Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets program för gränsöverskridande samarbete KOLARCTIC 2007-2013

Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets program för gränsöverskridande samarbete KOLARCTIC 2007-2013 INTERREG III A KOLARCTIC Norwegian Sea NORWAY NORDLAND # TROMSO TROMS FINNMARK # VADSO # MURMANSK Barents Sea NENETS AUTONOMOUS OKRUG NARYAN- MAR # # BODO NORRBOTTEN LAPLAND MURMANSK OBLAST ROVANIEMI # VÄSTER- BOTTEN UMEA # SWEDEN LULEA # OULU # NORTHERN OSTRO- BOTHNIA Gulf of Bothnia REPUBLIC OF KARELIA White Sea # ARKHANGELSK ARKHANGELSK OBLAST FINLAND PETROZAVODSK # Baltic Sea ST. PETERSBURG # LENINGRAD OBLAST RUSSIA Godkänd 19/12 2008 C(2008)8453 Tillägg 03/09/2010

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 5 2. BESKRIVNING OCH ANALYS AV DE GEOGRAFISKA OMRÅDEN SOM INGÅR I PROGRAMMET 6 2.1. Statistik om programområdet 6 2.2. Ekonomisk struktur 8 2.3. Infrastruktur 9 2.4. Utbildning, forskning och kultur 10 2.5. Miljö och natur 11 3 TIDIGARE ERFARENHETER, BEFINTLIGA STRATEGIER OCH RIKTLINJER 12 3.1. Erfarenheterna från tidigare program för gränsöverskridande samarbete 12 3.2. Förenlighet med befintliga strategier och riktlinjer 13 3.3. Förenlighet med andra program 16 4. SWOT-ANALYSER 19 5. VISION, MÅL OCH GEMENSAM STRATEGI FÖR GRÄNSÖVERSKRIDANDE UTVECKLING 20 6. PROGRAMMETS PRIORITERADE OMRÅDEN 21 6.1. Prioriterat område 1 Ekonomisk och social utveckling 21 6.1.1. Operativa mål 23 6.1.2 Exempel på stödets inriktning 23 6.2. Prioriterat område 2. Gemensamma utmaningar 23 6.2.1 Operativ målsättning 24 6.2.2. Exempel på stödets inriktning 24 6.3. Prioriterat område 3. Samarbete människa-till-människa och identitetsbyggande 25 6.3.1. Operativ målsättning 26 6.3.2. Exempel på stödets inriktning 26 7. MILJÖBEDÖMNING 26 8. INDIKATORER 27 9. INDIKATIV FINANSIERINGSPLAN 31 9.1. Finansieringskällor 31 9.1.1. EU:s finansiering 31 9.1.2. Norges motsvarande finansiering 31 9.1.3. Nationell medfinansiering 31 9.1.4. Finansieirngsnivåer/i projektet deltagande projektpartners egen finansiering 32 9.2. Indikativ fördelning av finansieringen 32 10.1. Allmänna frågor 33 10.2. Den gemensamma övervakningskommittén (JMC) 34 10.3. Gemensamma urvalskommittén (JSC) 35 10.4. Den gemensamma förvaltningsmyndigheten (JMA) 36 11. GENOMFÖRANDE AV PROGRAMMET 36 11.1. Allmänna frågor 36 11.2. Den gemensamma förvaltningsmyndighetens uppgifter 37 11.3. Förberedelse för ansökningsomgång 40 11.4. Huvudsökandes (Lead Partner) principer 41 11.5. Projekturvalsförfaranden 42 11.6. Finansiella förfaranden 44 11.7. Kontroller och revisioner på projektnivå 48 11.8. Revisionsförfarande på programnivå 49 11.9. Utvärdering av programmet 50 11.10. Tekniskt stöd 50 11.11. Användning av olika språk 52 11.12. Information och publicitet 52 Figur 1. Trafiknätverk och gränsövergångar i Kolarctic-programmets område. Figur 2. Transportkorridorer i och runt programområdet Tabell 1: Area, befolkningstäthet och befolkningstrender inom Kolarctic-området (prognos för 2020). Tabell 2: Befolkning i programområdet per ålder och kön Tabell 3. Statistik över BNP, små- och medelstora företag, arbetslöshet och utbildningsnivåer från programområdet Tabell 4. Genomförandet av Interreg III A Kolarctic-programmet 2000-2006 per åtgärd (miljoner euro). Bilagor:: 1. SWOT Analys 2. Miljörapport 3. Plan för informations- och handlingsåtgärder Programmet är tillgängligt på engelska, ryska, svenska och finska. Vid eventuella tolkningstvister är det den engelska versionen som gäller. 2

SAMMANFATTNING Kolarctic ENPI CBC programmet kommer att fortsätta främja gränsöverskridande samarbete mellan länderna på Nordkalotten och i nordvästra Ryssland. Programmet bygger huvudsakligen på det stärkta samarbetet och erfarenheter förvärvat genom det tidigare Grannskapsprogrammet. Programmet finansieras av Europeiska unionen via Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Finansieringen kommer att tilldelas gemensamma projekt enligt den strategi och de prioriteringar som de finska, svenska, norska och ryska samarbetsparterna kommit överens om. Programmets övergripande syfte är att minska problemen med det perifera läget för ländernas gränsregioner och att främja ett multilateralt gränsöverskridande samarbete. Programmet syftar till att hjälpa regionerna i programområdet utveckla sina gränsöverskridande ekonomiska, sociala och miljöbetingade möjligheter, vilket ska uppnås genom att stödja innovativa gränsöverskridande aktiviteter, tillgänglighet och en hållbar utveckling av naturresurser, samhällen och kulturarv. För att uppnå det övergripande målet har programmet delats in i tre prioriterade områden som tar hänsyn till regionens styrkor och svagheter. Dessa prioriterade områden är: 1. Ekonomisk och social utveckling 2. Gemensamma utmaningar 3. Samarbete människa-till-människa och identitetsbyggande Dessa prioriteringar utgör ramen för aktiviteterna på program- och projektnivå. Prioriteringarna omfattar inslag från samtliga de fyra strategiska mål på Europanivå som anges i strategidokumentet för gränsöverskridande samarbete 2007-2013. Dessa strategiska europeiska mål är Ekonomisk och social utveckling, Gemensamma utmaningar, Säkra och effektiva gränser samt Människa-till-människa. Syftet med den gemensamma utvecklingsstrategin inom Kolarctic ENPI CBC -program 2007-2013 är att driva programmet i nära samarbete med samtliga deltagande regioner och att välja ut och genomföra aktiviteter på ett sådant sätt att de kan genomföras jämnt bland samtliga regioner, myndigheter, aktörer och befolkningar. Strategin ska realiseras med hänsyn till principerna i EU:s lagstiftning rörande partnerskap, jämställdhet, hållbar utveckling och informationssamhället. Grundkravet för agerande är programmets tilläggseffekt jämfört med nationella strategier och stöd i programområdet. Gemensam fokus för alla aktiviteter som genomförs med stöd av Kolarctic ENPI CBC-program är internationalisering och gränsöverskridande samarbete i realiserandet av de prioriterade områdena. Strategiskt viktiga teman för varje år samt urvalskriterier kommer att redovisas i de årliga planerna och programmanualer. I de planerna anges också vilka finansieringsresurser som finns tillgängliga för varje ansökningsomgång. Den indikativa tilldelningen av medel från Europeiska gemenskapen enligt ENPI CBC strategiska papper för Kolarctic ENPI CBC-program är 28,241 miljoner euro för åren 2007-2013. Norges motsvarande finansiering är totalt 7 miljoner euro för programperioden. Den nationella medfinansieringen från EU:s medlemsstater (Sverige och Finland) är 14,1 miljoner euro och från Norge 7 miljoner euro. Egen insats kommer att krävas från samtliga individuella projekt. Genomförandet av programmet bygger på kommissionens förordning (EG) nr 951/2007 från den 9 augusti 2007 om fastställande av tillämpningsbestämmelser för program för gränsöverskridande samarbete som finansieras inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006. Programmets förvaltning ska baseras på fullständig jämställdhet och partnerskap mellan de deltagande länderna. Denna tanke återspeglas i utarbetande och utnämning av programmets organisation och att man valt samstämmighet som allmän beslutsmodell. Programmet ska genomföras under gemensam ledning av den gemensamma 3

förvaltningsmyndigheten (JMA, Joint Managing Authority) lokaliserat i Lapplands förbund i Rovaniemi (Finland). JMA har ansvaret för att administrera och genomföra det gemensamma operativa programmet enligt principerna för sund teknisk och finansiell förvaltning. JMA kommer också att hjälpa programmets kommittéer i deras arbete. Programmet har också lokalkontor i Murmansk, Luleå och Vadsø som garanterar nära kontakter mellan programmet och de samordnande organen i programområdet. Lokalkontoren hjälper också JMA:s operativa enhet sprida information till potentiella mottagare. Den gemensamma övervakningskommittén är den organisation som vägleder genomförandet av programmet. Kommitténs medlemmar företräder organ på såväl statlig/federal nivå som organisationer på regional nivå. En företrädare för Europeiska kommissionen kommer att inbjudas att delta i mötena i egenskap av observatör. Den gemensamma övervakningskommittén utser en särskild gemensam urvalskommitté, som även den har lika många medlemmar från de deltagande länderna. Den gemensamma urvalskommittén utnyttjar utvärderare från relevanta intressenter och administrativa organ på regional och statlig nivå i sin utvärderingsprocess och lämnar rekommendationer till den gemensamma övervakningskommittén om vilka projekt som ska godkännas. De deltagande länderna har utsett ministerier genom vilka samtliga utnämningar och andra officiella meddelanden kommer att skickas till programmyndigheterna och varje land har även samordningsorgan med ansvar för att samråda med olika regionala organ och myndigheter. Dessa samordnande ministerier och regionala organ anges i kapitel 10.1 i programdokumentet. Ansökningsomgångar kommer i regel att offentliggöras två gånger per år. Riktlinjer kommer att offentliggöras separat för varje enskild ansökningsomgång. Riktlinjerna består av två delar: först beskrivs den operativa ramen, innehållet, målen och tillgängliga resurser för den aktuella ansökningsomgången och i den andra delen lämnas praktisk information om hur man ansöker om finansiering. 4

1. INLEDNING Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets program för gränsöverskridande samarbete Kolarctic 2007-2013 kompletterar nationella gränsöverskridande aktiviteter genom att fokusera på samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater och partnerländer. Inom ramen för Kolarctic-programmet har Norge som EES-stat och Schengenland samma status som EU-medlemsstaterna Finland och Sverige. Ryssland är en strategisk partner till EU och unionens största granne. Enligt ett beslut från toppmötet mellan EU och Ryssland i maj 2003 skall partnerskapet mellan EU och Ryssland utvecklas ytterligare genom att man skapar fyra gemensamma områden: ett gemensamt ekonomiskt område (inklusive och med särskild hänvisning till energi och miljö), ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samarbete kring extern säkerhet och ett utrymme för forskning och utbildning, inklusive kulturella aspekter. Den nordiska dimensionens nya grunddokument (ett gemensamt politiskt uttalande och ett ramdokument för den nordiska dimensionen) antogs vid den nordiska dimensionens toppmöte i Helsingfors den 24 november 2006. I policydokumentet påpekar den nordiska dimensionens partnerländer (EU, Island, Norge och Ryssland) att ramen för deras samarbete endast kan utvecklas i en anda av partnerskap som bygger på ömsesidigt förtroende. Det nya Kolarctic-programmet bidrar till att uppnå målen för den nordiska dimensionen och för gemensamma områden mellan EU och Ryssland. Kolarctic ENPI CBC Programmet 2007-2013 har utarbetats i en juridisk struktur av Kommissionens förordning (EG) nr 951/2007 från den 9 augusti 2007 om fastställande av tillämpningsbestämmelser för program för gränsöverskridande samarbete Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1638/2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (ENPI-förordning). Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för europeiska gemenskapernas allmänna budget Programmet överensstämmer med Europeiska grannskapspolitiken (Europeiska grannskapspolitiken Strategidokument, KOM (2004)373 slutlig version, 12 maj 2004), det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland med sina fyra gemensamma områden, samt med de deltagande ländernas nationella prioriteringar. Detta är ett nytt steg för att förbättra möjligheterna till gränsöverskridande samarbete över EU:s externa gräns. Gränsöverskridande samarbete bygger på principer såsom flerårig planering, partnerskap och medfinansiering. Programmet bygger dessutom på erfarenheter och bästa praxis från genomförandet av grannskapsprogrammet Kolarctic under övergångsperioden 2004-2006. På samma sätt som i de tidigare programmen bidrar Norge med nationell finansiering för norska projektaktiviteter motsvarande gemenskapens finansiering. När detta gränsöverskridande samarbete upprättades kom programmets partner från samtliga deltagande länder fram till en överenskommelse om gemensamma ledningsstrukturer, de mål som skulle uppnås och de aktiviteter som skulle finansieras. Utarbetandet av programmet uppfattas som ett ömsesidigt åtagande, eftersom de deltagande länderna tillsammans lägger fram ett förslag till gemensamt program som skall antas av kommissionen. Medan programdokumentet utarbetades höll den gemensamma arbetsgruppen (JTF) och skrivargruppen med företrädare från samtliga deltagande länder flera gemensamma samman- 5

träden för att komma fram till en samsyn kring programmets innehåll och de aktuella förvaltningsfrågorna. Den gemensamma arbetsgruppen (JTF) höll sju sammanträden, sex i Helsingfors och ett i Rovaniemi. Skrivargruppen samlades totalt fyra gånger, två gånger i Saariselkä (finska Lappland), en gång i Luleå (Norrbotten) och Murmansk. Förutom de gemensamma sammanträdena förde skrivargruppen också viktiga diskussioner via e-post. Fyra offentliga sammanträden arrangerades för att göra de regionala synpunkterna i programmet tydligare: det var 50 deltagare i Torneå, 96 deltagare i Murmansk, 24 deltagare i Luleå och 20 deltagare i Kirkenes. Enligt den gemensamma förvaltningsmyndigheten erbjöd de offentliga sammanträdena en god möjlighet att sprida information om Kolarctic-programmet och samtidigt ge värdefull information om regionala synpunkter i samband med programutvecklingen. Till grund för programmets gemensamma gränsöverskridande utvecklingsstrategi ligger programområdets geografiska position och ett väl etablerat samarbete mellan regionerna. Strategin utgår från de utvecklingsbehov och möjligheter som anges i analysen av programområdet samt i den uppdaterade utvärderingen gjord efter halva tiden av programmet Interreg III A Nord. De strategiska målen skall uppnås genom att genomföra programmets utvalda strategiska teman och andra målsättningar. Dessa teman och målsättningar tar hänsyn till överensstämmelsen med andra program och de relevanta målen i de deltagande regionernas regionala strategiska program. För att utnyttja de potentiella möjligheterna till regional utveckling enligt programmet har de prioriteringar som beskrivs i avsnitt 4 utformats utifrån en strategi som bygger på hållbar utveckling, med en sammanhängande och integrerad bevakning av relevanta regionala utvecklingsfrågor. 2. BESKRIVNING OCH ANALYS AV DE GEOGRAFISKA OMRÅDEN SOM INGÅR I PROGRAMMET 2.1. Statistik om programområdet Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets Kolarctic-program omfattar finska Lappland, Norrbotten i Sverige, Finnmark, Troms och Nordland i Norge och områdena (oblast) Murmansk och Arkhangelsk samt Nenets autonoma distrikt i Ryssland. Angränsande områden är Norra Österbotten i Finland, Västerbotten i Sverige och Karelska republiken, Leningrads område och S:t Petersburg i Ryssland. Området ligger i Europeiska unionens nordöstra gränsregion och har två externa gränser. Den gemensamma gränsregionen mellan Norge, Finland och Ryssland, som utgör Schengen gränsregion mot Ryssland, är cirka 700 km lång. (Figur 1) Programområdet omfattar cirka en miljon kvadratkilometer. Det ligger i Europas nordligaste hörn och är ett bra exempel på en randregion. Gränserna mellan Finland, Sverige och Norge är inre Schengengränser. Det finns märkbara skillnader i levnadsstandard mellan Nordkalotten och den ryska sidan av gränsen. Förutom levnadsstandarden finns det också skillnader i kultur, utveckling och befolkningstäthet. Fyra stora språk används inom programområdet: finska, svenska, norska och ryska. Dessutom talas olika varianter av samiska och nenetsiska i området. Över 70 procent av regionens befolkning lever i den ryska delen av programområdet. De största befolkningscentrumen finns också i Ryssland. Hela 91 procent av befolkningen i Murmansk och 73 procent av befolkningen i Arkhangelsk bor i städer. De största befolkningscentrumen i norra Norge, Sverige och Finland är betydligt mindre, eftersom mindre än hälften av befolkningen bor i stadsliknande kommuner. Programområdet utmärks av en nedåtgående befolkningstrend på grund av nettoutflyttning och sjunkande födelsetal. Befolkning i arbetsför ålder svarar för största delen av utvandringen från programområdet. Det är i första hand unga och högt utbildade människor som flyttar till tillväxtcentra på jakt efter arbete. Befolkningen i norra Norge har emellertid förblivit i stort sett 6

oförändrad och den har till och med ökat i vissa områden (tabell 1). Andelen personer i arbetsför ålder i området skiljer sig åt mellan olika regioner. Den största andelen finns i Murmansk. Antalet barn som är yngre än 15 år är högst i norra Norge, där antalet äldre människor är lägst (tabell 2). Inkomstnivåerna i programområdet ligger betydligt under dem i södra delarna av dessa länder. Skillnaderna i levnadsstandard har ökat i programområdet till förmån för de större befolkningscentrumen. Arbetslösheten är högre i programområdet än i de södra delarna av dessa länder. Om man jämför sysselsättningen från år 2000 till 2004 finner man att trenden är vikande (tabell 3). Tillgången på kompetent arbetskraft till de nya industrier som börjar växa fram är låg i programområdet. Naturliga förutsättningar och resurser Klimatet varierar kraftigt inom programområdet på grund av dess nordliga läge, de stora havsområden som omger Barentsregionen (Norska havet, Arktiska oceanen, Barents hav, Vita havet och Bottniska viken) och bergskedjan Skanderna på gränsen mellan Norge och Sverige. Medeltemperaturen i januari är mellan 10 och 20 C, med något högre temperaturer på den norska kusten. I juli ligger medeltemperaturen mellan +10 och +20 C, med undantag av norra delarna av Norge, där klimatet är något kallare. Närheten till havet ger Murmansk ett mildare klimat. Det mildare klimatet märks särskilt på den norska kusten som värms av Golfströmmen. Huvuddelen av programområdet ligger i det arktiska eller subarktiska klimatområdet. Naturen i området präglas av stora obebodda och orörda vildmarker. Det mesta ligger inom boreal barrskogszon med tundra i de norra delarna. Tecknen på klimatförändringar och globala föroreningar märks tydligt i det arktiska området varför detta är ett viktigt område för klimatforskning. Området utgör en för jorden unik naturmiljö och innehåller arter som man sällan möter på andra platser. Vissa aspekter av den naturliga mångfalden är emellertid hotade och vissa hotade arter och populationer behöver särskilt skydd. De största skogarna är belägna i Lappland och Norrbotten och i södra delarna av länen Murmansk och Arkhangelsk. Skogen växer långsamt på grund av områdets nordliga läge, vilket gör träden extra hårda och ökar värdet för produkter tillverkade av trä från norr. De viktigaste fiskevattnen och bästa vattenbruksområdena ligger i Norska havet, Barents hav och Vita havet. Utanför programområdets kustzoner, framför allt kusterna kring Norska havet och Barents hav, finns några av världens rikaste fiskevatten. De lokala kustsamhällena är beroende av lokal tillgång, och därför försvinner nu många arbetstillfällen på grund av strukturella förändringar inom fiskeindustrin. Förutom havs- och fjordområden utmärks programområdet även av sjöar och floder. Olika mineraler och malmer förekommer i hela programområdet. De rikligaste fyndigheterna finns på Kolahalvön där över 400 förekomster av mineraler, malmer eller olika kemiska ämnen har upptäckts hittills. De exploaterbara naturresurserna i Murmansk område omfattar praktiskt taget alla tänkbara mineraler och hela 68 ämnen som står upptagna i Mendelejevs periodiska system återfinns i området. På Kolahalvön återfinns i själva verket några av Rysslands viktigaste mineraloch malmfyndigheter. Norrbotten har internationellt betydande fyndigheter av järnmalm och Lappland har mineraltillgångar som inkluderar guld och nickel. I Arkhangelsk och Komi finns betydande fyndigheter av bauxit och fluorit, samt värdefulla diamantreserver. Flera delar av Nordland, Troms och Finnmark har olika värdefulla mineralfyndigheter. Det finns stora offshorefyndigheter av olja och gas i Norska havet och Barents hav och onshorereserver i Nenetsområdet. Arktis beräknas innehålla cirka en fjärdedel av världens oupptäckta oljeoch gastillgångar. Den ökande efterfrågan innebär en enorm utmaning för miljöskyddet i samband med utvinning, transport och lagring av olja och gas. Samtidigt innebär detta stora möjligheter till ekonomisk 7

tillväxt i hela programområdet om lokala och regionala organisationer kan vinna kontrakt och uppdrag i samband med framtida investeringar. 2.2. Ekonomisk struktur Den ekonomiska strukturen varierar i området. Industrins genomsnittliga bidrag till BNP i den ryska delen av programområdet är så hög som 50 procent, jämfört med cirka en fjärdedel inom Nordkalotten. Tjänstesektorn är fortfarande svagt utvecklad i de ryska delarna av programområdet. I programområdet finns totalt cirka 130 500 (42/1 000 invånare) företag. Antalet små och medelstora företag varierar i regionen, vilket delvis kan förklaras med olika definitioner och räkningssystem (tabell 3). När man jämför antalet små och medelstora företag i programområdet med informationen från respektive land, kan man lägga märke till att de regionala siffrorna är nästan desamma som siffrorna för hela landet. Delvis överskrider de regionala siffrorna vad som gäller för hela landet (till exempel i Norrbotten och i Finnmark). Primärproduktion Jordbruket i området har marginell betydelse på grund av klimatet och antalet arbetstillfällen inom jordbruket minskar konstant. Trenden har varit tydligast i nordvästra Ryssland. Lappland och Norrbotten har en lång tradition inom skogsbruk och skogsindustri, vilket också börjar bli en växande näringsgren i Arkhangelsk oblast, även om det mesta av skogsprodukterna exporteras oförädlade. Fiske och fiskodling är viktiga näringsgrenar i norra Norge och i länen Murmansk och Arkhangelsk. Flera stora och medelstora fiskodlingar i norra Norge har tillgång till modern odlingsteknik. Fiskeindustrins omstrukturering och det illegala fisket i Barents hav kan allvarligt skada fiskeindustrin i området. För att säkra de lokala fiskesamhällenas fortbestånd måste norra Norge och nordvästra Ryssland utveckla sitt samarbete inom områdena fiskodling, produktförädling och marknadsföring. Renskötsel spelar en viktig roll, framför allt i Lappland och Finnmark. Renskötseln baseras till stor del på naturliga betesmarker. Antalet renar kontrolleras för att motsvara vad naturen klarar av, men Nordkalotten drabbas ibland av brist på lavar, som växer rikligt i de ryska delarna av programområdet. Renskötsel är också viktig i Nenetsområdet och i Lovozero distriktet i Murmansk område. Förädling Metallindustrin är en viktig näringsgren i hela Lappland, Norrbotten och delar av norra Norge. Stora mängder nickel, järn och apatit produceras i Murmansk område, men bara en liten del av råmaterialresurserna som är tillgängliga för områdets gruvindustri exploateras på platsen. Industrisektorn i Lappland, Norrbotten och norra Norge, och i ökande grad i de ryska delarna av programområdet kontrolleras till största delen av ägare utifrån, vilket betyder att vinsterna försvinner från området. Industrisektorn i området har dessutom genomgått kraftiga strukturella förändringar under de senaste åren: olika arbetsmoment har automatiseras, antalet industrijobb (med undantag av gruvindustrin) har minskat och energiutnyttjandet har effektiviserats för att minska miljöbelastningen. Som en följd av detta har sektorn för närvarande tillgång till global spjutspetsteknik och expertkunskap, men de ryska industrierna har inte tillförts ny teknik eller moderniserats i någon betydande grad. Energiproduktion Vattenkraft produceras i hela programområdet med undantag av Arkhangelsk område. Vattenkraften spelar en viktig roll i norra Norge, där nästan all el produceras av vattenkraftanläggningar. Huvud-delen av energin i Murmansk område produceras av kärnkraft. Murmansk exporterar också el till Finland, Troms, Finnmark och ryska Karelen. Nätverket för distribution av energi är emellertid föråldrat och ineffektivt i området. Vindkraft och bioenergi har växt fram som ett alternativ under senare år. Det finns fortfarande flera vindkraftverk på den norska kusten och några anläggningar har även byggts i Norrbotten och Lappland. 8

Olja och gas ökar i betydelse för de norska länen i norr, och framför allt för de ryska regioner som deltar i programmet. Samarbetet mellan norska och ryska intressen när det gäller olja och gas är viktigt och detta samarbete omfattar naturligtvis också de deltagande länderna i programområdet. Privata och offentliga tjänster De offentliga tjänsterna är mer avancerade i de tätt befolkade områdena. Hälsovårds- och utbildningssystemen är i huvudsak väl utvecklade lokalt i samtliga distrikt i området, men de sociala tjänsternas försämring i glest befolkade områden är en källa till ständig oro. Vissa gränsöverskridande samarbetsprojekt har emellertid inletts, till exempel telemedicin, och sjukhusen i gränsregionerna har börjat samarbete kring akutsjukvården. De privata tjänsterna i området kontrolleras ofta av organisationer som är placerade i respektive länders huvudstäder. Ett begränsat antal nordiska banker har lokalkontor i det ryska område som ingår i programmet. Banktjänsterna fungerar bra över gränserna, men försäkringsbolagen är inte lika villiga att försäkra gränsöverskridande verksamheter. Turist- och upplevelseindustrin växer på Nordkalotten och under de senaste åren har de deltagande länderna startat ett fruktbart samarbete inom sektorn. Den ryska dimensionen i samarbetet är fortfarande inte särskilt framträdande, även om det finns stora områden av orörd vildmark, framväxande skidcentra, sportfiske och andra möjligheter till rekreativ turism, förutom österländsk mystik i områdena Murmansk och Arkhangelsk samt i Nenets. Trots det uppenbara behovet av förbättringar av områdets turistinfrastruktur, transporter, hotell och andra resurser börjar det ryska området redan attrahera turister från framför allt Finland och Norge. De små och medelstora företag som är verksamma på Nordkalotten är i regel små företag eller mikroföretag som i regel har färre än fem anställda och som är belägna i stora befolkningscentra. De viktigaste näringsgrenarna är trä- och metallprodukter, livsmedelsberedning, turism, alla sektorer inom högteknologi samt tjänster och handel. Områdets ekonomiska struktur gör att det ofta krävs investerare utifrån för att göra storskaliga investeringar. Skillnaderna i ramvillkor mellan länderna hämmar samarbetet inom såväl den offentliga som den privata sektorn. Den ryska lagstiftningen är relativt ny och förändras fortfarande, och det innebär en utmaning för de ryska och nordiska organisationerna att hålla sig à jour uppdaterad med ryska lagar och förordningar och det sätt på vilket de tolkas av myndigheterna. Relativt sett är organisationerna och företagen i programområdet de mest erfarna inom gränsöverskridande affärsverksamhet i sina respektive länder. Det finns emellertid fortfarande ett behov av att bygga upp gränsöverskridande expertkunskaper i området. 2.3. Infrastruktur De interna Schengengränserna mellan Finland, Sverige och Norge har flera livligt trafikerade gränsövergångar i området och vägförbindelserna är i allmänhet goda. Det finns en internationell gränsövergång mellan Norge och Ryssland vid Storskog/Boris Gleb och två mellan finska Lappland och Ryssland vid Rajajooseppi/Lotta och Kelloselkä. Gränsövergången vid Virtaniemi/- Jäniskoski har i första hand använts för samarbete mellan Enare kommun och Petsamoregionen. (Figur 2) Järnvägsförbindelserna öst-väst är otillräckliga i hela programområdet och det finns ingen järnväg alls i Troms och Finnmark. Järnvägen Tornio-Haparanda mellan finska Lappland och Norrbotten är enbart avsedd för godstransporter. Det finns en järnväg mellan Sverige och Narvik i Norge. Det finns inga direkta järnvägsförbindelser från Nordkalotten till Ryssland, men studier pågår för att förlänga järnvägen Murmansk-Nikel till Kirkenes. Över 80 procent av alla transporter i nordvästra Ryssland sker på järnväg. Finland och Ryssland använder samma spårvidd, vilket underlättar samarbetet. Man beslutade att uppdatera genomförande- och kostnadsstudien av järnvägslinjen Salla-Alakurtti för att börja bygga en anslutning till de ryska och finska järnvägsnäten, vilket också skulle ge en möjlighet att utveckla Barents-korridoren. 9

Flygtrafiken i området går huvudsakligen från norr till söder i de enskilda länderna. Det finns några tvärsgående flyg i regionen men situationen förändras snabbt. Det mesta är passagerartrafik från Nordkalotten till nordvästra Ryssland, även om små mängder gods även levereras från Finland, Norge och Sverige. Det finns fartygsförbindelser från programområdet till andra delar av världen från hamnarna i Bottenviken, Norges kust, Murmansk, Kandalaksja och Arkhangelsk. En betydande del av Rysslands utlandshandel sker över den kommersiella hamnen i Murmansk. Hamnarna i Barentsregionen kommer att spela en mer framträdande roll i framtiden när oljetillgångarna i Barents hav och Karahavet exploateras. Den norra sjöfartskorridoren (NMC) är en av EU:s motorvägar till havs. Den förbinder kustområdena och förstärker den regionala utvecklingen i Nordsjöregionen och det norra randområdet. Den norra öst-västliga korridoren (NEW-korridoren) består av landtransport- och sjötransportsektioner som kopplats ihop i en intermodal kedja genom järnvägs- och hamnterminalen i Narvik. NEW-korridoren fokuserar på handeln mellan Centralasien och Nordamerikanska östkusten och skall därigenom förse denna växande marknad med en hållbar, integrerad transportlösning. (Figur 3) Global, modern telekommunikations- och informationsteknik förekommer allmänt på hela Nordkalotten. Syftet är att få tillräcklig bandbredd för att tillgodose näringslivets behov av telekommunikationer till platser utanför områdets större centra. Öst-västliga gränsöverskridande förbindelser saknas i flera områden på Nordkalotten samt mellan Nordkalotten och nordvästra Ryssland. Bredbandsnät byggs för närvarande också mellan norra Norge och Norrbotten. Strategiska planer och investeringar behövs för att man skall få ett tillräckligt och säkert bredbandsnät i hela programområdet. De mobila telefonnäten är ganska bra i områdena Murmansk och Arkhangelsk, bara de glesast befolkade områdena ligger utanför sändarnas räckvidd. Internetanslutningen till Murmansk och Arkhangelsk är mycket bra. Den täcker samma områden som det mobila telefonnätet och kan användas via mobiltelefon. Situationen i Nenets autonoma distrikt är något sämre. Det mobila telefonnätet täcker endast Naryan Mar och området däromkring. På andra platser är signalen svag. Samtalsavgifterna till utlandet via fast och mobil telefoni är fortfarande höga i den ryska delen av programområdet. Förutom TV och radio har Internet växt fram som en viktig nyhetskälla och flera kollektiva domäner har startats under de senare åren. De domänerna drivs gemensamt inom programområdets olika länder, t.ex. www.euroarctic.com. TV- och radiobolagen i Finland, Sverige och Norge producerar gemensamt program på samiska som kan ses varje vardag i de länderna. Gemensamma samiska TV-program för barn skall startas under hösten 2007, men gemensamma samiska radioprogram har funnits i flera år. Stationerna producerar gemensamma program samt egna program som de kan dela med varandra. 2.4. Utbildning, forskning och kultur År 2004 hade 40,1 procent av befolkningen som var 15 år eller äldre i programområdet gymnasieutbildning och 19,6 procent högskoleutbildning. Det största antalet personer med gymnasie- och högskoleutbildning fanns i Norrbotten och det minsta i Nenets. (Tabell 2) Samarbetet i Barents euro-arktiska region inom högre utbildning och forskning har en lång historia som i första hand bygger på starka bilaterala avtal mellan institutioner för högre utbildning och regionala eller nationella myndigheter. Institutionerna för högre utbildning i regionen är mycket olika vad gäller antalet studenter, akademiska program, ledningsstrukturer, ägande och driftsform. 10

De har emellertid samma vision och står inför samma utmaningar när det gäller att internationalisera kurser och förvaltning, genomförande av Bolognaprocessen, placeringen i de norra randområdena etc. Samarbete i nätverk och gemensam utveckling har spelat en nyckelroll i de dagliga aktiviteterna. Barents utbildningsnätverk bygger på samarbetet mellan tretton institutioner för högre utbildning och forskning i norra delarna av Finland, Norge, Sverige och Ryssland, och man har planer på att utvidga det till att omfatta samtliga 31 institutioner. När det gäller den geografiska placeringen har programområdet Kolarctic ENPI mycket goda förutsättningar att utvecklas till en region med gränsöverskridande samarbete kring specialkunskaper inom utbildning och forskning. Det finns en lång tradition av kultursamarbete och bra, omfattande kulturella tjänster i programområdet. Grundläggande kulturtjänster finns i viss utsträckning tillgängliga i varje kommun. Förutom de offentliga kulturtjänsterna organiserar byar och frivilliga många kulturarrangemang i programområdet. Kulturutbildningen i området håller hög kvalitet. Studenter kan till exempel ta en examen i humaniora vid finska Lapplands universitet, Murmansk Pedagogiska universitet och institutionen för musik och media vid Luleås tekniska högskola. Förutom den kulturella rikedomen från fyra nationaliteter och språk i programområdet har regionen även ett eget unikt kulturarv den enda urbefolkningen i Europeiska unionen. Den befolkningen är samerna i Norge, Sverige, Finland och Ryssland samt nenetsier i Ryssland. Det finns cirka 79 000 samer, inklusive dem som lever utanför programområdet, och cirka 7 200 nenetsier som lever i Nenets autonoma distrikt. Urbefolkningen har historiska rötter som går tillbaka till tiden långt innan de nuvarande nationalstaterna bildades. Deras språk, kulturer, handelsrutiner och status som urbefolkning och minoriteter i samtliga länder, ursprungsdimensionen och deras aktiva deltagande är en naturlig och nödvändig del av det gränsöverskridande samarbetet. 2.5. Miljö och natur Programområdet är ett av de mest tätt befolkade arktiska områdena i världen. Det omfattar de sista, nästan orörda vildmarkerna i Europa, men här finns också svårt förorenade områden. Miljön är extremt känslig för skador från föroreningar på grund av de svåra och stränga naturförhållandena och områdets begränsade förmåga till naturlig rening. Man bör emellertid observera att på grund av områdets storlek, den glesa befolkningen och koncentrationen av industriell aktivitet berör påfrestningen från mänsklig verksamhet endast relativt små områden. Den pågående och planerade olje- och gasutvinningen på land och offshore i programområdet medför särskilda utmaningar vad gäller katastrofberedskap för att garantera miljöskyddet till havs och längs kusterna. Produktion och leverans av flytande naturgas från Hammerfest till den europeiska marknaden inleddes i oktober 2007. Detta är den första industriella gasexploateringen i Barents hav. Den största belastningen på naturen i Nordkalottområdet finner man längs Bottenvikens kuster där också de största industrianläggningarna finns. Otillräckligt renat spillvatten från industrier som släpps ut i floderna på den ryska sidan av gränsen ökar halterna av kemikalier och långlivade organiska föroreningar i de arktiska vattnen. Europeiska Arktis förorenas dessutom av långdistanstransporter. Problemet med försurning avtar i takt med att sjöarna i Barents euro-arktiska region visar tydliga tecken på återhämtning i regional omfattning. Det arktiska övervaknings- och utvärderingsprogrammet publicerar regelbundet miljöstudier, inklusive studier som faller inom programområdet. Renarnas överbetning i finska Lappland och Finnmark orsakar omfattande skador på vegetationen. Många av de miljöproblem som förekommer i Arkhangelsk- och Murmanskregionen beror på ekonomiska handlingar och produktionsstrukturer som har utvecklats utan att man har tagit tillräcklig hänsyn till miljöfrågorna. Situationen har långsamt förbättrats genom åtgärder som 11

vidtagits av myndigheter, miljöskyddsorganisationer och industriföretag. Dessa åtgärder syftar till att modernisera företagen och minska mängderna industriutsläpp som förorenar luft och vatten. Lagren av radioaktivt avfall befinner sig i ett skick som väcker viss oro, trots att myndigheterna i Murmansk område gör stora ansträngningar för att lösa problemet. Bristfällig hantering av spillvatten försämrar kvaliteten på dricksvatten, vilket kräver ännu större uppmärksamhet, eftersom de flesta sjukdomar beror på obehandlat dricksvatten. Vattenproblemen är svårast i speciella industriområden, där befolkningstätheten är hög i jämförelse med resten av detta ganska glest befolkade område. Behovet av att utveckla infrastrukturen för dricksvattenförsörjning är särskilt akut i dessa områden. För att minska förlusten av biologisk mångfald måste man ägna uppmärksamhet åt orsakerna till förlusterna. Det är särskilt viktigt att man säkrar ett ekologiskt utnyttjande av naturresurser inom jordbruk, skogsbruk och fiske. Den hotade, känsliga mångfalden måste skyddas och om möjligt förnyas. Särskilt viktigt är skyddet av utrotningshotade, känsliga biotoper och kulturlandskap som står upptagna på Internationella naturvårdsunionens (IUCN) röda lista över hotade arter. Vattenområden som sträcker sig över gränserna är särskilt viktiga. De största floderna som flyter mellan Nordkalotten och Ryssland är Paatsjoki och Tuulomajoki, som ingick i Interreg- och Tacisprojekt under den senaste programperioden. För att kunna övervaka och förbättra miljön i framför allt dessa områden krävs ett gränsöverskridande samarbete. Målet för arbetet med att motverka klimatförändringen är att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som inte ger upphov till onaturliga klimatvariationer. Detta skall uppnås genom att till exempel erbjuda stöd för att minska utsläppen av växthusgaser och främja användningen av förnybara energikällor. 3 TIDIGARE ERFARENHETER, BEFINTLIGA STRATEGIER OCH RIKTLINJER 3.1. Erfarenheterna från tidigare program för gränsöverskridande samarbete EU-program har genomförts gemensamt i regionerna i norra Finland, Sverige, Norge och nordvästra Ryssland sedan 1996. Programmet Barents II A genomfördes 1996-1999 med en total finansiering på 36 miljoner euro och Kolarctic 2000-2006, ett delprogram inom Interreg III A Nord, genomfördes med en finansiering som uppgick till 61,5 miljoner euro. Programmet Interreg III A Nord 2000-2004 bestod av tre delprogram: Kolarctic, Nordkalotten och Sápmi. Det ryska deltagandet i CBC har finansierats genom Tacis-programmet från och med 1996. Under perioden från 1996 till 2003 har den totala finansieringen av de ryska projekten inom ramen av Tacis CBC Small Project Facility uppgått till ungefär 25 miljoner euro. Av det totala antalet projekt i Ryssland som var 134 var Murmansk andel 14 projekt och Arkhangelsk andel 7 projekt. Grannskapsprogrammen introducerade ett nytt tillvägagångssätt från 2004-2006. Det tidigare Kolarctic-programmet ändrades till Kolarctic grannskapsprogram 2004-2006. Den viktigaste förändringen var att Kommissionens finansiering även gavs till den ryska partnern genom Tacis CBC. En gemensam ansöknings- och projekturvalsprocedur användes för gemensamma projekt, men två finansieringsbeslut fattades rörande EU:s finansiering: ett beslut om Interregmedel av den finska förvaltningsmyndigheten för programmet och det andra av Europeiska Kommissionens delegation i Ryssland om Tacis CBC medel. I Kolarctic grannskapsprogram kunde finansiering från TACIS även användas för att finansiera bilaterala projekt mellan Ryssland och Norge. Halvtidsutvärderingen av programmet Interreg III A Nord genomfördes 2003 och uppdaterades 2005. En av slutsatserna från delprogrammet Kolarctic var att delprogrammet hade stärkt grunden för samarbete mellan EU/EES och Ryssland. Denna förstärkning genomfördes inom flera aktivitetsområden, och den modell som blev resultatet kan betraktas som en gradvis 12

institutionalisering. Samarbetet ledde dessutom till en harmonisering och institutionalisering vad gällde att ställa samma krav på partner från olika områden. Ett viktigt område är att säkerställa att Ryssland får ökad förståelse för kriterierna och formaliteterna kring Interreg-programmen. Inspektörerna påpekade dessutom att en stor utmaning i samband med nästa program kommer att bli att utveckla indikatorer för mjukare mål, eftersom detta är en förutsättning för att dessa mål ska få mer uppmärksamhet när resultaten utvärderas. Systemet med indikatorer bör dessutom förenklas, databasen bör vara operativ innan programmet inleds och kvaliteten på de data som matas in bör prioriteras. Tre huvudprioriteringar angavs i grannskapsprogrammet Kolarctic: företagssamarbete, expertis och välfärd samt programområdets inre funktion. Tre gemensamma ansökningsomgångar avseende Interreg-Tacis finansiering offentliggjordes under 2004-2006. Totalt 41 projektansökningar som inkluderade Tacis-finansiering skickades in och 19 valdes ut av den gemensamma urvalskommittén för grannskapsprogrammet Kolarctic. De flesta projekten (9) finansierades inom insatsområdet Kompetens och välfärd, och de flesta faller inom åtgärden för kultur och välfärd. Huvudsökandena för Interreg-Tacis finansiering har i första hand varit offentliga organisationer, till exempel utbildnings- eller forskningsinstitutioner, kommuner eller statliga organisationer. Av de 19 projekten var huvudsökande en finsk organisation i 16 fall, en svensk organisation i 2 fall och i ett projekt en rysk huvudsökande. Totalt 11 av de 19 projekten var bilaterala (10 Finland-Ryssland och 1 Sverige-Ryssland) och 8 var multilaterala (4 Finland-Sverige-Ryssland, 3 Finland-Norge-Ryssland och 1 Sverige-Ryssland-Norge-Finland). Inga bilaterala ryska-norska projekt har finansierats från Tacis. Inga bilaterala project mella Ryssland och Norge har finansierats från Tacis på grund av många praktiska och strukturella utmaningar. Totalt 161 projekt finansierades från Interreg IIIA Nord-programmets delprogram Kolarctic (Kolarctics grannskapsprogram) mellan åren 2001-2007, inklusive ovan nämnda 19 Interreg-Tacis projekten. Norska partner deltog i 84 projekt, av vilka 40 var bilaterala projekt mellan ryska och norska partner. De erfarenheter som gjorts av det gränsöverskridande samarbetet under senare år beaktades när man utarbetade Europeiska grannskaps- och partnerskapsinitiativets program för gränsöverskridande samarbete. Programmet bygger vidare på det framgångsrika samarbetet och arbetet för ömsesidig nytta genom att utnyttja tidigare erfarenheter, bästa praxis och resultat. Partnerländerna har vant sig vid att samarbeta i de gemensamma processerna för att välja projekt och fatta beslut, trots att kombinationen av olika finansieringskällor (Interreg och Tacis) i det tidigare grannskapsprogrammet orsakade vissa bekymmer. 3.2. Förenlighet med befintliga strategier och riktlinjer Överensstämmelse med befintliga strategier och riktlinjer är av stort värde för Kolarctic ENPI CBC -program. Informationsutbyte och medvetenhet om vilka aktiviteter som stöds i de olika initiativen ska garanteras för att undvika en dubblering. Lissabonstrategin är en åtgärds- och utvecklingsplan för Europeiska unionen som utarbetades av Europeiska rådet i Lissabon i mars 2000. Under 2005 presenterade kommissionen en nystart för strategin genom att fokusera Europeiska unionens insatser på två huvuduppgifter: att erbjuda starkare, långsiktig tillväxt och fler och bättre arbeten. Målet för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning är att modernisera vår ekonomi för att säkra vår unika sociala modell i en tid präglad av allt mer globaliserade marknader, tekniska förändringar, miljöproblem och åldrande befolkningar. Strategin skall också ses mot bakgrund av kravet på hållbar utveckling, som innebär att de nuvarande behoven måste tillfredsställas utan att äventyra kommande generationers förmåga att 13

tillfredsställa sina egna behov. I sina strategiska riktlinjer för gemenskapen för perioden 2007-2013 försöker kommissionen knyta sammanhållningspolitiken och politiken för landsbygdens utveckling närmare till Lissabonagendan, så att prioriteringarna återspeglas i operativa program på nationell och regional nivå. Göteborgsstrategin för hållbar utveckling är en strategi för hur EU skall leva upp till sina långsiktiga åtaganden på ett effektivare sätt för att klara utmaningarna i samband med hållbar utveckling. I strategin bekräftas behovet av global solidaritet och betydelsen av att stärka EU:s samarbete med partner utanför EU, inklusive de länder som nu utvecklas snabbt och som kommer att få stor betydelse för möjligheterna att uppnå en globalt hållbar utveckling. EU:s strategi för hållbar utveckling och Lissabonstrategin för tillväxt och ökad sysselsättning kompletterar varandra. Strategin för hållbar utveckling är främst inriktad på livskvalitet, likställdhet inom och mellan generationer och en enhetlig tillämpning av samtliga politikområden, inklusive interna aspekter. Strategin erkänner den ekonomiska utvecklingens roll för att underlätta övergången till ett hållbarare samhälle. Lissabonstrategin lämnar ett viktigt bidrag till det övergripande målet hållbar utveckling genom att i första hand fokusera på insatser och åtgärder som syftar till att öka konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten och skapa fler arbetstillfällen. EU:s strategiska partnerskap med Ryssland Ryssland är EU:s största granne och kom ännu närmare genom EU:s utvidgning 2004. EU:s huvudsyfte är att samarbeta med Ryssland för att bygga ett äkta strategiskt partnerskap som bygger på de gemensamma intressen och de delade värderingar som både EU och Ryssland förbundit sig till i internationella organisationer såsom FN, Europarådet och OSSE, samt inbördes i det bilaterala partnerskaps- och samarbetsavtalet. Dessa intressen och värderingar inkluderar framför allt principerna demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och marknadsekonomi. EU och Ryssland samarbetar redan inom ett stort antal områden inklusive säkerhet, internationella frågor och mjuka säkerhetshot, till exempel på området för rättsliga och inrikes frågor, miljö och kärnsäkerhet. Partnerskaps- och samarbetsavtalet som trädde i kraft den 1 december 1997 för en inledande period på 10 år utgör den bilaterala grunden för EU:s förbindelser med Ryssland. Vid toppmötet EU-Ryssland i juni 2008 startade förhandlingarna för ett nytt ramavtal som kommer att ersätta det nuvarande partnerskaps- och samarbetsavtalet. Landstrategidokumentet för Ryssland 2007-2013, ett europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrument EU:s viktigaste mål för samarbetet med Ryssland är att utveckla federationens politiska och ekonomiska stabilitet, bevara en stabil energiförsörjning och främja samarbetet på områdena rättvisa, inrikes frågor, miljö och civil kärnkraftssäkerhet. På det viset kan EU bekämpa mjuka säkerhetshot och förstärka samarbetet med Ryssland i södra Kaukasus och de västliga länderna i före detta Sovjetunionen, inklusive att lösa frusna konflikter. EU:s samarbete med Ryssland betraktas som, och har utformats för att stärka, ett strategiskt partnerskap inom följande gemensamma områden: ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område för frihet, säkerhet och rättvisa, ett område för samarbete kring extern säkerhet och ett gemensamt område för forskning och utbildning, inklusive kulturella aspekter. Landstrategidokumentet utgår från att de gemensamma områden som utgör ett utmärkande drag i EU:s politik gentemot Ryska federationen, EU:s grannskapspolitik på bredare basis, EU:s säkerhetsstrategi och dess utvecklingsstrategi förstärker varandra inbördes, och att de tillsammans utgör en stabil och enhetlig strategi gentemot Ryssland. 14

Förbindelserna mellan Norge och EU Genom EES-avtalet utgör Norge (liksom Island och Liechtenstein) en del av EU:s inre marknad. Norge har åtagit sig att genomföra all relevant EU-lagstiftning. Norge har dessutom undertecknat Schengenavtalet och landet deltar i samarbetet kring gemensamma pass- och gränskontroller samt flera andra frågor inom EU:s politikområde Frihet, säkerhet och rättvisa. Norge deltar dessutom på likvärdiga villkor i ett stort antal EU-program och -initiativ, till exempel inom forskning, utbildning och kultur. Genom EES olika finansiella mekanismer, som syftar till att minska de sociala och ekonomiska skillnaderna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall Norge bidra med mer än en miljard euro till de tolv nya medlemsstaterna under en femårsperiod. Den nordliga dimensionen Den nordliga dimensionen är ett verktyg för dialog och samarbete som omfattar Europeiska unionen, Ryssland, Norge och Island. Ramdokumentet för den nordliga dimensionen 1 fokuserar alltmer på nordvästra Ryssland och dess speciella utmaningar och möjligheter för hela området som ingår i den nordliga regionen. Ramdokumentet är ett regionalt uttryck för EU:s och Rysslands gemensamma områden med fullt deltagande från Island och Norge i frågor som är relevanta i regionen. Den nordliga dimensionen stöder regionalt och statligt gränsöverskridande samarbete som ett instrument för att främja den regionala utvecklingen. De prioriterade sektorerna för dialog och samarbete i den nordliga dimensionen är ekonomiskt samarbete, frihet, säkerhet och rättvisa, extern säkerhet, forskning, utbildning och kultur, miljö, kärnsäkerhet och naturresurser samt social välfärd och hälsovård. Aktiviteterna inom den nordliga regionen genomförs av olika aktörer och finansieras från olika håll, inklusive Europeiska unionens befintliga och framtida finansieringsinstrument och program, nationella budgetar, internationella regionala organisationer, internationella finansiella institutioner, regionala och lokala offentliga organisationer och andra offentliga organ. Den nordliga dimensionens viktigaste och mest konkreta resultat är miljöpartnerskapet. Synpunkterna och perspektiven som ligger till grund för konceptet den nordliga dimensionen har beaktats i Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets strategi för gränsöverskridande samarbete 2007-2013. De olika program som ingår i den strategin eftersträvar att kunna garantera synergier med den nordliga dimensionen där det är lämpligt. Detta är särskilt relevant för de prioriterade programmen i den nordliga dimensionen, som i viss mån överensstämmer med de allmänna målen för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets strategi för gränsöverskridande samarbete och det instrumentets olika program. Kolarctic-programmet kan ses som ett uttryck för den nordliga dimensionen. Syftet med Barents-samarbetet är att stödja och främja samarbetet och utvecklingen inom Barentsregionen. Barentsrådet (Barents Euro-Arctic Council, BEAC) och Barents regionråd bildades 1993 vid ett möte med utrikesministrarna som undertecknade Kirkenesdeklarationen. Medlemsområden i Barents regionråd är Arkhangelsk, Murmansk, Karelen, Nenets och Komi i Ryssland, Finnmark, Nordland och Troms i Norge, Norrbotten och Västerbotten i Sverige samt Lappland, Kajanaland och Uleåborg i Finland. Sedan samarbetet startade har flera arbetsgrupper bildats med deltagare från samtliga länder och regioner i Barentsområdet. Barentssamarbetet har sedan 1994 främjat samfinansiering av gemensamma projekt. Barentssamarbetet har visat sig bli ett effektivt drivhus för att utveckla projekt för finansiering genom Grannskapsprogrammet Kolarctic. 1 Ramdokument för den nordliga dimensionen av den 24 november 2006. 15

I Barents regionråds arbete med projekt Barents 2010 har fokus legat på sektorprogram som är tydligt inriktade på tillgången på naturresurser i regionen och som är nära knutna till industrier. Flera arbetsgrupper med medlemmar från varje distrikt i Barentsregionen har utvecklat gemensamma strategier och aktiviteter inom sina respektive områden. Nu skall planerna genomföras i konkreta aktiviteter inom ramen för det kommande projektet Barents 2010+. Dessa projekt skall utgöras av aktiviteter och partnerskap som är relevanta för flera av Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets program för gränsöverskridande samarbete. Barents internationella sekretariat etablerades i januari 2008. Arktiska rådet är ett mellanstatligt forum för att hantera många av de gemensamma problem och utmaningar som de arktiska staterna Kanada, Danmark (inklusive Grönland och Färöarna), Finland, Island, Norge, Ryska federationen, Sverige och USA står inför. Rådet är ett unikt forum för samarbete mellan nationella regeringar och urbefolkningar. Sex internationella organisationer som företräder många av de arktiska urbefolkningarna har status av permanenta deltagare i Arktiska rådet. Miljöövervakning och miljökonsekvensbedömning är viktiga punkter på Arktiska rådets agenda. Rådets strategi uppmuntrar till en löpande dialog bland forskare, utvecklingsmyndigheter, invånare i Arktis och beslutsfattare på politisk nivå. Miljöövervakning och konsekvensbedömningar samt klimatförändringens effekter på de människor som lever i området bygger på den forskning som genomförs under rådets beskydd. Den forskningen tar även hänsyn till urbefolkningarnas traditionella kunskaper. Ett internationellt sekretariat har grundats i Tromsö för att förstärka Arktiska rådet. Det ska verka åtminstone till året 2013 (under perioderna för norsk, dansk och svensk ordförandeskap). Bilaterala samarbetsavtal mellan regionerna på Nordkalotten och i Ryssland Praktiskt taget samtliga deltagande regioner i programområdet i Norge, Sverige och Finland har en lång tradition av avtal om riktlinjerna för samarbetet, och de avtalen är till och med uppdelade i olika sektorer. 3.3. Förenlighet med andra program Samarbete med andra pågående och framtida internationella och nationella EU-finansierade eller nationellt finansierade program är mycket värdefullt för Kolarctic ENPI CBC-programmet och det skall undgå överlappning och stödja aktiviteterna i varje enskilt program effektivare. För att främja en hög effekt av de gränsöverkridande aktiviteterna med möjliga synergier och överenstämmande med projekt och program finansierade genom andra EU-möjligheter men också för att undgå dubblering, kan information om aktiviteter finansierade under de senaste åren bytas mellan direktoraten. Kommissionens direktorat borde konsulteras om de förslag som framläggs inom ansökningsomgångarna. För detta ändamål kommer AIDCO att begära att varje direktorat nominerar en eller flera kontaktpunkter. Det övergripande målet för Karelia ENPI CBC-program är att stärka samarbetet i strategiskt viktiga brancher inom programområdet och att skapa förutsättningar för att fortsätta bedriva praktiskt samarbete. Programområdet omfattar Kainuu, Norra Karelen och norra Österbotten i Finland och Republiken Karelen i Ryssland. Det strategiska målet för Sydöstra Finland - Ryssland ENPI CBC -program är att främja programområdet som en integrerad ekonomisk zon och ett centrum för transport och logistik för att stärka områdets konkurrenskraft och öka dess attraktionskraft för investeringar. Programområdet 16

består av tre regioner i Finland (Sydkarelen, Kymenlaakso och södra Savolax) och två områden i Ryssland (S:t Petersburg och Leningrad område). Programmet INTERREG IV A Nord omfattar områden i Sverige, Finland och Norge. Programmet innehåller ett delprogram Sápmi där de stödberättigade områdena skiljer sig något åt. I delen Nord i programmet är de stödberättigade områdena i Sverige Norrbottens län och kommunerna Skellefteå, Sorsele, Malå och Norsjö i Västerbottens län. Områdena i Finland är Lappland och Norra och Mellersta Österbotten. Områdena i Norge är länen Finnmark, Troms och Nordland. I delprogrammet Sápmi ingår länen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och delar av Dalarna (samebyn Idre) bland de stödberättigade områdena i Sverige. Områdena i Finland är Lappland och Norra och Mellersta Österbotten och i Norge Finnmarks, Troms, Nordlands samt Nord- och Sörtröndelags län och delar av Hedmarks kommun. De aktiviteter som genomförs enligt programmet skall vara inriktade på utvecklingen av näringslivet, forskning, utveckling och utbildning, regional funktionalitet och identitet. Delprogrammet Sápmi skall fokusera på gränslös utveckling. Aktiviteterna i ENPI program skall komplettera aktiviteterna inom INTERREG IV A Nord-programmet och det samiska delprogrammet med den ryska dimensionen. INTERREG-programmet IV A Botnia-Atlantica skall stärka den öst-västliga dimensionen och komplettera den långsiktiga integrationen och samarbetet inom Botnia-Atlantica området för att förstärka tillväxten och en mer hållbar utveckling. Programområdet omfattar regioner från Finland, Sverige och Norge Mellersta Österbotten, Satakunta och Österbotten i Finland, Västerbottens och Västernorrlands län samt kommunen Nordanstig i Sverige och Nordlands län i Norge). Det strategiska målet för Östersjöprogrammet 2007-2013 är att stärka östersjöområdets konkurrenskraft, dess territoriella sammanhållning och dess hållbara utveckling genom att koppla samman resurser över de administrativa gränserna. Programområdet omfattar hela Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige och delar av Tyskland (delstaterna Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Mecklenburg-Vorpommern, Schleswig-Holstein och Niedersachsen). De stödberättigade områdena i partnerländerna inkluderar Vitryssland (fyra områden: Minsk, Grodno, Brest och Vitebsk), Norge (hela landet) och Ryssland S:t Petersburg, Leningrads län, republiken Karelen samt områdena Kaliningrad, Murmansk, Novgorod och Pskov län). Projekt riktade till Barentsregionen (inklusive samarbete med området Arkhangelsk, republiken Komi och den Nenets autonoma distrikt) förutses. Syftet med Norra Periferi programmet är att hjälpa randsamhällen och fjärran belägna samhällen vid Europas norra gräns att utveckla sina ekonomiska, sociala och miljömässiga möjligheter. Målet skall uppnås genom att stödja innovation, företagens konkurrenskraft, tillgängligheten, en hållbar utveckling av samhälle och naturresurser samt kulturarvet. Programmets mål har formulerats i två prioriteringar: 1) att främja förnyelse och konkurrenskraft i fjärran belägna randområden och 2) en hållbar utveckling av naturens och samhällets resurser. Det behöriga programområdet för Norra Periferi programmet omfattar regioner inom EU och icke-medlemsstater. Inom EU är de stödberättigade områdena belägna i Finland, Sverige, Irland, Nordirland och Skottland. I icke-medlemsstater ligger områdena i Norge, Färöarna, Island och Grönland. EU:s strukturfonds Mål 2-program i Finland och Sverige är nationella strukturfondsprogram som utvecklats för att stärka konkurrenskraft och sysselsättning i EU:s medlemsstater. För första gången är det även möjligt att genomföra internationella aktiviteter inom ramen för dessa program. Det geografiska området för strukturfondsprogrammet Regional konkurrenskraft och sysselsättning Övre Norrland i Sverige omfattar länen Norrbotten och Västerbotten. Syftet med programmet är att bidra till att uppnå långsiktigt hållbar tillväxt genom att stärka områdets konkurrenskraft och positionen som en innovativ och framgångsrik region i Europa. Programmet har två insatsområden: Innovation och förnyelse och Tillgänglighet. 17

Det första insatsområdet handlar om att stärka den regionala konkurrenskraften genom att skapa acceptabla förutsättningar för nyföretagande, nya företagare och innovationer. Målet Tillgänglighet innebär att utveckla hållbara transportsystem som underlättar att uppnå målen för transportpolitiken och harmoniserar med det arbete som utförs i EU för de europeiska transportnäten och transnationella transportkorridorer. Ett ytterligare mål är att utveckla en hållbar IT-infrastruktur med god interaktiv kvalitet som skall förbättra livskvaliteten och tillföra regionen ytterligare konkurrenskraft. Det geografiska området för det regionala strukturfondsprogrammet för konkurrenskraft och sysselsättning i Norra Finland omfattar norra och Mellersta Österbotten och Lappland. Programstrategin går ut på att stärka innovativ konkurrenskraft, främja nyföretagande, förbättra tillgängligheten och stärka områdets attraktionskraft. Syftet med programmet är att förbättra norra Finlands möjligheter att förstärka sin position inom såväl internationell som nationell konkurrens och att reagera på strukturförändringar inom näringslivet. Programmet syftar också till att kunna behärska framtida förändringar i befolkningsstrukturen och motverka regional segregering av befolkningen. Närområdessamarbete mellan Finland och Ryssland Det finsk-ryska närområdessamarbetet fokuserar på nordvästra Ryssland, framför allt staden S:t Petersburg, Leningradregionen, Republiken Karelen och Murmanskregionen. Samarbetet regleras av det mellanstatliga avtal som undertecknades av Finland och Ryssland 1992. Den finska statens finansiering har riktats till projekt som i första hand täcker följande sektorer: miljö, jordbruk och skogsbruk, social trygghet och hälsovård, ekonomisk utveckling, rättssystemet, transport och kommunikationer, energi, kärn- och strålningssäkerhet, civilsamhället, utbildning och yrkesträning. Samordning mellan Kolarctic ENPI CBC -programmet och det finska närområdessamarbetet är avgörande för att undvika överlappning. Dessa båda instrument har också goda möjligheter att komplettera varandra och därigenom skapa bredare utvecklingsorgan med tydlig effekt. Det regelbundna utbytet av information mellan programmens administrativa organ bör med andra ord fortsätta. Norska regeringens strategi i norra regionerna I december 2006 presenterade den norska regeringen sin strategi för de norra regionerna som är en nationell strategi med internationella ambitioner. Det övergripande målet är att skapa en hållbar tillväxt och utveckling i de nordligaste regionerna. Politiken syftar också till att utnyttja möjligheterna till ett mer omfattande internationellt samarbete om utnyttjandet av naturresurser, miljöförvaltning och forskning genom närmare förbindelser med Norges nordiska grannar och partner från Ryssland, Europa, Kanada och USA. Bilateralt samarbete mellan Norge och Ryssland Närområdessamarbetet mellan Norge och Ryssland fokuserar på den ryska delen av Barentsområdet, och i synnerhet på Murmansk- och Arkhangelskområdena. Norsk finansiering av gemensamma samarbetsprojekt täcker olika sektorer - från stöd till utveckling av det civila samhället, miljöskydd, kärnsäkerhet inkluderat; utbildning och forskning, social- och hälsovård, energi och industriell utveckling samt hållbar utveckling av naturresurser. Ett särskilt drag i det gränsöverskridande samarbetet är de omfattande människa till- människa kontakterna och samarbetet på gräsrotsnivå. Bilateralt samarbete mellan Sverige och Ryssland Närområdessamrbetet mellan Sverige och Ryssland har fokuset i Nordvästra Ryssland, i synnerhet staden S:t Petersburg, Leningrads område och Kaliningrads område. Störst andel av finansiering har riktats till miljösektorn (avloppsvattenbehandling, energieffektivitet, kärnsäkerhet och begränsning av kärnkraft), men också till utveckling av civilsamhället, social- och hälsosektorn, rättsväsendet och samarbete mellan medborgarorganisationer. 18

Regionala utvecklingsprogram i Finland De regionala utvecklingsprogrammen bygger på den finska lagen om regional utveckling. Dessa program utarbetas i linje med de viktigaste utvecklingsmålen för varje region. Regionala landskapsförbund har ansvaret för att utarbeta och genomföra programmen inom sina respektive regioner. Nyckelriktlinjerna för det regionala utvecklingsprogrammet för finska Lappland har beaktats när Kolarctic ENPI CBC-program för gränsöverskridande samarbete utarbetades. Den nationella regionala utvecklingen i Norge har delegerats till fylkeskommuner. Flera partnersorganisationer samarbetar i det regionala utvecklingsprogrammet för att utveckla den regionala och lokala nivån. Innovation Norge beviljar stöd och lån för investeringar. Norges Barentssekretariat administrerar stödet till projekt inom Barentssamarbetet. Sverige, nationell regional utveckling Länsstyrelserna och de självständiga och kommunala samarbetsorganen i Sverige har det övergripande ansvaret för den regionala utvecklingen, vilket inkluderar att utarbeta ett regionalt utvecklingsprogram. Utvecklingsprogrammet fungerar som ett paraply för andra utvecklingsaktiviteter, till exempel EU:s strukturfonder. Länen planerar infrastruktur- och miljöutvecklingen. Den nationella strategin för konkurrenskraft och sysselsättning utgör grunden för de regionala utvecklingsprogrammen. 4. SWOT-ANALYSER I en SWOT-analys har man identifierat starka sidor, svagheter, möjligheter och hot i programområdet i förhållande till programmets insatsområden (bilaga 1). Grundprincipen för analysen var att identifiera de frågor som är gemensamma för området. Frågor som enbart var relevanta för delar av området utelämnades om de inte var av särskild betydelse. Huvudsyftet med att utnyttja resultaten från SWOT-analysen är att bearbeta de frågor som identifierats som möjligheter och att använda de starka sidorna som ett stöd. Målet är att eliminera svagheter som identifierats genom programmets aktiviteter och att avlägsna eller avvärja hoten. De frågeställningar som framför allt framkom under SWOT-analysen har utvärderats mot bakgrund av deras lämplighet inom ramen för programmet. Utvärderingen har inriktats på om programmet har möjlighet att påverka dessa frågor. Resultatet och effekterna av SWOT-analysen presenteras i inriktningsavsnittet till varje insatsområde, där de viktigaste frågorna förtydligas och där utvecklingen av målen och stödets inriktning inkluderas. Några av de problemområden som identifierats kan inte förändras eller förbättras via programmets aktiviteter. De uppgifterna är mer en fråga om aktiviteter på statlig och inte regional nivå. Även om ett antal sådana frågor identifierades ansågs det lämpligt att ta med dem i SWOT-analysen för att behålla medvetenhet om dem i syfte att underlätta för programaktiviteterna att påverka dem positivt. 19

5. VISION, MÅL OCH GEMENSAM STRATEGI FÖR GRÄNSÖVERSKRIDANDE UTVECKLING Den strategiska ramen för Kolarctic ENPI CBC -program anges i strategidokumentet och de indikativa programmen för Europeiska grannskaps- och partnerskapssamarbetet för gränsöverskridande samarbete 2007-2013. I strategidokumentet anges EU:s allmänna policy och målen för aktiviteterna inom gränsöverskridande samarbete samt vilka kärnfrågor som ska behandlas inklusive de fyra nyckelmålen att främja ekonomisk och social utveckling i gränsområdena, samarbeta för att lösa gemensamma problem, garantera effektiva och säkra gränser och främja lokalt samarbete människa-till-människa. Till grund för strategin ligger också Lissabonstrategin, som fokuserar på ekonomisk, social och miljöbetingad utveckling, samt Göteborgsstrategin. Den gemensamma strategin för gränsöverskridande utveckling tar hänsyn till de identifierade regionala starka sidorna, svagheterna, möjligheterna och hoten inom Kolarctic ENPI CBC programmets område genom att beskriva en vision som skall förverkligas genom att genomföra programmets strategiska målsättning. Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets Kolarctic ENPI CBC -program för gränsöverskridande samarbete har följande gemensamma vision: Programområdet är en stark, väl känd mötesplats för gränsöverskridande samarbete i Barentsregionen som karakteriseras av sin goda livskvalitet. Aktiviteter bör genomföras i enlighet med principerna för hållbar utveckling i området. Programmets övergripande syfte är att minska de olika gränsregionernas randkaraktär och deras problem i samband med det, samt att främja ett multilateralt gränsöverskridande samarbete. Programmet syftar också till att hjälpa regionerna i programområdet att utveckla sina gränsöverskridande ekonomiska, sociala och miljömässiga möjligheter, vilket skall uppnås genom att stödja innovativa gränsöverskridande aktiviteter, tillgänglighet och hållbar utveckling av naturresurser, samhällen och kulturarv. Programmet har följande gemensamma utvecklingsstrategi: Att främja det gränsöverskridande samarbetet inom företag, utbildnings- och forskningsinstitutioner, den offentliga sektorn och bland ickestatliga organisationer genom att bidra till att stärka och skapa nätverk och genom att bygga upp kapacitet. Att underlätta den regionala utvecklingen genom att utnyttja avancerad informations- och kommunikationsteknik samt avancerade transportnät i programområdet och genom att förbättra effektiviteten för gränsövergångarna. Att se till att områdets miljöproblem beaktas och prioriteras genom att höja invånarnas miljömedvetande och miljökunskaper genom ett ständigt samarbete mellan experter, förvaltande myndigheter, näringsliv och organisationer. Att förbättra hanteringen av och allmänhetens medvetenhet om de gemensamma utmaningarna i programområdet genom att skapa effektiva rutiner och utbilda för gemensamma aktiviteter och informationsutbyte. Att förstärka det dagliga samarbetet mellan människorna i programområdet genom att organisera möjligheter till gemensamma aktiviteter. Att bevara och aktivera kulturarvet inom programområdet. Syftet med den gemensamma utvecklingsstrategin för Kolarctic ENPI CBC 2007-2013 -program är att driva programmet i nära samarbete med samtliga deltagande regioner och att välja ut aktiviteter som kan genomföras jämnt mellan samtliga regioner, myndigheter, aktörer och befolkningar. Strategin skall genomföras med hänsyn till principerna i EU:s lagstiftning rörande partnerskap, jämlikhet, hållbar utveckling och informationssamhället. Grundkravet för aktiviteter är programmets 20