STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT OM UTVECKLING AV LANDSBYGDEN

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET Bilaga 2 Regionutvecklingsenheten STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT OM UTVECKLING AV LANDSBYGDEN Förslag till statsrådets principbeslut

ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET Regionutvecklingsenheten STATSRÅDETS PRINCIPBESLUT OM UTVECKLING AV LANDSBYGDEN 1 REFERAT... 2 2 INLEDNING... 4 3 UTMANINGARNA FÖR LANDSBYGDEN... 6 3.1 FÖRBEREDELSER SKA VIDTAS MED TANKE PÅ ATT ANDELEN ÄLDRE I BEFOLKNINGEN VÄXER SNABBARE PÅ LANDSBYGDEN ÄN I STÄDERNA... 7 3.2 TILLGÅNGEN TILL SERVICE PÅ LANDSBYGDEN SKA TRYGGAS... 8 3.3 TRANSPORT- OCH TELEKOMMUNIKATIONSINFRASTRUKTUREN SKA VARA TILLRÄCKLIGT TÄCKANDE OCH HÅLLAS I SKICK... 8 3.4 LIVSKRAFTEN HOS NÄRINGARNA PÅ LANDSBYGDEN SKA FRÄMJAS... 9 4 LANDSBYGDSPOLITISKA MÅL OCH ÅTGÄRDER... 11 4.1 ÅTGÄRDER MED TANKE PÅ ATT BEFOLKNINGEN ÅLDRAS... 11 4.2 ÅTGÄRDER FÖR TRYGGANDE AV TILLGÅNGEN TILL SERVICE PÅ LANDSBYGDEN... 12 4.3 ÅTGÄRDER FÖR SÄKERSTÄLLANDE AV ATT LANDSBYGDENS TRANSPORT- OCH TELEKOMMUNIKATIONSINFRASTRUKTUR ÄR TILLRÄCKLIGT TÄCKANDE OCH ATT DEN HÅLLS I SKICK... 14 4.4 ÅTGÄRDER FÖR FRÄMJANDE AV LIVSKRAFTEN HOS NÄRINGARNA PÅ LANDSBYGDEN... 15 4.5 ÅTGÄRDER FÖR FRÄMJANDE AV TILLGÅNGEN PÅ ARBETSKRAFT PÅ LANDSBYGDEN... 17 4.6 ÅTGÄRDER FÖR STÄRKANDE AV LANDSBYGDENS STÄLLNING INOM REGIONALPOLITIKEN... 18 Bilaga 1 Definitionen på landsbygd och bilden av hur landsbygdsliknande områden utvecklas Bilaga 2 Instrumenten och ansvaret för landsbygdspolitiken 1

1 REFERAT Statsrådets principbeslut om utveckling av landsbygden 2011 anger riktlinjerna för samt samordnar målen och åtgärderna för utveckling av landsbygden inom de olika förvaltningsområdena. Den centrala utgångspunkten för principbeslutet är att landsbygdens möjligheter liksom också de utmaningar som är centrala med tanke på framtiden ska identifieras och lämpliga åtgärder hittas för man ska kunna klara utmaningarna. De centrala utmaningarna är följande: 1) Föreberedelserna inför att andelen äldre i befolkningen växer snabbare på landsbygden än i städerna 2) Tryggandet av tillgången till service på landsbygden 3) Säkerställande av att landsbygdens transport- och telekommunikationsinfrastruktur är tillräckligt täckande och att den hålls i skick 4) Främjande av livskraften hos näringarna på landsbygden För att landsbygdsområdena ska kunna bevara sin livskraft och konkurrenskraft krävs beslut och åtgärder i vilka särdragen hos landsbygdsområdena identifieras och omvandlas till starka sidor. Effektiviteten hos de till buds stående resurserna för utveckling av regionerna förbättras genom att man säkerställer att olika sektorer och aktörer inom regioner vidtar sådana åtgärder som ligger i linje med varandra. En balanserad regional utveckling och medborgarnas likställdhet förutsätter att utvecklingsåtgärderna anpassas efter regionernas olika behov. Principbeslutet inbegriper följande 18 åtgärder: 1) Det förebyggande arbetet för upprätthållande av funktionsförmågan hos landsbygdens åldrande befolkning ökas. SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIET (SHM) 2) Med tanke på den åldrande befolkningen tas fram lämpliga lösningar för närståendevård och mångsidig hemservice, liksom också olika slags boendelösningar som kombinerar självständigt boende, närheten till service och den sociala sammanhållningen. SHM, miljöministeriet (MM), kommuner, KOKO:s demonätverk 3) Tillgången till service och servicens tillgänglighet för befolkningen på landsbygden främjas. SHM, FINANSMINISTERIET (FM), ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET (ANM) 4) Utvecklande av servicemodeller som beaktar landsbygdens behov främjas när det gäller den kommunala basservicen såsom utbildning samt hälso- och socialvårdstjänsterna. SHM, kommuner 5) Boendet på landet och utvecklingen av byar och kyrkbyar främjas genom att landsbygdsaspekten integreras i planeringen av markanvändningen och byggandet samt i ordnandet av vatten- och avfallsförsörjningen. MM 6) Det utvecklas modeller för trafik för uträttande av ärenden som motvikt till den traditionella kollektivtrafiken. KOMMUNIKATIONSMINISTERIET (KM) 7) Nätet av stamvägar och lokala vägar hålls i sådant skick som näringsverksamheten och befolkningens rörlighet på landsbygden förutsätter. KM, JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTE- RIET (JSM), LANDSBYGDSPOLITISKA SAMARBETSGRUPPEN (YTR) 8) Tillgången till bredband till ett skäligt pris tryggas överallt i landet i enlighet med regeringens principbeslut om förbättrande av informationssamhällets infrastruktur. KM, JSM, kommuner 9) Tillväxten hos näringsverksamheten på landsbygden främjas. ANM, JSM 10) Tillgången till företagarservice på landsbygden förbättras och den byråkratiska bördan för flerbranschföretagare på landsbygden lättas. ANM, JSM 11) Verkningarna av införandet av olika slags incitament för förbättrande av tillgången på arbetskraft på landsbygden bedöms. FM, SHM 12) Tillgången på TE-byråernas service säkerställs genom ett så omfattande nät av verksamhetsställen som möjligt. ANM, JSM 13) God praxis i fråga om mottaning av flyktingar, arbetsbaserad invandring och integrering av invandrare som utvecklats i landsbygdskommuner sprids. INRIKESMINISTERIET (IM) 14) Närings-, trafik- och miljöcentralerna säkras resurser för att stödja också landsbygdskommunernas åtgärder för främjande av invandringen, bl.a. uppgörandet av program för integrationsfrämjande. ANM 2

15) Strategierna för landskapsutveckling och regionutveckling sammanjämkas och genomförandet av programmen för utveckling av landsbygden samt användningen av anslag förenklas. ANM, JSM, FM 16) Statistikföringen utvecklas så att områden av olika slag och olika fenomen beaktas bättre. Sitra, Finlands miljöcentral, ANM, JSM, FM, Kommunförbundet, Statistikcentralen 17) Integrering av landsbygdsaspekten i allt beslutsfattande som inbegriper regionala verkningar ökas. Landsbygdens samarbetsgrupp (YTR), ministerierna, regionförvaltningen, kommuner, Kommunförbundet 18) Instrumenten för det lokala utvecklingsarbetet stärks och samarbetet med statliga och kommunala myndigheter stöds. JSM 3

2 INLEDNING Målet för det landsbygdspolitiska principbeslutet 2011 är att identifiera de centrala utmaningarna och möjligheterna för landsbygden samt fastställa de konkreta åtgärder som kan vidtas för att tillvarata de möjligheter som landsbygden erbjuder, för att trygga servicen på landsbygden och för att främja den nya ekonomiska tillväxten på landsbygden. För att landsbygdsområdena ska kunna bevara sin livskraft krävs sådan politik som kan identifiera och dra nytta av särdragen hos landsbygdsområdena. Samtidigt bör man se till att policyn inom olika sektorer stöder denna politik och följer samma linje inom regionerna. För att landsbygdsområdena ska kunna utvecklas krävs framför allt nya handlingssätt med hjälp av vilka man kan öka effektiviteten hos de till buds stående resurserna. Den regionala utvecklingen syftar till att trygga förutsättningarna för ett gott liv för regionernas invånare oberoende av var de bor och att tillvarata vårt lands resurser bättre än vad som sker idag. Målet är att trygga basservicen och kommunikationerna för medborgarna i hela Finland, minska skillnaderna i utvecklingen mellan och inom regionerna samt främja den regionala utvecklingen. Det lansbygdspolitiska principbeslutet utgör ett led i raden av åtgärder för utveckling av regionerna som bildar en helhet. Målen för regionutvecklingen eftersträvas genom de landsbygds-, stads- och skärgårdspolitiska principbesluten. Den regionutvecklingslag som trädde i kraft 2010 föreskriver att man genom principbesluten tryggar utöver de regionala åtgärder som beskrivs i programmet för regional kohesion och konkurrenskraft men dessutom även de allmänna riktlinjerna inom nämnda politikområden. Statsrådets principbeslut anger riktlinjerna och samordnar de olika förvaltningsområdenas mål och åtgärder för utveckling av landsbygdsområdena. Utgångspunkten i utvecklingen av regionerna är specialisering, som baserar sig på regionernas egna starka sidor och kompetens, samarbete mellan olika aktörer och nätverksbildning mellan regionerna. De regionalpolitiska prioriteringarna är följande: närings- och företagsverksamhet, kompetens och arbetskraft, service och förbindelser. Riktlinjerna för regionutvecklingen syftar också till att stävja klimatförändringar genom att man främjar ekonomisk verksamhet som är ekologiskt effektiv. Genom det landsbygdspolitiska principbeslutet främjas uppnåendet av dessa mål inom landsbygdsliknande områden. I maj 2009 överlät regeringen till riksdagen en landsbygdspolitisk redogörelse som innehåller regeringens riktlinjer för regionalpolitisk utveckling fram till 2020. När redogörelsen behandlades i riksdagen betonade riksdagen vikten av konkreta åtgärder för utvecklande av landsbygden och tillvaratagande av de möjligheter att idka näring som landsbygden erbjuder. I principbeslutet har riksdagens ställningstaganden i fråga om den landsbygdspolitiska redogörelsen beaktats. Statsrådets vision för den finländska landsbygden år 2020 enligt den landsbygdspolitiska redogörelsen är följande: Landsbygden är en mångskiftande och värderad del av det finländska samhället. Utrymme, gles bebyggelse och lokala lösningar ska tillvaratas som källor för välfärd i Finland och utgöra grunder för en hållbar utveckling. Samhället tryggar de grundläggande strukturerna för boende och verksamhet på landsbygden och stödjer det utvecklingsarbete som medborgarna själva utför. Människorna, sammanslutningarna och företagen på landsbygden mår bra samtidigt som den sociala sammanhållningen, tillståndet i miljön och konkurrenskraften har för- 4

bättrats, vilket är till gagn för hela samhället. Aktörernas internationella kontakter har blivit avsevärt fler. Visionerna genomförs med hjälp av de riktlinjer och åtgärder som anges i det landsbygdspolitiska principbeslutet. Principbeslutet innehåller konkreta åtgärder för utveckling av landsbygden. Åtgärderna bygger på det landsbygdspolitiska helhetsprogrammet, intervjuer med sakkunniga och promemorian från en arbetsgrupp som utrett glesbygdsområdenas särdrag (2010) samt på den landsbygdspolitiska redogörelsen, riksdagens svar på den samt på kommentarer från den landsbygdspolitiska samarbetsgruppen (YTR) och dess nätverk och de regionala utvecklingsdokumenten. Ansvaret för genomförande av flera av de föreslagna åtgärderna fördelar sig på flera aktörer. Tanken är att den vars namn står först på förteckningen över aktörer ska ta huvudansvaret för genomförandet av åtgärden. I regel är de ansvariga parterna myndigheter inom statsförvaltningen, eftersom det är fråga om statsrådets principbeslut. Vid genomförandet av åtgärderna engagerar den ansvariga parten sedan andra centrala aktörer som är relevanta i sammanhanget. I detta principbeslut används samma definition på landsbygd som i statsrådets landsbygdspolitiska redogörelse till riksdagen från 2009 (bilaga 1, diagram 1). Kostnaderna för de åtgärder som föreslås i principbeslutet täcks inom ramen för statsförvaltningens produktivitetsprogram och utgiftsramen för förvaltningsområdena i fråga genom intern allokering inom förvaltningsområdena. Det landsbygdspolitiska principbeslutet läggs fram av arbets- och näringsministeriet, vars regionutvecklingsenhet svarade för beredningen av principbeslutet. Principbeslutet bereddes inom Samarbetsgruppen för landsbygdspolitik (YTR) som inrättade ett sekretariat för beredning av principbeslutet. Dessutom har man under beredningen konsulterat olika parter, t.ex. ANM:s landsbygdspolitiska nätverk, sparrningsgruppen av experter och andra viktiga intressentgrupper som har kopplingar till beredningen av landsbygdspolitiken, t.ex. temagrupperna under samarbetsgruppen (YTR). Principbeslutet bereddes från och med våren 2010 och till början av 2011. 5

3 UTMANINGARNA FÖR LANDSBYGDEN Finland är till sin karaktär ett mycket landsbygdsbetonat, glest bebott land som dock har många tätorter, och där små och medelstora centras roll och servicestruktur i den regionala strukturen accentueras. Stadsregionernas pendlingsregioner blir allt större. Ca hälften av glesbebyggelsen är inom städernas influensområde, och ca hälften av de finländare som bor inom landsbygdsområden bor på tätorter. Utvecklingsutsikterna för landsbygden varierar enligt storområde och landskapstyp (bilaga 1). Generellt sett har landsbygden i närheten av de stora städerna (den stadsnära landsbygden) i södra och västra Finland och den egentliga landsbygden (kärnlandsbygden) utvecklats positivt, och utvecklingsutsikterna för glesbygden i östra och norra Finland innebär de största utmaningarna. Befolkningens åldersstruktur och könsfördelning är snedvriden när det gäller de olika landsbygdstyperna. Utvecklingen syns i den s.k. försörjningskvoten. Utvecklingsbilden liknar i hög grad mosaik, och inom olika områden och landsbygdstyper finns det både positiva och negativa avvikelser. År 2010 har många landsbygdsområden utvecklats i positiv riktning och optimismen har ökat. Landsbygden står inför följande fyra utmaningar som man måste hitta lösningar på: 1) Förberedelser ska vidtas med tanke på att andelen äldre i befolkningen växer snabbare på landsbygden än i städerna. a. Andelen 65-åringar bland befolkningen i förhållande till personer i arbetsför ålder (15-64 år) närmar sig till och med 100 % i vissa ekonomiska regioner före 2030. Förhållandet beräknas vara minst i Uleåborgs (32 %), Helsingfors (34 %) och Tammerfors (36 %) ekonomiska regioner. b. Det faktum att befolkningen på landsbygden åldras gör det också svårare att hitta arbetskraft på landsbygden. 2) Tillgången till service på landsbygden ska tryggas. a. Den lokala tillgången till service är viktig för att det också i framtiden ska vara möjligt att leva och bo på landsbygden. b. Det är viktigt att kombinera hållbar utveckling och attraktionsfaktorerna för livet på landsbygden, i byar och kyrkbyar (utrymme, gles bebyggelse, ro och miljöer av hög kvalitet). 3) Transport- och telekommunikationsinfrastrukturen ska vara tillräckligt täckande och hållas i skick a. Det finns stora skillnader i kvaliteten på bredbandsförbindelserna mellan landsbygden och städerna i Finland. b. Goda vägförbindelser är viktiga med tanke på näringslivet, servicen och boendet på landsbygden. 4) Livskraften hos näringarna på landsbygden ska främjas a. Den grundläggande lönsamheten hos jordbruket innebär stora utmaningar. b. Uppkomsten av arbetsplatser har koncentrerats starkt till tätorter och städer samtidigt som antalet arbetsplatser på landsbygden håller på att minska. 6

3.1 Förberedelser ska vidtas med tanke på att andelen äldre i befolkningen växer snabbare på landsbygden än i städerna En av de viktigaste utmaningarna med tanke på den finländska ekonomin och konkurrenskraften har att göra med befolkningsutvecklingen och särskilt med befolkningens åldrande. Befolkningsstrukturen ändras så att andelen åldringar växer snabbast i Finland av alla länder i Europa. Åldringarnas andel kommer att växa fortast mellan 2015 och 2030. Det finns dock stora skillnader mellan de olika områdena när det gäller befolkningens åldrande. Dessa beror på både den nuvarande åldersstrukturen och migrationen. År 2030 kommer äldreförsörjningskvoten att vara störst inom de ekonomiska regionerna i östra Lappland där antalet personer över 65 år överskrider antalet personer i åldern 15 64 år, vilket innebär att situationen verkligen är dålig. Äldreförsörjningskvoten har beräknats vara som minst inom Uleåborgs ekonomiska region, endast drygt 30 procent. Dessa regionala skillnader skapar avsevärt tryck på både kommunernas ekonomi och näringsstrukturen i de regioner där förändringen av åldersstrukturen är mest dramatisk. Man måste förbereda sig på denna förändring genom regional- och landsbygdspolitiken. Det faktum att befolkningen åldras allt mer påverkar tillgången till och kvaliteten på arbetskraft, den ekonomiska tillväxtens varaktighet, den offentliga ekonomins balans, tillgången till service och balansen i regionutvecklingen. Åldersstrukturen bereder stora problem särskilt i små kommuner när det gäller att säkerställa kommunens finanser, tillhandahållande service och trygga fortsatt näringsverksamhet. Förutom åldrandet utgörs de centrala problemen med tanke på den demografiska utvecklingen av att befolkningen minskar och att befolkningsstrukturen blir snedvriden i fråga om kön. Bortflyttningen av unga, och särskilt unga kvinnor, har varit ett långvarigt problem i 7

många glest bebodda områden och det återspeglas i det minskade barnafödandet. Detta har ett samband med problemet att sysselsätta sig, vilket är svårt, och de minskade eller bristande arbetsplatserna inom kvinnodominerade branscher. Det faktum att andelen åldrande befolkning växer på landsbygden innebär ökade möjligheter för kvinnor att starta eget och få arbete inom vård och omsorg. Den dramatiska förändringen av åldersstrukturen påverkar i hög grad både behovet av service och tillgången på service. 3.2 Tillgången till service på landsbygden ska tryggas Det ska vara möjligt att leva och bo i landsbygdsliknande förhållanden också i framtiden. Säkerställande av tillgången till service och förfarandena för planläggning spelar en central roll i detta. När det gäller säkerställandet av tillgången till service är det bra att göra skillnad mellan två olika saker som har samband med varandra. För det första, för att det ska vara möjligt och attraktivt för människor i alla åldrar att bo på landsbygden ska tillgången till allmän service tryggas. För det andra, i och med att befolkningen åldras ökar efterfrågan på omsorgs- och vårdtjänster samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder minskar. Säkerställande av tillgången till service och förfarandena för planläggning spelar en central roll i detta. Migrationen och det faktum att befolkningen åldras har redan påverkat tillgången på service på landsbygden. Enligt prognoserna kommer den relativt sett största personalavgången att ske inom socialoch hälsovårdssektorn i form av pensionering. Eftersom andelen äldre människor bland befolkningen ökar öppnar detta affärsverksamhetsmöjligheter inom sektorn för social- och hälsovårdstjänsterna. Företagsverksamheten i branschen har ökat särskilt kraftigt i städerna och på den närliggande landsbygden. Inom glesbygden är företagen å andra sidan små och tillväxtmöjligheterna svaga på grund av att marknaden är liten och att det råder brist på arbetskraft. Inom glest bebodda områden ökar behovet av kompetent arbetskraft och serviceföretag trots att arbetstillfällena ofta är splittrade på flera håll. 3.3 Transport- och telekommunikationsinfrastrukturen ska vara tillräckligt täckande och hållas i skick Bra trafikförbindelser är en del av livskvaliteten och de stöder verksamhetsbetingelserna för olika näringar. Trafiknätet binder samman rikets olika delar och erbjuder dem möjligheter att utvecklas och förbli livskraftiga. En väl fungerande logistik har central betydelse för Finlands konkurrenskraft och dess utveckling. Förhållandena i de olika delarna av landet har förändrats under årtiondena så att vissa av de nuvarande enskilda vägarna har större betydelse ur trafiksynpunkt än de mindre trafikerade landsvägarna. Småvägarna betjänar de permanent bosatta och fritidsboendet och är viktiga för servicen, turismen, jordbruket och skogsbruket på landsbygden. Det finns stora skillnader i kvaliteten på bredbandsförbindelserna mellan landsbygden och städerna i Finland. Vad gäller funktionen av förbindelserna så var skillnaden mellan städerna och glesbygden i Finland den tredje största i en jämförelse som omfattade över 70 länder. Den teknik som används i Finland räcker inte till för att garantera mobila bredbandsförbindelser av hög kvalitet. Statens bredbandsprojekt syftar till att i betydande grad minska dessa skillnader. Som en lösning på kort sikt har en bredbandsförbindelse om 1 megabit som kan fås till ett skäligt pris inkluderats i de samhällsomfattande tjänsterna från och med juli 2010. Be- 8

greppet samhällsomfattande tjänster är dynamiskt och nivån på de samhällsomfattande tjänsterna kan enligt den gällande lagen omprövas med beaktande av den överföringshastighet som de flesta abonnenterna har samt den tekniska genomförbarheten och kostnaderna. I fortsättningen är det viktigt att uppmärksamhet ägnas åt kvaliteten på den bredbrandsförbindelse som tillhandahålls som samhällsomfattande tjänst. Målet på medellång sikt är att fram till 2015 förbättra förmedlingsförmågan hos kommunikationsnäten så att det nästan i alla permanenta bostäder och permanenta verksamhetsställen för företagen och den offentliga förvaltningens organisationer går att använda kommunikationstjänster och informationssamhällets andra tjänster som kräver mycket stora förbindelsehastigheter, upp till100 Mb. Med tanke på landsbygden där avstånden är stora är det ytterst viktigt att få till stånd ett välfungerade bredbandsnät till vilket företagare och invånare i byar kan ansluta sig till en skälig kostnad. Exempelvis turismen, distansarbetet och det att människorna har bostad på flera ställen och bor och arbetar på olika ställen, kräver välfungerade informationstekniska förbindelser. Tjänster flyttas i allt större omfattning till nätet och utvecklingen kommer att fortsätta i samma riktning också i framtiden. För att jämställdheten mellan medborgarna och servicen ska kunna tryggas är fungerande telekommunikationsförbindelser en nödvändighet på landsbygden. Samtidigt bör man sörja för att innehållsproduktionen för nätet utvecklas bättre än hittills. 3.4 Livskraften hos näringarna på landsbygden ska främjas För att kärnlandsbygden och glesbygden ska vara attraktiva som bosättningsställen för befolkningen i arbetsför ålder också i framtiden bör det finnas lämpliga arbetsplatser för dem. På landsbygden i närheten av städerna är detta problem inte lika stort på grund av att städerna kan erbjuda arbetstillfällen. Den centrala utmaningen är således på vilket sätt man kan främja företagandet och uppkomsten av arbetsplatser på landsbygden. Jordbrukets problem har länge varit dess dåliga lönsamhet. Producentpriserna inom jordbruket har inte stigit i samma takt som priset på produktionsinsatserna. De stigande kostnaderna minskar också fortsättningsvis jordbrukets lönsamhet. Höjningen av spannmålspriset under den senaste tiden har varit en positiv sak men detta borde återspeglas också i priset på animalieprodukter. Jordbrukets lönsamhetskoefficient sjönk år 2008 till 0,43 (diagram 1). För mjölkproducerande gårdar steg lönsamhetskoefficienten från 0,57 till 0,62. För alla andra produktionsinriktningar rasade lönsamheten i botten. Lönsamhetskoefficienten för andra gårdar med nötkreatur stannade vid 0,19. Lönsamheten minskade relativt sett mest hos gårdar med svin och gårdar med spannmålsproduktion, vilkas lönsamhetskoefficienter minskade till 0,24 respektive 0,25. Enligt prognoserna inom MTT:s lönsamhetsbokföring kommer lönsamheten hos jordbruket och trädgårdsodlingen att förbättras något år 2010. Lönsamhetskoefficienten kommer att höjas från 0,41 till 0,42. 9

Diagram 1. Jordbrukets lönsamhet. Lönsamhetskoefficienterna enligt produktionsinriktning 1998 2008. Preliminära uppgifter från 2009. MTT:s lönsamhetsbokföring. Finland ska ha som mål att sådana viktiga livsmedel som behövs för egen konsumtion produceras i hemlandet. Landsbygden har naturligtvis en central roll i detta. I ett globalt livsmedelssystem håller livsmedlens spårbarhet och ursprung på att fördunklas. Samtidigt har transportavstånden blivit längre. Närmat är mat som producerats och förädlats i Finland, den förtärs så nära produktionsplatsen som möjligt och dess ursprung kan spåras och produktionssättet är känt. Hela 55 procent av samtliga livsmedelsföretag i Finland är belägna på landsbygden. Globala frågeställningar som gäller rent vatten, mat, naturresurser och förnybar, klimatvänlig energi omvandlar landsbygdens resurser till en betydande konkurrensfördel och möjlighet för Finland. Finlands mål är att så mycket som 38 procent av den slutliga förbrukningen av energi år 2020 ska härstamma från förnybara energikällor. Både den gröna ekonomin, bl.a. genom främjande av förnybara energikällor, och ett ökat tillvaratagande av andra naturresurser, såsom mineraler, innebär möjligheter att skapa nya arbetsplatser på landsbygden. Åtgärdande av de skador som stormar och översvämningar orsakat påverkar näringsverksamheten på landsbygden. Genom den gröna tillväxten eftersträvas ekonomisk utveckling genom att man förebygger miljöbelastning, minskning av naturens mångfald och ohållbar användning av naturresurserna. Detta är förenat med att man tillvaratar nya möjligheter, och drar nytta av dem i syfte att utveckla miljövänlig industri och teknik och att skapa miljövänligt arbete. Finlands biokapacitet är globalt sett den åttonde största och i Europeisk perspektiv den största. Biokapaciteten finns nästan i dess helhet på landsbygden. Berggrunden i vårt land innehåller stora och kända reserver av flera metaller och mineraler eller stor potential för att upptäcka sådana. En hållbar användning av de egna naturresurserna så att de blir produkter med högsta möjliga förädlingsvärde är dock möjlig endast om bra verksamhetsbetingelser skapas för mineralsektorn och den inhemska affärsverksamhet som baserar sig på den. En betydande del av den inhemska turismen består redan nu av landsbygdsturismen. Landsbygden har gott om utrymme samt lugn och ro. Människornas vilja att njuta av naturupplevelser och utnyttjandet av naturen som en del av social- och hälsovårdstjänsterna skapar grund för utvecklande av turismtjänster och företagsamhet. 10

4 LANDSBYGDSPOLITISKA MÅL OCH ÅTGÄRDER 4.1 Åtgärder med tanke på att befolkningen åldras Den åldrande befolkningen och dess ökade behov av service ska beaktas när tjänster ordnas på landsbygden. Utvecklingen av landsbygdens servicestruktur och serviceproduktion ska utgå från kundernas behov och fokusera på innehållet i servicen. Äldre personers möjligheter att bo tryggt hemma och bevara sin funktionsförmåga så länge som möjligt förbättras. De nya lösningar i vilka boende i gemenskap kombineras med tjänster erbjuder åldrande människor en möjlighet att bo i landsbygdsliknande förhållanden och innebär affärsverksamhetsmöjligheter för företagare. Behov av detta slag och deras verkningar med tanke på den framtida utvecklingen av tjänster ska beaktas också i planläggningen för att det skulle vara möjligt att planera gemenskapsboende och verksamhet typ servicehus också på landsbygden. Förbättrande och omkonstruktion av lösningarna för närståendevård samt mångsidig hemservice spelar en central roll. Utmaningen för landsbygden är att överföra tjänsterna de sista två kilometrarna, dvs. tjänster kan produceras kostnadseffektivt i vissa koncentrationer men det är inte lönsamt att överföra dem till användaren. Genom sammanslagning och organisering av tjänster och produkter som distribueras gemensamt går det att logistiskt lösa problemet med de sista två kilometrarna. Det förebyggande arbetet får en central roll då man överväger hur man säkerställer att den åldrande befolkningen på landsbygden kan ha den boendeform som de önskar. Den offentliga sektorn minskar kapaciteten på social- och hälsovårdens institutioner och effektiviserar den öppna vården. Detta öppnar affärsverksamhetsmöjligheter inom sektorn för social- och hälsovårdsservice för företagarna på landsbygden. Majoriteten av företagarna inom social- och hälsovårdssektorn är kvinnor varför tillväxtmöjligheterna inom sektorn påverkar särskilt kvinnornas möjligheter att sysselsätta sig. Den åldrande befolkningen behöver och vill ha fritidstjänster. I och med att sådana utvecklas i samarbete med den offentliga sektorn, den privata sektorn och den tredje sektorn kan näringsstrukturen på landsbygden göras mångsidigare, äldre människors vitalitetsnivå upprätthållas och tiden då de kan bo hemma förlängas. Åtgärder Det förebyggande arbetet i syfte att upprätthålla den åldrande landsbygdsbefolkningens verksamhetsförmåga ökas. SHM o Områdesvisa eller regionala samarbetskonsortier mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och tredje sektorn bildas för att utveckla fritidstjänster över de traditionella gränserna för förvaltnings- och verksamhetsområden. SHM Med tanke på den åldrade befolkningen utvecklas lösningar för närståendevård och mångsidig hemservice liksom också olika slags boendelösningar som kombinerar självständigt boende, närheten till service och social sammanhållning. SHM, MM, kommuner, KOKO:s demonätverk o Systemet med närståendevårdare utvidgas i riktning mot grannvård, s.k. byhjälpredor. SHM o Den åldrande befolkningen ges möjlighet att bo hemma så länge som möjligt genom planläggnings- och infrastrukturlösningar och experiment görs med ny typ av kollektivt boende i servicehus på landsbygden. MM, SHM, kommuner o Det utvecklas lösningar för hemservice som stöder boendet hemma samt utvecklas logistiska och organisatoriska lösningar i fråga om tjänster vilket gör det möjligt att producera tjänster kostnadseffektivt och leverera dem de två sista kilometrarna. SHM, KOKO:s demonätverk 11

4.2 Åtgärder för tryggande av tillgången till service på landsbygden Tillgången till och tillgängligheten av olika typer av service påverkar livskvaliteten hos de permanent bosatta och de som bor på landsbygden på fritiden, landsbygdens livskraft och konkurrenskraft. Tillgången till service har en central ställning när det gäller att även i framtiden göra landsbygden attraktiv som boendemiljö också för barnfamiljer. Det krävs sådant samarbete som går över förvaltnings- och sektorsgränserna i kommunen när tjänster ska ordnas. Effektivitet i produktionen av offentliga tjänster samt medborgarnas hälsa och funktionsförmåga ska främjas. Utvecklingen av landsbygdens servicestruktur och serviceproduktion ska ske utgående från kundernas behov och fokusera på innehållet i och kvaliteten på servicen. Tjänsterna kräver ett mer friktionsfritt samarbete mellan organisationer som producerar tjänster av olika slag samt mellan kommunernas olika förvaltnings- och verksamhetssektorer. Det är ytterst viktigt att skapa klarhet i den offentliga sektorns, den privata sektorns och den tredje sektorns roller i serviceproduktionen. Då både lagstiftningen och skrankorna mellan olika yrkesgrupper för närvarande bildar oöverstigliga hinder i fråga om serviceproduktion, behövs ändringar i normgrunden och således också ändringar i lagstiftningen för att servicen på landsbygden ska kunna tryggas. En sak som gäller särskilt glestbebyggda områden är att myndigheterna ska trygga tillgången till vissa tjänster under alla förhållanden, också när det inte alltid finns en tillräcklig mängd tjänsteleverantörer på marknaden. Sådana är tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, de s.k. SGEI-tjänsterna (services of general economic interest). Det är fråga om allmännyttiga tjänster och tillgången till dem anses vara så viktig ur samhällssynpunkt att myndigheterna kan ålägga tjänsteleverantörer en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. I glest bebodda områden är det nödvändigt att utveckla social- och hälsovårdstjänster genom att ingå partnerskap mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och tredje sektorn samt genom att utveckla elektroniska tjänster. Främjandet av frivilligorganisationers verksamhetsbetingelser innehar en nyckelposition i tryggandet av servicen. Dessutom behövs innovativa samarbets- och utbildningsmodeller och produktutveckling. Servicestyrning och hälsorådgivning ökas i syfte att underlätta tillträdet till tjänsterna. Kombinering av olika arbeten genom att utveckla avtalssystemet, ingående av lokala avtal om arbeten samt främjande av flersektoriell företagsamhet och flexibla former av företagande blir allt viktigare när man försöker svara mot de utmaningar som förändringarna i försörjningskvoten innebär. En lagstiftning som möjliggör diversifiering av servicestrukturen och -produktionen har central betydelse för uppkomsten av företagsverksamhet inom servicesektorn. Utvecklandet av nya incitament och stödformer, utnyttjandet av offentlig upphandling samt ökningen av efterfrågebaserade tjänster och ökad konkurrens främjar uppkomsten av serviceinnovationer. Servicesedlar gör det möligt att utveckla en lokal servicemarknad och serviceföretagsamhet som utgår från kundernas behov också inom områden med mindre befolkningsbas. I enlighet med principerna för grön ekonomi är det viktigt att ekoeffektiviteten hos serviceproduktionen ökas och materialförbrukningen minskas. I serviceproduktionen behövs därför decentraliserade och kopierbara servicekoncept som utnyttjar de möjligheter som ny teknik ger. Hållbart glesboende är en av Finlands viktigaste attraktionsfaktorer jämfört med andra länder. Glesboendet ska basera sig på hållbara, decentraliserade energilösningar. De boende ordnar själva sin energi- och vattenförsörjning med hjälp av decentraliserade lös- 12

ningar, och då finns det även rum för egeninitierade gemenskapliga lösningar. Den ökade risken för översvämningar och hårda vindar ska tas i beaktande i praxisen för markanvändning, boende och byggande. Genom bättre kollektivtrafik och tryggandet av tillgången till service på ovan nämnda sätt säkerställs sådan gleshet och egen ro som önskas av boendet på landet. Baskollektivtrafiken ska med lämpliga medel kompletteras på den glest bebodda landsbygden där avstånden är stora och verksamhetsbetingelserna för kollektivtrafiken dåliga. Tillämpningsbara lösningar är exempelvis system med busstaxi och skjutsgaranti. I syfte att främja regionernas livskraft och öka deras attraktionskraft krävs att behoven hos barn och unga, de som arbetar och äldre identifieras och förhållandena utvecklas såväl genom planering av markanvändningen och servicen som genom utvecklande av arbetsoch näringslivet. Markanvändnings- och bygglagen och bestämmelserna ska tillämpas på olika sätt på landsbygden och i städerna för att en miljö som utgår från invånarnas behov ska kunna skapas. Genom en flexibel tillämpning av lagstiftningen underlättas uppkomsten av nya näringar på landsbygden. På landsbygden ska nya bostadsområden och nya tjänster i mån av möjlighet stöda sig på den redan existerande bebyggda miljön. Om man lyckas ta vara på de kvalitetsfaktorer som präglar landsbygdsliknande förhållanden ökar regionernas attraktionskraft. Styrningen av byggandet ska utvecklas så att det blir möjligt att omvandla fritidsbostäderna till åretruntbostäder. Åtgärder Tillgången till service och servicens tillgänglighet för landbygdsbefolkningen främjas. SHM, FM, ANM o Arbetsfördelningen mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och tredje sektorn i produktionen av tjänster definieras klarare än tidigare och medborgaraktörernas möligheter och resurser för produktion av tjänster på landsbygden ökas. SHM o Tjänster av olika slag som tillhandahålls av olika parter samlas ihop, mobila tjänster tillhandahålls och elektroniska tjänster utvecklas på basis av programmet SADe. Samserviceställen. FM Serviceställen som tillhandahåller många olika slag av tjänster. FM Servicebil som tillhandahåller många olika slags tjänster. FM, ANM Innehållsproduktion med tanke på de elektroniska tjänsterna. FM + övriga ministerier o En utredning görs av de begränsningar som lagstiftningen och bestämmelserna om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI), offentlig upphandling, statsstöd och konkurrensneutralitet innebär i syfte att möjliggöra kombination av nya slags modeller för serviceproduktion inom olika sektorer. ANM, FM Utvecklingen av servicemodeller som beaktar landsbygdens behov främjas när det gäller den kommunala basservicen såsom utbildning, hälso- och socialvårdstjänsterna. IM, kommuner o Servicesedlar införs. SHM, kommuner o Kommunernas interna arbetsfördelning ses över så att servicen kan ordnas utgående från kundernas behov och överlappande arbete kan elimineras. Kommuner o Kompetens- och behörighetsvillkoren, särskilt i fråga om social- och hälsovårdstjänster samt utbildningstjänster, omprövas och eventuellt ändras. SHM Boende på landet och utvecklingen av byar och kyrkbyar främjas genom att landsbygdsaspekten integreras i planeringen av markanvändningen och byggandet samt i ordnandet av vatten- och avfallsförsörjningen. MM o Man följer med att markanvändnings- och bygglagen och bestämmelserna möjliggör boende i landsbygdsliknande förhållanden i enlighet med principen för hållbar utveckling. MM 13

4.3 Åtgärder för säkerställande av att landsbygdens transport- och telekommunikationsinfrastruktur är tillräckligt täckande och att den hålls i skick Näringsverksamhet på landsbygden och befolkningens rörlighet förutsätter att det finns ett välfungerande nät av stamvägar och lokala väger som befinner sig i gott skick. För att det skulle vara möjligt att hitta den rätta skalan för den decentraliserade bioekonomins funktionssätt och flerfaldiga dem, behöver Finland en infrastruktur- och logistikbas, som stöder bioekonomiska närlösningar och som ska byggas med samhällets stöd. Användningen av bioenergi, såsom skogsflis, ökar betydligt, vilket innebär ökad belastning på landsvägsnätet av lägre klass och på skogsvägarna samt på andra enskilda vägar. Trafikbarheten av dessa vägar ska motsvara näringsverksamhetens behov. På grund av den glesa bebyggelsen och den åldrande befolkningen på landsbygden skaffas underhållet av enskilda vägar allt oftare som en köpt tjänst av en vägdisponent. Modellen måste göras till en mer allmän modell för förvaltning av infrastrukturen i glesbygden. I den modell för förvaltning av infrastrukturen som tillämpas i Sverige finns ingen skild lag om enskilda vägar utan förvaltningen baserar sig på en samfällighetslag, vilket innebär att samma system kan tillämpas på såväl förvaltning av vägar och rörledningar som t.ex. skyldigheter som gäller eller andelar i den gemensamma badstranden eller kabelnätet. Lantmäteriverket i Sverige innehar en central roll när det gäller att bestämma och fastställa delägarnas andelar i dylika fall av samanvändning. Ett av målen för Europa 2020-strategin är att främja ett digitalt samhälle, och dess flaggskeppsprojekt är främjande av effektiva bredbandsförbindelser. Effektiva bredbandsförbindelser är en grundläggande förutsättning för att man ska kunna behålla utbudet av social- och hälsovårdstjänster och utbildningstjänster lägst på den nuvarande nivån utan att kostnaderna höjs. Snabba och effektiva telekommunikationsförbindelser behövs någorlunda jämnt över hela landet med tanke på medborgarna och företagens och regionernas samt hela landets konkurrenskraft. Regeringen har slagit fast att fram till utgången av 2015 ska nästan alla (över 99 procent av) permanenta bostäder och permanenta verksamhetsställen för företagen och den offentliga förvaltningens organisationer vara på högst två kilometers avstånd från ett fiberoptik- eller kabelnät vars egenskaper möjliggör en förbindelse på 100 megabit/s. För att den servicestruktur som föreslås i principbeslutet ska kunna genomföras ska särskild uppmärksamhet fästas vid ett så snabbt utvecklande som möjligt av informationssamhällets infrastruktur och tjänster. När bredbrandsförbindelser byggs ska man i de valda lösningarna på ett ändamålsenligt och mångsidigt sätt utnyttja tekniken för fasta och trådlösa förbindelser. När det gäller glesbygden är bekymret det huruvida det finns sådana bredbandsoperatörer som är villiga att bygga nät där. Om byggandet inte lyckas genom kommersiella aktörers försorg, ska staten vara med och främja byggandet av bredbandsförbindelser också till dessa mer glest bebodda områden. Bredbandsprojektet ses över 2011 då också tillräckligheten av de anslag som anvisats för bredbandsprojektet i glesbygden bedöms. I detta sammanhang fastställs också vilka åtgärder som behövs för att säkerställa att de slutliga kundernas och kommunernas kostnader stannar på en skälig nivå. Åtgärder Modeller för trafik som är avsedd för uträttande av ärenden utvecklas som motvikt till den traditionella kollektivtrafiken. KM o Systemet med busstaxi införs. KM o Systemet med skjutsgaranti införs. KM 14

avsett för dem som inte har tillgång till andra kollektivtrafik- eller transporttjänster kollektivtrafikförbindelser som kan anlitas minst två gånger per vecka för en resa till kommuncentret eller till annan tätort för att uträtta ärenden Nätet av stamvägar och lokala vägar hålls i sådant skick som näringsverksamheten och befolkningens rörlighet på landsbygden förutsätter. KM, JSM, LANDSBYGDSPOLITISKA SAMARBETSGRUPPEN (YTR) o En bedömning av behovet att öka statsunderstödet för enskilda vägar i syfte att förbättra det dåliga skicket hos småvägar görs. KM företagens förmåga att konkurrera på lika villkor i de olika regionerna möjliggörs och stärks o Möjligheten att tillämpa modellen med vägdisponenter mer allmänt som en modell för förvaltning av infrastrukturen i glesbygden utreds. KM, JSM, LANDSBYGDSPOLI- TISKA SAMARBETSGRUPPEN (YTR) Tillgången till bredband till ett skäligt pris tryggas överallt i landet i enlighet med regeringens principbeslut om förbättrande av informationssamhällets infrastruktur. KM, JSM, kommuner 4.4 Åtgärder för främjande av livskraften hos näringarna på landsbygden I utvecklandet av landsbygdsliknande områden betonas utöver utvecklingen av enskilda företag eller gårdar också utveckling av verksamhetsbetingelserna för företag och gårdar. Föremålet för utvecklingsåtgärder är då regionens näringsstruktur i dess helhet, där de mest konkurrenskraftiga klustrar eller handlingsmodeller toppar listan. Jordbruksproduktionen kommer också fortsättningsvis att vara en viktig näring på landsbygden som många saker på landsbygden bygger på. Jord- och skogsbruket ger mångsidighet och är en viktig faktor med tanke på regionens attraktionskraft och konkurrenskraft. Jordbruket som näring är dock fortfarande i behov av kraftiga utvecklingsåtgärder för att det ska kunna behålla och förbättra sin konkurrenskraft. Sådana landsbygdsliknande områden som har lyckats dra nytta av bl.a. den ökade uppskattningen av och de möjligheter som erbjuds av närmat, turism, gruvindustri och bioenergi kommer att vara framgångsrika. Utmaningarna är störst för de avsides belägna landsbygdsområdena och därför bör utvecklingen av deras kompetens- och näringsstruktur liksom bildningen av nätverk med större centra stödjas. Detta inbegriper ett behov av och en möjlighet till samarbete mellan aktörerna på landsbygden och i städerna, vilket blir allt viktigare när människorna i allt större utsträckning har bostad och är verksamma på flera orter. Ur regionutvecklingssynvinkel öppnar en pragmatisk modell som baserar sig på arbete, användning och växelverkan nya slags möjligheter. Sådana företag som är belägna utanför koncentrationer bör aktiveras och fås i högre grad med i utvecklandet av både teknikbaserade innovationer och innovationer som utgår från kundernas behov samt i innovationsgemenskaper som bildas mellan regionerna. Samtidigt bör möjlighet ges till interaktivt lärande och kompetenssamlande exempelvis inom mikrokluster, vid läroanstalter och inom organisationer för näringsutveckling. Närings-, trafik- och miljöcentralerna har en central roll i identifieringen av ämnen till innovationer, innovativa nyckelföretag och mikrokluster samt som lokala källor för kunskap, kompetens och praxis när det gäller innovationer som utgår från användarnas behov. För att verksamheten med innovationer som utgår från användarnas behov ska kunna stärkas på den lokala nivån förutsätts att finansiärernas och förmedlingsorganisationernas kunskapsnivå höjs. På landsbygden har det redan traditionellt funnits branschövergipande landsbygdsföretag i betydande utsträckning. Andelen flerbranschgårdar av alla lantgårdar kommer att växa 15

också i fortsättningen. För närvarande är flerbranschgårdarnas andel en dryg tredjedel av alla gårdar. Jordbrukspolitiken ska också fortsättningsvis beakta flerbranschgårdarnas behov. Hänsyn bör tas till branschövergripande landsbygdsföretag särskilt vid inriktningen av sektorspecifika lagstiftnings- och utvecklingsåtgärder. När kompetens- och specialiseringskraven ökar är det viktigt att dessa talrika, små landsbygdsföretag får hjälp med att börja växa. Det nuvarande systemet med företagstjänster når inte alla potentiella företagare på landsbygden. Det behövs modeller med hjälp av vilka de som är intresserade av att bli företagare plockas ut och uppmuntras till att starta företag. Hos företagstjänsterna behövs specialkunnande för att tillgodose behoven hos mikroföretagare på landsbygden. Offentliga företagstjänster tillhandahålls i Finland av en ganska brokig skara aktörer och serviceutbudet är svårbegripligt ur kundernas synvinkel. Nätverket av företagstjänster ska vara regionalt täckande också i fortsättningen. Verksamhetsställenas specialisering på olika sektorer ska främjas i syfte att höja graden av expertis. De möjligheter som företagandet i form av andelslag erbjuder för främjande av företagandet på landsbygden utnyttjas för närvarande inte till fullo och företagsrådgivarnas kompetens måste ökas i detta hänseende. Utvecklande av samhälleligt företagande kan inbegripa många möjligheter ur landsbygdens synvinkel. Målet för den nationella energi- och klimatstrategin är att öka användningen av förnybara energikällor och deras andel i energiförbrukningen i betydlig grad. Detta innebär stora möjligheter för landsbygden. Andelen förnybar energi kan ökas ytterligare genom en ökad användning av särskilt flis och annan träenergi, vindkraft, solenergi samt biodrivmedel och värmepumpar. Kring alternativa produktionssätt som utnyttjar förnybar energi kan byggas betydande energiföretagsamhet som hjälper till att ställa de förnybara energiresurserna till förfogande för det kringliggande samhället och som stöder landsbygdens, gårdarnas och regionernas energisjälvförsörjning. Fullgörandet av de skyldigheter att öka andelen förnybar energi som föreskrivs i lag ska säkerställas. Den ökande gruvdriften kommer redan inom de närmaste åren att påverka sysselsättningen inom och konkurrenskraften hos många landsbygdsområden, vilket innebär att tillväxtutsikterna för branschen ska beaktas bättre i fråga om infrastruktur, utbildning, arbetskraft, service och boende. Den kraftigt växande gruvindustrin i norra och östra Finland löser inte landskapens ekonomiska problem i deras helhet, men den kan på ett märkbart sätt bidra till att lyfta regionerna upp ur recessionen. Dessutom kommer ekonomin hos mindre regionekonomiska enheter än landskap, dvs. i praktiken regioner och pendlingsregioner, att utvecklas gynnsamt, vilket innebär att verkningarna är i praktiken mycket större. Åtgärder Tillväxten hos näringsverksamheten på landsbygden främjas. ANM, JSM, MM o Verksamhetsbetingelserna för naturturismen och utflyktsverksamheten förbättras. MM, ANM o Samarbetet mellan lokala företagare främjas i syfte att öka lokal produktion, skapa större marknader och höja kvaliteten på t.ex. produktionen av närmat. ANM, JSM o Regionernas förmåga att identifiera sina egna starka sidor och att förutspå deras näringspolitiska framtid förbättras. ANM o Förutsättningarna för jordbrukets lönsamhet säkerställs. JSM, ANM o Förmågan och beredskapen hos företag och organisationer som tillhandahåller företagstjänster på landsbygden att utnyttja utvecklingsresurser förbättras, särskilt när det gäller sådan innovationsverksamhet som utgår från användarnas behov eller praktiska behov t.ex. genom kurser som ordnas av närings-, trafik- och miljöcentralerna och TE-byråerna. ANM o Förfarandena för offentlig upphandling utvecklas. ANM, JSM o En företagsservicesedel införs i syfte att stödja små företag i deras köp av sakkunnigtjänster. ANM 16

o Möjligheterna att inom systemet med startpeng bevilja stöd också för säsongsbetonade företag och för företagsverksamhet på deltid utreds. ANM o Sektorstrategiernas åtgärder för ökning av välståndet på landsbygden främjas. ANM o Genomförandet av åtgärder för stödjande och främjande av företagandet på landsbygden effektiveras inom arbets- och näringsministeriets och jord- och skogsbruksministeriernas förvaltningsområden. ANM, JSM o Den ömsesidiga samordningen och arbetsfördelningen mellan samt kunnandet hos företagsombud, kommunala och regionala företagstjänster, närings-, trafik- och miljöcentraler samt andra parter som producerar tjänster inom konceptet FöretagsFinland, utvecklas när det gäller att identifiera innovationer, företagsidéer och nyckelföretag samt mikrokluster på landsbygden och att integrera dessa i det befintliga innovationssystemet. ANM, JSM Tillgången till företagarservice på landsbygden förbättras och den byråkratiska bördan för flerbranschföretagare på landsbygden lättas. ANM, JSM 4.5 Åtgärder för främjande av tillgången på arbetskraft på landsbygden Den allmänt minskande tillgången på arbetskraft lokalt till följd av att befolkningen åldras kan bemötas genom en förlängning av yrkeskarriärerna och utnyttjande av de arbetslösas arbetsinsatser. Bristen på arbetskraft kan lindras genom en ökning av produktiviteten i arbetet eller en minskning av arbetsbehovet med hjälp av nya handlingsmodeller som möjliggörs tack vare informations- och kommunnikationstekniken som är stadd i utveckling. Möjligheterna för olika ålderklasser att finna sysselsättning och förbättra deras ork i arbetet ska stödjas genom att utveckla olika slags flexibla mekanismer i arbetslivet och lösningar med deltidsarbete som är förenliga med människans biologiska och sociala livscykel. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid början av karriären. Behovet av arbetskraft inom turismen är ofta säsongsbetonat. Därför bör det finnas olika slags arbete under de olika säsongerna. Tryggandet av tillgången på arbetskraft på landsbygden i fortsättningen förutsätter att också invandrarnas arbetsinsats utnyttjas och att utländsk arbetskraft rekryteras. Invandrarnas specialkunnande och nätverk kan utnyttjas exempelvis i främjandet av turismnäringen på landsbygden. Också företagsverksamheten bland invandrare på landsbygden och inom landsbygdsnäringar ska främjas ytterligare. Landsbygdskommunerna, också mindre kommuner, kan med framgång balansera sin befolkningsstruktur och tillgången på arbetskraft genom både humanitär invandring och arbetsbaserad invandring. Mottagningen av flyktingar ska lämpligen genomföras i form av samarbete mellan regioner och kommuner, t.ex. så att man följer ansvarsfördelningen för samarbetsområdena för social- och hälsovården. Också nära liggande städers kunnande om integrationen av invandrare kan utnyttjas inom ramen för det regionala samarbetet. Det lönar sig att planera mottagandet på lång sikt, exempelvis med hjälp av en årlig, om än något mindre, kvot. Mottagningen av flyktingar ger goda möjligheter att stärka landsbygdskommunernas kunskaper om invandring, och på lång sikt kan de flyktingar som anlänt också uppmuntra arbetsbaserad invandring från sina gamla hemtrakter. Närings-, trafik- och miljöcentralernas invandringschefer och kontaktpersoner för invandringsfrågor stöder kommunerna i uppgörandet av program för integrationsfrämjande och ingår avtal med kommuner om mottagning av flyktingar. Arbetskraften utbildas ofta i städer och därefter är det svårt att få den att flytta tillbaka till landsbygden. För att tillgången på kompetent arbetskraft ska kunna tryggas ska förutsättningarna för arbetspendling från tätorterna och tillväxtcentra till landsbygden utvecklas. All den arbetskraft som behövs på landsbygden behöver inte nödvändigtvis i framtiden bo på 17

landsbygden även om distansarbetet från landsbygden samtidigt skulle ökas. Ett landsbygdsföretag som vill stärka sin kunskapsbas skulle kunna anställa talanger som verkar någon annanstans. Många servicenäringar på landsbygden som är stadda i utveckling karakteriseras av att deras verksamhetsbetingelser är beroende av hur mångsidiga talanger och kunskaper företagaren i fråga har. Växande sektorer på landsbygden, såsom gruvindustrin, behöver sin egen kunskapsbas. Tillgången på kortvarig utbildning, t.ex. läroavtalsutbildning, samt nätverksbildningen har en central betydelse. För att säkerställa tillgången på arbetskraft med tanke på produktionen av viktiga sociala tjänster på landsbygden också i framtiden bör införande av incitament av olika slag övervägas. Exempelvis kombinationen av arbetslöshet och företagande skulle kunna möjliggöras genom att ta i bruk det jämkade arbetslöshetsskyddets skyddade belopp. Detta skulle göra det möjligt för och uppmuntra invånarna i glesbygden att ta emot deltidsarbete eller kortvarigt arbete eller att skaffa företagsinkomster genom verksamhet som ligger någonstans mellan avlönat arbete och företagande. Särskilt tillåtelse att skaffa företagsinkomster skulle öka inkomstförvärvet i mindre skala, vilket senare skulle kunna leda till egentlig företagsverksamhet. Användningen av det skyddade beloppet skulle kunna inledas som pilotprojekt i glesbygden. Erfarenheterna skulle kunna utnyttjas för förenkling av det nuvarande arbetslöshetssystemet, för snabbare utbetalningar, för att underlätta mottagandet av arbete och för att öka arbetsmarknadens flexibilitet. Åtgärder Effekterna av införandet av olika slags incitament bedöms med tanke på förbättrande av tillgången på arbetskraft på landsbygden. FM, SHM, t.ex. o Fjärrortstillägg. FM o Avdrag för studielån. FM o Beskattningsincitament. FM o Det jämkade arbetslöshetsskyddets skyddade belopp. SHM Tillgången på TE-byråernas service säkerställs genom ett så omfattande nät av verksamhetsställen som möjligt. ANM, JSM God praxis som utvecklats i landsbygdskommunerna i fråga om mottaning av flyktingar, arbetsbaserad invandring och integrering av invandrare sprids. IM Närings-, trafik- och miljöcentralernas resurser för att stödja också landsbygdskommunernas åtgärder för främjande av invandring bl.a. i fråga om uppgörandet av program för integrationsfrämjande säkerställs. ANM 4.6 Åtgärder för stärkande av landsbygdens ställning inom regionalpolitiken Landsbygds- och regionalpolitiken är uppsplittrad i och med att det finns talrika aktörer, program och projekt. Det behövs en klar nationell syn på inriktning av landsbygds- och regionalpolitiken för att ena de olika aktörerna. Det bör skapas klarhet i arbetsfördelningen mellan olika delegationer och samarbetsgrupper (delegationen för regional- och strukturpolitik, samarbetsgruppen för landsbygdspolitiken, samarbetsgruppen för stadspolitiken, skärgårdsdelegationen) i fråga om verkställandet av den nationella landsbygdspolitiken. I fortsättningen granskas den nationella regionutvecklingen, landsbygdspolitiken och EU:s politik som en helhet. Den övergripande landsbygdspolitiska granskningen och samordningen av utvecklingsåtgärderna på såväl den regionala som den lokala nivån kräver också klarläggande. Statsrådets beslut om de rikstäckande målen för regionutvecklingen 2011 2015 utformas så att beslutet tydligare än det nuvarande regionalpolitiska målbeslutet utgör en nationell utvecklingsstrategi som omfattar samtliga regioner och att det verkställs genom program 18

som medfinansieras både av EU och nationellt. Statsrådets beslut ska inbegripa riktlinjerna i de stadspolitiska, landsbygdspolitiska och skärgårdspolitiska principbesluten. Dessutom utvecklas system för landsbygds-, skärgårds- och stadspolitiken och samarbetet mellan dem ökas liksom också samordningen av de olika politikområdena. Beredningen av den regionala landsbygdspolitiken ska stärkas. Den nya lagstiftningen om regionutveckling (1651/2009) och statens nya regionförvaltningssystem trädde i kraft vid ingången av 2010. Statens operativa verksamheter sker i allt större utsträckning inom regionförvaltningen (närings-, trafik- och miljöcentralerna, regionförvaltningsverken, skogscentralerna). Sådan statistik som baserar sig på den nuvarande region- och sektorsindelningen beskriver inte landsbygdens utveckling och stöder således inte regionutvecklingsarbetet på ett ändamålsenligt sätt. Den tredelning som i stor utsträckning används i utvecklingen av landsbygden baserar sig på 2005 års kommunindelning och den är inte längre användbar inom alla regioner särskilt på grund av de många kommunsammanslagningar som inträffat här emellan. Statistikcentralens indelning i näringsgrenar motsvarar inte landsbygdens i högra grad specialiserade, nätverksformade och klusterliknande näringar. Dessutom finns nästan ingen som helst statistik över människors vardag som genomlevs på flera orter eller statistik över byaverksamheten. Landsbygdens tredelning samt många statistiska uppföljningar av den regionala utvecklingen baserar sig på administrativa regionindelningar, i allmänhet på kommunindelningen. Materialet i statistikcentralens dataregister, som bl.a. gäller befolkningen, arbetet och byggnader, innehåller uppgifter om geografiskt läge i form av koordinater. Statistikcentralens databas med rutor innehåller koordinatbaserat statistiskt material räknat enligt rutorna på kartan. Rutorna mäter 250 m x 250 m och 1 km x 1 km. Rutorna täcker hela landet. Finlands miljöcentral har på basis av detta material bygg upp ett rikstäckande system för uppföljning av samhällsstrukturen: I det fastställs indelningen av samhällsstrukturen i regioner, såsom tätorter, byliknande områden och landsbygdsområden, vilka är oberoende av de administrativa gränserna. Det finns ett stort behov av statistik som är oberoende av de administrativa gränserna. Statistikföringen ska utvecklas så att olika slags områden och fenomen beaktas bättre. Statistikföringen ska basera sig på en enhetlig syn på hur regioner definieras och på typologisering, men det måste finnas möjlighet att tillämpa olika kriterier och regionindelningar allt efter behov. Utöver statistik ska man dessutom utveckla olika slags data som baserar sig på geografisk information och som beskriver befolkningsutvecklingen och den ekonomiska utvecklingen, och bättre beskriver boendet på flera ställen, fritidshobbyer, arbete och ekonomi. Enligt det regionalpolitiska målbeslutet behövs skräddarsydd politik för regioner av olika slag. Innan beslutet fattas och politiken börjar verkställas är det viktigt att beakta vilka slags verkningar beslutet och politiken har på olika regioner i fråga om kvalitet och styrka. För att landsbygdsaspekten ska kunna integreras i allt beslutsfattande som inbegriper regionala verkningar på både centralförvaltningens nivå och den regionala nivån införs en metod för bedömning av konsekvenserna för landsbygden. Bedömningen inkluderas i de befintliga bedömningsprocesserna och sammanslås med den övriga bedömningen av konsekvenserna av planer och program. Närområdet får ökad betydelse för en stor kommun som bildats till följd av kommunsammanslagningar. De allt större kommunerna behöver instrument som kan användas för att beakta frågor som är specifika för de olika delarna av kommunen vid det kommunala beslutsfattandet. Vid sidan av byaverksamheten stärker arbetet i aktionsgrupper det nödvän- 19

diga lokala utvecklingsarbetet. Vid sidan av Leader och byaverkamheten, finns det aktörer och nätverk på den lokala nivån som är föreningar och sällskap av olika slag. Åtgärder Strategierna för landskapsutveckling och regionutveckling sammanjämkas och genomförandet av programmen för utveckling av landsbygden samt användningen av anslag förenklas. ANM, JSM, FM Statistikföringen utvecklas så att olika slags områden och fenomen beaktas bättre. Sitra, Finlands miljöcentral, ANM, JSM, FM, Kommunförbundet, Statistikcentralen o Det startas ett projekt för statistikföring och regionindelning som baserar sig på geografisk information, på basis av vilket det går lättare att identifiera landsbygdens utvecklingsdrag och behov. Projektet möjliggör också uppdatering av landsbygdens tredelning. Sitra, Finlands miljöcentral, ANM, JSM, FM, Kommunförbundet, Statistikcentralen Integrering av landsbygdsaspekten i allt beslutsfattande som inbegriper regionala verkningar förbättras. Landsbygdens samarbetsgrupp (YTR), ministerierna, regionförvaltningen, kommuner, Kommunförbundet o En bedömning av konsekvenserna för landsbygden inkluderas som en förebyggande åtgärd i sådant beslutsfattande inom den centrala förvaltningen och på den regionala nivån som har regionala verkningar. En bedömning av konsekvenserna för landsbygden inkluderas i utredningarna om kommunsammanslutningar och i anslutningsavtalen. Landsbygdens samarbetsgrupp (YTR), ministerierna, regionförvaltningen, kommuner, Kommunförbundet Instrumenten för det lokala utvecklingsarbetet stärks och samarbetet med statliga och kommunala myndigheter stöds. JSM 20

Bilaga 1. Definitionen på landsbygd och bilden av hur landsbygdsliknande områden utvecklas Det finns ingen entydig definition på begreppet landsbygd. I Finland tillämpas en tredelning av landsbygden där de landskapsliknande kommunerna indelas i tre typer: stadsnära landsbygd, kärnlandsbygd och glesbygd (Bilaga 1, diagram 1). Tredelningen gjordes för första gången 1993 och den har uppdaterats 2000 och 2006. I och med att det skett många kommunsammanslagningar ska indelningen i landskapstyper ses över och den torde i fortsättningen basera sig på geografisk information. Stadsregionernas pendlingsregioner blir allt större. Diagram 2 i bilaga 1 beskriver tätorternas pendlingsregioner. På basen av denna analys går det att utgående från geografiska data ge en närmare definition på den stadsnära landsbygden och analysera utvecklingen av samhällsstrukturer av olika typ. Finland är till sin karaktär ett mycket landsbygdsbetonat, glest bebott land, som dock har många tätorter, där små och medelstora städers roll i den nationella regionala strukturen accentueras. Utgående från tredelningen av landsbygden bodde ca fyrtio procent av befolkningen i landsbygdsliknande kommuner år 2008. En analys som utgick från tätorter och pendlingsregioner gav vid handen att drygt åttio procent av befolkningen bodde på tätorter och endast knappa tjugo procent av befolkningen i glesbygden år 2009. Ca hälften av glesbebyggelsen är inom städernas influensområde, och ca hälften av de finländare som bor inom landsbygdsliknande områden bor på tätorter. Utvecklingsutsikterna för landsbygden varierar enligt storområde och landskapstyp. Generellt sett har landsbygden i närheten av de stora städerna i södra och västra Finland och den egentliga landsbygden (kärnlandsbygden) utvecklats positivt, och utvecklingsutsikterna för glesbygden i östra och norra Finland innebär de största utmaningarna. Utvecklingsbilden liknar i hög grad mosaik, och inom olika regioner och landsbygdstyper finns det både positiva och negativa avvikelser. En mer detaljerad bild av utvecklingen av landsbygdsområdena finns i bilaga 1. Befolkningsutvecklingen varierar stort mellan olika områdestyper. På de områden som möts av de största utmaningarna är avfolkningen per år över en procent, och den stadsnära landsbygden får inflyttningsöverskott. Utgående från indelningen i tätorter och pendlingsregioner har den största befolkningsförlusten åren 2000 2009 drabbat glesbygden på den djupaste landsbygden där befolkningen har minskat knappa tolv procent. Folkmängden i de glest bebodda områdena i närheten av stadsregionerna har ökat med drygt två procent. Befolkningens åldersstruktur och könsfördelning är snedvriden när det gäller olika landsbygdstyper. Utvecklingen syns i befolkningens försörjningskvot. Det faktum att unga kvinnor i högre grad än män flyttar till stadsregioner minskar nativiteten på landsbygdsområdena och snedvrider befolkningsstrukturen ytterligare. Enligt det geografiska informationsmaterialet ökade antalet arbetsplatser i Finland med nio procent åren 2000 2007. Ökningen av antalet arbetsplatser, som var särskilt kraftig åren 2005 2007, fördelade sig geografiskt sett jämt över hela landet. Utgående från indelningen i tätorter och pendlingsregioner ökade antalet arbetsplatser mest på tätorterna: på tätorterna inom de landsbygdsliknande regionerna ökade antalet arbetsplatser med drygt sex procent, medan antalet arbetsplatser minskade med knappa fem procent i de glest bebodda områdena på landsbygden. I de glest bebodda områdena i närheten av stadsregionerna ökade antalet arbetsplatser med ca åtta procent. Arbetstillfällena inom primärproduktionen minskade, och antalet arbetsplatser i servicebranscherna, särskilt inom den privata sektorn, ökade för alla områdestyper. I arbetsplatsstatistiken syns inte lågkonjunkturen 2008 2009, men arbetslöshetsgraden har sjunkit under 2009 och 2010 mer inom de landsbygdsliknande regionerna i östra och norra Finland än inom stora stadsliknande regioner. Många landsbygdsliknande områden har utvecklats i positiv riktning jämfört med förväntningarna och optimismen har ökat. 21

Denna bilaga beskriver landsbygdens utveckling utgående från landsbygdens tredelning (diagram 1) samt på basis av geografisk information (diagram 2). På grund av skillnaderna i källmaterialet kan de sammanräknade värdena skilja sig från varandra. Landsbygdstyperna 2006 Stad (58) Stadsnära landsbygd (89) Kärnlandsbygd (142) Glesbygd (143) Kommungräns Landskapsgräns Torneå Tornio Kemi Brahestad Raahe Rovaniemi Uleåborg Oulu Kokkola Karleby Kokkola Jakobstad Pietarsaari Kajana Kajaani Idensalmi Iisalmi Vasa Vaasa Äänekoski Kuopio Seinäjoki Varkaus Åminne Joensuu Jyväskylä Nyslott S:t Mikkeli Michel Savonlinna Tammerfors Tampere Jämsä Björnebirg Pori Valkeakoski Raumo Rauma Kuusankoski Imatra Tavastehus Hämeenlinna Lahti Kouvola Villmanstrand Lappeenranta Imatra Nystad Uusikaupunki Riihimäki Träskända Järvenpää Åbo Turku Hyvinge Hyvinkää Kotka Salo Kervo Kerava Borgå Porvoo 0 50 00 Lojo Lohja Vantaa kilometer Mariehamn Maarianhamina Helsingfors Helsinki Esbo Espoo Kajaanin yliopistokeskus, Oulun yliopisto Suomen Aluetutkimus FAR Grankulla Kauniainen 3.4.2006 Diagram 1. Landsbygdens tredelning (JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET 2006) 22

pendling till centrer utanför pendlingsregioner pendlingscentra stadsregion central tätort nedre tätort närliggande tätort landsbygd central tätort nedre tätort Landskapsgräns kilometer Diagram 2. Tätorternas pendlingsregioner (ANM 2010) Finlands miljöcentral/ykr och Statistikcentralen 23