Hyperitdiabas i Vesslarpstrakten: grävning, kärnborrning och markmätning av magnetfält

Transkript

1 Hyperitdiabas i Vesslarpstrakten: grävning, kärnborrning och markmätning av magnetfält Dick Claeson & Ildikó Antal Lundin oktober 2014 SGU-rapport 2014:36

2 Omslagsbild: Framgrävt hyperitdiabasblock i Vesslarpstrakten. Foto: Dick Claeson. Sveriges geologiska undersökning Box 670, Uppsala tel: fax: e-post: sgu@sgu.se

3 INNEHÅLL Dokumentation av schaktning och provtagning för petrofysik... 4 Uppföljning genom markmätningar av magnetfältet... 6 Referenser (9)

4 DOKUMENTATION AV SCHAKTNING OCH PROVTAGNING FÖR PETROFYSIK En hyperitdiabas i Vesslarpstrakten har hittats vid grävning av Rolf Pettersson (Emmaboda Granit) och Emmaboda Granit har utfört en kärnborrning av diabasen i botten på schaktningen där diabasen är minst m bred. Moränen har en mycket ovanlig sammansättning och därför motiverades ett fältbesök samt en provtagning av nämnda kärnborrning och stuff av ett stort block för att se om dessa korrelerar. Schaktningen är gjord i trakten av Vesslarp vid / (koordinatsystem Sweref99). Lagerföljden i moränen är som följer: i botten ses ett omkring 2 m mäktigt lager morän vilket är extremt rikt på diabasfragment (fig. 1A B). Direkt ovanpå detta ses en horisont med mer än 2 m stora stenblock av diabasen (fig. 1C D). Mellanmassan utgörs av både diabasfragmentrik morän och normal grå morän. Den senare är helt dominerande efter någon decimeter i blockhorisonten. Den grå moränen innehåller även högre upp i lagren enstaka större stenblock av A B C D E Figur 1. Fotografier från schaktning i Vesslarpstrakten ( /453087). A. Närbild av mörk, basal diabasfragmentrik morän. B. Mörk, basal diabasfragmentrik morän. C. Horisont med stora diabasblock direkt på basal diabasfragmentrik morän. D. Mer än 2 m stort diabasblock från horisonten i fig. 1C. E. Normal grå morän med en uppskattad mäktighet av uppåt 4 m. Foton: Dick Claeson. 4 (9)

5 diabas och granit samt granitiska gnejser. Den grå moränens mäktighet uppskattas till uppåt 4 m (fig. 1E). På ytan finns stora block (5 6 m) av diabas och granit samt granitiska gnejser, där blocken av granit och gnejs är relativt välrundade. Den diabasfragmentrika moränen innehåller även granit och gnejs och det finns stenar av samtliga bergarter som är runda, men den övervägande delen av diabasfragmenten är kantiga (fig. 1A B). Den tolkas som en lokal, korttransporterad morän. Varför den bevarats just här går inte att enkelt utröna. Att moränen är unik antyder det faktum att samtliga andra platser där Emmaboda Granit avbanat morän för att bedriva stentäkt i hyperitdiabas inom området nordöstra Skåne till sydvästra Småland och västra Blekinge har inte på någon plats diabasfragmentrik morän påträffats enligt Rolf Pettersson. Blocken som tagits upp från horisonten bedöms vara korttransporterade och uppvisar kantavrundning på de flesta hörn på de tre stora blocken som lyfts till ytan (fig. 1D, 2A B). Några av blocken har kluvits och hyperitdiabasen bedöms vara av brytvärd kvalitet (fig. 2C). Moränen är hållfast och trots att en 5 7 m nästan vertikal vägg skapades vid grävningen rasade den inte in. De understa två metrarna där den basala diabasfragmentrika moränen finns är mycket hård och svårbearbetad. En bit kärna och en stuff från ett block skickades till Uppsala för petrofysiska mätningar (fig. 2D) och resultaten redovisas i tabell 1. Mätvärdena är snarlika de som rapporterats från stenbrottet i Hägghult (Kero m.fl. 2008). A B C D Figur 2. Fotografier från schaktning i Vesslarpstrakten ( /453087). A. Närbild av korttransporterat hyperitdiabasblock. B. Korttransporterat hyperitdiabasblock som uppvisar kantavrundning på de flesta hörnen. C. Kluvet block av hyperitdiabas av brytvärd kvalitet. D. Stuffer av borrkärna och från ett hyperitdiabasblock använda för petrofysiska mätningar. Foton: Dick Claeson. 5 (9)

6 Tabell 1. Petrofysiska mätvärden. Densitet, susceptibilitet och remanens. Prov D (kg/m 3 ) K (10 5 SI) J (ma/m) Borrkärna Block Figur 3. Karta över området där markmätning av magnetfältet och grävning skett. Profilerna är markerade i svart och grävning med rött kors. Susceptibilitet uppmättes på stuffer från block och kärnborrningen med den äldre typen av susceptibilitetsmätare JH-8 och värden på SI-enheter erhölls, vilket är fullt tillräckligt för att de ska plockas upp av magnetometern, förutsatt att de omgivande bergarterna har en lägre susceptibilitet. Det beslutades att några markprofiler borde göras med magneto meter. UPPFÖLJNING GENOM MARKMÄTNINGAR AV MAGNETFÄLTET Mätningarna utfördes i trakten av Vesslarp och profilernas lägen framgår av figur 3. Optimalt hade mätningarna utförts som raka linjer men terrängen, storblockigheten, vatten samt mängder av sparade stormfällda träd innebar att detta inte gick (fig. 3). Det regionala magnetfältet är komplext i området och inte helt enkelt att tolka. Området har dessutom endast ett fåtal hällar till stöd för tolkningen, vilket även tidigare undersökning visat (fig. 4, Kero & Shomali 2007). För att undersöka vilken typ av magnetisk signatur den påträffade hyperitdiabasen, och en eventuell fortsättning av den, ger upphov till användes en magnetometer av typen GSM19 med GPS och sju profiler uppmättes med den framgrävda hyperiten som mittpunkt (fig. 3). Resultaten av markmätningarna visar att magnetfältet vid grävningen är negativt, dvs. har samma signatur som diabasen i Hägghult (fig. 5 6). Med tanke på de höga susceptibilitets 6 (9)

7 Stora Björkeröd Hägghult nt Figur 4. Flygmätt magnetisk anomalikarta med läget för diabasbrotten Hägghult och Stora Björkeröd markerade som vita cirklar. Svart kryss anger läget för den framgrävda hyperitdiabasen. värden som uppmättes på stuffen och borrkärnan kan man anta att diabasen här, precis som i Hägghult, även har en uppåtriktad remanens som skulle kunna förklara det negativa anomalimönstret (fig. 5 6). Dock är inga orienterade prover tagna i samband med grävningen. Öster om grävningen inom området för markmätningen finns ett ännu tydligare anomalistråk med liknande signatur (fig. 5 6). De mer eller mindre nord sydliga, linjära, negativa magnetiska anomalierna i blått och grönt kan eventuellt orsakas av hyperitdiabas (fig. 6). Profilerna skulle optimalt ha varit betydligt längre för att få med hela bredden av den positiva anomali som är framträdande i flygmätningen (röd färg i bakgrunden på fig. 5 6, ) och därmed kunna göra en bättre tolkning utifrån anomaliernas verkliga storlek och form, samt för att få mer data i det nordöstra hörnet på den östliga anomalin som tidigare inte var känd. Tiden till förfogande för detta projekt var dock mycket begränsad och medgav inte detta. 7 (9)

8 A nt B nt Figur 5. A. Flygmätt magnetfältskarta med profilernas läge. Krysset markerar grävningen. B. Magnetisk markprofil över grävningen. Kryssets läge i profilen i A visas med den röda fyrkanten. 8 (9)

9 A B Flygmätning nt (anomali) Markmätning nt (totalfält) Figur 6. A. Interpolerade profiler som totalfält lagda ovanpå det flygmätta magnetfältet. B. Griddat magnetiskt totalfält erhållet från markmätningarna visas ovanpå det flygmätta magnetfältet. Svart kors visar grävningen. REFERENSER Kero, L., Claeson, D. & Wik N.-G., 2008: Dokumentation av magnetiska profilmätningar vid Hägghult och Duvhult samt magnetiska mätningar på borrkärnor. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport 2008:21, 45 s. Kero, L. & Shomali, H., 2007: Magnetisk mätning väster om Hägghult. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport , 40 s. 9 (9)