Lova är i kemisalen. De har fått en ganska svår uppgift, så man måste konsentrera sig. Hon tittade på tavlan. Då hörde hon något ljud från golvet. Det lät som om något stort men ändå inte. Det lät nästan som fötter som går på rören nedanför henne. Det brukar vara väldigt tyst i kemisalen annars, men inte nu. Ingen av dom andra barnen värkar reagera på ljudet. -Ormen kommer, skriker ett av barnen i klassrummet. Nu blir det liv i rummet, för Ormen är den strängaste läraren i hela skolan. Hon märker allt, verkar det som. Lova hörde ljudet igen. Det låter som om dom där fötter dansar runt på rören. Ormen kommer in i klassrummet. Efter henne kommer Anders. Han är klassens buse och alla är rädda för honom.
- Sen som vanligt, säger Ormen. Anders säger ingenting. Det är inte likt honom att inte säga något. Undrar om det har hänt något? Nu hördes ett annat ljud. Ett ljudligt plask, en duns och ett skrik. Det ringer ut och alla lämnar rummet.
Lova går ut på rast. Hon går mot klätterställningen och gungorna.när hon kommer till klätterställningen ser hon små bruna tussar, av hår! Det påminner henne om ljudet som hon hörde på kemilektionen. Hon blir plötsligt rädd för ljudet. Lova vet inte om det var fötter. Om inte, vad var det då? Och om inte, vems fötter var det i så fall? Tänk om det är ett stort och läskigt monster eller en utomjording!!!! Anders kommer ut på gården. Det värkar som om han är normal igen. Han pratar med sina kompisar och skryter om att han inte är redd för Ormen.Lova börjar fantisera om vad eller vem som gjorde ljudet.hon tänker på hur det ser ut och vad det äter eller om det bara var en inbillning. Det kanske inte ens är levande.lova ser ett fotspår. Det är inget skoavtryck utan en fot. Ungefär en decimeter lång med väldigt stora tår.
Ljuden i kemisalen lät ju som fötter. Undrar om det som har gjort fotspåret är samma sak som den som gjorde ljudet i kemisalen!
Anders kommer. Hon skyndar sig att se en sista titt på spåret. Det är försent. Anders har kommit och han har redan trampat sönder spåret. Han springer iväg och det gör också Lova för just då ringer det in. Det är mat och Anders står och visar upp sig som vanligt. När Lova har satt sig ner kommer Steve. Steve är Lovas favoritlärare. -Vad du ser ledsen ut, säger Steve. -Vill då ha lite sött i dig. Så säger han alltid när någon är lite deppig. Han tar fram en stor sked strössel. När maten är slut känns allt bättre och Lova är på väg till nästa lektion.
Lova tittar på affischen. Hon ser att ett av hörnen är upp vikt. Hon tittar närmare och ser att det står någonting annat på baksidan. Hon vänder på affischen och på baksidan står det så här: Lova flämtar till. Så det är ett monster tänkte hon. Hon rullar ihop affischen och springer iväg igenom korridoren.
Lova springer genom korridoren med affischen i handen. Hon är på väg mot källaren. Hon vet att monstret är där nere någonstans. När hon kommer fram till dörren ner till källaren, är den låst. Hon tittar på dörren. Den ser väldigt stor och stark ut.det finns en dörrmatta framför dörren.hon tänker på en film som hon har sett några dagar innan.den handlade om ett inbrott i ett hus. Det var låst in till huset.dom letade efter nyckeln överallt förutom under dörrmattan.som vanligt fanns nyckeln under mattan. Lova tittade under mattan och som hon hade hoppats på fanns faktist en nyckeln där. Men hon vet inte om det är rätt nyckel. Hon satte nyckeln i låset och dörren gick upp.lova klev in. Det var mörkt och man såg inte mycket. Källaren var som en mörk, stor labyrint. Hon gick längre in i källaren.något rörde sig där inne.hon gick mot ljudet. Och plötsligt kom det något ur mörkret.lova flämtar till. Det är
monstret! Monstret kom fram ur mörkret. Den hade stora fötter, var ungefär två och en halv decimeter lång och var som en stor mörk, brun, kammad hårtuss med stora beiga fötter. Den var inte så stor för att vara monster men den var stor för att vara en hårtuss.
Hans ögon syntes inte för allt hår var i vägen. Hans hår var fint kammat och inte rufsigt. Han rörde sig ganska klumpigt. Lova kände sig faktist väldigt lättad, för att när "monstret" jäspade såg man hans "tänder" och dom var inte så skräckinjagande som man kunde tro. Faktist hade han inte några tänder alls. -Hej, sa Lova med lite skakig röst. Monstret sa ingenting. -Kan du prata?frågade, Lova. Monstret gav ifrån sig ett kurrande svagt ljud. Lova tog ett steg tillbaka. Även om hon inte var särskilt rädd så var det där ljudet väldigt kusligt. Monstret tog ett steg mot Lova.Han gav ifrån sig ett nytt ljud. Det lät ungefär som om han sa förlåt. Fast det var väldigt svårt att urskilja. Lova tog ett steg mot monstret. Hon tog mod till sig och plockade upp det lilla monstret, väldigt försiktigt. Monstret
verkande inte ha något emot det.han var väldigt mjuk och varm. Monstret somnade i Lovas hand. Lova plockar upp en gammal ljusblå, dammig filt som låg i ett hörn. Hon skakade av den och la ner monstret på filten. Lova lämnade källaren men vet att det inte är sista gången hon kommer att träffa monstret.
Lova gick genom korridoren. Hon är mycket lugnare nu när hon vet att monstret inte är farligt. Det känns som om hon och monstret har blivit vänner. Och vänner skadar inte varandra. Hon går mot biblioteket. Inte ens lite rädd för farliga monster.det finns ett papper uppsatt på väggen. Det är en dikt. Så här stod det på den: Dikt Det är fånigt att tro på monster, dom är röda, gröna, tjocka, långa, korta, fula, Inget är mer skrämmande, det är fånigt att tro på monster. Lova tittar på dikten. Tänk om monstret inte finns, tänk om monstret bara var en inbillning. Hon vill inte att monstret ska vara en inbillning,
hon vill att hon och monstret ska bli vänner. Lova sätter sig ner på en bänk som står vid väggen. Hon känner sig ledsen. Hon vill vara vän med monstret, hon vill inte att monstret bara ska vara en inbillning. Hon ställer sig upp och går vidare till biblioteket.
Lova öppnar dörren till bibloteket. Hon går mellan alla hyllorna fulla av böcker. Hon är på väg mot ett hemligt ställe i bibloteket som bara hon känner till. Det är en liten grön fåtölj som är dold bakom en massa höga hyllor. När hon kommer fram tänder hon lampan och tar en bok ur hyllan. Det är en liten bok om Gibbonapan. Lova slår upp en sida i boken. Hon bläddrade lite i boken och hittade en bild.
Hon tittade på bilden en lång stund. Det ser nästan ut som monstret tänkte hon. Lova bestämde sig för att plugga på lite om monstret. Hon läste några sidor ur boken. Den viktigaste faktan var: Gibbonapor Gibbonapan är en apa utan svans. Den har lång, tät päls. Gibbonapan har väldigt långa armar som gör det lätt för den att leva i träd och svinga sig från gren till gren med långa, smala händer. Gibbonaporna lever i sydöstra Asien. De äter blad, mogna frukter och insekter. Gibbonaporna är kända för sin sång. En eller två gånger om dagen sjunger honan och hanen tillsammans i ca femton minuter. De kan bli från 45-65 cm långa. Honan är dräktig i 7-8 månader och får vanligen bara en unge vart annat eller vart tredje år.
Lova gick ut från sitt lilla hörn. Hon gick genom hyllorna ingen och ut mot disken. Hon lånade boken. Och gick ut ifrån bibloteket. Precis när hon går över tröskeln hörde hon ett brak. Hon vände sig om och såg att en hel hylla med böcker har ramlat ner på golvet. Bibliotekarien skriker till och ringer till vaktmästaren och Lova springer iväg ifrån bibloteket så fort hon kan.
Lova springer igenom korridoren. Hon blev ganska rädd inne i biblioteket. En hel hylla kan väll inte rasa ner bara sådär? Hon saktar in och sätter sig på ett trappsteg och tittar på klockan. Hon är fem över tre. Om femton minuter har hon kemi. Hon andas häftigt. Hon blev rätt trött av springturen från biblioteket. Anders kommer gåendes genom korridoren. Han tittade konstigt på Lova när han gick förbi. Lova tittar sig omkring. Hon reser sig upp och just då faller det ner en hink vatten från taket. Den kom precis bredvid henne. När vattnet är slut får hon se Ola med ett rep i handen och Anders som skrattar som en tok mot väggen. -Synd att den inte träffade, skrattade Anders. Lova spriger iväg så fort hon kan, så att hon slipper höra garven som killarna gav ifrån sig. Nu får det vara nog, tänkte Lova när hon hade kommit en bra bit bort från killarna. Hon hade en plan. Hon skulle hämta monstret och skapa en stor skugga för att han ska se stor och läskig ut.
Sen ska hon göra en blandning som hon ska hälla på Anders och Ola så att monstret lockas till dom. Hon ska bära bort monstret innan dom hinner se hur liten han är. Men först måste hon göra blandningen. Hon blev lite förbluffad av sin plan. Hon kommer nog sova gott i natt. Hon gick mot kemisalen för att börja med blandningen. Hon gick genom korridoren med bestämda kliv. Hon öppnar dörren till kemisalen. Hon tar fram en skål och börjar. Så här såg receptet ut:
Monster koket Ingredienser: 1dl vatten 1/2 dl mixad gurka 1/2 dl salt 1 dl mosade insekter 1 tsk smälta bamduskott *Blanda vattnet och saltet. Rör om noga och länge. Låt stå i 30 min. *Rör ihop gurkan och insekterna så att det blir en gämn smet *Koka gurksmeten i 47grader. Koka i 20 min. *Rör i bambun i vattnet. Och sedan ner i gurksmeten. Koka i 1h. Ingen beröring. *Låt stå i 31 min. *Klar...
Hon granskar sin blandning när den var klar. Den hade en grönaktig färg. Det här kommer nog bli bra tänkte hon, och så gick hon iväg med drycken.undrar om monstret kommer känna lukten av drycken. Annars kommer planen aldrig att fungera.
Hon går med drycken i handen. Hon vet att Anders och Ola kommer ut på rast om tre minuter. Hon hänger i klätterställningen och väntar med drycken gömd bakom ryggen. Nu ringer det ut och Anders och Ola kommer ut först av alla, som vanligt. Lova springer mot dom och heller drycken på dom. - Vad gör du, skriker Anders. - Vad gör du, skriker Lova tillbaka. - Nu ska du få, seger Anders. - Lycka till! Seger Lova och springer iväg. Hennes plan är att komma till baksidan, där man egentligen inte får vara. Hon springer fortare än Anders, så hon måste sakta in ibland. De har en ganska stor skola så det tar ett tag att springa runt den, särskilt när man har en långsam tjockis bakom sig, som egentligen inte alls är tjock utan ganska spinkig. Samtidigt i källaren känner monstret lukten av något konstigt. Han går med stora fötter mot trappan för att ta sig ut på skolgården.
Han känner hur han blir större och större, av någon anledning han inte förstår. Till slut var han två meter hög, men fortfarande väldigt mycket hår. Han sparkar sönder dörren med sin enorma fot och vacklar ut mot baksidan av skolan. Lova stannar snabbt och klättrar upp i ett träd för hon vet att Anders inte kan klättra. Hon hör hur marken skakar, för när man är så högt upp i ett svajigt träd känns det att marken skakar. Anders verkar också känna att det skakar för han har kurat ihop i fosterställning och jämrar sig nedanför trädet.
Monstret kommer och det skakar mer och mer och mer och mer och mer och mer och... Oj, tänker Lova. Jag visste inte att monstret skulle växa. Anders har fått panik och försöker att gräva ner sig i marken med händerna! Lova klättrar ner från trädet och seger: -Ångrar du att du har varit elak mot mig? - ja!!! Jag ångrar mig, jag ångrar mig, snälla förlåt. Monstret stannar och börjar krympa. Lova klättrar ner från trädet och klappar monstret på huvudet. Hon lyfter upp honom försiktigt och sätter honom i en stor ficka hon har i tröjan.
Lova går fram mot Anders seger: -Jag förlåter dej, om du seger allt du vet om monstret, sa Lova. -Okej, sa Anders. -När jag kom till skolan idag såg jag rektorn prata med en gammal gubbe med långt, vitt, skägg och märkliga glasögon. Eftersom jag cyklar iväg när mamma har åkt till jobbet, hon börjar tio i sex och skolan börjar sju, kommer jag tidigare till skolan varje dag. Jag såg när rektorn betalade mannen eller gubben och gick in till skolan med en slags bärbar bur. När vi gick ut på första rasten såg jag henne slänga ner buren i källaren. Och när den där affischen kom upp vände jag på den och skrev att ingenting hade hänt. Men när jag såg att du hade hittat monstret skrev jag dikten för att du skulle tro att det var en inbillning. Men jag har aldrig vågat gå ner i källaren själv, sa Anders. - Så det var du som gjorde allt? sa Lova.
- Ja, men mer vet jag inte. Och jag visste inte att du var så bra vän med den, sa Anders. Just då svänger det in två polisbilar en ambulans och en stor transportbil.poliserna kliver ut och alla barnen samlas vid parkeringen. - Vi letar efter ett monster och någon som kallar sig för Lova. Lova går fram till poliserna de ser stränga ut. - Har du monstret? Sa den ena polisen. Lova nickar. - När slutar skoldagen? Undrar polisen. - Nu, sa lova med lite skakig ton i rösten. - Vad bra, då skulle jag kunna be dig att sätta dig i bilen så kör vi hem dig med ditt nya husdjur. Lova hoppar in i bilen med monstret "Murf" i handen och klappar honom på huvudet medan de åker hem till mamma och pappa. (Men nu blir det mamma, pappa och Murf) Lovas allra bästa vän i världen.
En månad senare knackar det på dörren, precis när dom hade lyckads få ner Murf i badkaret. Lova lyfter upp Murf från badkaret och går med honom mot dörren för att öppna, för grannarna har vant sig vid Murf och vem skulle det annars vara. Hon öppnar dörren och får se en gubbe med långt, vitt skägg med konstiga glasögon.
-Vad vill du? undrar Lova -Jag vill se hur "mitt" monster, som nu är ditt monster mår, sa mannen. - Han mår jättebra och han heter Murf, sa Lova. -Jag har flyttat in i huset längst ner på gatan och jag hade tänkt att hälsa på mina nya grannar. Han verkar faktist vara en snäll gubbe, tänkte Lova och gick in i huset med Murf och gubben, som visst hette Jönson, för att fika och välkomna honom till hans nya hem längst ner på Lovas och Murfs gata.