1 De bärande planeringsidéerna för några svenska sjukhus. Föreläsning vid konferens i Oslo 2003-03-27-2003 03 28 Tillsammans med Per Lagheim från Locum i Stockholm kommer vi att här redovisa två svenska sjukhusprojekt, båda aktuella men med helt olika förutsättningar. Först Universitetssjukhuset i Örebro, ett gammalt sjukhus som under 20 år genomgått en förnyelse med utgångspunkt från en förnyelseplan generalplan 1983. En förnyelse som omfattat både ombyggnader av befintliga hus från olika tid och stora nybyggnadsprojekt. Karolinska sjukhuset i Stockholm också ett traditionsrikt sjukhus med byggnader från olika tidsepoker och som i dessa dagar står inför en omfattande förnyelseprocess. En förnyelse som avser både verksamhet och bebyggelse. Universitetssjukhuset i Örebro eller Regionsjukhuset i Örebro. som det hette när förnyelsearbetet påbörjades. Vi flyttar oss tillbaka till 1980. Sjukhuset behövde en avsevärd lokalförstärkning men också en renovering och standardförbättring av det befintliga byggnadsbeståndet. Sjukhuset startade på denna plats 1892 och byggnaderna från denna tid innehöll 1980 fortfarande sjukvårdsverksamhet av hög klass, bland annat sjukhusets centraloperation. Här fanns tillbyggnader från 20-talet och från 40- och 50-talen. Under 1960-talet hade också sjukhuset fått tidsenliga nybyggnader i form av stors block. Också dessa som man tyckte nya byggnader var aktuella för underhåll och funktionsförnyelse under den närmaste 20- årsperioden. Sjukhuset ligger centralt i staden nära centrum i en stad med cirka 100.000 invånare. Nära kommunikationer och därmed också lätt tillgängligt för hela upptagningsområdets 250.000 invånare som kvalificerat specialistsjukhus. Sjukhuset har också ett vackert läge utmed stadens vattendrag, Svartån, och med utsikt mot den intilliggande grönskande Stadsparken. Centralt för planen var naturligtvis att utnyttja detta med dess höga miljövärden som stimulans för såväl patienter som personal. I början på 70-talet hade en stor utredning genomförts och avförts som gick ut på att genom stora markförvärv skapa ett nytt sjukhus uppbyggt efter den tidens grundläggande planeringsprinciper på det intilliggande industriområdet.
2 Det avgörande beslutet var alltså fattat att utveckla sjukhuset inför framtiden på den befintliga tomten med utgångspunkt från de befintliga byggnaderna och att i största möjliga utsträckning bibehålla och inordna dessa i framtidsplanen. Generalplanen kom att få en struktur med ett bebyggelseområde med en medicinsk tyngdpunkt, en kirurgisk tyngdpunkt, en tyngdpunkt inriktad mot vad vi kallat samverkande specialiteter såsom ögon-, öron- infektionssjukvård etc, ett område med tyngdpunkt i psykiatri och slutligen ett försörjningsområde. Låt mig nu belysa ett antal målsättningar för planeringen av sjukvårdsbyggnader som varit vägledande och som också är generella och som svar på frågan: Vad skall framtidens sjukvårdsbyggnader klara? Det första och rätt självklara kravet blir: En sjukvård med höga krav på kostnadseffektivitet. Viktiga närheter och logistiska samband är naturligtvis det viktigaste kravet vid placeringen av de olika verksamheterna. I vilka avseenden skulle man bli tvungen att ge avkall på viktiga samband och tillgänglighet vid om- och utbyggnader av sjukhuset? Generösa utrymmen kommunikation för patienter och transport av varor gavs hög prioritet. En sjukvård i samverkan med samhället i övrigt. Den självklara utgångspunkten blev att vända sjukhuset mot staden med en samlande huvudentré, en glasgalleria som en förbindelselänk med en viss kommersiell karaktär mellan staden och sjukhuset. En annan utgångspunkt för planen var att utveckla en campusmodell med verksamheter i självständiga och fattbara byggnader med egna entréer för att underlätta orienterbarheten. Å andra siden blev det då viktigt att lägga stor omsorg vid ett gatustråk inomhus i sammanbindande kulvertar utformade med differentiering mellan person- och försörjningstrafik. Men också utomhus i övertäckta glasgångar. Våra byggnader inför framtiden skall också klara en sjukvård med integration mellan olika verksamheter. Om 60- och 70-talets sjukhus karaktäriserades av t.ex. ett särskiljande av sluten och öppen vård eftersträvar vi nu en större samverkan mellan dessa och över huvud taget samverkansformer på helt nya sätt. Här ett vårdplan i T- form med två flyglar för vårdavdelningar och den tredje för tillhörande öppen vård,
3 Centralt var naturligtvis också att finna en bebyggelsegruppering och en byggnadsutformning så generell och flexibel att den kunde möta ständiga förändringar. Förändringar i det långa tidsperspektivet men också förändrade krav och behov som säkert skulle uppstå under den mer än 20-åriga genomförandeprocessen. Och förändringar har naturligtvis skett här som i alla projekt. Ett minskat vårdplatsantal från cirka1200 vid planeringstillfället till dagens cirka 800. Titthålskirurgin och de polikliniska operationsmöjligheterna var bara i sin linda i början på 80-talet. Den digitala röntgentekniken var väl snarast i drömstadiet Den offentliga ekonomins begränsade resurser hade ännu inte verkat med full genomslagskraft. För att klara dessa ständiga förändringar i förutsättningarna måste generalplanen varit ett levande instrument som bearbetas, förändras och överarbetas med jämna mellanrum. Bebyggelsen skall vidare klara kravet på en sjukvård med en stödjande vårdmiljö en miljö präglad av omtanke och trygghet. Vi känner också alla till hur viktig entrén är för att göra det första mötet med sjukhuset så vänligt som möjligt med en miljö som ger förutsättningar för en stilla stund, en avstressning inför många gånger svåra möten. Den inre miljön i färg, ljus och form måste naturligtvis vara central, en miljö som präglas av omtanke och mänsklig värme och också tillgången till natur och grönska, här med vårdavdelningarnas utsikt över park och vatten. Nästa målsättning; att möta kravet på en sjukvård med en begränsad tillgång på personal en genomarbetad och funktionell arbetsmiljö men också på en attraktiv arbetsplats, en arbetsplats att vara stolt över blir viktigare och viktigare i kampen om den bästa personalen. Ett allt viktigare krav också som en följd av omhändertagandet av personalen blir ökade krav på möjligheter för forskning och utbildning för sjukhus på alla nivåer. Under rubriken vad skall framtidens sjukvårdsbyggnader klara är naturligtvis också kravet på en sjukvård för ett energisnålt och uthålligt samhälle väsentligt. Ur denna synpunkt erbjuder Universitetssjukhuset i Örebro en intressant och medveten lösning på energifrågan. Sjukhusets organiska avfall tas till vara och transporteras till kommunens reningsverk. I den totala processen vid reningsverket skapas metangas som ledes tillbaka till sjukhusets panncentral för förbränning. Den vägen skapas för sjukhusets behov ett energiinnehåll motsvarande 600 kubikmeter olja.
4 Låt oss återvända till genomförandet av generalplanen för Örebrosjukhuset. Trots omfattande förändringar i verksamhetens förutsättningar har generalplanen genomförts under dessa drygt 20 år med huvudprinciperna helt i enlighet med sitt ursprung, generalplan 1983. Planens genomförande samlades i tre huvudetapper för nybebyggelse med ett antal ombyggnadsetapper delvis styrda i genomförandet av nybyggnadsetapperna men också mot kravet att genomföra förnyelsen med minsta möjliga störningar för den pågående verksamheten. Etapp 1 F-huset. Denna första etapp som invigdes 1987 hade som huvudmål att samla sjukhusets försörjningsfunktioner varumottagning, centralkök med restaurang, centralsterilisering, apotek. Etapp 2 M-huset. Denna den största etappen stod färdig 1992, på hundraårsdagen av den första sjukhusbyggnaden inom området. Byggnaden innehåller som tidigare nämnts verksamheter med en medicinsk inriktning. Vårdavdelningar med mottagningar för allmänmedicin, geriatrik, njurmedicin och vidare bland annat sjukhusets rehabiliteringscentrum och centrum för onkologisk behandling. Etapp 3 O-huset. Denna sista nybyggnadsetapp, färdig 1997, får symbolisera sjukvårdens tekniska utveckling, en utveckling som bara till delar kunnat förutses vid planarbetet 15 år tidigare. Byggnaden innehåller således sjukhusets samlade operationsverksamhet och dess radiologicentrum med en helt digitaliserad röntgenverksamhet. För övrigt ett centrum för länets totala radiologi eftersom också de övriga sjukhusen och några vårdcentraler har digital röntgen med möjlighet till stöd härifrån. Ombyggnadsetapper. Mellan dessa nybyggnadsetapper har så genomförts ombyggnader och förnyelser av de gamla byggnaderna. Exempelvis har detta 60-talshus genomgått en förnyelse där verksamheterna från början psykiatri, medicin, neurofysiologi, rehabilitering har förändrats till och vårdavdelningar för i huvudsak kirurgi men också till barnmedicinsk klinik och kvinnosjukvård med förlossning. Under 60-talet byggdes de första sjukvårdsbyggnaderna med flexibilitet för ombyggbarhet. Detta betydde t.ex. konstruktioner med pelare och balkar och icke
5 bärande mellanväggar av gips. Här fick man vid ombyggnaden glädje och ekonomiskt utbyte av denna planering 20 till 30 år senare. Också de äldsta byggnaderna har genomgått förnyelse med förhållandevis goda planlösningar som resultat och med en miljö där gammal tradition i byggnadsdetaljer möter modern vård. Den allra senaste etappen omfattar det äldsta huset där nu en tidsenlig psykiatrisk verksamhet flyttar in. Den gamla byggnadens planform med förhållandevis korta flyglar har gett bra förutsättningar för de små psykiatriska vårdenheterna och också dessa med kontakt över park och grönska. Framtiden. Sjukhuset upphöjdes förra året till universitetssjukhus vilket bland annat medför ökade behov av lokaler för forskning och utbildning. Inledningsvis nämnde jag om 1970-talets diskussion att ta i anspråk intilliggande industriområde. Nu har tiden verkat och delar av detta område frigöres från sin industriverksamhet vilket ger möjligheter till framtida expansion för sjukhuset,. Gatan utmed sjukhuset renodlas till en sjukhusboulevard med nya byggnader för i första hand forskning och undervisning på den norra sidan. Genomförande och kostnader. Som jag försökt visa har planen genomförts i stor utsträckning enligt den ursprungliga planen och också den ursprungliga kostnadsbilden har följts förvånansvärt väl trots det långa tidsförloppet. Totalt omfattar den beskrivna förnyelsen 220.000 kvm fördelade på 110.000, dvs hälften på nya byggnader, 70.000 kvm på byggnader från 60-talet och 40.000 kvm på äldre byggnader. En grov kostnadsjämförelse med två helt nybyggda sjukhus under samma period visar denna bild där kostnaderna jämförs i dagens prisläge. De jämförda nybyggnadssjukhusen är sjukhuset i Vänersborg/Trollhättan från början av 1980-talet och Sunderbyns sjukhus i Luleå/Boden från slutet på 1990-talet. Till kostnadsjämförelsen hör naturligtvis också faktorer som upphandlingsform, gynnsam eller ogynnsam tidpunkt etc. Örebrosjukhuset är därvidlag upphandlat på s.k. delade entreprenader som möjliggjort beställarens inflytande långt ner i upphandlingsprocessen. Det vore intressant att utvärdera den totala användbarheten i sjukhuset med hänsyn till blandningen av gammalt och nytt. En kvalitet erbjuder dock ett sjukhus som byggts ut i olika tider, en innehållsrik variation med byggnader från olika tidpunkt med var och en för sin tid en karaktäristisk gestaltning.
6