Billig och bra reservel för växel

Blixt och dunder Då blixten slår ned och röken står från elektronikburkarna så kommer man ihåg att man borde ha fixat åskskyddet. Den snabba elektroniken är så känslig för överspänning att den till och med går sönder då det blåser och det blir korta avbrott i elströmmen. Varje avbrott ger upphov till smala spikar i spänningen som inte hade någon som helst betydelse förr men ju snabbare elektroniken blir desto känsligare blir den. Tyvärr så är de åskskydd som säljes ganska så värdelösa det bästa är att dra ur stöpslarna och lägga dem långt från vägguttaget. Överspänningen hoppar ledigt över 10 cm vid ett kraftigt nedslag. Också datakablar av koppar bör dras ur för de fungerar också som antenner och ett nedslag i närheten kan inducera betydande spikar i dem. Men alltid hinner man inte dra ur stöpslarna och då är fast installerade överspänningsskydd bra att ha. Det är en hel vetenskap och det är lätt att göra ont värre om man installerar dem fel. Jag surfade litet på nätet och det finns en hel del om åskskydd. Skydden delas upp i tre klasser: grovskydd, mellanskydd och finskydd. Där ledningarna kommer in till huset placeras grovskyddet som kan vara ett gnistgap. Det bör placeras i ett metallskåp om det inte är slutet och skall kortsluta det mesta av energin till jord. Men spänningen efter skyddet kan ännu vara närmare 1000 Volt så det behövs ett mellanskydd som ofta placeras vid elcentralen. Mellanskyddet består ofta av en varistor som relativt snabbt kortsluter överspänningen till jord. Viktigt är att man kan se om skyddet är helt och att det är lätt att byta ut det. Därför bör man välja ett skydd med moduler som kan bytas utan

verktyg och som visar grönt om det är i skick eller rött ifall det är sönder. Inget skydd klarar en direkt träff av blixten i närheten av huset. Men hoppeligen blir förödelsen bakom skyddet mindre. Tyvärr är varistorskydden inte tillräckligt snabba för modern dataelektronik. Inte heller de skydd som man kan sätta i ett vägguttag. Om vägguttaget är ojordat är de totalt värdelösa och annars också av tvivelaktigt värde. Det enda som verkligen skyddar snabb elektronik är snabba dioder (s.k. zorbar) som kopplas in på likspänningssidan. De kan kortsluta flera tusen Ampére till jord på nån pikosekund (miljontedels miljontedels sekund) men klarar bara smala spikar så den mesta energin måste man ta bort med de långsammare skydden. Och så jord Det är ingen idé att gräva ned en jordledning för varje apparat utan det som behövs är att man kopplar alla metalldelar till en så kallad potentialutjämningsskena som vanligen placeras vid elcentralen. Tanken är att om all metall är stadigt kopplad till skenan så blir det inga spänningsskillnader som kan ställa till det. Varje apparats jord bör därför kopplas till skenan med en ordentlig koppartråd. I nyare elinstallationer finns det en gul/grön skyddsjordledare som borde fungera. Men den finns ju inte i ojordade vägguttag så datamaskinerna bör placeras i jordade uttag (med modern installering). Det är speciellt viktigt att skydden jordas ordentligt till apparatens jord och till skenan. Annars hänger bokstavligen i luften och fungerar inte. I gamla hus borde man åtminstone dra nya kablar med skyddsjord till de uttag man använder för datamaskiner och liknande känslig elektronik. Skenan borde förstås jordas ordentligt och helst skall man dra en jordledning bara på ett enda ställe. Gamla metallrör i jorden (utan isolering) är ofta bra jordpunkter men man måste se till att anslutningen till rören inte kan oxidera. En bra jord får man genom att gräva ned en tjock kopparledning ett

tiotal meter i lerjord. Jordspjut som man slår ned i jorden är också bra men svåra att använda där det finns stenar och berg. Det är sedan en helt annan sak att installera åskledare på ett hus. Men i de flesta fall slår blixten sällan ned i huset utan kommer vanligen in med ledningarna. Det är en bra sak att telefonledningarna försvinner så småningom för de har varit ett stort problem där det finns luftledningar. Fibern leder ju inte ström alls eftersom den är gjord av glas (även om kablarna har dragelement av ståltråd som helst bör jordas utanför huset). Nu finns det färdiga satser med överspänningsskydd som kombinerar grov- och mellanskydd. De kostar omkring 500 euro och bör installeras av en elektriker som vet vad han gör. Från Sverige och Tyskland får man samma skydd betydligt billigare i näthandeln. Man kan söka på Elrond, Dehn och Phoenix. Det stora problemet är i alla fall att få nånting gjort INNAN blixten slår ned Reservel med acku för växel Billig och bra reservel för växel Elavbrott är ett problem för datanätet och en vanlig UPS

fungerar en alldeles för kort stund. Dessutom är det problem med åska (överspänning) som kan komma in från elnätet. Reservel är en ganska dyr sak om man skall köpa den men det är väldigt enkelt att bygga själv. Och det är billigt och bra. Här presenteras ett enkelt system som är anpassat för våra växlar (12 V 7 A) men det är enkelt att byta ut en del komponenter för andra apparater. Den reservel som fanns att köpa var mycket olämplig eftersom den kräver 48 V ackumulatorer och det blir mycket dyrare och krångligare med laddare och ackumulatorer. Då jag skruvade upp växeln så visade det sej att den i själva verket använder 12 Volt! Så den idiotiska strömförsörjningen tar in 48 V och sänker den till 12 V. Det enklaste är att lämna bort hela skräpet och koppla en stabilisator för 12 V direkt till växeln.obs! Stabilisatorernas utspänning måste gå att justera så att de är precis lika stora. Troligen hade man kunnat lämna bort stabilisatorerna också för växeln använder ju inte 12 V utan sänker också denna spänning till 5 V och 3,3 V. Men stabilisatorerna har en mängd säkerhetsfunktioner som är värdefulla. Dessutom kostar de inte mycket. Jag har satt in två fastän en hade räckt till med nöd och näppe. Då fungerar växeln även om en slutar fungera och belastningen blir lägre. Hur lång tid reserven skall fungera beror bara på hur stor ackumulator man använder. 60 Ah ger minst 10 timmar reserv, 2 i parallell ger 20 timmar osv. De komponenter som jag har använt kan förstås bytas ut mot liknande men jag ger en lista för de lata (priserna är ungefärliga): 1 st. bilackumulator (Biltema vilken som hels, t.ex. 80-2602 60 Ah standard 700 kr)

1 st. underhållsladdare (ELFA Mean Well 12V/7A PB-120P-13C 69-772-27 450 kr) 2 st. stabilisatorer (ELFA Mean Well SD-50A-12 in:9,218 V ut: 12 V (11-16)/4,2 A 69-060-77 500 kr) 1 sats snabbkopplingar för ackumulator (Clas Ohlson 34-7403 100 kr) mycket bra, använd inte krokodiler Den kontakt som våra växlar (Direktronik 33-0734 24x100FX-WDMB Singlemode-SC 13000 kr) använder finns inne i switchen och en mellanplatta måste skruvas bort (helt onödig). Då kan man koppla ledningarna från stabilisatorerna direkt till kortet med kontakt ELFA 43-813-21 8-polig kontakt 32,51 mm 9 kr. Komponenterna och ledningarna syns på bilderna nere: Kopplingsschema. Anslutning till ackumulator. Koppling av stabilisatorer.

Lång räckvidd = dålig kapacitet (Skickad till Hbl) Trådlöst bredband Bra täckning = dålig kapacitet Jag vet mycket väl att Flash-OFDM som Digita använder är optimerad för lägre frekvenser (Anne Suomi Hbl 16.3 2008). Och lägre frekvenser ger längre räckvidd men frågan är om det är bra eller dåligt. En av de verkligt viktiga saker som aldrig utreds då det gäller trådlöst bredband är att lång räckvidd och bra täckning betyder dålig kapacitet i praktiken. Orsaken är att alla abonnenter inom täckningsområdet DELAR på kapaciteten. Är det så svårt att räkna ut att en abonnent på en kanal som ger 1 Mbit/s får hela kapaciteten medan 100 aktiva abonnenter får en hundradedel eller 10 kbit/s var och en under trafiktopparna. Det är alltså ILLA med lång räckvidd då det gäller bredband. Tekniken är fin men bara då det gäller smalband och

trafik där det bara krävs ytterst låg kapacitet. Jag anser inte att det är så stor skillnad mellan Flash-OFDM eller Wimax som använder en annan sorts OFDM. Det verkliga problemet är att många olika OFDM-sorter leder till att det inte kommer stora serier av apparater som leder till billiga priser. Jag tvivlar också på att Flash-OFDM kan konkurrera på högre frekvenser dit vi måste gå av följande orsaker: Då tekniken (för alla OFDM) kommer allt närmare Shannons gräns så finns det bara två vägar framåt: 1) mera frekvensband och/eller 2) minskat täckningsområde. Det är mycket stor brist på frekvensband och de som finns är på höga frekvenser. Där är räckvidden begränsad men det gör detsamma för vi måste ända minska på täckningsområdet för att öka kapaciteten (färre abonnenter per basstation). Och då försvinner fördelen med lång räckvidd för Flash-OFDM som Digita så skryter med. För abonnenten gäller det att varningsklockorna börjar ringa genast då någon skryter med lång räckvidd ifråga om bredband. Det betyder bara att ni delar på kapaciteten med väldigt många. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Om man vill ha mobilitet så

måste man ge avkall på kapaciteten. Digitas nät fungerar nog i början men då trafiken ökar blir det bara segare och segare. Och jag tvivlar starkt på att Digita bygger ut i den takt det skulle vara nödvändigt för att upprätthålla en kapacitet som ens närmar sej 1 Mbit/s i framtiden. Vi vet alla hur det gick med telefonmodem och ADSL: Först gick det bra men då trafiken ökade så blev det hopplöst att använda utom på natten mellan klockan 2 och 6. Så operatörernas vilja att bygga ut kan med fog betvivlas. Det minskar ju direkt deras vinst betydligt. Jag ser nog Digitas nät som ett politiskt nät som byggts enbart för att politikerna skall kunna säja att jamen, nu har ju 99 % av befolkningen bredband. Och struntar i att det blir långsammare än telefonmodemen (vilket är en mycket trolig framtid). Jag tror då mera på 4G-teknikerna såsom LTE som nog blir betydligt dyrare och också kräver massor av master (med kort räckvidd) men som åtminstone kan ge litet bättre kapacitet även om jag betvivlar att det heller byggs ut tillräckligt mycket. Det är helt enkelt för dyrt. I något skede inser säkert de flesta operatörer att optiska fibernät är det billigaste då det gäller äkta bredband, dvs. trafik med stora kapacitetskrav. Till min glädje har jag hört att många operatörer

redan börjat bygga fiberanslutningar åt kunderna bl.a. i Lovisa och Jakobstad. Nu gäller det bara att se till att de näten blir öppna. Nisse Husberg, tekn.dr. Hindersby Trådlöst bredband mot naturlagarna Artikeln i Hbl den 24.2 2008: Mobilt bredband mot naturlagarna Ingen teknik är dålig men det gäller att tillämpa den på rätt sätt. Just nu verkar det som om många hoppas att mobilt (trådlöst) bredband skall lösa alla problem. Statens satsar på det för att skaffa bredband till glesbygderna, TeliaSonera vill ersätta det fasta telefonnätet med trådlös teknik och endel missionärer går omkring och tutar ut att Trådlöst är framtiden!. Det är bara ett litet problem och det är att trådlöst bredband

är emot naturlagarna. Shannons teorem sätter en gräns för hur mycket information som kan sändas över ett givet frekvensband OBEROENDE AV TEKNIK. Det finns alltså inget hopp om att det någonsin skall komma en bättre teknik. Kort sagt: Trafiken ryms inte. För en teknisk beskrivning se http://www.bbg.fi/shannon.html. Radioteknik (det som kallas mobilt eller trådlöst) har det problemet att alla inom täckningsområdet delar på frekvensbandet. Även om man i princip kan komma upp till många Mbit/s så gäller det bara om man är ensam. Då man måste dela denna kapacitet med många andra så blir den hastighet var och en kan få mycket låg. En liten fingervisning får man om man läser villkoren för mobilt bredband i Sverige där kundens kapacitet kan dras ned till 30 kbit/s om trafikmängden överskrider 5 Gigabyte per månad (en ganska liten trafikmängd). Det är alltså hälften av vad de långsamma telefonmodemen ger! Det är en lömsk teknik för den fungerar bra i början då det bara finns ett litet fåtal kunder per basstation. Men det är inte lönsamt och då kundmängden ökar så minskar hastigheten. Teleoperatörerna bygger inte ut antalet basstationer för det är inte lönsamt så vi får nog dras med riktigt långsamt bredband.

Beslutsfattarna som inte fattar nånting om datanät gör just nu stora felbeslut. Teleingenjörerna har nog haft Shannons teorem i grundkursen men troligen har de sovit under den lektionen eller så hindrar den egna plånboken dem från att tala ut. Och så kan de gömma sej bakom att det i princip rent tekniskt nog är möjligt att bygga ut mobilt bredband åt alla. Man behöver bara öka antalet basstationer tillräckligt så att det inom varje täckningsområde bara finns ett fåtal kunder. I slutändan blir det att placera en basstation i varje villa och varje lägenhet för att kapaciteten skall räcka till för digital video över nätet med HD-kvalitet (som kan komma fortare än någon trott). Och hur kopplar man ihop dessa basstationer? Jo, den enda teknik som ger tillräcklig kapacitet är ju optisk fiber så vi måste i alla fall gräva ned ett helt nytt nät till varje stuga förr eller senare. Och sedan är det ifrågasatt om detta är ett mobilt nät eller ett optiskt fibernät. Jag skulle använda det senare men politiker och marknadsförare är ju duktiga på att vränga ord så de kan låtsas att de haft rätt hela tiden i stället för att ha gjort monumentala felbedömningar. Man kan också ta i bruk större frekvensband och det är just det man gör med TV-digitaliseringen. Det är nämligen en fruktansvärd brist på

frekvensband och teleoperatörerna har länge kastat lystna blickar på TV-banden. Det finns rum uppåt men högre frekvens ger sämre räckvidd och därför är TV-banden så värdefulla. Även om lång räckvidd ger stora problem med många kunder på samma basstation (enligt Shannon). Den mobila tekniken behövs dessutom för mobila enheter (bilar, tåg, mm.) och borde inte slösas bort på fasta installationer. Jag förutspår att det i längden leder till att fasta installationer inte får använda de mobila frekvensbanden utan måste gå över till fasta installationer läs: fibernät. Visst är det trevligt att läsa eposten på mobilen men där stannar det också. De tillämpningar som kräver stor kapacitet kommer aldrig någonsin att gå över mobilt bredband. Det finns inte rum. Då vi talar om digital video med HD-kvalitet så är det fråga om ca. 25 Mbit/s per kanal. En typisk bostad behöver då minst 100 Mbit/s och det är i minsta laget så Gigabits (1000 Mbit/s) anslutningar kommer snart att bli nödvändiga. Det är ingen speciellt dyr teknik utan alla nya datorer kommer redan med sådan anslutning. Vad man inte vill bygga är fibernät eftersom de är så dyra. Här i Hindersby kör vi nu femte året med 100 Mbit/s för varje anslutning för

15 euro/månad (20 om underhållet räknas med). Då har vi byggt och betalt allting själva intill sista centen. Och så har vi ett nät som troligen fungerar i hundra år utom då vi uppgraderar elektroniken till 1 Gigabit/s (kostar väl ett par hundra euro per hushåll som engångssumma). Överallt där byarna själva bygger fibernät blir kostnaderna lägre än det som marknaden kan erbjuda via gamla färdigt betalda nät. Ett stort fel i politiken är marknadsdogmen. Marknaden skall sköta allting enligt många politiker och tjänstemän. Men marknaden är inte intresserad av att ge oss god kapacitet utan vill bara tjäna pengar och det gör man bäst genom att sälja bristvara alltså låg kapacitet. Marknadstalibanerna struntar i hur nätet fungerar det enda som gäller för en taliban är dogmen. Och man kan inte diskutera och förklara nånting för en taliban heller. Vad man försöker göra nu är jämförbart med perpetuum mobile (evighetmaskinen) som en tid alla knäppgökar försökte uppfinna. Den skulle gå utan att man tillförde energi vilket är omöjligt. Vetenskapsmännens försök att hänvisa till energiprincipen (termodynamikens första huvudsats) fnyste man åt. Förstås har ingen lyckats bygga en evighetsmaskin och samma väg kommer nog mobilt bredband också att gå om inte politikerna och marknadsförarna lyckas

omdefiniera begreppet att betyda riktigt långsam och usel dataöverföring. Vi är på god väg. Nisse Husberg tekn.dr. (datateknik) (Och så litet reklam för den fina serien Hälge:) Säkerhetsproblem på nätet Det finns infekterade maskiner i vårt nät som sänder ut skräppost och virus! ALLA bör GENAST installera anti-virus och anti-trojanprogram! Det finns bra gratisprogram till exempel på http://free.grisoft.com/ Så kallade BOTNET bestående av infekterade datamaskiner börjar bli det stora problemet och då RÄCKER ANTI-VIRUS INTE! Om problemen fortsätter så kommer HELA VÅRT NÄT ATT STÄNGAS!!! Därför kommer jag nu att stäng alla portar utom de absolut nörvändiga! Eposten måste i framtiden skickas genom NEBULAS server http://www.nebula.fi/ohjeet.php?group=1 Nisse

Shannon Shannons teorem Datanät: Shannons teorem Trådlöst är värdelöst! (OBS! Det här gäller bara trådlöst som allmänt datanät. Däremot fungerar det bra för epost och småsurfande. Ingen teknik är i och för sej dålig men den kan vara värdelös för en viss tillämpning) Shannons teorem dyker upp alltid då nån försöker påstå att Trådlöst är framtiden!. Alla som läst Grundkurs i telekommunikation känner till Shannon som på 1940-talet ställde upp och bevisade ett teorem som direkt säjer att det är omöjligt. Det är alltså fråga om en naturlag ungefär som tyngdkraften och termodynamikens första huvudsats (energiprincipen). Att försöka komma förbi Shannons teorem är lika huvudlöst som att försöka bygga en evighetsmaskin (en maskin som går i all evighet utan att man tillför energi). Många uppfinnare har blivit vansinniga under sina försök att få till stånd det omöjliga liksom försöken att göra guld. Shannons teorem säjer helt kort och kraftigt att över ett visst frekvensband kan man bara överföra en viss mängd information OBEROENDE AV TEKNIK. Det finns alltså inget hopp

om att det nånsin kommer sådana uppfinningar som får informationsflödet att gå utöver de gränser Shannons teorem ställer. Med nuvarande teknik börjar vi redan närma oss Shannons gräns så det finns inte mycket att hoppas på. Det är redan nu skriande brist på frekvensband och digitaliseringen beror till stor del just på att mobiloperatörerna vill lägga vantarna på TV:ns frekvensband. I Dagens Nyheter protesterade cheferna för TV-bolagen i Sverige kraftigt mot dessa planer men få nu se Radiotekniken är en DELAD teknik. Inom en stations täckningsområde delar alla på det frekvensband som stationen får använda. Då fungerar allting utmärkt och snabbt så länge det bara finns några få kunder inom området men då antalet ökar så minskar hastigheten för alla. Och det är ju inte lönsamt att bara ha ett fåtal kunder. Till sist är man nere i telefonmodemens hastighet. Då det är brist på frekvensband så finns det ingen annan möjlighet att lösa problemet än att MINSKA på området för varje station alltså bygga fler små stationer. Likaså då kraven ökar till exempel då HDTV kommer vilket kräver enormt mycket informationsöverföring. Till sist blir området så litet att det behövs en station för varje hus och varje lägenhet. Men det är dyrt att bygga många små stationer. Och hur skall man koppla ihop dem? Det är förstås bara optisk fiber som kan överföra informationsmängden till radiostationen och då får vi så småningom ett fibernät med fiber till varje hus och lägenhet! Man kan ju förstås kalla nätet trådlöst fortfarande men jag skulle nog kalla det fibernät. Så även om man går baklänges så måste trådlösa nät så småningom ersättas av fibernät tills man bara har SLADDLÖSA nät kvar dvs. bara sladdarna i hemmet eller företaget är ersatta med trådlös överföring. Och vackert så men fram till huset måste nog de stora datamängderna flyttas genom optisk

fiber. Det finns ingen annan teknik som ens kommer nära. I dagens läge kan man trådlöst överföra några Megabit/s. I praktiken klarar mobilnäten inte ens det. De optiska fibernäten överför nu minst 100 Mbit/s och snart blir 1 Gbit/S (1000 Mbit/s) den billigaste tekniken på optofibersidan. Det finns teknik som fungerar med ett par hundra Mbit/s på den trådlösa sidan men bara ett tiotal meter. Dessutom är radioprotokollen så invecklade och överföringen så osäker att den verkliga nyttotrafiken ofta blir mellan 10 och 50 % av den råa överföringen. Då man utvecklat ny teknik på radiosidan så har optofibern redan gått över till 10 Gbit/s och sedan är 100 Gbit/s. Den teoretiska gränsen för EN fiber ligger ungefär vid 40 miljoner Gbit/s så det finns ännu en hel del utrymme för förbättringar. Förstås gäller Shannons teorem också för fiber men poängen är att i VARJE fiber har man tillgång till HELA frekvensspektret för signalen stör ingen annan fiber och blir inte heller störd av nånting. I en kopparkabel stör alla trådarna varandra men i en optokabel är de fullständigt åtskilda. Man kan alltså kort och gott säja att det är bäst att glömma radioteknik då det är fråga om datanät utom i hemmet eller inom företaget där avstånden är några meter eller tiotals meter. Men naturligtvis fungerar radioteknik utmärkt för SMÅ datamängder och tillfälligt. Och om det är frågan om extrema glesbygder där antalet kunder per station aldrig överstiger ett tiotal så kan radiotekniken vara användbar. Man kan undra varför ingenjörerna inte berättar det här för beslutsfattarna så de undviker att göra dumma beslut. Men ingenjörer är också bara människor och då lönen kommer från bolag som tillverkar trådlösa system är ingen SÅ intresserad av att såga av den gren de sitter på. Och så har ett visst stort bolag som tilverkar trådlös teknik ett betydande inflytande.

Se också Kopparnätets avtynande och död. Nisse Husberg tekn.dr. (datateknik) f.d. docent och professor vid Tekniska högskolan För teknikintresserade: Shannons teorem (eller Shannon-Hartleys teorem) lyder: C = B log2(1+s/r) där C är kapaciteten (bit/s) B är bandbredden (Hertz) S är signalstyrkan (Watt) R är störningarna (Watt) Man ser att det är möjligt att få större kapacitet genom att öka signalstyrkan. Så varför gör man det inte? Helt enkelt därför att det finns en mängd radiostationer i grannskapet som störs om man ökar signalstyrkan och då får de lägre kapacitet. Ifråga om mobila nät så rör sej mottagaren hela tiden från den ena stationen till den andra och alla områden måste ha lika god kapacitet för att det skall fungera förnuftigt. Det finns en liten möjlighet att uppfinna teknik som klarar av störningar bättre men de förbättringarna är ganska marginella då man jämför med optofibernät. Man kan bygga jättefina radiosystem som använder många antenner men i verkligheten är de alla beroende av radiovågornas utbredning (en mycket invecklad sak). De fungerar bra endast då förhållandena är perfekta. Om man jämför med bilar så kan en hyper-super V12:a vara bra på en motorväg (motsvarar fina radioförhållanden) men då det finns mycket trafik och störningar (i alla städer) så är en V12:a inte snabbare än en Lada i köerna.

Men de firmor som säljer burkarna pekar naturligtvis på hur fort V12:an kan köra på motorvägen. Men om det inte finns någon motorväg? Ifråga om radiovågor så går det inte heller att bygga motorvägar hur mycket pengar man än sätter ut Den 14 november 2007 Koppar Datanät: Kopparnätets avtynande och död TeliaSonera gav nyligen en klar signal att kopparnätet inte skall utvecklas utan närmast avvecklas. Det betyder att ADSL är en döende teknik med rätta. Kopparnätet fungerar på helt annat sätt än trådlösa nät (radionät). Medan alla inom en radiostations område DELAR på kapaciteten så har oftast varje kund en egen linje till telefoncentralen (men delar sedan förbindelsen vidare). Det ger bättre kapacitet ifall förbindelsen från centralen är bra och ifall man kan få en snabb ADSL till centralen. Problemen är i alla fall betydande i kopparkabeln. Telefonnätet är inte alls byggt för datatrafik närmast tvärtom. Tidigare var de höga frekvenserna som behövs för snabb dataöverföring enbart störningar och man försökte få bort dem.

Det finns två stora problem med kopparkabeln i telefonnätet: störningar och dämpning. Eftersom koppartråd fungerar som en antenn så tar den emot och skickar ut störsignaler. Ju längre kabel desto värre och luftkabel är värre än jordkabel. Vid åska är den direkt farlig. I de flesta telefonkablar finns det massor av trådpar i en del fall flera hundra. Dessa stör alla varandra och mest vid högre frekvens. Därför begränsar själva grundstrukturen snabb datatrafik i kopparkabel. Dämpningarna är också betydande i kopparkabel. Då man kan skicka signaler upp till flera hundra kilometer i en optisk fiberkabel med mycket hög hastighet (rekordet är över 10 miljoner Megabit/s över en 400 km fiber) så är det problem med 1 Megabit/s redan efter några kilometer i kopparkabeln. Varje skarv förorsakar också reflektion av signalen och kopparkablar av dålig kvalitet gör ADSL nästan oanvändbart på vissa platser. I praktiken vat man aldrig om det fungerar förrän linjen är uppmätt. Nu är det ju tekniskt möjligt att köra nästan vilken hastighet som helst över en kopparkabel om man sätter in förstärkare med korta mellanrum. Men att bygga om ett kopparnät med förstärkare på ett par hundra meters mellanrum är betydligt dyrare än att byta kabeln till optokabel. Det här vet nog teleoperatörerna och därför kramar de de sista centen ur det gamla kopparnätet men investerar inte ett dugg i det mera. Det gamla telenätet kommer därför att så småningom tyna av och till sist dö bort helt. Eftersom det trådlösa alternativet bara lämpar sej för fordon och mycket små datamängder så är det klart att förutseende människor skaffar sej optokabel så fort som möjligt. I annat fall blir man utanför datanätet i framtiden. Då operatörerna inte mera ids underhålla kopparnätet så finns det ingen ADSL heller. Se också Shannons teorem Trådlöst är värdelöst!. Nisse Husberg

tekn.dr. (datateknik) f.d. docent och professor vid Tekniska högskolan Den 15 november 2007