Nationella planeringsstödet 2015 Tillgång och efterfrågan på vissa personalgrupper inom hälso- och sjukvård samt tandvård
Denna publikation skyddas av upphovsrättslagen. Vid citat ska källan uppges. För att återge bilder, fotografier och illustrationer krävs upphovsmannens tillstånd. Artikelnummer 2015-2-33 Publicering www.socialstyrelsen.se, februari 2015 Korrigerad 2015-02-20: Tabell 28 och 29
Förord Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årligen rapportera bedömningar av tillgång och efterfrågan på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor samt tandläkare och tandhygienister. Rapporten sträcker sig till och med 2012. Den skenbara eftersläpningen beror på att sysselsättningsdata hämtas genom SCB från Skatteverkets deklarationsdata. Data om anställning och inkomst för november månad 2012 inhämtas därför under 2013 och bearbetas under 2014. Till uppdraget har Socialstyrelsen knutit en referensgrupp för hälso- och sjukvårdsområdet och en referensgrupp för tandvårdsfrågor som båda har bidragit till rapporten. Hälso- och sjukvårdens referensgrupp består av representanter från Universitetskanslerämbetet, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges läkarförbund, Vårdförbundet, Svenska Barnmorskeförbundet, Svensk Sjuksköterskeförening, Handikappförbundens samarbetsorgan, Praktikertjänst och Vårdföretagarna. Tandvårdens referensgrupp består av företrädare för Sveriges Folktandvårdsförening, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tandhygienistförening, Praktikertjänst samt Sveriges Privattandläkarförening. Rapporten har utarbetats av Magnus Göransson och Hans Schwarz. Ansvarig enhetschef för uppdraget var Martin Sparr. Lars-Erik Holm Generaldirektör
Innehåll Förord... 3 Sammanfattning... 7 Inledning... 9 Att tänka på... 10 Tillgång på hälso- och sjukvårdspersonal... 11 Översikt...11 Barnmorskor...12 Läkare...13 Specialistläkare...14 Sjuksköterskor...16 Specialistsjuksköterskor...18 Regionala skillnader...20 Migration...21 EU-samarbete kring migration och tillgång till hälso- och sjukvårdspersonal...25 Tillgång på tandvårdspersonal... 27 Tandläkare...27 Specialisttandläkare...30 Tandhygienister...30 Efterfrågan... 32 Arbetsmarknadsläget...33 Socialstyrelsens bedömning... 38 Förteckning över tabeller... 39 Förteckning över figurer...41 Referenser... 42 Bilaga 1. Definitioner, begränsningar och brister samt centrala termer... 43
Sammanfattning Tillgången på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor fortsätter att öka. I förhållande till befolkningen har tillgången på läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård ökat med två procent mellan 2011 och 2012 och med tio procent under de fem åren mellan 2007 och 2012. Specialistläkarna har ökat med knappt två procent, och med över sex procent under femårsperioden. Barnmorskor sysselsatta i hälso- och sjukvård har ökat med drygt en procent, och med fyra procent under fem år. Tillgången på sjuksköterskor har ökat med en halv procent under ett år och med nära fyra procent under fem år. Undantaget är specialistsjuksköterskorna, som minskat med en procent mellan 2011 och 2012 samt med sex procent mellan 2007 och 2012. Inom tandvården har antalet tandläkare och specialisttandläkare sysselsatta i tandvård i förhållande till befolkningen varit oförändrad mellan 2011 och 2012. Antalet tandhygienister har ökat något. Samtidigt ökar efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal mer än vad tillgången ökar. Socialstyrelsens analys av efterfrågan visar att efterfrågan överstiger tillgången för alla specialiserade läkare samt för både specialiserade och icke specialiserade sjuksköterskor. Tillgång och efterfrågan på tandläkare och tandhygienister är emellertid övervägande i balans. Arbetslösheten är låg för samtliga personalgrupper. Rörligheten mellan länder inom EU- och EES-området har ökat både för hälso- och sjukvårdens och tandvårdens personalgrupper, främst läkare. De inflyttade är fler än de utflyttade för alla undersökta grupper. Hälso- och sjukvården är starkt beroende av inflödet av läkare utbildade i annat land. Antalet svenska studerande för läkar- och tandläkaryrkena i annat land ökar för varje år. Arbetsmarknadsläget i oktober 2014 kännetecknas av att efterfrågan överstiger tillgången på många personalgrupper, i synnerhet specialiserade läkare och sjuksköterskor. Fler landsting än tidigare bedömde att det råder balans mellan tillgång och efterfrågan på tandläkare och tandhygienister. Socialstyrelsen bedömer att Tillgången på läkare, framförallt yrkeserfarna läkare och specialistläkare och i synnerhet specialister i allmänmedicin och psykiatri, är fortsatt otillräcklig. Läkare utbildade i annat land kommer även framöver att utgöra ett viktigt tillskott till hälso- och sjukvården. Arbetsmarknaden för grundutbildade sjuksköterskor präglas i allt högre grad av otillräcklig tillgång. Efterfrågan överstiger tillgången på specialiserade sjuksköterskor, framförallt inom psykiatrisk vård, anestesi- och intensivvård, operationssjukvård och geriatrisk vård. Tillgången på barnmorskor är otillräcklig och obalansen förväntas tillta framöver, men den regionala variationen är stor. Arbetsmarknaden för tandläkare utvecklas mot balans mellan efterfrågan och tillgång. Arbetsmarknaden för tandhygienister är övervägande i balans. NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 7
8 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Inledning Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årligen rapportera bedömningar av tillgång och efterfrågan på barnmorskor, läkare och sjuksköterskor, samt tandläkare och tandhygienister. Sedan den 31 januari 2014 då föregående årsrapport avlämnades till regeringen har följande statistikunderlag tagits fram, som denna rapport i huvudsak bygger på: Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal Officiell statistik om antal legitimerade (2013) och arbetsmarknadsstatus (2012) [1] Tillgång på barnmorskor, sjuksköterskor, läkare, tandhygienister och tandläkare 2012 [2] Tillgång på specialistsjuksköterskor och röntgensjuksköterskor 2012 [3] Tillgång på specialistläkare, 2012 [4] Prognos över sysselsatta hälso- och sjukvården samt tandvården, åren 2012 till 2025, 2014 [5] I årets rapport redovisas yrkesgrupperna inom hälso- och sjukvårdsområdet i bokstavsordning: barnmorskor, läkare och sjuksköterskor. Röntgensjuksköterskor var tidigare en av flera grupper specialistsjuksköterskor, men är sedan flera år en egen legitimerad yrkesgrupp, som inte ingår i de grupper som Socialstyrelsen har i uppdrag av regeringen att bevaka. Socialstyrelsen har under en övergångsperiod bevakat tillgången, då en stor del av gruppen utgjorts av specialistsjuksköterskor. I och med årets rapport upphör den bevakningen. Stora delar av statistiken som ligger till grund för rapporten är tillgänglig genom Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats 1. 1 http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/halsoochsjukvardspersonal NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 9
Att tänka på Tillgångsstatistiken ger uppgifter om till vilken näringsgren den arbetsplats kategoriseras som en individ arbetar vid, men inte om vad personen verkligen har för arbetsuppgifter. Begreppet sysselsatt i hälso- och sjukvård avser att personen är anställd vid en arbetsplats som klassificerats som hälso- och sjukvård, omsorg och sociala tjänster, tandvård etc. En utförlig beskrivning av de näringsgrenar som omfattas av begreppet finns i rapporten Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal [1]. Alla som utfört avlönat arbete under minst fyra timmar i november månad 2012 kategoriseras som sysselsatta. Tillgångsstatistiken tar inte hänsyn till sysselsättningsgrad. En jämförelse med data från den arbetstidsenkät som Socialstyrelsen genomförde 2010 visar emellertid att en person sysselsatt i hälso- och sjuk-vård som sjuksköterska eller läkare grovt sett motsvarar en heltidsekvivalent (ett statistiskt mått som motsvarar en heltidstjänst). Det redovisas utförligare i rapportens bilaga 3. I rapporten jämförs uppgifter om utbildning, sysselsättning och efterfrågan trots att de olika datakällorna inte avser samma tidpunkter. Statistiken över individers sysselsättning från Statistiska centralbyrån beskriver arbetsmarknaden under november 2012. Socialstyrelsens statistik om antal legitimerade beskriver tiden fram till 31 december 2013. Socialstyrelsens arbetsmarknadsenkät avser oktober månad 2014. Specialiserade läkare, tandläkare och sjuksköterskor har ibland mer än en specialitet. I Socialstyrelsens statistik avses alltid den senaste specialiseringen. Tabellfält med färre individer än 3 betecknas med x, medan fält där data saknas betecknas med n/a En mer omfattande beskrivning av metodproblem, termer och definitioner för den statistik som utgör underlag för rapporten finns i rapportens bilaga 1 och i Socialstyrelsens publikation Statistik om hälso- och sjukvårdspersonal [1]. 10 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Tillgång på hälso- och sjukvårdspersonal Översikt Tillgången på barnmorskor, sjuksköterskor och läkare fortsatte att öka (tabell 1). I förhållande till befolkningen ökade tillgången på läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård med två procent mellan 2011 och 2012 och med tio procent under de fem åren mellan 2007 och 2012. Specialistläkarna ökade med knappt två procent, och med över sex procent under femårsperioden. Barnmorskor sysselsatta i hälso- och sjukvård ökade med drygt en procent, och med fyra procent under fem år. Tillgången på sjuksköterskor ökade med en halv procent under ett år och med nära fyra procent under fem år. Undantaget var specialistsjuksköterskorna, som minskade med en procent mellan 2011 och 2012 samt med sex procent mellan 2007 och 2012. Medianåldern var för samtliga grupper utom för specialistsjuksköterskor på samma nivå de senaste åren (tabell 2). För specialistsjuksköterskor ökade emellertid medianåldern med ett halvt till ett år per kalenderår. Antalet nybörjarplatser på utbildningar till barnmorska, läkare och sjuksköterska ökade mellan 2009 och 2013 (tabell 3). Tabell 1. Antal barnmorskor, läkare och sjuksköterskor sysselsatta i hälsooch sjukvård. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012) samt förändring i antal per 100 000 invånare (sedan 2011 och 2007) i antal och procentuellt. Yrke Antal Antal per 100 000 invånare Förändring i antal per 100 000 sedan 2011 Förändring i antal per 100 000 sedan 2007 Barnmorskor 7 161 75 +1 +3 Läkare 38 144 400 +9 +40 Därav specialistläkare 26 547 278 +5 +8 Sjuksköterskor 106 176 1 112 +7 +41 Därav specialistsjuksköterskor 48 476 508-1 -6 Tabell 2. Medianålder för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 1995, 2007 och 2012. Yrkesexamen 1995 2007 2012 Barnmorska 43 50 50 Läkare 45 48 48 Därav specialistläkare 47 53 54 Sjuksköterska 43 46 46 Därav specialistsjuksköterska 46 53 54 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 11
Tabell 3. Antal nybörjarplatser på utbildningar för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 2009 2013. Yrkesexamen 2009 2010 2011 2012 2013 Barnmorska 281 266 291 323 303 Läkare 1 324 1 380 1 538 1 582 1 584 Sjuksköterska 4 866 4 931 5 054 5 128 5 307 Källa: Universitetskanslerämbetet, hämtad 2014-12-18 Barnmorskor Det fanns 7 964 sysselsatta barnmorskor år 2012 (tabell 4). Av dessa var 90 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 87 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Tabell 4. Barnmorskor sysselsatta i olika näringsgrenar. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Hälso- och sjukvård Utbildning och administration Antal 7 161 75 342 4 Antal per 100 000 invånare Annan näring 461 56 Totalt 7 964 83 Inflödet till barnmorskeyrket kom nästan uteslutande från nyexaminerade med svensk utbildning [5]. Antalet nybörjarplatser på barnmorskeprogrammet hade ökat från omkring tvåhundra platser för tio år sedan till omkring trehundra platser år 2013 (tabell 3). Antalet som erhöll svensk legitimation med utbildning i annat land var färre än tio personer om året de senaste fem åren [5]. Av de som tagit examen som barnmorska 2007-2011 arbetade 95 procent inom svensk hälso- och sjukvård inom ett år [5]. Varje år utvandrar ett mindre antal barnmorskor. Återinvandringen av svenska barnmorskor som året innan arbetat i annat land låg på samma nivå, färre än tjugo personer årligen [5]. Socialstyrelsen uppskattar nettomigrationen att ligga på noll. Det årliga nettoflödet mellan sysselsättningar inom och utanför hälso- och sjukvård medför att en halv procent årligen av de sysselsatta barnmorskorna lämnade andra sysselsättningar för att övergå till sysselsättning inom hälsooch sjukvården [5]. Det främst utflödet av barnmorskor utgjordes av pensioneringar. Dagens pensionsavgångar om 160 personer årligen beräknas öka till omkring 270 personer år 2020 [5]. Medianåldern för barnmorskor ökade från 43 år till 50 år mellan 1995 och 2012 (tabell 2). 12 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Män utgjorde mindre än en procent av de sysselsatta barnmorskorna år 2012 [3]. Ytterligare data för barnmorskor finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Läkare Det fanns 41 772 sysselsatta läkare år 2012 (tabell 5). Av dessa var 90 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 80 procent i verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Tabell 5. Läkare och specialistläkare sysselsatta i olika näringsgrenar. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Hälso- och sjukvård Utbildning och administration Antal Antal per 100 000 invånare Antal per 100 000 invånare Därav specialistläkare Antal 38 144 400 278 26 547 278 2 119 22 14 1 137 14 Antal per 100 000 invånare Annan näring 1 509 16 13 1 195 13 Totalt 41 772 438 305 29 079 305 Av de sysselsatta läkarna var 91 procent legitimerade läkare. De återstående, icke legitimerade läkarna utgjordes huvudsakligen av läkare som genomförde sin allmäntjänstgöring (AT-läkare) samt av läkare utbildade i annat land under provtjänstgöring, eller med beslut av Socialstyrelsen om legitimationsvillkor [2]. Av läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012 var 76 procent utbildade i Sverige och 24 procent i annat land (tabell 17). Det redovisas ytterligare i kapitlet om migration. Antalet nyutbildade läkare som var sysselsatta i hälso- och sjukvård inom ett år efter examen, ökade från runt 700-800 om året vid nittiotalets mitt till 1 124 år 2012 [5]. Antalet nybörjarplatser vid läkarprogrammet ökade från omkring tusen platser för tio år sedan till strax över 1 500 platser år 2013 (tabell 5). Antalet svenska studerande som läste till läkare i annat land ökade också under de åren, vilket diskuteras i kapitlet om migration. Av de som tagit examen som läkare 2007-2011 i Sverige arbetade 94 procent inom svensk hälso- och sjukvård inom ett år [5]. Det främst utflödet av läkare utgörs av pensioneringar. Dagens pensionsavgångar om strax under femhundra personer årligen de senaste fem åren beräknas öka till över ett tusen pensionerade läkare årligen runt år 2018. Därefter sjunker pensionsavgångarna åter [5]. Sverige hävdar sig väl internationellt vad gäller antal läkare per 100 000 invånare, som framgår av tabell 6. Sverige hade den femte högsta läkartät- NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 13
heten i EU-/EES-området år 2012. Tillväxttakten under de senaste fem åren har varit på samma nivå som de övriga fyra länderna med högst läkartäthet. Tabell 6. Antal läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2008 2012. 2008 2009 2010 2011 2012 Österrike 460 468 478 482 490 Norge 400 405 411 419 423 Litauen 370 365 383 409 422 Sverige 374 381 388 395 400 Schweiz 382 383 381 383 392 Bulgarien 360 369 375 386 391 Tyskland 356 364 373 382 389 Italien n/a 368 n/a n/a 385 Spanien 350 354 378 398 369 Tjeckien 354 356 359 364 367 Island 365 366 360 351 357 Estland 333 327 322 326 328 Lettland 311 299 302 314 314 Ungern 309 302 287 296 309 Frankrike n/a n/a n/a 307 308 Cypern 280 284 292 300 304 Kroatien 266 267 278 284 299 Belgien 292 292 291 291 293 Irland n/a n/a n/a 267 271 Slovenien 240 241 243 249 254 Polen 216 217 217 219 221 Storbritannien) 258 267 272 276 n/a Rumänien 221 226 237 239 n/a Danmark 343 348 n/a n/a n/a Finland 272 n/a n/a n/a n/a Slovakien n/a n/a n/a n/a n/a Källa EUROSTAT, hämtad 2015-01-27 Medianåldern för läkare var oförändrat 48år mellan 2007 och 2012 (tabell 2). Kvinnor utgjorde 46 procent av de sysselsatta läkarna år 2012 [3]. Socialstyrelsen har i en tidigare rapport visat att kvinnor utgör majoriteten av läkare under 40 år, medan männen utgör flertalet bland äldre läkare [6]. Ytterligare data för läkare finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Specialistläkare Det fanns 29 079 sysselsatta specialistläkare år 2012 (tabell 5). Av dessa var 91 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 79 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [4]. Av alla specialistläkare hade 25 procent mer än ett specialistbevis [4]. I rapporten kategoriseras därför specialistläkare efter sitt senast erhållna specialistbevis. Fördelningen av läkare för de största specialiteterna framgår av tabell 7. 14 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Tabell 7. Specialistläkare sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Antal och antal per 100 000, fördelade på de tolv största specialiteterna samt andel (%) kvinnor inom varje specialitet (november 2012). Specialitet Antal Antal per 100 000 invånare Andel (%) av samtliga specialiteter Andel (%) kvinnor inom specialiteten Allmänmedicin 6 105 64 23 46 Psykiatri 1 763 18 7 52 Anestesi och intensivvård 1 584 17 6 33 Internmedicin 1 390 15 5 41 Obstetrik och gynekologi 1 323 14 5 64 Kirurgi 1 304 14 5 22 Ortopedi 1 227 13 5 13 Medicinsk radiologi 1 115 12 4 37 Barn- och ungdomsmedicin 987 10 4 56 Kardiologi 757 8 3 24 Ögonsjukdomar 715 7 3 50 Öron-, näs- och halssjukdomar 579 6 2 35 Övriga 7 698 81 29 43 TOTAL 26 547 278 100 42 Socialstyrelsen har i sin prognos över sysselsatta i hälso- och sjukvården pekat på att specialistgrupper med förväntat höga pensionsavgångar, som allmänläkare och psykiatriker, under de kommande åren är beroende av fortsatt migration av läkare utbildade i annat land till svensk hälso- och sjukvård [5]. Specialistgrupper med låg medianålder och tilltagande antal ST-tjänster under senare år, som internmedicin, kirurgi och medicinsk radiologi, är däremot inte beroende av tillskott av läkare från andra länder. Migrationen av hälso- och sjukvårdspersonal redovisas i ett eget kapitel. Socialstyrelsen har tidigare framhållit att för att behålla nuvarande nivå av geriatriker fordras utöver nuvarande utbildningstakt att ytterligare drygt 200 utbildas fram till år 2025 [8]. För att dessutom kunna utveckla geriatrisk kompetens och verksamhet skulle det behövas ytterligare cirka 350 geriatriker fram till år 2025, utöver dem som redan prognostiseras med nuvarande utbildningstakt. Socialstyrelsen ansåg därför att det vore nödvändigt att inrätta fler ST-tjänster i geriatrik och förordar en ökning med 20 25 STtjänster i geriatrik per år. Emellertid har utbildningstakten fortsatt legat på oförändrad nivå, ca 30 nya geriatriker per år [4] (tabell 8). Tabell 8. Antal utfärdade specialistbevis inom geriatrik 2009 2013. 2009 2010 2011 2012 2013 27 25 31 30 35 Landstingen har en lagfäst självstyrande roll att planera för läkares specialisttjänstgöring. Socialstyrelsen ansåg emellertid att landstingens planering vad gäller specialiteterna allmänmedicin, geriatrik och psykiatri med utgångspunkt från befolkningens behov har stora brister [8]. Därför föreslogs att huvudmännen tillsammans skulle se över tillsättningen av ST-tjänster i NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 15
geriatrik och säkerställa behovet av fortbildning och specialisering inom både geriatrik och allmänmedicin. Läkarförbundet har i en senare rapport fäst uppmärksamheten på problem med utbildningen av tillräckligt många specialister inom primärvård [9]. Förbundet föreslår samordningsinsatser på nationell nivå för att få underlag för att bedöma framtida dimensionering av ST-tjänster inom allmänmedicin. Vidare föreslog förbundet, på landstingsnivå, att studierektorsorganisationen får ansvar för planering och prioritering av specialiseringstjänstgöring. Andelen kvinnor ökar bland de specialiserade läkarna. De utgjorde 42 procent av de sysselsatta specialiserade läkarna 2012, mot 31 procent år 1995. I några specialistgrupper som obstetrik och gynekologi, barn- och ungdomsmedicin och psykiatri utgör de kvinnliga specialisterna mer än hälften av gruppen (tabell 7). Medianåldern för specialistläkare ökade något, från 53 år till 54 år, mellan åren 2007 och 2012 (tabell 2). Ytterligare data för specialistläkare finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2, 4]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Sjuksköterskor Det fanns 121 022 sysselsatta sjuksköterskor år 2012 (tabell 9). Av dessa var 88 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 86 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Tabell 9. Sjuksköterskor samt specialistsjuksköterskor sysselsatta i olika näringsgrenar. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Hälso- och sjukvård Utbildning och administration Sjuksköterskor Antal Antal per 100 000 invånare Därav specialistsjuksköterskor Antal Antal per 100 000 invånare 106 176 1 112 48 476 508 5 230 55 3 380 35 Annan näring 9 616 101 5 042 53 Totalt 121 022 1 268 56 898 596 Inflödet till sjuksköterskeyrket kom nästan uteslutande från nyexaminerade med svensk utbildning [5]. Antalet nybörjarplatser på programmet har legat runt fem tusen platser de senaste tio åren och ökat något de senaste åren till 5 307 nybörjarplatser år 2013 (tabell 3). Regeringen hade avsatt medel för fortsatt utökning av antalet nybörjarplatser på sjuksköterskeprogrammet under 2015 [5]. I december 2014 beslutade emellertid riksdagens utbildningsutskott att inte utöka antalet nybörjarplatser på grundutbildningen och 16 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
att istället satsa på fler utbildningsplatser för specialistsjuksköterskor och barnmorskor [11]. Av de som tog examen som sjuksköterska mellan 2007 och 2011 arbetade 95 procent inom svensk hälso- och sjukvård inom ett år [5]. Ett tillskott om 300 400 sjuksköterskor tillkommer varje år genom återinvandring av personer som året innan arbetat i annat land [5]. Utflödet av sjuksköterskor består huvudsakligen av pensionsavgångarna, som förväntas stiga fram till år 2020 för att därefter minska [5]. För närvarande lämnar strax under 3 500 sjuksköterskor årligen genom pensionsavgångar. Runt en halv procent av sjuksköterskor sysselsatta inom hälso- och sjukvård går varje år över till sysselsättning inom andra näringsgrenar. Dessutom övergår något under trehundra sjuksköterskor genom vidareutbildning till andra legitimerade yrken inom hälso- och sjukvård, främst till barnmorskeyrket. Personer som utbildat sig till sjuksköterskor stannar i hög grad kvar inom hälso- och sjukvård (tabell 10). Vad som däremot inte kan beläggas är i vilken grad de som utbildats till sjuksköterskor arbetar med omvårdnad och behandling och i vilken utsträckning de arbetar med andra uppgifter, som vårdutveckling, IT eller administration inom hälso- och sjukvård. Tabell 10. Andel (%) sysselsatta i hälso- och sjukvård eller i annan näring eller utflyttade från landet av samtliga sjuksköterskor, fem år efter utexaminering från sjuksköterskeprogrammet (2002 2006) samt tio år efter examinering 1997 2001). Antal år efter examen som sjuksköterska Sysselsatt inom svensk hälso- och sjukvård som sjuksköterska eller som legitimerad i annat yrke Fem år efter examen 91 6 Tio år efter examen 87 9 Sysselsatt inom annan näringsgren eller utflyttad från Sverige I takt med att andelen äldre ökar i befolkningen så har andelen sjuksköterskor sysselsatta med vård och omsorg av äldre och öppna sociala insatser för äldre ökat. År 2012 var tretton procent av alla sjuksköterskor sysselsatta inom hälso- och sjukvård, 13 757 personer, verksamma inom äldreomsorgen [2]. Av dessa var 82 procent sysselsatta i offentlig regi. Sverige hävdar sig väl internationellt vad gäller antal sjuksköterskor per 100 000 invånare (tabell 11). Sverige hade den femte högsta sjukskötersketätheten i EU-/EES-området. Däremot hade Sverige lägre tillväxttakt vad gäller sjukskötersketäthet, ca två procent mellan åren 2006 och 2011, än vad de andra fyra länderna i toppen av tabellen har. Medianåldern för sjuksköterskor ökade något mellan 1995 och 2012, från 43 år till 46 år, men har varit oförändrad de fem åren mellan 2007 och 2012 (tabell 2). Män utgjorde tretton procent av de sysselsatta sjuksköterskorna år 2012 mot åtta procent år 1995 [3]. Ytterligare data för sjuksköterskor finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapporter [1,2]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistik- NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 17
databas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Tabell 11. Antal sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2007 2012. Land 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Schweiz 1 413 1 407 1 454 1 471 1 492 1 520 1 602 1 660 Norge 1 324 1 364 1 392 1 394 1 400 1 593 1 613 1 640 Island 1 369 1 397 1 372 1 400 1 489 1 529 1 454 1 482 Tyskland 1 009 1 023 1 035 1 049 1 072 1 103 1 116 1 131 Sverige 1 052 1 072 1 086 1 097 1 100 1 099 1 107 1 110 Finland 897 914 931 935 963 958 1 032 1 045 Slovenien 740 748 760 775 788 803 819 833 Storbritannien 1 016 1 024 991 963 967 983 960 804 Tjeckien 810 809 805 800 794 806 808 803 Österrike 713 718 727 738 752 761 767 775 Litauen 713 710 711 705 711 697 716 753 Ungern 578 595 609 612 615 621 622 621 Estland 631 633 632 640 640 613 608 618 Kroatien 479 483 492 503 522 511 531 542 Rumänien 535 548 563 566 555 569 526 534 Spanien 415 418 409 437 463 493 488 531 Polen 493 509 509 518 519 525 524 521 Litauen 477 487 544 535 534 465 486 496 Bulgarien 383 404 410 421 424 421 426 430 Danmark 1 399 1 439 1 448 1 429 1 473 1 544 n/a n/a Litauen 713 710 711 705 711 697 716 753 Källa: EUROSTAT, hämtat 2015-01-27 Specialistsjuksköterskor Det fanns 56 898 sysselsatta specialistsjuksköterskor år 2012 (tabell 9). Av dessa var 85 procent sysselsatta inom hälso- och sjukvård. Av dessa var i sin tur 87 procent verksamma i offentlig regi, mot 96 procent år 1995 [2]. Som framgår av tabell 1, är specialistsjuksköterskorna den enda av de redovisade grupperna som minskar i förhållande till befolkningen. Inom gruppen sjuksköterskor har andelen med specialistutbildning sjunkit sedan 1995 då Socialstyrelsens inledde dataserien (tabell 12). De senaste fem åren, har andelen med specialistutbildning sjunkit från 50 procent av alla sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård år 2007 till 46 procent år 2012. Tabell 12. Antal och andel (%) av samtliga sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård som är specialistsjuksköterskor, 1995 2012. 1995 2007 2012 Antal sjuksköterskor 85 308 100646 106 764 Därav antal specialistsjuksköterskor 55 795 49 822 48 476 Andel (%) specialistsjuksköterskor 65 50 46 Skillnaderna är emellertid stora mellan olika grupper av specialiteter. Det är framförallt gruppen sjuksköterskor specialiserade inom internmedicin och kirurgi som minskat samt specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård [6]. 18 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Socialstyrelsen har uppmärksammat detta i tidigare rapporter och pekat på ett antal bakomliggande orsaker [6, 7]: Svaga ekonomiska incitament för sjuksköterskor att vidareutbilda sig, då bidrag under utbildningstid och förändrade löner efter specialisering inte motsvarat de kostnader sjuksköterskor dragit på sig under utbildningstiden. Arbetsuppgifterna efter avslutad specialisering har för många tidigare inte skiljt sig nämnvärt från de arbetsuppgifter man tidigare haft. Förändrade kliniska krav på specialistsjuksköterskornas kompetens, som föranlett att lokala eller regionala vidareutbildningar har prioriterats framför utbildningar som leder till en skyddad specialistbeteckning. Förändringarna av sjuksköterskeutbildningen och av specialistutbildningarnas anknytning till grundutbildningen. Exempelvis utgjorde vidareutbildningen till specialiserad sjuksköterska i medicinsk och kirurgisk sjukvård tidigare i två perioder ett block i direkt anslutning till grundutbildningen. Vad gäller ekonomiska incitament och karriärutveckling för specialiserade sjuksköterskor, redovisade Socialstyrelsen i sin förra årsrapport en enkät till landstingen om utbildningsförmåner för sjuksköterskor i specialistutbildning samt förändrad lön och arbetsuppgifter efter avslutad specialistutbildning [6]. Den visade att ett antal landsting och regioner hade börjat utveckla utbildningstjänster för att stimulera till ökat antal specialistutbildade sjuksköterskor. Under det gångna året har flera landsting och regioner infört olika former av akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor [11]. Det innebär att sjuksköterskor kan söka en utbildningstjänst med lön enligt kollektivavtal under hela studietiden. En ny roll som avancerad specialistsjuksköterska har också introducerats inom hälso- och sjukvården, inom utbildning och som klinisk roll. Det innebär att specialiserade sjuksköterskor i högre utsträckning kommer att få förändrade roller och arbetsuppgifter i förhållande till icke-specialiserade sjuksköterskor. Tabell 13 redovisar korrelationen mellan studieordning och sjuksköterskors val att specialisera sig eller inte 2. En korrelation är emellertid inte det samma som samband. Både studieordningar och karriärval påverkas till exempel av förändringar inom hälso- och sjukvårdens organisation och arbetssätt. Ett exempel är att medan specialistutbildningarna tidigare var den dominerande formen för fortsatt utbildning för sjuksköterskor, så öppnade sjuksköterskeutbildningens integrering med annan yrkesutbildning på universitets- och högskolenivå flera möjligheter för sjuksköterskor att gå vidare med akademiska påbyggnadsutbildningar och andra karriärvägar. En beskrivning av de olika studieordningarna finns i Socialstyrelsens rapport Tillgång på specialistsjuksköterskor 2012 [3]. Kortfattat medförde studieordning 2 i tabell 12 att det krävdes gymnasieexamen för tillträde till utbildningen, som motsvarade 80 högskolepoäng, medan studieordning 3 omfattade 120 högskolepoäng vara 60 inom karaktärsämnet omvårdnad. 2 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 19
Tabell 13. Andel (%) med specialistbevis ett, tre, fem respektive tio år efter examen från sjuksköterskeprogrammet i de tre senaste studieordningarna, 1997 2001. Studieordning (antal examinerade totalt) Studieordning 1(examensår 1977 1984) N= 23 680 Studieordning 2(examensår 1984 1995) N= 32 163 Studieordning 3(examensår 1994 2001) N= 18 182 1 år efter examen 3 år efter examen 5 år efter examen 10 år efter examen 5 34 60 73 16 19 22 30 2 9 17 30 Medianålder för samtliga specialistsjuksköterskor var 54 år. Den har ökat med ett år under de senaste fem åren. Grupper med hög andel äldre är specialistsjuksköterskor inom internmedicin eller kirurgi där andelen som är över 55 år utgör 86 procent av alla samt sjuksköterskor i psykiatrisk vård där de utgör 52 procent. De specialiserade sjuksköterskor som har högst andel i åldersgruppen under 45 år är ambulanssjuksköterskor (79 procent) och sjuksköterskor inom hälsovård för barn och ungdom (40 procent). Män utgjorde 13 procent av de sysselsatta specialistsjuksköterskorna år 2012 mot åtta procent år 1995 [3]. Bland distriktssjuksköterskor, barn- och ungdomssjuksköterskor och sjuksköterskor specialiserade inom vård och omsorg av äldre är andelen män bara tre procent, medan andelen män är 61 procent bland ambulanssjuksköterskor och 34 procent bland psykiatrisjuksköterskor. Ytterligare data för specialistsjuksköterskor finns i Socialstyrelsens statistiska bakgrundsrapport [3]. Data kan också hämtas från Socialstyrelsens statistikdatabas över hälso- och sjukvårdspersonal som finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats. Regionala skillnader Skillnader i tillgång till personalgrupper för hälso- och sjukvård mellan sjukvårdsregionerna säger i sig inget om skillnader i vårdbehov eller om skillnader i omfång eller kvalitet av de sjukvårdstjänster som erbjuds i regionen. Tabell 14. Barnmorskor, läkare och specialistläkare samt sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård. Antal och antal per 100 000 invånare i Sveriges sjukvårdsregioner (november 2012). Region: Uppsala- Yrke Norra Örebro Stockholm Västsverige Sydöstra Södra Riket Barnmorska 70 71 83 87 67 65 74 Läkare 375 373 460 392 369 392 400 Specialistläkare 249 257 327 273 252 277 278 Sjuksköterska 1 263 1 144 988 1 171 1 106 1 101 1 112 Specialistsjuksköterska 607 523 420 546 505 513 508 20 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Norra sjukvårdsregionen hade lägre läkartäthet än riket (tabell 14). Det gällde såväl läkare som specialistläkare. Av läkare sysselsatta inom hälso- och sjukvården var sju procent i den norra sjukvårdsregionen verksamma i privat regi, mot 18 procent i riket. Andelen läkare utbildade i annat land var något lägre i den norra sjukvårdsregionen. Sjukskötersketätheten var däremot högre än i riket (tabell 13). Det berodde framför allt på en högre förekomst av distriktssköterskor [3]. Uppsala Örebro sjukvårdsregion hade lägre läkartäthet än riket (tabell 14). Det gällde såväl läkare som specialistläkare. Det fanns också färre specialistläkare per 100 000 invånare, framför allt för invärtesmedicinska och psykiatriska specialiteter [4]. Det fanns något fler sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, framförallt distriktssjuksköterskor i förhållande till befolkningen än i riket, däremot något färre sjuksköterskor specialiserade i hälso- och sjukvård för barn och ungdom [3]. Stockholms sjukvårdsregion hade landets högsta läkartäthet (tabell 14). Övervikten var särskilt stor för specialister inom psykiatriska specialiteter [4]. Andelen läkare verksamma i privat regi var knappt dubbelt så hög som i riket, 34 procent mot 18 procent. Regionen hade samtidigt lägst sjukskötersketäthet (tabell 13). Ett undantag var förekomsten av sjuksköterskor specialiserade i onkologisk sjukvård som var högre än i riket [3]. I den västsvenska sjukvårdsregionen var både läkare- och sjukskötersketätheten i nivå med riksgenomsnittet (tabell 14). Däremot var barnmorsketätheten var något högre. Sydöstra sjukvårdsregionen hade den lägsta läkartätheten i riket (tabell 14). Av läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård arbetade åtta procent i privat regi, mot 18 procent för riket [4]. Barnmorske- och sjukskötersketätheten var något lägre än i riket (tabell 13). Sjukskötersketätheten jämfört med andra regioner var låg för psykiatrisjuksköterskor [3]. Samtidigt fanns det fler ambulanssköterskor och sjuksköterskor specialiserade i medicinsk och kirurgisk sjukvård i förhållande till befolkningen än i riket. Södra sjukvårdsregionen hade en läkartäthet i nivå med riket (tabell 14). Sjukskötersketätheten var också lika hög eller något lägre än i riket. Däremot var förekomsten av specialiserade sjuksköterskor, framför allt ambulanssköterskor och barn- och ungdomssköterskor i förhållande till befolkningen, högre än i riket [3]. Migration Den ökande internationella rörligheten av hälso- och sjukvårdspersonal uppmärksammas alltmer. Framför allt läkare, men också sjuksköterskor och tandläkare, rör sig mellan Sverige och andra länder såväl för utbildning som för sysselsättning i annat land efter avslutad utbildning. Migration kan kompensera för att tillgången på en viss personalgrupp är mindre än efterfrågan, men det är en osäker strategi eftersom en öppen arbetsmarknad, som inom EU- och EES-området, innebär att personal kan röra sig både till och från den egna hälso- och sjukvården. Mellan 1996 och 2011 har omfånget av den årliga migrationen (samtliga läkare, sjuksköterskor och barnmorskor som under ett år rört sig till eller från NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 21
Sverige och svensk hälso- och sjukvård) legat mellan 1 500 och 2 000 personer (tabell 15). Tabell 15. Migration av barnmorskor, läkare och sjuksköterskor till och från sysselsättning i svensk hälso- och sjukvård, 1996, 2004 och 2012. År Typ av migration 1996 2004 2012 Invandring till sysselsättning i Sverige (samtliga yrkesgrupper) 786 1 142 939 Därav läkare 247 635 529 Utvandring från sysselsättning i Sverige (samtliga yrkesgrupper) 716 615 594 Därav läkare 219 195 220 Nettoinvandring 70 527 345 Därav läkare 28 440 309 För svensk hälso- och sjukvård är nettomigrationen (balansen mellan invandrad och utvandrad hälso- och sjukvårdspersonal till och från sysselsättning i Sverige) positiv (tabell 16). Migrationen till svensk hälso- och sjukvård av utbildad personal var större än utvandringen. I genomsnitt för hela perioden 1996 till 2012 har nettomigrationen givit svensk hälso- och sjukvård ett årligt tillskott om 350 läkare och 110 sjuksköterskor. Nettomigrationen för 2012 visar på en lägre nettomigration än tidigare år (tabell 16). Det är ännu för tidigt att avgöra om det är en tillfällig sänkning eller om det är början på en period med lägre migration. Tabell 16. Årlig nettomigration i antal personer, för barnmorskor, läkare och sjuksköterskor 2007 2012, samt genomsnittligt årlig nettomigration för perioden 1996 2012. Yrkesgrupp Årlig nettomigration 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Genomsnittlig årlig nettomigration 1996 2012 Barnmorskor 5 5-6 5-1 1 8 Läkare 554 608 568 586 527 309 351 Därav specialistläkare 96 59 56 35 60-34 6 Sjuksköterskor 59 27 28 60 161 35 112 Därav specialistsjuksköterskor 1 0 5 5 9-32 -4 Den rörligaste yrkesgruppen har varit läkarna (tabell 16). År 2012 utgjorde de 56 procent av samtliga invandrade, 37 procent av all hälso- och sjukvårdspersonal som lämnade landet och 90 procent av den positiva nettomigrationen (invandring minus utvandring). Läkarnas andel av nettomigrationen för alla yrkesgrupper har ökat under hela perioden från 1995 till 2012. Därför är i dag 76 procent av alla läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård utbildade i annat land (tabell 17). 22 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Tabell 17. Läkare* sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Utbildad i Sverige 28 861 (76 %) Utbildad i Norden, utom Sverige 1 309 (3 %) Utbildad inom EU- /EES, utom Norden Utbildad i annat land Totalt 4 909 (13 %) 3 065 (8 %) 38 144 (100 %) Störst utbildningsländer Störst utbildningsländer: Störst utbildningsländer: Danmark 757 Polen 1 159 Irak 812 Island 272 Tyskland 1 042 Ryssland 480 Norge 141 Rumänien 496 Övriga 1 773 Finland 137 Övriga 2 212 *Tabellen omfattar läkare med svenskt personnummer Tabell 18. Barnmorskor* sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Utbildad i Sverige Utbildad inom EU- /EES, inkl Norden Utbildad land utanför EU- /EES-området Totalt 6 698 (97 %) 113 (2 %) 80 (1 %) 7 161 (100 %) Störst utbildningsländer: Finland 50 Norge 13 England (UK) 10 Övriga 40 *Tabellen omfattar barnmorskor med svenskt personnummer Tabell 19. Sjuksköterskor* sysselsatta i hälso- och sjukvård, indelade efter utbildningsland, antal och andel (%) (november 2012). Utbildad i Sverige Utbildad inom EU- /EES, inkl Norden Utbildad i land utanför EU-/EES-området Totalt 103 294 (98 %) 1 439 (1 %) 1 443 (1 %) 7 161 (100 %) Störst utbildningsländer: Finland 613 Tyskland 267 Norge 160 Danmark 109 *Tabellen omfattar sjuksköterskor med svenskt personnummer NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 23
Sveriges tillskott av personal till hälso- och sjukvårdsområdet kommer huvudsakligen från EU och EES-området (tabellerna 17, 18, 19). Av alla barnmorskor sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012, var tre procent utbildade i annat land. Av dessa var 60 procent utbildade inom EU och EESområdet. Av alla läkare sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012, var 24 procent utbildade i annat land. Två tredjedelar av dem var utbildade inom EU-/EESområdet. Av alla sjuksköterskor sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012, var tre procent utbildade i annat land. Det enskilt största utbildningslandet var Finland. Mellan 1995 och 2013 beviljades svenskt legitimationsvillkor eller svensk läkarlegitimation till totalt 16 120 personer med läkarutbildning i annat land. Under samma period beviljades läkarlegitimation till 16 849 personer som utbildats i Sverige. Sedan 2003 har det varje år beviljats fler svenska läkarlegitimationer baserade på läkarutbildning i annat land, än baserade på läkarutbildning i Sverige [6, 12]. Till detta kommer läkare som erhållit svenskt legitimationsvillkor eller svensk läkarlegitimation, men som vid ansökan inte hade svenskt personnummer och saknar personnummeruppgifter i Socialstyrelsens register. De kan därför inte följas i sysselsättningsstatistiken. Av de personer som mellan 1995 och 2012 har fått svensk läkarlegitimation baserat på utbildning i annat land, saknade 39 procent uppgift om svenskt personnummer i Socialstyrelsens register. Andelen som inte kan följas, har ökat de senaste tio åren. Det innebär risk för en växande underskattning av andelen läkare med utbildning i annat land som är sysselsatta i svensk hälso- och sjukvård i Socialstyrelsens analyser, även om det är rimligt att anta att ett påtagligt skäl för att sakna svenskt personnummer, är att personen inte arbetat långvarigt i svensk hälsooch sjukvård. Antalet personer studerar till läkare i andra länder med studiemedel utbetalade från Centrala studiemedelsnämnden (CSN) mer än fyrdubblades mellan 2001 och 2014, trots att antalet nybörjarplatser för läkarstuderande i Sverige under samma tid utökats betydligt [8] (tabell 20). Ökningen av svenska läkarstuderande i utlandet skedde nästan uteslutande inom EU- och EES-området. Polen, Danmark, Rumänien och Ungern är de största utbildningsländerna för svenska läkarstuderande (tabell 20). I början av 2000-talet var majoriteten av de läkarstuderande utomlands kvinnor. Som mest, år 2003, utgjorde de 61 procent av samtliga läkarstuderande utomlands. När antalet utlandsstuderande började växa utjämnades skillnaderna. Andelen utlandsstuderande kvinnor var 50 procent år 2014, att jämföra med att kvinnor utgjorde 53 procent av alla som samma år inledde läkarstuderande i Sverige. Den långa utbildningstiden gör det svårt att avläsa effekterna av hur ändrade utbildningsmönster påverkar tillgången till läkare i hälso- och sjukvården. Därför finns det ännu inte tillräckligt underlag för att dra slutsatser om hur det ökande antalet svenska läkarstuderande i annat land kommer att påverka tillgången till läkare i svensk hälso- och sjukvård. 24 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Tabell 20. Läkarstuderande som studerar utomlands med studiemedel utbetalade från CSN kalenderåren 2002 2014. 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Polen 58 78 139 277 454 642 747 845 987 1 106 1 154 1 211 1 232 Rumänien 12 19 24 33 37 99 206 302 359 439 461 472 414 Danmark 323 380 489 602 708 780 752 776 775 691 580 455 377 Ungern 74 85 122 161 208 268 346 370 358 347 327 289 238 Lettland X X 3 4 4 22 35 50 76 112 153 185 225 Tjeckien 34 32 31 45 65 91 113 127 132 144 142 149 143 Slovakien X 3 4 8 10 20 40 39 49 49 56 65 87 Storbritannien 35 47 56 70 85 92 98 115 117 112 110 96 79 Litauen X X X X 4 5 8 27 33 45 53 58 68 Norge 40 41 40 40 42 46 41 56 65 63 61 61 60 Kroatien X X 4 4 6 8 11 16 17 26 37 49 50 Bulgarien X X X X X 4 5 4 4 6 11 23 34 Serbien 4 4 12 14 13 19 23 28 35 38 40 43 32 Tyskland 31 33 39 46 50 42 37 38 36 38 36 32 28 Övriga 124 126 113 126 128 106 88 91 110 106 101 95 117 Totalt 757 869 1 098 1 456 1 842 2 277 2 573 2 907 3 178 3 341 3 339 3 302 3 184 Källa: CSN, hämtat 2015-01-27 Det totala tillskottet av svenska läkare som studerat utomlands bestod år 2012 av 874 personer [12]. Antalet växer för varje år alltefter som fler som studerar till läkare i annat land avlägger sina examen. Det är för tidigt att avgöra på vilken nivå som tillskottet kommer att stabiliseras. Socialstyrelsen redovisade i Nationella planeringsstödets årsrapport 2013 att de flesta landstingen i dag har någon form av kontakt med svenska läkarstuderande utomlands, framförallt till svenska studerande i länder som Polen, Ungern och Rumänien [7]. EU-samarbete kring migration och tillgång till hälso- och sjukvårdspersonal Sverige deltar som observatör i EU:s Joint Action on Health Workforce Planning and Forecasting [13]. Arbetet startade 2013 och pågår till 2016. Syftet är att i ett europeiskt samarbete skapa lösningar på den förväntade bristen på hälso- och sjukvårdspersonal i framtiden genom en gemensam kartläggning av tillgång och migration av hälso- och sjukvårds- och tandvårdspersonal. I arbetsuppgifterna ingår att utveckla termer och begrepp i statistiken över hälso- och sjukvårdspersonal, utveckla metoder och riktlinjer för prognoser och planeringsunderlag och att ta fram bättre data om migration och mobilitet. Samarbetet omfattar också tillämpningen av WHO:s etiska kod om rekrytering av internationell hälso- och sjukvårdspersonal [14]. WHO antog 2010 en deklaration om internationell rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal. Bakgrunden är den ökade rörligheten på arbetsmarknaden för hälso- och sjukvårdpersonal. Inom Europa och EU-/EES-området rör sig utbildad arbetskraft från södra och sydöstra Europa till arbetsmarknaderna i norr som kan erbjuda bättre lön och bättre arbetsvillkor. Lagstiftningen som rör arbetskraftsinvandring från NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 25
länder utanför EU- och EES-området förändrades under 2008 med syfte att underlätta rekrytering från tredje land. Socialstyrelsen representerar Sverige som Designated National Authority och har sedan 2012 bevakat hälso- och sjukvårdens följsamhet mot koden. Bevakningen har fortsatt med enkäter till regioner och landsting under hösten 2014. Socialstyrelsen har tidigare rapporterat att majoriteten av svenska landsting och regioner i någon utsträckning rekryterar hälso- och sjukvårdspersonal i annat land [6, 7]. Rekryteringen omfattar främst specialistläkare men i några landsting och regioner också specialiserade och icke-specialiserade sjuksköterskor. Rekryteringsarbetet bedrivs främst mot hälso- och sjukvårdspersonal i Tyskland, Polen, Rumänien och Ungern. Två tredjedelar av de tillfrågade landstingen och regionerna kände antingen till WHO:s etiska riktlinjer för rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal sedan tidigare, eller fick kännedom genom att riktlinjerna distribuerades för kännedom tillsammans med enkäten från Socialstyrelsen. 26 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015
Tillgång på tandvårdspersonal Tandläkare Det fanns 8 740 sysselsatta tandläkare år 2012 (tabell 21). Av dessa var 88 procent sysselsatta inom tandvård. Av dessa var i sin tur 54 procent i verksamma i offentlig regi, mot 57 procent år 1995 [12]. I förhållande till befolkningen har antalet tandläkare varit konstant de senaste åren (tabell 22). Tabell 21. Tandläkare och tandhygienister sysselsatta i olika näringsgrenar. Antal och antal per 100 000 invånare (november 2012). Yrke Tandvård Utbildning och administration Annan näring Totalt Antal Antal per 100 000 inv Antal Antal per 100 000 inv Antal Antal per 100 000 inv Antal Antal per 100 000 inv Tandläkare 7 699 81 473 5 568 6 8 740 92 Därav specialisttandläkare 891 9 124 1 56 1 1 071 11 Tandhygienister 3 989 42 145 2 513 5 4 647 49 Tabell 22. Tandläkare och tandhygienister sysselsatta i tandvård. Antal per 100 000 invånare, 2008 2012. Yrke 2008 2009 2010 2011 2012 Tandläkare 81 80 80 80 81 Därav specialisttandläkare 9 9 9 9 9 Tandhygienister 38 39 40 40 42 Jämfört med övriga länder inom EU-/EES-området ligger Sverige strax ovan medianen för tandläkartäthet (tabell 23). Av tandläkare sysselsatta i hälso- och sjukvård 2012 var 90 procent utbildade i Sverige, sex procent i länder utanför EU-/EES-området och de återstående i EU-länder, främst Polen och Tyskland (tabell 24). NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015 27
Tabell 23. Antal tandläkare sysselsatta i hälso- och sjukvård per 100 000 invånare i EU-/EES-området, 2008 20112. Land 2008 2009 2010 2011 2012 Cypern 94 94 93 92 94 Bulgarien 83 86 86 91 92 Estland 92 89 89 88 90 Litauen 66 70 77 82 90 Norge 88 87 88 88 86 Island 95 92 94 89 84 Tyskland 77 78 79 80 81 Sverige 81 80 80 81 81 Kroatien 74 74 71 72 75 Tjeckien 67 68 69 71 71 Lettland 67 67 69 71 71 Belgien 72 71 70 70 71 Frankrike n/a n/a n/a 64 64 Slovenien 60 61 61 62 63 Österrike 55 55 56 56 57 Ungern 50 49 53 53 57 Schweiz 52 52 52 52 52 Finland 75 74 79 72 n/a Rumänien 55 58 60 62 n/a Storbritannien 50 51 52 53 n/a Danmark 79 78 n/a n/a n/a Source: EUROSTAT, hämtat 2015-02-06 Tabell 24. Utbildningsland för tandläkare* sysselsatta i tandvård (november 2012). Utbildad i Sverige Utbildad inom EU- /EES, inkl Norden Utbildad i land utanför EU-/EES-området Totalt 6 911 (90 %) 299 (4 %) 489 (6 %) 7 699 (100 %) Störst utbildningsländer: Polen 90 Tyskland 67 Rumänien 23 Ungern 19 *Tabellen omfattar tandläkare med svenskt personnummer Antalet nyutbildade tandläkare, sysselsatta inom ett år efter examen, har ökat de senaste åren från 170 nya tandläkare år 2007 till 214 år 2011 (tabell 25). Antalet studerande på nybörjarplatser har ökat från strax över två hundra platser för tio år sedan till runt 350 platser de senaste åren (tabell 26). Därtill kommer att antalet studerande som läser till tandläkare i annat land med studiemedel från CSN har mer än fördubblats sedan 2007 (tabell 27). Polen är det land som utbildar flest svenska tandläkarstuderande, följt av Danmark, 28 NATIONELLA PLANERINGSSTÖDET 2015