Reserapport, Kenya Elin, AT, sommaren 2012 1. Vilket program läser du på? Arbetsterapeutprogrammet (AT) 2. Vilket universitet, land och stad åkte du till? Moi university, Eldoret, Kenya 3. Vilken termin åkte du och hur länge var du där? Jag åkte på sommarutbyte, 7,5 hp (6 veckor), som inföll mellan min fjärde och femte termin. 4. Vad gjorde du där (kurser, projekt, praktik)? Jag genomförde en valbar kurs, Arbetsterapi i ett internationellt sammanhang 7,5 hp, moment innefattade praktik samt skriftlig rapport. 5. Vad kunde du tillgodoräkna inom ditt program? Jag tillgodoräknade mig en valbar kurs 7,5 hp som annars genomförs i termin 5. 6. Hur många timmar praktik/studier hade du per vecka? Jag hade praktik 30 h/veckan. Utöver praktiken fördjupade jag mig i olika tillstånd och sjukdomar såsom malaria, HIV och meningit samt paradigm och modeller som jag mötte i värdlandet. Metoden i min skriftliga rapport var litteraturstudie och med tanke på den långsamma internetuppkopplingen i Kenya valde jag att skriva större delen av rapporten direkt efter hemkomst. 7. Var bodde du och hur var bostaden? Ordnade du den på egen hand? Jag bodde på ett guest house tillsamman med 5 andra studenter från Hälsouniversitetet, LiU. Vi hade ett var sitt rum med egen dusch och toalett, gemensamt kök, tvättmaskin, internet och en liten trädgård. Guest houset var beläget i ett tryggt villaområde med hög säkerhet, men det var relativt dyrt. Det var den kenyanska professorn och koordinatorn Simeone Mining som hade styrt upp detta boende. Dessvärre visade det sig att han hade uppgivit en felaktig kostnad. Vi lyckades trots detta få ned boendekostnaden till den tidigare angivna summan 1000 KES (ca 90-100 SEK) per natt men kostnaden kommer att vara 1700 KES (ca 150-160 SEK) för nästa studenter. Jag rekommenderar därmed kommande studenter att meddela professor Mining ifall denna summa blir för kostsam så att han kan ordna något billigare alternativ. 8. Kunde du språket innan du åkte? Problem? Det finns 42 olika stammar i Kenya och de pratar alla sina egna språk, men det gemensamma språket är swahili och engelska. Tack vare engelskan gick det mycket
bra att kommunicera med både patienter och anställda. Jag och de andra Linköpingsstudenterna hade en introduktionsvecka i Eldoret där vi tog swahililektioner. Detta var mycket hjälpsamt och det uppskattades bland patienterna när du kunde välkomna dem och säga fraser på swahili. 9. Vilket är ditt bästa minne från utlandsstudierna? Mitt bästa minne är tillamman med en flicka jag arbetade med. Flickan var ca 6 år och hade cerebral pares. Cerebral pares yttrade sig genom nedsatt funktion i vänster sida samt att hon inte hade utvecklat något tal. Flickan hade blivit övergiven och bodde nu på sjukhuset i väntan på en barnhemsplats. Hon var mycket smart och förstod allting som sades och gjordes. Arbetsterapin genomfördes på Sally Tess, en avdelning på sjukhuset som genom donationer blivit utrustat med material och leksaker mycket fint! När jag först kom avskydde flickan arbetsterapi (AT). Hon försökte springa bort och ville inte samarbeta med arbetsterapeuten. Då flickan hade hypertonus med spasticitet genomförde arbetsterapeuten kontrakturprofylax och andra övningar för att aktivera och träna den svaga sidan. Detta genomfördes dock hela tiden mot flickans vilja och det kostade henne många tårar. Jag blev nästa dag tilldelad att do occupational therapy to the girl, som de så fint uttryckte det. Jag försökte göra vad som förväntades av mig, men jag försökte göra AT till en lek. Jag tog även hjälp av leksaker som jag sett att flickan tyckte om och olika övningar/lekar för att få henne att aktivera den svaga sidan på egen hand. Det gick allt bättre och flickan började att visa uppskattning när jag kom och hon involverade den svaga sidan allt mer i sina lekar. På slutet kom hon springandes när jag anlände och hon tog själv initiativ till AT. Det var en fantastisk upplevelse att ha kunnat vara med och vända flickans negativa upplevelse av AT till något positivt! 10. Vilka situationer upplevde du som jobbiga/stressande/frusterande? Då allt i Kenya var mycket annorlunda var det många saker jag upplevde som jobbiga. Bland annat skiljde sig synen på människan och smärta mycket från den jag är van vid. Jag har lärt mig att respektera patientens smärta men i Kenya ses kropp och sinne som två separata delar som inte är sammanlänkade. Jag ska här dela med mig av en situation som beskriver detta. När jag kom till medicinavdelningen hörde jag någon som skrek och jämrade sig. Det var en pojke på 17 år (såg ut att vara 10-12 år) med meningit. Han hade feberfrossa, krampade, var rann från örat, han hade kissat ned hela sängen och han var i svåra smärtor. Hans skrik var konstant i 2h och arbetsterapeuten som handledde mig tog mig till honom och sa att vi var tvungna att förebygga kontrakturer och mobilisera honom. Min handledare manade på att jag mot hans vilja och smärta skulle extendera lederna. Han skrek! Tre andra patienter satt och skrattade åt pojken och läkaren som gick ronden kom fram till oss och sa - Nej, nu orkar vi inte höra mer på det här skriket. I timmar, vi hör ingenting! Sedan gav doktorn honom smärtstillande. Pojken fick alltså
smärtlindring och lugnande efter timtal av lidande på grund av att läkaren inte orkade höra mer! 11. Hur lång tid innan utbytesstudiernas start var du på plats? Positivt/negativt med det upplägget? Jag kom ned två veckor innan jag påbörjade min praktik på sjukhuset. Första veckan reste jag, tillsammans med de andra LiUstudenterna, runt i Kenya och vande oss vid den nya kulturen och lärde känna varandra. Efter denna första vecka åkte vi till Eldoret där studierna genomfördes. Där hade vi en introduktionsvecka med swahili och rundvandring på sjukhuset. Det var bra med en vecka i Eldoret innan påbörjad praktik för att lära känna staden men ockå för att meddela arbetsterapiavdelningen att jag anlänt. Det hade blivit ett misstag i kommunikationen så de var ovetandes om min kommande vistelse! 12. Hur finanierade du din resa? Jag sökte och fick stipendie vilket finansierade flygbiljett och boende i Kenya. Jag tog även lån från CSN vilket finansierade mitt leverne i Kenya och hyran för min lägenhet i Sverige. 13. Hur var mottagandet i värdlandet/- universitetet? Vi hade ett introduktionsmöte med professor Mining och de utbytesstudenter som nu är i Sverige. Professor Mining hade även ordnat med en swahililärare och en guidad rundtur på sjukhuset av några studenter. Studenterna visade oss var det fanns en matbutik. Professor Mining var den personen som hade ansvar för oss och det var honom vi skulle vända oss till med frågor osv. Som nämnt tidigare hade det blivit en miss i kommunikationen mellan Moi university och arbetsterapiavdelningen - de visste inte att jag skulle komma. Detta ordnade sig dock genom att jag kontaktade universitetet som i sin tur såg till att godkännande gavs från sjukhusets ledning. Universitetet var väldigt noga med att vi skulle updatera dem innan, under och efter vi åkte någonstans. Detta var lite underligt för mig som är van att resa självständigt men det var inga problem efter att detta blev klargjort för oss. 14. Tips till framtida utresande studenter Det största tipset jag skulle vilja ge är att vara öppen och lyhörd för andra kulturer och andra sätt att se på saker och ting. Det är viktigt att du som åker är självständig och vågar ta plats. Du måste själv ha koll på var du ska och att du har någon handledare. Du måste själv kunna avgöra vad, hur och när du ska vara på vilken plats. Det är t.ex ingen som säger Kom med mig idag! utan du får själv fråga om du kan följa med och ta initiativ till vilken sorts patientkontakt du vill ha. De verksamma arbetsterapeuterna vet inte vad de har att förvänta av dig så det är viktigt att du kan förmedla detta.
Kenyanerna på arbetsterapin hade ett annat arbetstempo än vad jag var van vid. Det var mycket långsamt så det är en god idé om du som student kan avgöra hur du ska få ut så mycket som möjligt av utbytet samt håller ett öga på var du finner patienter. Exempelvis var det en regnig dag på den öppna mottagningen (detta innebär få patienter som kan ta sig dit) och istället valde jag att gå upp till pediatriken där de hade många patienter! Som nämnt ovan blev det en miss i kommunikationen mellan Moi university och sjukhuset vilket resulterade i att min närvaro var okänd för sjukhuset. Tack vare att jag besökte arbetsterapin veckan innan praktikens start kunde jag varsko och på så sätt få godkännande av sjukhusledningen och få påbörja praktiken i tid. Det kan vara ett tips till framtida studenter att göra detsamma. Jag hade med mig litteratur om arbetsterapi utan gränser, paradigm och AT-modeller vilka alla var mycket hjälpsamma. Ett tips är att ha med den arbetsterapeutisk litteratur som du tror kan hjälpa dig - detta då det kan vara svårt att få tag på i Kenya. Se till att vaccinera dig, boka i tid! 15. Rekommendationer att ta med? Läkarrock, handskar, handsprit och stängda skor (du vill inte vädra tårna i den miljön!!). De går själva i finkläder och svarta klackskor på sjukhuset så jag valde att lämna scrubsen på hyllan och ha civila kläder under läkrocken. Tips är dock att använda kläder som du inte knytit några känslomässiga band till du vill nämligen inte ta med dem därifrån när du är färdig! Regnjacka och underställ räddade mig flertalet gånger, något jag varmt rekommenderar! 16. Skulle du rekommendera andra att åka på detta utbyte? JA Ovan är en gruppbild på arbetsterapeuterna, logopedstud Johanna och jag.
Nedan är en bild på alla oss LiU studenter tillammans med den kenyanska familj som ägde vårt guest house. Detta var en adjömiddag och vi är alla iklädda var sin avskedspresent. Resterande bilder är från arbetsterapimottagningen.
Ovan är den improviserade isoleringen som riggades upp på sjukhuset vid misstänkt ebolasmitta!! Nedan är en bild vid umbrella falls på hela gänget som åkte från Linköpings universitet.