Arbetsmaterial 2014-06-13 Socialdepartementet PM Bakgrund om regeringens satsning: Kortare väntetider i cancervården Bakgrund Cirka 60 000 cancerfall rapporteras årligen till Cancerregistret. Könsfördelningen är relativt jämn: 52 procent av fallen är bland män och 48 procent bland kvinnor. Under de senaste två åren har cancerfallen ökat med i genomsnitt 2,1 procent för män och 1,5 procent för kvinnor. Ökningen förklaras till viss del av förändringar i befolkningens åldersstruktur men även av screening och förbättrade diagnostiska metoder. Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken efter hjärtkärlsjukdom, trots en ökad överlevnad. De vanligaste cancerformerna i Sverige är prostatacancer och bröstcancer, vilka utgör cirka en tredjedel av alla cancerfall hos män respektive en knapp tredjedel av alla cancerfall hos kvinnor. Båda dessa cancerformer har även blivit vanligare under de senaste decennierna, liksom bl.a. malignt melanom. Sverige är bland de länder med högst canceröverlevnad inom OECD. Sveriges placering har dock fallit över tid. Vid mätningen 2006 placerade sig Sverige som nummer två bland OECD-länderna jämfört med nummer sju 2011 (Health at a Glance). Även om canceröverlevnaden i Sverige inte har ökat i samma takt som genomsnittet för OECDländerna så har det skett betydande förbättringar även i Sverige. Av Öppna jämförelser av hälso- och sjukvård 2013 framgår det att det finns skillnader mellan landsting i överlevnad och tid till behandling för vissa cancerformer. Överlevnaden i lungcancer varierar, t.ex. betydlig mellan landstingen, det skiljer mer än 10 procent. Motsvarande skillnader i överlevnad finns även för tjocktarms- och ändtarmscancer. Skillnaderna mellan landstingen kan indikera att det finns potential att förbättra överlevnaden generellt genom bl.a. utvecklade arbetssätt.
2 Socialstyrelsen har 2013 (för tredje gången) genomfört mätningar av väntetider för nio olika cancerformer baserat på nationella kvalitetsregister. Någon större förändring av väntetiderna har inte skett sedan den första mätningen 2011. Väntetiderna är fortfarande långa och de regionala skillnaderna är stora. Medianväntetiden för t.ex. prostatacancer är 140 dagar i Västra Götalands län jämfört med 210 dagar i Stockholms län. För flera cancerformer får patienten i vissa delar av landet vänta tre gånger så länge från remiss till behandling som i andra delar av landet. Inget landsting har dock genomgående långa väntetider för de cancerområden som ingår i mätningen. Och det är inte samma landsting som ligger i toppen resp. botten. Tabell 1. Medianväntetid för olika cancerformer (Socialstyrelsen) Sammanfattningsvis tyder spridningen mellan landstingen i överlevnad och väntetider för olika cancerformer att förbättringar inom cancervården är möjliga. I maj 2014 fick Socialstyrelsen i uppdrag att göra en årlig mätning av väntetiderna inom cancervården 2014. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2014. Mätningen ska till viss del fungera som nollbasmätning för satsningen. Den nationella cancerstrategin Sedan 2009 har regeringen avsatt ca 350 miljoner kronor för genomförandet av den nationella cancerstrategin. En central del av strategin har varit att skapa regionala cancercentrum (RCC). Syftet med
RCC är att nå en ökad vårdkvalitet, förbättrade vårdresultat, korta väntetiderna samt att få ett mer effektivt utnyttjande av hälso- och sjukvårdens resurser. Genom regional och nationell samverkan ska RCC bidra till en mer patientfokuserad, jämlik, säker och effektiv cancervård. Flera insatser inom ramen för den nationella cancerstrategin syftar till att få en mer jämlik vård både inom och mellan landsting och regioner. Det sker bland annat genom arbete med nationella riktlinjer och målnivåer. Regeringen har sedan 2011 slutit årliga överenskommelser med SKL om insatser för fortsatt utveckling av stöd inom cancervården. Överenskommelserna har bland annat innehållit insatser för att stärka patientinflytande och utvecklingsarbete. SKL ska bl.a. ta fram en nationell cancerguide riktad till cancerpatienters och deras anhöriga. SKL stödjer också ett arbete för att nyttja den samlade patologiska kompetensen bättre så att ledtider förkortas, kvaliteten i medicinska bedömningar förbättras och patientsäkerheten ökar i hela landet. Regeringen och SKL har dessutom slutit en överenskommelse med innebörd att landstingen ska påbörja arbetet med en nivåstrukturering på nationell nivå för sällsynta och särskilt svårbemästrade cancersjukdomar. 3 Utformning av satsningen 2015-2018 Under perioden 2015-2018 föreslås totalt 2 miljarder kronor (500 mnkr/år) avsättas för att förkorta väntetiderna inom cancervården och att minska de regionala skillnaderna. Satsningen ska bl.a. premiera ett snabbt vårdförlopp mellan remiss och behandlingsstart. Arbetet med att utforma satsningen påbörjas under våren 2014 och fortsätter året ut. Målet är även att satsningen ska bidra till en cancervård som är av ännu högre kvalitet och som bedrivs mer kostnadseffektivt. Kvaliteten ska öka genom bl.a. bättre information, mer delaktighet och tidigare diagnostik. Satsningen ska ha ett tydligt patientfokus och förbättringen ska vara märkbar på individnivå då ett av målen med satsningen är att patienterna ska bli mer nöjda med vården och att deras livskvalitet ska öka. Satsningen ska bygga på det arbete som är gjort inom ramen för den nationella cancerstrategin och de upprättade regionala cancercentrumen (RCC). Medlen som kommer att avsättas för satsningen kommer att vara en kombination av prestationsbaserade medel och stimulanssmedel. Stora delar av satsningen kommer att presenteras i en överenskommelse med SKL.
4 Erfarenheter från Danmark och Norge Det danska systemet med pakkeforløb (standardiserade behandlingsplaner) kommer till viss del fungera som förebild för satsningen. Avsikten med pakkeforløb är att erbjuda ett hjälpmedel vid behandlingsplanering, där diagnostiska och behandlande åtgärder planeras in med bestämda tidpunkter för avstämning och information till patienten. Sedan Danmark införde systemet med pakkeforløb har flera förbättringar konstaterats. Överlevnaden vid cancerdiagnos har ökat, väntetiderna har minskat, liksom de regionala skillnaderna i väntetider. Väntetiderna till behandling av de cancersjukdomar, som omfattas av särskilda väntetidsregler, är väsentligt kortare. Vidare har den allmänna patientnöjdheten i cancervården ökat. Även Norge har påbörjat ett arbete med att ta fram ett system med pakkeförlopp efter den danska modellen och det ska det ska införas 2015, Organisation En nationell expertgrupp En nationell expertgrupp kommer att inrättas med representanter med specifika expertkunskaper inom cancerområdet från bl.a. RCC, professionerna och patientorganisationerna. Expertgruppen leds av en representant från Socialdepartementet och representanterna förordnas genom ett regeringskanslibeslut som även kommer att innehålla en kortare uppdragsbeskrivning. Expertgruppen ska vara rådgivande i frågor som rör satsningens utformning, genomförande och uppföljning. Expertgruppen ska även bidra till att arbetet med satsningen samordnas och förankras. En inledande uppgift är att föreslå vilka ledtider som löpande och automatiskt ska följas på nationell nivå. Expertgruppen kommer ev. till viss del vara delaktig i diskussionen om hur väntetidsmätningen bör genomföras. Deltagare i den nationella expertgruppen Ove Andersson, ordförande Distriktläkarföreningen Mats Bojestig, hälso- och sjukvårdsdirektör Gunilla Gunnarsson, cancersamordnare Sveriges Kommuner och Landsting Katarina Johansson, ordförande Nätverket mot cancer Beatrice Melin, chef RCC norr Mef Nilbert, chef RCC syd Britt Nordlander, överläkare och representant för Svenska läkaresällskapet
5 Cecilia Olsson, specialistsjuksköterska och representant för Svensk sjuksköterskeförening Göran Zetterström, utredare och cancersamordnare Socialstyrelsen Michael Öberg, överläkare och representant för Svenska läkaresällskapet Ett första inledande möte med expertgruppen är planerat till den 18 juni 2014 och tanken är att expertgruppen ska fortsätta att träffas regelbundet. Under hösten 2014 planeras tre möten att äga rum. Det kan även bli aktuellt att adjungera andra berörda personer till expertgruppens möten.