Regeringsuppdrag att analysera och redogöra för hur kontrollen över arbetslöshetsförsäkringen fungerar

2009-01-09 1 (33) Regeringen Arbetsmarknadsdepartementet 103 33 Stockholm Regeringsuppdrag att analysera och redogöra för hur kontrollen över arbetslöshetsförsäkringen fungerar Uppdraget I regeringsbeslut (A2008/2911/AE) den 6 november 2008 uppdrogs åt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) att analysera och redogöra för hur kontrollen över arbetslöshetsförsäkringen fungerar samt hur den kan göras mer effektiv, rättssäker och enhetlig. Regeringens uppdrag omfattar: 1. En analys av nuvarande sanktionsregler, tillämpning av dessa samt en bedömning av om de är ändamålsenliga. Redovisningen ska särskilt belysa kravet på att aktivt söka arbete. Vidare ska IAF vid behov föreslå förändringar och därvid särskilt överväga mildare former av sanktioner vid små avvikelser från regelsystemet. 2. En redogörelse för krav och sanktionsbestämmelser i de nordiska ländernas arbetslöshetsförsäkringar samt en bedömning om dessa är lämpliga att tillämpa i den svenska försäkringen. 3. En redogörelse för omfattning och orsaker till Arbetsförmedlingens avanmälningar. Analys av om avanmälning bör ingå som en del av sanktionssystemet inom arbetslöshetsförsäkringen. Analysera och vid behov föreslå åtgärder i de fall där en sökande vid upprepade tillfällen ådöms en sanktion på grund av avanmälan. 4. En analys av om Arbetsförmedlingens arbete med att lämna underrättelser kan förenklas. Uppdraget ska redovisas till Arbetsmarknadsdepartementet senast den 9 januari 2009. Föreslagna förändringar kommer att kräva betydande systemförändringar vid såväl arbetslöshetskassor som Arbetsförmedlingen. Detta berörs inte i denna rapport, men måste vägas in vid fastställande av tidpunkt för ett eventuellt ikraftträdande. IAF kan för närvarande inte heller överblicka de kostnadsmässiga konsekvenserna av ett genomförande. IAF lämnar i denna skrivelse den begärda redovisningen, analysen och förslagen. Samråd har skett med Arbetsförmedlingen. IAF har gjort förtydliganden i de delar där Arbetsförmedlingen anfört synpunkter. I detta ärende har Anne-Marie Qvarfort beslutat. Ulf Staffansson och Bo Lundgren har varit föredragande. I den slutliga beredningen har även Uno Ströberg och Gunilla Wandemo deltagit. Anne-Marie Qvarfort, Generaldirektör C:\Documents and Settings\uel0516\Skrivbord\PM Sanktioner slutlig version 090109.doc

2009-01-09 2 (33) Innehåll Uppdraget... 1 1. Förslag till åtgärder... 4 1.1. Sammanfattning av förslaget... 4 1.2. Den enskildes eget ansvar för sökandeaktiviteter... 5 1.3. Föreskrivet längsta intervall för kontakt mellan sökande med arbetslöshetsersättning och Arbetsförmedlingen... 5 1.4. Arbetsförmedlingens avanmälan ska vara ett beslut som är överklagningsbart... 7 1.5. Arbetsförmedlingen underrättar, arbetslöshetskassan beslutar... 8 1.6. Tydligare stöd för Arbetsförmedlingens arbete med underrättelser. 8 1.7. En mildare men tydlig sanktion vid små avvikelser från regelsystemet... 9 1.8. Sanktioner enligt 45 a ALF tas bort... 10 1.9. Längre avstängning från rätt till ersättning... 11 1.10. Uteslutning eller frånkännande... 11 1.11. Tydliggör de upphandlade kompletterande aktörernas roll i kontrollen av försäkringsvillkoren... 12 2. Gällande sanktionsregler i ALF och LAK... 13 2.1. Oönskat beteende... 13 2.2. Svikliga förfaranden... 14 2.3. Ansvarsfördelningen mellan arbetsförmedling och arbetslöshetskassor... 15 2.4. Den enskildes rättssäkerhet... 16 3. Vad i nuvarande regelverk kan leda till ett sanktionsbeslut... 16 3.1. Oönskat beteende... 16 3.2. Svikliga förfaranden... 17 4. Återkrav av arbetslöshetsersättning... 17 5. Den faktiska förekomsten av nuvarande sanktioner inom arbetslöshetsförsäkringen... 18 5.1. Uteslutning från arbetslöshetskassa och frånkännande av arbetslöshetsersättning.... 18 5.2. Avstängning från ersättning enligt 43-44 ALF... 19 5.3. Sanktionsbeslut med underrättelser från Arbetsförmedlingen som grund... 20

2009-01-09 3 (33) 6...Den reella effekten av vissa sanktionsbeslut... 22 6.1. Hur länge blir ersättningen reducerad... 22 6.2. Hur länge varar tillsvidareavstängningar... 23 7. Avanmälan... 24 7.1. Avanmälan - regelverk... 24 7.2. Omfattningen av avanmälan... 26 7.3. Avanmälan vid byte av sökandekategori... 26 7.4. Avanmälan vid avaktualisering från Arbetsförmedlingen... 26 7.5. Avanmälan efter information från den sökande... 26 7.6. Avanmälan vid utebliven kontakt... 26 7.7. Avanmälan ska inte göras i rena bedömningssituationer... 27 7.8. Avanmälan är inte att betrakta som en sanktion... 27 7.9. Avanmälans konsekvenser för den ersättningssökande... 28 8. Av IAF påtalade brister i kontrollen av försäkringsvillkoren... 28 9. De nordiska ländernas arbetslöshetsförsäkringar... 29 9.1. Finland... 29 9.2. Danmark... 30 9.3. Norge... 31 9.4. Island... 32 9.5. Färöarna... 32 9.6. Samlad bedömning... 32

2009-01-09 4 (33) 1. Förslag till åtgärder 1.1. Sammanfattning av förslaget Utgångspunkter för IAF:s förslag är att sanktionssystemet i arbetslöshetsförsäkringen ska vara enkelt och förutsägbart och samtidigt tydligt understryka kravet att den arbetssökande har ett eget ansvar att vara aktiv i sitt arbetssökande och att redovisa denna aktivitet till Arbetsförmedlingen. Rättsäkerheten för den arbetslöse ska stärkas genom att Arbetsförmedlingens beslut om avanmälan ska vara överklagningsbart. Arbetsförmedlingens ansvar att kontrollera att den enskilde uppfyller grundvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen tydliggörs. Arbetslöshetskassorna bibehåller uppdraget att fatta beslut om sanktioner. Jämförbara händelser ska leda till likvärdiga sanktioner. De huvudsakliga delarna i förslaget Den ersättningssökande har det primära ansvaret för att redovisa sina aktiviteter för att erhålla arbete. Arbetssökande med arbetslöshetsersättning ska redovisa sina aktiviteter med ett reglerat längsta tidsintervall. Sökande som inte besöker eller kontaktar Arbetsförmedlingen vid dessa tidpunkter och saknar giltigt skäl ska avanmälas till arbetslöshetskassan. Ett tydligare systemstöd för detta utvecklas. Den som blir avanmäld ska kunna ersättningsanmälas tidigast från nästkommande dag. Reglering av att Arbetsförmedlingens avanmälan ska kunna överklagas. Arbetsförmedlingen behåller sitt ansvar att kontrollera att en sökande uppfyller de grundläggande villkoren för arbetslöshetsersättning och att underrätta arbetslöshetskassan om så inte är fallet. Arbetsförmedlingen behöver ett tydligare stöd i sitt arbete med att lämna underrättelse till arbetslöshetskassan. Behov av tillämpningsföreskrifter avseende 9 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Arbetslöshetskassan behåller ansvaret för beslut om sanktion. Smärre avvikelser från grundvillkoren ska innebära mildare sanktion. IAF föreslår en fastställd avstängningsperiod på i storleksordningen 1-5 dagar. Arbetslöshetskassan får möjlighet att fatta interimistiska beslut om innehållande av ersättning i avvaktan på det slutliga beslutet.

2009-01-09 5 (33) För den som inte anses kunna utföra arbete i den omfattning som anges i grundvillkoret ska avstängningen vara till dess personen kan ta en sådan anställning. Sanktionen i 45 a ALF med nedsättning av dagpenningen med 25 respektive 50 procent avskaffas. Olika typer av situationer där den enskilde på ett mer direkt sätt förorsakar sin egen arbetslöshet ska leda till en fastställd längre tids avstängning. IAF föreslår enhetlig regel med 45 alternativt 60 dagars avstängning. Undantag bör finnas vid avvisande av kortvariga anställningar. Upphandlade kompletterande aktörernas roll vad gäller kontrollen av försäkringsreglerna tydliggörs. 1.2. Den enskildes eget ansvar för sökandeaktiviteter Den enskilde arbetssökande ska ha det primära ansvaret för att söka arbete aktivt och att redovisa sitt arbetssökande till Arbetsförmedlingen. Detta är inte en ny tanke utan har genomsyrat tidigare utredningar om arbetslöshetsförsäkringen. Kravet på den enskilde lyftes fram, t.ex. i de regelförändringar som gjordes år 2001. Då infördes dessutom som en särskild punkt under 9 ALF 1 det aktiva arbetssökandet som ett uttryckligt grundvillkor för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. 1.3. Föreskrivet längsta intervall för kontakt mellan sökande med arbetslöshetsersättning och Arbetsförmedlingen Idag blir en arbetssökande ersättningsanmäld till arbetslöshetskassa genom inskrivning vid Arbetsförmedlingen. Ersättningsanmälan gäller till dess att Arbetsförmedlingen gör en avanmälan. Dagens regelverk saknar bestämmelser om hur ofta en person måste ha kontakt med Arbetsförmedlingen för att kunna fortsätta att få ersättning utbetald. Ansvaret för att fastställa när och hur ofta en enskild sökande ska ha kontakt med Arbetsförmedlingen ligger därmed helt på arbetsförmedlarens bedömning i det enskilda fallet. 1 9 lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som 1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, 2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan, 3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga Arbetsförmedlingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, 4. medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga Arbetsförmedlingen, och 5. aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete. Den som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till ersättning vid fortsatt arbetslöshet. Lag (2007:810).

2009-01-09 6 (33) Den sökande kan till följd av det sagda, oavsett tiden mellan kontakterna med Arbetsförmedlingen, fortsätta att uppbära arbetslöshetsersättning så länge personen ansöker om ersättning genom att lämna s.k. kassakort till arbetslöshetskassa. Det finns skäl att ytterligare tydliggöra den sökandes ansvar att till Arbetsförmedlingen löpande redovisa att hon eller han är aktivt arbetssökande i den mening som avses i ALF. IAF bedömer att det syftet kan uppnås genom att personer med arbetslöshetsersättning förslagsvis minst var tredje eller fjärde vecka ska lämna en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen över aktuella jobbsökaraktiviteter. Åtagandet att vid jämna intervall lämna aktivitetsrapport bör införas som en naturlig del i den arbetssökandes handlingsplan. Det längsta intervallet mellan sådana aktivitetsrapporter bör författningsregleras för att uppnå enhetlig tillämpning. Kravet på återkommande redogörelser med visst längsta intervall tydliggör kravet att vara aktiv redan från första dagen som arbetssökande. De återkommande dokumenterade redogörelserna utgör en väsentlig grund för en dialog mellan den arbetslöse och arbetsförmedlaren om behovet av utökat arbetssökande och revidering av handlingsplanen. Ur arbetslöshetsförsäkringens synvinkel uppnås två viktiga mål, dels blir det tydligt att det är den arbetssökandes ansvar att redovisa sin aktivitet, dels stärks kontrollfunktionen genom att passiva arbetssökanden snabbare identifieras och blir föremål för insatser och stöd av Arbetsförmedlingen. En sökande som inte tar kontakt med Arbetsförmedlingen vid den tidpunkt då aktivitetsrapport ska lämnas och som inte meddelar ett godtagbart skäl för det, ska avanmälas och ersättningsrätten upphör därvid till dess att den sökande tagit ny kontakt med Arbetsförmedlingen som därvid gör en ny ersättningsanmälan (påanmälan). Arbetsförmedlingen understryker i sin kommentar till IAF:s förslag att avanmälan inte utgör en sanktion. IAF delar denna uppfattning. Avanmälan leder visserligen till att ersättningsrätten upphör men detta är inte att betrakta som en sanktion. Det är istället ett fastställande av att den sökande inte uppfyller det grundläggande kravet att vara anmäld vid Arbetsförmedlingen på föreskrivet sätt. Detta skiljer sig inte från vad som redan gäller och som har sitt stöd bl.a. i 9 p 2 ALF samt 16 förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. IAF:s granskning av avanmälningar visar dock att det finns påtagligt stora brister i tillämpningen, något som också bekräftas av Arbetsförmedlingen. För att minska risken för att Arbetsförmedlingen inte avanmäler sökande i dessa situationer bör övervägas ett systemstöd som innebär att det vid den överenskomna kontakttidpunkten genereras en automatisk avanmälan såvida Arbetsförmedlingen inte registrerar ett nytt kontakttillfälle. Arbetsförmedlingen bekräftar i sin kommentar att ett sådant systemstöd är möjligt och angeläget att utveckla. Inträffar vid upprepade tillfällen att den enskilde utan godtagbart skäl underlåter att ta angiven kontakt kan detta utgöra en utgångspunkt för en eventuell bedömning att personen inte uppfyller andra delar av 9 ALF. Arbets-

2009-01-09 7 (33) förmedlingen kan i sådana fall finna skäl att överväga en underrättelse till arbetslöshetskassan. Se vidare avsnitt 1.5 1.7. 1.4. Arbetsförmedlingens avanmälan ska vara ett beslut som är överklagningsbart I punkt 1.3 föreslår IAF att en arbetssökande fortlöpande och med ett reglerat längsta intervall ska lämna aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Aktivitetsrapporten ska sedan utgöra en del av underlaget för bedömningen av om den arbetssökande har varit aktivt arbetssökande under perioden. För den arbetssökande som inte har lämnat sin aktivitetsrapport vid utsatt tid ska Arbetsförmedlingen göra en avanmälan till arbetslöshetskassan. När den arbetssökande åter kontaktar Arbetsförmedlingen för att ersättningsanmäla sig på föreskrivet sätt ska Arbetsförmedlingen samtidigt kontrollera den sökandes aktivitetsrapport. Bedömer Arbetsförmedlingen att den arbetssökande har varit aktivt arbetssökande under perioden så föranleder den försenade aktivitetsrapporten ingen åtgärd utöver ersättningsanmälan. Ersättningsanmälan görs från den dag då den sökande åter kontaktar Arbetsförmedlingen såvida denne inte kan redovisa godtagbart skäl för den uteblivna kontakten. Efter en avanmälan på grund av den sökande utan giltigt skäl underlåtit att besöka eller kontakta eller lämna en aktivitetsrapport föreslås att påanmälan tidigast ska göras dagen efter avanmälan. Det innebär att den sökande kommer att förlora rätten till arbetslöshetsersättning för minst en dag. Skulle den sökandes aktivitetsrapport inte styrka en rimlig sökaktivitet ska Arbetsförmedlingen ersättningsanmäla den sökande men samtidigt också lämna en underrättelse till arbetslöshetskassan (se avsnitt 1.5 1.7). Arbetslöshetskassan fattar då ett interimistiskt beslut om innehållen ersättning i avvaktan på ett eventuellt sanktionsbeslut. Med hänsyn till de konsekvenser en avanmälan får för ersättningsrätten finns det ett starkt behov av att stärka rättssäkerheten för den enskilde vid olika former av avanmälan. IAF föreslår att Arbetsförmedlingens avanmälan alltid ska betraktas som ett beslut och att en ordning med omprövning och överklagande införs. På denna punkt har Arbetsförmedlingen gett uttryck för en annan uppfattning. I konsekvens med att avanmälan behandlas som ett beslut och därmed blir överklagningsbart via Arbetsförmedlingen ska arbetslöshetskassornas möjlighet att pröva själva avanmälan i samband med deras prövning av rätten till arbetslöshetsersättning tas bort. Det är av stor vikt för den enskildes rättssäkerhet att Arbetsförmedlingen i förväg har informerat den ersättningssökande om att kravet att vid viss tidpunkt lämna aktivitetsrapport är obligatoriskt. En utebliven aktivitetsrapport utgör därmed en utebliven kontakt och medför att den ersättningssökande blir avanmäld. Genom att konsekvensen av en utebliven aktivitetsrapport har kommunicerats på detta sätt i förväg får den enskildes rätt anses ha tillgodosetts. Att utebliven aktivitetsrapport utgör en grund för avanmälan

2009-01-09 8 (33) bör för tydlighetens skull tas in i 16 förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Genom specialreglering blir inte förvaltningslagens (SFS 1986:223) bestämmelser om kommunicering tillämpliga i detta fall. 1.5. Arbetsförmedlingen underrättar, arbetslöshetskassan beslutar Arbetsförmedlingen behåller sitt ansvar att kontrollera att en sökande uppfyller de grundläggande villkoren för arbetslöshetsersättning och att underrätta arbetslöshetskassan om så inte är fallet. Underrättelserna förs elektroniskt till rätt arbetslöshetskassa. Beslut om sanktioner kommer enligt detta förslag - liksom nu - inte att ligga på Arbetsförmedlingen. Ett system där Arbetsförmedlingen skulle ansvara för beslut om sanktioner bedöms komma skapa en mycket komplicerad rättsordning mot bakgrund av hur arbetet med arbetslöshetsförsäkringen är organiserat i Sverige. En närmare analys av konsekvenserna av ett sådant förslag kräver en omfattande utredning. 1.6. Tydligare stöd för Arbetsförmedlingens arbete med underrättelser De situationer i vilka Arbetsförmedlingen lämnar underrättelser är i stor utsträckning av det slaget att arbetsförmedlaren behöver göra en bedömning av om det med hänsyn till de aktiviteter som den enskilde redovisar (eller inte redovisar) föreligger tillräckligt tydliga skäl för en underrättelse till arbetslöshetskassan. Arbetsförmedlingens underrättelse utgör visserligen endast en information som ska ligga till grund för arbetslöshetskassans utredning och beslut om sanktion i dessa ärenden. Men det finns av flera skäl anledning att Arbetsförmedlingens bedömning är väl underbyggd och att skälen för att lämna underrättelse tillämpas på ett enhetligt sätt inom Arbetsförmedlingen. Detta kan uppnås genom tydligare regler av hur kraven på den enskilde kan konkretiseras och kontrolleras. Det kan även få ytterligare stöd i en tydlig intern stödstruktur vid hantering av underrättelser. Arbetsförmedlingens bedömning utgår primärt från vad den sökande själv redovisar. Det måste samtidigt finnas en metodik som möjliggör en rimlighetskontroll av de uppgifter som den enskilde lämnar och därmed minskar risken för att Arbetsförmedlingens bedömning baserar sig på felaktiga uppgifter. Mer vanligt förekommande situationer som utgör en särskild svårighet i detta sammanhang är Kriterierna för vad som krävs för att vara aktivt arbetssökande. Kriterierna för när ett arbete ska bedömas som lämpligt Gränsen för när en sökande inte kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande

2009-01-09 9 (33) För att stödja Arbetsförmedlingens bedömningsarbete föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter avseende tillämpningen av bestämmelserna i 9 ALF i likhet med bestämmelserna avseende lämpligt arbete i 11 ALF. Förslaget skulle möjliggöra en enhetligare och tydligare tillämpning av bestämmelserna i 9 ALF, samtidigt som förutsägbarheten ökas. IAF har i samband med föreliggande uppdrag inte närmare analyserat hur det tekniska stödet för Arbetsförmedlingens underrättelser till arbetslöshetskassa skulle kunna utvecklas. Uppdraget för att utveckla ett sådant stöd ligger primärt på Arbetsförmedlingen. Vi vill här påminna om att det pågår ett arbete vid Arbetsförmedlingen för att säkerställa att underrättelser når rätt arbetslöshetskassa. Vidare finns planer på att kommunikationen av underrättelser mellan Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna ska ske helt elektroniskt. Man har även utvecklat ett systemstöd som ska tydliggöra Arbetsförmedlingens uppdrag att lämna underrättelse i de fall där en sökande utan godtagbar anledning underlåtit att söka ett anvisat arbete. 1.7. En mildare men tydlig sanktion vid små avvikelser från regelsystemet IAF föreslår att det införs en mildare form av sanktion som innebär att ersättningstagaren förlorar ersättningsrätten för ett bestämt antal ersättningsdagar, förslagsvis i storleksordningen 1-5 dagar. Detta ska utgöra sanktionen i situationer när en arbetssökande inte uppfyller kraven: att vara beredd att ta lämpligt arbete (9 p 2) att medverka till upprättande av individuell handlingsplan(9 p 4) att den sökande genomför aktiviteter som fastställts i handlingsplan eller överenskommits på annat sätt att vara aktivt arbetssökande(9 p 5) att söka ett anvisat lämpligt arbete (del av nuvarande 45 a ). Avvikelserna från de fyra översta punkterna kan idag leda till att ersättningen upphör tillsvidare eller till dess att den enskilde åter uppfyller dessa krav. Även de situationer där den sökande upprepade gånger och utan giltigt skäl, underlåtit att ta överenskommen kontakt med Arbetsförmedlingen kan i dagens läge leda till en underrättelse och en tillsvidareavstängning från ersättning. Avvikelse på den femte punkten kan medföra en sanktion där ersättningen sätts ned med 25 eller 50 procent i 40 dagar. Dessa två sanktioner medför därmed ett inkomstbortfall för den sökande på upp till 6 800 respektive 13 600 kronor. I inget av de ovan beskrivna fallen kan hävdas att den sökande avstått från ett föreliggande konkret jobberbjudande och därmed konkret förorsakat sin arbetslöshet. Enligt IAF:s mening borde sanktionen i dessa situationer

2009-01-09 10 (33) därmed vara densamma. Den bör vara förutsägbar, få snabbt genomslag och ge en tydlig signal om att den sökande inte levt upp till de grundläggande kraven i arbetslöshetsförsäkringen. Slutligen bör sanktionen stå i rimlig proportion till förseelsen. IAF föreslår att samtliga de situationer som beskrivs ovan ska leda till en enhetlig mildare sanktion. När de händelserna som här avses inträffar, ska Arbetsförmedlingen omedelbart underrätta arbetslöshetskassan om förhållandet. Arbetslöshetskassan ska då fatta ett interimistiskt beslut om att innehålla arbetslöshetsersättning motsvarande antal ersättningsdagar i avvaktan på slutligt sanktionsbeslut. Sker en andra förseelse under ersättningsperioden fattas ett nytt sanktionsbeslut av samma omfattning som det första. Denna mildare form av sanktion ska förhindra att försäkringen utnyttjas i onödan och att den arbetssökande får ett incitament till egen aktivitet för att snabbt återgå till arbetsmarknaden. Men det bedöms även kunna medföra att Arbetsförmedlingen på ett mer konsekvent och enhetligt sätt tillämpar de villkor för ersättning som finns. Inträffar det en tredje förseelse får den arbetslöse anses har brustit så påtagligt i sitt åtagande att kraftfullare sanktion är motiverad. En lämplig sanktion är en avstängningsperiod på 45 alternativ 60 dagar, jfr punkt 1.9 nedan. Ett undantag från ovan beskrivna sanktionsmodell med kort tidsbegränsad avstängning, utgörs av de situationer där den sökande inte anses vara arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete hos en arbetsgivare åtminstone 3 timmar per dag eller 17 timmar i veckan. (9 p1 ALF) Ett sådant hinder bör även fortsättningsvis leda till att arbetslöshetskassan beslutar om avstängning från ersättning tillsvidare, dvs. till dess att personen kan anses uppfylla kravet på att vara arbetsför. Det är primärt den enskildes ansvar att redovisa de nya omständigheterna och det är därvid Arbetsförmedlingens ansvar att bedöma om detta innebär att det inte längre föreligger ett sådant hinder. Denna avstängning (hinderavstängning) beslutas visserligen av Arbetslöshetskassan men den kan primärt inte betraktas som en sanktion eftersom hindret är av ett sådant slag att den enskilde faktiskt inte kan åta sig förvärvsarbete i den omfattning som anges i 9 p1. Förslaget innebär att sanktionsbestämmelserna måste ändras för att överensstämmer med i tillämpliga delar i 9 ALF. Därför föreslås att denna milda och tydliga sanktionsbestämmelse vid små avvikelser från regelsystemet förs in i 44 i ALF som därvid får en ny lydelse. Arbetslöshetskassan ges även författningsstöd att fatta interimistiskt beslut om innehållande av ersättning i avvaktan på eventuellt sanktionsbeslut. 1.8. Sanktioner enligt 45 a ALF tas bort För att få enkla och tydliga sanktionsregler föreslås att de sanktioner som beskrivs i 45 a ALF tas bort. I praktiken rör det sig i huvudsak om sank-

2009-01-09 11 (33) tionen med nedsatt ersättning 25 eller 50 procent under 40 ersättningsdagar. Av de situationer som idag föranleder denna sanktion är den vanligaste att den ersättningssökande inte sökt ett anvisat arbete. Denna företeelse förs till den i punkt 1.7 föreslagna avstängningen från rätt till ersättning under ett mindre antal hela ersättningsdagar. De situationer som idag faller under 45 a och som innebär att en sökande avvisat ett konkret erbjudande om ett specifikt arbete eller agerat på ett sådant sätt att ett sådant erbjudande inte kommit till stånd, förs till de sanktioner som regleras av 43, och som innebär en längre avstängningstid som beskrivs. Se punkt 1.9. 1.9. Längre avstängning från rätt till ersättning I 43 ALF anges omständigheter som ska leda till att en ersättningssökande stängs från rätt till ersättning under upp till 45 respektive 60 dagar. För att få ett enkelt och förutsägbart sanktionssystem anser IAF att följande företeelser ska jämställas i sanktionshänseende Sökande har lämnat sitt arbete utan giltig anledning (43 p1) Sökande har skilts från sitt arbete på grund av otillbörlig uppförande (43 p2) Sökande har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl (del av nuvarande 45 a ) Idag är avstängningsperioden olika lång i 43 p1 (längst 45 dagar) och 43 p2 (längst 60 dagar). IAF bedömer att det med utgångspunkt från syftet med arbetslöshetsförsäkringen finns anledning att likställa dessa två situationer. IAF föreslår att sanktionen i dessa fall ska vara avstängning i 45 alternativt 60 dagar från rätt till ersättning. För att denna sanktion inte ska bli oproportionerlig stor bör det finnas en begränsningsregel så att avstängningstiden bättre motsvarar varaktigheten på det arbete man lämnat eller erbjudits. Avstängningstiden ska dock alltid vara minst fem dagar. 1.10. Uteslutning eller frånkännande 2 IAF föreslår i detta sammanhang klargöranden vid tillämpning av sanktioner till följd av svikligt förfarande. Vilken arbetslöshetskassa som är behörig att fatta sanktionsbeslut i de fall där en medlem har lämnat arbetslöshetskassan innan sanktionssbeslutet har kunnat aktualiseras Tydligare kriterier för differentiering av frånkända ersättningsdagar Klargörande av hur frånkännandedagarna ska läggas ut 2 Regelverket för frånkännande respektive uteslutning redovisas i avsnitt 2.2 respektive 3.2

2009-01-09 12 (33) En granskning som IAF genomfört hösten 2008 3 ger en bild av att arbetslöshetskassorna gör olika bedömningar av i vilka situationer det finns anledning att välja frånkännande istället för uteslutning. Vidare förefaller kriterierna för att besluta om frånkännande av annan längd än minst 130 dagar vara otydliga eller tillämpas olika vid olika arbetslöshetskassor. Svikligt förfarande av olika svårighetsgrad kan leda till samma sanktion. Det finns därför även skäl att tydliggöra kriterierna för att differentiera antalet frånkännande av ersättningsdagar samt reglera hur dessa frånkännande dagar ska läggas ut. 1.11. Tydliggör de upphandlade kompletterande aktörernas roll i kontrollen av försäkringsvillkoren I samband med att Arbetsförmedlingen utvecklar uppdraget att upphandla kompletterande aktörer för att utföra kärntjänster inom arbetsförmedlingsverksamheten är det angeläget att tydliggöra hur kontrollen av försäkringsreglerna ska utövas för arbetssökande som uppbär arbetslöshetsersättning och som anvisas till dessa aktörer. Ur likabehandlingssynpunkt är det av avgörande betydelse att kraven för att uppbära arbetslöshetsersättning följs upp lika noggrant för arbetssökande anvisade till de kompletterande aktörerna som för sökande som har sina kontakter endast med den offentliga Arbetsförmedlingen. Frågan om hur kontrollen av försäkringsreglerna ska upprätthållas måste regleras i bl.a. de avtal som upprättas mellan Arbetsförmedlingen och de kompletterande aktörerna. Det finns också behov av att närmare belysa de rättsliga aspekterna av att ge kompletterande aktörer en roll i detta sammanhang. Enligt IAF:s uppfattning torde det stå klart att dessa aktörer inte utan lagstöd kan överta Arbetsförmedlingens uppgift att underrätta arbetslöshetskassorna i de fall den enskilde sökanden inte anses uppfylla kraven i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsförmedlingen blir således, för att kunna utföra detta uppdrag på ett korrekt sätt, beroende av fortlöpande information från den kompletterande aktören. Det måste säkerställas att den kompletterande aktören har tillräcklig kunskap för att avgöra vilken information som är relevant och när sådan information ska lämnas. För att undvika att arbetssökande hos den kompletterande aktören även tvingas redovisa aktivitetsrapporter direkt till den offentliga Arbetsförmedlingen, måste säkerställas att motsvarande aktivitetsrapporter lämnas till och tas emot av den kompletterande aktören. Avtalen med de kompletterande aktörerna behöver därmed reglera hur denna information ska dokumenteras och kommuniceras med Arbetsförmedlingen. En anledning till att detta behöver regleras närmare, är att de incitament eller avtalsvillkor som styr de kompletterande aktörerna inte på ett naturligt sätt främjar kontrollen av att de sökande man arbetar med uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen. 3 Kommande rapport angående uteslutning, frånkännande, polisanmälan. Beräknas publiceras i januari 2009.

2009-01-09 13 (33) Det bör i sammanhanget påpekas att IAF har uppdraget att bl.a. utöva tillsyn över Arbetsförmedlingens uppdrag vad gäller att kontrollera att villkoren för arbetslöshetsersättningen är uppfyllda. IAF har däremot inte uppdraget att utöva direkt tillsyn över de kompletterande aktörerna. IAF:s förslag ovan bygger bland annat på en pågående granskning av de avtal mellan Arbetsförmedlingen och kompletterande aktörer som upprättats under en försöksperiod. Granskningen i sin helhet kommer att presenteras under början av 2009. 2. Gällande sanktionsregler i ALF och LAK De formella sanktionerna i ALF och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) kan indelas i två huvudkategorier beroende på anledningen till sanktionen. 2.1. Oönskat beteende Den första huvudtypen av sanktioner har sin grund i ett oönskat beteende och regleras i 43-45 a i ALF. 43 ALF Den sökande skall stängas av från rätt till ersättning under tid som anges i 44, om den sökande 1. lämnat sitt arbete utan giltig anledning, eller 2. skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande. 44 ALF Är det sannolikt att ett arbete som avses i 43 skulle ha varat högst 5 dagar eller mer än 5 men högst 10 dagar eller mer än 10 dagar, utgör avstängningstiden 1. 10, 20 respektive 45 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 1 2. 20, 40 respektive 60 ersättningsdagar vid avstängning enligt 43 2. I avstängningstiden räknas in bara dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den sökande har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får dock inte överstiga 1. 28, 56 respektive 112 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 1, 2. 56, 112 respektive 168 kalenderdagar vid avstängning enligt 43 2. 45 ALF Inträffar under avstängningstiden återigen förhållande som avses i 43, beräknas ny avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i 44, om inte den nya avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.

2009-01-09 14 (33) En sökande som har stängts av från ersättning två gånger inom samma ersättningsperiod på grund av att han eller hon har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande har, om sådant förhållande inträffar en tredje gång inom samma ersättningsperiod, inte rätt till ersättning förrän han eller hon därefter på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Avstängningstiden skall räknas från den dag då det förhållande som anges i 43 inträffat. 45 a ALF Dagpenningen sätts ned med 25 procent i 40 ersättningsdagar (nedsättningstid) inom ersättningsperioden, om en sökande har 1. avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl, eller 2. utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd. Om det under ersättningsperioden en andra gång inträffar sådant förhållande som anges i första stycket skall den sökandes dagpenning sättas ned med 50 procent i ytterligare 40 ersättningsdagar inom ersättningsperioden. Inträffar under ersättningsperioden en tredje gång sådant förhållande som anges i första stycket, har den sökande inte rätt till ersättning förrän han eller hon därefter på nytt uppfyllt ett arbetsvillkor. Nedsättningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i första stycket inträffat. Inträffar under nedsättningstiden sådant förhållande som föranleder ny nedsättningstid räknas den nedsättningstiden från utgången av den föregående nedsättningstiden. Inträffar under avstängningstid sådant förhållande som föranleder nedsättningstid räknas nedsättningstiden från utgången av avstängningstiden. Den tid inom vilken nedsättning av dagpenningen skall göras får inte överstiga 180 kalenderdagar från den dag då nedsättningstiden inleddes. 2.2. Svikliga förfaranden Den andra huvudtypen av sanktioner har sin grund i svikliga förfaranden som medfört att arbetslöshetsersättning utgått felaktigt under pågående ersättningsperiod. 37 LAK Arbetslöshetskassans styrelse skall, om inte särskilda skäl talar mot det, utesluta en medlem som, 1. inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna har uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde, eller

2009-01-09 15 (33) 2. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift om något förhållande av betydelse för hans eller hennes rätt till medlemskap eller ersättning. Om det finns särskilda skäl skall styrelsen, i stället för att utesluta medlemmen, frånkänna honom eller henne rätten till ersättning enligt bestämmelser om detta i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Första stycket 1 gäller inte sådana medlemmar som grundar sitt medlemskap endast på förhållanden som avses i 34 andra stycket. Finns det inte skäl att utesluta en medlem på grund av ett svikligt beteende ska arbetslöshetskassans styrelse pröva om frånkännande av ersättningsrätt ska göras enligt 66 ALF. 66 ALF Sökande som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden av betydelse för bedömningen av deras rätt till ersättning skall frånkännas rätt till ersättning. När sökanden är medlem i en arbetslöshetskassa skall ett sådant frånkännande ske först sedan arbetslöshetskassan med stöd av 37 andra stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor beslutat att inte utesluta den sökande som medlem. Frånkännandet skall gälla under minst 130 ersättningsdagar. Om det finns särskilda skäl får frånkännandet gälla under färre dagar. Till sökande som frånkänts ersättning enligt första stycket får ersättning betalas ut först sedan de har utfört sådant förvärvsarbete som avses i 12 och 13 under 80 dagar från den tidpunkt då det förhållande som ledde till frånkännandet kom till arbetslöshetskassans kännedom. Finns det sannolika skäl att en sökande gjort sig skyldig till ett förfarande som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer den sökande innehållas i avvaktan på utredning i ärendet. Beslut enligt första stycket skall av kassan genast anmälas till Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. 2.3. Ansvarsfördelningen mellan arbetsförmedling och arbetslöshetskassor Sanktionsinstitutet inom arbetslöshetsförsäkringen bygger på en tvådelad ansvarfördelning. Arbetsförmedlingen är den som företrädesvis upprätthåller den direkta kontrollfunktionen i förhållande till den arbetssökande medan arbetslöshetskassorna är de som beslutar om sanktioner. Den tudelade ansvarförfördelningen innebär i praktiken att arbetslöshetskassans sanktionsbeslut initieras genom en underrättelse från Arbetsförmedlingen. Uppgifterna i underrättelsen utgör sedan arbetslöshetskassans beslutsunderlag i sanktionsbeslutet.

2009-01-09 16 (33) 2.4. Den enskildes rättssäkerhet Genom den delade ansvarfördelningen är det av stor betydelse för den enskildes rättsäkerhet att kvalitén på Arbetsförmedlingens underrättelser säkerställs. Det sker genom att Arbetsförmedlingen utformar sina rutiner för underrättelse på ett enkelt och enhetligt sätt med fokus på utförlig beskrivning av de omständigheter som har legat tillgrund för underrättelsen. Erhåller arbetslöshetskassorna underrättelser av hög kvalité kommer det att möjliggöra enhetligare och bättre bedömningar i vid tillämpning av sanktionerna. 3. Vad i nuvarande regelverk kan leda till ett sanktionsbeslut? 3.1. Oönskat beteende Den första huvudtypen av sanktioner har sin grund i ett oönskat beteende och regleras i 43-45 a i ALF. Detta beteende kan ta sig uttryck i att den sökande: inte är beredd att ta lämpligt arbete inte medverkar till upprättande av individuell handlingsplan inte är aktivt arbetssökande inte söker anvisat arbete Vilken sanktion som kommer att tillämpas i dessa situationer idag är beroende av om händelse som ska medför sanktionen har inträffat före eller under en pågående försäkringsperiod. Är grunden för sanktion att den arbetslöse har lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skiljts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande blir följden att den arbetslöse stängs av från rätten till ersättning under ett visst antal dagar enligt 43-44 ALF. Har en arbetslös däremot under en pågående ersättningsperiod förfarit på ett likartat sätt genom att avvisa ett arbete utan godtagbart skäl eller utan att uttryckligen ha avvisat sådant arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte har kommit tillstånd så blir sanktionen nedsättning 25 procent av ersättningen i 40 ersättningsdagar enligt 45 a ALF. Upprepas händelsen ytterligare en gång blir nedsättning 50 procent och sker händelsen en tredje gång under ersättningsperioden mister den arbetslöse sin rätt till ersättning och får inte rätt till ersättning förrän han eller hon har uppfyllt ett nytt arbetsvillkor. För att förenkla och tydliggöra sanktionssystemet är det lämpligt att jämställa de olika situationerna - som idag har olika sanktioner - eftersom de har sin grund i ett oönskat beteende.

2009-01-09 17 (33) 3.2. Svikliga förfaranden Sanktioner vid svikliga förfaranden är idag uteslutning ur arbetslöshetskassa eller frånkännande av ersättningsrätt. När det gäller sanktionsreglerna vid svikligt förfarande finns skäl att föreslå förtydliganden. Det behövs i första hand för att undvika stötande resultat i samband med att en ersättningstagare hinner byta arbetslöshetskassa innan sanktionsbeslut blir aktuella. Exempel: Om en person som ska uteslutas ur en arbetslöshetskassa på grund av ett illojalt beteende hinner byta arbetslöshetskassa innan det svikliga förfarandet upptäckts kan inte den tidigare arbetslöshetskassan besluta om uteslutning enligt 37 LAK, eftersom det endast går att utesluta en medlem. Enligt 66 ALF kan frånkännande av ersättningsdag ersätta uteslutning enligt 37 LAK. Situationen kan medföra att den sviklige ersättningstagaren inte får någon sanktion eller får fel sanktion i detta fall ett frånkännande. När det gäller tillämpningen av 66 ALF i samband med frånkännande av ersättningsdagar är huvudregel att antalet frånkända dagar ska var minst 130. En granskning som IAF genomfört hösten 2008 4 ger en bild av att arbetslöshetskassorna gör olika bedömningar av i vilka situationer det finns anledning att välja frånkännande istället för uteslutning. Vidare förefaller kriterierna för att besluta om frånkännande av annan längd än minst 130 dagar vara otydliga eller tillämpas olika vid olika arbetslöshetskassor. Det medför att tillämpning av sanktionen kan bli trubbig och svikliga förfarande av olika svårighetsgrad får samma sanktion. 4. Återkrav av arbetslöshetsersättning Återkrav av arbetslöshetsersättning beslutas av arbetslöshetskassa. Besluten bygger i flertalet fall på information som arbetslöshetskassan inhämtat genom att jämföra utbetalning av arbetslöshetsersättning med information som kassan får genom arbetsgivarintyg eller genom informationsutbyte med vissa myndigheter. Kassans beslut om återkrav är ett resultat av bedömningen att ersättning betalats ut felaktigt eller med för högt belopp. Återkravsbeslutet utgör därmed inte ett sanktionsbeslut och analyseras inte närmare i denna rapport 5. 4 Kommande rapport angående uteslutning, frånkännande, polisanmälan. Beräknas publiceras i januari 2009. 5 En utförlig redovisning återfinns i IAF-rapporten 2008:11 Arbetslöshetskassornas hantering av felaktigt utbetald arbetslöshetsersättning och av återkrav.

2009-01-09 18 (33) Tabell 1 Återkravsbeslut: Omfattning åren 2005-2007 Genomsnittligt Antal beslut Antal personer Totalt belopp 1000-tal kr återkrävt belopp per person 2005 34 484 29 159 172 885 5 929 2006 39 964 33 479 191 397 5 717 2007 35 895 28 881 169 387 5 865 Mängden återkravsbeslut utgör en möjlig utgångspunkt när det gäller att beskriva hur användningen av sanktionerna uteslutning från arbetslöshetskassa och frånkännande förändrats över tid. Tabellen ger en sammanfattande information om återkravens omfattning. Se även tabell 3. För att få en uppfattning om hur vanligt det är att ersättningssökande blir föremål för olika former av sanktionsbeslut bör omfattningen av sådana beslut också ses i relation till antalet personer som respektive år fick arbetslöshetsersättning. Tabell 2 Antal personer som fick arbetslöshetsersättning Kvinnor Män Summa 2005 323 970 277 400 601 370 2006 303 970 248 908 552 878 2007 235 227 181 789 417 016 5. Den faktiska förekomsten av nuvarande sanktioner inom arbetslöshetsförsäkringen Detta avsnitt beskriver i vilken utsträckning de olika sanktionerna inom arbetslöshetsförsäkringen kommer till användning. Arbetsförmedlingens avanmälningar till arbetslöshetskassa behandlas i kommande avsnitt. Hur lång tid ett sanktionsbeslut i praktiken äger giltighet, avgörs förutom av regelsystemet även av flera yttre omständigheter. Frågan behandlas i avsnitt 6. 5.1. Uteslutning från arbetslöshetskassa och frånkännande av arbetslöshetsersättning. De två sanktioner inom arbetslöshetsförsäkringen som innebär det kraftigast ingripandet i den enskildes ersättningsrätt är uteslutning och frånkännande. Arbetslöshetskassorna har 2005-2007 sammantaget fattat ett 1000- tal sådana beslut per år. Det är därmed antalsmässigt relativt ovanliga beslut. Det är inte nödvändigt att de omständigheter som leder till något av dessa sanktionsbeslut har lett till felaktig utbetalning av ersättning. Men det vanligaste är ändå att beslut om en sådan sanktion sker när kassan har utrett och fattat beslut om återkrav till följd av felaktig utbetald ersättning. Av

2009-01-09 19 (33) relationen mellan sådana sanktionsbeslut och antalet personer för vilka kassan fattat beslut att återkräva ersättning, framgår att orsakerna till den felaktiga utbetalningen mycket sällan bedöms vara så graverande för den enskilde att kriterierna för dessa sanktioner är uppfyllda. Endast cirka 3-4 procent av personer som får ett beslut om återkrav får även ett beslut om uteslutning eller frånkännande. Tabell 3 Uteslutning och frånkännande Personer som uteslutits ur a- kassa Antal som frånkänts arbetslöshetsersättning Antal personer Andel Andel med återkrav uteslutna frånkända 2005 403 491 29 159 1,4% 1,7% 2006 539 610 33 479 1,6% 1,8% 2007 569 630 28 881 2,0% 2,2% Enligt regelsystemet ska arbetslöshetskassorna i första hand pröva uteslutning och först om detta inte bedöms motiverat välja frånkännande. Som synes fattades 2005 2007 ungefär lika många beslut av dessa två slag. Det finns stora skillnader mellan arbetslöshetskassorna om antalet sådana beslut sätts i relation till antalet återkravsbeslut. Likaså finns skillnader i hur besluten fördelar sig på dessa två sanktioner. Flertalet beslut om frånkännande omfattar 130 dagar. Frånkännandebeslut omfattar ibland fler eller färre dagar. Det finns exempel på frånkännandebeslut på 23, 65 och 90 dagar men även på 260 och 365 dagar. Alfakassan som har att hantera ärenden avseende ersättningstagare som inte är medlemmar eller ersättningstagare fattar med anledning av detta ett väsentligt större antal beslut om frånkännanden. IAF:s granskning av dessa sanktioner visar att kriterierna för att besluta om frånkännande av olika längd varierar en hel del mellan arbetslöshetskassorna. Dessa omständigheter pekar på att det kan finnas behov av att förtydliga regelverket. 5.2. Avstängning från ersättning enligt 43-44 ALF Det sanktionsbeslut som innebär en tidsbegränsad avstängning från arbetslöshetsersättning enligt 43-44 ALF används när den sökande på eget initiativ och utan giltig orsak lämnat sitt arbete eller skilts från sitt arbete pga. otillbörligt uppträdande. Den information som ligger till underlag för kassans beslut framgår vanligen av det arbetsgivarintyg som den enskilde ska lämna i samband med ansökan om arbetslöshetsersättning. Av besluten om sanktion enligt 43 punkt 1 hade Arbetsförmedlingen bidragit med information i form av underrättelse i endast cirka en procent av ärendena. Andelen sanktionsbeslut enligt 43 punkt 2 som byggde på in-

2009-01-09 20 (33) formation från Arbetsförmedlingen i form av underrättelse har de senaste åren varierat mellan 10 och 16 procent. Tabell 4 Avstängning från ersättning enligt 43 År Punkt 1 Lämnat sitt arbete utan giltig anledning Antal beslut Punkt 2. Skilts från arbetet pga otillbörligt uppförande Relativt nya ersättningstagare (kalkyl) Punkt 1 Punkt 2 Punkt 1 Lämnat sitt arbete utan giltig anledning Därav beslut efter underrättelse från Arbetsförmedlingen Punkt 2. Skilts från arbetet pga otillbörligt uppförande Andel av samtliga beslut Punkt 1 Punkt 2 2005 21 564 1 174 10,8% 0,6% 230 152 1,1% 12,9% 2006 20 770 1 113 11,3% 0,6% 284 175 1,4% 15,7% 2007 15 017 916 10,8% 0,7% 141 91 0,9% 9,9% Beslut enligt 43 ALF om avstängning från ersättning - är den antalsmässigt helt dominerande typen av sanktionsbeslut inom arbetslöshetsförsäkringen. Denna typ av sanktion förekommer vanligtvis i början av en ny ersättningsperiod och antalet sanktionsbeslut kan därmed närmast sättas i relation till antalet nya ersättningstagare. Vi beräknar att sanktionsbeslut enligt 43 punkt 1 berör cirka 10 procent av samtliga nya ersättningstagare medan sanktionsbeslut enligt punkt 2 berör mindre än en procent av nya ersättningstagare. 5.3. Sanktionsbeslut med underrättelser från Arbetsförmedlingen som grund Antalet underrättelser beror huvudsakligen på antalet personer med arbetslöshetsersättning, tillgången på lediga platser och Arbetsförmedlingens förmåga och benägenhet att identifiera relevanta situationer och att lämna underrättelser. Tabell 5 Antal underrättelser respektive sanktionsbeslut År 2005 År 2006 År 2007 Antal underrättelser 9 625 9 244 12 867 Antal sanktionsbeslut m.a.a. underrättelser 6 031 5 868 8 309 Av föregående avsnitt framgår att underrättelser som avser de förhållanden som berörs i 43, d.v.s. egen uppsägning eller avsked, utgör en mycket liten del av samtliga underrättelser. De sanktionsbeslut som fattas efter underrättelser från Arbetsförmedlingen till arbetslöshetskassa avser i huvudsak de villkor som beskrivs i 45 a och 9 ALF. Detta avser situationer när den sökande underlåtet att söka anvisat arbete eller inte uppfyller de grundläggande villkoren för arbetslöshetsersättning. I de ärenden där arbetslöshetskassorna hade anledning att fatta ett beslut d.v.s. i de ärenden där den enskilde gjorde anspråk på ersättning - har andelen sanktionsbeslut under perioden 2005-2007 varit cirka 85 procent. I 15 procent av ärendena har kassan i sin utredning kommit fram till att den sökande uppfyllt försäkringsvillkoren och därmed tillerkänt den enskilde fortsatt ersättning. I de allra flesta fallen är således den information som

2009-01-09 21 (33) Arbetsförmedlingen lämnat i underrättelsen tillräckligt väl underbyggd för att det skall kunna ligga till grund för ett sanktionsbeslut. Tabell 6 Resultaten av underrättelser från arbetsförmedling tilll a-kassa 2005-2007 2005 2006 2007 Typ av sanktionsbeslut; Avstängning 43 p1 10 dagar 6 6 7 Avstängning 43 p1 20 dagar 6 13 7 Avstängning 43 p1 45 dagar 218 265 127 Avstängning 43 p2 20 dagar 2 18 3 Avstängning 43 p2 40 dagar 7 10 9 Avstängning 43 p2 60 dagar 148 147 79 Nedsättning 45 p1 25 % 40 dagar 2 245 2 295 3 348 Nedsättning 45 p1 50 % 40 dagar 125 117 198 Nedsättning 45 p2 25 % 40 dagar 382 471 1 045 Nedsättning 45 p2 50 % 40 dagar 17 27 67 Ersättningsperioden förverkad 45 9 6 17 Ersättningsperioden förverkad 45a 39 35 72 Ersättning innehålls tillsvidare (9 p4) 598 427 471 Ersättning innehålls tillsvidare (9 annat) 2 169 1 940 2 762 Flera sanktionsbeslut i förening 60 91 97 Summa sanktionsbeslut 6 031 5 868 8 309 Beviljade fortsatt ersättning 1 062 1 072 1 475 Har ej gjort anspråk på ersättning 1 658 1 550 2 147 Återkallade av Arbetsförmedlingen 153 159 147 Ej mottagits av a-kassan 498 223 119 Personen ej medlem i a-kassan 58 62 77 Beslut ännu inte fattat vid redovisning till IAF 3 0 1 Annat / vanligtvis annat beslut som innebär att den enskilde inte har rätt till ersättning 162 310 592 Samtliga underrättelser 9 625 9 244 12 867 De sanktionsbeslut som blev följden av de underrättelser som Arbetsförmedlingen lämnat de senaste tre åren utgjordes till mellan 46-56 procent av 40 dagar med nedsatt ersättningen (25 eller 50 procent) enligt 45 a ALF. Den vanligast bakomliggande händelsen till dessa sanktionsbeslut är att den sökande underlåtit att söka ett anvisat arbete eller avvisat erbjudande om arbete eller arbetsmarknadspolitiskt program. Den ekonomiska konsekvensen av en 25-procentig nedsättning i 40 dagar innebär ett ersättningsbortfall på genomsnittligen i storleksordningen 5 500 kronor och maximalt 6 800 kronor. En 50-procentig nedsättning innebär det dubbla beloppet. Ytterligare mellan 46 och 39 procent av sanktionsbesluten innebär en avstängning tills vidare till följd av att den sökande inte uppfyller de villkor som anges i 9 ALF, punkterna 1, 2, 4 och 5, dvs. att den sökande 1. Inte anses arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete minst tre timmar per dag eller minst 17 timmar i veckan. 2. Inte är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete utan att ha godtagbara skäl för detta. 4. Inte ha medverkat till att upprätta en handlingsplan