikel 3 att barnets bästa skall komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barn. Denna skyldighet infördes i socialtjänstlagens portalparagraf 1998. När åtgärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. 34

Att förhindra våld mot kvinnor och barn och att hjälpa de utsatta är inte bara en fråga för socialtjänsten. Utöver stöd till enskilda och grupper har kommunen också ansvar för övergripande samhällsplanering. Det är också viktigt att frågor om våld i familjen och ungt partnervård uppmärksammas i skolan och förskolan. Hälso- sjuk- och tandvårdens ansvar Sjukvårdens ansvar styrs främst av hälso- och sjukvårdslagen (HSL), som i sin portalparagraf har samma helhetssyn som socialtjänstlagen. Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det innebär god kvalitet, trygghet i vården, respekt för patienternas självbestämmande samt så långt det är möjligt samråd med patienten. I 2 c HSL finns bestämmelser om att förebygga ohälsa och om skyldighet att verka för att förebygga sjukdom eller skada. För att uppnå dessa mål betonas vikten av att beakta psykosociala faktorer och ha en helhetssyn i omvårdnadsarbetet. Alla sjukvårdskliniker möter kvinnor som är utsatta för våld. Den kartläggning som genomfördes 1997/98 visade att misshandlade kvinnor har många kontakter med vården. Det är framför allt akutkliniken, kvinnokliniken öron/näsa/hals, medicinkliniken, kirurgkliniken och vårdcentralerna som på ett tidigt stadium träffar kvinnor som utsatts för våld. Barn som lever med och/eller är utsatta för våld kommer huvudsakligen till barnkliniken. Men även kirurg- och ortopedklinken träffar många barn liksom barnpsykiatrin och vårdcentralerna. Sjukvården uppgift är ett gott medicinskt och psykosocialt omhändertagandet av barnen och kvinnorna. Det är även sjukvårdens ansvar att dokumentera skador, skriva underlag för rättsintyg samt skriva rättsintyg på begäran av polisen. Det är inte ovanligt att våldsutsatta kvinnor, ungdomar och barn får tand - och käkskador som följd av misshandel och övergrepp. Den drabbade kan också få svårt att klara av ett vanligt tandvårdsbesök - ibland beroende på att oralt sexuellt våld/övergrepp förekommit. Även män som använder våld kommer till sjuk - och tandvård för olika medicinska, odontologiska och psykosomatiska problem. Ett bra omhändertagande och bemötande med uppföljande stöd och hjälp kan vara avgörande för möjligheten att förändra sin situation både i ett kort och ett långt perspektiv. Ett problemorienterat synsätt underlättar för hälso- sjukvårds- och tandvårdspersonalen att fullgöra sin uppgift att utreda och behandla kvinnor som utsatts för våld. I hälso- sjuk- och tandvårdens ansvar ingår också att se till att den som behöver annat stöd blir hänvisad till dem som har kompetens och resurser för uppgiften. Det interna samarbetet och samspelet mellan olika verksamheter är en nödvändig förutsättning för att det våld som kvinnor utsätts för skall kunna behandlas och bekämpas. Polisens ansvar I rättegångsbalken framgår att när ett misshandelsbrott kommer till polisens kännedom skall anmälan upptas och beslut tas om förundersökning skall inledas. Utredningar om våld i nära 35

relation gällande både vuxna och barn samt om sexuella övergrepp görs numera på Familjevåldsroteln. Polisanmälan kan göras av kvinnan själv men även av andra. Polisområde Malmö har antagit ett handlingsprogram avseende våld mot kvinnor. Genom tillkomsten av Familjevåldsroteln samt ett omfattande utbildningsprogram har det skapats goda förutsättningar för ett bättre omhändertagande och bemötande av misshandlade kvinnor. Polisen lämnar information om olika möjligheter till stöd och skyddsinsatser. Samverkan mellan polis och åklagare håller på att utvecklas ytterligare. I november 2005 infördes ett system där polis och åklagare arbetar i team gällande familjevåldsärenden. Åklagarens ansvar Våld mot kvinnor och barn samt våldtäkt faller under allmänt åtal. Åklagaren ansvarar för förundersökningen och bedömer om det om finns skäl att väcka åtal. Åklagaren beslutar också om anhållande och gör häktningsframställan till domstol. Senast 96 timmar efter gripandet måste häktningsförhandling hållas i tingsrätten. Åklagaren beslutar även om mannen ska få besöksförbud. I domstolen är åklagaren den som för talan mot den misstänkte. Kriminalvårdens ansvar Kriminalvården möter män som misstänks för våld i samband med att Frivården gör en personutredning. Männen är då häktade eller på fri fot. Personutredningen ligger till grund för vilken påföljd som kan bli aktuell. Kriminalvårdens uppgift är att verkställa domen och att försöka påverka mannen så att han inte återfaller i brottslighet. Det finns flera möjligheter att få hjälp inom kriminalvårdens påverkansprogram IDAP - Sverige (Integrated domestic abuse programme). Om mannen döms till skyddstillsyn handhas det av Frivården. I domen kan då ingå en föreskrift om att delta i påverkansprogrammet. Döms mannen till fängelse kan han i slutet av verkställigheten få permissioner för att frivilligt delta i IDAP. Efter avtjänat fängelsestraff återkommer männen som vilkorligt frigivna till Frivården och kan då frivilligt delta i IDAP. Vid kontakt med Frivården som skyddstillsynsärende eller som villkorligt frigivna handhas de av handläggare med specialkompetens i kvinnofridsfrågan. Krimanalvården gör numera satsningar för att all personal på häkten, anstalt och frivård skall få kompetens inom området. Barnperspektivet har uppmärksammats så att alla enheter numera har en barnombudsman utsedd samt att föräldrautbildning bedrivs på så gott som alla anstalter. Resurser och brister i Malmö Här nedan redovisas både specifika och generella resurser som vänder sig till våldsutsatta kvinnor och barn samt män som använder våld. Redovisningen omfattar såväl offentliga och frivilliga verksamheter. Vissa arbetar också med annan problematik. Samtidigt belyses bristerna. Ökat antal kvinnor som söker och får hjälp Vid handlingsprogrammets tillkomst var det få kvinnor i Malmö som sökte eller fick hjälp på grund av misshandel. Endast ett drygt hundratal kvinnor blev hjälpta av denna orsak inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg under ett år. Ca tvåhundrafemtio kvinnor sökte 36

sjukvård. En undersökning av myndigheters kontakter med dessa kvinnor visade att de sällan sökte eller aktivt erbjöds hjälp på grund av våldsutsatthet. Kvinnorna sökte hjälp för andra problem och på myndigheterna frågade man sällan om hon utsatts för misshandel. Ett skäl till att frågan inte ställdes uppgavs vara att personal inte ansåg att det fanns någon bra hjälp att erbjuda. Någon samlad statistik inom sjukvården och socialtjänsten avseende våld mot kvinnor förs fortfarande inte vilket innebär att några säkra siffror inte finns. En enkel rundfrågning till stadsdelarna hösten 2002 visade att antalet kvinnor som fått hjälp med denna problematik hade ökat till ungefär 250 personer. Under 2004 hade Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn kontakt med ca 400 kvinnor. Vissa har kontakt med både Kriscentrum och stadsdelen så antalen kan inte adderas. Det är dock tydligt att antalet kvinnor som söker hjälp har ökat markant sedan arbetet med programmet startades. Det har inte framkommit några uppgifter om att siffrorna är förändrade inom sjukvården. Familjevåldsroteln har kunnat konstatera en viss ökning av antalet anmälningar om könsrelaterat våld mot kvinnor sedan programmet implementerats. Polisen har kunnat konstatera att få kvinnor som anmäler återkommer med ny anmälan, vilket man tolkar som att kvinnorna kommer vidare i sitt liv. Den största skillnaden gäller antalet ärenden som leder till åtal. Avseende misshandel har åtalsfrekvens fördubblats men när det gäller det nya brottet grov kvinnofridskränkning ledde mer än 80 % till åtal under 2004. En siffra som är betydligt över riksgenomsnittet. I Kvinnojourens årsrapport 2004 noteras förstagångskontakter per telefon med 645 olika kvinnor och 204 återsamtal. Dessa ledde till 101 förstabesök och 109 återbesök. Stöd och rådgivning för våldsutsatta kvinnor Kvinnovåldskommissionens landsomfattande undersökning under mitten av nittiotalet visade på brister i socialtjänstens arbete med kvinnor som utsatts för våld. Kommissionen rapporterade om att socialtjänsten slentrianmässigt lämnade över ansvaret för misshandlade kvinnor till kvinnojourerna. Flera nyare undersökningar visar att situationen på nationell nivå fortfarande uppvisar stora brister. Myndigheter, frivilligorganisationer och de våldsutsatta kvinnorna själva har vittnat om många exempel då kvinnorna i en akut situation inte fått den hjälp de hade behövt. Vissa av dessa problem finns också i Malmö. Idag är det lättare för våldsutsatta kvinnor att få hjälp i Malmö i och med att särskilda resurser avsatts inom socialtjänsten. På Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn finns möjlighet att få kvalificerat stöd. I verksamheten, som öppnades i december 2000, ingår jourtelefon dygnet runt, öppen mottagning vardagar på dagtid samt skyddsboende. Personalen är kvinnor, socionomer och socialpedagoger, med stor språklig och kulturell kompetens. Jourtelefonen är bemannad dygnet runt. Många av samtalen resulterar i att kvinnan får en tid i den öppna mottagningen för samtal. I samtalen får kvinnan möjlighet att prata om och bearbeta våldet hon är eller har varit utsatt för. I arbetet ingår också att vara ett stöd för kvinnan vid polisförhör, förhandling i domstol och andra kontakter som hon måste ta. Kvinnor från både öppna mottagningen och boendet erbjuds att delta i kvinnogrupp där fokus läggs på våldet och dess konsekvenser. Man arbetar med olika teman såsom kvinnohistoria, könsroller, självkänsla och känslor av sorg, skuld och vrede. Det är av stor betydelse att möta andra som är eller har varit i samma situation, att inte vara ensam om sina upplevelser samt knyta nya kontakter. Kvinnorna journalförs inte och i den öppna 37

mottagningen och i jourtelefonen kan de inledningsvis vara anonyma. De informeras om att personalen har anmälningsplikt vid misstanke om att barn far illa. Stadsdelarna tar emot våldsutsatta kvinnor på försörjningsenheterna och enheterna för övrigt bistånd. Prioritering och kunskap kring problematiken ser olika ut på de olika stadsdelarna, men alla stadsdelar kan ge råd och stöd. Utanför vanliga kontorstider finns sociala jouren. För gravida missbrukare finns ambulatoriegruppen, en samverkansgrupp mellan socialtjänsten och sjukvården. Kvinnan får särskilt stöd under graviditeten och följs upp extra noga för att undvika risken för skador på det väntade barnet. Syftet är också att försöka hjälpa den blivande mamman att själv kunna ta hand om sitt barn och att barnet kan få behålla sin mamma. Om kvinnan vill börja en behandling av sitt missbruk finns olika behandlingsalternativ. Kommunens egna resurser är Sofia behandlingshem som efter förlossningen kan kombineras med Enebackens barnhem. Navet vänder sig till missbrukande prostituerade kvinnor. Dessa kan där få hjälp med både sjukvård och socialt stöd. Navet bemannas av en socionom, en sjuksköterska och läkare. Socialtjänstens prostitutionsgrupp, som utgörs av två socionomer, kan genom sin uppsökande verksamhet ge stöd och råd till prostituerade kvinnor som misshandlats. Socialtjänstens prostitutionsprojekt utgörs också av två socionomer som har till uppgift är att kartlägga den dolda prostitutionen. Tjänsterna innebär även en förstärkning av prostitutionsgruppens arbete. Missbrukarna kan även vända sig till Infektionsklinikens sprutbytesprogram, där de kan få gynekologisk hjälp av en barnmorska som har mottagning på Infektionskliniken. Polisens gatulangningsgrupp försöker också att nå kvinnorna och uppmuntra dem att berätta om eventuella övergrepp I samband med rättegång kan kvinnorna få stöd av de personer som arbetar ideellt i Brottsoffermyndighetens projekt för vittnesstöd. I projektet ingår också en s k rättegångsskola för målsägare med syfte att öka tryggheten och kunskapen hos målsägare. Boende och skydd Kvinnor och barn som hotas och utsätts för våld av män i nära relationer kan vara i stor fara, i synnerhet när de beslutat sig för att lämna mannen. De kan ha stort behov av ett skyddat boende med stöd av personal. Att det behövdes ett kriscentrum i Malmö var en gemensam uppfattning från alla involverade myndigheter, frivilliga organisationer och de våldsutsatta kvinnorna själva. Behovet av ett kriscentrum var stort både för de våldsutsatta kvinnorna och för barnen som lever med våld. Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn bedriver ett skyddsboende med 9 rum med tillgång till kök och gemensamma utrymmen. Personalen på Kriscentrum gör tillsammans med kvinnan en bedömning av hennes och eventuella barns skyddsbehov. Endast kvinnor som har ett behov av skydd på grund av våld eller hot om våld kan erbjudas plats. I boendet erbjuds kvinnan ett akut omhändertagande och krisbearbetning. Hon får hjälp och stöd vid kontakt med olika myndigheter. Samtalsgrupp för kvinnor boende på kriscentrum erbjuds varje vecka. Hon kan efter utflyttning få samtalskontakt genom den öppna mottagningen. Till Kriscentrum finns även knutet två utslussningslägenheter dit kvinnor som inte har kvar ett så stort skyddsbehov kan flytta i väntan på egen lägenhet. 38

I december 2006 öppnades ett särskilt skyddat boende för flickor och unga kvinnor i åldern 16-22 år som utsatts för hedersrelaterat våld. Det finns 6 platser. Boendet erbjuder också hjälp att bearbeta det som de unga kvinnorna varit med om och skall stödja dem att själva kunna bestämma över sitt liv. På vissa stadsdelar finns genom socialtjänsten tillgång till enstaka lägenheter där skyddat boende kan erbjudas, med möjlighet till viss tillsyn under dagtid. Kvinnor som inte kan bo kvar i sin lägenhet p g a misshandel, men där det efter utflyttning inte finns något skyddsbehov, kan få hjälp att få annat tillfälligt boende. Kvinnojouren har tre lägenheter på hemliga adresser, där tillfälligt boende kan erbjudas för sammanlagt sju kvinnor med barn. Kvinnojouren Terrafem för kvinnor med utländsk bakgrund har boende för sju kvinnor. Terrafems Tjejhus är till för åldersgruppen 18-26 år. Eftersom Kvinnojourerna är ideella verksamheter med mestadels frivillig personal har den begränsade öppettider/resurser och inget myndighetsansvar eller anmälningsplikt avseende barn som far illa. Malmö stad har avsatt betydande medel för att stödja och skydda våldsutsatta kvinnor och barn. Men behoven är mycket stora. På Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn har under 2004 i snitt 15 kvinnor per månad inte kunnat erbjudas skyddat boende på grund av platsbrist. Bostadsbristen innebär att kvinnorna ibland blir kvar längre än nödvändigt i de skyddade boenden som finns. I takt med att problemet uppmärksammas och metoderna att hjälpa de utsatta utvecklas kommer troligen ännu fler att söka stöd för att förändra sin situation. Ett mindre antal våldsutsatta kvinnor behöver inte så omfattande skydd som Kriscentrum kan erbjuda. Mannen har där förstått och accepterat att förhållandet är slut och hotar henne inte längre. I vissa fall skulle kvinnan och barnen också kunna bo kvar i lägenheten om mannen kunde erbjudas en vettig lösning. För missbrukande, våldsutsatta kvinnor finns inget fullgott skyddat boende. Visst skydd kan erbjudas i samband med boende på Rönnbacken. Samma brist gäller för kvinnor med psykiska och fysiska funktionshinder. Information En förutsättning för att en misshandlad kvinna ska söka hjälp är att hon känner till att det finns hjälp att få. En broschyr som riktar sig till utsatta flickor och kvinnor blev färdig våren 2001. Broschyren innehåller information om vad en misshandlad kvinna bör veta och har trycks på 7 språk förutom svenska engelska, arabiska, persiska, kurdiska, albanska, somaliska och sorani. Informationsbroschyrerna ska finnas på platser där alla kategorier av kvinnor kan se dem. Kriscentrum för kvinnor respektive för män har egna broschyrer. De vänder sig huvudsakligen till vuxna. Fortfarande saknas material riktade till ungdomar. Information både till allmänheten och personal om problematiken är en viktig del av de olika kriscentras uppdrag. Alla tre, liksom andra personalgrupper som arbetar med frågan, lägger stor vikt vid att medverka i olika sammanhang föreläsningar på skolor och högskolor, personalkonferenser, föreningsträffar o s v. De har alla tre ett uppdrag att vara kunskapscentrum och kan vara till stöd för annan personal. Hälso- sjuk- och tandvård Samtliga kliniker inom UMAS möter misshandlade kvinnor. Akutkliniken, Kvinnokliniken och Beroendecentrum är de kliniker som tillsammans med primärvården har mest kontakter. 39

Kuratorerna bistår kvinnorna med samtalsstöd, krisbearbetning, rådgivning och förmedling av kontakt med advokat, polis, socialtjänsten mm. Kvinnokliniken tar emot kvinnor som varit utsatta för sexuellt våld. Kvinnorna undersöks medicinskt och de erbjuds en kuratorstid för att kunna bearbeta händelsen. Återbesökstid kan erbjudas till sexolog och gynekolog. En specialistmottagning inom KK upprättades 2003. Denna mottagning riktar sig främst till utlandsfödda kvinnor som utsatts för hedersvåld, könsstympning eller annan form av våld. Barnmorskemottagningen kommer de gravida kvinnorna nära och kan bygga upp en tillitsfull relation. Kunskapen om våld i nära relationer har ökat inom mödravården även om frågor om våld fortfarande inte ingår i barnmorskans rutinmässiga samtal med kvinnan såsom frågor kring alkoholbruk, rökning mm. Inom allmänpsykiatrin finns en gruppverksamhet för kvinnor över l8 år som utsatts för incest. Det är angeläget att möjlighet till även annan terapeutisk hjälp erbjuds kvinnor som utsatts för våld och misshandel. Sjukhustandvården har möjlighet att ta emot patienter som har svårt att vända sig till ordinarie tandvård på grund av rädsla som kan t ex kan stamma från olika former av övergrepp. Det uttrycks ibland av personalen en medvetenhet om att man inte uppmärksammar det våld som kan ligga bakom andra symptom. Samma risk föreligger inom tandvården. Riktad utbildning i dessa frågor ges till personalen i synnerhet vid akutkliniken och kvinnokliniken. Behov och resurser för barn och ungdomar Kunskaperna om konsekvenserna för barn och ungdomar som lever med våld i familjen har länge varit bristfälliga. Först när barnen själva visat symptom på att inte må bra eller haft ett avvikande beteende har insatser satts in. I takt med att förståelsen för dessa barns utsatthet har ökat har det skapats mer resurser för barnen. Ett bra omhändertagande av barnen är viktigt inte bara för dem själva utan också för kvinnorna och männen. De verksamheter som i första hand möter barnen är dagis och skolan. Många barn berättar för lärare och skolhälsovårdens personal om sin situation, men ännu fler håller förmodligen sina problem inom sig. Många barn har svårt att koncentrera sig på undervisningen. Personalen kan ha svårt att förstå deras beteende. När symptomen blir allt för tydliga utreds de av socialtjänsten och de barn som visar allvarliga störningar i sin mentala hälsa remitteras till Barnoch Ungdomspsykiatrin. Känner man inte till att mamman misshandlas, inriktas insatserna inte på barnens upplevelser av att leva med våld. Att barn går med ständig oro för att modern skall bli ihjälslagen kommer då inte fram. På Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn ges aktivt stöd till barn som upplevt våld i hemmet. I den öppna mottagningen erbjuds barnen krisbearbetande och stödjande samtal, ca 50 barn har öppenvårdskontakt årligen. Ett barn kan ha en samtalskontakt även om mamman inte har det. Barn från den öppna mottagningen erbjuds delta i barngrupp. Personalen arbetar utifrån CAP-metoden (Children Are People too). I barngruppen får barnen möjlighet att bearbeta upplevelserna av våldet och få stöd i varandra. 40

Även i det skyddade boendet erbjuds barnet akut krisbearbetning och stöd. Det första samtalet ska barnet få inom 24 timmar från det att familjen flyttar in. Barnet har sedan kontinuerliga samtal under boendetiden. Tryggheten på Kriscentrum innebär att barnet vågar prata om både misshandel av mamman och om det de själva varit utsatta för. Förutom de enskilda samtalen arbetar personalen även med mamman och barnen tillsammans i s k familjesamtal. Här får de hjälp med relationsproblem och rollförskjutningar. Varje vecka träffas alla barn som bor på kriscentrum i en boendegrupp. Syftet är bl a att underlätta att komma med i gemenskapen med andra barn som bor på Kriscentrum samt att stärka barnens självkänsla. Kriscentrum för barn och ungdomar vänder sig till barn upp till 18 år som varit utsatta för misshandel i nära relationer eller för sexuella övergrepp. På centrat arbetar man även med barnets familj. Målsättningen är att etablera en fungerande samverkan mellan myndigheter och att snabbt erbjuda krisbehandling till barnet och familjen. För att det barn som varit utsatt för våld eller sexuella övergrepp ska slippa träffa myndighetspersoner på olika ställen finns det möjlighet att göra polisintervju, rättsläkarundersökning och krissamtal i samma lokal. Kriscentrums lokaler delas därför av tre myndigheter: polis, rättsmedicin och socialtjänst. Kriscentrum för barn och ungdomar ska både vara en resurs för stadsdelarna och stärka barnets position. Socialsekreterarna samlar in kunskap och statistik kring barnmisshandel och sexuella övergrepp för att kunna ge stadsdelarna bra service, h jälp och stöd i dessa svåra ärenden. Flickor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp i familjen kan gå i gruppbehandling på Grupp Emilia. Andra verksamheter som möter barn är barnavårdscentralen och familjestödsverksamheten, en kommungemensam resurs som kan avlasta föräldrar vid sjukdom, skador eller sociala problem som kräver extra stöd. Enebackens barnhem kan bli aktuellt vid en akutplacering och utredning av barn. Där finns kompetens att ge barnen och modern kvalificerat stöd samt mer omfattande behandlingsinsatser. Tonåringar med samlevnadsproblem kan vända sig till Ungdomsmottagningarna. Ungdomsmottagningen arbetar både med generellt sex-och-samlevnadsarbete riktat till ungdomar, såväl som med individuellt stöd. När den våldsutsatte är ett barn eller en ungdom kan föräldrastödet i tandvårdssituationen vara starkt begränsat just pga av våld i familjen. Barn och ungdomar har i detta avseende dubbel utsatthet genom sitt beroende av vuxnas omsorg. Specialisttandvården för barn - och ungdom / pedodontin inom Folktandvården i Skåne finns som remissinstans för utsatta barns tandvårdsbehov. BRIS är en frivillig organisation som lyfter fram barnperspektivet i sin verksamhet genom rådgivning och stöd samt en omfattande informationsverksamhet. BRIS vänder sig i första hand direkt till barn och ungdomar, framför allt genom sin hjälptelefon. Rädda Barnen är en annan organisation som arbetar för utsatta barn. Genom utbildningar om barnkonventionen söker de sätta barnens situation i fokus. De har även samtalsgrupper för ungdomar. 41

Resurser i samband med vårdnads- och umgängesproblematik Till följd av våldet väljer många kvinnor att söka skilsmässa. Om föräldrar har konflikter om barnen finns möjlighet att få samarbetssamtal på Familjerättsbyrån. Kan konflikten inte lösas med samarbetssamtal eller om dessa redan från början bedöms omöjliga att genomföra, gör Familjerättsbyrån en vårdnadsutredning. Grundinställningen i lagen är att stor vikt fästes vid barnets rätt till båda sina föräldrar, varför gemensam vårdnad är huvudregeln. Detta förutsätter att föräldrarna kan kommunicera med varandra och fatta gemensamma beslut. Vid misshandel eller trakasserier kan denna princip vara svår att tillämpa. Rätten kan då besluta att den förälder som bedöms mest lämplig får ensam vårdnad. När det finns risk för fortsatt våld efter en separation kan kontaktperson tillsättas för att underlätta umgänget mellan barnet och umgängesföräldern. Kontaktpersonens uppgift kan vara att hjälpa till vid överlämnandet och/eller för att övervaka att inget händer barnet. Många umgängen kommer inte till stånd därför att det är svårt att hitta lämpliga kontaktpersoner eller för att det är osäkert att använda en outbildad kontaktperson i detta sammanhang. Behov och resurser för män som använder våld Resurserna för män som misshandlar var länge bristfälliga i Malmö. Det fanns ett mycket stort behov av en verksamhet för män som utövar våld eller riskerar att ta till våld mot närstående kvinnor i Malmö. Kriscentrum för män öppnades under november 2002 för män över 18 år. Centrat är en samtalsmottagning för män i kris och män som utövar våld. Männen söker sig själva dit och bestämmer vilka problem de vill ha hjälp med. De journalförs inte och har möjlighet att vara anonyma. Sedan ungefär ett halvår efter att Kriscentrum för män öppnades har så gott som alla samtalstider varit bokade och en ständig väntelista funnits. På Kriscentrum erbjuds klienterna såväl kortare som längre samtalskontakter. Förutom individuella samtal finns möjlighet till gruppbehandling. Det finns en ständigt pågående grupp för män som har varit våldsamma och har problem med aggressivitet. Män som misshandlar vill ofta inte erkänna sina problem och förminskar dem både inför sig själv och andra. Att männen kan söka för olika typer av problem gör det möjligt för våldsutövande män att våga börja med samtalskontakt. När ett förtroende väl byggts upp kan de komma in på problem som har med aggressivitet att göra. Män som har problem med aggression utgjorde 2004 ca 37% av Kriscentrums klienter, vilket ligger en bit över genomsnittet på landets övriga kriscentrum. Detta kan ha att göra med den uppmärksamhet som givits frågan kring kvinnofrid i Malmö. Besöken på Kriscentrum kan även ha en förebyggande effekt mot våld för de män som söker hjälp innan de blir våldsamma. Inom Frivården Malmö Norra bedrivs sedan hösten 2004 IDAP Sverige som är ett evidensbaserat påverkansprogram för våldsutövande män. Programmet består av 27 gruppträffar samt ett antal individuella eftervårdsträffar. 2 grupper pågår parallellt med intag var 4:e vecka. Målsättningen med programmet är att få männen att sluta använda våld i sina nära relationer. 42

KAST- Köpare av Sexuella Tjänster är en projektverksamhet inom prostitutionsenheten som riktar sig till män som är sexköpare och avser att stödja män att upphöra med sina sexköp. Manliga nätverket har bildats i Malmö och bedriver opinionsbildning kring mäns våld mot kvinnor. Rättsväsendet och juridiska resurser Polisens familjevåldrotel bildades i syfte att genom specialisering förändra och förbättra utredningarna så att fler ärenden skulle kunna leda till åtal och fällande dom. Enheten utreder våld inom familjen och alla sexuella övergrepp som begås inom polisområdet. Ett flertal av poliserna har särskild barnkompetens. Även inom åklagarmyndigheten har man specialiserat sig och inrättat särskilda familjevåldsåklagare som handhar ärenden om våld inom familjen. Juridiskt stöd i rättsprocessen Sedan 1989 kan en målsägande få stöd under förundersökning och rättegång av en juridiskt skolad person, ett målsägandebiträde. Vid sexualbrott skall målsägandebiträde förordnas om det inte är uppenbart att sådant inte behövs och vid misshandel, olaga hot eller ofredande utses målsägandebiträde om det med hänsyn till parternas relation finns behov av biträde. Kvinnan har rätt att även ha en stödperson med sig vid förundersökning och rättegång. När barn har blivit utsatta för brott och en nära anhörig misstänks kan en särskild företrädare utses av domstol. Den särskilde företrädaren kan bl a besluta om att barnet skall läkarundersökas och höras av polis och åklagare. I samband med att en kvinna anmäler att hon blivit hotad eller misshandlad kan hon ansöka om besöksförbud. Åklagaren fattar beslut normalt inom en vecka. Folkbokföringssekretess Folkbokföringssekretess (SekrL 7:15) är en markering i skattemyndighetens folkbokföringsregister. Markeringen innebär att de myndigheter som har tillgång till uppgifter om den hotades eller den hotades närståendes personnummer, namn, adress, civilstånd och barn inte får lämna ut dessa utan att en speciell prövning sker. Kvarskrivning beslutas av lokala skattemyndigheten och innebär att t ex en misshandlad eller hotad person kan skrivas kvar på sin gamla adress och att ny adress inte får lämnas ut till någon. Ny identitet är ett skydd som används synnerligen restriktivt. Ärendet utreds av Rikspolisstyrelsen och beslut fattas av Tingsrätten i Stockholm. 43

Litteraturförteckning Andersson Berit, Lundberg Magnus. Våld mot invandrarkvinnor kvinnors berättelse och socialtjänstens strategier. Lunds Universitet, Sociologiska institutionen 2000 Bengtsson-Tops Anita, Vi är många. Övergrepp mot kvinnor som använder psykiatrin. En omfångsstudie. Hägersten:RSMH 2004 Christensen, Else. Börnekår. En undersögelse af omsorgssvikt i relation till börn og unge i familier med hustrumisshandling. Nordisk psykologisk monografiserie nr 31. 1990 Gustavsson, Anna. Familjevåldsprojektet. Rapport om familjerelaterat våld i Malmö Polisområde 1997. Hydén, Margareta. Kvinnomisshandel inom äktenskapet - mellan det omöjliga och möjliga Liber utbildning 1995. Jeffner, Stina. Liksom våldtäkt, typ. Sociologiska Institutionen Uppsala 1997 Johnsdotter, Sara; Carlbom, Aje; Omar Geesdiir, Asha och Elmi, Ali. Som Gud skapade oss Förhållningssätt till kvinnlig omskärelse bland somalier i Malmö. Utbildningsförvaltningen Malmö Stads program Sexuell hälsa 2000 Justitiedepartementet Ju 2004:1 Anmälan och utredning av sexualbrott Förslag på förbättringar ur ett brottsofferperspektiv Holmberg, Carin; Smirthwaite, Goldina; Nilsson, Agneta. Mäns våld mot missbrukande kvinnor ett kvinnofridsbrott bland andra. Mobilisering mot narkotika rapport 8 2005 Isdal, Per. Meningen med våld. Gothia 2001 Länsstyrelsen i Skåne län. Jämställdhet Skåne i utveckling 2004:24. Hedersrelaterat våld mot ungdomar på grund av sexuell läggning. Länsstyrelsen i Skåne län. Sociala sektionen. Behovet av skyddat boende i Skåne län socialtjänstens bedömning av behovet av skyddat boende hos ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld. Lundgren, Eva. Våldets normaliseringsprocess. Två parter - Två strategier. Uppsala Universitet 1989. Metell, Barbro; Eriksson, Maria; Isdal, Per; Lyckner, Birgitta; Råkil, Marius. Barn som ser pappa slå. Gothia 2001 Olsson, Margot. Myndighetssamverkan vid våld mot kvinnor. Malmö 1998 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid. Rädda Barnen 2005. Aldrig mina döttrar En studie om attityder till kvinnlig omskärelse bland etiopier och eritreaner i Sverige. Samhällsmedicinska institutionen. Universitetssjukhuset MAS. Hur mår Malmö? Folkhälsorapport 1996. Socialstyrelsen. Kvinnor som utsatts för incest. SoS-rapport l995:3. Socialstyrelsen 2005. När mamma blir slagen Att hjälpa barn som lever med våld i familjen Socialstyrelsen 2005. Våld mot kvinnor med psykiska funktionshinder Förekomst, bemötande och tillgång till stöd. Socialstyrelsen. Övergrepp mot äldre - ser vi toppen av ett isberg? SOS-rapport 1994:1. SOU 2001:72 Barnmisshandel Att förebygga och åtgärda. Slutbetänkande av Kommittén mot barnmisshandel SOU 1995:60. Kvinnofrid. Kvinnovåldskommissionen Socialdepartementet 1995. SOU 2005:66 Makt att forma samhället och sitt eget liv jämställdheten mot nya mål Weinehall, Katarina. Att växa upp i våldets närhet. Pedagogiska institutionen, Umeå Universitet 1997. 44

45