Aktivitetsersättning
En vägledning är i första hand ett stöd för Försäkringskassans medarbetare vid ärendehandläggning och utbildning. En vägledning innehåller en samlad information om vad som gäller på det aktuella området, uppdelat på tillämpnings- och metodstödsavsnitt. En vägledning kan innehålla beskrivningar av författningsbestämmelser allmänna råd förarbeten rättspraxis JO:s beslut En vägledning kan även innehålla beskrivningar av hur man ska handlägga ärenden på det aktuella området och vilka metoder som då ska användas. Vägledningarna uppdateras fortlöpande. Ändringar arbetas in i den elektroniska versionen. Den elektroniska versionen hittar du på http://www.forsakringskassan.se/om Försäkringskassan/Dina rättigheter och skyldigheter/vägledningar och rättsliga ställningstaganden Vägledningar. Du som arbetar på Försäkringskassan hittar dem också på Fia. Upplysningar: Försäkringskassan Rättsavdelningen Version 4. Beslutad 2016-06-09. Finns ej i tryckt form
Innehåll Förkortningar... 12 Sammanfattning... 14 Läsanvisningar... 16 1 Inledning... 17 1.1 En välfungerande sjukförsäkringsprocess... 17 1.2 Införandet av sjukersättning och aktivitetsersättning och lagändringarna sedan 2008... 17 1.3 Vägledning i fyra delar... 18 1.4 FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning... 19 1.5 Funktionshinderspolitiken... 19 1.6 Strategiska myndigheter och delmål... 20 1.7 Försäkringskassans strategiska inriktning... 21 1.8 Tillgänglighet... 21 1.8.1 Begreppet tillgänglighet... 21 1.8.2 Kognitiv tillgänglighet... 22 1.9 Mänskliga rättigheter i Försäkringskassan... 22 1.10 Begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder... 23 2 Ansökan, utbyte och förlängning... 25 2.1 Allmänt om ansökan... 25 2.1.1 Metodstöd Olika ansökningsblanketter... 26 2.1.2 Metodstöd Rätt ansökningsblankett... 26 2.1.3 Metodstöd Flera ansökningar samtidigt... 27 2.1.4 Metodstöd Ansökningsdatum... 28 2.1.5 Metodstöd Ansökan utan fastställd blankett... 28 2.1.6 Metodstöd Undertecknande av ansökan... 29 2.1.7 Metodstöd Ofullständigt ifylld ansökan... 30 2.2 Handlingar som ska bifogas till ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång... 31 2.3 Ansökan om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång beviljas under pågående period med ersättning för nedsatt arbetsförmåga... 32 2.4 Handlingar som ska bifogas till ansökan om aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga... 32 2.5 Metodstöd läkarutlåtande till ansökan... 33 2.5.1 Uppmaning att komma in med läkarutlåtande... 33 2.5.2 Om inget läkarutlåtande lämnas in... 33 2.5.3 Läkarutlåtande kommer in utan ansökan... 34 2.6 Skyldighet att avisera annat EU/EES-land vid prövning av aktivitetsersättning för personer bosatta i Sverige... 34 2.6.1 Metodstöd avisera ett annat EU/EES-land vid prövning av aktivitetsersättning för bosatta i Sverige... 35 2.7 Läkarutlåtande till annat EU/EES-land... 35 2.8 Metodstöd En ansökan ska alltid prövas... 35 2.9 Metodstöd Den försäkrade vill återta sin ansökan... 35 2.10 Metodstöd Avvisning... 36 2.11 Skyldighet att lämna uppgifter... 37 3
2.12 På heder och samvete... 38 2.13 Yrkande och önskemål från den försäkrade... 38 2.13.1 Bevilja ersättning utöver yrkandet... 39 2.13.2 Skillnaden mellan kommunicering enligt förvaltningslagen och information om beslut... 39 2.14 Ansökan om en ny period med aktivitetsersättning... 40 2.15 Tidpunkt för nybeviljande av aktivitetsersättning... 40 2.16 Tidpunkt för beviljande vid ansökan om högre grad av aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga... 40 2.17 Försäkringskassan initierar prövning av aktivitetsersättning... 40 2.17.1 Utbyte till aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga... 40 2.17.2 Tidpunkt för beviljande av aktivitetsersättning vid utbyte... 41 2.18 Förlängning av aktivitetsersättning... 43 2.18.1 Förlängning när den försäkrade saknar sjukdomsinsikt... 43 2.18.2 Förlängning för kortare period än ett år på grund av pågående eller planerade åtgärder... 44 2.19 Ansökan och prövning för den som är bosatt i ett annat EU/EESland... 50 2.20 Begäran om E213 från annat land... 50 3 Rätten till aktivitetsersättning vid förlängd skolgång... 51 3.1 Vad innebär begreppet förlängd skolgång?... 51 3.2 Bakgrund och syfte med aktivitetsersättning vid förlängd skolgång... 52 3.3 Vad är grundläggande utbildning?... 52 3.4 Grundläggande bestämmelser för aktivitetsersättning vid förlängd skolgång... 53 3.4.1 Sambandet mellan funktionsnedsättningen och behovet av den förlängda skolgången... 53 3.4.2 Deltidsstudier... 54 3.5 Förmånsnivå... 54 3.6 Förmånstid... 54 3.6.1 Vid vilka åldrar kan aktivitetsersättning beviljas och för hur lång tid?... 54 3.6.2 Vilka studier beaktas vid beviljandet för vilka studier lämnas ersättning?... 54 3.7 När är den förlängda skolgången avslutad?... 55 3.7.1 Vad innebär avslutad skolgång?... 55 3.7.2 Definitioner på avslutad skolgång... 55 3.7.3 Avslutad skolgång utifrån val av skolform... 55 3.7.4 Elever som läser enligt övergångsbestämmelserna... 57 3.8 Under vilken tid pågår den förlängda skolgången?... 57 3.9 Tre situationer när den förlängda skolgången inte längre pågår men kan avslutas senare... 58 3.10 Individuell studieplan... 59 3.11 Frågor att ta ställning till under utredningen... 59 3.11.1 Utredning av sambandet mellan funktionsnedsättningen och behovet av den förlängda skolgången... 60 3.11.2 Utredning av hur långt den försäkrade kommit i sin utbildning och hur lång tid som kvarstår för att nå grundläggande kunskaper till och med gymnasienivå... 61 3.12 Byte av utbildningsprogram eller skolform utredning med skolan i första hand... 62 3.13 Metodstöd Beräkningsmodellen: när skolan inte kan lämna de uppgifter som behövs... 64 3.14 Byte som är orsakat av funktionsnedsättningen hur beräknas tiden som kan beviljas?... 66 4
3.15 Byte som inte är orsakat av funktionsnedsättningen hur beräknas tiden som kan beviljas?... 68 3.16 Uppehåll i studierna innan skolgången blivit förlängd på grund av funktionsnedsättningen... 69 3.17 Deltidsstudier... 71 3.18 Ersättning under lov och andra ledigheter... 72 3.19 Avbrott i studierna efter att skolgången blivit förlängd på grund av funktionsnedsättningen... 73 4 Rätten till aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga... 75 4.1 Vid vilken ålder kan man få aktivitetsersättning och hur länge?... 75 4.2 Grundläggande bestämmelser för aktivitetsersättning... 75 4.3 Det medicinska kriteriet... 76 4.4 Kriteriet nedsatt arbetsförmåga... 76 4.5 Kriteriet förvärvsarbete på arbetsmarknaden... 77 4.6 Varaktighetskriteriet minst ett år... 78 4.7 Bedömning av arbetsförmågans nedsättning... 79 4.7.1 Bisysslor, uppdrag och ideellt arbete... 79 4.7.2 Fritidsintressen... 80 4.7.3 Arbete med skötsel av hemmet, vård av barn och anhöriga... 80 4.7.4 Försörjningsförmåga inkomster av arbete... 82 4.7.5 Egenföretagare... 82 4.7.6 Uppsägningslön... 83 4.7.7 Avgångsvederlag... 83 4.8 Bedömningen ska göras oavsett på vilket sätt prestationsförmågan är nedsatt... 83 4.9 Heltidsarbete är grund för bedömningen... 83 4.9.1 Den som tidigare arbetat mer än heltid... 84 4.10 Olika grader av aktivitetsersättning... 84 4.10.1 Den som tidigare arbetat deltid eller inte alls... 85 4.10.2 Hel aktivitetsersättning... 85 4.10.3 Tre fjärdedels aktivitetsersättning... 86 4.10.4 Halv aktivitetsersättning... 87 4.10.5 En fjärdedels aktivitetsersättning... 88 4.10.6 Bevilja ersättning på olika nivåer under samma period... 88 4.11 Påverkas rätten till aktivitetsersättning av att rehabilitering pågår under perioden med aktivitetsersättning?... 88 4.12 Prövning av en ny period med aktivitetsersättning... 89 4.13 Förutsättningar för utbyte av sjukpenning mot aktivitetsersättning... 90 5 Försäkringskassans utredning i aktivitetsersättningsärenden... 92 5.1 Försäkringskassans service- och utredningsskyldighet... 92 5.2 Metodstöd generella utgångspunkter för utredning i ett aktivitetsersättningsärende... 93 5.3 Vilka uppgifter behövs för att bedöma arbetsförmågan?... 94 5.4 Hämta intern information... 95 5.5 Försäkringskassans medicinska utredning... 96 5.5.1 Grundläggande medicinska uppgifter som behövs för att kunna bedöma arbetsförmågans nedsättning: DFA-kedjan... 97 5.5.2 Övriga medicinska uppgifter som behövs för att kunna bedöma arbetsförmågans nedsättning... 98 5.5.3 Metodstöd bedömning av om det medicinska underlaget är tillräckligt... 100 5.5.4 Komplettering av medicinskt underlag... 101 5
5.6 Försäkringskassans övriga utredning... 102 5.6.1 Utredning med den försäkrade... 102 5.6.2 Uppgifter du behöver inhämta från den försäkrade... 103 5.6.3 Utredning med andra aktörer... 107 5.6.4 Medicinskt underlag ger tillräckligt med uppgifter behövs övrig utredning?... 109 5.7 Vilken information ska lämnas till den försäkrade när du tagit ställning till rätten till aktivitetsersättning?... 110 6 Tidpunkten för försäkringsfallet... 112 6.1 Allmänt om försäkringsfallet... 112 6.2 Två typer av försäkringsfall... 113 6.3 När fastställs tidpunkten för försäkringsfallet?... 113 6.4 Rättspraxis tidpunkten för försäkringsfallet... 115 6.5 Ska försäkringsfallet fastställas till kalenderår eller kalenderår och kalendermånad?... 116 6.6 Metodstöd utredning om tidpunkten för försäkringsfallet... 119 6.7 Beslut om försäkringsfallet... 119 7 Vem är försäkrad för aktivitetsersättning?... 120 7.1 Försäkringstillhörighet... 120 7.1.1 Beslut då personen aldrig har varit försäkrad i Sverige... 120 7.2 Försäkrad för inkomstrelaterad aktivitetsersättning och/eller garantiersättning... 121 7.3 Försäkrad för inkomstrelaterad aktivitetsersättning... 122 7.3.1 Vem arbetar i Sverige?... 123 7.3.2 När börjar försäkringen för inkomstrelaterad aktivitetsersättning att gälla?... 123 7.3.3 Hur länge gäller försäkringen för inkomstrelaterad aktivitetsersättning?... 123 7.3.4 Undantag för biståndsarbetare m.fl.... 125 7.3.5 Försäkrad för inkomstrelaterad aktivitetsersättning vid speciella försäkringssituationer... 125 7.4 Försäkrad för garantiersättning... 126 7.4.1 Vem är bosatt i Sverige?... 127 7.4.2 När börjar den bosättningsbaserade försäkringen att gälla?... 128 7.4.3 Hur länge gäller den bosättningsbaserade försäkringen?... 128 7.5 Inverkan av EU:s regler och bestämmelser i konventioner... 128 7.6 Beslut då personen inte är försäkrad vid försäkringsfallet... 128 7.7 Metodstöd Försäkrad för inkomstrelaterad aktivitetsersättning och/eller garantiersättning... 130 8 Metoder och underlag i handläggningen... 135 8.1 Allmänt om metoder och underlag för utredning och samordning... 135 8.2 Olika medicinska underlag... 135 8.2.1 Läkarutlåtande om hälsotillstånd... 136 8.2.2 Särskilt läkarutlåtande... 136 8.2.3 Läkarutlåtande efter teamutredning... 137 8.3 Sjukpenning i samband med utredning för försäkrade som har partiell aktivitetsersättning... 137 8.4 Ersättning för läkarutlåtanden och särskilda läkarutlåtanden... 137 8.4.1 Ersättning till läkaren... 137 8.4.2 Metodstöd Ersättning till läkaren för läkarutlåtanden i vissa fall... 139 8.4.3 Ingen ersättning kan betalas ut till den försäkrade... 139 8.5 Metoder för att analysera det medicinska underlaget... 140 6
8.5.1 DFA-kedjan... 140 8.5.2 Försäkringsmedicinskt beslutsstöd... 140 8.5.3 Försäkringsmedicinsk rådgivare... 141 8.5.4 Dokumentation vid gruppkonsultation med försäkringsmedicinsk rådgivare... 142 8.6 Metoder att utreda med den försäkrade... 143 8.6.1 Utredningssamtal... 143 8.6.2 SASSAM-kartläggning... 144 8.6.3 Besök hos den försäkrade... 144 8.6.4 Att tänka på när den försäkrade bor eller vistas i annat land än Sverige... 144 8.7 Metoder att utreda och samordna med den försäkrade och övriga aktörer... 146 8.7.1 Min Plan... 146 8.7.2 Avstämningsmöte... 146 8.7.3 Gemensam kartläggning med Arbetsförmedlingen... 147 8.7.4 Överlämningsmöte... 148 8.8 Om dokumentation och sammanställning av underlag inför beslut... 149 8.8.1 Metodstöd - Viktigt angående dokumentation i journal... 149 8.8.2 Metodstöd - När du skriver utkast till beslutsbrev... 149 9 Beslut hos Försäkringskassan... 151 9.1 Beslut av särskilt utsedd beslutsfattare särskild beslutsordning... 151 9.2 Beslut om aktivitetsersättning... 151 9.2.1 Beslut i ärenden om aktivitetsersättning som fattas av särskilt utsedd beslutsfattare... 152 9.2.2 Beslut i ärenden om aktivitetsersättning som fattas av handläggare... 152 9.2.3 Beslut i ärenden om aktivitetsersättning som fattas av specialist... 153 9.3 Metodstöd Kvalitetssäkring... 153 9.4 Kommunicering enligt förvaltningslagen och information om kommande beslut... 154 9.4.1 Kommunicering enligt förvaltningslagen... 154 9.4.2 Information om kommande beslut... 154 9.4.3 Metodstöd när det är aktuellt att kommunicera... 155 9.4.4 Metodstöd - Anstånd när den försäkrade vill komplettera beslutsunderlaget... 156 9.5 Rätten att lämna uppgifter muntligt... 156 9.6 Metodstöd fatta beslut... 157 9.7 Avvikande mening... 158 9.8 Flera beslut vid ett och samma beslutstillfälle... 158 9.8.1 Information i samband med beslutet... 158 9.8.2 Särskilt högriskskydd efter period med aktivitetsersättning... 158 9.9 Interimistiska beslut... 159 9.9.1 Metodstöd Interimistiska beslut... 161 9.9.2 Återbetalningsskyldighet vid interimistiska beslut... 167 9.10 Omprövning, ändring och överklagande av beslut... 167 10 Rehabilitering... 169 10.1 Syftet med rehabiliteringsinsatser för unga med aktivitetsersättning... 169 10.2 Inledande bestämmelser om rehabilitering... 169 10.3 För vem samordnar Försäkringskassan rehabiliteringsinsatser?... 170 10.4 Individens samtycke... 171 10.5 Rehabiliteringsåtgärder ska utgå från den försäkrades förutsättningar och behov... 171 7
10.6 Den försäkrades skyldigheter att medverka i rehabilitering... 172 10.7 Försäkringskassans skyldighet att samordna rehabiliteringsinsatser... 173 10.8 Vad innebär Försäkringskassans samordningsansvar på individnivå?... 173 10.9 Arbetsgivarens skyldigheter för anpassning och rehabilitering... 175 10.10 Försäkringskassans skyldighet att erbjuda, planera och samordna aktiviteter för personer med aktivitetsersättning... 177 10.11 Metodstöd Utreda, planera och samordna rehabiliteringsinsatser och aktiviteter... 178 10.12 Metodstöd Möten med den försäkrade för att planera rehabiliteringsinsatser och aktiviteter... 180 11 Samverkan... 183 11.1 Syftet med samverkan kring personer som har aktivitetsersättning... 183 11.2 Vad innebär Försäkringskassans samordningsansvar på strukturell nivå?... 184 11.3 Med vilka aktörer samordnar Försäkringskassan rehabiliteringsinsatser?... 185 11.4 Hälso- och sjukvårdens ansvarsområde... 185 11.5 Arbetsförmedlingens ansvarsområde... 186 11.5.1 Arbetsförmedlingens särskilda uppdrag för vissa unga med funktionsnedsättning... 186 11.6 Kommunens ansvarsområde... 187 11.6.1 Insatser enligt LSS... 188 11.6.2 Daglig verksamhet enligt LSS... 189 11.6.3 Sysselsättning enligt SoL... 189 11.7 Samverkan med Arbetsförmedlingen... 189 11.8 Metodstöd- Förstärkt samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan... 190 11.8.1 Möta kunden och planera... 193 11.8.2 Begära möte (Af eller FK, beroende på vem som identifierat kunden)... 194 11.8.3 Gemensam kartläggning... 195 11.8.4 Planera insatser (Af och FK)... 196 11.8.5 Klargöra kundens ekonomiska ersättning (FK)... 198 11.8.6 Genomföra och följa upp insatser... 200 11.8.7 Följa upp kundens plan (Af och FK)... 201 11.8.8 Avsluta förstärkt samarbete... 202 11.9 Samverkan med Sveriges kommuner och landsting (SKL)... 203 11.10 Samverkan genom Samordningsförbund... 203 11.11 Samverkan inom Europiska socialfonden (ESF)... 204 11.12 Samverkan med arbetsgivare... 204 11.13 Sociala företag... 205 12 Arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder... 206 12.1 Rehabiliteringsåtgärder... 206 12.2 Vad är arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder?... 206 12.2.1 Arbetsträning... 206 12.3 Försäkring för den som skadar sig eller orsakar skada under utredning eller arbetslivsinriktad rehabilitering... 207 12.3.1 Om den försäkrade skadar sig... 207 12.3.2 Skada hos arbetsgivare eller utbildningsanordnare... 207 13 Rehabiliteringsersättning... 209 13.1 Förutsättningar för att få rehabiliteringsersättning... 209 8
13.2 Särskilt bidrag... 209 13.2.1 Kursavgifter... 210 13.2.2 Läromedel... 210 13.2.3 Resor... 210 13.2.4 Ledsagare... 211 13.2.5 Utbetalning av särskilt bidrag... 211 13.2.6 Ersättningstidens längd... 212 13.2.7 Beslut om särskilt bidrag... 212 14 Aktiviteter för dem som har aktivitetsersättning... 213 14.1 Aktivitetsersättning ska stimulera till aktivitet... 213 14.2 Försäkringskassans ansvar... 214 14.3 Vad avses med aktiviteter?... 214 14.4 Exempel på aktiviteter... 216 14.5 Vissa verksamheter och åtgärder ses inte som aktiviteter... 216 14.6 Vad menas med en lämplig aktivitet?... 217 14.7 Arbetslivsinriktad rehabilitering och aktiviteter... 218 14.8 Undersöka den försäkrades förutsättningar... 220 14.9 Planering av aktiviteter... 221 14.10 Syftet med gemensam planering... 221 14.11 Ställningstagande till aktivitet och lämplighet... 222 14.12 Följa upp... 225 14.13 Kostnader i samband med aktiviteter... 227 14.14 Kursavgifter... 227 14.15 Avgifter för idrottsaktiviteter... 228 14.16 Anmälningsavgifter och medlemsavgifter... 228 14.17 Kostnader för studiematerial och arbetsmaterial... 229 14.18 Kostnader för resor... 230 14.19 Utbetalning av särskild ersättning... 230 14.20 Möjlighet till fortsatt aktivitet vid övergång till sjukersättning... 231 15 Försäkrade som har tre fjärdedels aktivitetsersättning... 232 15.1 Allmänt... 232 15.2 Försäkringskassans ansvar... 232 15.2.1 Underrättelse till Arbetsförmedlingen... 232 15.2.2 Ersättning till Arbetsförmedlingen och Samhall AB... 233 15.2.3 Metodstöd - Särskilda insatser för den som får tre fjärdedels aktivitetsersättning... 234 15.3 Arbetsförmedlingens ansvar... 234 15.3.1 Meddelande om åtgärder... 234 15.3.2 Underrättelse om förändringar i anställningen... 235 15.4 Omprövning, ändring och överklagande... 235 16 Vilande aktivitetsersättning... 236 16.1 Syftet med vilande ersättning... 236 16.2 Nya bestämmelser gällande vilande aktivitetsersättning från 1 januari 2013... 237 16.3 Vem kan få vilande ersättning?... 238 16.3.1 Metodstöd När är det aktuellt med vilande ersättning?... 238 16.4 Ansökan om vilande ersättning... 238 16.5 Flera perioder med ersättning... 239 16.5.1 Metodstöd vad ska Försäkringskassan utreda inför beslut om vilande ersättning?... 239 16.6 Vilandeperiodens längd... 240 9
16.7 Flera perioder med vilande ersättning... 241 16.8 Aktivitetsersättning efter vilandeperiod... 242 16.9 Vilande ersättning vid förvärvsarbete... 243 16.9.1 Helt eller delvis vilande aktivitetsersättning vid förvärvsarbete... 244 16.9.2 Månadsbelopp när aktivitetsersättning är vilande vid förvärvsarbete... 246 16.10 Vilande aktivitetsersättning vid studier... 246 16.10.1 Vid vilka studier är det aktuellt med vilande aktivitetsersättning?... 247 16.11 Från och med när påverkas utbetalningen när ersättningen blir vilande?... 247 16.11.1 Från och med vilken månad utbetalas månadsbeloppet vid vilande ersättning vid förvärvsarbete?... 247 16.12 Vilande ersättning vid förvärvsarbete och vid studier under samma 24-månadersperiod... 248 16.13 Under perioden med vilande ersättning... 249 16.14 Metodstöd Under tiden med vilande aktivitetsersättning... 249 16.15 Den försäkrade begär att vilandeförklaringen ska upphävas... 250 16.16 Försäkringskassan upphäver beslut om vilandeförklaring utan att den försäkrade har begärt det... 251 16.16.1 Beslut om vilandeförklaring upphävs på grund av sjukdom... 251 16.16.2 Beslut om vilandeförklaring upphävs på grund av annan anledning än sjukdom... 252 16.17 Utbetalning av aktivitetsersättning efter upphävande av vilandeförklaring... 253 16.18 Arbete eller studier inom EU/EES... 254 16.19 Anmälningsskyldighet... 254 16.20 Hur påverkas andra ersättningar när aktivitetsersättning vilandeförklaras?... 255 16.20.1 Arbetsskadelivränta... 255 16.20.2 Livränta enligt 43 kap. SFB om statligt personskadeskydd... 255 16.20.3 Handikappersättning... 255 16.20.4 Bostadstillägg... 255 16.20.5 SGI och dagersättning... 255 17 Anmälningsskyldighet... 256 17.1 Vem är anmälningsskyldig?... 256 17.2 Hur ska anmälan göras?... 256 17.2.1 Metodstöd Hur ska anmälan göras?... 257 17.3 Anmälan om att den förlängda skolgången inte längre kan anses pågå... 257 17.4 Anmälan om förvärvsarbete... 258 17.4.1 Arbete inom åttondelen omfattas av anmälningsskyldigheten... 259 17.4.2 När är den försäkrade inte anmälningsskyldig?... 260 17.4.3 Metodstöd När är den försäkrade inte anmälningsskyldig... 260 17.5 Anmälan om väsentligt förbättrad arbetsförmåga... 261 17.5.1 Väsentligt förbättrad arbetsförmåga... 261 17.6 Metodstöd Handläggning av anmälan... 263 17.7 Metodstöd Information om anmälningsskyldigheten... 263 18 Omprövning av aktivitetsersättning vid ändrade förhållanden... 265 18.1 Grundläggande bestämmelser... 265 18.2 När är omprövning av rätten till ersättning aktuell?... 266 18.3 När är omprövning inte aktuellt?... 266 18.3.1 Väsentligt förbättrad arbetsförmåga när den försäkrade inte arbetar... 267 10
18.3.2 Väsentligt förbättrad arbetsförmåga vid arbete... 267 18.3.3 När den förlängda skolgången inte längre ska anses pågå... 270 18.4 Studier under tid med aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga... 271 18.5 Omprövning efter tid med vilande aktivitetsersättning... 272 18.6 Förbättrad försörjningsförmåga?... 273 18.7 Sanktionsmöjligheter... 273 18.8 Vad händer när någon vägrar att medverka i utredning av arbetsförmågan och i rehabilitering?... 273 18.9 Metodstöd Omprövning av aktivitetsersättning vid ändrade förhållanden... 275 18.9.1 Överlämningsmöte till Arbetsförmedlingen... 284 18.9.2 Få tillbaka tidigare sjukpenninggrundande inkomst (SGI)... 284 18.9.3 Arbetsskadelivränta... 284 18.10 Återbetalningsskyldighet... 285 18.11 Interimistiska beslut... 286 18.12 Metodstöd beslut i samband med ställningstagande om återkrav... 286 18.13 Eftergift... 286 18.14 Avdrag på ersättning (kvittning)... 287 18.15 Avsäga sig rätten till ersättningen... 287 18.15.1 Metodstöd den försäkrade vill avsäga sig rätten till ersättningen... 288 19 När aktivitetsersättningen upphör för att den försäkrade fyller 30 år... 289 19.1 Metodstöd Information när aktivitetsersättningen upphör för att den försäkrade fyller 30 år... 289 19.2 Informationsutskick... 290 19.3 Arbetslivsintroduktion övergångsbestämmelser... 290 19.3.1 Rehabiliteringsåtgärder pågår när aktivitetsersättning upphör på grund av att den försäkrade fyller 30 år... 290 19.3.2 Samordningsansvaret för den som inte längre får aktivitetsersättning... 291 19.4 Avstämningsmöte... 291 19.5 Sjukpenninggrundande inkomst, sjukpenning och sjukpenning i särskilda fall... 291 19.6 Boendetillägg... 292 19.7 Särskilt högriskskydd efter period med aktivitetsersättning... 292 19.8 Sjukersättning... 293 Källförteckning... 294 Sakregister... 302 11
Förkortningar AFL AML ATP Bet. BT Ds EEG EES EG ESF EU FKAR FKFS FKRS Lag (1962:381) om allmän försäkring Arbetsmiljölagen Allmän tilläggspension Betänkande från utskotten Bostadstillägg Departementsserien Europeiska Ekonomiska Gemenskapen Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Europeiska Gemenskapen Europeiska Socialfonden Europeiska Unionen Försäkringskassans allmänna råd Försäkringskassans föreskrifter Försäkringskassans rättsliga ställningstagande FL Förvaltningslagen (1986:223) FR FÖD Förordning 1408/71 Förordning 574/72 Förordning 883/2004 Förordning 987/2009 HFD Förvaltningsrätten Försäkringsöverdomstolen Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen Högsta förvaltningsdomstolen HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) IL Inkomstskattelagen (1999:1229) KPI KR Konsumentprisindex Kammarrätten 12
KRNG KRNJ KRNS KRSU KVS LAF LAS LSP LSS LVU OSA PGB PGI Prop. RAR RFFS RFV RR RÅ SASSAM SFB SFBP SfU SGA SGI SKL SjLL Kammarrätten i Göteborg Kammarrätten i Jönköping Kammarrätten i Stockholm Kammarrätten i Sundsvall Kriminalvårdsstyrelsen Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Lagen (1982:80) om anställningsskydd Lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga Offentligt skyddad anställning Pensionsgrundande belopp Pensionsgrundande inkomst Regeringens proposition Riksförsäkringsverkets allmänna råd Riksförsäkringsverkets föreskrifter Riksförsäkringsverket Regeringsrätten Regeringsrättens årsbok Strukturerad Arbetsmetodik för Sjukfallsutredning och SAMordnad rehabilitering Socialförsäkringsbalken Lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken Socialförsäkringsutskottet Särskilt grundavdrag Sjukpenninggrundande inkomst Sveriges kommuner och landsting Lagen (1991:1047) om sjuklön SofL Socialförsäkringslagen (1999:799) SoL Socialtjänstlagen (2001:453) SOU TUFF Statens offentliga utredningar Teckenspråksutbildning för vissa föräldrar UtlL Utlänningslagen (2005:716) 13
Sammanfattning I denna vägledning beskrivs bestämmelserna om aktivitetsersättning. Dessa förmåner regleras i socialförsäkringsbalken (SFB). Vägledningen ska vara ett stöd i det dagliga arbetet hos Försäkringskassan så att bestämmelserna tillämpas på ett riktigt sätt. Kapitel 1 beskriver det övergripande syftet med lagstiftningen och det förhållningssätt som ska prägla Försäkringskassans arbete. Kapitel 2 beskriver vad som gäller vid ansökan om aktivitetsersättning och då Försäkringskassan tar initiativ till att bevilja ersättning utan ansökan. Kapitel 3 handlar om rätt till aktivitetsersättning vid förlängd skolgång. Kapitel 4 beskriver vilka krav som ska vara uppfyllda avseende arbetsförmågans nedsättning för att en person ska ha rätt till aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Kapitel 5 utgör ett metodstöd till hur utredning av arbetsförmågans nedsättning ska utformas och vilket beslutsunderlag som krävs. Kapitel 6 och 7 handlar om försäkringsfall och vem som är försäkrad för aktivitetsersättning. Kapitel 8 beskriver vilka metoder och underlag som kan användas i samband med utredning av rätten till ersättning eller vid samordning av rehabiliteringsinsatser. Kapitel 9 handlar om att fatta beslut. Kapitel 10 beskriver rehabilitering och Försäkringskassans samordningsansvar. I kapitel 11 beskrivs på vilket sätt Försäkringskassans samverkar med andra aktörer i rehabiliteringen. I kapitel 12 beskrivs vad som menas med arbetslivsinriktade åtgärder. I kapitel 13 beskrivs vad som menas med rehabiliteringsersättning. Kapitel 14 handlar om möjligheten till aktiviteter för de som har aktivitetsersättning. Kapitel 15 beskriver de särskilda insatserna som försäkrade med tre fjärdedels aktivitetsersättning kan ta del. Kapitel 16 handlar om vilande aktivitetsersättning. Kapitel 17 handlar om anmälningsskyldighet. 14
Kapitel 18 beskriver omprövning av aktivitetsersättning vid ändrade förhållanden. Kapitel 19 handlar om vad som händer när aktivitetsersättning upphör för de försäkrade som fyller 30 år. 15
Läsanvisningar Denna vägledning ska vara ett hjälpmedel för Försäkringskassans medarbetare i handläggningen. Den kan också vara ett stöd vid utbildning av Försäkringskassans personal. Vägledningen redovisar och förklarar lagar och andra bestämmelser. Den redogör för de delar av lagens förarbeten som är särskilt viktiga för att förstå hur lagen ska tillämpas. Den redogör också för rättspraxis samt för Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden. Vägledningen innehåller också en beskrivning av hur man ska handlägga ärenden och vilka metoder som då ska användas för att åstadkomma både effektivitet och kvalitet i handläggningen. Rubriken till sådana kapitel eller avsnitt inleds med ordet Metodstöd. Hänvisningar I vägledningen finns hänvisningar till lagar, förordningar, föreskrifter, allmänna råd, Försäkringskassans rättsliga ställningstaganden och interna styrdokument, förarbeten, rättsfall, JO-beslut och andra vägledningar. Hänvisningen finns antingen angiven i löpande text eller inom parentes i direkt anslutning till den mening eller det stycke den avser. I en bilaga till vägledningen finns en källförteckning som redovisar de lagar, förordningar, domar etc. som nämns i vägledningen. Exempel Vägledningen innehåller också exempel. De är komplement till beskrivningarna och åskådliggör hur en regel ska tillämpas. Att hitta rätt i vägledningen I vägledningen finns en innehållsförteckning och ett alfabetiskt sakregister. Innehållsförteckningen är placerad först och ger en översiktsbild av vägledningens kapitel och avsnitt. Sakregistret finns sist i vägledningen och innehåller sökord med sidhänvisningar. 16
1 Inledning I detta kapitel beskrivs först införandet av sjukersättning och aktivitetsersättning och de olika vägledningar som behandlar förmånerna. Därefter beskrivs det förhållningssätt som ska prägla Försäkringskassans arbete. 1.1 En välfungerande sjukförsäkringsprocess Det är viktigt att se hela sjukförsäkringsprocessen som omfattar sjukpenning, samordnad rehabilitering, sjukersättning och aktivitetsersättning som en helhet. Försäkringskassans uppgift är att verka för en väl fungerande sjukförsäkringsprocess som ger rätt ersättning i rätt tid och syftar till att tillvarata den försäkrades arbetsförmåga och underlätta och påskynda återgång i arbete. 1.2 Införandet av sjukersättning och aktivitetsersättning och lagändringarna sedan 2008 Förtidspensionen gjordes den 1 januari 2003 till en del av sjukförsäkringen i stället för en del av pensionsförsäkringen. Ett viktigt syfte var att få en finansiellt sammanhållen försäkring som innefattar alla ersättningsfall på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska arbetsförmågan. Detta oberoende av hur lång tid nedsättningen beräknades bestå. Några förändringar beträffande bedömningen av arbetsförmåga genomfördes inte. Ett annat lika viktigt syfte med förändringen var att unga försäkrade med långvarigt nedsatt arbetsförmåga skulle få ett särskilt stöd, genom att få aktivitetsersättning. Denna ersättningsform ska stimulera till aktiviteter utan att den ekonomiska tryggheten påverkas. Den 1 juli 2008 infördes ett antal åtgärder för att effektivisera sjukskrivningsprocessen med tidiga insatser för att i högre grad ta till vara arbetsförmågan. En rehabiliteringskedja gäller nu och den har fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan vid sjukskrivning. Samtidigt skärptes kraven för att få sjukersättning tills vidare och ersättningen kan nu endast betalas ut när arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt sett mot hela arbetsmarknaden. Inom aktivitetsersättningen gjordes förändringen att bedömningen om arbets-förmågans nedsättning skulle göras sett mot hela arbetsmarknaden. Från samma tidpunkt avskaffades ersättningsformen tidsbegränsad sjukersättning. Övergångsbestämmelser till äldre bestämmelser gällde längst t.o.m. december 2012. (Prop. 2007/08:136 En reformerad sjukförsäkringsprocess för ökad återgång i arbete) Socialförsäkringsbalken (SFB) trädde i kraft den 1 januari 2011. Den är en sammanhållen och heltäckande socialförsäkringslag och ersätter ungefär 30 av de tidigare gällande socialförsäkringsförfattningarna, däribland AFL. 17
Från och med den 1 januari 2013 ändrades reglerna för vilande aktivitetsersättning (36 kap. 15 18 d SFB). En annan ändring som började gälla den 1 januari 2013 var att de försäkrade vars aktivitetsersättning upphörde på grund av att de fyllde 30 år omfattades av möjligheten att kunna delta i arbetslivsintroduktion samt av rätten att kunna få sjukpenning i särskilda fall, rehabiliteringspenning i särskilda fall och boendetillägg. Den 1 februari 2016 avskaffades den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. För de som har aktivitetsersättning innebär det att de i fortsättningen inte kommer att kunna erbjudas att delta i arbetslivsintroduktion när aktivitetsersättningen avslutas på grund av att de fyllt 30 år. Lagändringen innebär också att den försäkrade kan ansöka om sjukpenning eller sjukpenning i särskilda fall i direkt anslutning till en avslutad period med aktivitetsersättning. 1.3 Vägledning i fyra delar Samtliga vägledningar inom området sjukförmåner ska bilda en enhet. Tillämpningen av reglerna för sjukersättning och aktivitetsersättning finns beskrivet i fyra vägledningar. Sjukersättning Vägledning 2013:1 handlar om hur den försäkrade får sjukersättning och vad som händer efter det att sjukersättning har beviljats. Där beskrivs vem som är försäkrad för sjukersättning bedömningen av rätten till sjukersättning beslut om sjukersättning förnyad utredning, efterkontroll och de gemensamma metoderna som finns för detta arbete särskilda insatser för försäkrade som har tre fjärdedels sjukersättning rehabilitering och vilande sjukersättning omprövning vid ändrade förhållanden och anmälningsskyldigheten. Aktivitetsersättning Vägledning 2013:2 handlar om hur den försäkrade får aktivitetsersättning och vad som händer under tiden den försäkrade har aktivitetsersättning. Där beskrivs vem som är försäkrad för aktivitetsersättning bedömningen av rätten till aktivitetsersättning beslut om aktivitetsersättning hur Försäkringskassan ska arbeta med att samordna rehabiliteringsinsatser och med aktiviteter särskilda insatser för försäkrade som har tre fjärdedels aktivitetsersättning 18
vilande aktivitetsersättning omprövning vid ändrade förhållanden och anmälningsskyldigheten. Sjukersättning och aktivitetsersättning beräkning, steglös avräkning m.m. Vägledning 2013:3 handlar om hur ersättningens storlek räknas fram och om utbetalning av ersättning. Där beskrivs inkomstrelaterad ersättning och garantiersättning samordningsregler och avdrag omvandling av förtidspension och sjukbidrag, ålderspensionsrätt och övergångsbestämmelserna de särskilda reglerna i 37 kap. SFB steglös avräkning m.m. Sjukersättning och aktivitetsersättning förmåner vid invaliditet enligt EU-rätten och konventioner om social trygghet Vägledning 2010:2 beskriver förmåner vid invaliditet enligt EU:s förordningar 883/2004 och 987/2009 samt 1408/71 och 574/72. Vägledningen beskriver också reglerna i de konventioner om social trygghet som rör sjukersättning och aktivitetsersättning. I vägledning 2004:11 Tillämplig lagstiftning, EU, socialförsäkringskonventioner, m.m. samt vägledning 2000:2 Försäkrad i Sverige genom bosättning eller arbete finns bestämmelserna om försäkringstillhörighet närmare presenterade. 1.4 FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning År 2006 antogs konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av FN:s generalförsamling. Konventionen tar upp de åtgärder som är nödvändiga för att säkra rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Sverige undertecknade konventionen 2007 och ratificerade den året efter. Konventionen är vägledande i strategin för att genomföra funktionshinderspolitiken. Hela den offentliga sektorn ska arbeta med konventionen som grund. Läs mer på regeringens webbplats www.regeringen.se och se prop. 2008/09:28 Mänskliga rättigheter för personer med funktionshinder. 1.5 Funktionshinderspolitiken Den grundläggande principen för funktionshinderspolitiken är att alla människor, oavsett funktionsförmåga, ska ha samma möjlighet som andra att vara delaktiga i samhället och ta del av mänskliga rättigheter. De nationella målen för funktionshinderspolitiken slogs fast år 2000. Målen är ständigt aktuella och har ingen bortre gräns. 19
De nationella funktionshinderspolitiska målen är: en samhällsgemenskap med mångfald som grund att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning. Regeringen har presenterat en strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken i Sverige under 2011 2016. Strategin beskriver konkreta mål för samhällets insatser och hur de ska följas upp. Grunden för funktionshinderspolitiken finns i den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79). Med handlingsplanen som grund beslutade riksdagen dels om målen för funktionshinderspolitiken, dels om inriktningen för arbetet inom funktionshinderspolitiken. (En strategi för genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011 2016, s. 4, Regeringskansliet). 1.6 Strategiska myndigheter och delmål Enligt den nationella handlingsplanen ska frågor om funktionshinder finnas med som en naturlig del av verksamheten i alla sektorer av samhället. Alla myndigheter har ett ansvar för att leva upp till målen för funktionshinderspolitiken och att integrera funktionshindersperspektivet i den ordinarie verksamheten. I genomförandestrategin för funktionshinderspolitiken för åren 2011 2016 har vissa myndigheter fått ett särskilt ansvar. De kallas strategiska myndigheter och det finns en eller flera sådana för varje politikområde. De strategiska myndigheterna ska formulera delmål utifrån de mer övergripande inriktningsmålen för sina respektive politikområden. Försäkringskassan är en av 22 strategiska myndigheter och har fått i uppdrag att under åren 2012 2015 arbeta med delmål som rör delaktighet, likformighet och tillgänglighet. Försäkringskassan ska årligen redovisa till regeringen och Myndigheten för delaktighet hur Försäkringskassan har arbetat för att uppnå delmålen och vilka effekter arbetet har gett. Ett av Försäkringskassans delmål är att öka delaktigheten för personer med funktionsnedsättning i arbets- och samhällslivet och då med särskild inriktning mot unga som har aktivitetsersättning. Myndigheten för delaktighet ansvarar för uppföljningen av strategins mål och insatser, samt för att utveckla ett sammanhållet system för att beskriva och analysera utvecklingen. Du kan läsa mer om funktionshinderspolitiken på regeringens webbplats regeringen.se och på Myndigheten för delaktighets webbplats mfd.se. 20
1.7 Försäkringskassans strategiska inriktning Utgångspunkten i Försäkringskassans beslutade strategi fram till 2016 är den försäkrade och dennes behov och upplevelse. Försäkringskassan ska eftersträva att möta den försäkrade utifrån hans eller hennes förutsättningar, bli bättre på att förstå konsekvenserna av olika funktionsnedsättningar och förebygga och stötta de försäkrade i framtida behov. Ett särskilt fokus ska ligga på unga med aktivitetsersättning och deras utanförskap. Enligt strategin ska Försäkringskassan använda sig av nya samarbetsformer med bland annat Arbetsförmedlingen och kommunerna. Målet är att påtagligt öka deltagandet i arbets- och samhällslivet för unga med aktivitetsersättning. Läs mer på Försäkringskassans intranät under Styrning/Beslutad inriktning. 1.8 Tillgänglighet I följande avsnitt beskrivs olika aspekter av begreppet tillgänglighet som är en viktig del i funktionshinderperspektivet och därför är en viktig del i Försäkringskassans arbete när vi möter personer som har aktivitetsersättning. Ofta används ordet för att beskriva den fysiska miljön. Men begreppet är betydligt vidare än så och det är viktigt att ta hänsyn till alla perspektiv. 1.8.1 Begreppet tillgänglighet Begreppet tillgänglighet kan delas in i flera olika områden: Fysisk tillgänglighet - inom- och utomhusmiljöer ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det innebär bland annat att det ska gå att ta sig in i och ut ur lokaler och att det ska gå att orientera sig. Kommunikativ tillgänglighet - alla ska kunna ta emot information och interagera med andra. Därför måste det finnas tolkar, fungerande teleslingor, god akustik och belysning. Webbplatser på internet måste vara utformade så att de är tillgängliga även för personer med funktionsnedsättning. Informativ tillgänglighet - alla ska kunna ta del av information. Därför måste tryckt och digital information vara tydligt utformad och vid behov gå att få i anpassad form. Talad information bör kunna kompletteras med visuell tillgänglighet. Psykosocial tillgänglighet - attityder, kunskap och bemötande påverkar mötet mellan människor. Vikten av att kunna planera och förstå en persons behov eller situation är en förutsättning för ett bra bemötande. Utöver dessa områden som är viktiga att kontinuerligt arbeta med i handläggningen kan olika typer av funktionsnedsättningar leda till att man även har problem med kognitionen. Det betyder att man kan ha svårt att sortera ut vad som är viktigt och att komma ihåg vad som sägs. Det kan ta längre tid att förstå och för en del är det besvärligt att läsa och förstå texter. Följande stycke beskriver begreppet tillgänglighet för personer som har kognitiva funktionsnedsättningar. 21
1.8.2 Kognitiv tillgänglighet Många vet vad som är tillgänglighet för den som har svårt att röra sig eller svårt att se. Men för den som har svårt att förstå och minnas är det viktigt med kognitiv tillgänglighet. Kognition är tänkande, perception, uppmärksamhet, minne och språk: förmågan att kunna sålla, prioritera, planera och koncentrera sig. Målet är att samhället ska vara ordnat så att alla kan förstå informationen och känna sig trygga. Tillgänglighet för den som har kognitiva funktionsnedsättningar handlar om hur information ges. Genom lättlästa texter, pictogram och foton med eller utan text kan det bli lättare att förstå broschyrer, brev och böcker. På internet kan det handla om möjligheten att få information genom en film eller genom få text uppläst. Kognitiv tillgänglighet handlar också om fysiska miljöer i samhället, till exempel på ett sjukhus eller vid en busshållplats. Här behövs tydliga skyltar med pictogram och kanske bilder. Det ska vara lätt att förstå var saker finns och man ska känna sig trygg. Men god kognitiv tillgänglighet är också att det kan finnas personer tillgängliga att fråga om man behöver. Det handlar också om förhållningssätt och bemötande hos omgivningen. Det kan räcka med enkla åtgärder för att skapa bättre tillgänglighet och en fungerande kommunikation med de personer med funktionsnedsättning som möter Försäkringskassan. Men det är viktigt att komma ihåg att specifika funktionsnedsättningar ställer olika krav på kommunikationen. Du kan läsa mer om tillgänglighet på Myndigheten för delaktighets webbplats mfd.se. Du kan läsa mer om det anpassade stöd som Försäkringskassan kan ge utifrån olika typer av funktionsnedsättningar på Fia under Kund/Funktionshinder 1.9 Mänskliga rättigheter i Försäkringskassan Försäkringskassan ska bemöta personal och kunder professionellt på lika villkor oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller trostillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder (policy 2010:01 för likabehandling). Arbete för likabehandling innebär att Försäkringskassan ska motverka all form av diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567). Det finns ett förbud mot att diskriminera i handläggningen och bemötande av försäkrade (2 kap. 14 diskrimineringslagen [2008:567]). Förutsättningar för bra möten och handläggning påverkas av personernas kunskaper, inlevelse, förväntningar, förhållningssätt och maktpositioner. Det är viktigt att ha inlevelse och respekt i mötet. Det är också viktigt att tänka på att den person som har behov av en offentlig tjänst befinner sig i en beroendesituation. Personen behöver inte alltid befinna sig i en beroendesituation men just i den här situationen är personen beroende av den som 22
beslutar om stödet. Att i sitt arbete ha uppgiften att ge stöd till andra innebär att ha makt över andra. (Riksförsäkringsverket, De handikappolitiska målen och socialförsäkringsadministrationen, 2003). Personens kön Kvinnor och män, flickor och pojkar har samma behov av ett bra bemötande. Samtidigt är bemötandet från myndigheten i regel olika. Detta sker ofta undermedvetet. Därför är det viktigt att öka kunskapen om hur våra föreställningar kring genus och mer specifikt den rådande genusordningen påverkar kvinnors och mäns, flickors och pojkars livssituation. Personens kön och traditionella könsroll ska inte påverka Försäkringskassans utredning och bedömning av rätten till aktivitetsersättning, Barn och unga Barn och unga människor med funktionsnedsättning är i första hand barn och unga människor och inte människor med funktionsnedsättning. När man är ung förändras livssituationen hela tiden. Då lägger man grunden till sin identitet, självbild och självkänsla. Därför har unga ofta ett annat behov av stöd än vuxna. Etnisk bakgrund Bemötande och handläggning ska ske på samma sätt för personer oavsett etnisk bakgrund. Personer med en utomeuropeisk bakgrund har ofta svårare att etablera sig i arbetslivet på grund av förhindrande strukturer i samhället. Det är viktigt att inte tillskriva personer egenskaper som exempelvis bristande motivation för att integreras i samhälls- och arbetsliv baserat på personens etniska ursprung. Sexuell läggning Oavsett om en person är homo-, bi-, trans- eller heterosexuell ska bemötande och handläggning ske på samma sätt och med samma utgångspunkter. Det är därför viktigt att inte blanda ihop en persons sexualitet med personen levnadsförhållanden (gift, sambo, partner, förälder, etc.) så att det påverkar ett eventuellt beslut. Läs mer i Försäkringskassans riktlinjer (2009:06) för bemötande och på intranätet under Start/Medarbetare/Likabehandling. 1.10 Begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder Efter att aktivitetsersättning infördes som förmån år 2003 har Socialstyrelsen ändrat definitionen och användningen av begreppen funktionshinder och funktionsnedsättning. Ett av motiven var att det rådde en begreppsförvirring kring funktionshinder och funktionsnedsättning. Funktionsnedsättning definieras som nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En funktionsnedsättning uppstår till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara av bestående eller övergående natur. 23
Funktionshinder definieras som en begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Funktionshinder uppstår när en person med en funktionsnedsättning möter bristande tillgänglighet eller andra former av barriärer i den omgivande miljön. Denna miljörelaterade syn på funktionshinder har integrerats i svensk lagstiftning (prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade, s. 53). Tidigare användes termen handikapp, som en beskrivning över förhållandet mellan en individ och omgivningen. Begreppet avråds som synonym till såväl funktionsnedsättning som funktionshinder. Begreppet handikapp förekommer i vissa sammansatta ord som till exempel handikappforskning. Enligt Socialstyrelsen innebär den förändrade terminologin att det inte är logiskt att prata om personer med funktionshinder. Den främsta anledningen är att uttrycket indikerar att funktionshindret är en individuell egenskap eller ett tillstånd. En person har inte ett funktionshinder utan hindret uppstår i förhållande till omgivningen. Frasen personer med funktionsnedsättning bör användas vid avgränsning och benämning av personer eller grupper. För mer information om begreppen, se Socialstyrelsens termbank: http://socialstyrelsen.iterm.se/ Försäkringskassan ska använda Socialstyrelsens definitioner av begreppen. 24
2 Ansökan, utbyte och förlängning Detta kapitel handlar om olika alternativ för att pröva rätten till aktivitetsersättning. Kapitlet innehåller också en beskrivning av från och med vilken tidpunkt den försäkrade kan få ersättning. Inledningsvis beskrivs de regler som gäller allmänt för ansökan om aktivitetsersättning. Här beskrivs också när Försäkringskassan är kontaktinstitution och är skyldig att avisera annat EU/EES-land. Därefter följer en beskrivning av förutsättningarna för Försäkringskassan att initiera prövning av rätt till ersättning. Därefter beskrivs förutsättningarna för Försäkringskassan att förlänga aktivitetsersättning i olika situationer. 2.1 Allmänt om ansökan Socialförsäkringsbalken innehåller allmänna bestämmelser om hur en ansökan om en förmån hos Försäkringskassan ska göras. Dessutom har Försäkringskassan möjlighet att ställa mer specifika krav på ansökan. Den försäkrade kan själv ansöka om aktivitetsersättning hos Försäkringskassan. Ansökan ska göras skriftligen. Ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet och den ska vara egenhändigt undertecknad av den sökande. Uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete. (110 kap. 4 SFB) Den som ansöker om aktivitetsersättning måste lämna flera uppgifter som är viktiga för utredningen. Det handlar om bosättning och arbete i Sverige eller annat land samt ersättningar som betalas från annat land. Det kan vara svårt för den som vill ansöka om aktivitetsersättning att veta vilka uppgifter som är av betydelse för utredningen och som ska lämnas skriftligt eller på heder och samvete. Försäkringskassan har därför valt att ställa som krav att ansökan ska göras på en blankett som Försäkringskassan har fastställt (1 Riksförsäkringsverkets föreskrifter [RFFS 2002:36] om sjukersättning och aktivitetsersättning). På detta sätt kan Försäkringskassan styra vilka uppgifter som ska lämnas in skriftligt av den sökande redan i samband med ansökningstillfället och dröjsmål som beror på att underlaget måste kompletteras i ett senare skede minskar. När den försäkrade meddelar Försäkringskassan att han eller hon önskar ersättning utan att lämna in ansökan är det lämpligt att Försäkringskassan begär in en ansökan. Det följer av att ansökan enligt föreskrifterna [2002:36] ska göras på en fastställd blankett. Om någon skriftligt meddelar Försäkringskassan på annat sätt än på fastställd blankett att han eller hon önskar få aktivitetsersättning ska den dag som meddelandet kom in till Försäkringskassan betraktas som ansökningsdag (Försäkringsöverdomstolen [FÖD] mål nr 644-1969). Även i dessa fall är det lämpligt att Försäkringskassan ger den försäkrade tillfälle att komma in med en ansökan. 25