Berggrunden inom Signilskar, Mariehamn och Geta kartblad

SUOMEN GEOLOGINEN KARTTA 1 : 100 000 GEOLOGICAL MAP OF FINLAND 1 : 100 000 KALLIOPERAKARTTOJEN SELITYKSET LEHDET 0034+0043, 1012 ja 1021 EXPLANATION TO THE MAPS OF SHEETS 0034+0043, PRE-QUATERNARY ROCKS 1012 and 1021 Leif Bergman Berggrunden inom Signilskar, Mariehamn och Geta kartblad Signilskarin, Maarianhaminan ja Getan kartta-alueiden kalliopera Summary: Pre-Quaternary rocks of the Signilskar, Mariehamn and Geta map-sheet areas GEOLOGINEN TUTKIMUSLAITOS GEOLOGISKA FORSKNINGSANSTALTEN GEOLOGICAL SURVEY OF FINLAND ESPOO ESBO 1981

SUOMEN GEOLOGINEN KARTTA -- GEOLOGICAL MAP OF FINLAND 1 : 100 000 Kallioperakarttojen selitykset, Lehdet 0034+0043, 1012 ja 1021 Explanation to the maps of Pre-Quaternary rocks, Sheets 0034--'0043, 1012 and 1021 Leif Bergman BERGGRUNDEN INOM SIGNILSKAR, MARIEHAMN OCH GETA KARTBLAD SIGNILSKARIN, MMAARIANHAMIINAN JA GETAN KARTTA- ALUEIDEN KALLIOPERA Summary : Pre-Quaternary rocks of the Signilskar, map-sheet areas Mariehamn and Geta Geologinen tutkimuslaitos - Geologiska forskningsanstalten Geological Survey of Finland Espoo - Esbo 1981

Bergman, L. 1981. Berggrunden room Signilskar, Mariehamn rich Geta kartblad - Si gnilskarin, Alaarianhaminan ja Getan kartta-211eiden kalliopera. Summary : Pre-Quaternary rocks of the SigniIskar, Mariehamn and Geta mapsheer are s. V amen,;eoh inen kettle I : 100 000, Ra/Loperakartloten sehlyksel, '1(13-1 - (10-13 Vi;~)nihkar, 1012.lJaarianhanmina la 1021 Geta. 72 pages, 24 figures and 8 tables. The mapped area is in soud,ww estern Finland and the rocks, principally Precambrian, belong to the Svecokarclidic rock zone, with minor occurrences of post-jotnian diahases and early Paleozoic sediments. Roughly 90,, of the area contained in the neap sheets is covered by- postorogenic granites, mainly rapakis is. On'n in the southern part of the area there are older volcanic amphihnlites and sopracrustal yunrtz-tbldspar schists, which are mixed kith orogenic gneissosc granodiorite- granites. These rock types had been mostly metamorphosed under conditions of amphibolite facies. The postorngenic granites are of two different ages. The older intrusion is a porphvritic granite massif associated with monzonite, and the younger one is rapakivi, which dominates the map sheets. The rapakivi area consists of several texturally and mineralugically different granite varieties, ranging from coarsegrained wihorgites, over pvterlites and granite varieties without ovoids to aplites and quartz porphyries. Postmagmatic grcisenizatiuus occur sproradically- in the rapakivi area. :Along the southwestern rapakivi contact, different diahases arc met with, ranging from tine- to coarse-grained anorthositic varieties. Aarrow Cambrian clastic dykes occur in the rapakivi area and Ordovician limestone outcrops in a small rock, usually just below sea level. The paper is written in Swedish, with figure and tahle captions and sumn arics in Finnish and Fnglish. Lei/ Bergrrean Geologr,rk-nrlnerelogiskr,nmI,tutionen 1110.-l kademi ',,F--)o500 Ahn 50 1 inland ISBN 931-690-147-6 Ilelsinki 1981. Valtiun painatuskcskus

INNEI I,ALL -- SISALTO CONTENTS Inledning 5 Oversikt av berggrunden och dess utveckling 6 Suprakrustalbergarter 10 Kvarts-faltspatskiffer 10 Kalksten och skarn 12,Amfibolit och hornblandegnc s 13 Glimmerskiffer och glimmergnejs 14 Infrakrustalbcrgartcr 15 Orogcna infrakrustalbergartcr 15 Granodiorit (gnejsgranit) 15 Gangbergarter 16 Postorogcna infrakrustalbergartcr 18 Lemlandsmassivct 18 Mlonzonit 20 Porfvrisk granit 21 jam nkornig granit 23 Pegmatit och aplit 24 Basiska gangbergarter 25 Diabas 25 Pvroxcndiabas och anortosit 28 Rapakivio mradct 30 K ontaktforhallanden 30 ylineralogisk ovcrsikt 31 Rapakivivarianter 35 Kemisk sam mansattning 44 Grcisen 50 Postjotniska infrakrustalbergartcr 51 Olivindiabas 51 Sedimentara bergarter 51 Sandsten 51 Kalksten 52 `rittringsbreccior och sprickfvllnader av kalcit 52

4 Tektonik 53 Spricktektonik 53 Mctamorfos 55 Malmuppslag 55 Mineraliseringar i rapakivi 55 Skarn mineraliseringar 56 jarn malm 56 Signilskarin, vlaarianhaminan ja Getan kartta-alueiden kalliopera 57 johdanto 57 Geologinen yleiskatsaus ja kehitys 58 Pintasvntyisetkivilajit 59 Infrakrustiset kivilajit 60 Orogeeniset kivilajit 61 Postorogeeniset kivilajit 61 Lemlandin m assiivi 61 Emaksiset juonikivilajit 62 Rapakivialue 63 Kontaktisuhteet 63 Mineraloginen yleiskatsaus 63 Rapakivimuunnokset 64 Kemiallinen koostumus 65 Greisen 65 Postjotuninen oliviinidiabaasi 66 Sedimenttiset kivilajit 66 Kallioperan rakenncpiirteet ja metamorfoosi 66 Taloudellisia aiheita 67 Summary : Pre-Quaternary rocks of the Signilskar, Mariehamn and Geta mapsheet areas 68 Introduction 68 Supracrustal rocks 68 Infracrustal rocks 68 Sedimentary rocks 70 Structure and metamorphism 70 Refercnser - Viitteet - References

INLEDNING Kartbladen 0034-, 0043 Signilskar. 1012 Mariehamn och 1021 Geta, vilka tacker storsta delen av det alandska afastlandetu och holmarna vid Alands Hav, har tidigare kartlagts i skalan 1 : 200 000 pa slutet av 1800-talet och i skalan 1 : 400 000 i tva repriser pa 1900-talet. Kartbladen i skalan 1 : 200 000 har behandlats i fyra kartbladsbeskrivningar, nr 16 Kumlinge av K. Ad. Moberg (1890), nr 17 Finstrom av Benj. Frosterus och J. J. Sederholm (1890), nr 21 Mariehamn och nr 25 Foglo av Benj. Frosterus (1892, 1894). Oversiktskartorna i skalan 1 : 400 000 over hela Alands berggrund har utgivits av Sederholm (1934) och Edelman, Ehlers och Suominen (1975). Under wren 1952-61 utfordes geologiska undersokningar pa Aland ledda av professor Hans llausen, Abo Akademi. Undersokningarna bekostades av Alands Landsting och resultaten publicerades av Hausen (1964), med en oversiktskarta over,,fastaa Alands berggrund i skalan 1 : 200 000 uppgjord av C. A. Wessman. Undersokningar rorande de postorogena graniterna och deras kontaktforhallanden hat gjorts av Sederholm (1890, 1924), omradets ten nmineraliseringar har undersokts av Bergman (1973 b) och Simskala-omradet av Kullman (1975). Grundstrom och Neuvonen (1969) och Pesonen (1979) har undersokt diabaser bl.a. fran Eckero och l-lammarland med paleornagnetiska metoder. Radiometriska aldersbestamningar av postorogena graniter och blyglans har publicerats av Vaasjoki (1977). Dessutom har Bergman och Lindberg (1979) undersokt blyglansens upptradande och alder inom rapakiviomradet. Den yngsta berggrunden med fossilforande sediment fran kambrisk-ordovicisk tid har undersokts av ett flertal geologer. De kambriska sandstensgangarna beskrevs forst av Frosterus och Sederholm (1890) och senare av flera andra (Tanner 1911, Metzger 1922, Sederholm 1934, Hausen 1946, 1964, Kaitaro 1949, Simonen och Kouvo 1955, Martinsson 1956, 1968, Mattson 1960, Edelman 1964 och Bergman 1976). Kalkstenen som upptacktes pa Lumparn av Asklund och Kulling (1926) behandlas av Metzger (1927, 1960, 1965), Sederholm (1934), Sauramo (1942), Hausen (1946, 1964) och Martinsson (1956). At 1972 inledde en forskningsgrupp fran Abo Akademi, under ledning av prof. Edelman, malmletning inom det alandska rapakiviomradet med malsattningen art klarlagga eventuell forekomst av tennmalmer samt rapakivigraniternas intrusionsmekanism. Projektet, vilket avslutades 1978, bekostades av K. 11. Renlunds Stiftelse

6 for Finlands praktisk-geologiska undersokning och av Finlands Akademi. I samband med denna prospektering nvkarterades det alandska rapakiviomradet och dess kontaktzon vid Alands hav. Prospekterings- och karteringsarbeten utf6rdes tre manader varje sornmar med personal och studerandc fran :Abo Akademi. Foljande personer har dcltagit i undersokningarna : FL Leif Berman 1972-78, stud. Mirja jaanus 1972---73, FK Frcj Kullman 1972-76, FK Bo Lindberg 1975-78, stud. Roger Salmincn 1976 --77, FK Krister Siiderholm 1973-74, KN Peter Aker 1974--75 och stud. Anne Toivonen under en manad 1977. Faltkarteringarna room rapakiviomrader liar huvudsakligen gjorts i skalan I 20 000 med hjalp av grundkartor och flvgbilder. 1 de homogena rapakiviomradcna pa norra och vastra Aland har sjtikort i skalan 1 : 50 000 anvants som underlagskartor. Omradena utanfor rapakivikomplexet i Lemland, Jomala och Hammarland liar karterats i skalan 1 : 10 000 och Skeppsvikomradet i Eckero i skalan 1 : 5 000. Dc olika bergarterna har undersokts i mikroskop och den mineralogiska sammansattningen bestamts antingen genom grow uppskattning eller s.k. point counteranalvser. Analvscrna liar gjorts av forfattaren, FK Bo Lindberg och FK Frej Kullman, och i tabellerna anges den procentuella mineralfordelningen. Fotograherna ar tagna av forfattaren och Bo Lindberg ; kartskisscrna ar renritade av yierja Puumala, iabo Akademi. For att underlatta lokaliseringen anges efter ortnamnen numret pa den grundkarta room vilken lokalen ar belagen. Om flere ortnamn, som uppraknas efter varandra, ar helag na room samma grundkarta, anges kartbladsnumret endast vid det forsta namnet. Prof. Hans Hausen stallde till Abo Akademis forfogande 2,1 kemiska analyser, huvudsakligen av olika rapakivivarianter. Analvserna ar gjorda av prof. 11. B. Wiik och S. Siitonen. Nagra av de rapakiviprov som analyscrats liggcr visserligen utanfor kartbladsomradena, men analvsresultaten publiceras i denna kartbladsbeskrivning for att komplettera helhetsbilden av rapakivigraniternas kemi. OVERSIKT AV BLRGGRUNDFN OCI-I DESS UTVECKLING Berggrunden room kartbladcn 0034 0043 Signilskar och 1012 siariehamn domineras av olika varianter av rapakivigraniter, och morn kartbladet 1021 Geta (Fig. 1) antraffas enbart rapakivigraniter. I sin helhet uppbyggs den alandska skargarden av bergarter som bildats under en tidsperiod pa over en miljard It. Under denna tid liar den geologiska miljon kraftigt forandrats, vilkct aterspcglas i berggrunden. Inom kartbladct 1012 Mariehamn forekommcr bergarter som rcpresenterat sodra Finlands hela geologiska utveckling fran ca 2300-450 m ilj. a r sedan. mom de tre kartbladen kan berggrunden forenklat indelas i fem enhetcr (Fig. 1). De tre aldsta enheterna (1-3) tillhor olika skeden av den svekokarelidiska orogenin cller bergskedjcbildningen, med 1. preorogena och orogena bergarter, 2. tidigt posto-

rogena bergarter och 3. postorogena bergarter. Den fjarde enheten bestar av p ostjotniska diabaser och den ferrite av fossilforande paleozoiska sediment. Fig. I visar schematiskt de olika bergartsenheterna och tabellen deras bergarter. de geologiska tidsperioderna och Den aldsta enheten (aldre an 1900 m iii. a t ) bestar av suprakrustalbergarter (vtbcrgarter), som bildades fore den svekokarelidiska bergskedjebildningen, och nagot ngre orogena djupbergarter (1900--18000 milj. a r ), Sum uppkommit i bergskedjans rotzoner. Den aldsta enheten firms blottad i ett smalt balte vid Alands hav och forekommer som rester innanfor rapakiviomradet utanfor rapakivigransen i Lemland och vastra Eckero. iula dess bergarter ar metamorfa, medan vngre bergarter bibchallir sin ursprungliga karaktar. Adergnejser och migmatitbildande mikroklingraniter, sum at allmanna i den ovriga delen av skargarden, saknas pegmatitganger och -adror ar de enda bildningarna fran dctta skede. Foljande enhet At det s.l:. har nastan helt. Vissa Lemlandsmassivet, soder om Jlariehamn, vilkct bestar,iv tidigt postorogen porfyrisk granit associerad med monzoniter och en jamnkornig granit. Liknande postorogena granitmassiv finns vid Nlosshaga, Seglinge och Ava Fi(,. 1). Dessa, ranitcrs alder ar ca 1840 1800 m ilj. a r (Vaasjoki 1977, s. 26--27). Den tredje enheten bestar av det alandska rapakiviomradet och darmed associerade anortositer och pvroxendiabaser. Rapakiviomradet begransas i oster av linjcn Enklin<ge Foglo och i soder av linjen Lemland- -Mlariehamn- -Eckerii. De vastra och och norra kontaktlinjerna ar inte blottade, varfor rapakiviomradets totala intc kan bestammas med sakerhet. De postorogena 1670- -1620 milj. 'at (Vaasjoki 1977, s. 26 27). utbredning rapakivibergarternas alder it De orogena bergartcrnas upptradande och deras metamorfa karaktar visar omvandlats djupt nere i jordskorpan. Vissa av art de rapakivivarianterna, t. ex. kvarrsporfvrerna, visar att de bildats rclativt nara jordvtan. Vardcra befinner sig dock idag pa samma niva, varfor man waste anta en lang erosionsperiod mellan bildningen av de orogena bergarterna och rapakivin. Frosionen fortsatte och den niva av jordkorpan, sum for narvarande bildar skargardens berggrund, narmade sig jordvtan. Bcrgskedjans forvittringsprodukrer avlagrades som rod sand pa erosionsplattformen under jotnisk tid for ca 140() 1300 m ilj. a t sedan. Enligt Askiund och Kulling (1926) firms pa Roda kon (1012 09 cn vittringsbreccia, som eventuellt ar fran donna tidsperiod. Jotnisk sandsten fiirekommer rikligt som glacialtransporterade losblock ph \land, och har konstaterats forekomma i fast klvft i Bottenviken (Veltheim 1962, AVinterhalter 1972). `Vinterhalter (1969) och Flodcn (1973) har kommit fram till analoga resultat ocksa betraffande Uands Hav. Den norra gransen for sandstensomradet foljer djupgraven i elands f-lav fran I.agskar mot Market, och har utmarkts med grovstreckad linje pa kartan (Fig. 1). Efter den jotniska sedimentationen trangde de postjotniska olivindiabaserna tram 1300 1250 m ilj. h r ) och dessa bildar den fjarde bergartscnheten. Eftcr diabasintrusic~nen hat vi en lucka i kronologin om ca 600--700 milj hr.

x / ENKLINGE 0 n i O, KUMLINGE O O / i \ MOSSHAGA SEGLINGE 0 O 0 " + 4. LUMPARLAND' 0 10 20 30 40 krn 1 k _._. 4 1

N PALEOZOIKUM --- PALEOZOOINEN PALEOZOICUM 5 ORDOVICIUM ORDOVIKI -- ORDOVICIAN KAMBRIUM KAMBRINEN-CAMBRIAN Kalksten - Kalkkikivea - Limestone Sandsten I-Iiekkakivea --- Sandstone PREKAMIBRIUMI - PREKAMIBRINEN PRECAMBRIAN 4 D D POST/OTNISK POSTJOTUNINEN---POST/OINIAN Olivindiabas -- Oliviinidiabaasia - Olivine diabase 3 2 I SVEKOKARELIDISKA OROGENIN - SVI KOKARELIDINEN OROGENL\ --SVEKOKARELIDIC OROGENY + + POSY OROGEN- POSTOROGEENINEN POSTOROGENIC Rapakivivarianter -- Rapakivimuunnoksia Rapakivi varieties TIDIGT POSTOROGEN I "ARKAIS-POSJOROGEENINEN - EARL)' POSTOROGENIC Postorogen monzonit och granit --- Postorogeenista monzoniittia ja graniittia Postorogenic monzonite and granite ALDRF BILDNINGAR - I'ANIIEMPIA MUODOSTUMIA OLDER FORMATIONS Granodiorit Granodioriittia -- Granodiorite Suprakrustalbcrgartcr -- Pintasyntvisia kivilajeja - Supracrustal rocks Fig. 1. Geologisk oversiktskarta over Aland, med berggrunden indelad i fern huvudenheter. De tre karthladen samt djupgraven i Alands Hav (>200 m) har aven utmarkts, med den sannolika nordgransen for den jotniska sandstenen grovstreckad. Tabcllen anger huvudenheternas aldersforhallanden och motsvarande bergarter. Kuva 1. Ahvenamnaan kalliopera ja sen viisi paayksikkoa. Karttaan on merkitty taman selityksen kolme kartta-aluetta ja syvanne Ahvcnanmerella (>200 m) seka paksulla katkoviivalla jotunihick kakiven todennakoinen pohjoisraja. Taulukossa on esitetty paayksikoiden ikasuhteet seka niiden aikana muodostuneet kivilajit. Fig. 1. General bedrock geology of the Aland Islands. On the map are further the three areas included in this description and the deep portion of the Aland Sea (> 200 m) as well as, with a broken line, the probable northern boundary of the Jotnian sandstone. In the table are represented the age relation of the main units and corresponding rocks.

10 Den femte och yngsta bergartsenheten bestar av kambriska och ordoviciska grundhavssediment med aldern 600-435 milj. dr. Rester av de sandstenslager som troligtvis tackte hela Aland firms kvar som sprickfyllnader och underlag till den kalksten, som avlagrades under ordovicisk tid. Kalksten tacker formodligen stora delar av Lumparns botten. Att Lumparnkalkstenen bevarats beror pa att den ligger i en gravsanka och pa sa satt har skyddats mot erosion och mot den senare denudationen under istiden. Losblock av kambrisk sandsten och ordovicisk kalksten patreffas sporadiskt overallt inom kartblads omradena. Blocken har antingen transporterats fran Bottenviken, dar ocksa kambriska--ordoviciska sediment forutom de jotniska forekommer i fast klyft, eller fran hittills ouppteckta forekomser pa Aland. Man har utfort borrningar genom de paleozoiska lagren vid Finngrunden ca 100 km nordvast om Geta (Thorslund & Axberg 1979). Efter ordovicium hojdes Aland troligen over havsnivan och sedimenten eroderades. De jotniska och paleozoiska sedimenten visar att erosionsnivan varit ungefar densamma under de senaste 1400 milj. At, med endast sma forskjutningar over och under havsnivan. SUPRAKRUSTALBERGARTER Omradet har endast tva suprakrustal- eller ytbergartsstrak. Det ena gar fran Statbadarna (1012 02) och Hogskar over Hammarudda (1012 05), det andra svanger i en bage fran Kakan mot Skivgrunden och Hammarudda. Det dr sannolikt fraga om en horisont, vilken blivit uppspjalkt av kvartsporfyren. I ovrigt forekommer suprakrustalbergarterna som restpartier, band och sliror i granodioriten. Kvarts fdltspatskifer Kvarts-feltspatskiffrarna dr finkorniga bandade bergarter med mellanlager och linser av amfibolit, kristallin kalksten och skarn. De ljusa bandens ferg varierar fran blekrod till gra. Bredden pa banden dr fran nagra cm till 5 m, och de tunnas vanligen langsamt ut (Fig. 2). Mineralogiskt bestar kvarts faltspatskiffrarna huvudsakligen av kvarts och Na rik plagioklas samt av nagot kalifaltspat, klorit, epidot, hornblende och biotit. Biotiten dr undcrordnad eller saknas belt. Accessoriskt forekommer titanit, zirkon, kalcit och opaka malmmineral. Pyroxen- och granatforande lager har patraffats pa Statbadarna (1012 02) och Lilla Skivgrund (1012 05). Forutom ovannamnda stallen bar granat observerats endast i skarnomvandlingar pa Hammarudda (1012 05) och Vidskaren (x = 6664,10, y = 432,85). Texturen dr oftast granoblastisk, men t.ex. pa Hammarudda ar kvartskornen rundade i en grundmassa av pigmenterad plagioklas. Kvarts och faltspat bildar grovre anhopningar i ljusa strimmor. Mineralsammansattningcn hos en kvarts-faltspatskiffer visas i tabell 1.

1 1 Fig. 2. Kvarts- altspatskiffer med amfibolitband. Kuva 2. Kvartsi--maasalpaliuske, jossa amfiboliittiraitoja. Fig. 2. Quartz feldspar schist with amphibolite hands. Lilla Skivgrund (1012 05, x - 6663,10, v -- 434,04) Tabell 1. Point counter analyser av Hammarudda omradets suprakrustalbergarter. Taulukko 1. Hammarudda-alueen pintasyntyisten kivilajien mineraalikoostumuksia, maaritetty pistelaskimclla. Table 1. Point counter analyses of the modal composition of supracrustal rocks in the Hammarudda area. 1 2 I 3 I 4 Plagioklas - Plagioklaasi -- Plagioclase 60,6 33,1 52,0 41,7 Kvarts - Kvartsi -Quartq 36,8 6,8 8,2 1,4 Kalifaltspat - Kalimaasalpa - K -feldspar 10,9 2,5 Amfibol - Amfiboli Amphibole 49,2 11,8 40,9 Biotic Biotiitti - Biotite 2,4 2,2 4,8 Klorit - Kloriitti - Chlorite 1,3 1,4 8,2 2,3 Epidot - Epidootti - Epidote 0,4 2,8 5,4 1,1 Titanit - Titaniitti - Titanite 0,5 Apatit Apatiitti -Apatite 1,1 0,4 Opaka - O paakki - Opaque 0,9 3,2 0,9 Pyroxen - Pyrokseeni - Pyroxene 4,8 100,0 1 100,0 1 100,0 1 100,0 1. Kvarts-faItspats kiffer Kvartsi-maasalpaliuske -Quart.Z feldspar schist. Hammarudda, Jomala. x = 6665,90, y = 432,17. 2. Amfibolit - Amfiboliitti -Amphibolite. Hammarudda, Jomala. x = 6666,68, y -= 430,75. 3. Hornblandegncjs - Sarvivalkegneissi- Hornblende gneiss. Vidskaren, jomala. x = 6664,15, y = 432,81. 4. Amhbolit Amfiholiitti -Amphibolite. Vidskaren, Jomala. x -- 6664,07, v - 432,85.

1 2 Vid rapakivikontakten pa Hammarudda (1012 05) ar kvarts--faltspatskiffern en mycket finkorning, narmast halleflintartad bergart. Faltspatkornen ar helt sericitiserade och de morka mineralen kloritiserade. Ca 50 m fran rapakivikontakten, vid en annan hall, ar bergarten annu halleflintartad men faltspaten ar mindre sericitiserad. Kvartskornen ar rundade och endast svagt tryckpaverkade. Fluorit, som ar ett typmineral for rapakivibergarterna, har har patraffats accessoriskt i kvarts-faltspatskiffern och i pyroxendiabasen, samt t.o.m. i granodioriten ca 1300 m fran rapakivikontakten. Kalksten och skarn Kristallin kalksten forekommer som mellanlager i kvarts faltspatskiffcr pa Bakenskar (1012 02), Hogskar, Hammarudda (1012 05) och Lilla Skivgrund samt i amfibolit pa Statbadarna (1012 02). Kalkstcnslagren ar mera utvittrade an omgivningen och har en gropig vittringsyta. Kalkstenen ar ofta oren och uppblandad med skarnmineral och tunna mellanlager av kvarts faltspatskiffer. Lagren ar linsformiga och varierar i tjocklek fran nagra cm till 3 m. Kalkstenen pa Hogskar (1012 02) bildar tunna, nastan belt skarnomvandlade linscr. Fig. 3. Flackigt epidot-granatskarn i amfibolit. Kuva 3. Taplikas epidootti-granaattikarsi amfiboliitissa. Fig. 3. Speckled epidote garnet skarn rack in amphibolite. Vidskaren (1012 05, x - 6664,08, y - 432,85)

1 3 Pa sodra Bakensker (1012 02) har hittats tre horisonter av kalksten och skarn. 1 den nordligaste av dem upptrader mineraliserade partier med magnetit och kovellin samt nagot hamatit, kopparkis och pyrit. Den sodra kalkhorisonten dr uppspjelkt i tre mindre linser. I den vastligaste forekommer en ca 3 m lang slira med zinkblande och blyglans, upp till 10-15 cm bred. Skarnomvandlingar upptrader, forutom tillsammans med kalksten, allmant inom suprakrustalbergarterna som linser eller kortlar, t.ex. pa Trutklobben (0034 1012 15), Hogskar (1012 02), Vidskaren (x -= 6664,10, y = 342,85) och sodra Skivgrund. De vanligaste skarnmineralen dr epidot, diopsid, tremolit och klorit. Pa Vidskaren dr skarnet sereget och bildar ett flackigt lager med utdragna linser av epidot, granat, klorit och kalcit (Fig. 3). 1 granodioriten patraffas skarnlinser oftast tillsammans med amfibolitsliror som pa Utbadan (1012 02) och Vasterklapp (1012 05). Arnfibolit och hornbldndegnejs Inom suprakrustalstraket upptrader amfiboliter eller hornblandegnejser pa Statbadarna (1012 02), Hammarudda (1012 05) och Vidskaren, sydost om Hammarudda. Amfiboliter patraffas ocksa som lager och sliror i kvarts-faltspats kiffrarna och granodioriterna. Amfibolitiska fragment dr vanliga i Lemlandsmassivets bergarter och patraffas sporadiskt i rapakivivarianterna, framst i kvartsporfyrerna och de kvartsporfyrartade graniterna. Amfiboliterna ar medel- till finkorniga morkgra bergarter med mellanlager och adror av kvarts--faltspatskiffer och granodiorit. Det fines ocksa overgangar fran finkorniga amfiboliter till medelkorniga hornblandegnejser. Amfibolitlagren i kvarts-- faltspatskiffrarna dr oftast parallella med bandningen (Fig. 2). Primera vulkaniska strukturcr bar iakttagits pa sodra delen av ostra Vidskaren (x -- 6664,2, y 432,9). Det dr dels agglomeratartade lager av amfibolit och kvarts-- faltspatskiffer, dels finkorniga avkylningskontakter med svagt laminerade strukturer, som kan tolkas antigen som flytstrukturer eller skiktning. Skarn finns i samma horisont, och mot norr overgar amfiboliten i en hornblandegnejs. Amfiboliternas och hornblandegnejsernas mineralogiska sammansattning varicrar (Tabell 1, nr 2-4), men de bestar huvudsakligen av plagioklas och hornblende samt kalifaltspat, kvarts, biotit, klorit, pyroxen och epidot. Biotit finns i varierande mangder och dr i nagra fall det dominerande morka mineralet Accessoriskt forekommer titanit, apatit och opaka malmmineral. Kornstorleken dr vanligen jamn men even hornblende- och plagioklasporfyritiska varianter forekommer, t.ex. pa Vidskaren, svdost om Hammarudda och Stora Skivgrund (1012 05). En fran de ovriga avvikande amfibolit patraffas vid Skeppsvik (Fig. 10), dar bergarten nermast bor klassificeras som en medelkornig metagabbro, dvs. doss suprakrustala ursprung kan ifragasattas. Zonen med metagabbro ar ca 200 m bred och gar fran Notklobb i riktning ostsydost mot rapakivikontakten. Metagabbron dr stallvis

1 4 Fig. 4. Rodgra granodiorit brcccierandc mcta - ibbro och hornblandit. Kuva 4. Punaharmaan granodioriitin breksioira metagabro ja hornblendiitti. / 1g. 4. Reddish, graygranediorite brecciating rttetagabbro and bornblendite. Notklohb (0034-- 1012 15, x 6674,60, c 417,20) bandad ellcr sling och innehaller ctt natverk av tunna, klorit- och epidotfyllda, greiscnliknande sprickor. I gabbron forekommer ytterligare ett strak med hornblenditfragment pa norra Notklobb och Tistronklobb. Bada breccieras i sin tur av granodiorit pa sodra Notklobb (Fig. 4). Glininzerskijfer ocb glimmergnejs Glimmerskiffer och glimmergnejs forekommer som band, sliror och fragment i granodioriterna. De patreffas huvudsakligen Tangs ett balte fran ostra Skogso (1012 05) till Mellangadden (1012 04) saint pa Sandgrunden (1012 02). Glimmergnejserna dr medelkorniga, gra, skiffriga bergarter huvudsakligen bestaende av plagioklas, kvarts och biotit. Acccssoriskt forekommer apatit och opaka malmmineral. I'd ostra Skogso gnejsen morkgra, nagot grovre och innehaller even hornblende och klorit. Egentliga adergnejser saknas i omradet, men i granodioritregionen, omgardad av rapakivi, vid Vasterenga (1012 07 och 10) forekommer adergnejsaktiga bergarter. Adrorna bestar av gra och rod granodiorit, gnejsslirorna av amfibolit.

1 5 INFR,AKRUSTALBERGARTER De tre kartbladen uppbyggs nastan helt av infrakrustal- eller djup- och gangbergarter, som varierar i alder, fran orogena granodioriter till postjotniska olivindiabaser. Som tidigare namnts bestar huvudparten av omradet av olika varianter av rapakivi, medan de orogena granodioriterna och det tidigt postorogena Lemlandsmassivet ligger som en bard mot Alands Hav. De postorogena graniterna kan man indela i tva grupper ; den aldre s.k. Lemlandsgraniten (Hausen 1964), vilken har monzonitiska partier, och den yngre rapakivin bestaende av atta huvudvarianter. Radiometriska alderbestamningar pa Lemlandsgranit fran Ytterklubb, den sydostligaste delen av Bjorko (1012 07), och pyterlitisk rapakivi fran Eckero (1012 03) gay resultatet 1836 resp 1659 m ilj. a r (Vaasjoki 1977, s. 26--27). De ovriga svckokarelidiska infrakrustalbildningarna, framst gangbergarter av olika aldrar, behandlas i den foljd eller alder som faltiakttagelscrna anger. Granodiorit (gnejsgranit) Orogena infrakrustalbergarter :Vied granodiorit betecknas har medel- till grovkorniga bergarter av granodioritisk granitisk sammansattning. De varierar till bade utseende och mineralsammansattning. De upptrader utanfor den sodra rapakivikontakten fran Skeppsvik (0034-- 1012 15) till Klobbaklintar (1012 04) samt innanfor rapakiviomradet som restparticr. Det storsta av dessa, ca 7 X 3 km, ligger i sodra Lemland, fran Bergskaren (1012 07) till Apalholm (1012 10), med tva mindre omraden vid Kopnas (1012 07) och Morko. \ndra restparticr finns i vastra Eckero, vid Hoggrunden (0043 10) och Inre Borgen. Utanfor den ostra rapakivikontakten, som toper fram i Ledfjarden (1012 10), patraffas de yttersta hallarna av ett storre granodioritomrade, belaget i vastra Foglo. Karakteristiskt for granodioriterna ar den utpraglade skiffrigheten samt forekomsten av band, sliror och rester av aldre suprakrustalbergarter, framst amfibolit. Texturen ar oftast porfyroblastisk. Granodioriterna kan indelas i tva huvudgrupper : 1. en gra till brungra variant, som innehaller rikligt med sma amfibolitiska fragment, utdragna i skiffrighetens riktning och 2. en rod gnejsgranitisk variant, i vilken fragment nastan helt saknas. Mineralsammansattningen hos dessa tva huvudvarianter framgar av tabell 2. Den roda gnejsgraniten innchaller huvudsakligen kvarts, kalifaltspat och plagioklas saint nagot klorit, biotit och opaka. Granodioritcn ar plagioklasrik och har 20-40 i, morka mineral, framst biotit men ocksa hornblende, pyroxenen, klorit och opaka mineral. Fluorit bar patraffats accessoriskt i gnejsgraniten pa Hammarudda. Rod homogen gnejsgranit upptrader fran Rankgarden (1012 05) till Karingklubb samt pa Hammarudda, Stengrunden (1012 02), Ostersten och nordligaste delarna av Skeppsvik (Fig. 10). Pa Hammarudda (1012 05) ar gnejsgraniten ofta skjuvad och

1 6 Tabell 2. Point counter analyser av tre orogena infrakrustalbergarter. Taulukko 2. Kolmen orogeenisen syvakivilajin mineraalikoostumus, maaritetty pistelaskimella. Table 2. Point counter analyses of the modal composition of three orogenic infracrusial rocks. 1 I 2 3 Plagioklas - Plagioklaasi Plagioclase 20,7 15,8 34,3 Kvarts - Kvartsi -.Quart, 46,4 40,7 19,6 Kalifaltspat -- Kalimaasalpa - K-feldspar 32,3 42,1 8,9 Biotit - Biotiitti - Biotite 0,3 21,7 Klorit -- Kloriitti - Chlorite 0,4 0,6 3,1 Pyroxen - Pyroksceni - Pyroxene 9,9 Opaka - Opaakki - Opaque 0,2 0,5 2,5 100,0 1 100,0 1 100,0.. 1. Gnejsgranit - Gneissigraniitti - - Gneusose granite Hammarudda, Jomala, x =- 6665,25, v 431,20. 2. Gnejsgranit - Gneissigraniitti - Gneioose granite Lilla Bcrgskar, Lemland, x - 6656,52, y 447,95. 3. Granodiorit - Granodioriitti ---- Granodiorite. Lilla Bergskar, Lemland, x 6656,47, v -- 447,90. mylonitiscrad, stallvis paminnande om kvarts faltspatskiffer. Rodgra, grov och stanglig gnejsgranit ar dominerande pa norra Hogskar eller Malskar (1012 02). Granodioriten overgar ofta gradvis i gnejsgranit utan skarpa kontakter, t.ex. pa Tvegskar (1012 07) dar norm delen av holmen bestar av gra granodiorit, som mot soder overgar i gnejsgranit. I samma otnrade patraffas ocksa do tva varianterna vaxellagrande. Lagrens maktighet varierar fran nagra cm till 30--40 m. Dar lagren ar tunna far bergarten ett gnejsartat utseende. Typlokaler ar Lilla Bergskar och Malskar. Pa Malskar varierar lagrens maktighet fran 0,5 m till 20 m och mot holmens sodra delar blir gncjsgranitlagren finkornigare, paminnande om kvarts - faltspatskiffer. Det enda stallet dar en tvdlig intrusiv kontakt har iakttagits mellan de tva varianterna ar norra Skeppsvik (Fig. 10). Brecciebildningar saknas, vilket i allmanhet ar fallet aven dar granodioriten eller gnejsgraniten ar i kontakt med aldre bergarter. Till undantagen hor sodra stranden av Notklobb (0034+1012 15), dar rodgra granodiorit breccierar metagabbro och hornblandit (Fig. 4). Den kcmiska sammansattningen hos gnejsgraniten fran Skeppsvik har publicerats av Sederholm (1934, s. 21). Gangbergarter Alla ovannamnda bergartcr skars av olika slags gangar, av bade granitisk och amfibolitisk sammansattning. De granitiska gangarna ar mestadels finkorniga apliter eller grovkorniga pegmatiter. Apliter och pegmatiter. Dessa ar antingen vindlande, slirartade adror eller raka gangar, som skar de aldre bcrgarternas strukturer. Bredden varierar fran ett tiotal cm upp till nagra meter. Till fargen ar apliterna blekroda roda, medan pegmatiterna ar rod vitsprackliga.

1 7 Apliter forekommer rikligare i granodioriterna i Lemland, medan pegmatiterna dominerar i vaster mot Eckero. Pa Sandgrundens (1012 02) tva sydligaste holmar bildar pegmatiten storre partier. I denna pegmatit finns radioaktiva mineral, vilka dock inte narmare undersokts. En del av apliterna och pegmatiterna tillhor de postorogena bildningarna, och t.ex. pa Skogso (1012 05) finns pegmatiter i tva generationer. Den aldre genomskars av Lemlandsgranitgangar, medan en gang av Lemlandsgranir i sin tur korsas av den yngre pegmatitgenerationen. 3 128101111w Fig. 5. Sammansatt amfibolitgang i granodiorit. Kuva 5. Amfiboliittiseosjuoni granodioriitissa. Fig. 5. Composite amphibolite dyke in granodiorite. Notklobb (0034+1012 15, x = 6674,58, y == 417,23)

1 8 Amfibolitiska gangar. I granodioriten pa holmarna vid Mellangadden (1012 04) och i Skeppsviksomradet (0034-1012 15) finns saval band och sliror parallella med skiffrigheten som skarande gangar av amfibolitisk karaktar, vilka visar att de uppkommit vid olika tider i den geologiska utvecklingen. Fig. 5 visar en sammansatt gang i granodiorit fran sodra stranden av Notklobb, Skeppsvik (0034+1012 15), med tva amfiboliter av olika alder. Den aldre gangen bestir av amfibolitiska fragment i en granodioritisk mellanmassa, med fragmentens langsaxlar snett mot gangens strykning. Langs den sodra kontakten har sedan en ny gang trangt in. Likartadc gangar, bade sammansatta och enkla, beskrivs ingaende av Sederholm (1934, s. 17-24). Suominen (1978) har inom kartblad 1011 Lagskar utfort en detaljerad undersokning av de olika amfibolitiska gangarna och indelat dem i lamprofyrer och metadiabaser. Den kemiska sammansattningen av en amfibolitisk lamprofyrgang fran Trutklobben (00341012 15) ges av Sederholm (1934, s. 21). Postorogena infrakrustalbergarter 1.ernlandsmassit;et Lemlandsmassivet bestar av en serie intrusivbergarter : monzonit, porfyrisk granit och jamnkornig granit samt aplit- och pegmatitgangar. 1-luvuddclen av massivet Fig. 6. Rundadc monzonitfragment i porfvrisk granit. Kuva 6. Pvoristvncita monzoniittifragmentteja porfyyrisessa grani 1 ig. 6. Rounded mongotite fragments in porphyritic granite. Jarso, Langnas (1012 07, x = 6656,03, y -- 443,70)

1 9 Fic. 7. Fragment av porfyrisk granit och J, iiejs i jamnkornig I.emlandsgranit. Kuva 7. Porfvvrisen graniitin ja gneissin muodostama fragmentti tasarakeiscssa Lemlandin graniitissa. if. Fragment composed of porp/aritic,granite and gneiss in even,grained Lemland granite. Getskarsgrundct (1012 07, x -- 6658,74, v - 446,68) stracker sig i nord svd fran Svin6 (1012 08) till Lilla Batskar (1012 07), med en ca 4 km lang sidogren fran Bj6rk6 till Kuggholm. De 6stra delarna av massivet at uppspjalkta av rapakivigraniterna och bildar mindre restpartier i dessa pa Granholm (1012 08), Rabbskar (1012 07) och Rodo saint vid Kopnas och nagra sma holmar slider oni,jarso. Kontakten mot de aldre bergarterna ar blottad endast pa ctt fatal stallcn, t.ex. Skogs6 grund (1012 04) och Kuggholm (1012 07). Den ar alitid skarp och genomskarande och ingen plastisk deformation av sidoberget har observerats, i motsats till vad fallet ar for granitmassiven vid Ava och Seglinge (Kaitaro 1953, Bergman 1973 a, Bjork 1976) och eventuellt ocksa vid MM'Iosshaga (Sjoblom 1978). Skarpkantade fragment ar stallvis vanliga i Lemlandsmassivet. Kontakterna mellan Lemlandsmassivets olika bergarter ar skarpa och entydiga, vilket gor att deras inbordes aldersfdrhallande kan bestammas. Intrusionen b6rjade med monzoniter, som breccieradcs och trasades sunder av den porfyriska graniten. Monzonitfragmentcn ar dels skarpa, dcls rundade klumpar (Fig. 6) vilket antyder att monzoniten annu var plastisk nar den porfyriska graniten trangde in. IHarefter intruderade den jamnkorniga graniten, som skarpt genomskar de bada aldre derivaten (Fig. 7). Bilden visar ett fragment av gnejs och porfyrisk granit i jamnkornig granit,

2 0 dar den porfyriska graniten forst trangt igenom gnejsen, nastan vinkelratt mot bandningen. Sedan har den jamnkorniga graniten intruderat och fragmenterat den aldre kontakten. De yngsta bergarterna tillhorande Lemlandsintrusionen ar apliter och pegmatiter, vilka upptrader som gangar. Pa de flygmagnetiska kartorna framtrader lava-, Seglinge- ovh Mosshagamassiven som tydliga anomalier, medan Lemlandsmassivet inte gor det. Fyra susceptibilitetsmatningar av porfyrisk granit fran Lemlandsmassivet gav vardena (K s `, 10 --,) 12, 280, 704 och 773 mot 3041, 5389 och 5315 av Ava-, Seglinge- resp. Mosshagagraniterna. Motsvarande varden av tva monzoniter fran Lemland var 8096 och 10774, medan en monzonit fran Ava gav vardet 17297. Dessa susceptibilitetsmatningar av de olika massiven visar att Lemlandsmassivet har betydligt Iagre varden an de ovriga massiven, vilket forklarar avsaknaden av ett magnetiskt anomalimonster. Mon,onit Monzoniten ar en medelkornig brun till morkt brun eller brungra bergart, som stallvis innehaller spridda stora korn av kalifaltspat. Den ligger i en relativt homogen 7 X 2 km Lang horisont fran Svino (1012 08) till Jarso (1012 07), men genomtrangs och breccieras av den porfyriska graniten. I omradena av porfyrisk granit pa ovannamnda holmar ar monzonitfragment mvcket vanliga. I ovrigt forekommer monzoniten som mindre omraden longs massivets kontakter. Till sin mineralsammansattning varierar monzoniterna, som tabell 3 visar. Den kemiska sammansattningen framgar av analvs l, tabell 4. Enligt den internationella rekommendationen for klassificering av magmabergarter (TUGS, 1973) horde Lemlandsmassivets monzoniter kallas granodioriter, kvartsmonzodioriter eller kvartsmonzoniter. Benamningen monzonit infordes av Kaitaro (1953) i hans undersokning av Avamassivet, som ett allmant namn for de tidigt postorogena massivens basiska derivat, och anvands oven i denna beskrivning. Huvudmineralen ar plagioklas, kalifaltspat, kvarts, hornblende och biotit. Titanit, apatit och opaka forekommer rikligt. Pvroxen har Oven patraffats. De morka mineralen utgor vanligen 20-40,, av bergarten. Texturen ar smaporfvrisk, stallvis ofitisk. I monzoniten, t.ex. pa Botesholm, 500 m sydvast orn Rabbskar, finns rundade korn av kvarts, ofta omgivna av en hornblandemantel. Kvartskornen ar upp till 5 mm stora och hornblandemanteln 1-2 mm tjock. Samma textur har ocksa iakttagits i Mosshagamassivets monzoniter. Den or ovanlig och har i ovrigt endast observerats i den kvartsporfyrartade rapakivin. Stora kalifaltspatkorn (inns rikligt i de breccierade och fragmenterade partierna, speciellt longs sprickor. Ocksa monzonitfragmentens kanter ar ibland korroderade av faltspatkornen. Hydrida varianter av monzonit och porfyrgranit forekommer t.ex. pa Inre Pungo (1012 07), dar hybriden breccierar monzoniten. Dessa breccieras i sin tur av normal porfyrgranit. Detta visar att intrusionen skett i flera pulser.

Tabell 3. Point counter analyser av Lemlandsmassivets hergarter. Taulukko 3. Lemlandin massiivin kivilajien mineraalikoostumuksia maaritetty pistelaskimella. Table 3. Point counter analyses of the modal composition of rocks of the Lemland massif. 2 1 2 3 7 8 Kalifaltspat - Kalimaasalpa --- Kfeldspar 22,9 20,1 17,3 12,3 39,1 65,4 46,9 35,1 35,3 Kvarts - Kvartsi -Quartz.... 20,4 22,2 17,5 10,2 15,6 16,2 21,3 35,0 30,7 Plagioklas - Plagioklaasi ---- Plagioclase 39,9 34,0 44,1 38,8 36,7 15,0 23,9 26,1 31,4 Hornblende -- Sarvivalke -- Hornblende 4,7 12,3 6,6 11,7-1,0 Biotit -- Biotiitti - Biotite 6,8 4,2 8,1 16,7 3,3 0,8 0,5 0,7 0,1 Klorit - Kloriitti -- Chlorite 0,4 0,6 0,2 1,1 0,8 0,8 3,7 2,7 1,3 Titanit - Titaniitti - Titanite 1,9 2,3 3,2 2,6 1,6 0,1 2,3 - Apatit-Apatiitti-Apatite... 0,9 1,3 0,3 2,3 0,8-0,5 0,4 Opaka - Opaakki - Opaque 2,1 3,0 2,7 4 0 1,6 0,7 0,9-0,8 Ovrigt - Muut - Others - - 0,3 0,5-0,4 1100,0 1100,0 1100,0 1 100,0 1 100,0 1 100,0 1100,0 1100,0 1 100,0 1. Monzonit Monzoniitti - - Mon.ponite. Jarso, Lemland. x >- 6655,00, y - = 443,69. 2. Monzonit - Monzoniitti - _17onZonite. Gulskar, Lcmland, x _ 6657,30, v - 446,73. 3. Monzonit- Monzoniitti---Mon7onite. jarsii, l.emland. x - 6657,00, y 444,28. 4. Monzonit - Monzoniitti - MonZonite. Nato, Lemland. x = 6659,22, y - 442,67. 5. Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - Porpbyritic granite. Bergo, Lemland. x = 6658,20, y = 442,96. 6. Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - - Porphyiiticgranite. Fspholm, Mariehamn. x - 6661,90, y -= 441,88. 7. Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - Porphyritic granite. Bergo, l.emland. x = 6658,10, v -- 442,73. 8. lamnkornig granit -'fasarakeinen graniitti-even-grained granite. Skedholm, Lemland. x 6657,54, y = 443,88. 9. lamnkornig granit--tasarakeinen graniitti Even-grained granite. Skedholm, Lemland. x - 6657,52, v -- 443,90. Porfyrisk granit Huvuddelen av Lemlandsmassivet uppbyggs av en grovkornig, brunrod till rodgra granit med story korn av kalifaltspat. Dcssa At - vanligen rektangulara, 0,5--1 cm breda och 1,5-3 cm langa, men even rundade korn med en diameter pa upp till 4 cm forekommer. I de aldre bcskrivningarna kallas den porfyriska graniten faltspatporfvr (Frosterus 1892, Sederholm 1924). lloplakta skjuvsprickor och -zoner ar vanliga i synnerhet i kontaktomradena och morka sliror upptrader sporadiskt. Faltspatkornen At parallellorientcrade och fragment av aldre bergarter ar stallvis vanliga. Pa kartan har parallcllorienteringen utmarkts med skiffrighctstecken. Parallellstrukturen ar oftast konform med kontakterna och fragmentens langsriktningar (Fig. 8). Utanfor massivet forekommer den porfy riska graniten sour skarpt genomskarande gangar pa Kobbaklintar (1012 04), Marbadan, Skogso (1012 05) norra Bergskaren (1012 07) och Kuggholm. Aven i dessa gangar ar faltspatkornen orienterade parallellt med kontakterna.

2 2 Tabell 4. Kemiska analyser av Lemlandmassivets bergarter. Taulukko 4. Lemlandin massiivin kivilajien kemiallisia koostumuksia. Table 4. Chemical analyses of rocks of the Lemland massif : 1 2 4 SiO, 51,80 67,45 68,60 70,80 71,57 T10 2 1,80 0,63 0,62 0,96 0,25 \1,0 3 15,41 14,89 13,50 13,53 14,27 Fe2 0 3 5,79 3,19 2,00 0,89 2,03 FeO 4,70 1,03 1,20 1,60 0,63 MnO 0,16 0,06 0,04 0,02 0,04 MgO 4,91 1,42 1,20 1,02 0,59 CaO 6,43 1,54 1,70 1,46 0,60 Na.,O 2,81 2,82 2,90 2,88 2,74 K.,O 2,95 5,15 5,20 5,70 5,79 P,O 1,14 0,18 0,13 0,22 0,06 CO 0,00 0,05 0,02 H 2 O - 1,51 0,91 1 0,63 0,63 H 2O- 0,27 0,30 f 1,06 0,22 0,28 S 0,04 0,01 -- 0,00 99,72 99,63 98,15 99,93 99,50 Ba 0,29 0,24 0,15 0,14 Rb 0,007 0,016 0,023 Sr 0,163 0,065 0,10 0,025 Zr 0,044 0,039 -- 0,021 U>'eigbt norm Q 6,31 26,21 26,50 27,91 31,31 or 17,45 30,48 30,73 33,68 34,29 ab 23,78 23,86 24,54 24,37 23,18 an 20,71 6,84 8,21 5,81 2,82 C 2,16 0,09 0,49 2,49. cn 10,58 3,54 2,99 2,54 1,47 fs 0,95 0,66 fcn 1 64 difs 0,15 I NX, () 2,02 -- - mt 8,39 1,65 2,20 1,29 1,44 il 3,42 1,20 1,18 1,82 0,47 hm 2,05 0,48-1,04 ap 2,70 0,43 0,31 0,52 0,14 z 0,09 0,08-0,04 cc - 0,11 --- 0,04 py 0,07 0,02 fern 29,93 9,00 7,16 6,83 4,60 Qul 13,28 32,53 32,41 32,47 35,27 Or ' 100 36,71 37,84 37,58 39.18 38,62 \bj 50,01 19,62 3001 28,35 26,11 Qu) 9,26 29,99 29,45 30,41 34,18 A Or b 100 _. 25,57 34,83 34,88 27,30 34,15 27,28 36,70 26,56 37,43 25,31.\nj 30,34 7,83 9,12 6,33 3,08 1. Monzonit - Monzoniitti - Mon7onite. Natd, Lemland. x - 6659,22, v = 442,67. Anal. C. Ahlsved, och C. Backman. 2. Porfyrisk granit - Porfyyrinen graniitti - Porphyritic granite. Bergd, Lemland. x - 6658,20, y -- 442,96. Anal. C. Ahlsved, och C. Backman. 3. Porfyrisk granit - Porfvyrincn graniitti - Porphyritic granite. Ytterklobb, Lemland. x - 6655,50, y = 446,80. Anal. OY Partek AB, R. Ikonen. 4. Porfyrisk granit - Porfvvrinen graniitti - Porphyritic granite. Nyhamn (1012 07), Lemland. (Sederholm 1934, s. 51). 5. Jamnkornig granit - Tasarakeinen graniitti -Even grained granite. Skedholm, Lemland. x -- 6657,52, y - 443,90. Anal. C. Ahlsved, och C. Backman.

2 3 Fig. 8. Parallel lstruktur i porfyrisk granit kring ett fragment. Kuva 8. Suunnittumista porfyyrisessa graniitissa tumman fragmcntin vmparilla. l o. 8. Parallel orientation around dark fragment in porphyritic granite. Idskir (1012 07, x - 6656,30, v = 441,44) Den kemiska sammansattningen framgar av analyserna 2-4, tabell 4. Mineralogiskt bestar den porfyriska graniten huvudsakligen av kalifeltspat, plagioklas och kvarts (Tabell 3). Som tabellen visar, varierar halterna av kalifaltspat och plagioklas mycket. Det beror framst pa att bergarten stallvis ar mycket grovkornig, mcd slumpfel vid bestamningen som resultat. Kalifeltspaten kan mojligen vara ortoklas, for den saknar mikroklincts typiska gallerstruktur, vilken daremot patraffas i lava-, Seglingeoch Mosshagagranitcrna. Halten av morka mineral ar under 10 ~, mcd biotit och klorit som de vanligaste. Hornblende forekommer, och dominerar i vissa fall over biotiten. Titanit, apatit och opaka mineral forekommer stallvis rikligt, och ovriga accessoriska mineral ar fluorit, zirkon, epidot, kalcit samt mojligen metamikt allanit. Titanit ar ctt karakteristiskt mineral i de tidigt postorogena graniterna, men saknas nastan helt i de alandska rapakivigraniterna. Jarnnkornig granil Den jamnkorniga graniten ar en smakornig blekrod bergart, som i felt kan skiljas flan den jamnkorniga rapakivin genom forekomsten av tunna, ljusgra grona hoplakta skjuvsprickor. Graniten patraffas endast nara massivets ostra kontakt vid Nato (1012 07), Bergo och Jarso samt som ett restparti i rapakivi vid Kopnas.

2 4 Den jamnkorniga graniten bestar till over 95 % av kalifaltspat, kvarts och plagioklas (Tabell 3), med nagot biotit och klorit. Hornblende forekommer vid kontakten mot den porfyriska graniten pa Sengrund (1012 08). Accessoriska mineral ar apatit, opaka, titanit, zirkon, fluorit och troligtvis metamikt allanit. Mikroskopiskt skiljer sig denna bergart fran den jamnkorniga rapakivin genom att kvartsen ar tryckpaverkad och att granofyrisk textur saknas. Tabell 4 visar den kemiska sammansattningen hos nagra av Lemlandsmassivets bergarter. Huvudelementen som anrikas mot slutet av intrusionen, dvs. i den jamnkorniga graniten, ar kisel och kalium. Natriumhalterna ar oforandrade medan halten av de ovriga elementen minskar. Bland sparelementen finner vi pa liknande satt en okning av rubidium och en minskning av barium, strontium och zirkon. Pegmatit och aplit Lemlandsmassivet innehaller gangar av aplit och grovkornig pegmatit. I synnerhet vid massivets nordvastra rand forekommer i/2-2 m breda pegmatiter rikligt. 1 de fiesta av dem patraffas ett radioaktivt mineral, som sannolikt ar allanit. Allanit ar ett epidotmineral, som innehaller sallsynta jordartsmetaller samt uran och thorium. Det radioaktiva sonderfallet okar mineralets volym, och radiella sprickor uppstar runt Fib;. 9. Radiellt spriekmonster runt allanitkorn. Kuva 9. Sateittaista rakoilua allaniittikiteiden ymparilla. Fig. 9. Radial figuring around allanite crystals. Skogso grund (1012 05, x -- 6666,0, y -- 438,15)

mineralkornen. Fig. 9 visar en allanitrik pegmatit fran Skogso grund (1012 04, 05), med det karakteristiska radiella sprickmonstret runt allanitkornen. Pegmatiterna genomskars pa manga stallen av apliter, vilka utgor en yngre intrusionsfas. De ar vanligen ca 10 cm breda och har ofta nagot grovkornigare pegmatitiska zoner. Apliterna upptrader i flere generationer och t.ex. pa nordostra Botesholm, ca 500 m sydvast om Rabbskar (1012 07) forekommer yngre apliter som genomskar aldre. De yngre apliterna heir troligen till rapakivigraniterna. 2 5 Basiska gangbergarter Langs rapakivikontakten fran Kungso (1012 05) till Skeppsvik, samt i granodioritresterna norr om Signilskar forekommer diabaser allmant, antingen som gangar eller sma massiv. I falt kan man skilja mellan tre types efter farg, kornstorlek och faltspaternas upptradande ; 1. svarta finkorniga, 2. svartsprackliga med listformiga plagioklaser eller ofitisk textur samt 3. svarta-grongra porfvritiska med stora anortositiska klumpar bestaende av enbart plagioklas. Pa kartan bar de finkorniga och svartsprackliga diabaserna utmarkts med D, och behandlas under rubriken diabas i den nedanstaende beskrivningen. De porfyritiska varianterna, vilka ar pyroxenhaltiga, bar utmarkts med pd och de anortositiska med An. Dessa behandlas i kapitlet pyroxendiabas och anortosit. Namnet pyroxendiabas liar valts med tanke pa de likartade diabaserna inom kartbladet 1014 Foglo. I tidigare beskrivningar har flere olika namn anvants for pyroxendiabasen, namligen : diabasporfvr (Frosterus 1892), ossipitdiabas (Sederholm 1934) och labradorporfyrit (Hausen 1964). Bade Sederholm (1934, s. 55-63) och Hausen (1964, s. 60-66) beskriver dessa diabaser utforligt och i Sederholms arbete firms dartill tre geologiska skisser over 1loggrund (0034 10), Notklobb (0034-1012 10) och Blaklobb. Diabas finkorniga diabaser bar iakttagits endast pa ett fatal stallen. De ar upp till 2 m breda och stupar brant. Texturen ar mikro-ofitisk och det domincrande morka mineralet ar hornblande. Pa I lammarudda (1012 05) ar diabasen mycket finkornig och genomtvaras av tunna cpidot- och kalcitfyllda sprickor. Vid Sandgrunden (1012 02) skars diabasgangcn av kvartsporfyr, som trangt in Langs samma spricka. Till sitt upptradande paminner de finkorniga diabaserna om de sk. trappdiabaserna, vilka anses vara aldre an rapakivigraniterna (Ehlers & Ehlers 1977). Sma fragment av finkorniga diabasliknande bergartcr ar relativt allmanna i bade kvartsporfyr och kvartsporfyrartad rapakivigranit. Pa Kungsholm (1012 08) och norra T angviksbadarna (0034+1012 05) finns daremot finkorniga diabaser, vilka skar en kvartsporfyrartad rapakivigranit resp. en kvartsporfyr. Det firms saledes finkorniga diabaser av flere aldrar. Svartsprackliga, ofitiska diabaser, 50-60 m breda, forekommer vid Kungso (1012 05) och Trutklobben (Fig. 10). I de grovkornigaste partierna upptrader plagioklasen som 1-2 cm langa lister. De huvudsakliga morka mineralen ar hornblande, 4 12 8ii 1 1iy

2 6 Tabell 5. Kemiska analyser av olika diabastyper i Eckero, Jomala och Lemland omradet. Taulukko 5. Eckeron, Jomalan ja Lemlandin alueen diabaasien kemiallisia koostumuksia. Table 5. Chemical analyses of the different diabases in the Eckero, Jomala and Lemland areas. 1 2 3 I 4 5 6 Si0.,. 50,37 47,55 50,94 49,14 50,97 46 ;33 Ti02 1,40 1,22 2,50 0,40 2,95 2,16 A 1 203 22,92 16,25 19,66 27,98 13,63 11,67 Fe203 3,95 3,85 2,58 1,19 6,52 5,53 FeO 4,72 8,81 6,14 1,66 8,91 15,13 MnO 0,12 0,20 0,07 0,01 0,21 0,45 M g O 3,16 7,96 2,13 1,96 3,42 4,03 CaO 9,00 8,37 10,20 13,18 5,86 6,69 Na.,O 2,55 2,18 3,02 2,46 3,09 3;90 K 2 0 0,59 0,98 0,90 0,66 2,33 1,94 P 2O 5 0,22 0,16 0,28 0,15 0,66 0,77 CO 2 0,00 - - - 0,00 - H 20-r- 0,88 1,71 1,40 0,85 1,65 1,61 H 2O- 0,20 0,10 0,06 0,14 0,34 0,19 S 0,01 - - - 0,00-100,09 99,34 99,88 99,78 100,54 100,40 Ba 0,02 - - - 0,09 - Rb 0,00 - - - 0008 - Sr 0,042 - - - 0,022 - Zr 0,012 - - 0,028 Weight norm Q 8,31-5,79 1,14 7,04 - or 3,49 5,79 5,32 3,90 13,79 11,46 ab 21,58 18,45 25,55 20,82 26,15 29,73 an 43,38 31,66 37,43 63.35 16,43 8,61 C 2,19 - - - - fo - 2,44-5,10 fa - 1,54 - - - 11,46 en 7,87 14,12 2,95 4,57 6,56 -- fs 3,31 8,10 2,86 1,34 5,00 - (en - 2,21 2,35 0 31 1,96 2,76 dilfs.. - 1,27 2,29 0,09 1,49 5,64 two - 3,68 4,74 0,44 3,59 8,16 mt 5,73 5,58 3,74 1,73 9,45 8,02 ii 2,66 2,32 4,75 0,76 5,60 4,10 hm - - - - - - a p 0,52 0,38 0,66 0,35 1,56 1,82 z 0,02 - - - 0,06 - fem 20,09 41,64 24,34 9,58 35,21 47,06 Qul 24,90-15,80 4,42 14,98 -- Or 100.. 10,45 23,89 14,51 15,08 29,36 27,83 AbJ 64,65 76,11 69,69 80,50 55,66 72,17 Qul 10,83-7,82 1,28 11,10 - Or 4,54 10,36 7,18 4,37 21,76 23,02 }100 Ab 28,11 33,00 34,49 23,33 41,24 56,70 An 56,52 56,64 50,51 71,02 25,90 17,28 1. Diabas, ofitisk - Diabaasi, ofiittinen -Diabase, oftic. Kungso, Jomala. x = 6665,88, y = 434,16, Anal. C. Ahlsved, och C. Backman. 2. Pyroxendiabas - Pyrokseenidiabaasi - Pyroxene diabase. Blaklobb (0034+1012 15), Eckero. Anal. H-B. \w iik. 3. Pyroxendiabas - Pyrokseenidiabaasi - Pyroxene diabase. Oster Hoggrund (0043 10), Eckero. (Sederholm 1934, s. 58.) 4. Anortosit-Anortosiitti-Anorthosite. Oster Hoggrund (0043 10), Eckero. (Sederholm 1934, s. 58). 5. Diabas, finkornig - Diabaasi, hienorakeinen -Diabase, fine-grained. Kungsholm, Lemland. x = 6666,50, y = 447,28. Anal. C. Ahlsved, och C. Backman. 6. Olivindiabas - Oliviinidiabaasi - Olivine diabase. Market (0043 07), Eckero. Anal. H-B. Wiik.

2 7 Fig. 10. Rapakivikontakten i Skeppsviksomradet, Eckero. 1. Suprakrustalbergarter ; 2. Metagabbro; 3. Hornblanditfragment; 4. Fragmentforande granodiorit ; 5. Rod gnejsgranit ; 6. Ofitisk diabas ; 7. Pyroxendiabas ; 8. Kvartsporfyr ; 9. Pyterlit. Kuva 10. Rapakivcn kontaktialue, Ecker6n Skeppsvikiss i. 1. Suprakrustisia kivilajeja ; 2. Metagabroa ; 3. Hornblendiittifragmentteja ; 4. Fragmentteja sisaltava granodioriitti ; 5. Punainen gneissigraniitti ; 6. Ofiittinen diabaasi ; 7. Pyrokseenidiabaasi ; 8. Kvartsiporfyyri ; 9. Pyterliitti. Fig. 10. Rapakivi contact area. Skeppsvik, Eckero. 1. Supracrustal rocks : 2. Metagabbro : 3. Hornblendite fragments : 4. Granodiorite containing fragments: 5. Red gneissose granite : 6. Opbitic diabase : 7. Pjroxene diabase : 8. Quartz porphyry : 9. Pyterlite.

2 8 pyroxen, klorit och opaka mineral. Diabascn vid Kungso ar belagcn i jamnkornig rapakivigranit. Den ar grovkornig i mitten och blir finkornigare mot rapakivin, karakteristiskt for en skarande gang. lnga kontakter som klarlagger bergarternas inbordes alder firms blottade, men liknande diabas breccieras av rapakivi pa ostra stranden av Storskar, vaster om Kungso sund. Breccian Jigger som ett ca 30 m langt parti, utdraget i nord--svdlig riktning vid vattenbrvnet. Det firms saval finkorniga som ofitiska fragment. Pproxeiidiabas orb anortosit Pvroxendiabas ar den vanligaste diabastypen langs rapakivikontakten vid Alands Hav. Den upptrader bade som gangar och sma massiv bredare an 200 m, t.ex. pa Hoggrund (0043 07) och Storbroskar, oster om Bogskar (1012 05). Texturen ar porfvritisk och plagioklas upptrader som story anortositiska klumpar i en fin- till medelkornig grundmassa. kristaller, vanligen 1-5 cm, eller Klorit, amfibol, pyroxen och malmmincral ar de vanligaste morka mineralen, men aven biotit forekommer. Diabaserna ar finkorniga i narheten av kontakterna, ofta med flytstrukturer, och smala utlfipare fran dc bredare gangarna ar vanliga. I Skeppsviksomradet finns utloparc som ar endast nagra mm breda, vilket visar att magman m$ste ha varit mycket latt- Fig. 11. Grovkornig anortosit. Kuva 11. Karkearakeista anortosiittia. Fig. 11. Coarse-grained anerthosite. Vasterstcn (1012 02, x -- 6668,8, v - 427,85)

flytande. Fig. 10 ar en detaljkarta over Skeppsviksomradet tried pyroxcrtcliabascrtias lagen utmarkta. Diabaserna karakteriscras hdr av att de ar vindlande och vanligen ligger flackt. De smala gangarna,it finkorniga. Den nordligaste av diabasgangarnsi hoppar fran en spricka till en annan mcd tunna forbindelsekanaler mcllan dem. I den breda gang, som gar over Notklobb, har ctt fragment av ofitisk diabas iakttagits. Diabaserna mcllan Hammarudda (1012 05) och Nl6skatan skiljer sig nagot fran de Ovriga. De,it- finkorniga mccl sma plagioklaskorn och innehaller stallvis ocksa sma kvartsmandlar. Fn av diabascrna patraffas i jamnkornig rapakivi, fran I,illborskar till Storskars svdvastligaste spets. Dess forhallandc till den jamnkorniga granites sir osakert, men den gcnomskars skarpt av rapakiviapliter. Pa den lilla holmen mcllan I,illbroskar och Storskar finns cn gra finkornig kvartsporfvrartad hvbridbergart. I do bredare massiven dominerar plagioklaskristaller och -klumpar over mcllanmassan och diabasen blir anortositisk (Fig. 11). Pa I loggrund (0043 07) ar bergarrcn sa plaginklasrik att beteckningcn anortosit aven kunnat utmarkas pa kartan. A'id Ostersten (1012 02), Vastersten och Danten har vi ett homogcnt anortositiskt massiv av ca 2 3 km :s langd. 1'vroxendiabaserna och anortositerna skdrs av rapakiviapliter, breccieras av kvartsportyr vid Blaklobb (Scderholm 1934, Fig. 41) och finns som fragment bade i kvartsporfvr och i kvartsporfvrartad rapakivicranit (Fig. 12). Dct.it- mojligt att det finns 2 9 Fig. 12. Fragment av pvroxcndiabas i kvartsporfvrartad rapakivi. Kuva 12. Pvroksccnidiabaasifragmentti kvartsiporfvvrimaiscssa rapakivcs Fro. 12. Pyroa- ene diahase fiagment in guar ' por-pigy like rapakivi.,aiidfjardsgrund (0034 12, x - 6678, 7, v

3 0 pyroxendiabaser och anortositer av olika alder analogt med de ovriga diabaserna. Deras narhet till rapakiviomradet antyder att de har ett genetiskt samband med detta, pa samma satt som i de ovriga omraden i Finland, dar rapakivin ar associerad med anortositer. Rapakiviomradet Det alandska rapakiviomradet ar ca 5000 km2 stort, och bast blottat mom de tre kartbladen (Fig. 1). Rapakivikomplexet uppbyggs av ett flertal granitvarianter som v axlar i fraga om kornstorlek, textur och mineralogisk sammansattning. Varianterna har vid karteringen indelats i foljande atta huvudtyper : 1. viborgit, 2. pyterlit, 3. pyterlit (biotitrik, stallvis porfvrisk), 4. jamnkornig rapakivigranit, 5. kvartsporfyrartad rapakivigranit, 6. kvartsporfvr, 7. aplitgranit och 8. porfyraplit. Indelningen gar fran viborgit eller s.k. normal rapakivi, med plagioklasmantlade ovoider, over pyterlit, dar omantlade ovoider dominerar, till granitvarianter utan ovoider och vidare till porfvrer och apliter. Radiometriska aldersbestamningar ger vid handen att uppbyggnaden av hela rapakivikomplexet har tagit atminstone 50 m ilj. a r i ansprak. Trots det bildar rapakiviomradet en val avgransad enhet, dar man ser att de olika granitvarianterna bar ett genetiskt samband. Graniterna ar massformiga och saknar parallellstrukturer. Monzonitiska varianter firms ej och pegmatiter ar sallsynta, i motsats till forhallandena i Lemlandsmassivet. Rapakivigraniterna ar monotona till fargen i nvanser av rott-rodbrunt. Kontakt forhallanden Rapakiviomradets norra och vastra kontakter mot den aldre berggrunden doljs av havet. Den sodra kontaktlinjen pa kartblad 1012 Mariehamn daremot ar valblottad och kontaktlinjen ar vindlande, och i Lemlandsomradet forekommer storre och mindre restornraden av aldre bergarter inne i rapakivigraniterna. Dessutorn fines det sma jamnkorniga granitkupoler inne i Lemlandsmassivet, t.ex. pa Kalvskaren (1012 07) och Kummelpiken. Det kan namnas att fortsattningen av den flacka takhorisonten i kupolen pa Kummelpiken patraffas i gruvschaktet pa Lilla Batskar vid ca 100 m :s djup (Nils Edelman, muntligt meddclandc). Kontakterna mot sidoberget ar skarpa, och antingen branta eller flacka. Kontaktbreccior ar sallsynta. En breccia fines pa holmen sydvast om Risholm (1012 10), dar en kupol av jamnkornig rapakivi tranger igenom granodioriten. Avkvlningskontakter ar vanliga, dvs. rapakivigraniternas kornstorlek avtar mot sidoberget. Kornstorleken i den omgivande bcrggrunden har inte paverkats markbart av rapakivismaltan. Exempel pa avkylningskontakter kan ses pa sodra Rankgarden (1012 05) och pa norra Bogskar. Pa bada stallena ar kvartsporfyrerna mycket finkorniga och saknar storre strokorn inom en ca 1 m bred kontaktzon.

3 1 illineralogiskoversikt Rapakivivarianterna bestar i de fiesta fall till over 90 0o av kalifaltspat, kvarts och natriumrik plagioklas. Forhallandet mellan de tre mineralen varierar bade mellan varianterna och inom dem. De ovriga mineralen spelar kvantitativt en underordnad roll, men ocksa de ger vissa karakteristiska drag at de olika graniterna. Fordelningen av de vanligaste mineralen i rapakivivarianterna framgar av tabell 6. Point counter-analyserna representerar huvudtyperna fran de olika omradena inom kartbladen. StOrsta delen av den biotitrika pyterliten ligger inom kartblad 1014 Foglo, varfor en av analyserna kr darifran (Nr. 28). I en av kvartsporfvrerna (Nr. 1) at mellanmassan mycket finkornig, och endast fordelningen av porfyrkornen har bestamts. Fig. 13 illustrerar grafiskt den procentuella mineralfordelningen enligt de 40 point counter-analyserna i tabell 6. I den nedre delen av diagrammet har vi de tre huvudmineralen kalifaltspat, kvarts och plagioklas adderade till varandra. Av diagrammet framgar att kalifaltspat- och kvartshalterna i genomsnitt okar mot hoger i diagrammet, medan plagioklasen minskar. Variationerna ar dock stora speciellt i kvartsporfyrer och kv artsporfyrartade rapakivigraniter. Den ovre delen av diagrammet visar fordelningen Tabell 6. Point counter analyser av kartbladens rapakivivarianter. Taulukko 6. Karttalchtien rapakivimuunnosten mineraalikoostumuksia, maaritettyna pistelaskimella. Table 6. Point counter analyses of the modal composition of the rapakivi varieties in the neap area. 2 3 7 8 Kalifaltspat - Kalimaasalpa - - K-feldspar 21,3 39,6 46,2 27,3 25,2 39,4 46,8 39,1 45,1 Kvarts-Kvartsi-- Qaart7 51,9 43,8 23,6 41,9 40,4 28,2 36,8 48,6 40,0 Plagioklas - Plagioklaasi -- Plagioclase 26,8 9,7 22,0 23,6 25,2 24,7 13,1 9,8 11,5 Hornblende - Sarvivalke - Hornblende 4,0 1,7 4,1 0,7 --- 0.1 0,9 Biotit-Biotiitti-l3iotile 0,1 0,5 0,4 2,0 0,1 0,7 Klorit- Kloriitti - Chlorite - 3,8 1,4 1,4 3,0 3,9 2,4 0,4 1,0 Fluorit - Fluoriitti - fluorite.... - Opaka - Opaakki - Opaque - 3,0 2,1 2,3 1,5 0,6 0,4 1,3 0,1 Ovrigt - l'luut Others 0,1 0,6 1.3 0,2 0,5 0,5 0,6 0,7 1100,0 1100,0 1100,0 100,0 100,0 1100,0 100,0 1100,0 100,0 1. Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -,Quart,-, porphyry. Blaklobb, Eckero. x - 6672,92, y -- 418,46 2. Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -,Quartz porphyry. N Skcppsvik, Eckero. x = 6675,50, v = 417,97. 3. Kvartsporfyr -- Kvartsiporfyyri - Quartz_ porphyry. Manskar, Jomala. x := 6664,30, y - 434,60. 4. Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -- Quart% porphyry. Odanbolc, Jomala. x -= 6670,40, y = 434, 95. 5. Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -- Ouarty porphyry N Langviksb., Eckero. x -= 6676,80, y = 417,50. 6. Kvartsporfyr Kvartsiporfyyri -Quartz porphyry. Tollingarna, Eckero. x == 6675,80, v = 579,40. Kvartspofyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi - Ouart7 popbry like rapakivi. Golby, Jomala. x = 6676,52, y = 441,31. 8. Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi - Quart y porphyry like rapakivi. Golby, Jornala. x = 6677,50, y = 440,10. 9. Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi -,Quart,-, porphyry like rapakivi. Bjorsbv, Jomala. x 6675,34, y - 442,59.

32 Tabell 6. forts. -- Taulukko 6. jatk. - Table 6. coat. io 12 14 t5 14 16 Kalifaltspat -- Kalimaasalpa - K-feldspar Kvarts Kvartsi - uarl7,. Plagioklas - Plagioklaasi - PlaPiocla.,e Hornblende - Sarviviilke llorublende Biotit - - Biotiitti -- l3iolite.... klorit -- kloriitti --- C4lorile. Opaka - Opaakki - - Opaque. Fluorit - - Fluoriitti -- Fluorite... Ovrigt -- M1uut --Others 37,8 23,8 22,6 11,5 2,1 1,6 0,6 43,6 25,2 17,2 -,5 1,3 1,1 10. Kvarrsporfvrartad rapakivtgranit kvartsiportyyrimainen rapakivi Juarh porphyry like 'apakiri. Stockmyran, lomtlt. x - 6669,80, y - 444,60. 11. Kvartsporfvrartad rapakivigranit - Kvartsiporfvyrimainen rapakivi guerre, porphrrry likr r,rpakivi. Sandhagen, Hammarland. x 6675,15, y - 428,60. 12 Kvartsporfvrartad rapakivigranit -- Kvartsiporfyyrimainen rapakivi -- fuarlti pophrri /ik,= pakiri. Gisslan, Ecker(i. x 6672,0, y 572,39. 13. Viborgtt --- Viborgiitti -- ll'ahor4ttr Hogor, I.umparland, x -6664,20, r. 456.90. 14. Viborgit Vihorgitttt - - II rbor we. Amnas, Finstrom. x 6678,42, v 442,00. 15. Viborgit - - Viborgiitti -- I1"hoyrte. Torsholma, Iammarland. x 6692,00, y1 427,60. 16. Viborgit- -Vihorgitttt-- IErborr,te. S Signilskrubba, Geta. x 6698,55, e 439,27. 17. Viborgit- Viborgiitti 11 rb,nrgile. Hultaholm, Sund. x 6683,44, v 459,20. 18. Viborgtt Viborgiitti- ll'rbogyite. Storbrotten, Bottenhavet. x 6702,20, v -- 569,10. 19. Viborgit--Viborgiitti ll"rhor,~lrte. Vasrra Malen, Fekero. x 6.00,15, v - 579,20. 53,2 12,7 22,7 0,3 1,2 7,8 1,0 1,1 43,4 36,0 15,1 2,8-0,2 2,3 0,2 47,0 23,4 24,7 3,3-0,4 0, 7, 0,5 49,2 18,3 23 1 5,9 0,8 2,3 0,2 55,6 23,2 15,7 3,7 0,6 0,8 0,4 34,8 36,8 16,0 4,6 4,0 1,0 0,3 2,2 0,3 42,9 26,8 23,7 2,6 0,2 2,- 0,6 0,5 42,0 21,1 34,1 2,0 0,2 0,2 0,4 1100,0 1100,0 1100,0 1100,0 100,0 1100,0 1100,0 1100,01100,01100 0 22 24 27 l\.alifaltspat - Kalimaasalpa - K-/eldoper' 46,6 42,6 41,9 46,7 kvarts - Kvartsi - Ouarh.. 29,1 30,3 34,2 3-,3 Plagioklas Plagioclase Plagioklaasi 19,8 19,0 14, 7 12,1 I lornblaadc- Sarvisalkc - hornblende 1,6 3,1 1,4 Biotit -- Biotiitti - - l3iotite. 0,4 kiorir kloriitti - Clrlorilc. 0,8 3,2 1,0 0,7 Fluoru -- Fluoriirti - - / Inorite. 0,8 Opaka - - Opaakki - - Opaque. 3,0 1,0 4,0 1,2 Orrigt \'Iuut--Other. 0,7 2,3 0,3 0,2 49,9 28,1 14,3 3,9 1,0 1,0 3-,4 28,8 23,6 3,- (),1 0,3 1,9 2,2 40,8 31,2 18,0 6,7 0,6 0,1 1,6 1,0 37,6 40,2 18,0 3,6 0,2 0,2 0,2 39" 42,8 1 5.8 1, -,1 0, 01 100,0 1100,0 1100,0 1100,0 1 100,0 1 100,0 1100,0 1100,0 1100.0 20. Pytcrlit Pyrcrluttt- -Prterlilc. S Storbt -, Fckcro. x - 66,8,08, 420,28. 21. Pvterlir- Pytcrliitri - Pyterlile. Frnkarby, Finstrom. x - 6679,08, a - 438,82. 22. Pvterlir - Pvterliitti - - P77er/rte. Korsangen, Hammarland. x - 66, 8,26, a 431,28. 23. Pytcrlit-- Pvterliitti Prterlrte. S Bistorp, I.emland. x - 6661,70, v 472,45. 24. Pyterl it --- Pytcrl iitti -- Prler/Pe. Bvbcrgct, Sund. x -- 6676,70, y 453,90. 25. Pytcrlit- - Pytcrliittt - - Ptter-/rte. S Signilskrubba, Geta. x - 6698,86, c 439,14. 26. Pvterlir- - Pvterluttt- Pyterlite. Vitklobb, Geta. x - 6701,50, v -- 449,50. 27. Pyterlit (biotitrik, stallvis porfyrisk) --- Pvterliitti (biotiittirikas, osittain porfyyrinen) PJder/uo (biotite rich, partly porphyritic). I-laddnas, Lemland. x = 6661,75, y -. 456,83. 28. Pyterlit (biotitrik, stallvis porfyrisk) Pvterliitti (biotiittirikas, osittain porfvyrinen) -- Pyterlit, (biolite ri(h, part/, porpb~'rltic). Stora Tistronholm, Lumparland. x 6660,60, v 460,78 (kbl. 101402).

3 3 Tahcll 6. forts. Taulukko 6. jatk. Y able 6. Cow. 29 30 32 34 35 36 Kalifaltspat-- Kalintaasllpa- K-feldspar 48,5 34,3 50,2 42,7 55,8 47,4 57,0 51,8 Kvarts -- Kvartsi -Quart.. 34,7 35,2 39,1 34,2 36,1 31,0 34,1 35,4 Plagioklas -- Plagiok]aasi Plagioclase 11,9 20,0 7,6 17,3 5,2 19,0 6,6 8,2 I-Iornblande -- Sarvivalkc- Hornblende 1,0 Biotit - Biotiitti --- Biolile (),9 5,9 0, 7 Klorit - Kloriitti - C3lori/e. 0,9 2,6 1,0 0,3 0,6 0,4 1,7 0,5 Fluorit Fluoriitti - l /noritc 0,2 0,3 0,1 0,1 0,1 0,2 Opaka - Opaakki -- Opaque. 1,6 1,0 1,2 0,1 0,9 0,4 0,3 Ovrigt - Alust Otters 1,3 0,7 0,2 0,2 0,1 0,3 0,2 0,3 100,0 I 100,0 100,0 100,0 I 100,0 100,0 100,0 100,0 29. (1mnkornig granit 'I'asarakcinen graniitti L.ruen-era/ned granite. Kungso, Jomala. x 6666, 80, ', == 434,10. 30. /amnkorni4 granit Tasarakeinen gr ti E'ren-grained gran I.illbroskar, lomala. x =- 6665,73, y 433,39. 31. lamnkornig granit -- Tasarakeinen graniitti - Even-grained granite. Stora Berg skar, l.emland. x 6656,00, v -- 447,86. 32. J (mnkornig granit - - Tasarakeinen graniitti Been-grained granite. Vastra hamnen, Mariehamn. x - 6665,10, v 440,60. 33. Jamnkorrug granit - Tasarakeinen graniitti -- 12 ten-vrained grmritc. RIttgrundct, Eckerii. x -- 6686,74, c - 421,63. 34. /amnkornig granit - Tasarakeinen graniitti -- fsven-orainedgranite. Kvrkbyu, Geta. x - 6696,70, v 437,03. 35. jamnkornig granit -- Tasarakeinen graniitti - Erert-grained granite. Pettbiile, Saltvik. x 6692, 18, v 442,87. 36. lamnkornig granit - - Tasarakeinen graniitti Eren-grained grartite. yas, Saltvik. x 6690,85, v 446,00. 37 38 30 40 Kalifaltspat - Kalimaasalpa - -K-feldspar Kvarts Kvartsi -- Ouariti.. Plagioklas - Plagioklaasi -- Plagioclase Hornhlande - Sarviv^lkc - Hornblende Biotit -- Biotiitti -- Biotite.. Klorit - Kloriitti - Cb/ rite... Fluorit - Fluoriitti - fluorite.. Opaka -- Opaakki - Opaque Ovrigt - ;,,lout - Otbers 54,1 35,6 6,5 3,1 0,3 0,2 0,2 54,0 28,1 13,9 2,8 0,2 0_7 0,3 53,4 37,2 6,6 2,0 0, 7 0,1 100,0 I 100,0 100,0 51,7 33,3 8,0 5,1 1,1 0,5 0,3 100,0.. 37. Aplitgranit - Apliittigraniitti -- Ap/ile granite. Skarpnatii, Hanttnarland. x 6690,75, v 431, 60. 38. Aplitgranit Apliittigraniitti -Aplile granite Brannbollstad, Sund X -- 6683,94, 1- - 453,30. 39. Aplitgranit - Apliittigraniitti -.4p/ite granite. Havisherget, Geta. N -- 6695,30, v - 436,40. 40. Aplitgranit - Apliittigraniitti -- -1 p/ite granite. Hogholm. 1,cmland. x 6653,56, v - 452,15. 5 i28intiiny

I I I 3 4 0 /0 5 I IKlorit-Kloriittia-Chlorite I I I 7 0 I I ~ Biotit -Biotiittia-Biotite I Hornblende-Sarvivalkette - HorHornblende I Ovrigt - Muu Other I I I I Plagioklas - Plagiokl. e sia - Plagioclase I I I Kvarts - Kvartsia -Quartz I I I - I I I I I I I I I Kalifeltspat- Kolimaasalpad-K-feldspar - Nr. 1234 I I I I I I I I 1 I I I I I I I I I 1 I I...3940 Fig. 13. Fordelningen av huvudmineralen samt hornblende, biotit och klorit i rapakivivarianterna fran tahell 6. 1. Kvartsporfyrer ; 2. Kvartsporfyrartade rapakivigraniter ; 3. Viborgiter ; 4. Pyterliter ; 5. Pyterliter (biotitrika) ; 6. jamnkorniga rapakivigraniter ; 7. Aplitgraniter. Kuva 13. Paamineraalien scka sarvivalkkeen, biotiitin ja kloriitin maara taulukon 6 rapakivimuunnoksissa. 1. Kvartsiporfyyrit ; 2. Kvartsiporfyyrimaiset rapakivigraniiti ; 3. Viborgiitit; 4. Pyterliitit ; 5. Biotiittirikkaat pyterliitit ; 6. Tasarakeiset rapakivigraniitit ; 7. Apliittigraniitit. fig. 13. Distribution of principal minerals as hell as the hornblende, biotite and chlorite in the rapakivi varieties of Table 6. 1. Quarts porpbyries : 2. Quart,- porpb~, r), like rapakivi granites : 3. IFiborgites: 4. P~, terlites : S. Biotite-rich ppterlites : 6. Even-grained rapakivi granites : 7. Aplite granites. av de vanligaste morka mineralen, hornblende, biotit och klorit. Hornblende er det dominerande mineralet i kvartsporfyr, kvartsporfyrartad rapakivigranit, viborgit och pyterlit, medan det nastan helt saknas i de ovriga varianterna. Kloriten hat samma trend som hornblandet. Pa basen av hornblandets och biotitens forekomst kan rapakivivarianterna indelas i tva huvudgrupper : hornblende- och biotitgraniter. Fasten mineralsammansettningen varierar hat rapakivigraniterna manga gemcnsamma drag. Faltspaterna ar pigmenterade av jernoxider, vilket ger rapakivigraniterna deras karakteristiska roda farg. Kvartsen ar sallan tryckpaverkad och har ofta egenform gentemot faltspaterna. Dessutom ar kvarts och kalifaltspat ofta skriftgranitiskt sammanvuxna till s.k. granofyrisk textur i de fiesta rapakivivarianterna. Fluorit ar det mest karakteristiska accessoriska mineralet. Det forekommer i nastan ally mikroskop-

3 5 slip som undersokts, med hogre halter i biotitgraniterna. /1v ovriga accessoriska mineral kan namnas zirkon och apatit. Titanit daremot, som ar ett vanligt accessoriskt mineral i de tidigt postorogena graniterna, saknas nastan helt i rapakivigraniterna. Rapakiriuarianter Kartbladen 1021 Geta och 0034-0043 Signilskar domineras av viborgit och pyterlit genomskurna av mindre massiv av jamnkornig cller aplitisk rapakivigranit. Pd kartbladet 1012 Mariehamn forekommer viborgiten endast i de nordostra och ostra delarna. Pyterlit och langstrackta massiv av kvartsporfyrartad och jamnkornig rapakivigranit bygger upp kartbladets rapakividel, med nagra kvartsporfyromraden Tangs kontakten mot Alands I lav. 1 sodra delen av Signilskarsbladet finner vi kvartsporfyr och kvartsporfvrartad rapakivigranit med pyterlit Iangst i vaster. Det bor papekas att pyterlitmassivet mot Glands Hav utritats pa basen av tva observationer, den ena en undervattensundersokning vid Solovjeva (Winterhalter 1967), den andra vid sodra Sankan. I det foljande beskrivs forst horn blandegraniterna, vilka visat sig tillhora de aldrc rapakivivarianterna, och sedan de vngrc biotitgraniterna. Kvartsporfyr. Kvartsporfvrcrna ar rodbruna till morkbruna, finkorniga bergarter med strokorn av kvarts, kalifaltspat och plagioklas. Man kan sarskilja tre undertyper som skiljer sig fran varandra genom farg och porfyrkornens storlek. Den forsta typen ar chokladbrun med mycket finkornig mellanmassa (Fig. 14, nr 1). Porfyrkornen ar vanligen mindre an 1 cm. Mineralsammansattninen framgdr av tabell 6. nr 1-2. Den granofyriska texturen ar svagt utbildad. Varianten forekommer vid norra Skeppsvik och Blaklobb (Fig. 10) samt som en gang i diabasen pa Sandgrund (1012 02). Den andra typen ar rodbrun till brun med nagot grovre mellanmassa. Porfyrkornen kr ocksd storre med nagot varierande koncentrationer, som fig. 14, nr 2 och 3 visar. Ocksa ovoidbildning forekommer samt sporadiskt gronaktiga plagiokiaskorn, 1-3 cm i diameter. Mineralsammansattningen framgar av tabell 6, nr 3-5. Ett karakteristiskt drag ar att derma typ ibland innehaller rikligt med fragment, huvudsakligen av diabaser (Fig. 15). 1 dessa firms ofta storre korn av kalifaltspat, vilka ocksa vdxer over kontakten mellan porfyr och fragment. En sedan kvartsporfyr firms vid Hammaruddaomradet och pa norra Langviksbadarna (0034+1012 15) samt som ett mindre restparti inne i jamnkornig rapakivigranit vid EckerO landsvag, norr om Gottby (1012 05). Kontakter mellan ovannamnda kvartsporfyrer och pyterlit kan iakttagas t.ex. vid norm Skeppsvik (Fig. 10), Pepparn (1012 05) och Rankgarden. Vid Skeppsvik fragmenterar pyterliten kvartsporfyrcn och tranger sorn gangar in i den. Fig. 15 visar ocksa en kontakt mellan kvartsporfyr och pyterlit. Pvterliten blir mera finkornig mot kontakten, mcdan kvartsporfyrens kornstorlek ar oforandrad. Dessutom avskars dct Ijusa fraginentet av pyterliten.

3 6.. Fi, -. 14. Poleradc viprov av kvartsporfyi -cr Kuva 14. Kiillotettuja / i,. 14. Polished qilarl~; j)ojph)r).rumples. 1. likild(o)hcii (0034 1012 13) ; 2. HammarU111lq (1012 05) ; 3. Pcpparn (1012 05) och 4 Tollin area (0034 12)

3 7 Fil. 15. Fragment i kvartsporfvr vid en kontakt mellan kvartsporfyr och pytcrlit. Observera strokornen av kalifaltspat i det morka diabasfragmcntet och att pyterliten avskar dct Ijusa fragfragmcntct i kvartsporfyren. liuva 15. Fragmentteja kvartsiporfyyrissa seka kvartsiporfvvrin ja pyterliitin vilinen kontakti. I-Iuomaa suuret kalimaasalpakiteet tummassa diahaasifragmentissa seka pptcrliitin kontakti kvartsiporfyyrissa olevaa vaalcaa fragmenttia vasten. 15. Fragments in quart,, porphyry and a contact betnreen quart:? porphyry and pyterlite. Note the large potash feldspar crystals in the dark diahase,fragment and the pale fragment pierced by pyterlite. Rankgardcn (1012 05, x - 6663,62, 437,16).

3 8 Fig. 16. Mork k~ attspuri% r breccierande jamnkornig granit. Kuva 16. Tumma kvartsiporft vri brcksioi tasarakcista graniittia. Fig. 16. Even-grained granite precciated by dark gaari7 porphyry. Tollingarna (0034 12, x - 6675,8, v 579,5). Den tredje kvartsporfyrvarianten ar morkbrun med finkornig mellanmassa (Fig. 14, nr 4), och forekommer i ctt bake vid Alands Flav fran Tollingbadarna (0034 12) mot sydvast. Porfvrkornen ar mindre an 1 cm. Pa holmarna svdost om Sodra Degerskar overgar den stallvis i roda fargtoner och paminner om den kvartsporfy rartade rapakivigraniten, som finns pa holmarna norrover. Tvh andra sardrag upptrader i kvartsporfyren pa Tollingarna, dels brecciebildning och dels alternerande morka och ljusa sliror (Fig. 16 och 17). Breccian finns tangs sodra stranden och de rundade fragmenten bestar av enbart ljusrod jamnkornig rapakivigranit. Fragmentens kantcr ar nagot diffusa. I motsats till de ovriga kvartsporfyrerna er denna saledes yngre ar en av de jamnkorniga rapakivigraniterna. Det sliriga partict forekommer pa norra stranden och uppbyggs av svagt vindlande, omvaxlande Ijusa och morka band. Mineralsammansattningen hos en murk kvartsporfyr fran Tollingarna framgar av tabell 6, nr 6. Kvartrporfyrartade rapakir'igraniter. De kvartsporfyrartade rapakivigraniterna ar roda eller ljust brunroda med storre korn (< 1 cm) av kvarts och faltspater utstrodda i en finkornig mellanmassa. Vi har tva undergrupper sum tydligt skiljer sig fran varandra : 1. rod, med tatt liggande porfyrkorn (Fig. 18, nr 1) nastan enbart bestaende av kvarts och faltspater och 2. Ijust brunrod, hornblende- eller kloritrik, dar porfyrkornen ar glest strodda (Fig. 18, nr 2). Mellanmassan i den scnare ar grano-

3 9 Fig. 17. Morka och Ijusa sliror i kvartsporfyr. Kuva 17. Tummia ja v, ticita juovia kvartsiporfyyrissa. Pig. 17. Dark and light bands in grtariz porphyry. Tollingarna (0034 12, x - 6676,93, y = 579,64). Fig. 18. Polerade ytprov av n a kvartsporfyrartade rapakivigraniter. Kuva 18. Kiillotetut naytteet kahdcsta kvartsiporfyyrimaisesta rapakivigraniitista. 18. Polished samples of too guariz porphyry like rapakivi granites. 1. Kulla (1012 06) ; 2. Langbadan (0043 10).

4 0 fyrisk, och kvartskornen ar ofta omgivna av en hornblandemantel, ca 1-2 mm bred. Diabasfragment dr ocksa allmdnna i donna variant (Fig. 12). Skillnaden i mineralsammansdttning mellan de tva varianterna framgar ur tabell 6, nr 7--9 respektive 10-12. Den forra, roda varianten bildar ett homogent ovalt omrade mellan Go1by (1012 09) och Osundct (1012 06), samt forckommer ocksa pa sodra Kungsholm. For ovrigt bestar de kvartsporfyrartade rapakivigranitomradena av den hornbldnderika typen. Kontakter som klarlagger deras inbordes alder har into observerats. Ddremot hat bade den jamnkorniga rapakivigraniten och pyterliten tydliga avkvlningskontakter mot den kvartsporfyrartade graniten, dvs. den dr dldre. Pa tva stdllen, Sandviken (0034+1012 15) och Kasberget (1012 08, x = 6668,60, y = 440,36), dr kontakten sa knivskarp att t.o.m. porfyrkorn av kvarts avskurits. Viborgiter. Viborgitisk rapakivi dr model- till grovkorniga bergarter som karakteriseras av stora runda korn av kalifaltspat eller s.k. ovoider, ofta omgivna av en mantel av plagioklas. Ovoidtathcten varierar, liksom forhallandet mantlade/omantlade. I allmanhet dominerar dock de mantlade ovoiderna. Fargerna vaxlar mellan ljusa och morka toner av rodbrunt. Mellanmassan ar granofyrisk och morka sliror och fragment av aldre bergarter forckommer sporadiskt. Den vanligaste viborgitvarianten ar medelkornig, och den utgor huvudparten av viborgitomradena. Ovoiderna dr 0.5--2 cm i diameter, men upp till 5 cm stora har patraffats. De storre ovoiderna saknar vanligen plagioklasmantel. Grovkorniga viborgiter finns huvudsakligen i de norra och nordvastra delarna av kartbladet 1021 Geta. Medel- och grovkorniga viborgiter overgar successivt i varandra. Pa sodra delen av Klubbskdr (1012 02) phtraffas dock tva olika viborgiter skarpt gransande mot varandra. Kontakten gar over holmen i ungefdr ost vastlig riktning. Den nordliga viborgiten ar mork och doss ovoider dr 0,5-1 cm i diameter. Den sydliga ar ljus och ovoiderna dr upp till 2 cm i diameter. Den morka viborgiten uppvisar pa ostra sidan av holmen en avkylningskontakt mot den Ijusa varianten. Liknande morka viborgiter, fastan grovkornigare, forekommcr pa grynnorna och de sma holmarna vid Bottenviken, t.ex. Storbrotten (0043 09), Mdrkkallarna (0043 12) och Vastra Malen. En speciell smhovoidisk viborgit patraffas i ett liter massiv vid Lumparsund (1012 11). Ovoiderna ar mindre an 0,5 cm och mestadels mantlade. Mineralsammansattningen hos viborgitvarianterna framgar av tabell 6, nr 13-19, och Fig. 19 visar grov- respektive medelkornig viborgit. Pyterliter. Dessa it medelkorniga, roda till rodbruna bergarter och skiljer sig fran viborgiterna genom att mantlade ovoider saknas ndstan belt. De storre fdltspatkornen ar vanligen 0.5--2 cm, och har mera rektanguldr from. Granofyrisk textur ar vanlig och kvartskornen framtrdder tydligare an i viborgiterna. Miarolitiska halrum upptrdder allmdnt och ger bergarten ett sprdckligt utseende. Pyterliterna i Gcta och norra Saltvik ar grovkornigare do de langstrackta massiven inom Mariehamns kartblad. Faltspaternas porfyriska textur dr inte heller lika tydlig, och pyterliterna paminncr ibland om medelkorniga jamnkorniga graniter. Fig. 20

4 1 Fig. 19. Polerade vrprov av viborgiter. Kuva 19. Kiillotcttuja viborgiirtinavttcita. Fry. 19. Polished rviborgile sampler. 1. Rvssii (1021 08) ; 2. Stortraskct (1012 10). Fig. 20. Polerade ytprov av pyterliter. Kuva 20. Kiillotettuja pvrerliittinavtreita. 20. Polished pylerlile samples. 1. Skarpnatii (1021 05) ; 2. Posta (1012 06). 6 1281U1111vy

42 Fig. 21. Polerade ytprov av jamnkorniga rapakivigraniter. Kuva 21. Kiillotettuja naytteita tasarakcisista rapakivigraniitcista. Pig. 21. Polished samples of even-grained rapakivi granite. 1. Norrholmen (1021 07) ; 2. Mora trask (1021 10) ; 3. Langsjo (1021 08).

visar en pyterlit fran de norra delarna i jamforelse med en mera spracklig variant fran sodra gland. Mineralsammansattningen for pyterliter fran olika delar av kartbladsomradena ges i tabell 6, nr 20-26. Biotitrik pyterlit forekommer room ett ca 5 X4 km stort omrade vid Foglofjarden (1012 10), som fortsattning pa ett storre massiv pa kartbladet 1014 Foglo. Den skiljer sig fran de ovriga pyterliterna genom att den saknar granofyrisk textur och att kvarten upptrader som tydliga rokgra korn eller aggregat i en ljusrod mellanmassa av faltspat. Ovriga mineral forekommer i underordnad mangd, vilket framgar av tabell 6, nr 27-28. Beteckningen biotitrik kan forefalla missvisande, men biotiten ar en mycket karakteristisk bestandsdel i mikroskoppreparaten. Jknrnkorniga rapakivigraniter. Dessa ar medel- till smakorniga biotitgraniter vilka saknar stora strokorn. Tva olika huvudtyper kan urskiljas : 1. model- till smakorniga, dar den granofyriska texturen inte at namnviirt framtradande (Fig. 21, nr 1) och 2. medel- till smakorniga, starkt granofyriska (Fig. 21, nr 3). De granofyriska varianterna karakteriseras ocksa av att miarolitiska halrum ar vanliga. Mellanformer mellan dessa forekommer (Fig. 21, nr 2). De jamnkorniga graniterna upptrader pa samma satt som pyterliterna, dvs. som mindre, begransade omraden room Geta kartblad och mera utdragna massiv room Marichamns kartblad. Som typiska foretradare fox den forsta variantcn kan namnas massiven vid Geta kyrkby (1021 05) och Odkarby (1021 07). Graniten vid Odkarby paminner till texturen om en jamnkornig variant av biotitrik pyterlit, och den kallas i de aldre beskrivningarna for Hagagranit (Frosterus och Sederholm 1892, s. 17). De mest karakteristiska granofyriska graniterna forekommer i de langstrackta massiven vid rapakivikontaktcn i soder samt vid Pcttbole (1012 08) och Kasberget. Mineralsammansattningen for atta jamnkorniga graniter ges i tabell 6, nr 29--36. Apliter och porfyrapliter. Apliter at smakorniga ljus- till tegelroda biotitgraniter, vilka upptrader bade som sma massiv och gangar. De uppvisar val utbildad granofvrtextur, medan miarolitiska halrum saknas. llindre aplitmassiv patraffas over hcla rapakiviomradet utom pa Signilskarsbladet. blest forekommer apliterna som gangar och ca 2000 sadana har observerats. Bredden pa gangarna varierar fran nagra cm upp till tiotals meter, men vanligen ar de smalare an 1 m. De finns i alla rapakivivariantcr. Tre generationer apliter bar iakttagits skara varandra pa samma hall. De olika apliterna skiljer sig i viss man fran varandra och upptrader antingen som vindlande eller raka gangar. De vindlande gangarna bar diffusa kontakter och omges ofta av morka sliror, medan de raka gangarna har skarpa kontakter och skar de vindlande. De raka gangarna skar i sin tur varandra. Emedan aplitgangar forekommer sa rikligt i alla rapakivigraniter ar det troligt att varje rapakivivariant har sin egcn aplitfas. Mineralsammansattningen for tre aplitgraniter fran olika delar av omradet framgar av tabell 6, nr 37 39, och Fig. 22 visar en typisk representant for aplitgraniterna. 4 3

4 4 Fig. 22. Polcrat otprov av aplitgranit. Kuva 22. Kiilloitcttu apliittigraniittinavtc. I ll. 22. Polished up/ile pram/e sample. \2fshv (1012 06). Portvrapliterna skiljer sig fran apliterna gcnorn att do har spridda mantladc ovoider, vanligen 1 --2 cm stora. Till sitt upptradandc paminncr dc om apliterna. Dc fbrckommcr dock sporadiskt och cndast pa Prasto (1012 12) finns ett smalt baltc av homogcn porfvraplit.'\lineralsammansattningcn framgar av tabell 6, nr 40. keimsk JamKll/aii a//nin"g Dc olika rapakivivariantcrnas kcmiska sammansattning visas i tabell 7..Aderton av analvserna ar gjorda for Hans Hausens rakning pa 1950-talet, men har into tidigare publicerats, medan tea ingar i Sederholms (1934) beskrivning over Aland. I tabellen ar de ursprungliga bergirtsbeteckningarna andrade sa att de motsvarar den klassiticering som anvants i foreliggande beskrivning. Pvra av I-lausens analyser ligger mom de angransandc kartbladcn, men for att kunna jamfora dc olika rapakivivariantcrna mcd varandra liar de tagits med i denna kartbladsbeskrivning. Pig. 23 visar ett s.k. l larkcrs variationsdiagram av analvserna i tabell 7, dkr huvudelementens oxidhalter i procent jamfors med SiO z -halten. Nled stigande SiO,-halt miskar alla ovriga element i storre eller mindre grad, forutom kalium, som okar nagot. Det vasentligaste som framgar ur diagrammet ar hur de olika bergarterna gruppcrar

45 Tabell 7. Kemiska analyser av olika rapakivigranitcr fran Alands rapakivi omradc. Taulukko 7. Ahvenanmaan rapakivialueen rapakivimuunnosten kemiallisia koostumuksia. Table 7. Chemical analyses of rapakivi granites in the Aland area. 4................................... SiO,........................ Ti0 2....................... A1203......................... Fe2 Os......................... FeO........................... MnO MgO CaO Na 20 K 20 P20; C0 2 H 2O H 2 O---............................................................................................................................................................... - BaO................................ Rb 2O............................... Zr02 F................................... IKeight Q or ab an C norm.................................................................... en FS (en................................ 1i fs IWO............................................................................................ il hm............................ ap....................................................... -c........................... =em................................. u Jr 100 16.............................. ~u Jr b sn) 100............................................................... 78,25 0,16 10,58 1,59 0,64 0,03 0,26 0,18 2,12 5,40 0,02 055 0,00 0,27 --- 100,05 44,32 31,91 17,94 1,25 0,79 0,65 1,70 0,30 0,42 0,05 -- --- 3,12 47,07 33,88 19,05 46,45 33,44 18,80 1,31 77,35 0,19 11,08 1,28 0,50 0,04 0,22 0,39 2,84 5,42 0,09-0,37 0,09 1. Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -Quartz porphyry. Storbroskar (1012 05), Jomala. Anal. H-B. Wiik. 2. Kvartsporfyr-Kvartsiporfyyri Quartz porpljyg. Blaklobben (0034+101215), Eckero. (Sederholm 1934 s. 67). 3. Kvartsporfyr - Kvartsiporfyyri -Quartz porphyry. S Tollingarna (0034 12), Eckero. Anal. H-B. Wiik. 4. Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi -Quartz porphyry like rapakivi. W Enskar (0034 12), Eckero. Anal. S. Siitonen. 5. Kvartsporfyrartad rapakivigranit - Kvartsiporfyyrimainen rapakivi - uartz porphyry like rapakivi. Kalmsta (1012 08), Jomala. x = 6668, y = 443. Anal. S. Siitonen. 99,86 - - 39,18 32,03 24,03 1,35 0,05 0,55 - -- 1,19 0,36 0,46 0,21 - - 2,77 41,14 33,63 25,23 40,56 33,16 24,89 1,39 70,60 0,44 12,75 0,31 3,57 0,08 0,80 1,66 3,00 5,80 0,18 0,73 0,07-99,99 24,72 34,27 25,38 4,19 1,67 4,79 0,32 0,93 1,20 0,45 0,84 --- 0,42 10,62 29,30 40,62 30,08 27,91 38,69 28,66 4,74 70,08 0,60 12,83 1,37 3,32 0,07 0,76 1,89 2,66 4,72 0,15 0,14 0,75 0,22 0,15 0,00 0,07 0,05 99,83 30,26 27,89 22,51 7,51 0,59 1,89 4,10 1,99 1,14 0,35 0,10 0,32 --0,08 9,87 37,52 34,58 27,90 34,32 31,63 25,53 8,52 69,33 0,60 12,68 1,75 3,94 0,10 1,20 1,00 2,49 4,90 0,16 0,24 0,91 0,21 0,12 0,00 0,06 0,10 99,79 31,15 28,95 21,0 7 1,99 2,55 2,92 4,98 2,54 1,14 0,38 0,09 0,55 0,18 12,76 38,3-35,6, 25,96 37,45 34,82 25,34 2,39

4 6 Tabell 7. forts. - Taulukko 7. jatk. - Table 7. conl. 6 7 8 9 I 10 Si0 2 70,56 68,60 71,01 69,58 71,87 Ti0 2 0,44 0,60 0,35 0,44 0,41 A12 0 3 12,27 12,90 13,66 13,39 13,09 Fe 2 0 3 2,74 0,51 1,90 1,41 0,34 FeO 2,93 4,39 2,41 3,07 2,85 MnO 0,14 0,09 0,11 0,07 0,05 MgO 0,65 0,90 0,41 0,53 0,78 CaO 1,87 2,02 0,75 1,63 1,05 Na 2 O 3,20 3,15 2,97 3,17 2,69 K 2 0 4,92 5,17 5,08 5,27 5,30 P 20 5 0,13 0,15 0,09 0,12 0,11 CO 2 0,19 0,32 0,14 H 2 0 0,70 0,84 0,49 0,47 H 2O- } 0,60 0,18 0,10 0,12 0,14 BaO - 0,23 0,11 0,17 0,11 Rb 20 0,00 0,00 0,00 Zr0 2 - -- 0,04 0,03 0,16 F.,. 0,11 0,02 0,09 100,45 99,59 100,13 99 ;83 99,65 [Weight norm Q 28,13 22,75 31,93 26,02 31,32 or 29,07 30,55 30,02 31,14 31,32 ab 27,08 26,65 25,13 26,82 22,76 an 4,58 5,79 1,38 5,52 3,22 C - - 2,77 0,45 1,75 en 1,00 1,84 1,02 1,32 1,94 fs 1,64 5,60 2,48 3,88 4,37 (en 0,62 0,40 - di fs 1,01 1,21 - - - t wo 1,60 1,53 - - - mt 3,97 0,74 2,76 2,04 40,49 il 0,84 1,14 0,67 0,84 0,78 hm - - - - - a p 0,31 0,35 0,21 0,28 0,26 z - - 0,06 0,04 0,24 cc - - 0,43 0,73 0,32 fr - - 0,21 0,02 0,16 fem 10,99 12,82 7,78 9,11 8,32 Qu 33,38 28,46 36,67 30,98 36,67 Or 100 34,49 38,21 34,47 37 08 36,67 Ab 32,13 33,33 28,86 32,94 26,66.. Qu,,,,, 31,66 26,54 36,10 29,07 35,34 Or 32,71 35,63 33,93 34,79 35,34 Ab 100 30,47 31,08 28,41 29,97 25,69 An............................ 5,16 6,75 1,56 6,17 3,63 6. Viborgit - Viborgiitti - llviborgite. Haraldsby (1021 07), Saltvik. (Sederholm 1934 s. 67). 7. Viborgit - Viborgiitti - 1Fiborgite. Ledsora (1023 04), Vardo. Anal. H-B. Wiik. 8. Viborgit - Viborgiitti - W iborgite. Bossviken (1021 08), Finstrom. x = 6696, y = 444. Anal. S. Siitonen. 9. Mork Viborgit - Tumma viborgiitti -Dark uiborgite. Kummelskar (1011 09), Foglo. Anal. S. Siitonen. 10. Viborgit - Viborgiitti - k'iborgite. Ollas, Palsbole (1021 04), Finstrom. x = 6685, y = 441,5. Anal. S. Siitonen.

. 4 7 Tabell 7. forts. - Taulukko 7. jatk. - Table 7. cons. 11 12 13 14 15 Si0 2 72,79 71,27 76,88 72,73 74,52 TiO 2 0,43 0,43 0,16 0,26 0,32 Al2O3 13,12 12,73 11,35 12,95 12,34 Fe 2 0 3 1,22 0,88 0,84 2,42 1,61 FeO 1,72 3,64 1,28 0,57 1,45 MnO 0,06 0,07 0,03 0,05 0,05 MgO 0,50 0,91 0,03 0,37 0,28 CaO 0,96 0,49 0,75 0,49 0,75 Na 2O 2,64 2,63 2,74 3,16 2,61 K 2 0 5,35 5,33 5,64 5,68 5,40 P 2 0-0,10 0,13 0,00 0,03 0,04 CO 2 0,10 0,18 -- 0,08 0,12 H 2 O 0,65 0,64 0,50 0,60 0,37 H 2 O- 0,22 0,27 0,10 0,11 0,07 BaO 0,09 0,08 -- 0,08 0,12 Rb 2 0 0,00 0,00 0,04 0,00 Zr0 2 0,04 0,04-0,07 0,02 F 2 0,06 0,05-0,08 0,08 1Veight norm 100,05 99,77 100,30 99,77 100,15 Q 34,08 31,62 37,42 31,38 36,82 or 31,61 31,50 33,33 33,68 31,91 ab 22.34 22,25 23,18 26,74 22,08 an 3,27 0,31 2,01 1,31 2,36 C 1,79 2,52-1,10 1,34 en 1,24 2,27 0,04 0,92 0,70 fs 1,55 5,38 0,69-0,90 (en - - 0,04 cliffs 0,76 lwo - 0,71 - - mt 1,77 1,28 1,22 1,25 2,33 il 0,82 0,82 0,30 0,49 0,61 hm - 1,56 ap 0,24 0,31-0,07 0,09 z 0,06 0,06-0,10 0,03 cc 0,23 0,40-0,18 0,27 fr 0,10 0,08 -- 0,16 0,16 fem 5,95 10,55 3,76 4,63 5,09 Qu 38,71 37,04 39,84 34,18 40,54 Or 100 35,91 36,89 35,48 36,69 35,14 Ab 25,38 26.07 24,68 29,13 24,32 Qul 37,32 36,90 39,00 33,70 39,52 Or I.... 34,63 36,76 34,74 36,17 34,25 Ab 100 '. '. 24,47 25,97 24,16 28,72 23,70 An 3,58 0,36 2,10 1,41 2,53 11. Viborgit - Viborgiitti - 1Viborgite. Orrdals klint (1021 11), Saltvik. x = 6690,5, y = 452. Anal. S. Siitonen. 12. Viborgit - Viborgiitti - lviborgite. W Bergo (1021 04), Finstrom. Anal. S. Siitoncn. 13. Pyterlit - Pyterliitti - Pyterlite. Svartmara (1021 04), Finstrom. x = 6682,5, y = 438,5. Anal. H-B. Wiik. 14. Pyterlit - Pyterliitti - Pyterlite. Sandviken, Storby (0034.1012 15), Ecker6., x = 6679,5, y = 419,2. Anal. S. Siitonen. 15. Pyterlit - Pyterliitti - Pyterlite. Hogbolstad (1012 12), Sund. x = 6677, y = 448,5. Anal. S. Siitonen.

4 8 Tabell 7. forts. - Taulukko 7. jatk. -- I able 7. con!. 16 17 I 18 19 211. SiO, 74,35 75,42 76,57 74,74 76,40 TiO.,. 0,23 0,20 0,22 0,20 0,03 Al,O 11,77 12,18 11,02 12,47 12,60 Fc,0 3 1,77 0,50 0,67 0,08 0,22 FeO 0,81 1,65 1,61 1,85 0,97 MnO 0,04 0,01 0,04 0,03 0,02 MgO 0,24 0,20 0,16 0,27 0,02 CaO 0,44 0,63 0,60 0,85 1,33 Na,0 2,88 2,66 2,15 2,74 2,67 K,0 6,01 5,62 6,57 5,58 4,79 P,O-, 0,03 0,02 0,00 0,02 0,02 CO, 0,12 0,13 _ 0,22 0,09 H,0 0,51 0,37 0,08 0,52 0,26 H,O--- 0,27 0,06 0,39 0,13 0,07 BaO 0,07 0,09 0,14 0,11 Rb.,O 0,13 0,23 0,04 0,00 Z_rO.. 0,02 0,02 0,03 0,05 F,_ 0,06 0,02 - - 0,03 0,02 U eight norn! 99,75 100,67 100,08 99,94 99,67........ Q 33,58 35,69 36,86 34,38 39,18 Or 35,90 33,89 38,82 33,09 28,30 ah 24,37 22,51 18,19 23,18 22,59 an 0,94 2,20 1,01 2,74 --............................ 0,11 0,79 --- 0,90 0,84......... en 0,60 0,50 0,26 0,67 0,05 fs -- 2,30 1,37 3,06 1,59 ten....................... -- 0,14 di fs - 0,75 tilt 2,07 0,72 0,97 0,12 0,32 il 0,44 0,38 0,42 0,38 0,06 h n) 0,34 -- ap 0,07 0,05 0,05 0,05 7 0,03 0,03 -- 0,04 0,07 cc 0,27 0,30 0,50 0,20 fr 0,12 0,04 0,06 0,04 fern 3,91 4,29 4,72 4,84 2,31 Qul 35,78 38,75 39,26 37,92 43,50 Or 100 38,25 36,81 41,36 36,50 31,42,\b) 25,97 24,44 19,38 25,58 25,08 Qu 35,42 37,85 38,84 36,81 40,80 Or l 37,88 35,95 40,92 35,43 29,4-100 A bl 25,71 23,87 19,17 24,82 23,52 A ni 0,99 2,33 1,07 2,94 6,21 16. Pyterlit - Pyterliit - Pyterlite. Bastvik (1012 11), l,emland, x - 6664,5, y 452. Anal. S. Siitoncn. 17. Pvterlit (biotrik, stallvis porfyrisk) - Pyterliitti (biotiittirikas, osittain porfyyrinen) - - Ppterlite (biotde rich, partly porphyyritic). Palskar, Simskala (1023 02) Vardh. Anal. S. Siitonen. 18. Jarnnkornig rapakivigranit - Tasarakeinen rapakivi -Even-grained rapakivi granite. Marbv (1012 03), Eckerd. x - 6679, y = 425. Anal. I-I-B. Wiik. 19. Jamnkornig rapakivigranit - Tasarakeinen rapakivi - Even grained rapakivi granite. Kungsd (1012 05), Jomala. x = 6666,5, y = 435,5. Anal. S. Siitonen. 20. Aplitgranit, gang -- Apliittigraniitti, juoni -Apiite 4ranite, d_yke. Langd (1023 02), Vardh. Anal. S. Siitonen.

0 49 14 12 _ A1203 0 0 0 0 01 0 0 0 ~ OO O V Kvartsporfyr Kvartsiporfyyria Quartz porphyry 10 6 4 2 6 4 2 4 Fe 0 tot. K20 Na 2 0 Coo 0 0 0 00 61 1 O, + 1 1 O +" 1 V 0 0. 0 0 ~j0 0 0 00 0 +Q O 1 + 1 C7 + V Kvartsporfyrartod rapakivigranit Kvartsiporfyyrimaistc rapak ved Quartz porphyry like rapakivi Wiborgit 7 Viborgiittia Wiborgite Pyterlit Pyterliittia Pyterlite Pyterlit (biotitrik, stallvis porfyrisk) Pyterliittid (biotiittirieasta, osittain porfyyrlsta~ Pytertite (biotite partly porphyric) 2 0 2 MgO O O ~~ 0 O qd O~ A 1 Jdmnkornig rapakivigranit Tasarakeista rapakivigraniittia Even-grained rapakivi granite 0 1 Ti0 2 0 000100 0 O n J 19V V 71 A plit (gang) Apliittla (juoni) Aplite (dike) 0,5 O D OA *00 0 t+ O' d 1 V 0 0,1 0 - MnO O 'L 00 Oo1 0 0 0 0 jot 1 65 70 75 -- 80 SiO2 Fig. 23. Fordelningen av huvudelcmentens oxider i relation till SiO,-halter i rapakivigraniterna frail tabell 7. Kuva 23. Pakalkuaineiden oksidien mkkrk verrattuna SiO 0 -pitoisuuteen taulukon 7 apakivigraniiteissa. I-ig. 23. Silica variation diagram for major elements of the rapakivi granites in J able T. 7 128101111W

5 0 sig i forhallande till varandra. Graniter som harstammar fran samma magma visar ofta en differentiationstrend, dar de yngsta varianterna har hogre SiO.;-halt an de aldre. Variationsdiagrammet visar salunda ratt tvdligt graniternas aldersfoljd ocksa enligt deras kemiska sammansattning. Faltobservationer visar att de kvartsporfyrartade rapakivigraniterna och vibor- Titerna tillhor de aldsta rapakivivarianterna, vilket ocksa analyserna antyder. Nagra undantag fran regeln finner vi i kvartsporfyrerna. Tva av kvartsporfyrerna (typ 1 och 2, sid. 35) har de hogsta Si0 2 -halterna och borde foljaktligen tillhora de yngsta granitvarianterna. Faltiakttagelserna daremot visar att dessa kvartsporfyrer ar aldre an pvterliterna, d vs. d e borde raknas till de aldsta rapakivivarianterna. Greiseu Greisenbildning ar en omvandling av rapakivigranit till Ijusgrona, gra resp. grasvarta (Tang ar, gangsvstem eller kortlar. Sadana firms sporadiskt i alla rapakivivarianter och ar 2-50 cm breda, ofta med en kvartssom i mitten. Greisengangarna har bildats av losningar som trangt upp genom sprickor och omvandlat graniterna metasomatiskt cfter deras kristallisation. I de medel- till grovkorniga rapakivivarianterna ar greisenkontakterna ofta diffusa, kornstorleken ar oforandrad och de omvandlade ovoiderna suns tvdligare i greisengangen an de opaverkade ovoidcrna i granitcn. Greisengangarnas kontakter i de finkorniga aplitgraniterna ar daremot ofta skarpa. Fargforandringen i greisengangarna beror framst pa att faltspaterna omvandlats till sericit och klorit. Fvra exempel pa mineralsamniansattningen hos greisen visas i tabell 8. Som av tabellen framgar har faltspaterna praktiskt taget helt forsvunnit, och greisengangarna bestar nastan enbart av kvarts, scricit och klorit. Tabell 8. Point counter analyser av greisenbildningar i rapakivi. Taulukko 8. Rapakivien greisenmuodostumien mineraalikoostumuksia maaritetty pistelaskimella. Table 8. Point counter analyses of the modal composition of greisens in the rapakivi area. Kalifaltspat - Kalimaasalpa - K feldspar Kvarts - Kvartsi - Ouart :7, Plagiokias Plagioklaasi Plagioclase Sericit - Scrisiitti - Sericite Kalcit -- Kalsiitti - Calcite Klorit - Kloriitti Chlorite Epidot - Epidootti - Epidote Opaka - Opaakit Opaque Ovrigt -- Muut - Others 0,5 49,9 2,6 43,4 0,2 1,6 0,7 1,1 87, 7 0,3 10,8 0,7 0,5 88,6 7,4 1,9 0,3 1,6 0,2 50,0 0,2 49,1 0,- 100,0 1 100,0 1 100,0 1 100,0 1. Greisen. Kulla, Sund. x == 6681,52, y - 448,52.. Greise. M, Saltvi. x == 669 6, y == 44 2. 3. Greisen. Langskar, Eckero. x == 6674,44, y = 424,43. 4. Greisen. N Brando, lomala. x -- 6667,76, y 437,73.

Greisenomvandligarna ar svagt mineraliserade, vilket vanligen inte kan ses med blotta ogat. Kemiska analyser visar nagot okade halter av tenn, zink, mangan, blv och jdrn. Strykningsriktningen hos greisengangarna varierar omradesvis, t.ex. i Lemland och Lumparland ar den vanligaste riktningen 60 resp. 90. Gangarna star vertikalt, med nxgra undantag nar. Inom kartbladsomrxdena forekommer relativt allmant utom greisenomvandlingar ocksa rodfargade sprickor eller kortlar och smala kvartsgangar. I motsats till greisengangarnas omradesvisa riktningsvariationer har de rodfargade sprickorna en dominerande ost-vastlig riktning mom hela rapakiviomradet. Greisenomvandling kan observeras t.ex. pa vastra stranden av Langnas udde, vid Lumparns ostra strand (x =_= 6669,6, v 456,2), dar vi har ett gangsvstem av ett tiotal grasvarta grcisengangar i viborgit. Gangarna har en vit kvartssom i mitten och bredden varierar 2 --35 cm. Gangsystemets huvudriktning ar ost vast. Oliz'indiabas Postjotniska infrakrustalbergarter Olivindiabaserna ar morkt brungra, mcdcl- till grovkorniga bergarter med tvdlig c>fitisk textur. Plagioklaslisterna ar 0,5--2 cm langa i de mera grovkorniga partierna och 0,3 0,5 cm i de medelkorniga. lluvudmineralen ar plagioklas, pyroxen, olivin och magnetit (Neuvonen & Grundstrom 1969, s. 59). Klorit och serpentin forekommer i underordnad mangd och olivindiabaserna ar mindre omvandlade an de tidigare namnda diabaserna. Olivindiabaser upptrader endast pa tre stallen : Market Sankan (0043 07), sodra Langviksbadarna (0034--1012 15) och Torp sund (1012 03). Inga kontakter mot rapakivigraniterna har observerats. Det kan dock papekas att den finkorniga diabasgangen pa norra Langviksbadarna Jigger endast ca 200 m fran olivindiabasen, och att den sannolikt ar en finkornig utlopare av denna, aven om den saknar olivin. Olivindiabasen vid Market bildar ett storre flackt massiv, som fortsatter in pa den svenska sidan av Alands Hav. Floden (1973) har med seismiska metoder konstaterat art diabasen troligcn underlagras av jotnisk sandsten. Vid Norra Sankan kunde genom en dykning (R. Salminen) fastslas att diabasen ar minst 50 m maktig. Den kemiska sammansattningen av en olivindiabas fran Market framgar av tabell 5, nr 6. 5 1 Sandsten SEDIMENTARA BERGARTER Sprickfyllnader av sandsten har varit kanda pa Aland sedan 1880-talet, och ca 150 nya sadana har hittats mom kartbladsomrxdena. Pa basen av ett fossil, Acrotreta Tanneri, som hittades i en sandstensgang vid Langbcrgodaojen (1021 11) bestamdes

5 2 aldern pa sandstenarna forst till tidig kambrisk (Tanner 1911). 1 en nyare undersokning av samma sandstensgang anser Martinsson (1968) art fossilet, numera kallat Ceratreta Tanneri, bor raknas till den senkambriska faunan. Senare mikrofossilundersokningar av ett 50-tal sandstensgangar visar dock att sprickfyllnaderna ar av bade tidig-kambrisk och senkambrisk-tidig ordovicisk alder (Tynni 1978, s. 57-58, Tynni 1980, muntligt meddelande). Sandstenen ar ljusbrun, gra till grongra och gangarna ar vanligen 1-5 cm breda. Enstaka bredare sprickfyllnader forekommer t.ex. pa Torskar (1021 12) och Langbergsoda (1021 11). Sandstenen bestar huvudsakligen av valrundade kvartskorn hopcementerade av kiseldioxid, men ocksa kalcit och jarnhydroxider forekommer som cementmaterial. Ibland finner man skarpkantade rapakivifragment och lerinneslutningar. Blyglans har patraffats i samband med nagra av sandstensgangarna pa Silverskar (1021 11) och Langholm. Narmare undersokningar har visat art blyglansen ar yngre an sandstenen (Bergman & Lindberg 1979). Kalksten Ca 300 m soder om Tranvik udde pa Lumparn forekommer fossilforande ordovicisk kalksten i fast klyft pa en grynna, som vid normalvattenstand ligger nagra cm under vattenytan. Kalkstenen ar gravit med rodfargade sprickor. En borrning som utforts pa pa grynnan visar art kalkstenen at ca 31 m maktig (Sauramo 1942). Under kalkstenen ligger fortt gra och sedan mjuk rod lera till minst 58 m :s djup. Kalkstenens utbredning ar inte kand, men enligt Metzger (1960, s. 13) kan man folja kalkstensformationen ca 2 km soderut, dar dess maktighet ar ca 120 m, och den underlagras av sandstcn. Vittringsbreccior och sprickfy,llnader are kalcit Pa ostra sidan av Roda kon (1012 09) och stallvis Tangs Lumparns sodra och ostra strand forekommer vid krosszoncr och sankor soderkrossat rapakivigrus, som ar relativt lost hopcementerat av rod jarnhydroxid eller rodvit kalcit. Fragmenten ar skarpkantade men ibland ocksa rundade, fran nagra cm ned till 0,1 mm i diameter. Pa ett stalle, ca 10 m soder om greisengangarna pa Langnas udde (se sid. 43), upptrader kalcitcementerat grus i ctt halrum i rapakivin. Dessa bildningar kan tolkas antingen som vittrings- eller forkastningsbreccior eller badadera. Enligt Asklund, Kulling (1926) och Hausen (1964) kunde brecciorna tankas vara rester av vittringsgrus fran jotnisk tid (1400-- 1300 m ilj. a r ). Deras alder har dock inte med sakerhet kunnat bestammas. Kalcit finns ocksa som sprickfyllnader och bredden pa dem At fran nagra mm till 5 cm. Ett tiotal gangar har observerats, Runt Lumparn forekommer de t.ex. pa sodra Stora Blixtoren (1012 09), nordvastra Kungsholm (1012 08) och Langnas udde

(1012 11). Vid Langnas udde upptrader sprickfyllnader av kalcit ocksa i greisengangar, dar dessa har spruckit upp Tangs kvartssommarna. Bland andra lokaliteter kan namnas nordvastra Signilskar (0034 12), sodra spetsen av Sodra Degerskar och nordostra Gamlan (1021 06). 5 3 TEKTONIK Bandning och skiffrighet i omradets suprakrustalbergarter och granodioriter vid den sodra rapakivikontakten och inne i restpartierna i Lemland stryker i riktning ost vast - 30". Vid Skogso (1012 05) svunger dock skiffrigheten mot nordost---- sydvast, och vid Karingkobb-Rankgarden stryker den i svdsydost-nordnordvast. Stupningen ar i hela omradet huvudsakligen brant (60---90 ). Bandningen i suprakrustalbergarterna, vilken troligtvis ar primar lagring, har pa kartan betecknats som lagring. Vid den vastra rapakivikontakten (0034-101215) har strykningsriktningen vant till ungefar nord-syd, for att i granodioritresterna pa Signilskarsbladet igen svanga tillbaka till ost-vast. Riktningarna hos lineationerna och veckaxlarna ar varierande, men deras stupningar ar vanligen 40-60. Spricktektonik Det mest framtradande draget pa kartbladsomradena ar spricktektoniken, med sprickor och forkastningar av olika alder, fran de primara uppsprickningarna fvllda av pegmatiter och apliter till sprickor med sandstensfvllning och stora markanta brottzoner i topografin. Som tidigare namnts forekommer i rapakiviomradet ett stort antal aplitgangar av olika alder. De stryker i varierande riktning och stupar oftast brant, men det finns regionalt en majoritet av gangar i riktning 90130. Sma forkastningar, vanligen nagra cm, kan ofta observeras i gangarna, och ibland set man aldre apliter som blivit forkastade av en yngre aplitgeneration. Strykningsriktningen hos greisengangarna varierar omradesvis, medan deras stupning huvudsakligen At vertikal. Sma forkastningar i greisengangarna hat ocksa iakttagits. De rodfargade sprickorna daremot stryker allmant i ost-vastlig riktning. Sprickfyllnaderna av kambrisk sandsten stryker vanligen nara nordlig riktning. Kartbladsomradena genomdras av markanta brottlinjer och sprickdalar samt mindre sprickzoner. Fig. 24 visar huvuddragen av denna spricktektonik, sammanstalld fran flygbilder, sjokort och topografiska kartor. Tva tydliga riktningar framtrader hos de storre brottlinjerna, namligen nord-sydliga och ostsydostliga. Bland de mindre sprickzonerna finner vi dessutom ost vastliga och nordostliga riktningar. Lungs dem har det troligen skett forkastningar under en lung tidsperiod. Den spricktektoniska utvecklingen behandlas utforligt av Hausen (1910, 1948 och 1964, s. 105-- 127).

54 Fig. 24. Spricktektonisk karta over kartbladen 0034+0043 Signilskar, 1012 Mariehamn och 1021 Geta. De grovstreckade linjerna ar markanta topografiska brottzoner och de tunna strecken mindre sprickzoner, tolkade fran flygbilder, sjokort och topografiska kartor. Kuva 24. Rakotektoninen kartta kartta-alueelta 0034+0043 Signilskar, 1012 Maarianhamina ja 1021 Geta. Huomattavat murrosvyohykkeet on merkitty paksulla katkoviivalla ja pienemmat rakovyohykkeet ohuella. Tulkinta on tehty apuna kayttaen ilmakuvia, merikarttoja ja topografisia karttoja. Fig. 24. Fissure-tectonic map including areas 0034+0043 Signislkar, 1012 Mariehamn (Maarianhamina) and 1021 Geta. Significant fracture Zones are marked with thick broken lines and smaller fissure Zones with thin lines. The interpretation is based on aerial photographs, sea charts and topographic maps. Emedan bara sma forkastningar kan iakttas i falt har endast tva stora forkastningar indikerats pa berggrundskartorna vid Kappalo (1012 03) och Karingklubb (1012 05), dar bergartskontakterna ar forskjutna ett par hundra meter.