God Jul och Gott Nytt År 2016!

God Jul och Gott Nytt År 2016! Litet försenade julhälsningar till alla när och fjärran. Vi hade en Glad jul (men inte fridfull) med hela släkten (se Den glada julen 2015) så julljusen kom upp först i dag på juldagens afton. Just nu är det +5 grader varmt och någon vit jul blev det inte. I morgon skall det ännu vara varmt och blåsigt men sedan skall det bli minusgrader. Staketets stolpar äntligen klara Det var tredje gången gillt och nu lyckades det. Två gånger har stolpborren gått sönder men nu provade jag min nya borr som är kopplad till skogslastarens rotator. Den är litet svag men med litet tricks lyckades jag få hål som stolparna gick ned i. Jordmånen är sand så det var lätt men det fanns stenar i sanden och de krånglade en hel del. Det gick ganska fort då man först fick ändan ur vagnen och

satte igång. Nu var det dessutom tillräckligt mycket fukt i sanden så den inte rann ned i hålet. Tanken är att borren skall användas för att få hål i ytan på åkrarna där det ligger vatten som inte kommer ned till täckdikena. Ibland är det riktigt torrt under ytan fastän det står vatten på åkern. Borren fungerade bra i sand men det är ännu osäkert hur bra det går i lera. Raden med stolpar blev nästan rak men man får väl kila dem så att åtminstone övre ändan är i linje. Det besvärligaste var stolpen invid den stora björken vid vägen. Där blev hålet inte så djupt så vi kanske måste stötta den stolpen litet extra. Nu skall det bara sågas virke till staketet. Avståndet mellan stolparna är 270 cm och i senaste numret av Byggnadskultur så fanns måtten för ett typiskt staket med stående spjälor och där rekommenderades ett avstånd på 2,5-2,8 meter. Våra stolpar är övergrova (Göran sågade dem från gamla telefonstolpar) men de håller säkert i vår tid speciellt som de är impregnerade. Fönsterlagande på gamla skolan Sent omsider har fönsterlagandet kommit igång. Det var en sen vår, en krånglig sommar och en mycket sen skörd som satte käppar i hjulet för våra planer. Men nu är det första fönstret fixat (skall ännu målas) och tanken är att måndagskvällarna (kl.18-20) skall användas för att sätta de resterande fönstren

i skick. Nu då möbelkursen börjar vara slut så går det bra att ta med egna fönster och arbeta med dem. Som Ewa-Maria Wiik berättade under fönsterkursen i våras så tar det en grym tid att sätta fönstren i skick och det har jag också konstaterat. Men det går bra att syssla med det hela vintern man bara tar bort bågen och sätter in en ram med plast runt i stället. Den är inte vacker men ger bättre isolering än det enkla fönstret ifall man sätter plast på bägge sidor om ramen. Ramen skruvar man enkelt ihop av ribbor med en skruv i varje hörn. Det är bara bra om den ger efter litet för gamla fönsterkarmar är inte alltid i 90 graders vinkel. Bäst är att använda växthusplast som tål sol och är mycket seg. I Sveriges TV går nu en mycket bra serie Det sitter i väggarna om vården av gamla hus och del 2 handlade om fönster. Programledaren Erika Åberg har en bra inställning till arbetet. Det räcker bra att bara ta bort det kitt som är löst och ersätta det. Att ta bort glasen och all målning och börja från noll är ett jättejobb som inte alls är nödvändigt ifall fönstrets trädelar inte är helruttna och måste bytas. Man kan gärna göra det med en fönsterbåge och därefter inser man kvickt att det inte lönar sej. Ewa-Maria hade ett bra recept på hur man förbättrar kitt som spruckit (men sitter fast ordentligt). Man blandar linoljekitt med terpentin och smörjer på det gamla kittet (efter det man tagit bort målfärgen). Då får man nytt kitt i sprickorna och det gamla kittet mjuknar. Då terpentinen torkat bort så kan man måla. Men man skall reservera ganska lång tid för det tar tid för kittet att torka och likaså tar det tid för linoljefärgen att torka innan man drar på nästa lager. Linoljefärg MÅSTE strykas på tunt och man skall absolut inte försöka få den att täcka som med nya plastfärger. Den

plastfärg som torkar fort ger emellertid en mycket dålig yta. Det ser bra ut men fäster inte ordentligt i trä i motsats till linoljefärg som sugs in. Inom kort flagar plasten bort i bästa fall i sämsta fall sitter den kvar och täcker in fukten (som alltid kommer in genom någon spricka) varvid träet ruttnar. Så plastfärg är rena giftet för trä. Ytan kan se bra ut men inuti är allt trä genomruttet. Vid fönsterrenovering skall man räkna med veckor inte dagar just därför att torktiden tillkommer. Man kan förstås sätta in fönsterbågarna direkt och lämna målandet till nästa sommar också. Det vill bli litet tumavtryck i kittet men de kan lätt jämnas ut. Först petar man alltså bort allt löst kitt riktigt försiktigt. Det är besvärligt att skära till nytt glas av den gamla sorten som bara är 2 mm tjockt. Det går med en skärare som har oljesmörjning men då skall glaset ligga på mycket jämnt underlag (filt eller papp). Med en linjal som skruvas fast med tvingar MYCKET försiktigt så får man snittet rakt. Skäraren skall ge ifrån sej ett jämnt surrande hela vägen. Och man bör få snittet med en enda gång. Hack i kanten får inte finnas på de tunna glasskivorna. Små sprickor i hörnen behöver inte betyda att hela glaset skall bytas ut. Det finns väderbeständig tejp som man kan sätta på bägge sidor om spricken och så klarar sej fönstret åter i många år. Jag hade lappat våra fönster med vanlig dokumenttejp för ett tiotal år sedan men den tålde inte solljuset. Ifall man måste ha bort en söndrig ruta så sitter ofta en del av kittet som berg. Då är det bra att använda en värmelampa för att mjuka upp det först. Gör ren glaset ordentligt före det för det kan upphettas för mycket där det är smutsigt. Vi har en Speedheater lampa på gamla skolan. Då kittet är borta

dra man försiktigt ut stiften som håller glaset med en tång (sidavbitare) och skrapar rent det med en glasskrapa. Med nya vassa bett behöver man inte trycka på så hårt (och riskera att rutan spricker). Om man tagit bort rutan så är det bra att ta bort allt gammalt kitt och all målning i falsen med Speedheatern. Därefter kan man olja in falsen med linolja eller måla den med linoljefärg. Detta för att träet inte skall dra linoljan ut kittet som då blir för torrt och faller bort. Det är ju bara krita om man tar bort linoljan. Då falsen är behandlad och torr så dra man på ett lager med linoljekitt innan man lägger på rutan. Kitter får gärna vara litet blötare under rutan än sedan utanpå. Linoljekitt består av krita och linolja och man reglerar mjukheten genom att sätta till mera linolja eller mera krita. Jag tyckte det var överdrivet att tömma hela burken med kitt och knåda det men det är faktiskt en bra idé. Man bara häller ut allting på ett bord med linoleumskiva och blandar med en spackel tills det har lämplig mjukhet. Det skall helst inte fastna i fingrarna mera krita tills det släpper. Men under glaset får det vara litet mjukare. Är det för mjukt så blir det besvärligt att kitta falsarna utanpå glaset. Är det för styvt så ligger inte glaset jämnt i falsen som på bilden nedan. Där finns också för litet kitt under glaset. Lägg på ordentligt med löst kitt det är lätt att skrapa bort det som kläms ut ur falsen. Då glaset ligger jämnt i flasen så slår man in stiften som håller fast rutan. En liten hammare med tejp runt huvudet är bäst. Stiften kommer i långa stänger och man viker en bit i litet mer än 90 grader vinkel och slår in det. Lyft inte hammaren från glaset utan låt den följa glaset hela tiden.

Därefter fyller man falsen med kitt och ser till att det pressas ordentligt mellan glaset och falsen. Man drar det jämnt med spackeln eller kittkniven ungefär jäms med falsens yttre kant. Det behöver inte vara vackert bara det är tätt. Som Erika sa i sitt program så syns falsen inte alls då man ser på ett hus. Falsen torkar långsamt med linoljekitt och det är bra för då kan man jämna den långt senare. Nedan var kittet för löst och det var besvärligt att jämna ut. Senare då jag använde torrare kitt så blev det snyggare. Men alltför torrt kitt är också svårt att släta ut. Det är bara att pröva sej fram. Då kittet torkat skall bågen målas även om endel målar direkt på fuktigt kitt. Med linoljefärg så är det samma material som i kittet men det tar längre tid för fogen att torka då. Sedan skall fönsterbågen passas in och hyvlas så fönstret går bra att öppna så den sista målningen gör man helst på sommaren då bågarna är på plats och fönstret kan stå öppet en vecka innan nästa målning. Med den här farten så tar det flera år innan fönstren på gamla skolan är klara. Men det är solsidans fönster som är först i turen. Norrsidans är i mycket bättre skick. Och ramarna med plast kan flyttas till nya fönster i den takt arbetet fortskrider. Nu är också kaminen i fullt bruksskick. Jag satte in ett galler runt den för att skydda folk och fä. Med en eldning (en påfyllning) får man på en kvart temperaturen i slöjdsalen att stiga ett par grader. Men draget i den höga pipan är våldsamt så man måste absolut stänga nedre luckan då elden tagit fart. Annars spräcker man hela kaminen. Bara möbelkursen får bort de sista möblerna är det fritt fram

att använda slöjdsalen för bysborna. Vi har värmepumpen på och temperaturen har varit kring +15 grader (utan kamineldning). Mycket varmare vill man inte ha då man arbetar. De andra utrymmena är också varma och i det här vädret har de hållit över + 17 grader med värmepumparna på minimum. Strömmen borta i gamla skolan I dag (måndagen den 23 november 2015) var strömmen borta på gamla skolan där fibernätets huvudcentral finns. Nätet fungerade en tid med ackumulator men avbrottet varade så länge att strömmen tog slut. Nu är strömmen påkopplad igen. Vanligen är strömavbrotten så korta att vår reserv räcker men det blir att fundera om vi måste koppla in en ackumulator till. Tjörkveein Fornminnesföreningen gick på tisdagen upp den gamla Tjörkveein på nytt. Märk väl att det INTE heter Kyrkstigen utan Tjörkveein. Förra gången var för omkring 20 år sedan men den

syns ännu. Stor hjälp hade vi av de rödmålade flaggor som Nyströms Nils lät sätta upp förra gången. Det var första gången för mej för förra gången hade jag inte tid. Tjörkveein användes förr då man gick till kyrkan i Pyttis (före 1575 då Lappträsk blev en egen kyrksocken). Före det hade de sydöstra byarna Hindersby, Bäckby, Lindkoski, Labby och Harsböle men också de nordligare byarna Pockar och Kimoböle hört till Pyttis socken medan resten av byarna hörde till Pernå socken. Tjörkveein användes troligen inte bara för besök i kyrkan i Pyttis utan också kanske huvudsakligen för färder till Abborfors marknadsplats och Fredrikshamn (Kotka fanns inte förrän i slutet på 1800-talet och Lovisa grundades först 1745). Utanför nuvarande Kotka fanns däremot kungsgården Kymmenegård med anor från 1350-talet. Ännu för hundra år sedan kunde man gå med Tjörkveein till Kotka om man steg upp klockan två på morgonen. Det var vanligt på den tiden att utnyttja stigar genom skogarna. Det gick snabbare än att köra stora omvägar med häst och kärra. En karta från 1772 visar Tjörkveein fram till Labby rå. Fastän åkrarna ser alldeles annorlunda ut så syns på kartan att vägen går över Lilbromosan vid Plåmpeendan. På en karta från 1909 ser man tydligare hur många stigar (eller vintervägar) det fanns genom skogarna. På svenska generalstabens karta från 1790 syns också Tjörkveein (förstärkt av mej). Där syns också Libromosan och Langbromosan. Lägg märke till hur litet skog och hur mycket kärr det fanns på den tiden.

Tjörkveein börjar uppe i vänstra hörnet där vägen genom Blåsbackan och genom Nyströms går ihop vid Plåmpeendan. Sedan fortsätter vägen längs ganska smala åsar till Labby och går utanför kartan vid Langbromosan (ungefär där det står skrivet 10.8). Tage visade vägen genom Nyströms (Bos-Lilstu) skog där det ännu finns en del röda flaggor även om själva stigen är ganska osynlig. Vid Lilbromosan finns ett djupt dike utan bro så en del vände där. Här har vi kommit till Plåmpeendan i bakgrunden Husbergs (Hosmas-Sestu). Härifrån fortsatte fyra djärva nästan fram till Langbromosan. Vägen blev betydligt bättre på åsarna. Tyvärr hann jag inte ta fler bilder för farten var hög. Det var inte förvånande eftersom det regnade och man måste hålla upp farten för att få upp värmen. Utom för mej som hade alldeles för mycket kläder. Utanpå vadmalsjackan och de vanliga byxorna hade jag satt skogskläderna så jag badade i svett. Men vi har nu stigen på GPS och vet var den går. Nästa promenad skall vara då det är litet bättre väder. Jag skulle gärna gå långsamt och fotografera och sätta in märken på GPS:en. Det som var riktigt intressant och nytt för mej var sandgropen som är en lång konstruktion och betydligt större än jag förstått. Jag vet ungefär var sandvägen kommer ut genom Husbergs skog där man körde många lass sand på vintrarna. Hindersby har dåligt med sand så allt måste köras härifrån eller från gropen i Tjörkby (nu under riksväg 6). Sandvägen borde vi gå upp också.

Avståndet från Nyströms tork till Langbromosan (nästan) var 3,7 km enligt Leifs GPS. Slutet på promenaden var litet snöpligt för min del. De andra stack iväg som långbenta älgkalvar medan jag svettades i mina skogskläder och fick kravla mej hem över Petjärmosan. Det kändes i bakbenen ännu följande dag att jag inte brukar ta långpromenader. Konditionen borde förbättras innan skogsarbetet börjar men det brukar huggandet nog sköta om. Östnyländsk litteraturafton I går presenterades två nya böcker av författarna Mikaela Strömberg och Sabine Forsblom på Hemborg i Hindersby: Sophie och Maskrosgudens barn. Robin Bäckman ackompanjerade förtjänstfullt på gitarr och munspel vid uppläsningen. En litterär afton är inte så vanlig i Hindersby men många hade mött upp. Böckerna presenterades av författarna med schwung och vältalighet och som ett extranummer fick vi höra Sabine framföra Violeta Parras Gracias a la vida i en östnyländsk variant: Jag vill tacka lidret vilket högt uppskattades av publiken.

Mikaela berättade om Sophie von Behse som från tsarens hov i Petersburg flyttade till östra Nyland och blev jordbrukare. Intressant nog satt många släktingar till Sophie i salen inklusive författaren själv. Det var en krasch mellan överklass och vanligt folk som livligt åskådliggjordes av det avsnitt Mikaela läste om mjölkpigorna som höll på att bli överkörda av holländaren Jansen, Sophies man. Sabines ställvis mörka historia från 70-talet som präglades av svart humor fick inte stå oemotsagd. Jag liksom många andra som var unga på 70-talet såg det som en spännande tid då mycket ändrades och gick framåt. Men det är inget underligt i att samma tid kan uppfattas på helt motsatt sätt av olika personer. Skolan tyckte jag om och lärarna likaså. Även de mest fruktade såg jag med ett visst överseende på och tyckte de var mest humor. Men jag vet att en del av mina klasskamrater var riktigt rädda för dem. Varför förstår jag ännu inte riktigt. Lärarna var ju bara människor de också. Till slut överräckte Mikko rosor åt Sabine, Mikaela och Robin. Också Robin fick en kram Och böckerna? Jo, dem köpte vi men jag har ännu inte hunnit läsa dem även om jag efter presentationen ser fram emot det. OBS! Strömavbrott på gamla

skolan på onsdag! Kymmenedalens El meddelade att de stänger av strömmen på gamla skolan på onsdag (4.11 2015) efter klockan 13. I princip borde nätet fungera med reservel men lita inte på att allt går bra och lämna inte brådskande och viktiga kontakter till onsdagen! Eftersom huvudcentralen för hela nätet finns på gamla skolan så berör eventuella problem hela Lappträsk. Cembratallen mår bra Vi planterade en cembratall uppe vid gamla skolans gård ungefär där de gamla cembratallarna fanns förr. Dess barr gulnade först litet men nu verkar den bilda nya gröna barr så det finns hopp om att den klarar sej. Här ser man en del gulbruna barr men också att toppen har gröna barr och till vänster växer det ut mörkgröna barr.

Tidning från 1918 Vid arbetena kring den nya tuutn hittade jag tidningsrester i den gamla isoleringen. Det var från 1922 och 1918. De var sönderrivna men en del fullt läsbara. Nedan Finlands banks kungörelse från 15 juli 1918 så tidningen (säkerligen Hufvudstadsbladet) var tryckt litet efter det. Och ifall någon skulle behöva en Studebaker så meddelades att sådana nu fanns att köpa: Korpivaara & Halla meddelar De nya STUDEBAKER vagnarna hava anlänt och att de har Enastående och oöverträffad accelerationsförmåga och dragkraft, bekväm och komfortabel gång, hållbarhet och bränslebesparing. Reklamen är åtminstone riktigt modern Längre ned en bild som är sönderriven men ger en bra idé om hur de såg ut. Det är inte så länge sedan. Min pappa var då treåring. Och ni vet väl att Östra Henriksgatan numera kallas Mannerheimvägen (från 1942 framåt). Gatan byggdes ursprungligen som en esplanad i början på 1800-talet som hade en väster- och en östersida. Nummer 9 var antagligen där SOKOS Hotel Vaakuna finns nu (mittemot Glaspalatset). Alltså utförde man nån sorts arbeten på skolans vind omkring 1918-22. Vi borde sätta dit tidningar från i år!

Fotoalbum Jag satte in en del gamla fotografier från grev.hindersby.net i det nya fotoalbumet som finns på vår Synology-server. Av säkerhetsskäl är den INTE åtkomlig utifrån så man måste ha en anslutning till vårt fibernät. Ifall jag får säkerheten i ordning så sätter jag den på nätet men just nu är det alltför farligt. Varje dag kommer det tusentals angrepp mot vår brandmur. Men det är bara jag som ser dem via övervakningsprogrammet. På Lokaaln och i Gamla folkskolan finns det anslutningar till vårt fibernät som man kan använda. Ta kontakt för att få närmare information. Inifrån vårt fibernät är adressen till det nya fotoalbumet: http://192.168.100.77/photo/ Spara adressen som ett bokmärke så är den lätt att hitta. Det är svårt att hitta ett elektroniskt fotoalbum som är lätt att använda men ändå har alla möjligheter. Synologys Photo station som det nya albumet använder är ganska bra men det är svårt att sätta in texter under fotona. Jag måste göra det i en fotoredigerare genom att skriva direkt i bilden och det tar massor med tid. Det positiva är att man kan sätta in kommentarer till bilderna mycket enkelt. Men de kommer inte under bilden. Jag sätter in fler bilder då jag råkar ha något minut ledig men det blir inte mycket nu förrän tröskandet är klart. Men jag tar gärna emot gamla bilder och skannar in dem fast inte just nu. Så där småningom skall alla Grev-kursens bilder sättas in. En hel del finns redan på adressen: http://grev.hindersby.net