RAPPORT FRÅN LANDSTINGSKANSLIETS EPIDEMIOLOGISKA UTREDNINGSARBETE, NR 163, MARS 2009

RAPPORT FRÅN LANDSTINGSKANSLIETS EPIDEMIOLOGISKA UTREDNINGSARBETE, NR 163, MARS 2009 HÄLSA OCH LEVNADSVANOR BLAND NIONDEKLASSARE I DALARNA HÖSTTERMINEN 2008 av Mats Granvik LANDSTINGET DALARNA Huvudkontoret

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid FÖRORD 3 1 2008 ÅRS UNGDOMSENKÄT 4 2 RESULTATREDOVISNING 5 2.1 Några bakgrundsdata 5 2.1.1 "Vilken typ av hus bor Du i?" 5 2.1.2 "Vem bor Du tillsammans med?" 5 2.1.3 "Har någon av Dina föräldrar invandrat från ett annat land?" 6 2.2 Hur trivs Du i skolan? 6 2.3 "Hur trivs Du när Du inte är i skolan (dvs på Din fritid)?" 6 2.4 "Vad ägnar Du Dig, så här års, mest åt på Din fritid?" 7 2.5 "Hur mår Du?" 7 2.6 Känsla av sammanhang med mera 8 2.6.1 "Är Du nöjd och tillfreds med ditt dagliga liv?" 11 2.6.2 "Brukar Du se en lösning på problem och svårigheter som Du råkar ut för i Ditt dagliga liv?" 11 2.6.3 "Brukar Du känna att saker som händer dig i ditt dagliga liv är svåra att förstå?" 11 2.7 "Har det hänt att Du under den senaste månaden..." 12 2.8 "Har Du under den senaste månaden..." 14 2.9 Orsaker till besvärsupplevelser 17 2.10 "Är Du allergisk/överkänslig mot..." 17 2.11 "Har Du under de tre senaste månaderna använt av läkare ordinerad receptbelagd medicin mot..." 18 2.12 Villkor för ett gott liv 18 2.13 Tobaksvanor 20 2.14 Har det hänt att Du druckit så mycket av alkoholhaltiga drycker att Du känt Dig berusad?" 21 2.15 "Har Du använt narkotika (t ex hasch, amfetamin, LSD, ecstacy, cannabis, rökheroin...)? 22 2.16 "Tycker Du att det är riktigt att försöka få ungdomar att avstå från att använda tobak, alkoholhaltiga drycker och narkotiska 22 preparat?" 2.17 Matvanor 22 2.17.1 "Hur ofta hoppar Du över frukosten därför att Du "inte hinner", "inte är hungrig" etc?" 22 2.17.2 "Hur ofta hoppar Du över skollunchen därför att Du "inte gillar den", "inte hinner" etc?" 23 2.17.3 "Hur ofta äter Du kvällsmat ("middag")?" 23 2.18 Uppfattningar om kroppsvikten 23 3 SAMMANFATTNING 24 REFERENSER 26 BILAGOR 2

FÖRORD Under senhösten 2008 genomförde Landstinget Dalarna en postenkätundersökning riktad till ungdomar som under 2008 fyllde 15 år. Vid tidpunkten för undersökningens genomförande gick i stort sett alla första terminen i nionde klass på högstadiet. Syftet med undersökningen var att ge en relativt bred belysning av hur ungdomar i 15-årsåldern niondeklassare lever och mår i Dalarna. 2008 års undersökning kan ses som en i raden av undersökningar som riktat sig till ungdomar och som tog sin början med den ämnesmässigt mycket begränsade undersökning som genomfördes under senhösten 1991. Den undersökningen handlade i stort sett enbart om ungdomars tobaksvanor. Enkätsvaren har lästs in ("scannats") med hjälp av en optisk läsare (en dubbelsidig scanner, Canon DR 3020, och med ett registreringsprogram, Eyes&Hands for Forms 4.13). Sekreterare Britt-Marie Sandberg vid landstingsstyrelsens kansli har ansvarat för detta arbete. Britt-Marie har också ansvarat för allt praktiskt arbete i samband med de tre enkätutskick som varit aktuella och har även ansvarat för kodningen av svaren på frågorna 5, 6, 9, 14, 19 och 20 (Se rapport 161, bilaga 3!), medan undertecknad ansvarat för kodningen av svaren rörande orsaker till rapporterade besvärsupplevelser (fråga 16). Alla svar på den frågan har först kodats av Britt-Marie och därefter granskats (och eventuellt omkodats) av undertecknad. Britt-Marie har utöver de nämnda arbetsinsatserna även iordningsställt bilagorna 3 och 4 och ansvarar för att siffermaterialet i dessa är korrekt redovisat. Undertecknad har ensam ansvarat för de statistiska bearbetningarna av datamaterialet. Dessa har utförts på persondator (DELL OPTIFLEX GX 150) och med hjälp av statistikprogrammen SPSS 11.0 och 15.0 for Windows. Ett stort TACK till Britt-Marie för alla goda arbetsinsatser i landstingets undersökningar av ungdomars levnadsvanor och livssituation. Ett stort TACK också till alla som under nästan 20 års tid deltagit i undersökningarna och gjort det möjligt att ge bra bilder av hur ungdomar i Dalarna mår och lever. Falun i mars 2009 Mats Granvik Utredare 3

1 2008 ÅRS UNGDOMSENÄT Uppläggningen och genomförandet av 2008 års undersökning har redovisats i en tidigare framtagen utredningsrapport (1). I rapportens bilagedel finns själva enkäten redovisad. Rapportens huvudsakliga innehåll utgörs av en redovisning i kvantitativa termer av hur niondeklassares tobaksvanor utvecklats sedan 1991. Huvudfynden kommer på nytt att återges i kapitel 2.13. En resultatredovisning med information av kvalitativ karaktär är också framtagen (2). Den rapporten handlar om hur ungdomar ser på villkoren för ett gott liv (välbefinnande) och vad som orsakat olika slags besvärsupplevelser som man haft. Det rör sig uteslutande om information som lämnats som svar på ett par öppna frågor, vilka i första hand haft en pedagogisk funktion, att få undersökningsdeltagarna att tänka igenom sin situation. Svaren har dock, efter ett rätt omfattande kodningsarbete, kunnat bearbetas statistiskt i syfte att ge en grov kvantitativ uppfattning om hur vanliga en del tankebanor varit. Utfallet av bearbetningarna redovisas i kapitel 2.9 och 2.12. I den resultatredovisning som följer ingår ej svaren från de tre deltagare med adress i länet som i enkäten uppgivit sig vid undersökningstillfället bo utanför länet. 28 av deltagarna uppgav att man gick på gymnasiet. Dessa har som 15-åringar klassificerats som niondeklassare och finns, liksom i tidigare undersökningar, med i det datamaterial som bearbetats i syfte att beskriva förhållandena på läns-, kommun- och skolnivån. Då undersökningen är en totalundersökning (med ett generellt sett tämligen litet bortfall) är jämförelser mellan de skattningar som redovisas i resultatdelen, mellan pojkar och flickor, mellan kommuner och mellan skolor, fullt möjliga och meningsfulla att göra, även om detta måste göras, som det brukar sägas, med viss försiktighet. Osäkerhetsmarginaler (konfidensintervall) eller signifikanstest (chi-tvåtest) är inte nödvändiga att göra. Det är emellertid viktigt att då tänka på att man endast kan uttala sig om niondeklassares livssituation i Dalarna under senhösten 2008. Det rör sig således om en som helhet högst begränsad bild i rummet och tiden, en "ögonblicksbild". Även om det rör sig om en totalundersökning så är de ögonblicksbilder som redovisas belastade med slumpfel. Detta främst till följd av förekommande undersökningsbortfall, även om det kan betraktas som tämligen litet. Undersökningsbortfallets storlek kan variera mellan kommuner, mellan skolor och mellan flickor och pojkar. Problemet med slumpvariationen kan hanteras genom att vid jämförelser inte tillmäta förändringar över tid eller skillnader mellan flickor och pojkar, kommuner eller skolor som uppgår till enbart några få ( ett par-tre-fyra ) procentenheter någon betydelse. Det skall särskilt framhållas att på kommun- och skolnivå kan en enda rapportör svara för 3-4 procent. 4

2 RESULTATREDOVISNING Resultatredovisningen görs i första hand utifrån ett länsperspektiv. De uppgifter som i rapportens bilagedel redovisas för enskilda kommuner och skolor kommenteras endast sparsamt i rapportens textdel. Uppgifterna på kommun- och skolnivå är främst framtagna för att kunna ligga till grund för reflektioner och diskussioner på det lokala planet. I dessa reflektioner och diskussioner är det viktigt att beakta att uppgifterna i bilaga 3 och 4 enbart medger slutsatser om hur det specifikt förhöll sig bland niondeklassare senhösten 2008, niondeklassare i Mora kommun senhösten 2008, niondeklassare på Vasaskolan senhösten 2008 etcetera. En del av dessa uppgifter skulle kunna sägas ha ett bäst-före-datum av ett tämligen kort slag. I de undersökningar som tidigare genomförts har det, exempelvis, framgått att besvärsupplevelser kan uppfattas som både högst tillfälliga och övergående reaktioner i den fas i livet man befinner sig i : Hur ungdomar mår går ju i perioder så jag tycker att det verkar lite skumt att försöka mäta det... (Ett beaktande av osäkerhetsmarginaler, konfidensintervall, hade medgivit slutsatser av en mer generell karaktär, slutsatser om niondeklassare, niondeklassare i Mora kommun, niondeklassare på Vasaskolan etcetera.) Hur niondeklassarna svarat på frågorna i den enkät som använts redovisas fråga för fråga. Internbortfallet, som genomgående varit mycket lågt, har exkluderats vid beräkningarna av de relativa frekvenser (%-tal) som redovisas. 2.1 Några bakgrundsdata 2.1.1 "Vilken typ av hus bor Du i?" De flesta niondeklassare, 86% (84% 1997 (3) och 2002 (4)), bor i villa, radhus eller bondgård. 13% bor i lägenhet i flerfamiljshus och 1% i annat boende. (En del av dem som bor i villa kan ibland även bo i lägenhet i flerfamiljshus. Det gäller exempelvis när mamman och pappan är skilda och har olika typ av bostad.) Bland dem som uppgivit att bägge föräldrarna invandrat från ett annat land var andelen som bodde i lägenhet i flerfamiljshus 49% och bland dem som uppgivit sig bo med sin mamma, men inte med sin pappa eller med en styvpappa var andelen nästan densamma, 46%. (Andelarna var desamma också i förra undersökningen.) 2.1.2 "Vem bor Du tillsammans med?" 94% har uppgivit att man bor tillsammans med (sin biologiska) mamma och 79% med (sin biologiska) pappa. 6% bor med en styvmamma och 14% med en styvpappa. 10% (14% 2002 och 12% 1997) har uppgivit att man bor med sin mamma, men inte med sin pappa eller med en styvpappa. 74% bor tillsammans med ett eller flera syskon. (10% bor med tre eller flera syskon.) 5

2.1.3 "Har någon av Dina föräldrar invandrat från ett annat land?" 10% har uppgivit att mamma och/eller pappa är invandrare och 4% att både mamma och pappa är invandrare. Rapporteringarna 1997 och 2002 gav i stort sett samma utfall. I Dalarna är (alltjämt) finsk nationalitet vanligast bland såväl invandrade mammor som pappor. (Se bilaga 10 i rapport 161!) 2.2 Hur trivs Du i skolan? Denna fråga ställdes till niondeklassare i Dalarna redan i 1992 års undersökning (5). Då visade det sig att trivseln i Dala-skolorna generellt sett var betydligt bättre än i skolorna i riket i sin helhet. Andelen niondeklassare som trivdes mycket eller ganska bra i Dala-skolorna var då 82% och vid den tidpunkten "hela" femton procentenheter högre än i riket (6). De två undersökningar som genomfördes under 1997 och 2002 visade att trivseln i skolorna i Dalarna snarare ökat än minskat. 83-84% uppgav då att man trivdes mycket eller ganska bra i skolan och endast 3-4% att man inte trivdes, det vill säga att man trivdes ganska eller mycket dåligt. Enligt rapporteringen 2008 trivs 87% av niondeklassarna mycket eller ganska bra i Dala-skolorna. 3% uppgav att man trivs ganska eller mycket dåligt. Det talar fortfarande för att trivseln i Dala-skolorna snarare ökat över tid än minskat. (Den skönjbara tendensen skall dock ses i ljuset av ett successivt ökande undersökningsbortfall. Det kan tänkas att ungdomar som inte trivs i skolan i allt högre grad avstått från att besvara landstingets enkät. På så sätt kan ungdomar som trivs i skolan på senare år ha blivit överrepresenterade bland de ungdomar som valt att besvara enkäten. Den bild som framträder över trivseln i skolorna kan därmed ha blivit något för positiv. Hur det egentligen förhåller sig med den saken kan bara fastställas genom en inträngande bortfallsanalys, men en sådan är inte möjlig att göra.) Pojkar (som grupp) och flickor (som grupp) brukar, enligt de tidigare undersökningarna, trivas ungefär lika bra i skolan. Enligt 2008 års rapportering kan detta fortfarande sägas gälla. (Se även bilaga 3 och 4 för ett kommun- och skolperspektiv!) 2.3 "Hur trivs Du när Du inte är i skolan (dvs på Din fritid)?" Nästan alla niondeklassare 95-96% brukar anse att man trivs åtminstone "ganska bra" på sin fritid. Runt 65% brukar rentav trivas mycket bra". Blott 1% brukar vara direkt missnöjda med sin fritid, det vill säga man såg sin trivsel i termer av ganska dåligt eller mycket dåligt. 2008 års rapportering säger oss att 99% (!) numera trivs åtminstone "ganska bra" på sin fritid. Pojkar brukar trivas något bättre på sin fritid än flickor. Detta gäller alltjämt. 2008 trivdes 78% (70% 2002) av pojkarna mycket bra mot 69% (58% 2002) av flickorna. 6

84% av niondeklassarna (80-81% 1997 och 2002) upplever att man trivs åtminstone ganska bra både på fritiden och i skolan. Trivseln på fritiden och i skolan är aningen mera utbredd bland pojkar (86%) än bland flickor (83%). 2.4 "Vad ägnar Du Dig, så här års, mest åt på Din fritid?" Att "idrotta, sporta och motionera" har tillsammans med att "umgås med kompisar" tidigare visat sig vara de vanligaste sysselsättningarna på fritiden "så här års", det vill säga under hösten och förvintern. De är de vanligaste fritidsaktiviteterna också enligt 2008 års rapportering. Runt 75% av flickorna och 50% av pojkarna ägnar sig (numera) mest åt att umgås med sina kompisar och runt 44% respektive 50% åt idrott, sport och motion. Att ägna sig åt datorn/dataspel är klart vanligare bland pojkar, medan, framför allt, läxläsning är klart vanligare bland flickor. Cirka 30% av flickorna ägnar sig mest åt att läsa läxor och cirka 43% bland pojkarna åt datorn/dataspel. Den största förändringen över tid vad gäller fritidssysselsättningarna är nog att fler och fler pojkar ägnar sin fritid åt datorn (21% 1997). 2.5 "Hur mår Du?" Psykisk hälsa kan sägas vara detsamma som välbefinnande och blir då en fråga om "hur man mår" (7). Vad psykisk ohälsa - att må dåligt eller illabefinnande - kan handla om har belysts i de tidigare framtagna utredningsrapporterna kring niondeklassares liv och hälsa, senast i den förra (4). Det tidigare utredningsarbetet kring niondeklassares illabefinnande och orsaker till detta har pekat på att det ofta (eller oftast) närmast rör sig om, som den medicinske sociologen Aaron Antonovsky (8) formulerat det, "normala reaktioner på vardagslivets förtretligheter". Man kan säga att det handlar om psykiska besvär snarare än om psykisk sjukdom. Med psykiska besvär, avser Socialstyrelsen (9) "subjektivt upplevda och självrapporterade besvär av psykisk natur". Dessa kan vara "förstadier till sådant som senare manifesterar sig som psykisk störning och psykisk sjukdom" och begreppet blir därmed "användbart i folkhälsoarbete för såväl hälsofrämjande som preventiva åtgärder". Psykiskt frisk kan man anses vara om man "reagerar normalt på vardagslivets begivenheter", men "adekvata reaktioner med sorg eller ångest på yttre händelser inbegrips också i psykiskt frisk" (9). Psykisk hälsa hos barn och ungdomar har setts i termer av "att vara älskad, sedd, få rimliga krav på sig och att känna sig behövd" eller "att leva i samklang med sig själv och sin omgivning inom ramen för den kulturella miljö som man tillhör" (7). Varför inte bara rätt och slätt betrakta, definiera, psykisk hälsa som "att må bra"? 7

Hur bra niondeklassarna uppgav sig må senhösten 2008 och tidigare framgår ur tabell 1. Tabell 1 Niondeklassares svar på frågan Hur mår Du?. Födda 1993. Senhösten 2008. (Födda 1987/Senhösten 2002. Födda 1982/Senhösten 1997.) Kön: Pojkar Flickor Undersökningsår: 2008 2002 1997 2008 2002 1997 Svarsfördelning (%): Mår bra, känner mig frisk och pigg 67 63 61 46 41 46 Mår ganska bra för det mesta 32 35 37 47 50 49 Mår inte så bra 1 1 2 6 7 5 Mår ofta dåligt 0 1 0 2 3 1 Flickor mår (som grupp) något sämre än pojkar. Skillnaden är statistiskt säkerställd (p<0.01). Det har i de tidigare undersökningarna visat sig att flickors allmänna välmående starkt hänger samman med trivseln i skolan. Det har även framkommit att flickor som röker varje vecka (som grupp) mår väsentligt sämre än övriga flickor och att flickor som inte bor med sin biologiska mamma (eller som bor med en styvmamma) rapporterar ett något sämre välbefinnande än övriga flickor. (4) Att som flicka på sin fritid ägna sig åt att dansa, sjunga eller spela något instrument har kunnat kopplas till ett ökat välbefinnande, likaså att idrotta och att ägna sig åt hästar och ridning. Att festa har däremot kunnat kopplas till ett sänkt välbefinnande. För pojkar har kopplingen mellan välbefinnande och fritidssysselsättning kunnat konstateras vara svag. (4) Andelen flickor och pojkar som mår åtminstone ganska bra för det mesta kan, enligt chi-två-test, anses vara densamma i samtliga kommuner i länet. 2.6 Känsla av sammanhang med mera Den medicinske sociologen Aaron Antonovsky (8) lanserade för nästan 30 år sedan begreppet "känsla av sammanhang" ("sense of coherence"). Det handlar om att se livet (vardagslivet) som meningsfullt, hanterbart och begripligt. När man i Sverige pratar om Antonovskys begrepp känsla av sammanhang används vanligtvis termen KASAM. KASAM blev för Antonovsky "en stabil, varaktig och generell hållning till världen". 8

Att se vardagslivet som meningsfullt, hanterbart och begripligt kan variera från individ till individ. Antonovsky talade om olika KASAM-nivåer. En hög nivå en stark KASAM såg han som bra för hälsan och en låg som det motsatta. Antonovsky menade att KASAM kan vara stark, svag, rigid eller provisorisk. En individ har uppnått en stark KASAM om han eller hon i hög grad finner vardagslivet begripligt, meningsfullt och hanterbart. En stark KASAM kan sägas ha en kärna i struktur och handlingsberedskap. En svag KASAM innebär att en individ finner vardagslivet begripligt, meningsfullt och hanterbart endast i låg grad. En äkta stark KASAM måste dock inrymma ett visst mått av tvivel. Då ungdomar ännu inte hunnit samla på sig så mycket erfarenheter från livets olika arenor, utan närmast är i full färd med detta, så ansåg han att hans KASAM-begrepp inte är giltigt för dessa. Först uppåt de 30 kan man, enligt Antonovsky, börja tala om KASAM-nivåer hos individer, alltså om "en stabil, varaktig och generell hållning till världen". Att varaktigt att se vardagslivet som i hög grad meningsfullt, hanterbart och begripligt såg Antonovsky rätt och slätt som en aspekt på hälsa. Antonovsky utvecklade ett frågebatteri som han ansåg att man kan mäta olika KASAM-nivåer med. Från svenska forskare (10) har det hävdats att det är meningsfullt att försöka mäta KASAM-nivåer inte bara bland vuxna utan även bland tonåringar. KASAM bygger, som framgått, på de tre komponenterna meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. De båda forskarna Lundberg och Nyström-Peck (11) har utarbetat tre frågor för att spegla var och en av komponenterna. I tur och ordning: Är Du nöjd och tillfreds med ditt dagliga liv?, Brukar Du se en lösning på problem och svårigheter som Du råkar ut för i Ditt dagliga liv? och Brukar Du känna att saker som händer dig i ditt dagliga liv är svåra att förstå?. Tillsammans avses de tre frågorna spegla vad själva begreppet i sin helhet står för. Två av frågorna, de som skall fånga komponenterna meningsfullhet och begriplighet, är omformuleringar av de ursprungliga frågeformuleringarna. Omformuleringarna har gjorts med förhoppningen att ungdomar lättare skall förstå vad frågorna gäller. Hur niondeklassare besvarat de tre frågor som avses spegla komponenterna i KASAM-begreppet kommer att framgå från den fortsatta resultatredovisningen, men först skall det redovisas hur stor andel som kan anses besitta en stark KASAM-nivå. Utifrån Antonovskys och Lundbergs och Nyström-Pecks resonemang om en stark KASAM skulle man kunna säga att en individ besitter en stark KASAM om denne svarat Ja, oftast på frågan Är Du nöjd och tillfreds med ditt dagliga liv? och givit samma svar på frågan Brukar Du se en lösning på problem och svårigheter som Du råkar ut för i Ditt dagliga liv? samt besvarat frågan Brukar Du känna att saker som händer dig i ditt dagliga liv är svåra att förstå? med ett Nej. Individer som besvarat samma frågor med Nej, Nej och Ja, oftast kan betraktas som individer som besitter endast en svag KASAM. En individs KASAM-poäng har beräknats enligt följande: Lägsta KASAM-poäng har satts till 3 poäng. Denna poäng har man fått om man besvarat de tre frågorna med det ogynnsammaste svarsalternativet, alltså 1 poäng för varje fråga. Har man besva- 9

rat frågorna med det gynnsammaste svarsalternativet blir KASAM-poängen 9, 3 poäng för varje fråga. Vid uteblivet svar har deltagaren tilldelats 2 poäng (för varje obesvarad fråga), samma poäng som för svaret Ja, ibland. Niondeklassare med en svag KASAM (3 poäng) har tidigare visat sig vara försvinnande få, blott 0.1-0.2%. Så blev fallet också 2008. Livet i början på det nya årtusendet tedde sig uppenbarligen något mer komplicerat än tidigare, såväl för pojkar som för flickor. De med en stark KASAM utgjorde 1997 41% (pojkar 46%, flickor 36%), men 2002 29% (pojkar 34%, flickor 24%). De minskade andelarna med en stark KASAM berodde framför allt på att färre svarat Nej och fler Ja, ibland på frågan Brukar Du känna att saker som händer dig i ditt dagliga liv är svåra att förstå?. 2008 års rapportering gav ett utfall likartat det för 2002, nämligen 31% (pojkar 37%, flickor 24%). KASAM-måttet, med den operationalisering det fått, har i de tidigare undersökningarna närmast setts som ett mått på en känsla av psykiskt välmående (välbefinnande) och social funktionsförmåga hellre än ett mått på KASAM. Antonovskys en känsla av sammanhang kan dock tänkas handla om samma sak. I 1997 års undersökning av niondeklassare (3) togs ett alternativt KASAM-mått fram. När Antonovsky arbetade fram sitt KASAM-begrepp för vuxna tog han en utgångspunkt i vad han såg som de viktigaste livsområdena för vuxna, nämligen "den huvudsakliga sysselsättningen" (arbetet), "känslolivet" (relationerna med de som finns i den närmaste omgivningen) och "existentiella frågor". När det alternativa måttet för niondeklassare ( skolungdomar i 15-årsåldern ) utarbetades togs utgångspunkten i det som skolungdomar själva anser vara viktigast i livet. För 15-åringar är, enligt svaren på den öppna frågan Vad tycker Du har störst betydelse för att Du skall må bra?, det viktigaste i livet att relationerna med den närmaste omgivingen (familjen och kompisarna) fungerar bra, att skolan fungerar bra (upplevs meningsfull) och att man har en bra fritid (får ett gott utbyte av den). Med utgångspunkt från detta konstruerades ett för skolungdomar högst verklighetsnära mått med hjälp av frågorna Har Du under den senaste månaden kommit bra överens med (så gott som) alla i Din omgivning?, Har Du under den senaste månaden vanligtvis haft en positiv känsla inför skolarbetet (upplevt skolarbetet meningsfullt)? och Har Du under den senaste månaden haft stor behållning av Dina fritidsaktiviteter?. Den senare frågan har senare ändrats till Har Du under den senaste månaden känt att Dina fritidsaktiviteter varit stimulerande?. Det alternativa KASAM-måttet speglar förmodligen i högre grad en känsla av trivsel i vardagslivet än en djupare känsla av sammanhang. I 1997 års undersökning svarade 37% Ja på frågorna i det alternativa KASAMmåttet, 40% av pojkarna och 35% av flickorna. Fem år senare blev andelarna 40%, 44% respektive 36%, vilket tyder på en stärkt KASAM bland niondeklassare och inte på en försvagad som det andra måttet pekade mot. Skillnaden i utfall beror antagligen på att det alternativa KASAM-måttet inte fångar upp betydelsen av de existentiella frågorna (i synnerhet händelser som är svåra att förstå ) i lika hög grad. 10

Det alternativa KASAM-måttet och 2008 års rapportering ger 45% med en stark KASAM, 48% bland pojkar och 41% bland flickor, vilket närmast pekar på en fortsatt utveckling mot fler och fler niondeklassare med en stark KASAM. Det betyder att fler och fler av länets niondeklassare är tillfreds med såväl skolarbetet som fritidsaktiviteterna och relationerna med de personer som finns i den närmaste omgivningen. Hur niondeklassare svarat på var och en av frågorna Är Du nöjd och tillfreds med ditt dagliga liv?, Brukar Du se en lösning på problem och svårigheter som Du råkar ut för i Ditt dagliga liv? och Brukar Du känna att saker som händer dig i ditt dagliga liv är svåra att förstå?, Lundbergs och Nyström-Pecks KASAM-frågor, framgår härnäst. 2.6.1 "Är Du nöjd och tillfreds med ditt dagliga liv?" Att må bra och att vara nöjd och tillfreds med sitt dagliga liv kan antas spegla ungefär samma sak: det upplevda välbefinnandet. I undersökningarna strax före och efter millenniumskiftet uppgav 83-84% av pojkarna att man oftast var nöjd och tillfreds med sitt dagliga liv mot 66-72% av flickorna. Rapporteringarna pekade på en förändring till det sämre för flickornas del. Bara 4% av flickorna svarade emellertid ett klart Nej på frågan, av pojkarna blott 1%. 2008 års rapportering tyder på små förändringar. 85% av pojkarna och 71% av flickorna uppgav nu att man oftast var nöjd och tillfreds med sitt dagliga liv. Precis som tidigare svarade 4% av flickorna och 1% av pojkarna Nej. 2.6.2 "Brukar Du se en lösning på problem och svårigheter som Du råkar ut för i Ditt dagliga liv?" Tidigare svarade 65-70% av pojkarna och 55-63% av flickorna Ja, oftast på frågan om hanterbarhet. Endast 2% av pojkarna och 3% av flickorna svarade Nej. 2008 svarade både pojkar och flickor på i stort sett samma sätt som tidigare. 2.6.3 "Brukar Du känna att saker som händer dig i ditt dagliga liv är svåra att förstå?" Denna fråga, en fråga om begriplighet, har ursprungligen formulerats av Lundberg och Nyström-Peck (11). Av niondeklassares kommentarer till frågorna i enkäten har det slagits fast att frågan varit förhållandevis svår att svara på. "... saker som händer dig..." har tolkats i en mycket vid mening, från "svåra ord i svenskan" och "knepiga mattetal" till "varför har ungdomar så lite att säga till om i skolan, i samhället... ja, i allt?", "vad är meningen med livet?" och "varför existerar universum?". En del, ovanligt många vid en jämförelse med övriga frågor, har meddelat att man inte alls förstått vad frågan var ämnad att syfta på. En jämförelse med hur ungdomar svarade 1997 och 2002 visade en klar förskjutning från svarsalternativet Nej till Ja, ibland. 1997 var andelen Nej 67% bland pojkar och 59% bland flickor, hela 17-20 procentenheter högre än 2002. Andelen Nej blev 11

enligt 2008 års rapportering 53% för pojkar och 37% för flickor, vilket är ungefär samma utfall som 2002. 2.7 "Har det hänt att Du under den senaste månaden..." Tabell 2 (på nästa sida) visar vad som fungerat bra och dåligt i niondeklassares vardagsliv. De största förändringarna över tid är att fler och fler flickor uppgivit att man känt obehag när man skall gå till skolan på grund av rädsla för att inte kunna klara skolarbetet och att man saknat en riktig kompis. 7 av 10 har dock uppgivit att man haft lätt att koncentrera sig på skolarbetet, en ökning från 6 av 10. Mobbning är alltid ett allvarligt problem där det förekommer. Om känt obehag när man skall gå till skolan på grund av rädsla för att bli retad, mobbad eller bli utsatt för våld under skoldagen kombineras med "känt Dig orättvist eller illa behandlad av någon person i omgivningen", så kan detta ge en indikation på hur många som ( under den senaste månaden ) de facto blivit mobbade. I de två tidigare undersökningarna rörde det sig om en andel runt 2%. 2008 års rapportering pekar mot en svag ökning, för flickor upp till 3-4%. Av 1 451 flickor har 51 uppgivit att man känt obehag när man skall gå till skolan på grund av rädsla för att bli retad, mobbad eller bli utsatt för våld under skoldagen och att man känt sig orättvist eller illa behandlad av någon person i omgivningen. (Sett över en termin eller ett helt skolår är problemet förmodligen större än vad som här framkommit.) Att båda föräldrarna är invandrare saknar betydelse för upplevelsen av mobbning i skolan (p=0.8 enligt chi-två-test). Bland niondeklassare som aldrig varit berusade, aldrig rökt, aldrig snusat och aldrig provat narkotika är upplevelsen av mobbning i skolan mindre utbredd än bland övriga (p<0.05). Bland de förra är andelen i runda tal 1%, bland de senare 4%. Det skall framhållas att rädslan för att kunna bli mobbad eller utsatt för våld under skoldagen visat sig vara långt mindre utbredd än den rädsla man som niondeklassare känner inför att inte kunna klara skolarbetet. Att inte ha någon att tala med om problem som man haft har visat sig vara ungefär tre gånger vanligare bland flickor än bland pojkar. Det man, flicka som pojke, oftast önskat sig är att kunna få tala med en kompis, en jämnårig eller med en pojk-/flickvän. Relativt få niondeklassare endast ett tiotal har uttryckt önskemål om att få tala med vårdpersonal, t ex kurator, psykolog, läkare eller skolsköterska. Den senaste rapporteringen säger oss att det nu handlar om 13 (av 2 841) som önskar få tala med vårdpersonal om sina problem, medan 101 önskar nu få tala med en kompis. Andelen flickor och pojkar som inte har någon att tala med om problem som man haft kan, enligt chi-två-test, anses vara densamma i samtliga kommuner i länet. 12

Tabell 2 Rapporterade känslor, förhållanden mm under den senaste månaden bland niondeklassare efter kön och undersökningsår Kön: Pojkar Flickor Undersökningsår: 2008 2002 1997 2008 2002 1997 Besvär (%): vanligtvis haft en positiv känsla inför skolarbetet (upplevt skol- 69 67 66 70 62 67 arbetet meningsfullt) känt obehag när man skall gå till skolan på grund av rädsla för att bli 2 2 1 5 4 3 retad, mobbad eller bli utsatt för våld under skoldagen känt obehag när man skall gå till skolan på grund av rädsla för att 12 11 10 29 24 17 inte kunna klara skolarbetet haft lätt att koncentrera sig på skolarbetet 70 67 63 71 60 62 haft svårt att koncentrera sig på skolarbetet 37 31 35 51 42 46 känt sig orättvist eller illa behandlad av någon person i omgivningen 13 14 12 26 26 26 haft dåligt samvete för hur man uppträtt mot någon person i 10 10 10 21 17 17 omgivningen kommit bra överens med (så gott som) alla i omgivningen 82 78 75 79 75 76 saknat en riktig kompis 13 10 9 31 20 19 känt att man inte haft någon att tala med om problem man haft 5 5 4 17 15 12 känt att fritidsaktiviteterna varit stimulerande (1997: haft stor 68 67 63 60 58 52 behållning av fritidsaktiviteterna) oroat sig för hur livet skall bli i framtiden 32 32 31 55 54 48 13

2.8 "Har Du under den senaste månaden..." Vilka olika typer av besvär niondeklassare dragits med under den senaste månaden och i vilken utsträckning de förekommit framgår ur tabell 3. Tabell 3 Rapporterade besvär under den senaste månaden bland niondeklassare efter kön och undersökningsår Kön: Pojkar Flickor Undersökningsår: 2008 2002 1997 2008 2002 1997 Besvär (%): ofta haft huvudvärk 18 13 13 38 34 33 ofta haft ont i magen 9 7 6 26 22 20 ofta känt Dig ledsen eller deppig 8 7 8 33 33 29 ofta känt Dig irriterad eller på dåligt humör 18 18 20 41 42 38 ofta känt Dig nervös eller osäker på Dig själv 9 7 7 27 21 19 ofta haft svårt att sova 14 10 9 23 18 15 ofta känt Dig uttråkad 24 21 21 33 32 32 känt Dig trött för jämnan 22 20 18 37 36 31 haft andra besvär *), nämligen... 6 10 6 9 15 9 ej haft besvär av något slag 45 45 46 22 20 23 Anmärkning: *) Se bilaga 1! 67% av pojkarna och 39% av flickorna rapporterade högst ett av de besvär som finns uppräknade i tabell 3, medan 3% av pojkarna och 13% av flickorna rapporterade minst sex av besvären. Från de tidigare undersökningarna vet vi att ungdomar, speciellt om man är flicka, kan dras med något slags besvär och ändå må åtminstone ganska bra för det mesta och trivas med såväl skola som fritid. Sannolikt rör det sig därför, när allt kommer omkring, i regel om tämligen lätta besvär och besvär av tillfällig och ganska snabbt övergående natur. Man kan förmodligen betrakta mycket av de rapporterade besvären (i tabell 3) som "förbigående obehag". I Antonovskys (8) anda skulle man kunna säga att besvären ("irriterad och på dåligt humör", "ont i magen", "huvudvärk", "ledsen och deppig"...) många gånger sannolikt närmast handlar om olika aspekter på "livets förtretligheter", man misslyckas i ett prov, man orkar inte med läxläsningen, någon säger något dumt, det är "strul" med pojkvännen etcetera. En "förtretlighet" 14

kan emellertid ses som en stressor, men dock, enligt Antonovsky, av den lindrigaste typen av de stressorer man kan utsättas för. Ungdomar kan själva uppfatta sina besvär just som övergående reaktioner i den fas i livet man befinner sig i och att sådana reaktioner är fullt "normala" och inte att betraktas som sjukdom. Här återges några sådan exempel: "Jag anser att de besvär jag haft orsakats av att jag är en normal människa med känslor." "Jag anser att de besvär jag haft orsakats av att jag har problem med "kärleken", men det är förmodligen rätt vanligt i min ålder." "Jag anser att de besvär jag haft orsakats av att jag som tonåring är inne i en känslig period just nu - inget allvarligt." Hur ungdomar mår går ju i perioder så jag tycker det verkar lite skumt att försöka mäta det.. Det som niondeklassare själva angivit som orsaker till sina upplevda besvär tyder på att besvären i allmänhet är kopplade till omständigheter i vardagslivet och inte till (allvarlig) kroppslig sjukdom. Även om man med utgångspunkten i Antonovskys begreppsram skulle kunna påstå att mycket av niondeklassares upplevda besvär handlar om "tonåringars normala reaktioner på livets förtretligheter", så får sådana reaktioner inte bagatelliseras, allra minst om de är av depressivt slag. Det kan alltid vara viktigt att försöka minimera sådant som får ungdomar att må och fungera sämre i sitt vardagsliv, inte minst sådant som får ungdomar att inte kunna göra sitt bästa i skolan. Ständiga "reaktioner på livets förtretligheter" kan bli kroniska och innebära en stressituation som kan ge upphov till allvarlig psykisk ohälsa och drastiskt nedsatt funktionsförmåga med konsekvenser för framtida yrkes- och familjeliv. Depressioner bland unga får aldrig bagatelliseras. Depressioner bland unga kan emellertid vara svåra att upptäcka. Det finns risk att ungdomars symtom misstolkas som vanliga tonårsproblem, även bland läkare (12). Numera använder man sig av samma diagnostiska kriterier för depression hos barn som hos vuxna. Vanligen talar man om egentlig depression. Vid egentlig depression förekommer olika symtom under större delen av dagen. När det gäller just barn skall barnets funktion i skolan, i familjen och i kamratkretsen ha försämrats påtagligt (13). För att ställa diagnosen depression krävs att minst fem av nedanstående symtom förekommer samtidigt: 1 Nedstämdhet eller irritation 2 Avsaknad av lust och initiativ 3 Låg självkänsla och skuldkänslor 4 Koncentrationssvårigheter 15

5 Trötthet och minskad psykisk energi 6 Långsamhet och tröghet i rörelserna och/eller rastlöshet 7 Sömnproblem (svårt att somna på kvällen) 8 Minskad eller ökad aptit 9 Döds- och självmordstankar En ungdom kan ha befunnit sig i ett tillstånd av depressiv karaktär om den (under den senaste månaden) ofta känt sig ledsen eller deppig, ofta känt sig irriterad eller på dåligt humör, ofta känt sig nervös eller osäker på Dig själv, ofta haft svårt att sova, känt sig trött för jämnan och haft svårigheter att koncentrera sig på skolarbetet. Andelen pojkar och flickor som dragits med minst fem av besvären uppgick enligt 2002 års rapportering till i runda tal 2% respektive 10%. Enligt 2008 års rapportering blev andelarna 2% respektive 13%. Att (i runda tal) 13% av flickorna i nionde klass rapporterat minst fem besvär som kan hänga samman med ohälsa av depressivt slag tyder på en ökning snarare än en minskning, vilket skulle kunna betyda att förutsättningarna för flickor (som grupp) att lyckas väl med skolarbetet minskat. Kanske handlar det om en ökande polarisering vad gäller förutsättningarna för flickor att prestera optimalt i skolan eftersom såväl andelen som haft lätt att koncentrera sig på skolarbetet som andelen som haft svårt att koncentrera sig på skolarbetet ökat över tid? Har man dragits med de besvär som skulle kunna hänga samman med ohälsa av depressivt slag, så har man, har det visat sig (4), i hög utsträckning också känt en oro för hur livet skall bli i framtiden. Ungefär varannan har inte haft någon att tala med om sina problem. Anmärkningsvärt är måhända att ingen av de drabbade, enligt 2002 års rapportering, uttryckt en önskan om att få tala med sjukvårdspersonal. Psykoanalytikern Magnus Kihlbom (7) har betonat, när det gäller psykisk hälsa hos ungdomar, att tonåren är en utvecklingsperiod. Flexibilitet (förmågan till "coping" med Antonovskys begreppsapparat) blir, enligt Kihlbom, viktigt för den psykiska hälsan. Man måste kunna möta krav från omgivningen på ett någorlunda elastiskt sätt, också sådana av drastiskt slag, som att föräldrarna separerar eller att flickvännen eller pojkvännen gör slut. Att se lösningar på problem och svårigheter som man råkar ut för i vardagslivet (fråga 12 i vår enkätundersökning) kan ses som ett tecken på just flexibilitet eller "coping"-förmåga. Av 2002 års rapportering framkom att besvärsfriheten ökar med ökad förmåga att se lösningar på problem och svårigheter, det vill säga med ökad flexibilitet eller "coping"-förmåga. Det framkom emellertid också att god flexibilitet eller "coping"- förmåga långt ifrån är en garanti för besvärsfrihet. De med någon besvärsupplevelse visade sig nämligen vara i majoritet inte bara bland niondeklassare med den sämsta "coping"-förmågan, utan även bland dem med den bästa. 16

2.9 Orsaker till besvärsupplevelser Skolmiljön eller skolarbetet (inklusive läxläsning) är det som niondeklassare oftast ansett ligga bakom de besvärsupplevelser som man haft. 2002 upplevde cirka 13% av niondeklassarna besvär som man ansåg (helt eller delvis) orsakade av skolmiljön eller skolarbetet. 1997 var andelen ungefär 11%. De egna levnadsvanorna och relationsproblem är två andra dominerande orsaker. Såväl 1997 som 2002 såg runt 8% av niondeklassarna de egna levnadsvanorna som orsaken till de besvär man haft och lika många såg besvären som resultatet av relationsproblem. Utfallet av 2008 års rapportering avviker inte nämnvärt från de tidigare utfallen. Det kan dock vara på sin plats att lyfta fram att skillnaderna mellan flickor och pojkar kan vara betydande, framför allt då det gäller besvär orsakade av skolmiljön och skolarbetet. Sådana besvär har rapporterats av ungefär 17% av flickorna, men bara av ungefär 6% av pojkarna. Vidare: Cirka 11% av flickorna har rapporterat besvär till följd av relationsproblem, men bara av cirka 3% av pojkarna. Ungefär 30% av flickorna har rapporterat besvär som kopplats till skolmiljön och skolarbetet, de egna levnadsvanorna eller till relationsproblem. För pojkarna är motsvarande andel 14%. Spännvidden av alla de olika slags orsaker som niondeklassare förknippat sina besvärsupplevelser (hälsoproblem) med har redan redovisats (2). Här följer några exempel på några olika orsaker som rapporterats: Att jag haft en hjärntumör nyligen. Har svårt att sova för man har så mycket att tänka på. Jag är deppig för att mamma är sjuk. För mycket läxor och uppsatser att göra. Det finns ingen tid kvar åt fritid och avkoppling. Gräl hemma.. Rör på mig för lite i friska luften tror jag.. 2.10 "Är Du allergisk/överkänslig mot..." 1997 och 2002 uppgav 38-39% av niondeklassarna något eller några allergiska besvär. Bland pojkar var andelen 34-35%, bland flickor 42-44%. 2008 blev andelarna ungefär 37% respektive 46%. 5% av pojkarna rapporterade minst tre olika allergier och 8-9% av flickorna. Andelarna var desamma 2002. Den vanligaste formen av överkänslighet eller allergi brukar vara pollenallergi. 22% rapporterade pollenallergi 2008, att jämföras med 20% 2002 och 18% 1997. 14% (samma andel för både flickor och pojkar) rapporterade pälsdjursallergi, mot 12% tidigare. 14% (flickor 16%, pojkar 12%) uppgav överkänslighet mot vissa födoämnen, vilket kan ses i ljuset av att 11% (2002) och 9% (1997) uppgivit detta tidigare. 17

Runt 6% brukar rapportera överkänslighet mot damm 6% (8% 1997) och ungefär lika många överkänslighet mot tobaksrök/parfym 6% (8% 1997). 5-7% (mest flickor) brukar rapportera överkänslighet mot vissa metaller och cirka 5% "annat". Andelen flickor och pojkar med någon form av allergi kan, enligt chi-två-test, anses vara densamma i samtliga kommuner i länet. 2.11 "Har Du under de tre senaste månaderna använt av läkare ordinerad receptbelagd medicin mot..." 2008 uppgav 30% av niondeklassarna, 26% av pojkarna och 33% av flickorna, att man under de tre senaste månaderna tagit av läkare ordinerad receptbelagd medicin mot astma/allergier, diabetes, mag-/tarmbesvär, oro/nedstämdhet/sömnbesvär, värk/smärtor och/eller mot annat. 1997 var andelarna 23%, 17% respektive 28%. Andelen niondeklassare som använder receptbelagd medicin tycks därmed ha ökat över tid. De högre andelarna för flickor beror delvis på att p-piller (inklusive mensreglering ) tagits upp under "annat" (Se bilaga 2!). Vanligast är att ta medicin mot astma/allergier. I runda tal 13% (11% tidigare) av niondeklassarna (samma andel för flickor och pojkar) har tagit sådan medicin under den aktuella tidsperioden. 6% (4-5% tidigare) av niondeklassarna (3% av pojkarna och 9% av flickorna) har tagit receptbelagd medicin mot värk och smärtor (inklusive "p-piller") och 1-2% (samma andel tidigare) mot mag- och tarmbesvär. 0.6-0.7% har under åren rapporterat att man tagit mediciner mot diabetes. Andelen har varit densamma för både flickor och pojkar. 1997 rapporterade endast en dryg handfull (0.2%) av niondeklassarna samtliga flickor att man medicinerat sig mot oro, nedstämdhet eller sömnbesvär. 2002 hade antalet ungefär femdubblats och då hade den typen av medicinering även rapporterats av pojkar. 2008 års rapportering tyder på en stabilisering kring 2002 års nivå. Ungdomars oro, nedstämdhet och sömnbesvär kan många gånger hänga samman med livssituationen och de psykosociala påfrestningar ungdomar kan uppleva. Under många år har det pågått en debatt om hur problemen bäst löses. Skall man lösa livsproblem med mediciner eller med samtal och förändringar i livssituationen? Det behöver dock inte vara en fråga om antingen eller. Mediciner måste inte ses som ett alternativ till samtalsterapi, utan kan ibland ses som ett redskap för att möjliggöra samtal. Vid djupare depressioner fungerar inte terapi, för den biologiska funktionen i hjärnan är satt ur spel. Medicin kan få hjärnan att fungera igen. (14) 2.12 Villkor för ett gott liv Vad niondeklassare uppfattar som de viktigaste förutsättningarna för ett gott välbefinnande ett gott liv har fångats upp med hjälp av de båda frågorna Vad tycker Du har störst betydelse för att Du skall må bra? och Vilka förändringar i Ditt vardagsliv vill Du ha för att må så bra som möjligt?. (Hur ungdomarna svarat på dessa 18

båda frågor berördes i samband med aktualiserandet av ett alternativt "KASAM-mått för 15-åriga skolungdomar" (kapitel 2.6).) De båda frågorna har i huvudsak haft en pedagogisk funktion, att få ungdomar att själva reflektera över vad som kan vara viktigast i vardagslivet. De svar som lämnats har varit svar i form av fritext. Då svaren har kodats enligt ett fastställt kodschema (3), så har statistiska bearbetningar kunnat göras. Från de tidigare undersökningarna har det därigenom kunnat noteras att goda relationer med omgivningen (att ha det bra hemma, att ha bra kompisar, gärna en pojk- eller flickvän) är det viktigaste för 15-åriga skolungdomars välbefinnande. Ungefär hälften av pojkarna och nästan tre fjärdedelar av flickorna lyfte fram detta i 2002 års undersökning. Precis så blev fallet också 2008. Andelarna blir ännu större om man i goda relationer med omgivningen" också inkluderar svar i stil med "att få ha roligt och trivas med tillvaron" och "en bra skolmiljö/att det går bra i skolan" som ungefär var fjärde-femte brukar anse vara viktigt. Att det är viktigt också med en meningsfull fritid brukar runt var femte niondeklassare anse, så även 2008, men till dessa kan säkert en del av dem som svarat "att få ha roligt och trivas med tillvaron" också läggas. (Några knivskarpa gränser mellan vad svaren egentligen står för går i många fall inte att dra, så de procenttal som redovisas måste tolkas mot bakgrund av detta. Intressant i sammanhanget är emellertid att samtliga andelar var i stort sett desamma även i 1997 års undersökning, vilket kan tolkas som att svårigheterna att entydigt klassificera en del av svaren kan ha bemästrats på ett likartat sätt i bägge undersökningarna.) Utöver vikten av goda relationer med omgivningen, betydelsen av en väl fungerande skola och meningsfulla fritidssysselsättningar, gäller i övrigt att omkring drygt 10% brukar peka på vikten av att ha goda levnadsvanor (framför allt att man måste sova ordentligt). 5-7% brukar tycka det är viktigt "att få vara frisk". Någon enstaka procent brukar anse att det viktigt "att få ägna sig åt det man tycker om och vill göra", att vi har en god yttre miljö och att det är viktigt att ha pengar eller att ekonomin är god i familjen. De flesta niondeklassares uppfattning om förutsättningarna för ett gott välmående, ett gott liv, torde träffsäkert ha fångats i ståndpunkten: "Störst betydelse har att skolarbetet ska vara kul, bra lärare och kompisar. Att allt ska funka i familjen och att fritiden skall vara kul." I bilaga 2 i utredningsrapport 162 från landstingskansliets epidemiologiska utredningsarbete (2) refereras ett 100-tal uppfattningar om vad niondeklassare anser vara av störst betydelse för att må bra. Senhösten 2002 markerade ungefär 36% av pojkarna och 61% av flickorna att man ville se sitt vardagsliv förändrat i åtminstone något avseende för att må så bra som möjligt. Sex år senare blev andelarna något lägre, 28% respektive 55%. "Bättre relationer med omgivningen" och "bättre skolmiljö/att skolarbetet fungerar bättre" är det som man oftast efterlyser, både som flicka och pojke. Här följer några exempel på förändringar som man efterlyser för att kunna må så bra som möjligt:.. Mina kompisar skulle försöka vara bättre som lyssnare och stödjare. Och att min familj skulle försöka sluta kritisera mig för jämnan och skulle försöka se saker 19

och ting ur mitt perspektiv. Jag vill ha en pojkvän och inte bara vem som helst. Det finns en jag tycker om, om han skulle få upp ögonen för mig skulle jag bli glad. Pappa nån gång hör av sig till mig eller vill träffa mig. Jag började läsa läxorna bättre. Klassen skulle vara tysta någongång på lektionerna! Jag rörde mig mer och la mig tidigare. Jag skulle vilja ha en ny kvartersgård eller fritidsgård, vad det nu heter. Där ungdomar kan samlas och bara prata och spela biljard, pingis eller bara koppla av och ha kul. Ett 100-tal ytterligare exempel på förändringar som man efterlyser har redovisats i bilaga 3 i utredningsrapport nummer 162 från landstingskansliets epidemiologiska utredningsarbete (2). 2.13 Tobaksvanor Niondeklassarnas tobaksvanor har redovisats i en separat rapport, utredningsrapport nummer 161 från landstingskansliets epidemiologiska utredningsarbete (1). Huvudfynden kan återges i korthet enligt följande: Enligt niondeklassares rapportering senhösten 2008 röker 9% i någon omfattning, bland flickor 12% och bland pojkar 6%. Det är de lägsta rökarfrekvenserna som rapporterats sedan undersökningarna började. Under de sjutton år som rapporteringarna pågått har andelen rökande niondeklassare mer än halverats. Utvecklingen har varit ungefär densamma för både flickor och pojkar. Andelen som röker (så gott som) dagligen följer ungefär samma utveckling som rökandet totalt sett. Enligt 2008 års rapportering röker 4% av flickorna och 2% av pojkarna dagligen. Från niondeklassares rapportering har det framgått att utvecklingen mot allt färre rökare (och dagligrökare) tagit rejäl fart efter 1997. Det kan ses i ljuset av att en ny tobakslag trädde i kraft 1997 och tobak får därmed inte säljas till ungdomar som inte fyllt 18 år. Det är rimligt att tro att lagen och efterlevnaden av den starkt bidragit till det konstaterade mindre utbredda rökandet bland niondeklassare. 5% av niondeklassarna (flickor 6%, pojkar 3%) uppgav 2008 att man rökte under skoltid, åtminstone ibland. (5% är en halvering sedan tobakslagen infördes 1997.) Genomsnittskonsumtionen för en dagligrökare kan innebära en årlig kostnad på mellan 5 000 och 6 000 kronor. Majoriteten, 65-70%, av vanerökarna ( röker varje vecka ) vill sluta med sitt rökande. Pojkars rapportering har visat att snusandet var mest utbrett kring 2002. Då snusade 16% i någon omfattning, 12% dagligen. Under de sex år som gått sedan dess har 20

snusandet halverats eller mer än så. De andelar som gäller för 2008 (7% snusar i någon omfattning, 5% dagligen) är de lägsta sedan mätningarna började. Enligt den senaste rapporteringen snusar nu 4% av flickorna, 2% gör det dagligen. Nästan 90% av niondeklassarna är numera helt rök- och snusfria! Det är den högsta andel helt tobaksfria niondeklassare som hittills uppmätts. I runda tal 43% av niondeklassarna uppgav 2008 att man ingått någon form av överenskommelse med en vuxen om att avstå från tobaksbruk (tills man uppnått en viss ålder). Detta kan ha bidragit till det minskade bruket av tobak. Undersökningsbortfallet i 2008 års undersökning blev det största hittills. Hur det kan ha påverkat det redovisade undersökningsutfallet kring niondeklassares tobaksvanor är svårt att säga. Det kan dock hållas för troligt att åtminstone rökare i någon mån är överrepresenterade i undersökningsbortfallet, varför rökandets omfattning bland niondeklassare troligen blivit något lägre än den verkliga. 2.14 "Har det hänt att Du druckit så mycket av alkoholhaltiga drycker att Du känt Dig berusad?" Andelen niondeklassare som aldrig varit berusade ökade mellan 1997 och 2002 bland både pojkar och flickor, från cirka 49% till 59% bland pojkar och från cirka 42% till 48% bland flickor. Under samma period minskade andelen som varit berusade flera gånger, bland pojkar från cirka 36% till 31% och bland flickor från cirka 44% till 41%. Enligt 2008 års rapportering har andelen niondeklassare som aldrig varit berusade fortsatt att öka, nu till 71% bland pojkar och 60% bland flickor. Andelen som varit berusade flera gånger har minskat till 18% bland pojkar och 29% bland flickor. (Utfallet kan, åtminstone till viss del, tänkas vara påverkat av det ökade undersökningsbortfallet.) Flickors och pojkars alkoholvanor kan, enligt chi-två-test, anses variera mellan kommuner i länet. (Spännvidden i variationen framgår ur bilaga 3.) Sambandet mellan rök- och alkoholvanor har visat sig vara starkt. Bland dagligrökarna hade enligt rapporteringen i 1997 års undersökning 93% varit berusade flera gånger, bland dem som aldrig rökt 11%. Bland dem som aldrig berusat sig med alkoholhaltiga drycker rökte endast 1-2% i någon omfattning, bland dem som berusat sig flera gånger 41%. Bland dem som uppgivit att man varit berusade flera gånger, vill, liksom tidigare, hela 83% inte minska på sin alkoholkonsumtion. 14% vill, liksom tidigare, däremot se en minskning och tror samtidigt att man kan klara att genomföra det på egen hand. Endast 3 individer vill minska sin konsumtion och anser att man behöver hjälp för att lyckas. Senhösten 1997 hade 15% av niondeklassarna (18% bland pojkar och 13% bland flickor) ingått en överenskommelse med en vuxen om att avstå från att använda alkoholhaltiga drycker. Elva år senare blev andelarna 35%, 37% respektive 32%, 21