Satellitbild Lite korta fakta Ett unikt reningsverk 1 2 Processavloppsvattnet från läkemedelstillverkningen i Snäckviken pumpas i en 6,5 km lång ledning. Den är upphängd i en avloppstunnel som leder till reningsverket på Gärtuna. Vatten från produktionsanläggningarna samlas upp och blandas i två bufferttankar, de rymmer 4000 m3 styck. Det motsvarar allt processavloppsvatten från tillverkningen under sex dygn. Kapaciteten är 75 m3/h Det finns totalt 15 miljoner plastbärare i de biologiska stegen som bakterierna och svamparna växer på. I avloppsstationen i Snäckviken passerar vattnet rensgaller och ph justeras till 4. Reningsprocessen omfattar behandling i sju steg. Den biologiska behandlingen består av tre svampsteg och två bakteriesteg i serie. På Gärtuna i Södertälje finns världens största tablettfabrik. Här finns också ett unikt biologiskt reningsverk, utvecklat för att bryta ned läkemedelrester i processavloppsvatten. Reduktioner: Organiska ämnen > 95 % Kväve > 70 % Fosfor ca 98 % Toxicitet Mycket hög reduktion Svårnedbrytbara ämnen Mycket hög reduktion 3 Satellitbild över recipienten: från Mälaren via Slussen i Södertälje 1, Hallsfjärden 2 och Himmerfjärden 3 till Landsort AstraZeneca AB 151 85 Södertälje Tel: 08-553 260 00 Fax: 08-553 290 00 www.astrazeneca.se Varje dag tar verket emot upp till 1200 m 3 vatten som under ett dygn passerar genom flera olika behandlingssteg, där svampar, bakterier och mikrodjur bryter ned organiska föroreningar. Processen leder till ett vatten som är så rent att det kan släppas direkt till Hallsfjärden Det tog fem år av utvecklingsarbete, innan processen var klar att tas i drift 1997. Idag är reningsverket utsett till en Best Available Technology anläggning (BAT), en anläggning där man tagit fram bästa möjliga teknik för att komma tillrätta med ett potentiellt miljöproblem. Arbetet med ständiga förbättringar pågår hela tiden, vilket leder till en mer stabil process med effektivare rening till en lägre kostnad och miljöpåverkan. Läs mer om hur verket fungerar på följande sidor.

Miljökonsekvenser Reningsprocessen Historik Svampar Ett vanligt reningsverk är inte anpassat för att bryta ned komplexa läkemedelssubstanser. Året var 1992 då Astra i samarbete med Anox i Lund utvecklade en reningsprocess för processavloppsvattnet från de två produktionsanläggningarna i Södertälje. Ett fullständigt avgiftat vatten samt maximal nedbrytning av svårnedbrytbara ämnen ställdes som krav på processen. I de första reningsstegen, bryter mikrosvampar ned organiska ämnen. Användning av mikrosvamp för rening av avloppsvatten är ovanligt, svampen har visat sig bryta ned komplexa föreningar som bakterier har svårt att klara av. Svampen gynnas genom att hålla en sur miljö, ph 4, i de tre seriekopplade tankarna. Biomassa som lossnar från bärarna skiljs av i en flotationsanläggning. Att rena processvatten från läkemedelstillverkning kräver en flexibel och robust teknik. Vattnets sammansättning kan variera från timme till timme då läkemedel ofta tillverkas under korta kampanjer, för att sedan inte återkomma under en längre period. Bakterier Efter fem års intensivt utvecklings-arbete togs så verket i drift 1997. Det renade vattnet släpps direkt till recipient. För att påverka omgivningen i minsta möjliga mån kontaktades marinekolog Ulf Larsson. Efter omfattande studier kunde han konstatera att den bästa utsläppsplatsen för det renade vattnet fanns i norra Hallsfjärden, där rätt strömningsförhållanden ger snabb utspädning och säker uttransport till Östersjön Konsekvenserna för miljön kan beskrivas så här Inga mätbara utsläpp av toxiska ämnen. Minimerade utsläpp av svårnedbrytbara ämnen. I följande reningssteg nyttjas bakterier, vilket är en vanligare reningsmetod. I tankarna håller man ett neutralt ph, 7, vilket gör att bakterier gynnas. I bakteriesteget trivs även mikrodjuren, encelliga ciliater och flercelliga rotatorier. Mikrodjuren filtrerar vattnet från frisimmande bakterier och bidrar till att det utgående vattnet är klart. När bakteriesteget passerats är vattnet renat till ungefär 90 procent. Aktivt kol När bakterier och svampar har gjort sitt, passerar vattnet ett aktivt kolsteg. En slurry av aktivt kol tar bort de mest svårnedbrytbara ämnena, och avgiftar vattnet fullständigt, vilket gör att inga läkemedelsrester kommer ut i naturen. Små effekter på Hallsfjärden. Kemisk fällning Störningar från AstraZeneca i Himmerfjärdsverket elimineras. I ett sista steg i reningsprocessen genomförs en kemisk fällning. En tillsats av järnsulfat fäller fosforn som olösligt järnfosfat. Det kemiska slammet avskiljs tillsammans med överskottsslam från bakteriesteget och steget med aktivt kol i en flotation. Slammet har ett högt värmevärde och bränns tillsammans med annat avfall på Igelstaverket. Minskade utsläpp från Himmerfjärdsverket ger också lägre belastning på Hallsfjärden. Minskad export av kväve till Östersjön, vilket bidrar till att minska övergödning Tillståndet i skärgården, från slussen i Södertälje till Landsort, öppningen till Östersjön, förbättras i och med AstraZenecas nya reningsverk. Ulf Larsson, marinekolog Läkemedel i miljön Då läkemedel är konstruerade för att påverka biologiska system är det viktigt att minimera mängderna som kommer ut i naturen. Utsläpp till miljön kan ske på olika sätt. Dels vid tillverkning men även genom att läkemedel spolas ned i toaletten eller kastas i soporna. Överblivna läkemedel ska alltid lämnas in på apoteket, som ser till att de tas om hand på bästa sätt, för minimal miljöpåverkan. Läkemedelssubstanser och nedbrytningsprodukter kan också nå ut i miljön via användning. Efter att läkemedlet konsumerats och sedan utsöndrats i urin och avföring, förs det via avloppet till vattenmiljön. Ett vanligt reningsverk är inte anpassat för att bryta ned de komplexa substanser som läkemedel är. I vissa fall bryts det ned eller fastnar i slammet. I en del fall följer läkemedlet med via det renade vattnet ut till den omgivande miljön. Intensiv forskning inom flera områden pågår för att lösa denna problematik. För att AstraZeneca ska minimera sina utsläpp till miljön från produktionen kontrolleras det utgående vatten från reningsverket kontinuerligt. På så sätt vet man att reningsprocessen fungerar som den ska. Ingående studier har visat att reningsverket bryter ned läkemedelsrester upp till 99,9% Passagen genom reningsverket tar ett dygn. Under den tiden har vattnet passerat sju reningssteg som börjar med en bioreaktor och slutar med ett sista sandfilter. I bioreaktorerna finns plastbärare, där biofilm av bakterier och svampar växer i lager på lager. Att nyttja en sådan teknik ger en tålig reningsprocess, som inte är så känslig för störningar. Efter bioreaktorerna följer reningssteg med aktivt kol, kemisk fällning och sandfiltrering innan vattnet är renat och kan släppas direkt till Hallsfjärden. Sandfilter I ett sista steg passerar vattnet ett sandfilter, detta för att försäkra sig om en bra avskiljning av partiklar. BUFFERTANK KOLSTEG SVAMPSTEG SANDFILTER FLOTATION BAKTERIE- & KEMISK FÄLLNING MIKRODJURSTEG Reningsverket B650 I stället för att växa fritt i vattnet bildar mikroorganismerna en biofilm på plastbärarnas vingar. Kontrollrummet i B650