Olof Pehrsson Ekologi-Konsult Tjuvkil 700, 442 75 Lycke Tel / fax 0303-22 55 62 e-mail: p-son.tjuvkil@swipnet.se Förslag till restaurering och skötsel av Hållsungamyren, Kungälvs kommun Hållsungamyren är ett litet våtmarksområde I Torsby socken. I omgivningen finns skalgrusbankar vilka gynnat vissa växter bl.a. spåtistel Carlina vulgaris. Dessutom är fågellivet av intresse. På grund av dessa naturvärden har området avsatts som naturreservat. Våtmarken har emellertid under senare år alltmer vuxit igen, i synnerhet med bladvass Phragmites australis, vilket reducerat de öppna vattenytorna i västra delen (Fig. 1) och därmed utrymmet för vissa fågelarter. Därför ha önskemål om en restaurering framförts. Under hösten och vintern 1998-99 bedrevs vassbekämpning i västra delen genom Fig. 1. I västra delen av Hållsungamyren finns djupare hålor utan bladvass. Dessa utgörs av tidigare torvgravar. (Foto: 2000-04-28) slåtter, så att de öppna vattenytorna tillfälligt förstorades, sedan vattennivån höjts något (Fig. 2) men detta hade ingen avsedd effekt på vassens fortbestånd (jfr med Fig. 1). I föreliggande rapport föreslås åtgärder för restaurering och fortsatt skötsel för att skapa biotoper för flera arter av våtmarksfåglar. För detta fordras en vattenregim med varierande vattenstånd under året. De förslagna skötselmetoderna innebär också att en gången tids hävd i viss omfattning åter införes. Denna hävd gav under århundraden både energi och betesmarker. Med den här föreslagna modellen kan såväl naturhistoriska som kulturhistoriska värden bevaras för framtiden. Fig. 2. Vy efter vassbekämpning och höjning av vattennivån 1998/99. (Foto: 1999-03-02)
2 Hävd i gången tid Nedströms Hållsungamyren låg tidigare en vattenkvarn. Därom vittnar en kvarliggande understen (Fig. 3). I början av 1800-talet började man ersätta vattenkvarnarna med väderkvarnar, men dessförinnan kan de ha utnyttjats under kanske 500-600 år. Här kan kvarnen ha varit av typ skvaltkvarn med vattentillförsel genom en lutande träränna (Fig. 12). För att få tillräckligt vattenflöde för att driva vattenhjulet fick man ha Fig. 3. Kvarnstenen och sluttningen från vänster. (Foto: 2000-04-28) ett vattenmagasin uppströms, där det gick att dämma upp en större vattensamling. Vid rikare nederbörd under vår och höst med snösmältning och lågtryckspassager kunde man få tillräckligt med vatten. Genom att fördjupa utloppet kunde man också nyttja än mer vatten. Under sommaren fick man då också betesmarker med värdefulla betesgräs i det torrlagda vattenmagasinet. Vid torrläggningen sommartid kunde man också ta upp torv om vattenmagasinet som vid Hållsungamyren var en torvmosse. Fig. 4. Torvupptagning vid Hållsungamyren år 1919. I bakgrunden ligger torv upplagd för torkning. Välskötta stengärdesgårdar och kala berg indikerar hårt betestryck. (Foto: från Bertil Claesson)
3 I dessa skogfattiga trakter var torvtäkt för bränsle en viktig energitillgång. I den samfällda Hållsungamyren togs torv till de kringliggande byarna Torsby, Röd och Hållsunga. Vattennivåer I relation till en befintlig fixpunkt (+36,48, dubb i berghäll strax norr om utflödet, Fig. 10) har vattennivån legat vid +34,99 (2000-03-24), +34,98 (2000-04-07) och +34,98 (2000-08-08), d.v.s. på en relativt stabil nivå. Dämningströskeln ligger nu någonstans mellan 5 och 10 m nedströms bron (Fig. 5), från en punkt som i sin tur ligger ca 44 m från början av utloppet (= linjen genom fixpunkten, Fig. 10). En stengärdesgård passerar över utflödet uppströms denna punkt (0-punkten). Utloppet synes vara starkt igenslammat sedan den tid då torvbrytning fortfarande bedrevs, d.v.s. för ca 80 år sedan. Detta framgår av en jämförelse mellan Fig. 1 och 4. Mannen Nivå 35 34,9 34,8 34,7 34,6 34,5 34,4-60 -40-20 0 20 40 60 80 A vstånd (m) Fig. 5. Vattennivåer 2000-08-21 i utloppet uppströms vid negativa avstånd och nedströms vid positiva avstånd från brons nedre kant (0-linjen). med skottkärran (Fig. 4) bör stå i närheten av den nuvarande vattenkanten på Fig. 1. I så fall har vattennivån i torvgraven varit betydligt lägre kanske minst 1 m. Då bör också stenbron, som nu ligger jäms med bottennivån i diket, ha haft en funktion att fylla. Eftersom driften av vattenkvarnen kan ha upphört för närmare 200 år sedan, kan rester av dammanordningar ha raserats, i all synnerhet som enbart torvupptagning inte fordrade någon uppdämning av ett vattenmagasin. Sammanfattningsvis torde således vattenståndsvariationerna under och/eller mellan åren (amplituden) ha varit stora, kanske närmare två meter, under ett antal århundraden allt efter den hävd som bedrevs av invånarna i de kringliggande byarna. Eftersom variationerna i dessa vattennivåer i tid sammanföll med de av klimattypen styrda naturliga flödesvariationerna med åtföljande höga vattennivåer under tidig vår och under hösten, så blev detta gynnsamt för en naturlig zonering av vegetationen. I kombination med kreatursbete gynnade detta en bred lågstarrzon, som hyser flera arter av betesbegärliga växter. Zoneringen gav en rik biologisk mångfald. Men detta begrepp fanns inte vid denna tid. Däremot spelade denna hävd stor roll i den tidens självhushåll. Den gav vattenkraft, bränsle och kreatursbete. Vegetation Vegetationszoneringen vid våtmarkens stränder återspeglar väl den stabila vattennivån: +35,25 Övre gräns för veketåg Juncus effusus ( HHW, högsta högvatten). +35,02 Nedre gräns för veketåg. +34,98 Medellågvatten ( MLW). +34,81 Gräns högstarr / bladvass Phragmites australis ( LLW, lägsta lågvatten).
4 I en våtmark med fluktuerande vattenstånd är det lågstarrzonen som regelbundet översvämmas under vår och höst. Detta är gynnsamt för de lågvuxna gräs (t.ex. krypven Agrostis stolonifera och kärrkavle Alopecurus geniculatus), halvgräs (t.ex. starrarter Carex spp.) och örter (t.ex. kärrsälting Triglochin palustre), som är uppskattade av betande boskap och gäss. Denna zon begränsas här till 0,05 m i vertikalled (mellan +35,03 och +34,98). I den zon, där lågstarrzonen övergår i den ovanför liggande fuktängen, är det tuvbildande veketåget Juncus effusus en karaktärsväxt. Denna växt betas därför ogärna och tar därför lätt över och konkurrerar ut andra värdefullare växtarter. Denna zon påverkas mera sällan av de högsta vattenstånden, som dock står för spridningen av växtens frön och på så sätt kan markera gränsen för högsta högvatten (HHW). Den av veketåget dominerade zonen omfattar 0,27 m i vertikalled, vilket innebär att denna del av strandängen med sämre bete är >5 gånger större än den värdefulla lågstarrzonen. Mellan lågstarrzonen och bladvassen ligger högstarrzonen. Denna zon är oftast vattentäckt, men den kan bli helt torrlagd under längre torrperioder sommartid, när vattenflödena blir minimala men avdunstningen är stor. I Hållsungamyrens högstarrzon dominerar ett flertal växtarter (plattstarr Carex disticha, flaskstarr C. rostrata, sjöfräken Equisetum fluviatile, vattenklöver Menyanthes trifoliata och kråkklöver Potentilla palustris). Högstarrzonen brukar också benämnas blå bården i beteshävdade våtmarker med varierande vattenstånd, eftersom denna zons öppna vatten kan återspegla en blå vårhimmel. Under våren, d.v.s. under fåglarnas häckningstid, är den blå bården under normala förhållanden vattentäckt. Detta innebär att vattnet då når till gränsen mellan hög- och lågstarrzonen. Den blå bården är en viktig zon i en optimal fågelsjö. Där kan då även små dykande doppingar finna föda. Vattnet bör därför ha ett djup åtminstone ned till ca 0,35 m. I Hållsungamyren är detta djup endast hälften ( 0,17 m). Utanför högstarrzonen tar vasszonen vid. Den domineras i västra delen av bladvass, men i östra delen finns i stället bestånd av bredkaveldun Typha latifolia och sjösäv Schoenoplectus lacustris. Utanför vasszonen ligger flytbladszonen med vit näckros Nymphaea alba och gäddnate Potamogeton natans (Fig. 6). Båda arterna är rotade ned till ca 1 m djup ( +34,00). Denna vegetationstyp finns i tidigare torvgravar men är alltefter dessas djup på väg att övertas av bladvass. Vattenytan i förgrunden kan ej karaktäriseras som blå bård eftersom högstarrzonen direkt övergår till betydligt djupare vatten utan avgränsning med en Fig. 6. Flytbladszon med vit näckros och gäddnate i djupare torvgrav mellan bladvass i bakgrunden och högstarrzon i förgrunden, vilken är på väg att utvecklas som gungfly. Födosöksplats för storskarv. (Foto: 2000-07-18) vasszon. I en för fågellivet viktig blå bård med grunt vatten kan ett rikt insektsliv utvecklas i avsaknad av fisk. Men i den djupare flytbladszonen med födokonkurrens och predation från fisk existerar inte denna optimala fågelbiotop.
5 I västra delen på djup ned till ca 1 m ( +34,00) finns en zon med submersvegetation av undervattensväxten kransslinga Myriophyllum alternifolium. Ned till 2 m djup i västra delen finns öppet vatten med fast botten ( +33,00) utan vegetation Fig. 7. Den samfällda torvmossen med angränsande betesmarker (s:23). Omväxlande djupa och grundare torvgravar med angränsande transportvägar (jfr Fig. 4) ger nu olika växtsamhällen beroende på vattendjup. En alternativ vegetationstyp i tidigare torvgravar är gungflyn (Fig. 6) med ett flertal växtarter, även bladvass. Rotfilten av dessa växter flyter på vattnet. På sådana gungflyn kan även buskar av gråvide Salix cinerea finnas. Den under 1998/99 bedrivna vasslåttern kan i viss omfattning ha bedrivits på sådana gungflyn. En höjning av vattenytan innebär då föga negativa effekter för den slagna vassens fortbestånd. Fig. 8. I östra delen av våtmarken finns ytor med olika vegetationstyper: bladvass, kaveldun, sjösäv, gungflyn etc. (Foto: 2000-04-28) Bottentopografin synes vara mycket växlande som en effekt av den tidigare torvtäkten i skilda skiften (Fig. 7). Detta återspeglas också i vegetationen (Fig. 8). Fåglar Utom gräsand Anas platyrhynchos och kricka A. crecca uppges följande arter ha förekommit 1 : 1 Blomqvist, D., Hellman, L., Jacobsson, S., Nyström, H., Persson, R., Peterson, L. & Ström, K. 1993. Skyddsvärda fågellokaler i Göteborgstrakten. Fåglar på Västkusten. Suppl. 26.
6 Skogssnäppa Tringa ochropus. Rörsångare Acrocephalus scirpaceus. Häger Ardea cinerea. Rörhöna Gallinula chloropus, tillfällig observation. Vattenrall Rallus aquaticus, tillfällig observation. Dessutom noterades en storskarv Phalacrocorax carbo 2000-07-18 och 08-13 (Fig. 6), vilken sålunda bör ha varit en mellanskarv P. c. sinensis. Förekomsten av fiskätande fågelarter som häger och storskarv indikerar förekomst av fisk. Tidigare har dammruda Carassius carassius funnits 2, och den kan mycket väl finnas kvar, eftersom tillrinningsområdet innefattar skalgrusbankar som kan motverka försurning. Detta i sin tur förklarar frånvaron av vissa andra våtmarksfåglar t.ex. smådopping Tachybaptus ruficollis, vilken är känslig för fiskkonkurrens.. För den senare är tillgängliga öppna vattenytor av tillfredsställande storlek (jfr Fig. 1 och 6), men födounderlaget kan vara bristfälligt vid närvaro av någon planktivor fiskart. Förslag till restaurering och skötsel Bristbiotoper för våtmarksfåglar i Hållsungamyren är lågstarrzon och högstarrzon (blå bård), vilka tillsammans endast omfattar 0,22 m i vertikalled. Eftersom detta är en effekt av de begränsade vattenståndsvariationerna (liten amplitud), så innebär en förbättring av dessa biotoptyper att en vattenregim åstadkommes, som ger högre högvattennivåer och lägre lågvatten. Detta innebär då i praktiken en återgång i viss utsträckning till de varierande vattenstånd som i gången tid förekommit vid utnyttjande av myren för vattenkraft, torvbrytning och betesdrift. För att få en bredare lågstarrzon och en djupare blå bård måste därför en dammvall anläggas i utloppet, med vars hjälp önskvärda vattennivåer under olika årstider kan erhållas. Därutöver kan en fräsning (kultivering) av rotfilten i högstarrzonen och ett stycke ut i vasszonen vara nödvändig, eftersom enbart betesdjurens tramp och bete inte bedöms tillräckligt för att åstadkomma en önskvärd fördjupning inom överskådlig tid. Önskvärda vattennivåer anges i relation till en vattennivå under fåglarnas häckningstid ( maj juni), som kan benämnas ekologisk 0-linje, eftersom andra nivåer (höjningar och sänkningar under olika årstider) beräknas i relation till denna. Denna vattennivå utgör normalt gräns mellan låg- och högstarrzon. Dessa åtgärder kan lämpligen vidtas i två steg. Steg 1 I detta inledande skede anläggs en reglerbar damm i utflödet. Därefter rensas det igenslammade diket uppströms ned till erforderlig nivå. Dammen bör anläggas tillräckligt långt ner i utloppet, ca 20-30 m nedströms bron (Fig. 5), så att tillräckligt låga vattennivåer kan erhållas. I ett sådant läge (i nivå med den ursprungligen avgränsande skalgrusbanken) är också diket som smalast. Eftersom de här föreslagna vattennivåerna torde ligga inom ramen för tidigare förhållanden, torde knappast en vattendom behövas. Med de här föreslagna nivåerna skulle den möjliga amplituden bli 1,20 m (Fig. 9). Figuren antyder att höjning och sänkning kan ta viss tid. Eftersom tillrinningsområdet är litet kan det också inträffa att en avsedd höjning ej kan uppnås under den avsedda tiden. +35,80 Översvämning årligen upp till denna nivå 1/3 15/4 i mån av tillgång på vatten, d.v.s. under snösmältningstid eller motsvarande. Denna översvämning är avsedd att gynna översvämningstoleranta betesgräs och att missgynna ratade och därför konkurrerande veketåg och tuvtåtel Deschampsia cespitosa. Till denna nivå bör vattnet också höjas efter maskinbehandling genom fräsning (Steg 2). Eftersom fräsning bör göras under sensommaren med lågt vattenstånd, så bör en efterföljande höjning göras under närmast följande höst med vanligen 2 Bertil Claesson, muntlig information.
7 +36,0 +35,5 Snösmältningstid Häckningstid Simandsträck Höstöversvämning +35,0 Sommaruttorkning +34,5 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Fig. 9. Föreslagen vattenregim i Hållsungamyren. Linjer för stigande och fallande vattennivå anger när regleringsåtgärder startas. Medelvattennivån under året med denna modell = +35,23. förekommande hårda vindar från SV och V, vilka kan föra lösryckt material mot östra stranden. +35,20 Sänkning årligen till en ekologisk 0-linje, under fåglarnas häckningstid 20/4 25/6. Då skall lågstarrzonen vara torrlagd för att nyttjas av häckande vadare och högstarrzonen/blå bården skall vara tillgänglig för födosök av simänder och doppingar. Denna nivå hålles också under övriga tider på året då ingen höjning eller sänkning är föreskriven (Fig. 9) +34,80 Sänkning årligen 1/7 20/8 till denna nivå för att underlätta boskapens betes- och trampningsaktivitet i högstarrzonen. +34,60 Möjlighet till ytterligare sänkning till en sådan nivå i samband med t.ex. fräsning av rotfilt och andra skötselåtgärder någon period under tiden 1/7 20/8. +35,15 - Till denna nivå höjes vattnet årligen från 20/8 30/9 allt efter tillgång på vatten för att skapa tillgängligt födounderlag i form av frön för sträckande simänder i högstarrzonen. Högstarrzonens fröproduktion kan endast nyttjas när fröna ligger i vattnet. Hösträcket av simänder börjar när andjakten börjar. +35,50 Årligen under oktober, efter betessäsongens slut, kan nivån åter höjas för att påverka veketåg och tuvtåtel negativt och till förmån för önskvärda betesgräs. De här föreslagna åtgärderna innebär att stora delar av bladvassområdet blir kvar. Detta är viktigt, eftersom vassen är en viktig biotoptyp för flera fågelarter. Med den här föreslagna utformningen av en reglerbar damm för önskvärda vattennivåer under olika årstider finns också möjligheter att med hjälp av isläggning och artificiell höjning av vattennivån bryta loss rotfilt och därigenom motverka igenväxningsprocesser (Fig. 11). Detta är en artificiell form av restaurering utan dryga maskinkostnader. Steg 2 Detta steg innebär en fräsning (kultivering) av rotfilten i högstarr- och en angränsande del av vasszonen. Efter denna fräsning utnyttjas höga vattenstånd för att med hjälp av starka västliga vindar föra lösgjort rotfiltsmaterial till östra delen av sjön, där det kan brytas ned. Vid denna
8 100 m Fig. 10. Karta över åtgärder enligt steg 2. Skärningspunkt för stödlinjer i fixpunkten +36,48. Strandlinjerna +35,75 (5 cm under föreslagna högsta högvatten under våren) och +35,06 (8 cm över nuvarande vattennivå). Orange = bladvass, blått = öppet vatten, grönt = högstarrzon. Med streckad linje (- - -) markeras områden som föreslås rotorkultiveras (fräsas), dels i högstarrzonen för att skapa en blå bård, dels i bladvass för att öppna den nuvarande öppna vattenytan i västra delen. fräsning är det viktigt att bladvassen blir kvar närmast de öppna djupare hålorna i västra delen för att hindra att fisk därifrån lätt tar sig in i den blå bården längre öster ut. I frånvaro av fisk i den blå bården kan ett rikare insektsliv utvecklas, vilket utgör födounderlag för ett flertal fågelarter. Omkring de djupare områdena i västra delen (Fig. 1) bör dock vassen reduceras något m. ö. h. 35,5 35,4 35,3 35,2 35,1 35 34,9 34,8 34,7 34,6 Nivåer för vegetationszoner 25 50 75 100 125 150 175 200 225 250 275 300 325 350 Avstånd (m) från fixpunkt +36,48 och öster ut Juncus övre Juncus nedre Högstarr/bladvass Högstarr/sjösäv/kaveldun Fig. 11. Övre (medel +35,25) och nedre (medel +35,02) nivåer för vekesäv Juncus effusus samt högstarrzonens (blå bårdens) nedre gräns mot bladvass (medel +34,81) och mot sjösäv/kaveldun (medel +34,75). Genom att hålla vattennivån på en viss nivå vintertid kan - genom en höjning av vattennivån före snösmältningen - rotfilt brytas loss av isen och en restaureringseffekt åstadkommas.
9 genom fräsning för att förstora arealen öppet vatten vid låga vattenstånd sommartid. Reduktionen av vass där är också avsedd att underlätta observationer från en lämplig observationsplats strax norr om utflödet (t.ex. berget i förgrunden på Fig. 2). Verkställandet av detta steg kan i tid anpassas tills vattenregleringen tillämpats under ett år, då en bättre uppfattning erhållits om förekomsten av gungflyn i våtmarkens östra halva. Steg 3 För att speciellt gynna den rödlistade smådoppingen, som i sin häckningsmiljö är känslig för fiskkonkurrens, föreslås total torrläggning under en kortare tid i samband med att lägsta vattennivå (+34,60) hålles. För total torrläggning pumpas då återstående vattnet ut och fisken avlägsnas. Skötsel av vattenregleringen Den under året regelbundna regleringen av vattennivån med hjälp av sättar i den reglerbara dammen enligt givet tidsschema innebär ett antal besök per år. Denna uppgift torde med fördel kunna anförtros åt den i kommunen verksamma ornitologiska föreningen Kungälvsornitologerna. Betesdjur Fortsatt betesdrift är viktig för att sköta såväl de öppna betesmarkerna i omgivningen som för att hävda lågstarr- och högstarrzonerna. Förekomsten av buskar runt våtmarksområdet bör reduceras för att skapa en öppnare landskapsbild för såväl besökande människor som de öppna markernas fågelarter (jfr Fig. 4). Natur- och kulturmiljö Att Hållsungamyren långt tillbaka i tiden fungerat som en värdefull och åtråvärd naturtillgång både för torvtäkt och som betesmark framgår av en tvist som avgjordes vid ting 1731-06-02: Samtel. åboerne uti Hålzunge By Kärander emot Bonden Pehr i Brönnefiäll Swarande, ang:de en Tårfmåsse som Käranderne förmena Swaranden icke bör med dem nyttia utan de allena behålla. Käranderne infunno sig personligen nembligen Dragounen Joen Flygare, Olof Andersson, Olof Gunnesson, Olof Larsson, och Engelbreckt Andersson å egne och sin gårdbo Olof Olofssons wägnar, Rasmus Andersson, andragande Käranderne at Pehr Andersson i Brunnefjäll twärt emot en gl: Sexmanna dom af åhr 1646 d: 14 Aprilis, samt Tingz Rättens d: 2 Junj 1706 gifne fredlysningz domb Holzunga åboerne intrång med Torfskiärning och bete af Boskapen, med påstående at efter domens lydelse Brunnefjälls åboen måtte sådant förmenas. Bonden på Brunnefjäll fick dock lov att även i fortsättningen ta upp torv till husbehov i proportion af Brönnefiälls hemmans storlek sedan Hållsungabönderna Fig. 12. Skvaltkvarnen i Boaredal (Björns kvarn), Skepplanda socken, skulle kunna stå som modell för en återuppbyggd kvarn vid Hållsungamyren.
10 i wänlighet öfwerens kommit. Med tiden skulle ju även andra kringliggande byar få lov att utnyttja denna naturtillgång (Fig. 7). För att öka rekreationsvärdet vid Hållsungamyren finns möjlighet att åter bygga upp en skvaltkvarn av en modell (Fig. 12 3 ) som kan ha funnits här och som varit vanlig fram till 1800-talet. En sådan kvarn skulle kunna sättas i funktion i samband med de regelbundna tappningarna i slutet av april, slutet av juni, i juli och i november samt ev. för demonstration vid andra tillfällen. Detta kan vara en uppgift för hembygdsföreningen. På ett sådant sätt kan samspelet mellan naturhistoriska och kulturhistoriska värden demonstreras och bevaras. Revidering av föreskrifter för reservatet Vid reservatets tillkomst genom beslut 1970-04-13 noterades följande föreskrifter: Reservatet skall skötas så att dess nuvarande karaktär i görligaste mån bevaras. Ofördelaktig igenväxning skall förhindras. Nyplantering eller sådd av barrträd får ej ske på de nu öppna markerna. Åtgärder som kan tänkas förändra myrens vattenstånd är förbjudet. Dessa 30 år gamla föreskrifter, tillkomna med den tidens kunskaper om våtmarker, är nu mogna för en revision. För att produktiva våtmarker med ett rikt fågelliv ej skall växa igen måste störningar föryngra successionsutvecklingen. Variationer i vattenståndet, på ett sådant sätt som här beskrivits, är då den viktigaste processen för att nå den målsättningen 4. Lycke den 7 september 2000 Olof Pehrsson 3 Skepplanda Hembygdsförening. 4 Pehrsson, O. 1992. Skötsel av våtmarker som fågelbiotoper. Naturvårdsverket Rapport 4014.
This document was created with Win2PDF available at http://www.daneprairie.com. The unregistered version of Win2PDF is for evaluation or non-commercial use only.