Handlingsprogram för insatser vid våld mot kvinnor och barn i Malmö

Handlingsprogram för insatser vid våld mot kvinnor och barn i Malmö Antogs av Malmö kommunfullmäktige 2007.03.08

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning 3 2. Bakgrund 5 2.1. FN:s handlingsprogram 5 2.2. Kvinnofridspropositionen 6 2.3. Tidiga initiativ i Malmö 6 2.4. Varför ett kommunövergripande handlingsprogram 6 2.5 Utvidgat uppdrag 7 2.6 Uppdrag att revidera programmet 7 3. Handlingsprogram 8 3.1 Målsättning för Malmö stads insatser för kvinnofrid 8 3.2 Åtgärder 9 3.2.1 Statistik och uppföljning av behov och insatser 9 3.2.2. Informationsinsatser och opinionsbildning 9 3.2.3. Samverkan och samarbete 10 3.2.4. Utbildning och information till personal 11 3.2.5 Kunskap- och metodutveckling kring sårbara grupper 12 3.2.6. Utveckling av stödmodeller 14 3.2.7 Nya resurser 16 3.2.8 Forskning 19 3.2.10 Strategier för att förebygga våld 19 3.2.11 Handlingsprogrammets genomförande 20 Bilaga 1 Utgångspunkter och problembeskrivning 22 Begreppet våld mot kvinnor 22 Våld i samkönade relationer 22 Våldets omfattning 23 Våldsutsatta kvinnors situation 23 Våld under graviditeten 25 Kvinnor som utsatts för sexuellt våld 24 Människohandel för sexuella ändamål 25 Särskilt utsatta eller sårbara grupper 25 Barn som lever med våld 29 Våld i samband med vårdnad och umgänge 31 Män som utövar våld 31 1

Bilaga 2 Samhällets ansvar och nuvarande resurser 33 Aktuell lagstiftning 32 Kommunens ansvar 34 Hälso- sjuk- och tandvårdens ansvar 35 Polisens ansvar 35 Åklagarens ansvar 36 Kriminalvårdens ansvar 35 Resurser och brister i Malmö 36 Rättsväsende och juridiska resurser 42 Litteraturlista 43 2

1. Inledning Våld mot kvinnor och barn är ett allvarligt brott, ett stort samhällsproblem och en viktig folkhälsofråga. Våldet medför stora individuella konsekvenser och höga kostnader för samhället. Sannolikt misshandlas mellan två och tretusen kvinnor årligen i Malmö. Det är rimligt att anta att lika många barn direkt och indirekt blir indragna i våldet när det utövas mot modern. Många barn och ungdomar utsätts dessutom för fysiskt och sexuellt våld. De flesta fall av barn- och kvinnomisshandel äger rum i hemmet och förövaren är oftast en man i närstående relation. Våldet förekommer i alla samhällsklasser och åldersgrupper. Mäns våld mot kvinnor är ett begrepp som innefattar psykiskt, fysiskt, materiellt och sexuellt våld, hot om våld såväl som olika former av utnyttjanden och förtryck. Det könsspecifika våldet inbegriper företeelser såsom kvinnofridsbrott och hedersrelaterat våld och i vidare bemärkelse även sexuella trakasserier, prostitution och könsstympning. Ansvarig för våldet är alltid den som utövar det. Våldet är ett hinder för den enskilda kvinnans och barnets säkerhet och rättstrygghet och ett hinder för den fortsatta utvecklingen mot jämställdhet mellan män och kvinnor. I denna skrift jämställs våld i samkönade relationer med mäns våld mot kvinnor då det följer samma mönster och omfattar samma problematik. I Malmö har frågan getts stor uppmärksamhet och prioritet. Dåvarande Välfärds- och folkhälsokommittén gav sommaren 1998 Södra Innerstadens stadsdelsförvaltning i uppdrag att utarbeta ett kommunalt handlingsprogram. Handlingsprogrammet vid våld mot kvinnor antogs i november 1999 av en enig kommunfullmäktige. Sedan handlingsprogrammet infördes har arbetet för att uppfylla målen utvecklats mycket positivt och ett flertal konkreta åtgärder har genomförts. Kompetensen om kvinnornas utsatta situation har ökat hos myndigheterna och samverkan mellan dessa har kommit igång. Arbetet har resulterat i ett bättre bemötande och förbättrade stöd- och skyddsinsatser. Möjligheten för män att få hjälp att bearbeta den bakomliggande problematiken har införts. Behoven ser olika ut för olika personer beroende på deras bakgrund och den aktuella situationen. Detta har avspeglat sig i ett brett spektrum av hjälpinsatser med möjlighet till anpassning efter individuella behov. Åtgärder som genomförts är: - Inrättandet av Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn - Inrättandet av Kriscentrum för män - Inrättandet av Kriscentrum för barn och ungdomar - Inrättandet av ett skyddat boende för flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersvåld - Informationsinsatser - Yrkesgemensamma handböcker - Samverkan - Utbildningsinsatser - Metodutveckling 3

I takt med att programmet utvecklats har antalet kvinnor som kan och vågar söka hjälp ökat. Många män med problem med aggressivitet har tagit chansen att förändra sin attityd och sitt beteende. Anmälningarna om barn som utsätts för våld och antalet barn som får hjälp har blivit fler. Behoven av stöd och skydd har därmed blivit större. Synliggörandet av våldet innebär att denna utveckling troligen kommer att fortsätta. Centralt för utvecklingen av programmet har varit öppnandet av Malmös tre kriscentrum och det skyddade boendet för flickor och unga kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Genom tillskapandet av Kriscentrum för våldsutsatt kvinnor och deras barn kan Malmö stad erbjuda ett kvalificerat stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. Den juridiska processen underlättas när kvinnan känner sig trygg och vågar berätta vad hon varit med om, vilket i sin tur bidrar till att stoppa våldet. Kriscentrum för våldsutsatta kvinnor och deras barn består av flera delverksamheter: - öppen mottagning erbjuder rådgivande samtal och krisbearbetning både enskilt och i grupp för både kvinnor och barn som lever med våld - jourtelefon som är öppen dygnet runt - skyddat boende med 9 familjerum för hotade kvinnor och barn - informations- och kunskapscentrum Att stärka barnperspektivet är en viktig del av handlingsprogrammet. Det starka sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot barn gav programmet 2002 ett utökat uppdrag att också uppmärksamma barn och ungdomar som är utsatta för våld och ledde till öppnandet av Kriscentrum för barn och ungdomar. Här kan barn och ungdomar som utsatts för våld och/eller sexuella övergrepp samt deras familjer kan få hjälp. Krisbehandlingen kan komma igång snabbt och med barnet i centrum har samverkan mellan olika myndigheter etablerats. Hederelaterat våld och förtryck är en form av våld som framför allt riktar sig mot flickor och unga kvinnor. Även unga män och homo-, bi- och transsexuella personer av båda könen drabbas. Då det visat sig finnas ett stort skyddsbehov för flickor med denna problematik har ett särskilt boende öppnats för unga kvinnor i åldern 16-22 år. Syftet med verksamheten är att utforma ett kvalificerat skydd och stöd i den akuta flyktfasen och hjälpa flickorna/kvinnorna att planera för sin framtid. Skyddsboendet skall också ha ett ansvar för kunskapsutveckling och kunna vara ett stöd till andra personalgrupper som möter dessa utsatta flickor. Att våldsutövande män kan få hjälp är en mycket viktig del i arbetet med att förebygga och minska våldet. Kriminalvården har sedan 1995 haft ett program som framför allt vänt sig till män som är dömda för misshandel av kvinnor. Sedan Kriscentrum för män öppnades finns en möjlighet för män att också på frivillig basis få samtalsstöd, individuellt eller i grupp. En yrkesövergripande handbok för personal som möter våldsutsatta kvinnor, barn som lever med våld och männen bakom våldet blev färdig år 2000 och uppdaterades 2005. Handboken ger en grundläggande kännedom kring problemet och konkret information om olika handlingsmöjligheter och handläggning. Sedan ett behov av fördjupad insikt och stöd i handläggningen kring hedersrelaterat våld formulerats inom skolan och socialtjänsten har en särskild handbok som fokuserar på metoder och resurser i detta arbete tagits fram. 4

Stadsdelsfullmäktige Södra Innerstaden har nu fått i uppdrag att revidera programmet. I samarbete med representanter för berörda stadsdelsförvaltningar, myndigheter som aktivt arbetar med målgruppen sjukhus och ideella organisationer har behov av fortsatt arbete inventerats. Genom detta program vill Malmö stad uppmärksamma och motverka de olika former av våld som kvinnor och barn utsätts för. Övergripande målsättning är att synliggöra våldet mot kvinnor och barn, att förebygga våld och att verka för jämställdhet. Bland delmålen finns strävan att tillgodose misshandlade kvinnors och barns behov av skydd, boende och stöd, att hjälpa kvinnorna och barnen att bearbeta sina trauman och att bereda män möjlighet till stöd att ändra sitt beteende samt ge kompetensutveckling till personal. Programmet utgår från att förstärka de befintliga insatserna med fortsatt metodutveckling, utvidgad och fördjupad samverkan samt utveckling av nya kompletterande resurser. Det reviderade handlingsprogrammet inleds med en kort bakgrund om tillkomsten av programmet, mål och behov av insatser samt hur det är tänkt att implementeras. Efter själva handlingsplanen följer en fördjupad beskrivning av våldets konsekvenser, omfattning och teorier. Olika myndigheters ansvar och uppgifter samt vilka resurser och brister som finns för de våldsutsatta kvinnorna och barnen samt männen bakom våldet redovisas också. 2. Bakgrund 2.1 FN:s handlingsprogram FN:s kvinnokonferens i Peking 1995 slog fast att våld mot kvinnor är ett uttryck för historiskt ojämlika maktrelationer mellan kvinnor och män vilka har lett till mäns dominans över och diskriminering av kvinnor. Våld mot kvinnor är också ett brott mot de mänskliga rättigheterna. I FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna framhålls alla människors lika värde och rättigheter samt allas rätt till liv, frihet och personliga säkerhet. I förklaringen uttrycks att fri- och rättigheterna gäller oavsett ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. I det handlingsprogram som kvinnokonferensen utarbetade och som FN ställde sig bakom fastställdes att en helhetssyn och ett tvärsektoriellt arbetssätt måste utvecklas för att åstadkomma ett samhälle som är fritt från det könsspecifika våldet. Åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor och skydda kvinnor mot våld bör enligt handlingsplanen vidtas såväl inom rättsväsendet, som inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. De olika regeringarna åtog sig att lagstifta mot våld mot kvinnor i hemmet, på arbetsplatser och i samhället i övrigt. Barn har ett omfattande behov av skydd då de är i beroendeställning till vuxna. Med Barnkonventionen har barnets perspektiv lyfts fram. I konventionen betonas att vid alla beslut som rör barnet ska barnets bästa vara vägledande och sättas främst. I frågor som rör barnet ska det ges möjlighet att framföra sina åsikter och dessa åsikter skall respekteras av vuxna. Det finns också artiklar som betonar barnets rätt till utbildning och fritid samt rätt att inte utsättas för fysiskt eller sexuellt våld. 5

2.2 Kvinnofridspropositionen Våld mot kvinnor kan inte förklaras på samma sätt som annan våldsbrottslighet och kan heller inte hanteras på samma sätt. Detta framhölls i kvinnovåldskommitténs betänkande och den svenska regeringens Kvinnofridsproposition (1997/98:55). Riksdagen fattade beslut om propositionen under våren l998. Besluten berörde flera områden och hade tre centrala utgångspunkter, nämligen förbättring och skärpning av lagstiftningen förebyggande åtgärder ett bättre bemötande av våldsutsatta kvinnor. Förändringen i lagstiftningen innebar i korthet en lagregel om grovt kvinnofridsbrott för att beivra upprepad kränkning av kvinnans integritet, en skärpning av lagstiftningen mot våldtäkt och ett förbud mot köp av sexuella tjänster. Jämställdhetslagens bestämmelser om sexuella trakasserier på arbetsplatser skärptes. Kommunens ansvar för våldsutsatta kvinnor förtydligades i ett tillägg i socialtjänstlagen. Regeringen utfärdade gemensamma uppdrag till myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Myndigheterna ålades då att förebygga våldsbrott mot kvinnor, utarbeta åtgärdsprogram och samverka med andra myndigheter och frivilliga organisationer. 2.3 Tidiga initiativ i Malmö Redan innan Riksdagen beslutade att genom en mängd olika insatser bekämpa våldet mot kvinnor hade frågan uppmärksammats och olika åtgärder initierats i Malmö. Dessa initiativ låg till grund för utformandet av handlingsprogrammet. Kuratorerna på Kvinnokliniken i Malmö tog 1997 initiativ till en samverkansgrupp då man märkt en brist på helhetssyn i omhändertagandet av misshandlade kvinnor och en dålig samverkan mellan olika myndigheter och organisationer. En kartläggning av myndighetssamverkan vid våld mot kvinnor gjord av Stadsdelsfullmäktige Södra Innerstaden bekräftade brister i arbetet, misstro myndigheter emellan samt en avsaknad på barnperspektiv. Polisområde Malmö hade uppmärksammat brister i handläggningen av kvinnomisshandelsärenden och fattat beslut om tillsättandet av en familjevåldsenhet Kriminalvården hade sedan 1995 bedrivit projektet Fredman med behandling av män som blivit dömda för misshandel. Forskare vid Sociologiska institutionen vid Lunds Universitet hade fått anslag från Brottsoffermyndigheten för forskningsprojektet En studie om våldets villkor och socialtjänstens möjligheter. Studien baserades på det arbete med misshandlade invandrarkvinnor som utförts av Malmö Invandrarförvaltnings sociala enhet. 2.4 Varför ett kommunövergripande handlingsprogram? Dåvarande Välfärds- och folkhälsokommittén gav sommaren l998 i uppdrag till Södra Innerstaden att utveckla ett kommunövergripande handlingsprogram för insatser mot våld mot kvinnor. Handlingsprogrammet skulle föreslå åtgärder för att ge stöd och hjälp till 6

kvinnor som utsatts för våld, söka förhindra upprepning av våld och förebygga misshandel av kvinnor. I utarbetandet av handlingsprogrammet skulle särskilt beaktas behovet att utveckla resurser för våldsutsatta kvinnor, deras barn och de misshandlande männen. behovet att utveckla olika modeller för stöd till våldsutsatta kvinnor behovet av förbättrad samverkan mellan myndigheter, frivilliga organisationer och föreningar barnens situation och myndigheternas samverkan kring barnen behovet av information om rättigheter och hjälpmöjligheter till kvinnor och särskilt till invandrarkvinnor behovet av information och utbildning till all personal som i sitt arbete kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor behovet av forskning och kunskapsutveckling möjligheten att parallellt med ett forskningsprojekt om våld mot kvinnor bedriva ett kommunalt utvecklingsprojekt för våldsutsatta invandrarkvinnor utvecklandet av strategier för att förebygga våld. Handlingsprogrammet arbetades fram av en tvärsektoriell samarbetsgrupp med representanter från socialtjänst, sjukvård och polis. Kommunfullmäktige antog handlingsprogrammet vid våld mot kvinnor i november 1999. Ansvarig för genomförande av programmet är Södra Innerstadens stadsdelsfullmäktige. 2.5 Utvidgat uppdrag År 2002 fick programmet ett utökat uppdrag att också uppmärksamma barn och ungdomar som är utsatta för fysiskt våld och eller sexuella övergrepp. Bakgrunden var det starka sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot barn i kombination med bristande resurser och behov av ökad myndighetssamverkan kring våldsutsatta barn och ungdomar. Uppdraget resulterade i öppnandet av Kriscentrum för barn och ungdom. 2.6 Uppdrag att revidera handlingsprogrammet Kommunstyrelsen beslutade vid sitt sammanträde den 2 maj 2005 om att anmoda stadsdelsfullmäktige att revidera programmet. Det nya handlingsprogrammet bygger vidare på det ursprungliga programmet. Det redogör för vilka behov och resurser som finns i Malmö, vilka insatser som genomförts och behov av fortsatt utvecklingsarbete. Handlingsprogrammet har utarbetats av samordnaren för Kvinnofridsprogrammet i samverkan med styrgruppen för handlingsprogrammet, samverkansgruppen samt berörda verksamheter, myndigheter och frivilliga organisationer. Berörda myndigheter som medverkat i framtagandet av programmet är främst stadsdelsförvaltningarna, Polisområde Malmö, Åklagarmyndigheten, Kriminalvårdsmyndigheten i Malmö, Universitetssjukhuset Malmö allmänna sjukhus, Primärvården, Specialisttandvårdsklinken för Barn och Ungdom i Region Skåne, 7

Brottsoffermyndigheten och ideella organisationer framför allt Malmö Kvinnojour och Tjejjouren. Stadsdelskansliet, Folkhälsoenheten och lokala brottsförebyggande rådet har också deltagit i utformandet av programmet. 3 Handlingsprogram Detta handlingsprogram avser att på bred front angripa våldet mot kvinnor och barn, i synnerhet det våld som män utövar i nära relationer. Programmet grundvärdering är att det är samhällets ansvar att skydda våldsutsatta kvinnor och barn, att insatser behövs för samtliga inblandade parter och att samverkan är nödvändig. Med de insatser som föreslås i detta program och som kopplas samman med insatser från andra myndigheter och frivilliga krafter kan misshandlade kvinnor och barn få hjälp och stöd. Härigenom kan många steg tas för att förebygga och beivra våld. 3.1 Målsättning för Malmö stads insatser för kvinnofrid Övergripande mål: att synliggöra våldet mot kvinnor och barn att förebygga våld mot kvinnor och barn att verka för jämställdhet mellan män och kvinnor Delmål: att verka för att fler kvinnor och barn vågar söka hjälp och anmäla våldsbrott att säkerställa att kvinnor får ett gott bemötande oavsett vilken myndighet de söker sig till att tillgodose misshandlade kvinnors behov av stöd och skydd, vård och behandling så att kvinnorna kan leva utan rädsla och själva bestämma över sina liv att verka för att brottsutredningar om våld mot kvinnor och barn kan bedrivas på ett rättssäkert sätt för både kvinnan, mannen och barnet att ge fler barn som blir utsatta för och eller/lever med våld i familjen stöd att bearbeta sina trauman och gå vidare i livet att ge föräldrar alternativ till att använda våld mot sina barn att vidareutveckla möjligheterna för misshandlande män att bearbeta den problematik, som ligger bakom våldet att ytterligare förebygga att unga män blir våldsverkare att främja metod- och kompetensutveckling för personal som i sitt arbete möter misshandlade kvinnor, våldsutsatta barn och misshandlande män att förebygga och förhindra könsstympning att uppmärksamma och motverka våld i samkönade relationer 8

Ovanstående mål överensstämmer i huvudsak med målformuleringen i det ursprungliga programmet men har strukturerats om och delats in i övergripande mål och delmål. Justeringar har gjorts främst p g a att uppdraget utvidgats till att nu också omfatta våld mot barn. Målen att också uppmärksamma våld i samkönade relationer är nytt och har lagts till då detta våld följer samma mönster och ger samma konsekvenser som det heterosexuella våldet i en relation. 3.2 Åtgärder För att nå de övergripande målen krävs insatser på alla samhällsområden och grundläggande attitydförändringar. De åtgärder som presenteras här är avsedda att utveckla befintliga resurser och metoder, pröva nya stödformer, öka kompetensen på området, fördjupa samverkan samt bygga upp särskilda stödverksamheter. Ett tidigt och adekvat stöd till kvinnorna, barnen och männen är en viktig förebyggande åtgärd. Den allra främsta insatsen för att förhindra våld är att öka jämställdheten och förändra attityderna mot våld bland både män och kvinnor. Alla som kommer i kontakt med barn och vuxna som lever med våld måste våga ta ställning mot våldet och ingripa till stöd och skydd för de utsatta. Nedan anges vilka insatser som behövs för att arbeta mot målsättningarnas genomförande. Vissa insatser behöver bedrivas fortlöpande och kontinuerligt medan andra innebär inrättande av verksamheter. Följande insatsområden har framkommit: - Statistikinsamling - Information och opinionsbildning - Utbildning och information till personal - Samverkan och samarbete - Kunskaps- och metodutveckling kring sårbara grupper - Utveckling av stödmodeller - Nya resurser - Forskning - Strategier för att förebygga våld De insatser som inte fanns med i föregående handlingsprogram har markerats som (ny). 3.2.1 Statistik och uppföljning av behov och insatser (ny) Idag finns ingen samlad statistik inom kommunen om våld mot vuxna. Därmed är det svårt att bedöma behoven och vilka insatser som faktiskt sker eller vilken effekt dessa ger. Det finns behov av att hitta modeller för att följa upp både hur många som har kontakt med kommunen på grund av att de utsatts för våld och vad den hjälp enskilda kvinnor och män erhåller leder till. Bristen på statistikföring bidrar också till att osynliggöra kvinnors våldsutsatthet. Ett särskilt kriterium kring utsatthet för våld och hot behöver införas i kommunens statistikprogram. En tidigare undersökning visade att barn som lever med våld inte uppmärksammades tillräckligt inom socialtjänsten. Huruvida detta har förändrats vet vi inte då det inte gjorts 9

någon uppföljande studie. Barn som lever med våld är inte ett kriterium i statistikprogrammet. Bättre metoder och statistik behövs för att kunna följa upp barnens situation och hjälpinsatser. Statistiken måste föras på ett sådant sätt att den inte riskerar den personliga integriteten. 3.2.2 Informationsinsatser och opinionsbildning För att synliggöra våld mot kvinnor och barn krävs återkommande informationsinsatser till allmänheten. Det är viktigt att nå ut till grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning och föreningar. Föreläsningar om ämnet på Svenska för invandrare och under introduktionen för flyktingar och andra invandrare är också önskvärt. Föreläsningsformer och innehåll måste anpassas till målgrupperna. En ytterligare möjlighet att sprida information är via informationsblad, broschyrer och media. Våld mot kvinnor och barn har uppmärksammats mycket de senaste åren och genom programmet har en aktiv opionsbildning genomförts. Kunskap om problemet har härigenom kunnat förmedlas till allmänheten. Ibland tenderar media att fokusera på det som inte fungerar, vilket kan ha en återhållande effekt på kvinnornas tro på att de kan få hjälp. Programmet bör därför även i fortsättningen arbeta aktivt med opinionsbildning. Insatserna bör inriktas på attitydpåverkan och fortsatt synliggörande av frågan liksom vilka möjligheter det finns att få hjälp. Härmed kan man öka möjligheterna för att fler kvinnor och barn vågar söka hjälp och anmäla våldsbrott. 3.2.3 Samverkan och samarbete När en kvinna eller ett barn blir misshandlat kan många olika myndigheter och yrkesgrupper bli involverade. Kvinnan behöver sjukvård för skador, anmäla brottet till polisen, söka stöd och skydd samt eventuellt ekonomiskt bistånd för både sig och barnen. Åklagarmyndigheten bedömer om det finns skäl att åtala, domstolen håller rättegång, kriminalvården tar hand om de dömda männen o s v. De olika myndigheterna har olika uppgifter och rutiner, men människorna det handlar om är desamma. Att bibehålla en fungerande samverkan är ett kontinuerligt arbete som kräver fortlöpande vidareutveckling för att inte stagnera. Samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer har varit och är en viktig förutsättning för attitydpåverkan och för utvecklingen av ett helhetsperspektiv på problemet våld mot kvinnor och barn. Samverkan berör inte bara myndigheter. Frivilliga organisationer är en viktig del av svenskt samhällsliv och kan ge ett personligt stöd som myndigheter aldrig kan åstadkomma. Vissa kvinnor vill ogärna blanda in myndigheter, men många gånger är det en nödvändighet. För kvinnorna kan det vara skönt att ha en stödperson med sig från t ex kvinnojouren. Förutsättningen för att hjälpen skall kunna fungera är att det finns respekt för de olika arbetsuppgifterna. En frivillig organisation har inte det ansvar som myndigheter har och bestämmer själv på vilket sätt de anser att stödet bäst ges. Samarbete kring enskilda individer är inte alltid lätt. Trots att man kan vara överens på en övergripande nivå kan svårigheter uppstå när man kommer till praktiken. För att undvika missförstånd och upprätthålla ett effektivt arbete mot våld måste det individuella samarbetet 10

fördjupas mellan olika myndigheter och organisationer. Extra viktigt är välfungerande samarbetsformer mellan de tre Kriscentra och det skyddade boendet för flickor/unga kvinnor utsatta för hedersvåld, vilka har ett särskilt uppdrag i arbetet kring att motverka våld mot kvinnor och barn. Genom fungerande samverkansformer mellan kommunens stödjande verksamheter och rättsväsendet kan man öka förutsättningarna för att brottsutredningarna kan bedrivas på ett rättssäkert sätt för alla parter. De är också av avgörande betydelse för att våldsutsatta kvinnor och barn skall få ett gott bemötande inom alla verksamheter och myndigheter. 3.2.4 Utbildning och information till personal Utbildning Det är nödvändigt att personal som i sina olika yrkesroller möter våldsutsatta kvinnor/barn eller förövarna har tillgång till adekvat kunskap. Trots det uppdrag som regeringen gav i kvinnofridspropositionen finns fortfarande nästan inga obligatoriska inslag i t ex socionomoch lärarutbildningen kring ämnesområdet mäns våld mot kvinnor. Gemensamma attityder och förhållningssätt ger bättre förutsättningar för ett konstruktivt samarbete. Vinsten med gemensamma utbildningar är också mötet mellan olika personalkategorier. Kontinuerlig utbildning kring våld i nära relation behövs efterhand som ny personal anställs och fördjupning av kunskaper erfordras för befintlig personal. Inom handlingsprogrammet har ett flertal utbildningar genomförts som våld mot kvinnor och barn ur flera olika perspektiv umgängesproblematik, jämställdhet och folkhälsa. Särskilda fortbildningar har anordnas om sexuella övergrepp på barn och ungdomar. I samband med öppnandet av kriscentrum för barn och ungdomar hölls en utbildningsserie om handläggning och behandling av barn som varit utsatta för våld eller sexuella övergrepp där de olika involverade verksamheterna bidrog med sin sakkunskap. Utbildningarna har i stor utsträckning planerats i Samverkansgruppen och vid flera tillfällen i samarbete med Malmö Stads program för Sexuell hälsa. Under utbildningsdagarna har personal deltagit från socialtjänst, skola, polis, kriminalvård, sjukvård, kvinnojour mm. Respektive myndighet har parallellt haft egna yrkesspecifika konferenser och utbildningar. I den fortsatta utbildningen bör ingå teorier om våldets orsaker, processer och konsekvenser, lagstiftning och den juridiska processen, metoder i bemötande av misshandlade kvinnor och vilka barriärer som finns för kvinnorna att söka hjälp. Sårbara gruppers särskilda behov bör uppmärksammas och riktad utbildning behövs för personal som arbetar med t ex missbrukare, äldre och funktionshindrade. Personer med homo-, bi- och transsexuell läggnings utsatthet vid våld i relation behöver belysas. Mer kunskap om förövarens situation och möjligheter till rehabilitering krävs också. I utbildningen bör läggas stor vikt vid barnperspektivet, teoribildning om barns utveckling och hur de påverkas av våld i familjen. Handledning Arbetet med misshandlade kvinnor och barn kan vara tungt för personal som ser att de mår mycket dåligt och far illa. Kvinnor och barn som är utsatta för våld behöver ofta mycket stöd för att bearbeta vad de varit med om för att kunna förändra sitt liv och själva ta makten över tillvaron. 11

Det händer att kvinnor inte är mottagliga för hjälp. Det kan vara klart och tydligt att situationen är farlig för henne och barnen. Ändå väljer hon ibland att stanna kvar eller återvända till förhållandet. Personalens frustration får inte läggas över på kvinnan och därmed öka hennes redan stora skuldkänslor. Att arbeta med förövare är också krävande och förutsätter att man kan bemöta personen respektfullt trots de allvarliga handlingar han begått. För att personal som möter misshandlade kvinnor, barn och våldsutövande män inte skall brännas ut behöver de handledning. Detta oavsett om det gäller socialtjänsten, polisen eller sjukvården. Vilken sorters handledning som behövs beror på arbetsuppgiften och uppdraget. Den kan bestå både av utvecklandet av metoder i det individuella arbetet och i förhållningssätt och gruppdynamik m m. 3.2.5 Kunskap - och metodutveckling kring särskilt sårbara grupper Kunskaps- och metodutveckling är något som behöver pågå kontinuerligt. Vissa grupper av kvinnor och barn har behov av särskilt stöd när de blir utsatta för våld. Kring dessa grupper behöver särskild kunskaps- och metodutveckling arbetas fram. Syftet är att tillgodose att alla misshandlade kvinnor skall kunna få stöd och skydd så att de kan själva kan få bestämma över sitt liv och ge barn och ungdomar utsatta för våld möjlighet att bearbeta sina trauman.. Flickor och unga kvinnor (ny) Ungt partnervåld har länge negligerats och glömts till förmån för vuxnas våld i nära relation. Det är därför viktigt att personal inom exempelvis skola, fritidsverksamhet, socialtjänst och polis får kunskap om problemet. Det finns också behov av att anpassa stödformer för unga kvinnor som utsatts för partnervåld. Både pojkar/unga män och flickor/unga kvinnor behöver tillfällen att tillsammans med lärare eller andra vuxna ha diskussioner kring ämnen som våld, jämställdhet och respekt. Ett särskilt fokus bör riktas mot pojkarna och de unga männen. Det finns annars en stor risk att ansvaret läggs på flickorna/kvinnorna att säga nej och att skydda sig. Äldre, fysiskt och psykiskt funktionshindrade kvinnor Äldre kvinnor, kvinnor med utvecklingsstörning eller andra funktionshinder kan ha svårigheter att uttrycka sig och därmed svårt att berätta om det våld de utsätts för i hemmet. På grund av isolering och beroendet av den anhörige eller vårdaren vågar och/eller kan m ånga kvinnor heller inte tala om sin situation. Personal som möter funktionshindrade kvinnor behöver få en medvetenhet om risken för dessa kvinnors utsatthet för våld. Personalen bör även ha kunskap om våldets mekanismer, hur man upptäcker våld och vetskap om vart man kan vända sig för att få hjälp. Inom berörda verksamheter bör undersökas möjligheten att få använda korttidsvistelse på särskilt boende som en tillflykt för äldre eller funktionshindrade kvinnor som utsätts för misshandel, eller utsätts för uppenbara risker för detta. Genom ökad möjlighet till korttidsboende och kontakt med personal stärks den utsatta kvinnans möjligheter att berätta. När medlemmar av familjen är anställda som den funktionshindrade kvinnans vårdare/personliga assistenter kan de bli ekonomiskt beroende av henne. Viss försiktighet 12