Meddelande nr 214:26 Miljögiftsundersökningar i Jönköpings län 21 213
2
Miljögiftsundersökningar i Jönköpings län 21-213 Meddelande nr 214:26 3
Meddelande nummer 214:26 Referens Carin Lundqvist, vattenenheten, Naturavdelningen. November, 214 Kontaktperson Carin Lundqvist, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Direkttelefon: 1-22 3649, e-post: carin.lundqvist@lansstyrelsen.se Webbplats www.lansstyrelsen.se/jonkoping Fotografier Länsstyrelsen i Jönköpings län och Smålandsbilder Kartmaterial Lantmäteriet och Länsstyrelsen i Jönköpings län ISSN 111-9425 ISRN LSTY-F-M 14/26--SE Upplaga 5 exemplar. Tryckt på Länsstyrelsen i Jönköpings län, 214 Miljö och återvinning Rapporten är tryckt på miljömärkt papper Länsstyrelsen i Jönköpings län 214 4
Innehållsförteckning Sammanfattning... 7 Inledning... 12 Innehåll... 13 Metoder... 14 Provtagning och analyser... 14 Redovisning av resultat... 14 Vattendirektivsämnen... 15 Bakgrund... 15 Provtagningslokaler och matris... 15 Resultat och diskussion... 16 Metaller... 16 Bromerade difenyletrar... 17 polyaromatiska kolväten... 18 ftalater och fenoler... 19 Diklordifenyltrikloretan (DDT), polyklorerade bifenyler (pcb) och dioxiner... 2 passiva provtagare... 22 Slutsats... 22 Doftämnen... 24 Bakgrund... 24 Provtagningslokaler och matris... 24 Resultat och diskussion... 24 Slutsatser... 27 Komplexbildande ämnen... 28 Bakgrund... 28 Provtagningslokaler och matris... 28 Resultat och diskussion... 28 Slutsatser... 31 TPPO, TMDD, TCEP samt fenoler... 32 Bakgrund... 32 Provtagningslokaler och matris... 32 Resultat och diskussion... 32 Slutsatser... 35 Tennorganiska ämnen... 36 Bakgrund... 36 Provtagningslokaler och matris... 36 Resultat och diskussion... 36 Slutsats... 38 Pyritioner... 39 Bakgrund... 39 Provtagningslokaler och matris... 39 Resultat och diskussion... 4 Slutsats... 41 Prioriterade ämnen kandidater... 42 Bakgrund... 42 Undersökta Ämnen... 42 5
Provtagningslokaler och matris... 45 Resultat och diskussion... 45 Slutsats... 48 Metaller i abborre... 5 Bakgrund... 5 Provtagningslokaler och matris... 5 Resultat och diskussion... 51 Slutsats... 54 Metaller i vatten... 55 Bakgrund... 55 Provtagningslokaler och matris... 55 Resultat och diskussion... 55 Slutsats... 57 Bekämpningsmedel... 58 Bakgrund... 58 Provtagningslokaler och matris... 58 Resultat och diskussion... 58 Slutsats... 59 Slam 1995 till 212... 61 Bakgrund... 61 Provtagningslokaler och metod... 62 Resultat och diskussion... 63 Kadmium... 63 Kvicksilver... 68 Bly... 71 Krom... 74 Nickel... 77 Koppar... 79 Zink... 82 Nonylfenol... 84 Slutsats... 87 Sammanfattning per huvudavrinningsområde... 88 Emån... 88 Lagan... 89 Motala Ström... 9 Nissan... 92 Referenser... 93 Bilaga 1- Terminologi... 96 Bilaga 2 - Provtagningslokaler... 97 Bilaga 3 - Riktvärden för bekämpningsmedel... 99 Bilaga 4 - Vattendirektivsämnen... 1 Bilaga 5. Analysresultat Vattendirektivsämnen... 12 Bilaga 6. Analysresultat Doftämnen och komplexbildare... 19 Bilaga 7. Analysresultat TPPO, TCEP, TMDD och fenoler... 112 Bilaga 8. Analysresultat Tennorganiska ämnen och Pyritioner... 114 Bilaga 9. Analysresultat Prioriterade ämneskandidater... 116 Bilaga 1. Analysresultat Bekämpningsmedel... 119 6
Sammanfattning Mängden kemikalier som vi använder idag har ökat kraftigt de senaste årtiondena. Stor kunskapsbrist finns angående många kemikaliers miljöpåverkan och om förekomsten ute i miljön. Ett sätt att ta reda på mer om spridning och förekomst av kemikalier i miljön är genom så kallade screeningundersökningar. Screening av miljögifter innebär att förekomsten av ett stort antal ämnen i ett område eller att ett urval av ämnen vid ett stort antal lokaler undersöks. Naturvårdsverket väljer varje år ut ett antal ämnen eller ämnesgrupper som skall ingå i den nationella screeningen. Den nationella screeningen utökas med att antal regionala lokaler för de ämnen som bedöms vara intressanta för länet. I Jönköpings län har miljögifter analyserats förutom via screeningsundersökningar även inom arbetet med vattenförvaltningen 1. Ämnenas egenskaper och användningsområden avgör i vilka lokaler och matriser (sediment, vatten eller biota) som de undersöks. Hydrofoba ämnen, det vill säga fettlösliga ämnen, förekommer oftast bundna till partiklar i sediment eller anrikas i biota. Det är därför mer lämpligt att mäta dessa ämnen i sediment eller biota än i vatten, medan vattenlösliga ämnen lämpligast mäts i vatten. Under åren 21-213 analyserades mer än 15 ämnen vid cirka 7 lokaler. Knappt 1 av dessa ämnen påträffades i länet men i allmänhet i låga halter. En sammanfattning av de ämnen som detekterats vid någon av lokalerna visas i tabell 1-3. Samtliga analysresultat redovisas i bilaga 5-1. I tabellerna är de ämnen som förekom i höga halter (jämfört med gränsvärden eller medianvärden) röd- eller orangemarkerade. Om dessa ämnen förekommer i höga halter i utgående avloppsvatten, ytvatten, sediment eller fisk bör de undersökas ytterligare. Det behöver inte innebära en risk för effekter i miljön även om ett ämne förekommer i halter över gränsvärden i utgående avloppsvatten. Utspädningen i mottagande recipienter kan medföra att halten i recipienten inte överstiger gränsvärden. PFOS, DTPA, TBT, nonylfenol, nickel och zink är ämnen som förekommer i halter över gränsvärden eller mycket över medianhalten för landet. Dessa ämnen bör undersökas vidare. 1 EUs Ramdirektiv för vatten: http://old.eurlex.europa.eu/lexuriserv/lexuriserv.do?uri=oj:l:2:327:1:72:sv:pdf 7
Tabell 1. Sammanfattning av de doftämnen, komplexbildare, TPPO, TCEP, TMDD, fenolära ämnen och pyritioner som detekterades i utgående avloppsvatten och i ytvatten. Endast ämnen som har detekterats vid minst en lokal i länet redovisas. Grått= under rapporteringsgränsen, grönt= låga halter jämfört med gränsvärden/medianhalter, gult= över medianhalterna för landet, orange= i närheten av gränsvärden eller mycket över medianhalten, rött= över gränsvärden. Tomma rutor= ingen mätning har gjorts. Vetlanda ARV Simsholmens ARV Gislaved ARV Huskvarna ARV Eksjö ARV Nässjö ARV Tranås ARV Hultsfreds ARV Bankeryd ARV Gränna ARV Gnosjö ARV Torsjöån Anderstorpaån Vetlandabäcken Emån ned Vetlanda Pauliströmsån Storgölen Munksjön Vättern Ämnen Utgående Utgående Utgående Utgående Utgående Utgående Utgående Utgående Utgående Utgående Utgående Ytvatten Ytvatten Ytvatten Ytvatten Ytvatten Ytvatten Ytvatten Ytvatten OTNE Myskketon Acetyl cedren Galaxolid Tonalid Galaxolid lactone EDTA NTA DTPA ADA TPPO TMDD TCEP Oktylfenol Nonylfenol PSA ZnPyr 8
Tabell 2. Sammanfattning av de doftämnen, komplexbildare, fenolära ämnen och tennorganiska ämnen som detekterades i sediment och slam. Endast ämnen som har detekterats vid minst en lokal i länet redovisas. Grått= under rapporteringsgränsen, grönt= låga halter jämfört med gränsvärden/medianhalter, gult= över medianhalterna för landet, orange= i närheten av gränsvärden eller mycket över medianhalten, rött= över gränsvärden. Tomma rutor= ingen mätning har gjorts. Simsholmen ARV Huskvarna ARV Bankeryd ARV Gränna ARV Vetlanda ARV Kvarnarpasjön Lilla Bellen Huskvarna hamn 3 m utanför H.hamn Jönköpings hamn Domsands hamn S. Visingsö (djuphåla) Omberg Djuphåla St. Aspö djuphåla Tranås hamn Sommen djuphåla Ryssbysjön Bolmstad hamn Hästhultasjön S. Bolmens djuphåla Ämnen Slam Slam Slam Slam Slam Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment Sediment OTNE Acetyl cedren Galaxolid Tonalid Galaxolid lactone EDTA NTA Oktylfenol Nonylfenol Monobutyltenn Dibutyltenn Tributyltenn Monooktyltenn Monofenyltenn Difenyltenn Trifenyltenn 9
Tabell 3. Sammanfattning över vattendirektivsämnen och förslag till vattendirektivsämnen som har detekterats vid minst en lokal i vatten (V), fisk (F) eller i sediment (S). Grått=under rapporteringsgränsen, grönt=låga halter jämfört med gränsvärden, gult=uppmätta halter men gränsvärden saknas, orange=över norska gränsvärden eller mycket över medianvärdet, rött=över svenska gränsvärden. Tomma rutor= ingen mätning har gjorts. Hästhultasjön Ryssbysjön Skärvsjö Kvarnarpasjön Sjunnendammen Vetlandabäcken Vättern Munksjön Hären Vidöstern Bolmen Sjunnendammen Ämnen S S S S S S F F F F F F 4-tert-oktylfenol 4-nonylfenol Naftalen Acenaftylen Fluoren Fenantren Antracen Fluoranten Pyren Bens(a)antracen Krysen Bens(b)fluoranten Bens(k)fluoranten Bens(a)pyren Dibens(ah)antracen Benso(g,h,i)perylen Indeno(123cd)pyren Dimetylftalat Butylftalat DEHP MBT DBT TBT PBDE HBCD PFOS PCDD/F + PCB 1
Tabell 4. Sammanfattning över vattendirektivsämnen och förslag till vattendirektivsämnen som har detekterats vid minst en lokal i vatten (V), passiva provtagare (P) eller i sediment (S). Grått=under rapporteringsgränsen, grönt=låga halter jämfört med gränsvärden, gult=uppmätta halter men gränsvärden saknas, orange=över norska gränsvärden eller mycket över medianvärdet, rött=över svenska gränsvärden. Tomma rutor= ingen mätning har gjorts. Sjunnendammen Vetlandabäcken Anderstorpsån Gnosjöån Nässjöån Svartån nedströms Tranås ARV Lillån nedströms Bankeryd ARV Munksjön Lagan ned Värnamo Bolmen Torsjöån Emån nedströms Vetlanda Emån (Kvillsfors) Ämnen S S V V V P P P P P P P P Cd Hg Ni Pb Zn PCB7 PCB (dioxinlika) Diklofenak Terbutryn Diklorvos Mer att läsa om tidigare screeningundersökningar finns i: Screening av miljögifter i Jönköpings län 27 29, Meddelande 211:37, Länsstyrelsen i Jönköpings län 211. Screening av miljögifter i Jönköpings län 24 26, Meddelande 28:1, Länsstyrelsen i Jönköpings län 28. Screening av miljögifter i Jönköpings län 22 23, Meddelande 24:47, Länsstyrelsen i Jönköpings län 24. 11
Inledning Mängden kemikalier som vi använder idag har ökat kraftigt de senaste decennierna. Kunskapen om dessa kemikaliers miljöpåverkan och om förekomsten ute i miljön är i många fall bristfällig. Miljömålet en giftfri miljö är framtaget för att begränsa förekomsten av ämnen i miljön, som har skapats i eller utvunnits av samhället, som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Miljömålet bedöms som mycket svårt att nå till 22 (1). Screening av miljöfarliga ämnen kan användas för att följa upp miljömålet och för att upptäcka nya ämnen som kan vara potentiella miljögifter (se faktaruta). Resultat från screeningundersökningar kan även användas för att uppfylla krav från andra nationella och internationella direktiv till exempel ramdirektivet för vatten (se faktaruta), marina direktivet med flera. Faktaruta: Miljögift Miljögifter är ett samlingsnamn för kemiska ämnen som är skadliga för den yttre miljön och giftiga för levande organismer. Risken för negativa effekter ökar om ämnena är långlivade (persistenta) och om de kan tas upp av organismer och anrikas i vävnader och uppåt i näringskedjan, så kallad bioackumulering och biomagnifikation. Beroende på miljögifternas persistens kan de spridas långväga i miljön. Många av de mest kända miljögifterna, till exempel PCB och DDT, är fettlösliga och långlivade organiska ämnen. Problemen med miljögifter började uppmärksammas på 196-talet och åtgärder för att förhindra spridning och användning av vissa ämnen infördes. Antalet kemiska ämnen som vi använder idag ökar och trots att kemikalielagstiftningen idag har förbättrats så är kunskapen om flertalet av de kemiska ämnen som används idag otillräcklig. För förklaring av termer och begrepp se bilaga 1 (terminologi). Screening av miljögifter innebär att förekomsten av antingen ett stort antal ämnen i ett område eller att ett urval av ämnen vid ett stort antal lokaler undersöks. Syftet är att få en bild av föroreningssituationen för att vid behov kunna inkludera ämnet eller ämnesgrupperna i den löpande miljöövervakningen eller för att sätta in åtgärder för att begränsa riskerna. Naturvårdsverket väljer varje år ut ett antal ämnen eller ämnesgrupper som skall ingå i den nationella screeningen. Länsstyrelsen väljer sedan ut de ämnen som anses intressanta för regional del och den nationella screeningen förtätas med ett antal relevanta regionala lokaler. I Jönköpings län har länsstyrelsen, kommuner, Emåförbundet, Lagans vattenråd, Nissans vattenråd samt Vätternvårdsförbundet varit med och finansierat den regionala screeningen. Ämnenas egenskaper och användningsområden avgör i vilka lokaler och matriser (sediment, vatten eller biota) som de undersöks. Hydrofoba ämnen, det vill säga fettlösliga ämnen, förekommer oftast bundna till partiklar i sediment eller anrikas (bioackumuleras) i biota. Därför är det mer lämpligt att mäta dessa ämnen i sediment eller biota än i vatten, medan vattenlösliga ämnen lämpligast mäts i vatten. För undersökning av miljögiftsinnehåll i biota används oftast fisk eller musslor. I sediment kan ämnen ansamlas under en lång tid och genom att undersöka olika djup i sediment kan man få en bild av hur föroreningssituationen har förändras med tiden. Ämnen som har många användningsområden och som nyttjas både i hushåll och inom industri undersöks lämpligast i avloppsvatten eller slam från reningsverk. För att studera 12
spridningen till miljön från reningsverken undersöks vatten eller sediment från närliggande recipienter. Ämnen med mer begränsad användning, till exempel inom specifika verksamheter, analyseras i vatten, sediment eller biota i närheten av källorna. Innehåll I denna rapport redovisas resultat ifrån följande undersökningar: Regionala screeningundersökningar Miljögifter i fisk Inom den regionala miljöövervakningen av miljögifter (29 214) ingår detta delprogram. I abborrar från ett antal utvalda sjöar analyseras metaller i lever vart femte år. Kvalitét i avloppsslam är ett annat delprogram inom den regionala miljöövervakningen. Syftet med delprogrammet är att sammanställa och utvärdera ett urval av de avloppsslamdata som tas fram via kommunernas egenkontroll. Verifierande provtagningar - Inom arbetet med ramdirektivet för vatten bedöms den kemiska och ekologiska statusen i länets vattenförekomster bland annat beroende på halter av miljögifter. Det är stor brist på underlag för denna bedömning och därför har ett antal provtagningar genomförts i länet för att verifiera statusklassningen. Bekämpningsmedel - En pilotstudie genomfördes 212 i ett jordbruksintensivt område. Bekämpningsmedel analyserades vid fyra tillfällen under perioden juni-juli. Faktaruta: Ramdirektivet för vatten År 2 antog medlemsländerna i EU ramdirektivet för vatten (3). Direktivet syftar till att förbättra statusen i våra vatten. Vattendirektivet införlivades i svensk lagstiftning 24 och Sverige delades upp i fem vattendistrikt. Det vatten som avses i direktivet är allt vatten men av praktiska skäl så har man delat upp grundvatten, ytvatten (sjöar och vattendrag) och kustvatten i vattenförekomster. Vattenförekomsternas nuvarande status har bestämts genom att undersöka ett antal biologiska och kemiska parametrar i förekomsterna. Målet (miljökvalitetsnormen) är att alla vattenförekomster, oavsett nuvarande status, skall uppnå god status 215. Vissa vattenförekomster har dock fått tidsfrister till 221 eller 227 på grund av att det anses som tekniskt omöjligt att uppnå god status till 215. Arbetet med vattendirektivet sker i sexårscykler, den första cykeln avslutades i december 29 då miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram fastställdes av Sveriges fem vattenmyndigheter (2). 13
Metoder Provtagning och analyser Provtagningen i fält har utförts av kommuner, Emåförbundet, Lagans vattenråd, Nissans vattenråd, Vätternvårdsförbundet eller av Länsstyrelsen i Jönköping under perioden 21-213. Provtagningen utfördes efter instruktioner från Naturvårdsverket och anlitade konsulter. Provtagning för analys av prioriterade ämnen inom vattenförvaltningen utfördes av länsstyrelsen i Jönköpings län samt Emåförbundet och proverna analyserades av ALS Scandinavia. Screeningen av doftämnen, komplexbildande ämnen, TPPO, TMDD, TCEP samt fenoler samordnades av WSP Environmental och analyserna utfördes av ALS Scandinavia. Tennorganiska ämnen analyserades av ALS Scandinavia. Screeningen av pyritioner utfördes av IVL Svenska Miljöinstitutet AB. Undersökningen av prioämneskandidater och metaller samordnades av Sweco Environment AB. Analyserna utfördes av olika Europeiska laboratorier. Analyser av metaller i abborre utfördes av ALS Scandinavia. Provtagningen av bekämpningsmedel utfördes av Länsstyrelsen och proverna analyserades av ALS Scandinavia. Provtagningslokalerna i Jönköpings län redovisas i respektive avsnitt för varje ämne/ämnesgrupp samt i en sammanställning i bilaga 2. Karta över lokalerna i Emåns avrinningsområde finns under avsnitt Sammanfattning per huvudavrinningsområde Emån. Redovisning av resultat De ämnen eller ämnesgrupper som har analyserats i Jönköpings län och i Emåns avrinningsområde 21-213 redovisas ämnesvis/gruppvis i rapporten. De uppmätta halterna jämförs med gränsvärden och med medianhalter beräknade på halter uppmätta nationellt. De nationella medianhalterna är beräknande på samtliga värden inklusive halter under rapporteringsgränsen. Samtliga analysresultat från screeningen 21-213 i Jönköpings län redovisas i bilaga 5-1. I rapporten redovisas även resultat från provtagning av vattendirektivsämnen, metallhalter i abborre, bekämpningsmedel samt resultat från provtagningar av slam. Resultaten från den nationella och den regionala screeningen rapporteras in till IVL Svenska Miljöinstitutet AB som är nationell datavärd för miljögifter. Data från miljögiftsundersökningar hittas på IVL s webbplats (33). Faktaruta: Gränsvärden Det finns olika typer av gränsvärden framtagna för skilda syften. Inom vattendirektivet finns det angivet 33 stycken prioriterade ämnen där det finns EU-gemensamma gränsvärden (EQS, Environmental Quality Standards) och nationella gränsvärden (klassgränser) för vissa särskilt förorenande ämnen (SFÄ). EQS och klassgränser är effektbaserade gränsvärden, vilket betyder att om uppmätta halter överskrider gränsvärdena så finns det risk för effekter i miljön. EQS är främst framtagna för vatten men nationella gränsvärden för sediment och/eller biota kan användas vid behov. Triggervärden betyder i denna rapport omräknade gränsvärden från vattenfas till sediment eller biota. Förutom dessa gränsvärden finns det gränsvärden framtagna för andra syften, till exempel för arbete med förorenade områden, marina direktiv och hälsobaserade gränsvärden. 14
Vattendirektivsämnen Bakgrund År 2 antog medlemsländerna i EU ramdirektivet för vatten (vattendirektivet) och det införlivades i svensk lagstiftning 24 (3). Direktivet syftar till att förbättra statusen i allt vårt vatten. För att bedöma tillståndet i våra vatten undersöks den biologiska och den kemiska ytvattenstatusen i utpekade vattenförekomster. Kemisk status bygger på halter av 33 stycken utpekade ämnen eller ämnesgrupper (prioriterade ämnen) samt åtta ytterligare substanser (bilaga 4). Listan över prioriterade ämnen revideras ungefär var fjärde år. Under sommaren 213 beslutades det att ytterligare 12 ämnen skall inkluderas till listan över prioriterade ämnen (4). För de prioriterade ämnena finns EU-gemensamma gränsvärden (Environmental Quality Standards, EQS) som inte får överskridas (4). Gränsvärdena är i de flesta fall satta för vattenfas, men vissa av ämnena har gränsvärden för biota (fisk eller mussla). Nationella gränsvärden för andra matriser får fastställas vid behov. Om halterna av ett eller flera ämnen i en vattenförekomst överskrider gränsvärdet för ämnet sänks statusen i vattenförekomsten och åtgärder måste därmed vidtas för att förbättra statusen. Statusklassningen 29 resulterade i att ett antal vattenförekomster bedömdes till att de inte uppnår god kemisk status med avseende på ett eller flera ämnen eller att vattenförekomsten riskerar att inte uppnå god kemisk status på grund av att påverkanskällor finns i närheten av vattenförekomsten. För att säkerställa bedömningen av vattenförekomsternas status gjordes ett antal verifierande undersökningar 21 och 211. Provtagningslokaler och matris Prioriterade ämnen analyserades i vatten vid fyra lokaler, i passiva provtagare vid två lokaler samt i sediment vid sex lokaler (Tabell 4 och Figur 1). Undersökningarna gjordes 21 och 211. Tabell 4. Provtagningslokaler och matriser i undersökningen av prioriterade ämnen 21-211. Lokaler Ytvatten Sediment Passiva provtagare Anderstorpsån Gnosjöån Götarpsån Hästhultasjön Kvarnarpasjön Nässjöån Ryssbysjön Sjunnendammen Skärvsjö Vetlandabäcken 15
4 Ryssbysjön Nässjöån Kvarnarpasjön Skärvsjö Götarpsån Gnosjöån Hästhultasjön Sjunnendammen Vetlandabäcken (damm) Anderstorpsån 5 1 2 3 4 Kilometer Figur 1. Provlokaler för vattendirektivsämnen i Jönköpings län. Resultat och diskussion Vid de olika lokalerna analyserades ett urval av de prioriterade ämnena. Urvalet baserades på kunskap om ämnenas egenskaper samt relevans för de olika lokalerna. Här presenteras data för de ämnen som förekom i mätbara halter. Mätdata för samtliga analyserade ämnen finns i bilaga 4. METALLER Kadmium, nickel, kvicksilver och bly tillhör gruppen prioriterade ämnen. EU-gemensamma gränsvärden (EQS) för dessa metaller är framtagna för vattenfas förutom för kvicksilver där EQS-värdet är satt för biota. Krom, zink och koppar har utpekats som så kallade särskilt förorenade ämnen (SFÄ) i Sverige och nationella gränsvärden har föreslagits. Metallerna mättes i sediment och i vattenprov. Aktuella gränsvärden presenteras i Tabell 5. Tabell 5. Gränsvärden för metaller i vatten och sediment. Enhet Cd Ni Pb Hg Cu Cr Zn Vatten µg/l,8 -,25 4 1,2,7 4 3 3 8 Sediment mg/kg TS 2,3 43-159 131 15,52 84,7 91 139 86 16
Resultatet från provtagningar av metaller i vatten 21-211 presenteras i Figur 2. I Anderstorpsån, Götarpsån och i Gnosjöån (samtliga lokaler ligger inom Anderstorpsåns avrinningsområde) förekom nickel över gränsvärdet på 4 µg/l. Zinkhalterna vid samma lokaler ligger över gränsvärdet för zink (3 µg/l). Övriga metallhalter förekom inte i halter över respektive gränsvärde. Anderstorpsåns avrinningsområde har hög metallbelastning både genom pågående verksamheter och genom flera förorenade områden. De höga halterna av nickel gör att statusen för vattenförekomsterna inom Anderstorpsåns avrinningsområde har bedömts till att de inte uppnår god kemisk status med avseende på nickel. För att förbättra statusen krävs åtgärder mot belastningen av nickel. Metaller analyserades även i sediment i Hästhultasjön, Ryssbysjön, Skärvsjö och Kvarnarpasjön (Figur 3). Halterna av bly i Hästhultasjön och i Skärvsjö var 143 respektive 216 µg/kg torrvikt, vilket överskrider gränsvärdet på 131 µg/kg torrvikt. I Skärvsjö låg även halten kadmium strax över gränsvärdet. Zinkhalterna i sedimentet var förhöjda i samtliga undersökta sjöar. Halterna av övriga metaller överskrider inte gränsvärden. BROMERADE DIFENYLETRAR Bromerade difenyletrar är en grupp av ämnen som används som flamskyddsmedel i textilier och olika tekniska produkter. Penta-BDE är en kommersiell produkt som innehåller en blandning av olika kongener. Det EU-gemensamma gränsvärdet är framtaget för summan av BDE28, BDE47, BDE99, BDE1, BDE153 och BDE154. Gränsvärdet för BDE i biota är,85 µg/kg våtvikt, i vatten får koncentrationen inte överstiga,14 µg/l. PBDE är förbjudet i elektroniska produkter från och med 26. PBDE är svårnedbrytbart och kan transporteras långa vägar i luft. Det kan därför vara svårt att hitta källor till höga halter av PBDE. Möjliga spridningsvägar förutom luftnedfall är från avfallsupplag och via reningsverk. 6 Koncentration (µg/l) 5 4 3 2 Cd µg/l Cr µg/l Cu µg/l Hg µg/l Ni µg/l Pb µg/l Zn µg/l 1 Figur 2. Uppmätta halter av metaller i vatten i Anderstorpaån, Gnosjöån, Götarpsån samt Nässjöån. Proverna är tagna 21 och 211. 17
Koncentration (mg/kg TS) 6 5 4 3 2 1 Cd Cr Cu Hg Ni Pb Zn Hästahultasjön Ryssbysjön Skärvsjö Kvarnarpasjön Figur 3. Uppmätta halter av metaller i Hästhultasjön, Ryssbysjön, Skärvsjö och Kvarnarpasjön. Proverna är tagna i ytsediment 211. Bromerade difenyletrar analyserades i vatten 21 och 211 i Anderstorpaån, Gnosjöån, Götarpsån samt Nässjöån (Figur 4). Endast en av kongenerna fanns i mätbara halter 21 (BDE 99), halterna var dock mycket låga. Vid analysen 211 uppmättes dekabde i en halt på,26 µg/l i Gnosjöån. DekaBDE analyserades inte 21. Inga andra BDE-kongener påvisades 211, men rapporteringsgränsen 211 låg högre än de uppmätta halterna av PBDE 21. Samtliga halter i de två undersökningarna ligger mycket under gränsvärdet för PBDE. Koncentration (µg/l),14,12,1,8,6,4,2 BDE 99 PBDE, summa 28,47,99,1,153,154 Anderstorpsån 21 Gnosjöån 21 Götarpsån 21 Figur 4. Uppmätta halter av BDE i Anderstorpaån, Gnosjöån och Götarpsån. Proverna är tagna i vatten 21. POLYAROMATISKA KOLVÄTEN Polyaromatiska kolväten (PAH) är en grupp ämnen som finns i stenkol och petroleumprodukter samt kan bildas vid förbränning av organiskt material. På grund av hälsorisker vid exponering för PAHer är flera av dessa prioriterade ämnen inom vattenförvaltningen. EUgemensamma gränsvärden finns för antracen (vatten), fluoranten (vatten och biota) och naftalen (vatten). Bens(a)pyren fungerar som markör för fem PAHer (bens(a)pyren, benso(b)fluoranten, benso(k)fluoranten, benso(g,h,i)perylen och indeno(1,2,3-cd)pyren). Gränsvärde finns för vatten och biota (kräftdjur och blötdjur). Nationellt framtagna gränsvärden i sediment finns för antracen och fluoranten. För övriga PAHer finns inga svenska bedömningsgrunder, men för en övergripande jämförelse finns det norska bedömningsgrunder 2 (5). 2 Länk till de norska bedömningsgrunderna: http://www.miljodirektoratet.no/old/klif/publikasjoner/31/ta31.pdf 18
Polyaromatiska kolväten analyserades i sediment i fyra sjöar 211. Resultaten visas i Figur 5. Antracen förekom över det svenska gränsvärdet på,24 mg/kg torrvikt i sediment i Skärvsjö och i Kvarnarpasjön. Antracen kan ingå i kreosot, koltjära och färger. Antracen kan även bildas vid ofullständig förbränning av fossila bränslen och trä. Spridningen sker ofta via luft vilket kan komplicera källspårningen. Sediment från Hästhultasjön och Skärvsjö hade höga halter av många PAHer. Halterna överskrider de norska bedömningsgrunderna (5). Även i Ryssbysjön och Kvarnarpasjön förekom halter av PAHer över norska gränsvärden. Koncentration (mg/kg TS) 3 2,5 2 1,5 1,5 Hästahultasjön Ryssbysjön Skärvsjö Kvarnarpasjön naftalen acenaftylen fluoren fenantren antracen fluoranten pyren bens(a)antracen krysen bens(b)fluoranten bens(k)fluoranten summa 2 PAHer (1) bens(a)pyren dibens(ah)antracen benso(ghi)perylen indeno(123cd)pyren Figur 5. Uppmätta halter av polyaromatiska kolväten (PAH) i Hästhultasjön, Ryssbysjön, Skärvsjö och Kvarnarpasjön. Proverna är tagna i ytsediment 211. FTALATER OCH FENOLER Nonylfenol och oktylfenol tillhör gruppen alkylfenoler. Alkylfenoler är stabila och bioackumulerbara och bryts inte ned i reningsverk. De är svagt östrogena och giftiga för fisk och andra vattenlevande arter. 4-nonylfenol är den mest använda alkylfenolen. Den används främst vid tillverkning av nonylfenoletoxilater för användning till rengöringsmedel för industrier och hushåll. Nonylfenol används även i färger, lim, papper, bekämpningsmedel, plast och gummi. Nonylfenol kan förekomma i textilier som importeras från länder utanför EU. I Sverige är det förbjudet sedan 25 att använda nonylfenol och nonylfenoletoxilater i vissa produkter i koncentrationer högre än,1 viktprocent (till exempel i rengöringsmedel). Oktylfenol används i gummi, elektriska komponenter samt i tryckfärg och kan även bildas genom nedbrytning av alkylfenoletoxilater. Den huvudsakliga spridningsvägen för nonylfenol och oktylfenol är via reningsverk eller från punkkällor såsom industrier eller deponier (6,7,8). Ftalater är samlingsnamnet på en grupp ämnen som är baserade på ftalsyra. Ftalater används till största delen som mjukgörare i plast men används även i nagellack, parfym, tätningsmedel, pigment, bindemedel, textilier och i en mängd konsumentprodukter av plast. 19
Halten av ftalater i plast varierar men är oftast omkring 3 %. Ftalaterna kan läcka ut från plaster och tas upp av kroppen. Fyra ftalater klassas av EU som reproduktionstoxiska: dietylhexylftalat (DEHP), dibutylftalat (DBP), bensylbutylftalat (BBP) och diisobutylftalat (DIBP). DEHP, DBP och BBP är förbjudna i leksaker och barnavårdsartiklar om halten överskrider,1 procent medan DINP, DIDP och DNOP är förbjudna att använda i leksaker och barnavårdsartiklar som barn kan stoppa i munnen, om halten överskrider,1 procent. DEHP bryts ned relativt lätt i syrerika miljöer men anrikas i sediment speciellt under syrefattiga förhållanden och bioackumuleras i biota. Idag använder många företag diisononylftalat (DINP) istället för DEHP. Denna ftalat ansågs tidigare inte vara toxisk för vattenlevande organismer men data över förekomst i miljön är bristfällig. Ftalater sprids via direktutsläpp till luft, via reningsverk och från fast avfall (6,8,9). Förekomst av ett antal ftalater samt nonylfenol och oktylfenol analyserades i sediment i fyra sjöar 211 (Figur 6). DEHP förekom i samtliga sjöar, högst halter hittades i Kvarnarpasjön (3,7 mg/kg TS). Halterna överskrider inte gränsvärdet på 1 mg/kg torrvikt för DEHP i sediment (1). Oktylfenoler och nonylfenol uppmättes i samtliga sjöar förutom i Skärvsjö. Halterna oktylfenol låg mellan,24,34 mg/kg torrvikt och halterna nonylfenol låg på,71,22 mg/kg torrvikt. Föreslagna gränsvärden för dessa ämnen ligger på,34 mg/kg torrvikt för oktylfenol och,18 mg/kg torrvikt för nonylfenol (1). Halten nonylfenol i Kvarnarpasjön överstiger detta gränsvärde. 4 Koncentration (mg/kg TS) 3,5 3 2,5 2 1,5 1 dimetylftalat di-isobutylftalat di-n-butylftalat di-(2-etylhexyl)ftalat 4-tert-oktylfenol 4-nonylfenoler (tekn blandning),5 Hästahultasjön Ryssbysjön Skärvsjö Kvarnarpasjön Figur 6. Uppmätta halter av ftalater, nonylfenoler och oktylfenoler i Hästhultasjön, Ryssbysjön, Skärvsjö och Kvarnarpasjön. Proverna är tagna i ytsediment 211. DIKLORDIFENYLTRIKLORETAN (DDT), POLYKLORERADE BIFENYLER (PCB) OCH DIOINER Diklordifenyltrikloretan (DDT) är ett insektsgift som introducerades på 194-talet. DDT användes i stor skala på åkrar, men är i de flesta länder förbjuden sedan 197-talet. DDT används fortfarande i tropiska områden för bekämpning av insektsburen malaria och tyfus. Vid rätt användning anses riskerna för miljön som låga. DDT misstänks vara en orsak till äggskaleförtunning hos bland anat havsörn. (6,11,12,13) 2
Dioxiner är ett samlingsnamn för polyklorerade dibenzodioxiner (PCDD) och polyklorerade dibenzofuraner (PCDF). Det finns 75 olika PCDD-kongener och 135 PCDFkongener. Kongenerna skiljer sig åt med avseende på antalet kloratomer (mellan 1-8) samt kloratomernas placering i molekylen. Den mest giftiga kongenen är TCDD. Dioxiner bildas oavsiktligt som föroreningar vid bland annat tillverkning av vissa klorföreningar. Användning av impregneringsmedlet pentaklorfenol anses ha varit en stor källa till dioxiner i industriländer. Dioxiner bildas också vid förbränningsprocesser, till exempel vid sopförbränning. En viktig källa var tidigare avloppsvatten från skogsindustrins klorblekningsprocesser. (6,11,12,13) Polyklorerade bifenyler (PCB) är en grupp industrikemikalier som utvecklades på 192- talet. PCB har haft många olika användningsområden till exempel i kondensatorer, transformatorer, värmeväxlare, fogmassor i hus och i färger. Sedan 197-talet har användning av PCB varit förbjuden i Sverige. Det finns 29 enskilda PCB-kongener ( varianter ) som skiljer sig genom antalet kloratomer och deras plats i molekylen. Vissa PCB-kongener är dioxinlika, det betyder att de har en struktur som är mycket lik dioxinernas och verkar via samma mekanismer som dioxinerna i kroppen. (6,11,12,13) PCBer och dioxiner har i olika studier visats sig påverka reproduktionen, immunförsvarets funktion, utvecklingen av centrala nervsystemet (hjärnan), samt orsaka cancer. Exponering för PCB och dioxiner under fosterstadiet kan påverka födelsevikten och eventuellt även påverka risken för infektionssjukdomar samt allergier och astma. Människor får främst i sig PCB och dioxiner via födan och fet fisk är en betydelsefull källa. Livsmedelsverket har tagit fram kostråd för att begränsa exponeringen för bland annat PCB och dioxiner. Barn, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande bör inte äta fet fisk oftare än 2-3 gånger per år (23,11). Halterna DDT och dess metaboliter undersöktes i sediment i de fyra sjöarna 211. DDT förekom inte i mätbara halter, metaboliterna DDD och DDE hittades i sediment från samtliga sjöar (Figur 7). Gränsvärdet för DDT total är,6 mg/kg TS (5).,7 Koncentration (mg/kg TS),6,5,4,3,2 o,p'-ddd p,p'-ddd p,p'-dde,1 Hästahultasjön Ryssbysjön Skärvsjö Kvarnarpasjön Figur 7. Uppmätta halter av DDT och dess metaboliter DDE och DDD i Hästhultasjön, Ryssbysjön, Skärvsjö och Kvarnarpasjön. Proverna är tagna i ytsediment 211. 21
I Kvarnarpasjön analyserades sju PCBer och dioxiner i ytsediment 211. Den sammanlagda halten PCB (summa PCB7) var,83 mg/kg TS (Figur 8). Svenska gränsvärden i sediment saknas för PCB, men halten överskrider det norska gränsvärdet på,17 mg/kg torrvikt. Riktvärdet för PCB för förorenad mark är,2 mg/kg torrvikt (mindre känslig mark, MKM) och,8 mg/kg torrvikt (känslig mark, KM). Dioxinhalterna (,16,18 µg/kg torrvikt) ligger betydligt över det norska gränsvärdet i sediment på,85 ng/kg torrvikt, men överskrider inte riktvärdet varken för MKM eller KM (,2 µg/kg respektive,2 µg/kg torrvikt).,9,8,7 Koncentration,6,5,4,3,2,1 PCB7 (mg/kg TS) summa WHO-PCDD/F-TEQ lowerbound (µg/kg TS) summa WHO-PCDD/F-TEQ upperbound (µg/kg TS) Figur 8. Uppmätta halter av summan för sju PCBer samt summa dioxiner i Kvarnarpasjön. Proverna är tagna i ytsediment 211. PASSIVA PROVTAGARE Passiva provtagare kan användas för att mäta den vattenlösliga fasen av ett ämne. Provtagarna placeras i recipienten under en längre tid (3 4 veckor) och ackumulerar de ämnen som passerar provtagaren. Fördelen med passiva provtagare är att det ger ett medelvärde av föroreningssituationen under den tid som provtagningen pågår och att man kan koncentrera upp låga halter av ämnen till mätbara halter. Nackdelen med passiva provtagare är att det inte finns några gränsvärden framtagna för uppmätta halter med passiva provtagare. Halterna kan dock jämföras med de EU-gemensamma gränsvärdena (EQS) framtagna för vatten (totalhalter) och om uppmätta halter i passiva provtagare ligger över eller i närheten av dessa innebär det att även totalhalten överskrider gränsvärdet. Passiva provtagare användes vid mätningar av de 33 prioriterade ämnena i Anderstorpsån och i Gnosjöån 211. Inget ämne vid provtagningarna i Anderstorpsån eller i Gnosjöån låg över eller i närheten av EQS-värdena. Jämfört med prov tagna med passiva provtagare vid andra undersökningar (regionala och nationella) var halten hexaklorbensen högre i både Anderstorpsån och Gnosjöån. Slutsats I undersökningarna av vattendirektivsämnen var halterna av de flesta ämnena under rapporteringsgränserna eller var låga. Några ämnen förekom dock i halter över eller i närheten av gränsvärden. Halterna av nickel och zink överskred gränsvärdena i Anderstorpsån. 22
Andra studier av metaller i Anderstorpsån bekräftar detta resultat. Åtgärder för att sänka metallhalterna i Anderstorpsån krävs. I Hästhultasjön och Skärvsjön hittades bly i sediment över gränsvärdet och i Skärvsjön förekom även kadmium och antracen över gränsvärdet. Få studier av miljögifter i sediment i dessa sjöar har genomförts. Metaller i sediment analyserades 1977 i Skärvsjö och kadmium- och blyhalterna var även då höga även analyser av fisk indikerar på förhöjda kadmiumhalter. Möjliga källor till de höga halterna av kadmium, bly och antracen i sjöarna behöver utredas. I Kvarnarpasjön hittades nonylfenol, antracen och PCB i sediment över gränsvärdena. Andra studier av nonylfenol i Kvarnarpasjön visar också på höga halter nonylfenol i sediment och förhöjda halter i ytvatten. Kvarnarpasjön är recipient till Eksjö avloppsreningsverk och detta är en trolig källa till nonylfenol. Vad som är källan till de förhöjda halterna av antracen och PCB är inte känt. Ytterliggare studier för att bekräfta halterna samt identifiera möjliga källor krävs. 23
Doftämnen Bakgrund Doftämnena OTNE, difenyleter (DE) och acetyl cedren (AC) är substanser som används för att skapa väldoft. Ämnena förekommer till exempel i hygienprodukter som tvål, kosmetika, schampo och parfymer men också i tvätt- och rengöringsmedel samt i något fall som industrikemikalie. Användning av OTNE och AC ökar kraftigt i Sverige. DE hade en hög användning i mitten på 199-talet men användingen har sedan dess minskat betydligt, en svag ökning har dock skett de senaste åren (6, 14). Alla tre substanserna är lipofila och misstänks ha negativ miljöpåverkan eftersom de är giftiga för akvatiska organismer, persistenta samt att de kan bioackumuleras. Kunskapen om dessa tre ämnens egenskaper och giftighet är dock mycket begränsad. Spridningsvägar för OTNE, DE och AC är främst via avloppsreningsverk, men spridning kan även ske via industriutsläpp och DE kan spridas via luft. I studien inkluderas fem andra doftämnen som referenssubstanser (galaxolid, galaxolid lactone, tonalid, myskketon och myskxylen). Dessa ämnen har analyserats i tidigare screeningprogram (28 och 21). Gränsvärden för de doftämnen som ingick i studien visas i Tabell 6. Tabell 6. Gränsvärden för några av doftämnena som ingick i studien. Gränsvärdena är PNEC-värden (Predicted No Effect Concentration) vilket innebär att det är den koncentration som förväntas vara säker för vattenlevande organismer. OTNE AC DE Galaxolid Tonalide Myskketon PNEC (µg/l) 1-1 <1 4,1,68,35 1-37 Provtagningslokaler och matris Doftämnen analyserades i utgående vatten från åtta avloppsreningsverk, i fem slamprov, fyra ytvatten och i två sedimentprov (Tabell 7 och Figur 9). Undersökningen gjordes 211. Resultat och diskussion Uppmätta halter av doftämnen i utgående vatten från åtta reningsverk visas i Figur 1 och Figur 11. DE och myskxylen förekom i mycket låga halter och redovisas inte i diagrammen nedan. 24
Tabell 7. Provtagningslokaler och matriser i undersökningen av doftämnen 211. Lokaler Utgående vatten Slam Ytvatten Sediment Bankeryd ARV Eksjö ARV Gislaved ARV Gränna ARV Hultsfred ARV Huskvarna ARV Nässjö ARV Simsholmen ARV Tranås ARV Vetlanda ARV Anderstorpsån Pauliströmsån Storgölen Torsjöån Sjunnendammen Vetlandabäcken 4 Bankeryds ARV Simsholmens ARV Gränna ARV Huskvarna hamn Tranås ARV Nässjö ARV Eksjö ARV Torsjöån Pauliströmsån Sjunnendammen Vetlanda ARV Vetlandabäcken (damm) Gislaved ARV Anderstorpsån 5 1 2 3 4 5 Kilometer Figur 9. Provlokaler för doftämnen i Jönköpings län. 25
35 Koncentration (ng/l) 3 25 2 15 1 OTNE acetyl cedren galaxolide galaxolide lactone 5 Figur 1. Uppmätta halter av doftämnen i utgående avloppsvatten. Medianvärdet är beräknat på samtliga analyser (inklusive halter under rapporteringsgränsen) i den nationella och regionala screeningen av doftämnen. I de fall där det saknas staplar är ämnet under rapporteringsgränsen. 1 8 Koncentration (ng/l) 6 4 2 tonalide musk ketone Figur 11. Uppmätta halter av tonalide och myskketon i utgående avloppsvatten. Medianvärdet är beräknat på samtliga analyser (inklusive halter under rapporteringsgränsen) i den nationella och regionala screeningen av doftämnen. I de fall där det saknas staplar är ämnet under rapporteringsgränsen. Halterna vid reningsverken skilde sig generellt sett inte mycket från medianhalterna, med undantag för OTNE och galaxolide lactone i Hultfreds och Nässjö avloppsreningsverk och tonalid i Nässjö avloppsreningsverk (Figur 1). Halterna i utgående vatten från dessa reningsverk var ungefär dubbelt så höga som medianhalterna. Halterna överstiger inte tillgängliga gränsvärden (Tabell 6). 26
14 Koncentration (mg/kg TS) 12 1 8 6 4 OTNE AC galaxolide tonalide galaxolide lactone 2 Simsholmen ARV Huskvarna ARV Bankeryd ARV Gränna ARV Vetlanda ARV Median Figur 12. Uppmätta halter av doftämnen i slam från fem reningsverk. Medianvärdet är beräknat på samtliga analyser (inklusive halter under rapporteringsgränsen) i den nationella och regionala screeningen av doftämnen. I de fall där det saknas staplar är ämnet under rapporteringsgränsen. I slam påträffades de flesta av de undersökta doftämnena (Figur 12). Myskketon och myskxylen hittades inte i slam från reningsverken och DE påvisades endast i slam från Bankeryds avloppsreningsverk. Resultaten från slam följer mönstret från den nationella screeningen. I ytvatten var det endast galaxolid och galoxolid lactone som förekom i mätbara halter i Torsjöån. Galaxolid hittades i en halt på 17 ng/l och galoxolid lactone i en halt på 67 ng/l. Halterna överskrider inte gränsvärdet för galaxolid. Vid övriga tre lokaler kunde inte doftämnen påvisas. Galaxolid och galoxolid lactone var de doftämnen som hittades i flest ytvattenlokaler i den nationella och regionala screeningen. Slutsatser Resultaten från screeningen av doftämnen följer i stort sett det nationella resultatet (14). Höga halter av speciellt OTNE förekom i utgående vatten från reningsverken. I Nässjö och Hultsfreds avloppsreningsverk var halterna OTNE betydligt högre än medianhalterna, men överskrider inte gränsvärden. Torsjöån, som är recipient till Eksjö avloppsreningsverk, var den enda lokalen där doftämnen förekom i mätbara halter i ytvatten. Halterna ligger dock under gränsvärden. Slutsatser från den nationella screeningen av doftämnen var att OTNE bedöms vara det doftämne som är mest intressant att undersöka vidare. Detta motiveras med att ämnet uppträder i höga halter, bioackumuleras i akvatisk miljö och att human exponering sker. Användningen av OTNE förefaller även att öka (14). 27
Komplexbildande ämnen Bakgrund Komplexbildande ämnen är eftertraktade i många processer på grund av deras egenskaper att bilda stabila vattenlösliga föreningar med metalljoner. EDTA, NTA och DPTA som alla består av karboxylsyror har länge använts inom industrin i stora volymer, speciellt inom pappersmassaindustrin. Andra användningsområden är bland annat som tillsatser i rengöringsmedel, i kosmetika och läkemedel, vid rening av vatten, i textil- och färgindustri, gummitillverkning och livsmedelsindustrin. TAED verkar på liknande sätt som ovan nämnda substanser. Ämnet förekommer huvudsakligen som tillsats i blekande rengörings-, tvätt- och diskmedel. En klar trend är att produkter som innehåller ämnena tenderar att öka (6,14). De komplexbildande ämnena är mycket vattenlösliga och förhållandevis persistenta i miljön. Stor spridning till miljön har påvisats från avloppsreningsverk och industrier. Tidigare studier har visat att EDTA inte bryts ned i avloppsreningsverk. Ingen av substanserna anses vara PBT-ämnen 3. Beräknande gränsvärden för substanserna (PNEC) är följande: 22 µg/l (EDTA), 93 µg/l (NTA) och 1 µg/l (DPTA) (14). Provtagningslokaler och matris I screeningen av komplexbildare analyserades EDTA, NTA, DBTA samt 1,3-PDTA och ADA. Substanserna har undersökts i utgående vatten från tio avloppsreningsverk, två slamprov och i 17 ytvatten (Tabell 8, Figur 13) Resultat och diskussion EDTA förekom i utgående vatten från samtliga reningsverk (Figur 14). Halterna varierade mellan 9,4 44 µg/l, vilket är lägre än medianhalten för hela landet (5 µg/l). NTA fanns också i utgående vatten från samtliga reningsverk, halterna låg generellt sett under medianhalterna förutom i Gislaved och Nässjö avloppsreningsverk. I Nässjö avloppsreningsverk uppmättes NTA i en halt på 22 µg/l, vilket var en av de högsta halterna i landet. Halten överskrider dock inte det beräknande gränsvärdet på 93 µg/l. DTPA hittades i utgående vatten från hälften av reningsverken. I utgående vatten från Simsholmen, Huskvarna och Tranås avloppsreningsverk låg de uppmätta halterna över medianhalterna och halterna i Simsholmen (15 µg/l) och Huskvarna (14 µg/l) överskrider det beräknande gränsvärdet på 1 µg/l. 1,3-PDTA kunde inte påvisas i något prov, ADA hittades i låga halter i utgående vatten från Nässjö och Vetlanda avloppsreningsverk. Detta följer resultaten från övriga nationella och regionala prov. 3 PBT-ämnen = En klassificering av kemiska ämnen. Innebär att ämnet är persistent, bioackumulerbart och toxiskt. 28
Tabell 8. Provtagningslokaler och matriser i undersökningen av komplexbildare 211. Lokaler Utgående vatten Slam Ytvatten Bankeryd ARV Eksjö ARV Gislaved ARV Gränna ARV Hultsfred ARV Huskvarna ARV Nässjö ARV Simsholmen ARV Tranås ARV Vetlanda ARV Anderstorpsån Emån ned Vetlanda Munksjön Pauliströmsån Storgölen Torsjöån Vättern (Edskvarna 5 m och 5 m) Vättern (Jungfrun 5 m och 5 m) Vättern St Aspön A1, A2, A3, A4, A5, A6 (5 m) Vetlandabäcken 4 Bankeryds ARV Munksjön Vättern Edeskvarna Huskvarna ARV Gränna ARV Tranås ARV Simsholmens ARV Nässjö ARV Eksjö ARV Torsjöån Vetlanda ARV Emån Vetlandabäcken (damm) Pauliströmsån Gislaved ARV Anderstorpsån 5 1 2 3 4 Kilometer Figur 13. Provlokaler för komplexbildande ämnen i Jönköpings län. 29
Förekomst av komplexbildare undersöktes i 17 ytvattenlokaler. Av dessa lokaler ligger tio stycken i Vättern. I Vättern togs även två djupprov. EDTA påvisades i samtliga prov från Vättern samt i Anderstorpsån, Torsjöån, Munksjön och Storgölen (Figur 15). I Munksjön och Storgölen var halterna högre än medianhalterna, i övriga lokaler var halterna i nivå med medianhalterna eller lägre. Låga halter av NTA hittades vid samma lokaler förutom i Torsjöån och Storgölen. DTPA förekom endast i vatten från Vättern. I den nationella screeningen påvisades DTPA vid mycket få lokaler. Halterna ligger under gränsvärdet för DTPA. Övriga komplexbildare hittades inte vid någon ytvattenlokal. Ingen tydlig trend att halterna skiljer sig åt vid olika djup kunde ses. Komplexbildare analyserades i slam från Simsholmens och Huskvarna avloppsreningsverk. Endast EDTA och NTA förekom i mätbara halter i slam från Simsholmen. 25 Koncentration (µg/l) 2 15 1 5 EDTA NTA DTPA ADA Figur 14. Uppmätta halter av komplexbildare i utgående avloppsvatten. Medianvärdet är beräknat på samtliga analyser (inklusive halter under rapporteringsgränsen) i den nationella och regionala screeningen av komplexbildare. I de fall där det saknas staplar är ämnet under rapporteringsgränsen. 3
4 3 2 EDTA µg/l NTA µg/l DTPA µg/l 1 Figur 15. Uppmätta halter av komplexbildare i ytvatten. Medianvärdet är beräknat på samtliga analyser (inklusive halter under rapporteringsgränsen) i den nationella och regionala screeningen av komplexbildare. I de fall där det saknas staplar är ämnet under rapporteringsgränsen. Slutsatser Både EDTA och NTA förekom frekvent i utgående vatten från reningsverk och påvisades också i ytvatten. Reningsverk verkar vara en trolig spridningsväg för komplexbildare till miljön. DPTA hittades vid samtliga lokaler i Vättern, men endast i Vättern. Halterna ligger under det beräknande gränsvärdet. En uppföljning av denna provtagning bör göras för att följa eventuella trender och identifiera källor. Slutsatser från den nationella screeningen är att de uppmätta ytvattenhalterna av komplexbildare inte förefaller vara direkt toxiska för ekosystem och hälsa. Ämnen kan dock ge en indirekt påverkan genom sin förmåga att komplexbilda både essentiella och toxiska metaller, denna effekt har inte bedömts i denna screeningundersökning. I kombination med att EDTA och NTA förekommer i nästan alla ytvattenprov som analyserades och att EDTA är svårnedbrytbart kan det finnas anledning att uppmärksamma EDTA och NTA. 31
TPPO, TMDD, TCEP samt fenoler Bakgrund TPPO, TMDD och TCEP är substanser som bland annat används som flamskyddsmedel. De är vattenlösliga och har rapporterats förekomma i ytvatten i bland annat Tyskland och USA. Ämnena bioackumuleras troligen inte i akvatiska organismer. TCEP klassas som persistent och toxisk och misstänks vara cancerogen. TMDD anses som toxiskt för vissa organismer. (6,14) TPPO förekommer endast i två registrerade produkter i Sverige men är inom EU bedömt som ett högvolymämne. Den används som additiv i polymerer för att ge flamskyddande egenskaper och som epoxikatalysator. TMDD används även som tensid för att hindra skumbildning i vattenbaserade färger, bindemedel och beläggningsmedel. Den används i Sverige vid tillverkning av färg, tryckfärg och lim och användingen i Sverige ökar. TCEP används som additivt flamskyddsmedel i plast och som flamskyddsmedel i färger, lacker och limmer. Användingen av TCEP minskar i Sverige. Spridning av substanserna sker troligtvis via reningsverk och via utsläpp från industrier. (6,14) Som referenssubstanser undersöktes även oktyl- och nonylfenol samt motsvarande etoxylater. Dessa substanser tillhör gruppen alkylfenoler. Alkylfenoler är stabila och bioackumulerbara och bryts inte ned i reningsverk. De är svagt östrogena och giftiga för fisk och andra vattenlevande arter (för mer information se avsnitt Prioriterade ämnen). Gränsvärden för substanserna (NOEC 4 ) är enligt följande: 22 mg/l (TPPO), 1 mg/l TMDD och,65 mg/l (TCEP). Oktylfenol och nonylfenol har EU-gemensamma gränsvärden (EQS):,3 µg/l (nonylfenol) och,1 µg/l (oktylfenol). Provtagningslokaler och matris TPPO, TMDD, TCEP, nonylfenol, oktylfenol och motsvarande etoxylater har undersökts i utgående vatten från tre avloppsreningsverk, i tre ytvatten och i två sediment (Tabell 9, Figur 16) Resultat och diskussion I utgående vatten från de tre reningsverken påträffades TMDD och TCEP (Figur 17 och Figur 18). I Vetlanda var den uppmätta halten TMDD (11 ng/l) betydligt högre än medianvärdet (77 ng/l). I övrigt var halterna TMDD och TCEP i nivå med medianhalterna. 4 NOEC = No Effect Concentration dvs. den lägsta koncentration som inte ger effekt i en speciell organism. 32
Tabell 9. Provtagningslokaler och matriser i undersökningen av TPPO, TMDD och TCEP 211. Lokaler Utgående vatten Ytvatten Sediment Hultfreds ARV Simsholmen ARV Vetlanda ARV Kvarnarpasjön Lilla Bellen Linneån Storgölen Torsjöån 4 Simsholmens ARV Kvarnarpasjön Torsjöån Lilla Bellen Linneån Vetlanda ARV 5 1 2 3 4 Kilometer Figur 16. Provlokaler för TPPO, TMDD, TCEP och fenolära ämnen i Jönköpings län. TPPO hittades endast i utgående vatten från Simsholmen och här förekom även oktylfenol (Figur 18). Halterna var dock mycket låga. Nonylfenol eller nonylfenoletoxilater kunde inte påvisas i utgående vatten vid något av reningsverken. Oktylfenol och nonylfenol var de enda av de undersökta substanserna som förekom i ytvatten och enbart i Storgölen (Figur 19). Sediment analyserades vid två lokaler i länet. Oktylfenol hittades vid båda lokalerna medan nonylfenol endast förekom i Kvarnarpasjön (Figur 2). Halten nonylfenol i Kvarnarpasjön var 33 µg/kg TS. Gränsvärdet för nonylfenol är i sediment 18 µg/kg TS (1). Övriga ingående substanser i studien hittades inte i sediment. 33