Slutrapport för AFA-projekt DNR 070147

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 1(41) Slutrapport för AFA-projekt DNR 070147 Hörselproblem hos musiker inverkan av bullerkänslighet och andra faktorer Projektet har, förutom av AFA också till en mindre del stötts av FAS genom projektet FAS 2006-1526 Hearing Disabilities in Working Life and Society. Ekonomisk redovisning till AFA insänds senare. Regionala Etikprövningsnämnden i Stockholm gav studien etiskt tillstånd, nr 2008/859-1. Sammanfattning Projektet avsåg förekomst av hörselskador och hörselproblem hos musiker samt huruvida olika typer av musik ger olika skador på hörseln. Totalt deltog 121 musiker, 77 män och 44 kvinnor. Omfattande hörselmätningar gjordes och en enkät besvarades. I en ljuddagbok uppskattades andel skadlig tid för varje musikalisk aktivitet. Några, 25 personer, bar ljuddosimeter 2 veckor, varvid ljudnivåer kartlades. Musikerna indelades i tre grupper beroende på vilken typ av musik de oftast spelar: konstmusik (Class), pop/rock/jazz (PRJ), eller annan musik (Other). Skillnaderna i gruppernas resultat av hörselmätningarna var dock marginella med undantag av att förekomsten av skador av incidentkaraktär var väsentligt större i PRJ- än i Class-gruppen. Männen i PRJ-gruppen visade sig ha något sämre hörtrösklar än personer med samma ålder som inte utsatts för buller (ISO 7029). Kvinnorna i gruppen Class hade vid 2 khz hörtrösklar som överensstämde med standarden, annars var de något sämre. De övriga hade trösklar som i stort sett överensstämde med standarden. De flesta uppfattade tal i fluktuerande brus betydligt sämre än normalhörande 41-60-åringar trots att alla tre grupperna hade bra forward-masking resultat. Bland dem som upplevde besvär med ljudförvrängning upplevde de i PRJ-gruppen (N=17) signifikant större besvär än de i Class-gruppen (N=22). En tredjedel var ofta ljudtrötta efter arbetet. De tydliga skadorna var få och kan ha berott på individens känslighet Två individer hade extremt dåliga inre hårceller med extremt dåligt resultat för tal i brus, och fyra hade starkt uttalade impulsbullerskador. Ytterligare några personer hade enstaka resultat som pekade på sådana skador. Dessa skadetyper ger påtagligt flata och jämna audiogram, ofta helt normala. Personer med sannolik ärftlig belastning hade dåligt reglersystem, vilket kan medföra snabbare försämring av hörseln i buller. Personer som sade sig ha tinnitus och nackbesvär upplevde tinnitus värre än de som sade sig ha tinnitus men ej nackbesvär. Enligt ISO 1999, som avser bullrig industri, är risken att ha en hörselnedsättning 11,5 % efter 30 års arbete i 90 db(a). Det svarar väl mot den bedömning musikerna med dosimeter gjorde, där 89 db(a) motsvarade 11,5 % skadlig tid: Musik med viss ljudnivå tycktes uppfattas som lika skadlig som industribuller med samma nivå. Vi rekommenderar regelbundna hörselkontroller med både audiogram och någon avancerad metod. Vid ärftlig belastning eller efter incident med mycket starkt ljud bör fler mätningar utföras.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 2(41) Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Inledning... 3 Metod... 3 Försökspersoner... 3 Hörselmätningar... 4 Frågeformulär... 5 Dosimetermätningar och ljuddagbok... 5 Analyser... 5 Resultat... 5 Hörselmätningar... 5 Békésyaudiogram...5 Otoakustiska emissioner, TEOAE...7 Otoakustiska emissioner, DPOAE...10 Psychoacoustical modulation transfer functions, PMTF...11 Forward masking...14 Tal i brus...15 Frågeformulär... 16 Frågor om musik, Q1-Q9...16 Frågor om hörsel, Q10-Q20, samt Q33 om stress...18 Samband mellan mätvariabler... 19 Frågor relaterade till eventuell hörselpåverkan, Q21-Q36...19 Tinnitusegenskaper i relation till hörselmätresultat och andra faktorer...20 Pigmentering och rökning i relation till tontrösklar...21 Tal i brus i relation till tontrösklar och forward masking...23 Dosimetri och ljuddagbok... 24 Dosimetri, 22 personer i gruppen Class...24 Hörselskydd...26 Ljuddagbok...26 Diskussion... 27 Kan man som musiker bedöma sin egen risknivå?... 28 Kan vi genom avancerade mätningar på innerörat och ljudkartläggning finna indikatorer för vilka musiker som lättast blir hörselskadade av höga ljudnivåer?... 28 Skiljer sig hörseln hos rock-/popmusiker från hörseln hos musiker som främst utövar konstmusik?... 28 Jämförelser med andra kategorier med och utan hörselbesvär... 29 Efterord... 29 Appendix... 30 Beskrivning och tolkning av mätmetoder... 30 Békésyaudiometri...30 Otoakustiska emissioner...30 Psychoacoustical modulation transfer function, PMTF...30 Forward masking...32 Tal i 100 % modulerat brus...32 Utrustning... 32 Ljuddagbok... 32 Frågeformulär... 35

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 3(41) Inledning Musiker har jämfört med andra yrkeskategorier ett särskilt stort behov av en väl fungerande hörsel i sin yrkesutövning. Professionella musiker utsätts dock ofta för ljudnivåer, som kan vara så höga att de ger hörselskada efter en längre tids exponering. Med hörselskada menar vi här alla avvikelser från normal hörsel, inte bara försämrade hörtrösklar utan också tinnitus, försämrad analysförmåga, försämrad taluppfattning och hyperakusis (ökad känslighet för starka ljud). De senare problemen kan uppstå trots att hörtrösklarna klassificeras som normala. För en musiker innebär en hörselskada att möjligheten att utöva sitt yrke hotas i betydligt högre grad än för de flesta andra yrkesutövare. Risken att få sin hörsel skadad av starkt ljud är individuellt mycket varierande. Orsaken till detta kan ligga i ytteröra och hörselgång, stapediusreflexens skyddseffekt i mellanörat, innerörats egenskaper och/eller ärftlighet. Det innebär att en del personer kan få sin hörsel skadad av ljud som de flesta andra klarar utan att skadas. Projektets ursprungliga frågeställningar: 1. Kan vi genom avancerade mätningar på innerörat och ljudkartläggning finna indikatorer för vilka musiker som lättast blir hörselskadade av höga ljudnivåer? 2. Kan man som musiker bedöma sin egen risknivå? Delfrågor som också kunde tänkas bli besvarade var: - Skiljer sig hörseln hos rock/popmusiker från hörseln hos musiker som främst utövar konstmusik? - Skiljer sig hörseln hos frilansmusiker från hörseln hos musiker med fast anställning? - Skiljer sig ljudexponeringen hos frilansmusiker från ljudexponeringen hos musiker med fast anställning? De två senare delfrågorna gick inte att besvara på grund av att alltför få fast anställda pop/ rock/jazzmusiker och alltför få frilansande konstmusiker deltog i projektet. Metod En mer detaljerad beskrivning av mätmetoderna finns i Appendix. Försökspersoner Totalt deltog 121 musiker i projektet. De rekryterades via annonser och egna kontaktnät. I en paus i hörselmätningarna besvarades en enkät. Se Appendix. Utifrån svaren på fråga 6 i enkäten delades de in i tre musikergrupper med avseende på vilken typ av musik de oftast spelar: en grupp för dem som mest spelar klassisk musik (Class), en för dem som spelar pop-, rock- och/eller jazzmusik (PRJ), samt en grupp för dem som inte passade i någon av dessa två grupper (Other). Se tabell 1. Den sista gruppen är liten men trots detta väldigt heterogen. Många i gruppen spelar många olika typer av musik, men om vi delat upp i fler grupper hade några av grupperna blivit för små.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 4(41) Grupp Antal Ålder, män Ålder, kvinnor Medel (median) Antal Medel (median) Antal Class 61 41,9 (40,5) 28 44,8 (45) 33 PRJ 44 39,0 (36) 36 34,8 (36) 8 Other 16 35,7 (32) 13 30,3 (31) 3 TOTALT 121 39,5 (39) 77 42,0 (41,5) 44 Tabell 1. Försökspersonernas medelålder (och medianålder) och antal personer, män och kvinnor, uppdelade i tre grupper efter dominerande musiktyp (=grupp). De fick också svara på om de var fasta anställda eller frilansmusiker. Se tabell 2. Grupp Class PRJ Other Totalt Anställda 43 4 3 50 Frilans 16 39 13 68 TOTALT 59 43 16 118 Tabell 2. Antal försökspersonernas som är anställda respektive frilansar i de olika grupperna. Tre personer gick av olika skäl inte att kategorisera. De instrumenttyper som förekommit mest var violin/viola (13), piano/klaviatur (12), slagverk/trummor (11), gitarr (10). Även 20 sångare deltog, liksom 4 ljudtekniker, två i gruppen PRJ och två i gruppen Other. Alla försökspersoner deltog i avancerade hörselundersökningar och svarade på ett frågeformulär (se Appendix). En del jämförelser har gjorts med resultat från en tidigare grupp normalhörande personer i åldersgruppen 41-60 år utan hörselbesvär. Hörselmätningar (En mer detaljerad beskrivning av mätförfarande och utrustning finns i Appendix.) Hörselmätningarna tog ca 3 timmar inkl. kaffepaus och ifyllande av frågeformulär. En del av mätningarna utfördes enbart på ett öra. Mätnivåer, som försökspersonen uppfattade som för starka, utelämnades. Följande mätningar gjordes: Enkel otoskopi och tympanometri. Békésyaudiometri, 1, 1.5, 2, 3, 4, 6, 8, 12 khz, bägge öronen. PMTF (psychoacoustical modulation transfer function), bägge öronen, 2kHz, 5 Hz modulation samt 4 khz, 10 Hz modulation; 35-85 db SPL i 10-dBsteg. Otoakustiska emissioner, TEOAEs, bägge öronen, insignalnivå 85 db pespl.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 5(41) TEOAEs, som ovan men med kontralateral brusstimulering 60 db SPL, för att mäta suppression. Distorsionsprodukter, DPOAEs, vänster öra, 2 khz, insignalnivå 65 db SPL, utan och med bredbandigt till-och-från-brus på 65 db SPL i höger öra. Tal i modulerat brus, vänster öra, brusnivå 85 db SPL. Forward masking, bägge öronen, 75 db SPL, 5 och 50 ms tidsfördröjning. Frågeformulär I pausen vid mättillfället fick försökspersonerna besvara ett frågeformulär, se Appendix. Dosimetermätningar och ljuddagbok Tjugofem av deltagarna i studien använde dosimetrar under två arbetsveckor för att noggrant ta reda på vilka ljudnivåer de utsattes för. Ljudnivån för varje aktivitet (L eq, db(a)) har jämförts med deras egen bedömning av eventuell hörselskadlighet för motsvarande aktivitet, vilken de skrev ned i en ljuddagbok. Övriga deltagare skrev ljuddagbok under två veckor. Analyser Analyser har gjorts med programmet Statistica 9.1, främst variansanalyser (ANOVA) och korrelationsanalyser. När post-hoc analyser har förekommit har vi valt Tukey s HSD-test. Resultat Hörselmätningar Första delen av redovisningen avser jämförelser av de tre gruppernas resultat. Tanken var också att analysera faktorn fast anställd eller frilansare. Eftersom den faktorn var så starkt kopplad till den musiktyp som spelades ansåg vi det inte vara möjligt att göra någon oberoende analys av denna (tabell 2 ovan). Békésyaudiogram Variansanalys, med öra, kön, grupp och frekvens som faktorer, visade signifikant huvudeffekt endast för faktorn frekvens. Faktorerna öra och grupp var inte signifikanta. Figur 1 visar medelaudiogram för de tre grupperna uppdelat på kön. Medelkurvornas felmarginaler (95 %) är för tydlighets skull inte utritade. Från 1 till 8 khz ökar de från ±1,7 till ±3,7 db för gruppen Class, från ±2,0 till ±4,4 db för gruppen PRJ och från ±3,3 till ±7,2 db för gruppen Other. För 12 khz är felmarginalen för medelkurvan ±6, ±7, och ±12 db för grupperna Class, PRJ respektive Other. En signifikant interaktionseffekt fanns för kombinationen frekvens och musiktyp. Post-hoc test enligt Tukey HSD visade dock att den enda signifikanta skillnaden mellan grupperna vid någon viss frekvens var mellan Class och Other på 12 khz. Den kan bero på åldersskillnaden mellan grupperna. En jämförelse har gjorts med ISO 7029 som är en standard för mediantröskel för normalhörande utan bullerbelastning vid olika åldrar och för frekvenser upp till 8 khz. Hänsyn har alltså tagits till kön och gruppens medelålder vid jämförelsen. Det 95- procentiga konfidensintervallet för männen i gruppen Class innefattar den ISO-kurva som gäller för dem. De kan alltså betraktas som normalhörande för sin ålder. Motsvarande

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 6(41) gäller för männen i gruppen Other utom vid 3 och 4 khz. Den gruppen har alltså en liten hörselnedsättning vid dessa två frekvenser. Männen i PRJ-gruppen har däremot sämre hörsel än normalt för åldern vid alla frekvenser, mest uttalat vid 3 och 4 khz (jämför med männen i Other). Kvinnorna i gruppen Class hade någon db sämre hörsel än normalt på alla frekvenser utom vid 2 khz. Kvinnorna i de övriga grupperna är för få för att en jämförelse skall vara trovärdig. Sammanfattningsvis kan man alltså säga för gruppen Class att männen hörde normalt medan kvinnorna hörde aningen sämre än normalt och att PRJ gruppen hörde sämre än normalt, särskilt vid 3 och 4 khz, allt med hänsyn taget till ålder. Det kan då tyckas märkligt att inte statistiken visade signifikant skillnad mellan grupperna. Det beror på att bägge grupperna ligger mycket nära, men på var sin sida om, ISO-standarden. Resultatet stämmer väl med många andra studier om musikers hörsel, där man ibland finner avvikelser från normalt audiogram. Det skall dock nämnas att det vanliga kriteriet för normal hörsel är att hörtröskeln (upp till och med 8 khz) skall vara bättre än eller lika med 20 db HL. Medelaudiogrammen i Figur 1 klarar precis det. Värden vid 12 khz finns inte med i kriteriet. -10 0 10 20 30 db HL 40 50 60 70 80 90 100 1 1.5 2 3 Män 4 6 8 12 khz 1 1.5 2 4 3 6 Kvinnor 8 12 khz Class PRJ Other Figur 1. Medelaudiogram (vä+hö) för de olika grupperna. Förklaring till gruppernas beteckningar ges i texten ovanför tabell 1 ovan. Observera att datapunkterna för åskådlighetens skull är något förskjutna i sidled.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 7(41) Otoakustiska emissioner, TEOAE De otoakustiska emissionerna mättes på vänster öra vid insignalnivån 85 db pespl, och dessutom med eller utan brus på motsatta örat (höger). Det bruset reglerar normalt ner svarets styrka. Skillnaden mellan svaren utan resp. med brus kallar vi suppression. Vi mäter både det svar som är korrelerat till stimulussignalen och den del av signalen som inte är det och som ofta betraktas enbart som en störning. Vi har dock sett att även den delen av signalen kan påverkas av stimulus. Vi har delat in frekvensområdet i tre delar, Low (0,5-2,5 khz), Mid (2,5-5 khz) och High (5-8 khz). Variansanalys av det korrelerade svaret, med musiktyp (grupp) och kön som faktorer och frekvensområde som s k repeated factor, visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna, men däremot för kön (p=0,016), vilket huvudsakligen härrörde från grupperna Class och Other i frekvensområdet Mid (2,5-5 khz). Se figur 2. Kvinnorna hade nästan 3 db starkare totalsvar än männen. Bland icke bullerbelastade personer brukar kvinnor ha något starkare emissioner än män. Hur förhållandet blir vid bullerbelastning vet vi inte. Som väntat var det mycket stark signifikant skillnad mellan vissa av de tre frekvensområdena, eftersom männens svar var mycket svaga i Mid och High och kvinnornas var svaga i High. I frekvensområdet High är det korrelerade svaret så svagt att man kan misstänka att det faktiskt åstadkommits av slumpen. 20 15 10 5 db SPL 0-5 -10-15 -20 Frekv. Low Mid High Män Frekv. Low Mid High Kvinnor Class PRJ Other Figur 2. Medelvärden av de korrelerade otoakustiska emissionssvaren på vänster öra vid insignalen 85 db pespl för de tre grupperna i frekvensområdena Low, Mid och High utan brus på motsatta örat. De vertikala staplarna visar 95 % konfidensintervall. Antalet mätta är för grupperna Class, PRJ och Other, 28, 36 och 13 män respektive 33, 8 och 3 kvinnor.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 8(41) Den okorrelerade delen av signalen brukar vanligen räknas som bakgrundsbrus. Men hos öron med tinnitus eller ljudöverkänslighet eller efter bullerbelastning kan både det okorrelerade, kaotiska svaret, och det korrelerade, ordnade, svaret i vissa frekvensband bli extra starka. Vi brukar kalla det upprörda yttre hårceller och förklara det med att den återhållande regleringen av de yttre hårcellerna fungerar dåligt. För den okorrelerade signalen fick vi endast signifikant effekt för faktorn frekvensområde. Se figur 3. PRJgruppen hade något högre okorrelerad aktivitet, om än ej signifikant högre. 8 6 4 2 db SPL 0-2 -4-6 -8-10 FREQ: Low Mid High Män FREQ: Low Mid High Kvinnor Class PRJ Other Figur 3. Medelvärden av de okorrelerade otoakustiska emissionssvaren för de tre grupperna i frekvensområdena Low, Mid och High utan brus på motsatta örat. De vertikala staplarna är 95 % konfidensintervall. Antal mätta personer i grupperna Class, PRJ och Other är för männen 28, 36, 13 och för kvinnorna 33, 8, 3.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 9(41) Suppressionseffekten av brus på motsatta örat var mycket liten. Medelvärdena över hela frekvensområdet för de olika grupperna Class, PRJ och Other var 0,14, +0,10 respektive +0,24 db. De skilde sig inte signifikant åt. Se figur 4 nedan. Negativ suppression, dvs att svaret ökar något då motsatta örat samtidigt stimuleras av brus, som här för männen i gruppen Class och vid vissa frekvenser för kvinnorna i PRJ- och Other-grupperna, har vi tidigare sett kring 2 khz i en grupp 41-60-åringar utan hörselbesvär. Negativ suppression förekommer även hos yngre normalhörande personer med tinnitus eller andra hörselbesvär enligt våra tidigare undersökningar. 4 3 2 1 db 0-1 -2-3 -4 Frekv. Low Män Mid High Frekv. Low Mid Kvinnor High Class PRJ Other Figur 4. Medelvärden av suppressionen av de korrelerade otoakustiska emissionssvaren för de olika grupperna över de tre frekvensområdena Low, Mid och High. De vertikala staplarna är 95 % konfidensintervall. Antal mätta personer i grupperna Class, PRJ och Other är för männen 28, 36, 13 och för kvinnorna 33, 8, 3.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 10(41) Otoakustiska emissioner, DPOAE Vid mätning av DPOAE stimuleras örat med två sinustoner med frekvenserna f 1 och f 2, som båda ligger nära mätfrekvensen. Man mäter styrkan på en svag ton med frekvensen 2f 1 -f 2, som örat då genererar. Vi mätte på vänster öra vid 2 khz. Mätningar gjordes också med samtidigt brus på motsatta örat. I åtta fall var svaret så svagt att det låg mindre än 3 db från brusnivån. Dessa värden fördelade sig någorlunda proportionellt över grupperna och har inte räknats in. Av misstag mättes höger öra i stället för vänster i 9 fall. Dessa värden har inte heller räknats in. För hela gruppen var medelsvaret vid 2 khz 5,3 db SPL. Analysen visade inga signifikanta skillnader mellan grupperna för DPOAE-tonsvaret. Vi mäter också bakgrundsnivån i ett snävt frekvensområde kring 2f 1 -f 2. Den nivån skapas till en del av brus i mätsystemet, men ibland också av kraftig aktivitet i örat. Kvinnorna i gruppen Class hade signifikant högre sådant svar än männen i grupperna Class och PRJ. Vi kan inte förklara resultatet och har heller ingen hypotes. Se figur 5. -6-8 Bruset runt tonsvaret, db SPL -10-12 -14-16 -18-20 Män Kvinnor Class PRJ Other Figur 5. Medelvärden av bakgrundsnivån kring emissionssvaren 2f 1 -f 2 för de olika grupperna vid 2 khz på vänster öra utan brus på motsatta örat. De vertikala staplarna är 95 % konfidensintervall. Antal mätta personer i grupperna Class, PRJ och Other är för männen 25, 30, 12 och för kvinnorna 29, 5, 3. Det görs 20 mätningar av tonsvaret. Ett bra öra har väldigt lika värden på alla dessa, men så är det inte för alla. Vi beräknar därför också standardavvikelsen för dessa svar. Medelvärdet för dessa var 1,7 db, median 1,1 db och range 0,2 till 6,0 db. Det var så många som 17 personer som hade över 3 db standardavvikelse, dvs klart instabila svar. Ingen signifikant skillnad erhölls dock mellan grupper eller kön.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 11(41) För att undersöka hur de två öronen kan reglera varandras känslighet görs mätningen också med till-och-från-brus på det motsatta örat. Svarets styrka minskar normalt en aning de 12-sekundersperioder då bruset är på. För varje öra beräknas medianerna av tonsvaren från de fem 12-sekundersintervallen då bruset var av respektive på. Ingen signifikant skillnad erhölls mellan grupper eller kön vid analys med brus från respektive brus till som s k repeated factor. I genomsnitt blev svaret 5,3 db SPL med brus från och 4,9 db SPL med brus till, dvs en liten men signifikant suppression på 0,4 db (p<0,0001). Psychoacoustical modulation transfer functions, PMTF PMTF-mätningen innebär att man tar tröskeln för en 4 ms kort ton i närvaro av 100 % sinusformigt modulerat brus (se Appendix). Dels mäter vi topptröskeln, då tonen är placerad där bruset är som starkast, dels mäter vi daltröskeln då tonen är placerad mitt i dalen där bruset är tyst. Detta görs vid flera olika styrkor på bruset, varför man får två kurvor för tröskelvärdet som funktion av brusnivån: topptröskelkurvan och daltröskelkurvan. Enligt tidigare erfarenhet är maxvärdena för dessa kurvor mest användbara, men även den brusnivå där maxpunkten inträffar kan ge viktig information. Se appendix. Variansanalyser av maxvärdena och av brusnivåerna för dessa maxvärden gav inga signifikanta skillnader mellan de tre grupperna Class, PRJ och Other för någon av dessa parametrar. Övergripande resultat visas i tabell 3 och 4. Kurva Frekvens Öra Antal öron Medelvärde St. dev. Topp- Dal- 2 khz 4 khz 2 khz 4 khz Vänster 119 17,5 3,5 Höger 120 18,6 3,5 Vänster 110 17,8 5,6 Höger 110 19,8 5,7 Vänster 116 8,0 5,1 Höger 118 9,8 6,9 Vänster 107 10,7 5,6 Höger 108 12,6 6,3 Tabell 3. Medelvärden och standardavvikelser i db relativt brusnivån, för PMTFmaxvärden för topp-, respektive dalkurvor.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 12(41) Kurva Frekvens Öra Antal öron Medelvärde St. dev. Topp- Dal- 2 khz 4 khz 2 khz 4 khz Vänster 119 45,6 8,3 Höger 120 47,2 7,7 Vänster 110 52,9 9,3 Höger 110 54,0 7,6 Vänster 116 58,4 11,2 Höger 118 59,3 10,1 Vänster 107 59,7 10,9 Höger 108 59,5 10,8 Tabell 4. Medelvärden i db SPL och standardavvikelser i db relativt brusnivån. för de brusnivåer där PMTF-maxvärden inträffat för topp-, respektive dalkurvor. En nackdel vid analysen av resultaten från en grupp personer med så blandad ljudexponering som musikerna är dock att resultaten från öron med impulsbullerskada och skador från kontinuerligt buller avviker på helt olika sätt från normaldata. Se figur i Appendix. Detta medför att standardavvikelserna blir stora och medelvärdena dras mot de normala, medelhöga, värdena. Detta gäller både för maxvärdena på kurvorna och för de brusnivåer där maxpunkterna inträffar. För att undersöka förekomsten av impulsljudskador har vi därför indelat de olika utseendena på PMTF-kurvorna i klasserna 0 till 4, där 4 är indikation på impulsbullerskada s k hyper-pmtf, och 3 är misstänkt hyper-pmtf, se vidare i Appendix. Arton personer hade hyper-pmtf eller misstänkt sådan på minst ett öra och minst en frekvens. Det inträffade oftast vid 4 khz. Fyra personer hade det dock på båda öronen och båda frekvenserna. Antalet personer per instrumenttyp är för litet för att dra slutsatser huruvida något visst musikinstrument innebär större risker. Däremot kan vi notera en högst signifikant överrepresentation (Fisher-test, p<0,0001) av skador för gruppen PRJ jämfört med gruppen Class, särskilt om vi slår ihop de icke avläsbara (Ptyp=0) med Ptyp=3 eller 4. Förekomsten av skada för PRJ är 25 av 44 och för Class 10 av 61. I vår tidigare rapport till AFA visade sig de som klassades som hyper-pmtf (Ptyp=4) och även nästa klass (Ptyp=3) ha ovanligt flata audiogram. Det ser vi här också i Figur 6, men inte så tydligt, eftersom personerna med hyper-pmtf eller misstänkt sådan är få och skadorna, som kan gälla inre hårceller, inte är så uttalade som i den tidigare undersökningen. Frekvensen 12 khz fanns inte med i den tidigare undersökningen. Notera att för de övriga, lite högre frekvenserna, ligger audiogrammen för Ptyp=3 eller 4 bättre än övriga.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 13(41) -10 0 10 db HL 20 30 40 50 60 70 80 Ptyp=4, Hyper-PMTF Ptyp=0, de som inte kan klassificeras 90 100 1 1,5 2 3 4 6 8 12 Frekvens, khz Ptyp 0 Ptyp 1 Ptyp 2 Ptyp 3 Ptyp 4 Figur 6. Medelaudiogram för höger öra för personer med olika typer av PMTF-kurvor vid 4 khz på samma öra enligt subjektiv klassning. Observera att datapunkterna för åskådlighetens skull är förskjutna i sidled. Antalet personer för de fem olika typerna 0 till 4 är 17, 60, 34, 4 och 5, respektive, totalt 120.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 14(41) Forward masking Vid mätning av forward masking tittar vi framför allt på skillnaden mellan tröskeln för den korta 2 khz-tonen då den kommer redan 5 ms efter att maskeringsbruset tystnat och motsvarande tröskel då tonen kommer 50 ms efter att bruset tystnat. Skillnaden bör normalt vara minst 25 db. Dåligt resultat, dvs liten tröskelskillnad, tyder på skada på inre hårceller, eventuellt från impulsbuller. Variansanalys med faktorerna kön, öra och grupp, samt testretest som s k repeated factor visade inga signifikanta skillnader mellan kön, öron eller grupp. De flesta musiker hade mycket bra resultat på denna mätning. Se figur 7. 42 Forward masking skillnadströskel, db 40 38 36 34 32 30 28 Class PRJ Other Figur 7. Medelvärden för de tre grupperna över bägge öronen för tröskelskillnaden vid mätning av forward masking. De vertikala staplarna är 95 % konfidensintervall. Antal mätta personer är från vänster till höger på bilden 61, 43, 16.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 15(41) Tal i brus Taltröskeln i brus mättes med Hagermans meningar i fullt modulerat brus på vänster öra vid brusnivån 85 db SPL. Samtliga de 121 försökspersonerna har gjort den mätningen, men tre personer mättes vid brusnivån 70 db SPL och två vid 80 db SPL, eftersom de inte tolererade högre nivå. Ju svagare tal som kan uppfattas i bruset, desto bättre. Man bör alltså ha så stort negativt resultat som möjligt. Den s k S/N-tröskeln avser skillnaden i db mellan den talnivå där 40 % av orden uppfattas, och brusnivån. Inga signifikanta skillnader erhölls mellan grupperna (figur 8). Musikerna hade klart sämre värden än vår grupp 41-60 år gamla utan hörselbesvär, vars medelresultat låg på -15.5 db med standardavvikelsen 2,2 db. -11-12 -13 S/N-tröskel, db -14-15 -16-17 -18 Class PRJ Other Män Kvinnor Figur 8. Medelvärden av tal-i-brus-tröskeln för de tre grupperna och olika kön. De vertikala staplarna är 95 % konfidensintervall. Antal mätta personer i grupperna Class, PRJ och Other är för männen 28, 36, 13 och för kvinnorna 33, 8, 3.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 16(41) Frågeformulär I pausen vid mättillfället fick försökspersonerna besvara ett frågeformulär, se Appendix. Frågor om musik, Q1-Q9 Tabell 5 nedan visar vi resultatet av svaren på de sex första frågorna: Q1. Hur länge har Du spelat dina instrument? (år) Q2. Vid vilken ålder började du spela något musikinstrument? (år) Q3. Hur många timmar i genomsnitt per vecka är du engagerad för spelning och/eller repetition och/eller undervisning? (Övning enligt fråga 4 nedan skall inte räknas in.) Q4. Hur många timmar i genomsnitt per vecka övar du ensam på ditt instrument? Q5. Hur många timmar per vecka exponeras du i genomsnitt för musikljud (även inkluderande enbart lyssning)? Q6. Hur stor andel, i %, spelar du nedanstående typer av musik? a: Konstmusik = Klassisk, symfoni, opera, seriös ; b: Pop/rock; c: Jazz; d: Dansbandsmusik: e: Folkmusik; f: Annat Fråga Antal svar Medel Median St. dev. Min Max Q1 118 29,5 29,5 12,2 4 54 Q2 121 7,6 7 2,9 3 18 Q3 121 19,5 20 10,2 0 50 Q4 120 8,5 7 6,0 0 30 Q5 119 35,0 35 13,8 8 80 Q6a 121 48,7 40 46,4 0 100 Q6b 121 24,0 5 33,2 0 100 Q6c 121 14,3 0 25,8 0 99 Q6d 121 1,2 0 5,6 0 47,5 Q6e 121 1,8 0 8,8 0 90 Q6f 121 9,9 0 20,5 0 100 Tabell 5. Antal svar, medelvärde, standardavvikelse, min- och maxvärde för de sex första frågorna i frågeformuläret. Elva personer hade lägre siffra på fråga Q5 än summan av fråga Q3 och Q4, troligen på grund missuppfattning av fråga Q5.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 17(41) Tabell 6 visar svaren på fråga Q7: Vid vilka av nedanstående musiktyper används elektroakustisk förstärkning när du spelar? (Konstmusik = Klassisk, symfoni, opera, seriös ). Elektroakustisk förstärkning Konstmusik 23 Pop/rock 75 Jazz 45 Dansbandsmusik 11 Folkmusik 11 Annat 27 Antal Tabell 6. Antal svar för de olika svarskategorierna i fråga 7. Tabell 7 visar svaren på fråga Q8: Hur många musiker brukar du oftast spela med? Antal medmusiker 0-4 46 6-10 15 11-30 14 fler än 30 50 Antal Tabell 7. Antal svar för de olika svarskategorierna i fråga Q8. (Av misstag var det första kategorialternativet 0-4 i stället för 0-5.) Tabell 8 visar svaren på fråga Q9: Kryssa i om du ofta använder elektronisk medhörning på scenen då du spelar. Elektronisk medhörning via högtalare 77 via utanpåliggande lurar 15 via in-ear-monitoring system 7 Antal kryss Tabell 8. Antal svar för de olika svarskategorierna i fråga Q9. Åttiotre personer (69 %) hade kryssat i minst ett alternativ på denna fråga (Q9).

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 18(41) Frågor om hörsel, Q10-Q20, samt Q33 om stress Frågorna Q10-Q20 rörde försökspersonernas hörsel. Tabell 9 nedan visar resultat på skalbedömningsvärdena som gjorts för de flesta av dessa frågor. Se appendix för formuleringarna av frågorna och innebörden av de olika skalvärdena. Fråga Antal svar Medel Median St. dev. Min Max Q10 120 5,8 6 2,0 0,5 9,25 Q11 89 3,4 3 2,0 0,5 9 Q13 85 5,9 6,2 3,4 0,5 10 Q14 85 3,4 3 2,5 0,0 9,0 Q16a 88 5,3 5 2,2 0,5 9,1 Q16b 120 4,9 5 2,7 0,0 10 Q17 47 3,6 3 2,5 0,1 10 Q18 47 4,5 4 3,0 0,0 10 Q19 17 3,2 2 2,9 0,1 9,0 Q20 120 4,1 4 2,3 0,0 9,8 Q33 120 6,2 6,5 2,0 1,0 10 Tabell 9. Antal svar, medelvärde, median, standardavvikelse, min- och maxvärde för de bedömningsvärden som gjorts på skala på frågorna om hörsel, samt på frågan Q33 om stress, i frågeformuläret. Svaren på frågorna i tabell 9 fördelar sig i stort sett över hela skalan 0 till 10. Variationen mellan individer är alltså stor. Separata variansanalyser har gjorts för varje fråga i tabell 9 med faktorerna kön och grupp. Endast fråga 18 visade signifikant påverkan av någon faktor. Den handlade om hur ofta ljudförvrängningen var obehaglig/besvärlig i deras öron. PRJ-gruppens besvär av ljudförvrängning (medelvärde 6,25, N=17) var signifikant större än Class-gruppens (medelvärde 3,59, N=22). Siffra 3 motsvarar ganska sällan besvärande och siffra 7 ganska ofta besvärande. Det fanns också en tendens till att PRJgruppen upplevde ljudförvrängning oftare än gruppen Class, oavsett om den var besvärande eller ej (fråga 17). Man bör dessutom notera att försökspersonerna i genomsnitt anser sig vara aningen mer känsliga för bullerskador än andra människor. Se fråga 10, där 5 innebär lika känslig som andra, men där medelsvaret var 5,8. Det kan möjligen tolkas som en viss men liten snedvridning av försökspersonurvalet. Men vi vet varken hur icke-musiker eller hur musiker generellt bedömer sin känslighet relativt andra. Det fanns ett tydligt samband mellan svaren på fråga Q10, om den egna känsligheten för hörselskada, och Q16b, besvär av ljudtrötthet efter arbetet (p=0.0015, r=0.29).

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 19(41) Samband mellan mätvariabler Frågor relaterade till eventuell hörselpåverkan, Q21-Q36 De frågor, Q21-Q36, som gällde eventuell hörselpåverkan, var i första hand tänkta att kopplas ihop med hörselmätresultat av olika slag. Variansanalyser av békésyaudiogrammen och faktorerna Q21, Q24 och Q26 gav ingen signifikans. Om man hade utsatts för starka ljud på fritiden, om man använde smärtstillande medel, eller om man tog kosttillskott påverkade alltså inte audiogrammet på ett påvisbart sätt. Gruppen Other lyssnade i genomsnitt 6.9 timmar i veckan på mp3-spelare eller motsvarande, fråga Q22. Detta var signifikant längre än för gruppen Class (2,4 timmar). PRJ-gruppen lyssnade 4,1 timmar i veckan. Antalet timmar individen lyssnade var inte signifikant korrelerat till medeltröskeln på 3, 4, 6 khz, där eventuell hörselpåverkan först borde märkas. Vid variansanalys av audiogram och svar på fråga Q23, om man hade utsatts för olyckshändelse med plötsligt starkt ljud (N=82), visade interaktionen mellan frekvens och svaret på Q23 signifikans (p=0,034). Post-hoc-test enligt Tukey HSD visade att det var tröskeln vid 12 khz som skilde sig nästan signifikant (p=0,081). Se figur 9. För dem som dessutom hade kvarstående besvär (N=27) så var medelaudiogrammet ytterligare 3-4 db sämre mellan 3 och 8 khz, men skillnaden var inte signifikant eftersom antalet personer då var färre. De som angav att de hade utsatts för olyckshändelse med plötsligt starkt ljud hade också signifikant sämre tal-i-brus-tröskel (-12,8 db) än de som inte råkat ut för det (-13,7 db). Däremot var det inte så många som hade indikation på impulsbullerskada (N=18). -5 0 5 10 15 db HL 20 25 30 35 40 45 1 1,5 2 3 4 6 8 12 khz JA NEJ Figur 9. Medelaudiogram för dem som svarat JA resp. NEJ på fråga Q23 om de hade utsatts för olyckshändelse med plötsligt starkt ljud. De vertikala staplarna visar 95 % konfidensintervall. Antalet mätta personer är 120, varav 82 JA och 38 NEJ.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 20(41) Tinnitusegenskaper i relation till hörselmätresultat och andra faktorer I vår förra AFA-rapport, om tinnitus, visade vi på ett starkt signifikant samband mellan matchad tinnitusstyrka och forward-masking-resultat. Sämre forward-masking gav starkare tinnitus. Däremot var det inget samband mellan matchad tinnitusstyrka och upplevda besvär. Denna gång matchade vi inte tinnitusstyrkan utan frågade bara om hur besvärande deras tinnitus var (i den mån de hade tinnitus, 85 personer), fråga Q14. Det fanns ingen tendens till samband mellan deras svar på den frågan och tröskelskillnaden vid forwardmasking-mätningen, vilket kan anses överensstämma med det tidigare resultatet. Med variansanalys undersökte vi också om det fanns samband mellan svaren på fråga Q14, tinnitusbesvär och besvär med bett, käkar, nacke, fråga Q27 eller med huvudvärk, fråga Q28. Nackbesvär visade signifikant samband med tinnitusbesväret, p=0,027. Se figur 10. 10 9 8 Q14, grad av tinnitusbesvär 7 6 5 4 3 2 1 0 JA Q28, besvär/värk i nacke NEJ Figur 10. Medelvärden av svaren på fråga Q14, angående hur besvärlig tinnitus är för dem som svarat JA resp. NEJ på fråga Q28 om besvär/värk i nacke. De vertikala staplarna visar 95 % konfidensintervall. N=83. Korrelationsanalys mellan svaren på fråga Q14 och fråga Q33, dvs mellan upplevda tinnitusbesvär och allmän stress, visade ingen tendens till samband.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 21(41) Vi har i vår första begränsade tinnitusstudie sett samband mellan ärftlighet och TEOAEsuppression i frekvensband speciella för individen, varför vi nu gjorde variansanalys med TEOAE-suppressionen som beroende variabel och svaret (JA/NEJ) på fråga Q34 om släkting med hörselnedsättning eller tinnitus, som oberoende faktor. Svaren VET EJ betraktades som missing values. Frekvensområde (Low, Mid, High) var faktor inom individ. De som svarat JA på frågan hade signifikant lägre suppression än de som svarat NEJ (p=0,020). Se figur 11. 2,0 1,5 TEOAE suppression, db 1,0 0,5 0,0-0,5-1,0-1,5 Freq. Low Mid High NEJ JA Figur 11. Medelvärden av suppressionen av de korrelerade otoakustiska emissionssvaren över de tre frekvensområdena Low, Mid och High i relation till svaren JA/NEJ på fråga Q34 om eventuell släkting med hörselnedsättning eller tinnitus. De vertikala staplarna är 95 % konfidensintervall. N=78. Pigmentering och rökning i relation till tontrösklar Från svaren på fråga Q25 om rökning räknade vi ut totalt antal rökta cigaretter (och/eller gram snus) för varje person. Alla tontrösklar 1-12 khz på bägge öronen var signifikant korrelerade till detta antal. Starkast blev korrelationen för 4 khz-tröskeln på höger öra (0,59). Större antal rökta cigaretter innebar sämre hörtröskel. Se figur 12. Även om hänsyn togs till åldern kvarstod signifikansen (p=0,002).

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 22(41) 80 70 60 50 db HL 40 30 20 10 0-10 0 100000 200000 300000 400000 500000 Totalt antal Figur 12. Samband mellan totalt antal rökta cigaretter (och/eller gram snus) och hörtröskeln på höger öra vid 4 khz. N=52 (dvs endast rökare och snusare är med). Ur frågeformuläret fick också vi kännedom om försökspersonernas pigmentering, både genom ögon-, hår- och hudfärg. Se tabell 10. Bedömning Ögonfärg Hårfärg Hudtyp 0 svart 0,5 svart+brun 1 brun svart aldrig röd/bränd 1,5 brun+grön 2 grön eller brun+grön+grå mörkt måttligt röd/bränd 2,5 grön+grå 3 grå eller blå+grön(+grå) ljust röd/bränd 3,5 blåmelerade 4 blå rött Tabell 10. Bedömningssiffror för försökspersonernas brist på pigmentering, pigmenteringsvärdet. För att få ett övergripande pigmenteringsvärde har vi summerat de tre bedömningsvärdena för varje person och dragit ifrån 1, så att vi fått en skala från 1 till 10. Vi har beräknat korrelationen mellan detta pigmenteringsvärde och alla hörtrösklar, men fann inget samband alls. I vårt tidigare AFA-projekt om tinnitus erhölls ett svagt signifikant samband.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 23(41) Tal i brus i relation till tontrösklar och forward masking Tal-i-brus-tröskeln mättes på vänster öra i modulerat brus med styrkan 85 db SPL. Resultaten har jämförts med diskanttontrösklarna på samma öra. Den var signifikant korrelerad till tontröskeln på alla frekvenser, 1-12 khz, med korrelationer mellan 0,46 och 0,62. Korrelationen var störst vid 3 khz (0,62; p<0,001). Se figur 13. Det är redan känt att taltröskeln i brus är starkt korrelerad till diskanttontrösklar, men kanske inte lika känt då det gäller fullt modulerat brus, som vi använt här. S/N-tröskel, db -1-2 -3-4 -5-6 -7-8 -9-10 -11-12 -13-14 -15-16 -17-18 -10 0 10 20 30 40 50 60 70 Hörtröskel vid 3 khz, db HL Figur 13. Tal-i-brus-tröskeln på vänster öra i relation till hörtröskeln vid 3 khz på samma öra. Korrelationen är 0,62. N=121. Heldragen sned linje är regressionslinje. Den streckade horisontella linjen visar normalvärden för 41-60-åringar (m=-15,5; st.dev=2,2).

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 24(41) Vi har också fått fram ett signifikant samband mellan tal-i-brus-trösklarna och tröskelskillnaden i forward masking-mätningen. Se figur 14. 0-2 -4 S/N-tröskel, db -6-8 -10-12 -14-16 -18-20 -10 0 10 20 30 40 50 60 Tröskelskillnad vid forward masking, db Figur 14. Tal-i-brus-tröskeln på vänster öra i relation till tröskelskillnaden vid forward masking-mätning på samma öra. Korrelationen är -0,34 (p<0,001). N=120. Heldragen linje är regressionslinje. Dosimetri och ljuddagbok Dosimetri, 22 personer i gruppen Class Tyvärr blev det bara två personer i gruppen PRJ och en i gruppen Other, som bar dosimeter, varför vi nedan bara redovisar resultaten för de 22 personer i gruppen Class som bar dosimeter. Medelvärdet av ljudnivåerna för alla bedömda aktiviteter (N=1020) var 87,2 db(a), men den genomsnittliga dagliga exponeringen, L eq,8h, var 84,1 db(a) eftersom dosimeteranvändarna utövade musik bara drygt 20 timmar i veckan. Det vi var mest intresserade av när det gällde dosimetermätningarna var dock ifall musikerna själva kunde bedöma ljudnivåernas hörselskadlighet. Fyra av dessa tyckte inte att ljudnivåerna var hörselskadliga någon gång. Antal bedömda ljudaktiviteter per person (och motsvarande uppmätta ljudnivåer) varierade mellan 14 och 81, med ett medelvärde på 47,2 bedömningar. Genomsnittlig total bedömd tid per person var 41,1 timmar och genomsnittlig bedömd skadlig tid var 3,5 timmar, dvs 8,5 %. Alla ljudnivåresultaten med tillhörande bedömningar från de 22 personerna lades ihop i en enda datafil. Resultatet visas i figur 15. Dessa data har sedan analyserats ytterligare. För varje 10%-intervall av bedömd procent skadlig tid beräknades medelvärdet av motsvarande mätta ljudnivåer. Resultatet visas i figur 16 nedan.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 25(41) 100 90 80 70 % skadlig tid 60 50 40 30 20 10 0 50 60 70 80 90 100 110 Leq, db(a) Figur 15. Bedömd procent skadlig tid som funktion av ljudnivå. Alla de 22 personernas datapunkter ( aktiviteter ), totalt 1020 st, är med i figuren. 100 90 80 70 % skadlig tid 60 50 40 30 20 10 0 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 Medelvärde Leq, db(a) Figur 16. Medelvärden av L eq -resultat för varje 10%-intervall (0-4, 5-14, 15-24 osv. Antalet datapunkter som ligger till grund för varje punkt är 702, 127, 54, 34, 27,28, 8, 15, 8, räknat nerifrån och upp i figuren. (En ensam bedömning med 90 % skadlig tid och L eq = 89 db(a) har betraktats som outlier och har uteslutits ur figuren).

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 26(41) Enligt ISO 1999 är det 11,5 % risk att ha fått en hörselnedsättning efter 30 års arbete i en ljudnivå på 90 db(a). Detta bygger på resultat från bullriga industrier. I vår undersökning motsvarades 11,5 % skadlig tid av ca 89 db(a) (figur 16). Musikernas bedömningar antyder att man inte tror sig tåla starkare ljud bara för att det är musik och/eller önskvärda ljud i stället för industribuller. Hörselskydd Användningen av hörselskydd tycks inte vara relaterad till ljudnivån. Se figur 17. De två personer i dosimetergruppen som använt hörselskydd nästan hela tiden trots relativt måttlig ljudnivå var en manlig och en kvinnlig violinist i gruppen Class. De två personer som inte använt hörselskydd alls, trots ljudnivåer kring 92 db(a), tillhör båda PRJ-gruppen. Den ena är saxofonist, den andra är ljudtekniker. 100 90 % hörselskyddsanvändning 80 70 60 50 40 30 20 10 0 78 80 82 84 86 88 90 92 94 L EX, 8h, db(a) Figur 17. Användning av hörselskydd, i procent av tiden, som funktion av exponering i form av ekvivalent ljudnivå 8 timmar per dag, för de 22 personer i gruppen Class som burit dosimeter. Av alla 121 deltagare hade 47 använt hörselskydd ibland. De hade gjort det i medeltal 30 % av tiden. Ljuddagbok Även de som inte bar dosimeter skrev ljuddagbok under ca två veckor. Det blev dock ett visst bortfall: Bara 107 personer lämnade in en sådan (inklusive dosimeterbärarna, N=25). Se tabell 11. Dosimetergruppen har bedömt skadlig tid lägre än de andra grupperna, men inga skillnader i % bedömd skadlig tid mellan grupperna i tabell 11 är signifikanta. Skillnaden i bedömd skadlig tid mellan dem som hade dosimeter (8,5 %, N=22) och dem som inte hade det (15,4 %, N=36) inom gruppen Class, var inte heller signifikant (p=0,12).

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 27(41) Grupp Antal Tim. hörselskadligt Tim. totalt % tid hörselskadligt Alla 107 7,8 48,1 16,2 Dosimeter 22 3,5 41,1 8,5 Class 58 6,5 46,4 12,9 PRJ 38 9,4 51,4 19,2 Other 11 9,2 46,2 17,5 Tabell 11. Medelvärden av antal timmar som bedömts vara hörselskadliga, totalt antal bedömda timmar, samt medelvärdet av de individuella kvoterna mellan dessa uttryckt i procent, för olika grupper. OBS! I gruppen Class ingår även de 22 som burit dosimeter. Vi har också jämfört procent skadlig tid, enligt bedömningarna, med resultat av de olika hörselmätningarna. Det enda signifikanta sambandet som erhölls gällde förmågan att höra tal i brus. Figur 18 visar dock att det statistiska sambandet speglar verkligheten mycket dåligt. 100 90 80 Tid bedömd som skadlig, % 70 60 50 40 30 20 10 0-17 -16-15 -14-13 -12-11 -10-9 -8-7 -6-5 -4-3 -2-1 0 Taltröskel i brus, S/N, db Figur 18. Procent skadlig tid, enligt bedömningarna, som funktion av resultatet på test av förmågan att höra tal i brus. N=107. Sambandet är signifikant (p= 0,024). Röd linje är regressionslinje. Korrelationen är 0,22. Diskussion Inför projektet formulerades ett antal frågor som vi önskade få besvarade. Två av dessa frågor visade sig orealistiska. Det var för få av de deltagande pop-/rock-/jazzmusikerna som var fast anställda och för få konstmusiker som frilansande för att kunna ge svar på frågorna Skiljer sig hörseln hos frilansmusiker från hörseln hos musiker med fast anställning? respektive Skiljer sig ljudexponeringen hos frilansmusiker från ljudexponeringen hos musiker med fast anställning? Svar på frågor, som till någon del kan besvaras, följer nedan under egna rubriker, liksom jämförelser med personer i andra yrkeskategorier respektive utan hörselnedsättning eller hörselbesvär.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 28(41) Kan man som musiker bedöma sin egen risknivå? Enligt ISO 1999, som avser bullrig industri är det 11,5 % risk att ha en hörselnedsättning efter 30 års arbete i 90 db(a). De 25 dosimeterbärarna ansåg att 11,5 % av tiden varit skadlig när den genomsnittliga ljudnivån (L eq ) för en aktivitet var 89 db(a). Risken för bullerskada är enligt lika-energiprincipen direkt kopplad till tiden för exponering av buller. Därför tror vi att dessa siffror faktiskt kan vara jämförbara och att musikerna som burit dosimetrar, som grupp, varit kapabla att någorlunda bedöma risken för bullerskada, trots att 11 av de 25 inte angav en tydligt ökad risk med ökande ljudnivå (L eq ). Likheten i L eq -siffrorna antyder också att musikerna bedömer risken för bullerskada från musikljud som lika stor som för industribuller med samma nivå. Att musikerna tycker om musik spelar alltså ingen roll. När vi sett på de individuella bedömningarna visar det sig att de skiljer ganska mycket mellan individer. Eftersom det var så få som bar dosimeter kunde vi tyvärr inte göra det intressantaste av allt; nämligen att jämföra individernas egna bedömningar av risk med deras hörselstatus. Däremot kan vi konstatera att det var ett signifikant samband mellan egen bedömning av risk relativt normalpersonen och ljudtrötthet men vi vet inte om man ansåg sig extra känslig innan man började vara ljudtrött. Kan vi genom avancerade mätningar på innerörat och ljudkartläggning finna indikatorer för vilka musiker som lättast blir hörselskadade av höga ljudnivåer? Det enda vi funnit som kan avslöja något om individens risk att bli skadad av buller gäller personer med sannolik ärftlig disposition. Vi fann, att de som svarat att de har någon nära släkting som före 60 års ålder haft hörselnedsättning eller tinnitus, hade sämre reglersystem (uppmätt dålig suppression av transientemissioner) än de som svarat nej eller vet ej. Det är känt från litteraturen att god suppression har en viss bullerskyddande effekt. Av någon enstaka artikel, samt av vårt normalmaterial med 41 60-åringar utan hörselbesvär och utan bullerbelastning, framgår att suppressionen normalt försämras då man blir medelålders innan någon påverkan på audiogrammet syns. Detta överensstämmer med resultaten av ett tidigare litet projekt med personer som hade tinnitus trots normala hörtrösklar. Den karakteristiska skadan för de sannolikt ärftligt belastade gällde just reglersystemet. De unga individerna i det projektet hade, förutom dålig suppression, också lite sämre audiogram än normalt för åldern trots ringa bullerbelastning. Det kan stämma även för musikerna. Skiljer sig hörseln hos rock-/popmusiker från hörseln hos musiker som främst utövar konstmusik? I gruppernas audiogram för kvinnor och män framkom vissa marginella skillnader mellan utövare av olika typer av musik, med sämsta trösklarna för män som spelar pop, rock eller jazz. Skador orsakade av plötsliga starka ljud eller skador som givit så höga korttonströsklar att impulsljudsanalys var omöjlig, var mycket vanligare i PRJ-gruppen än i Classgruppen (57% resp. 16 %). Det var också väsentligt fler i PRJ-gruppen som svarat att de utsatts för plötsliga starka ljud någon gång (77 % resp. 57 %). Man kan dessutom notera att en del av personerna med påvisbara skador faktiskt angav att de inte hade utsatts för plötsliga starka ljud. Ingetdera är anmärkningsvärt, dels eftersom olika människor gör så olika bedömningar av vad som är starkt, dels på grund av frågans formulering någon gång. Det finns uppenbarligen skillnader mellan grupperna Class och PRJ som kan upptäckas med mer avancerade mätningar än standardaudiogram.

AFA-RAPPORT, DNR 070147 2011-06-30 29(41) Jämförelser med andra kategorier med och utan hörselbesvär Männen i PRJ-gruppen visade sig ha något sämre hörtrösklar än personer vid samma ålder som inte utsatts för buller (ISO 7029). Kvinnorna i gruppen Class hade vid 2 khz hörtrösklar som överensstämde med standarden, i övrigt var de något sämre. De övriga hade trösklar som i stort sett överensstämde med standarden. De flesta uppfattade tal i fluktuerande brus betydligt sämre än normalhörande 41-60-åringar utan hörselbesvär. Detta verifierar den bild vi fått i TAs tidigare projekt om tinnitus respektive tinnitus eller andra hörselbesvär trots normala eller nästan normala hörtrösklar i vilka 10 resp. 38 personer som arbetade med musik, deltog. Ingen av de mätmetoder vi använde i dessa projekt visade någon för musiker eller musikergrupp karakteristisk och starkt uttalad skada. Detsamma gällde denna gång, då vi testat musiker oavsett eventuella hörselbesvär. Möjligen kan nämnas, att när innerörats reglersystem fungerade så dåligt att transientemissionssvaret ökade istället för minskade då brus presenterades på andra örat, gällde det högre frekvenser än för våra 41-60-åringar vars problem uppträdde kring 2 khz. Den skillnad vi funnit i skadefrekvens mellan deltagare i pop-/rock-/jazzgruppen och konstmusiker gäller både starkt uttalade och misstänkta skador på grund av plötsliga starka ljud. Vi kan tänka oss att skillnaden speglar skillnaden i risk t ex för plötslig rundgång när man arbetar med teknisk utrustning, snarare än musiktypen i sig. De tydliga skadorna var få och kan ha berott på individens känslighet, möjligen med undantag av de fyra personer som hade starkt uttalade impulsbullerskador på båda öronen och båda frekvenserna. De kan ju ha varit med om extrema händelser. Ytterligare några personer hade enstaka resultat som pekade på sådana skador. Två individer hade extremt dåliga inre hårceller med extremt dåligt resultat för tal i brus, problem vi tidigare påvisat för industriarbetare och lärargrupper. Dessa skadetyper ger ofta påtagligt flata och jämna audiogram, ofta helt normala. För musiker med tinnitus bedömdes tinnitus som värre om personen också hade nackbesvär. Frågan är här i vilken mån dessa personers tinnitus genereras av skador i hörselsystemet. Den skulle till och med kunna vara helt och hållet genererad av nackbesvären. Efterord Musiker arbetar i en ljudmiljö som i genomsnitt är på gränsen att kunna ge hörselskada. Det visar denna undersökning i likhet med många andra. Det innebär att en del personer kan få en hörselskada i sitt arbete som musiker. Därför bör de kontrollera sin hörsel regelbundet, inte bara med konventionellt audiogram, utan helst också med några av de känsliga metoder som beskrivits här och kan ge tidigare indikation på skadad hörsel, t ex tal i brus, forward masking och PMTF enligt vår metod. Man bör definitivt göra en kontroll med dessa mätningar efter att man råkat ut för en incident med mycket starkt ljud som gett lockkänsla eller tinnitus en stund efter. De musiker som har ärftligt påbrå för hörselnedsättning eller tinnitus bör vara extra noga med att kontrollera sin hörsel. Resultatet av den del av studien, som berör dosimeterresultat, har skickats i mars 2011 i form av ett manuskript för publikation i tidskriften International Journal of Audiology: Björn Hagerman Musicians ability to judge the risk of aquiring noise induced hearing loss. Denna rapport har författats av Björn Hagerman och Ann-Cathrine Lindblad.