Trettio år med dvärgschnauzer och Kennel Bamburs, men ett ännu längre liv med hundar har gett Jane Hagström i Merlänna massor av oförglömliga minnen som hon delar med sig av i denna artikel om ett riktigt hundliv. Varsågod och följ med Jane på en resa med bland andra Tessy, Knicke-Dicken, hjärtehunden Olle, Lucky, Pyret och Tilda.
Jane Hagström och Bamburs Kennel - Det som driver mig att efter mer än trettio fortsätta att föda upp och ställa ut mina älskade dvärgschnauzers är förutom kärleken till hundarna, alla de fantastiska människor jag får träffa och lära känna både på utställning och som valpköpare. Jane Hagström fick sin första och högt älskade dvärgschnauzer Tessy för snart sextio år sedan, men kärleken till rasen och hundarna är fortfarande lika stark som när hon var en liten sjuåring hemma i Trollbäcken. Läs vidare om Janes fantastiska hundliv och alla hennes framgångar med Kennel Bambur... - När jag var riktigt liten hade vi en cocker spaniel hemma. Men tyvärr drabbades min mamma av astma och nästa hund blev därför en dvärgschnauzer, då vi hört att deras pälslag skulle fungera bättre för en som var astmatiker. Så när jag var 7 år kom Tessy in i mitt liv. Hon var en underbar hund, som såldes som sällskapshund av en uppfödare hemma i Trollbäcken eftersom hon hade en vit fläck på bröstet och därför inte gick att ställa ut eller avla vidare på. - Så att det blev just dvärgschnauzern som kom att vinna min livslånga kärlek var ju som så mycket annat här i livet egentligen rena slumpen, berättar Jane Hagström för mig när vi äntligen träffas hemma i hennes kök i Merlänna, över en kopp kaffe i påskhelgen. Äntligen, därför att trots att vi bor nästgårds i den fagra Sörmlandsnaturen, har vi sedan i somras förgäves försökt att hitta en tid att träffas och prata om Janes framgångar med sin uppfödning av just dvärgschnauzer med Kennel Bambur och äntligen fungerade det.
- Fact of the matter - dvärgschnauzer Jane Hagström med en av sina favoriter Olle. Dvärgschnauzern skall vara strävhårig, liten, kraftig, elegant, snarare kompakt än smäcker. Den skall vara en förminskad avbild av schnauzern utan att ge ett dvärgartat intryck. Dvärgschnauzern skall vara kvadratiskt byggd varvid mankhöjden ungefär skall motsvara kroppslängden. Huvudets hela längd från nosspets till nackknöl skall motsvara hälften av ryggens längd från manke till svansansättning. Dvärgschnauzern liknar schnauzern i lynnet men har också den lilla hundens karaktär och uppförande. Dess klokhet, oräddhet, uthållighet och vaksamhet gör dvärgschnauzern till en trevlig sällskapshund, som också kan tjäna som. Rörelserna skall vara elastiska, eleganta, kvicka i vändningarna, fria och marktäckande. Frambenen skall ta för sig framåt så mycket som möjligt. Bakbenen skall ge det erforderliga påskjutet och vara mycket marktäckande och fjädrande. Ena sidans framben och andra sidans bakben skall föras framåt samtidigt. Pälsen skall vara spänstigt hård och tät. Den skall bestå av tät underull och hårt täckhår som skall vara åtliggande över hela kroppen och inte vara för kort. Täckhåret skall vara strävt och tillräckligt långt för att dess struktur skall kunna bedömas. Det skall varken vara borstigt eller vågigt. Pälsen på benen tenderar att inte vara riktigt så hård. På pannan och öronen skall pälsen vara kort. Som typiska kännetecken skall det på nospartiet finnas skägg som inte får vara för mjukt, samt buskiga ögonbryn som skall skugga ögonen lätt. Tessy den trogna följeslagaren. - Tessy följde jämt med mig överallt och om det var några av traktens busgrabbar som skulle bråka med mig så försvarade hon mig direkt. - Ursprungligen var rasen råttfångare i Tyskland, därav det lite grova skägget och att man kuperade öronen för att de skulle skyddas mot bett av gnagarna, säger Jane och fortsätter med att berätta om en av sina egna favoriter under åren Olle. - Olle var helt otrolig på att fånga råttor. Jämt var han ute på den stora tomten och följde noggrant råttornas gångar, sedan satt han helt tyst och väntade tills någon av dem dök upp ur en håla och då knep han den blixtsnabbt. Sen kom schäfern in i Janes liv. - Jag hade provat att köra lite lydnad med Tessy, men tyckte att det var lite jobbigt att hålla på med en så pass liten hund. Så efter Tessy, någon gång runt 69-70 fick jag min första schäfer, en unghund. Eftersom jag var mycket road av bruksgrenarna tänkte jag träna och tävla med den här unga schäfertiken, men det visade sig snabbt att hon hade alldeles för mycket vaktinstinkt och ärligt talat inte var någon trevlig hund. Kennel Margus i Upplands-Väsby. - Mitt intresse för bruks och lydnad fanns dock kvar och därför köpte jag två valpar, från olika kullar hos Gustav Pettersson och Kennel Margus. Tillsammans med dessa unga schäfertikar kom jag så till Haninge Brukshundklubb där jag var mycket aktiv under några år. - Sedan parade jag bägge dessa tikar och ur en av kullarna behöll jag en tikvalp som senare korades med riktigt fina poäng. Jag ställde också ut schäfrarna någon gång. Margus Hansa. Stamtiken Knicke-Dicken från Fixus. - Jag gillade verkligen mina schäfrar och det var himla roligt att träna bruksgrenarna och lydnaden tillsammans med kompisarna på Haninge BK. Men någonstans kände jag också att jag längtade efter en dvärgschnauzer igen och jag började leta efter annonser ibland annat Hundsport. Där hittade jag också en annons som ledde mig till Kennel Miroux och Catharina Almroth. Catharina var släkt med Anne Wallin som hade Kennel Fixus och så kom det sig att jag, 1983, köpte min älskade svarta dvärgschnauzer och min stamtik Knicke-Dicken hos just Anne och Fixus. Nu börjar det hända saker. - Även om jag hade haft två schäferkullar tidigare, så var det här med Knicke-Dicken som jag verkligen började med uppfödning. Efter den första kullen med Knicke- Dicken registrerade jag kennelnamnet Bambur och en nu hittills trettioårig underbar och rolig historia med mina dvärgschnauzrar började på riktigt. Medan mer kaffe hälls upp i köket i Merlänna passar jag givetvis på att fråga Jane varifrån hon fick namnet Bambur? Stamtiken Fixus Knicke-Dicken. Eddan. - Egentligen uttalas det bömbur, men stavas bambur och det kommer från den Nordiska mytologin och eddan. Bumbur är enligt mytologin en dvärg som levde under livets träd och som alltid mycket hjälpsam. Den här bumburdvärgen var också början till våra tomtar och jag tyckte att allt det här med små och hjälpsam verkligen passade in på mina schnauzrar och då blev det som det blev. Bambur alltså, fortsätter Jane och skrattar gott åt det nu trettioåriga minnet. Trettio år med uppfödning är en lång tid, så min följdfråga kan ju bara vara en - Hur många kullar har du fött upp under åren? Det blir tyst några sekunder medan Jane försöker göra ett snabbt överslag. - Jag har gått igenom alfabetet från A-Z, fem gånger, svarar hon. Jag behöver mer än ett par sekunder för att konstatera att jag en lördagsmorgon knappast kan huvudräkna mig fram till svaret, men efter en stund tror jag att jag är något på spåren och säger, inte så lite imponerad av mitt eget svar. - Det måste ju vara runt 135-40 kullar, en helt otrolig och imponerande siffra.
Jane Hagström och Bamburs Kennel - Jag vill ju gärna ha en vacker hund, men jag vill absolut inte bo ihop med en snygg idiot! - Jane om att mentaliteten är viktigast i hennes uppfödning. En mindre ras som dvärgschnauzern får ju helt naturligt inte så stora kullar, men med genomsnittligt 2-3 valpar per kull, så skulle det innebära att Jane har fött upp och registrerat cirka 400 Bamburvalpar. Mentaliteten är viktigast. Dvärgschnauzern är en populär ras med numera cirka 1000 registrerade valpar om året enligt SKK:s statistik. - Det viktigaste för mig när jag avlar är givetvis mentaliteten. Jag har ju, som sagt, hållit på en hel del med bruksgrenarna och därför förstod jag redan innan jag ens började med min uppfödning hur viktigt det är med en god mentalitet hos alla typer av hundar. Jag vill ju givetvis också ha en vacker hund att titta på, men jag vill ju absolut inte bo ihop med en snygg idiot. - Som en grundregel i min egen avel vill jag helst arbeta med så lite inavel som möjligt. Allra roligast. Jane har ju haft hundar runt omkring sig i stort sett hela sitt liv och de senaste trettio åren sannerligen lagt sin själ och hjärta och oändligt mycket tid på sina älskade dvärgschnauzers, så jag måste ju fråga henne om hon aldrig tröttnar. Svaret kommer blixtsnabbt och samtidigt skiner hon upp i ett stort leende ikapp med vårsolen tvärs över köksbordet. - Det roliga är ju alla fantastiska människor jag får träffa och umgås med. Valpköpare, utställare och uppfödarkompisar. Det är fortfarande lika roligt att åka iväg en helg till en utställning och parkera bilen bredvid någon annan som delar mitt stora intresse för hundar. Numera har ju också världen krympt och det är mycket lättare att resa och ställa ut hundarna utomlands. Tänk vad många länder jag har fått uppleva tillsammans med mina hundar och alla nya vänner vi har fått under dessa resor. Helt fantastiskt och många otroliga minnen. Bamburs i världen. Jane berättar att hon har sålt valpar till Finland, Norge, Danmark, Holland, Slovakien, Usa, Spanien, Slovenien, Polen, England, Ryssland och Tjeckien. Hon har själv åkt utomlands och ställt sina hundar i Slovenien, Kroatien, Schweiz, Norge, Danmark, Finland. Ett av hennes allra bästa minnen är när hon tog husbilen ned till Kroatien med fem hundar och deltog i fyra utställningar och det är bäst att låta Jane få berätta själv. - Det var en fantastisk resa, verkligen ett minne för livet. När det var dags att åka hem hade jag med mig tre kroatiska champions, som alla bedömt av för oss helt nya och obekanta domare. - Min gamla svart och silver tik Silvi fick två BIS-1 veteran och två BIS-2 veteran och avslutade de kroatiska utställningarna med att bli just BIS-1 veteran. Det var en fantastisk upplevelse när alla ville fotografera och gratulera oss och som sagt ett av mina allra finaste minnen under alla år med mina hundar. Valpköpare. Även om Jane har fött upp många kullar och givetvis ännu fler valpar under åren har hon aldrig haft svårt att hitta valpköpare. Trots det varken har, eller vill hon ha någon kö av intressenter för sina valpar. - Nej tack, jag vill att intresserade valpköpare kontaktar mig och det gör de om de verkligen är intresserade av en valp från Bamburs. Det räcker inte med att de hör av sig utan jag vill att de fortsätter att höra av sig för att verkligen visa att de är intresserade av en av mina valpar. - Det är ju också många tidigare valpköpare som återkommer och vill köpa en ny valp och sen är det ju också som så att nöjda valpköpare tipsar andra intresserade som frågar dem. Jag har hört att många tycker att en Bamburs hund är snygg, men framför allt och det glädjer mig mycket, att de har en så bra mentalitet. - Jag vill ju absolut träffa eventuella valpköpare innan de får köpa eller ta hem en valp, det är självklart jätteviktigt. Men när jag säljer en valp utomlands är ju detta nästan omöjligt och jag får lita på magkänslan och kanske de kontakter jag har i andra länder som kan ge referenser. För en uppfödare kan det ju ibland vara svårt att hitta rätt köpare och med en så pass lång historia som Janes och med så många kullar undrar jag om hon har fått ta tillbaks många valpar. Efter en stunds betänketid kommer svaret. - - En enda om jag inte kommer ihåg fel och det var på grund av att någon i familjen hade blivit allergisk. Den hunden hjälpte jag dem att omplacera direkt till en annan familj så att den unga hunden skulle slippa att först komma tillbaks hit och sedan till ett nytt hem igen. Har man en villatomt och är intresserad av att ha grannskapets finaste trädgård, kan en dvärgschnauzer med sitt intresse för att gräva och jaga gnagare kanske visa sig att vara ett mindre bra val av ras. Jane berättar för mig att just den vita dvärgschnauzern verkar vara den som är mest grävintresserad. Den vita dvärgschnauzern kommer till Sverige och den första kullen föds. När vi talar om just den vita dvärgschnauzern berättar Jane en rolig historia hur det kom sig att just den första kullen vita dvärgschnauzervalpar föddes med kennelnamnet Bamburs. - Nittonhundranittiosju åkte jag till Holland och köpte min första vita hund hos kennel vd Spikke. Ungefär samtidigt hade en annan uppfödare tagit hem en vit hane från USA och jag frågade dem om jag ficka para min tik med deras nya import. De sa blankt nej eftersom de själva ville bli först i Sverige med en kull vita dvärgschnauzervalpar. Men då var det en spansk uppfödarkollega och vän som skickade sin hane till Finland och då kunde jag åka dit och para min tik och 1998 föddes alltså den första vita kullen som Bambursvalpar. - Ur den kullen behöll jag en tikvalp SUCH Bamburs Ivory A Kind of Magic, eller kort och gott Maggie, som kom att bli den första svenskfödda vita champion. Även det ett underbart minne, berättar Jane. De fyra hårlagen. Dvärgschnauzern finns ju som bekant i fyra olika hårlagsfärger och dessa är. SUCH Bamburs Ivory A Kind of Magic, eller kort och gott Maggie. Peppar och salt, som är den vanligast förekommande. Rent svart med svart underull. Svart och silver Rent vit med vit underull, som är den lite mer ovanliga varianten och som alltså kom till Sverige först i slutet av 90-talet. Hane eller tik? - Från början gillade jag mest tikarna, men numera tycker jag att det är roligare att ställa hanarna då jag upplever att de är lite mer showiga och alerta än tikarna. De gillar verkligen att vara inne i ringen och visa upp sig. Men annars är de ganska lika till
Jane Hagström och Bamburs Kennel sättet, tikarna kan dock vara lite grinigare, men de håller sams när jag är hemma. I USA där jag har hämtat hem en del hundar till min egen uppfödning är det lite mer show när man ställer ut hundarna. Bland annat så ställer man hundarna nos mot nos mot varandra. En frisk ras? Många raser har olika problem med så kallade rastypiska sjukdomar och min nästa fråga till Jane är hur det är generellt med just dvärgschnauzerns hälsa och vad det finns för problem som man arbetar med inom rasklubben. Urinsten, ögonsjukdomar och tänder. - Urinsten är ju tyvärr en vanlig sjukdom hos dvärgschnauzern, berättar Jane. Många hävdar att det beror på ett alltför proteinrikt foder, men det tror jag inte personligen på, fortsätter hon. Mina hundar har alltid ätit ett proteinrikt foder och jag har tack och lov aldrig haft problem med urinsten på hundarna här hemma. Kan hända att någon av de valpar jag har sålt senare har fått problem, men inte vad jag har hört talas om i alla fall. - Ett annat problem är idag att fler individer inom rasen visar på för höga blodfetter. - Ögon och problem med PRA är något att givetvis se upp med, fortsätter Jane. Jag ögonlyser självklart mina hundar, men jag anser att det inte är ett så stort problem idag då antalet valpar och registreringar ökat under åren, men inte antalet PRA-fall i samma takt. - Men det som jag tycker är allvarligast och som rasklubben och som alla vi uppfödare verkligen måste ta itu och jobba intensivt med är problemet med dåliga tänder. Problemet har funnits en tid och det som händer är att en del individer drabbas av att tand-, käkbenet luckras upp och de tappar tänderna redan vid 4-5 års ålder. Äldre hundar tappar eller förlorar tänder, så är det ju och det är helt naturligt, men unga hundar ska självklart ha sina tänder kvar. Det här är heller inget problem som man löser genom att hundägaren redan från valpåldern regelbundet skulle borsta sin hunds tänder. Det är ett problem allvarligare än så. - Det här är en del av de problem som drabbar vår ras, men generellt sett skulle jag säga att dvärgschnauzern är en frisk och sund hundras. Längs minnenas allé. Jane har precis i början av året firat 30-år med sin uppfödning, men hennes liv med hundar är, utan att vara ofin och nämna en kvinnas ålder, minst dubbelt så långt. Självklart finns det många oförglömliga minnen och när påskaftonen börjar gå mot eftermiddag hemma i hennes kök frågar jag om hennes egna favoritminnen? - Oj, det är så många, inte lätt att plocka ut några speciella minnen. Men de första jag kommer att tänka på är de gånger som mina hundar har blivit så kallade Europavinnare vid internationella utställningar i Europa. Bland annat blev min gamla vita tik Maggie just Europavinnare. - Ett annat ögonblick är ju givetvis när den första vita kullen dvärgschnauzer i Sverige föddes här hos mig på Bamburs, fortsätter Jane stolt att berätta och plötsligt poppar ögonblicken upp. - Ett annat minne jag gärna återvänder till är när jag var tvungen att åka in till Strömsholms Djursjukhus och en av mina svarta tikar skulle valpa med hjälp av kjesarsnitt. Jag fick ta emot valparna av djursjukvårdaren för att själv lägga dem i kuvösen och plötsligt fick jag en valp i händerna som jag först tyckte såg jättekonstig ut. Men efter några sekunder förstod jag att det var en peppar & salt jag förvånat höll i händerna. Jag blev verkligen förvånad då jag parat två svarta hundar och det var åtta generationer svart dvärgschnauzer bakåt i stamtavlorna. En väldigt speciell känsla och underbart ögonblick att stå där på djursjukhuset med den lilla peppar & salt valpen. Älskade Olle. Poppe Veteran World Winner 2008 - Måste ju också nämna min favorit Olle. Han älskade att gräva och jaga gnagare,,, men avskydde att behöva bli badad för att han smutsat ned sig. Han grävde och jagade alltid i tre dagar, men efter tre dagar med bad och schampoo gav han upp ett par dagar tills han trodde att jag glömt bort hans äventyr. Han var också specialist på att lura mina tikar när de hade fått ett tuggben. Han visste så väl att han inte kunde ta det från dem, så då sprang han ut på tomten och skällde som om det kom en ovälkommen besökare och när tikarna sprang ut för att skrämma bort inkräktaren smög han in igen och tog deras tuggben. Olle var verkligen en oförglömlig karaktär och har för alltid en stor plats i mitt hjärta. Unga och gamla Bamburshundar. Meningen med uppfödning är ju att hela tiden utveckla och förbättra både sin avel och rasen. Jane vill gärna behålla en valp ur varje kull om det går och då blir jag ju med rätta nyfiken på hur hon väljer ut en valp under de 8-10 veckor som de normalt är kvar hemma hos tiken och uppfödaren. - Jag vet inte hur det går till, men redan när de föds så vet jag vilken valp det är jag vill behålla. Men som sagt, fråga mig inte hur jag vet, det är bara en känsla som direkt uppstår mig och valpen emellan. - När sedan mina tikar blir gamla och inte ska ha några fler kullar så
Jane Hagström och Bamburs Kennel Tilda Jag måste givetvis också nämna min älskade Poppe SE UCH FI UCH VWW- 08 Sandcastle Bamburs Paladin och även. Lucky som egentligen heter NORD VV-11 SE UCH VEUW-10 Slovensk Veteranchampion Bamburs Sandcastle Lucky Girl. Tyvärr var jag helt nyligen tvungen att ta bort Lucky, berättar Jane. Hon var en liten favorit som trivdes allra bäst om hon fick vara i mitt knä. Hon blev 14-år gammal. - Pyret, som var efter min stamtik Knicke- Dicken var en annan hjärtehund och blev också kennelns allra första champion. - Tilda var en exakt kopia av sin mamma Pyret och hette SUCH Bamburs Just For Me. - Självklart också älskade SUCH Bamburs Quick Step, eller kort och gott Olle. Råttfångaren och den alltid klurige Olle. - Poppe som här på hemmaplan i Stockholm, vid Världsutställningen 2008, blev Veteravärldsvinnare. Vilket minne! Ett lugnt pensionärsliv? När vi träffas har Jane helt nyligen gått i pension, men hon lär knappast slå av på takten när det gäller hundar, avel, uppfödning och utställning. Hon berättar själv. - Jag har några tikar som snart ska paras. får de alltid bo kvar hos mig. Inte kan jag lämna bort dem till någon annan bara för att de inte ska ha fler valpar. Det är ju mina fina tikar och vänner och självklart ska de bo kvar hos mig resten av gänget. Hur välja kombinationer? - När jag ska välja en lämplig hane till mina tikar vill jag gärna ha typlika hundar. Men för att hitta de hanar jag verkligen vill para mina tikar med så importerar jag gärna egna hundar och då bland annat från USA. - När jag köper in hundar från utlandet gäller det ju att ha bra och pålitliga kontakter, så att jag vet att det är bra och friska hundar med en god mentalitet som jag tar hem. Skillnader i mentaliteten mellan de olika hårlagen. - De svarta är helt klart tuffast, menar Jane. Peppar och Salt är lite mjukare i sättet och de vita dvärgschnauzrarna är oftast lite mer förarveka än de övriga. Dock kan de vita vara lite tuffare mot andra hundar de möter. Karaktärs eller mentalprov krävdes förr i tiden för att bli champion. - Förr i tiden var man tvungen att ha genomfört ett så kallat karaktärsprov eller mentalprov för att hunden skulle kunna bli champion. Jag valde nästan alltid karaktärsprovet eftersom det i det testet även gick skottprov. Jag tyckte redan då att det var viktigt att även en icke brukshund var mentalt stabil och klarade av skott. Favorithundar. Även om Jane har fött upp många hundar och garanterat tyckt om dem alla, är det klart att det finns en handfull som har satt särskilda tassavtryck i Bamburshistorien och Janes stora hundhjärta. När jag pressar henne lite mer på den punkten kommer snart svaren. Such Bamburs Ivory A Kind of Magic eller kort och gott Maggie från min första vita kull. Hon blev också den första svenskfödda champion. Sally, eller C.I.B. DK UCH FI UCH NO UCH SE UCH V EUW-13 Swiss Veteran Champion Bamburs Ivory Know the Difference. Maggie och hennes kullbror Bamburs Ivory King of The Hill är de två mest meriterade vita jag har fött upp. Pyret Väntar också på en kull efter min senaste amerikanska importhane. Det är många utställningar inplanerade och jag hoppas också att i höst åka tillbaks till Kroatien och kanske även Slovenien. Länder där jag har fått nya vänner och trivs jättebra. Jag kan ta med mig tio hundar i husbilen och bara åka iväg nu när jag är pensionär. - Vilket underbart liv jag levt och lever tillsammans med mina hundar, avslutar Jane Hagström och skrattar gott åt alla sina minnen med Bamburs och sina dvärgschnauzer.