Historien om Fjällbyn. Men först en kort historik hur Åkersjön/Ockersjön (= fornordiska ordet auka/öka) som by kom till. Grunddokumentet för bildandet av byn Åkersjön skrevs 1777 från Landshövdingsresidentet i Sundsvall. Dokumentet utfärdar ett nybyggetillstånd till Dragonerna Nils Larsson Westberg, Jonas Nilsson Granqvist, Gabriel Hurtig och Lars Olofsson. Tidigare hade området utnyttjats som fäbodar av välbärgade bondehemman kring Storsjön/Dvärsätt. Dragonerna fick tjugo frihetsår och tillstånd att upparbeta fyra hemman. Det fanns ingen väg till området utan allt fick bäras (mesbördor) eller klövjas på hästar. Av de fyra dragonerna var det endast Nils Larsson Westberg som bosatte sig i Åkersjön. Under de närmaste etthundra åren skedde en långsam inflyttning till området. Området utsattes för många svårigheter och bekymmer av olika slag. Det var ständiga konflikter mellan de som bosatte sig i området och man hade det mycket svårt rent ekonomiskt. Fiskerätt i Åkersjön fick nybyggarna först 1879. Alltså 102 år efter det att de första nybyggarna kom till Åkersjön. En väg byggdes 1928 fram till Åkersjöholmen. 1924 inkvarterades ripjägare i Älgsandsbodarna som bestod av fyra stugor och därmed kan man väl säga att turisterna hittat till området. 1934 kom den första skolklassen från Stockholm till Åkersjön. Denna skolklass följdes sedan av många ungdomsgrupper som trivdes ypperligt i det snösäkra Åkersjön. Fjällbyn Stamfastigheten (det hus som nu Östersunds kommun äger, nuvarande beteckning 1:150) ägdes till att början av Sundelin. Fastigheten sträckte sig ända från Åkersjön mot Skärvången. Dock gav jordbruket dålig avkastning på fastigheten. På fastigheten fanns också en ladugård (Kalle Bredbergs tomt, nuvarande beteckning 1:149). Sundelin hade också ansvaret för posten mellan Skärvången och Åkersjön (gamla vägen som går över Skalbuan Klingervattenbuan Åkersjön). På vintern kunde det vara äventyrligt att transportera posten med häst och släde mellan byarna. Sundelin sålde stamfastigheten till en brandsoldat som i sin tur sålde den vidare. Under denna tid fanns det flera okända ägare till fastigheten. Man hade både en häst och 3-4 kor på fastigheten.
Olle Jonasson köpte fastigheten av Vikander i Stångviken (oklart om Vikander var ägare eller om han bara förmedlade köpet). Fastigheten (flera 100 ha) sträckte sig då från Åkersjön till det man kallade Skärvångenlinjen. Jonasson sålde sedan fastigheten till en dräng från Skärvången som var gift med en flicka från Vallrun (äldre par som Jonasson uttrycker sig). Fastigheten splittrades upp (delades) i några småbruk. Brännagården (Edvard Åhlén) var ett av dessa småbruk. Edvard Åhlén (Hur Åhlén blev ägare till fastigheten kan inte fastställas)sålde sedan till Nyman o Schuoltz ( NoS) ägde redan en semesterfastighet för sina anställda i Åkersjön, öster om Brännagården). Nyman o Schuoltz sålde sedan området 1967 till Åkersjöns Förvaltningsbolag AB. Oklart om NoS över huvud taget utvecklade området i någon form. Byggnadsplan för fritidsbebyggelsen på området fastställdes 1967-02-07. Här klargjordes bl.a. att exploatören skall ombesörja och bekosta vägar, parkeringsplatser och sopstation. Mangårdsbyggnaden (det hus som Östersunds kommun äger i dag) såldes trots dålig standard/underhåll för 30 000 kr. Denna fastighet har sedan haft flera ägare. Elleverantör till området var Näsaforsens kraft AB. Det uppstod en konflikt mellan förvaltningsbolaget och elleverantören med resultat att elen stängdes av till området under en tid (det blev helt svart, som någon uttryckt sig). Därav lär namnet Spökbyn uppkommit. 1972 köptes området av Halvar Lindgren även kallad Kapten Lindgren. Ett 50 tal tomter avstyckades och såldes för 10 000 kr/st. De småhus (radhus) som fanns såldes vid den tiden för mellan 32 000 kr till ca 42 000 kr (beroende på läget)! Liksom tomterna så såldes småhusen snabbt under en och samma helg. Under denna tid var det mycket stök med bl.a. vägen till området och sophämtning. Alla sopor lämnades i nuvarande verktygsbod. Det berättas att Kapten Lindgren själv ordnade så att soporna kom bort. 1979-12-17 genomfördes en Anläggningsförrättning avseende vägar, parkeringsplatser, sopstation och grönområden inom Fjällbyns område. I samband med denna förrättning upprättades ett exploateringsavtal mellan Föllinge kommun och exploatören Åkersjöns Förvaltnings AB.
Vid förrättningstillfället visade det sig att i princip inget av det som angavs i byggplanen från 1967 hade åtgärdats( besiktning gjordes 1979-09-25). Här några utdrag från diskussionen vid detta möte. - Anmärkning på vägarna, dåligt bärlager, vägtrummor som frös igen mm. - Svar från Halvar Lindgren: Standarden och kostnaderna avspeglas också i de relativt låga priser som togs ut vid försäljning av fritidsfastigheterna. Lindgren framför också att vägarna färdigställdes 1971 1972 efter att ha legat grovbrutna i fem år. Årsavgiften var 60 kr och skulle även täcka kostnaderna för sophämtning. Det framkom också att avgiften ej tagits ut utan att driftbolaget betalat kostnaderna för sopor och plogning. Vid mötet togs också beslut att bilda samfällighetsförening för förvaltning av samfälligheten. Området bestod av 115 fastigheter vid denna tidpunkt. Stadgar för Fjällbyns i Åkersjön daterades 1979-12-17 med underskrift av Hans Andersson. Konstituerande möte genomfördes 1979-12-17. Till styrelse för Fjällbyns i Åkersjön samfällighetsförening valdes. Kurt Savetun (ordförande). Sven Granberg(ledamot). Hildegun Forslund (kassör). Yvonne Ledél (sekreterare). Bengt Widebark (vice ordf.). Styrelsesuppleanter: Fjalar Stenmark. Manne Boström. Revisorer: Katarina Widebark. Arne Bäckström. Revisorsuppleant: Åke Dahlin. Det första styrelsemötet hölls 1979-12-29. Några beslut från det första styrelsemötet. - Årsstämma 1980-04-03 - Uttaxering/fastighet 300 kr - Sophämtning. Ordföranden får uppdraget att utreda detta. - Snöröjning. Firma Mats Nordahl ombesörjer vid tidpunkten snöröjningen. - En summa av 480 kr skall retroaktivt inbetalas av fastighetsägarna (60 kr/år för 1972-1979)
Från styrelsesammanträdet 1980-02-16 kan noteras följande beslut - Sophämtningen skall skötas av Mats Nordahl för en summa av 85 kr/fastighet (totalt 9775kr) - Snöröjning sköts även av Mats Nordahl. 151kr/fastighet (totalt 17400kr = 60 utryckningar a 2 timmar). Timpriset blir ca 145 kr. - Ordföranden skall sammanhålla inköp av 50 braskaminer av märket Handöl. - Bengt Widebark får uppdraget att undersöka om föreningens medlemmar får fiska i Åkersjön (nät och utterfiske). - Budgeten för första året omfattade 41975 kr. Ett köpebrev (SLUTUPPGÖRELSE) finns daterat 1981-02-16 mellan Åkersjöns förvaltnings AB (firmatecknare Halvar Lindgren) överenskommen köpeskilling var 1kr (en krona). Köpet omfattande fastigheterna Åkersjön 1:145 1:206 och 1:208 1:260. Dessa fastigheter är identifierade som ängen och övrig allmänning. Under det första året hade kassören ett hårt jobb med att driva in vägavgifter mm för åren 1972 1979. Vägsystemet inom Fjällbyn var från början uppdelat på sju namn. Renstigen, Björnstigen, Ripstigen, Jämtlandsvägen, Dalbacken, Brunkullavägen samt Hjortronstigen. 1983 fick vägarna inom området de namn som finns i dag. Under 80-talet kan noteras att de stora frågorna inom Fjällbyn var. - Skidspår och bidrag till ett sådant (ett bidrag på 1000kr gavs vid ett tillfälle). - Sopor och hur dessa skall hanteras - Snöröjning - Vägunderhåll - Postlådor - De första skoterförbudsskyltarna(2 st.) kom upp 1981 på hösten. - De höga vattenavgifterna som uttas av Krokoms kommun (redan 1982 togs denna fråga upp)
Man kan också notera att den första styrelsen var mycket aktiv vad gällde arbetet med vägar inom Fjällbyn. Man lade ner 235 timmars handräckningsarbete under sommaren 1981. Samtidigt gjordes en extra debitering för att finansiera verksamheten med 660 kr/fastighet. I området fanns en telefonkiosk. Vid storhelger, semestertider var myntlådan alltid full vilket gjorde att telefonen var oanvändbar. För att klara efterfrågan av telefontid så beställdes ytterligare en telefonkiosk. Vad sägs om det i mobiltelefontider? I mitten av 80-talet kunde man köpa ett radhus i Fjällbyn för mellan 65 70 000 kr. 1986 1987 förbättrades vägen till Åkersjön och blir därmed farbar året runt. Samma år byggdes vindskyddet ute på ängen. 90-talet Vägbelysningen ställs i ordning. 1998 fick området sju lyktstolpar. Investeringen uppgick till 29 999 kr. En diskussion hur man skulle hantera utfarter från fastigheterna pågick. 1998 höjdes avgiften/tomt till 1000kr. Snöröjningen inom området var som vanligt uppe på agendan. Snöröjning och vägunderhåll genomförs under huvuddelen av perioden av Kurt Magnusson. Behov fanns att organisera skotertrafiken inom området. Kartor och skyltar tas fram. En utmärkning av samfällighetsföreningens gränser genomfördes. Den 30/4 1995 läggs ICA affären ner. Styrelsen uttalar sig och framhåller att en affär är en förutsättning för Fjällbyns överlevnad. Slyröjning på tomter har varit uppe för diskussion. Fastighetsägare uppmanas att röja sina tomter från sly. Detta är även aktuellt i dag år 2011. 2000-talet Våren 2000 skickades en skrivelse in till Länsstyrelsen med rubriken Asfaltera vägen mellan Åkersjön och Bakvattnet. Svaret från landshövding Kristina Person var att länets vägplan inte innehåller någon åtgärd utöver vad som redan gjorts inom området Åkersjön, Bakvattnet. Trots detta svar från landshövdingen så förbättrades vägen mellan Åkersjön och Bakvattnet år 2000 efter en vår med oframkomlig väg. Problem att få fastighetsägare att ställa upp under vårstädningen. Man diskuterade att ta ut en avgift av de som inte ställer upp. Frågan om trädfällning på allmänningen var uppe och beslutades om (hur detta skall gå till kan läsas om på vår hemsida). Det förekommer slarv med avstängning av vattnet. Kallkällan från vilket vattnet tas riskerar att sina. Skärpning påkallas. Man påbörjade montering av vattenmätare i fastigheterna. Fikat vid årsstämman avskaffas 2004-05-30. En skrivelse från ett stort antal medlemmar inkommer angående att det skjuts raketer utan kontroll inom området. Man påpekar att det Inom Krokoms kommuns detaljplanerade område (vilket Fjällbyn är) är förbjudet att skjuta raketer utan polisens tillstånd.
Snöröjning och vägunderhållet är även under 2000-talet ett engagerande ämne vid årsstämmorna. Entreprenaden under perioden står Kurt Magnusson för. Andra frågor som engagerat medlemmarna är. Fiskekortsfrågor och fisket i Åkersjön. Liftkort, skoteråkning inom området samt släpande medlemsavgifter har också dykt upp på agendan med jämna mellanrum. 2008 byggdes Boulebanan i anslutning till vindskyddet. Problem med parkeringsplatser inom området samt hur sophämtningen skall organiseras kommer ideligen upp i styrelseprotokollen. Ett omfattande vägunderhåll genomförs under perioden. Vägbelysningen får energilampor. En relativt stor avverkning inom allmänningen genomförs under 2010. Fastighetsägare uppmanas att själva rensa upp i sin närhet efter avverkningen som lämnar efter sig en stor mängd brännbar ved. I slutet på 2010 uppmärksammades vattenfrågan än en gång. Det blev en stor mediauppmärksamhet när Ingvar Staaf tog upp den debitering av vattenförbrukningen som Krokoms kommun gör i området. Staaf beräknar att han är i fritidsfastigheten ca. 70 dagar/år och debiteras en vattenförbrukning på 130 000 l/år. D.v.s. 1857 l/dygn. Krokoms kommuns debitering överklagades till Statens Va-nämnd som i sin tur fattade beslutet (2010-02-26) att Krokoms kommun har rätt att schablondebitera fastighetsägare dess vattenförbrukning. Historien om Fjällbyn är nedtecknad av Jan Bergström. Ref: Hildegun Forslund intervju med Olle Jonasson. Protokoll från Fastighetsbildningsmyndigheten 1979-12-17 Brev från Halvar Lindgren 1080-05-23 Köpebrev 1981-02-16 Stadgar och protokoll från 1979 och framåt. Åkersjön Högrun: 200 år på Åckrens Afradsland (Britt och Alfred Brändemo) Åke Dahlin. Boende i området sedan starten.