Varför har gamla hissar blivit farligare?

Hissförbundet/Gunnar Hagelin Säkerhet och tillgänglighet 2 Sid 1/6 Varför har gamla hissar blivit farligare? Det finns flera samverkande förklaringar: Gamla och nya hissar lyder under olika bestämmelser Ett nytt säkerhetstänkande i samhället Nya användningsområden Eftersatt underhåll Eftersatta säkerhetsbesiktningar Oklara ansvarsförhållanden Olika bestämmelser för nya och gamla hissar För nya hissar har man relativt lätt kunnat enas om europagemensamma bestämmelser och standarder: direktiv för hissar med grundläggande säkerhetskrav och bestämmelser för verifiering och CE-märkning säkerhetsstandarder för konstruktion och utförande standard för skötselanvisningar För äldre hissar finns inte några sådana europagemensamma standarder och bestämmelser. Sedan 1995 finns det dock en av EG-kommissionen utfärdad rekommendation där alla medlemsstater rekommenderas att införa bestämmelser i avsikt att: Säkerställa en tillfredsställande nivå på skötseln av hissarna Förbättra säkerheten på 10 konkreta punkter Vidta ytterligare åtgärder om säkerheten så kräver Nyligen har också kommit en standard (pren81-80) för hur man på ett praktiskt sätt skall gå till väga för att förbättra säkerheten hos äldre hissar samt hur man skall bedöma och prioritera erforderliga säkerhetshöjande åtgärder. Standarden behandlar ett avsevärt större antal konkreta åtgärder än de 10 som EG-kommissionens rekommendation från 1995 omfattade. Ett nytt säkerhetstänkande i samhället På en mängd områden i samhället har säkerheten förbättrats radikalt. Samtidigt har människornas beteende anpassats till förändringarna i säkerhetsmiljön. Flertalet redskap och anordningar som man använder dagligen har blivit praktiskt taget idiotsäkra. Man tänker inte alls på att de för en 40-50 år sedan krävde ett helt annat och betydligt försiktigare handhavande. Och det är ytterst sällan som vanliga människor kommer i kontakt med kvarlevor från

Hissförbundet/Gunnar Hagelin Säkerhet och tillgänglighet 2 Sid 2/6 50-talets säkerhetstänkande, varken när det gäller att åka bil, att cykla, att äta, att använda elektriska apparater eller att gå ut på balkongen. Man utgår helt enkelt från att samhället/myndigheterna/tillverkarna har sett till att man i vardagslivet alltid är skyddad mot varjehanda faror. Man har vant sig av med att vara lika försiktig som de tidigare generationerna. Man litar ju på ABS-bromsar och krockkuddar, cykelhjälmar, bäst före-datum, jordfelsbrytare, och byggbestämmelsernas dimensioneringsregler. Oftast är det rätt tänkt; gårdagens farligheter har blivit helt förbjudna och har då antingen fått kasseras eller byggas om. De är borta, de finns inte längre. Utom i ett fall; hissar. Där har inte nya säkerhetsbestämmelser varit retroaktiva, och med några få undantag är säkerhetsnivån hos en gammal hiss inte ett dugg bättre än när den byggdes, vare sig det nu gjordes under millionprogrammets dagar eller ännu tidigare. Man är därför inte längre lika medveten om att en äldre hiss kan slita armar och ben av oförsiktiga barn, eller bli en dödsfälla för den som skall tömma returpappersbehållaren. Att köra möbler, barnvagnar eller cyklar i en sådan hiss innebär också risk för allvarliga skador. Man är heller inte särskilt medveten om att dörrlåsen kan vara laddade med 230 V, och att en kontakt kan vara förenat med livsfara. Från moderna hissar förutsätter man att hisskorgen alltid stannar på rätt nivå, eller åtminstone inom någon cm när. Man tänker inte längre på att det hos äldre hissar inte sällan kan skilja 4 à 5 cm. Då ökar risken för att man skall snubbla, och särskilt om man har nedsatt syn eller mycket att bära på. En snubbling kan tyckas banal, men just snubbelolyckorna har blivit de allra vanligaste, och konsekvenserna har ofta visat sig bli mycket allvarliga. Nya användningsområden Tidigare var det inte så många som fick åka hiss. Länge var barn förbjudna att ensamma begagna hissen. Det fanns t.o.m. en tid där man hänvisade varubud till gårdsingångens trappor. Och hissar blev inte särskilt vanliga förrän under millionprogrammets bostadsbyggande. Nu åker alla hiss. Ingen människa kan idag tänka sig att ta trapporna med en cykel, en soffa, en barnvagn eller en returpappersbehållare. Man tar hissen. Dessvärre är flertalet äldre hissar inte avsedda för den typen av transporter, och definitivt inte deras säkerhetsanordningar. I hissar som saknar korgdörr där man alltså ser schaktväggen rusa förbi under färd är risken stor för olyckor. Många har klämt sig eller fått sina ägodelar skadade när deras saker hakat i någon ojämnhet i schaktväggen. Farligast är det med returpappersbehållarna. Där löper man faktiskt risk att mista livet.

Hissförbundet/Gunnar Hagelin Säkerhet och tillgänglighet 2 Sid 3/6 Förr var det otänkbart att rörelsehindrade människor skulle bo i flervåningshus eller äga rätt att kunna besöka någon där. Våra tillgänglighetsbestämmelser har radikalt ändrat på detta. De har inte bara medfört att en stor andel av hisspassagerarna är rörelsehindrade, utan även att en stor mängd rörelsehindrade personer bor på sådant sätt att de är helt beroende av att hissarna fungerar. Tyvärr har det visat sig att antalet hisshaverier med oplanerade stopp har ökat under senare år, något som fördystrat tillvaron avsevärt för rullstolsburna och andra rörelsehindrade personer. Man har praktiskt taget blivit fångar i sina lägenheter. Också det förhållande att dörrarna hos äldre hissar kan öppnas även om hissen står 1-2 dm för lågt har medfört allvarliga olyckor (t.o.m. dödsfall) när rullstolar har tippat och passageraren fallit ur. Eftersatt underhåll Orsakerna till ökningen av oplanerade stopp och diverse olyckstillbud är en följd av att underhåll och säkerhetskontroller eftersatts. Att det blivit så är i sin tur en följd av att man vid avregleringen av det samhälleliga kontrollmonopolet inte mötte detta med mer specificerade krav på fastighetsägarnas skötsel och underhåll, eller med mer effektiva påföljder för de som slarvade. Den snabba tekniska utvecklingen från 70-talet och framåt förändrade hissteknologien tämligen radikalt. Man fick elektronik och helt nya typer av maskineri och utrustning. Idag har vi alltså ett hissbestånd som innehåller allt från 30-talets platsbyggda finmekanik och reläteknik till senare tiders fabrikstillverkade och datorstyrda underverk. Det blev nästan omöjligt för den nya generationens servicepersonal att också tillägna sig den gamla tidens teknik, samtidigt som den förra generationen gick i pension. Det är bara att konstatera att många hissar med gammal teknik i dag inte får den skötsel som man krävde när de var nya. I de hittillsvarande bestämmelserna fanns inga specificerade krav på skötselns omfattning eller på kompetensen hos den som utför skötseln. Tillsammans med den stenhårda konkurrensen mellan skötselföretagen och många fastighetsägares aningslöshet har denna kravlöshet fått allvarliga konsekvenser för säkerheten och tillgängligheten. Det är inte ovanligt att man säljer underhållstjänster som blir mer lönande ju oftare det blir fel på hissen. I många fall förutsätts det t.o.m. att det skall uppstå minst 4 stopp om året för att affären över huvud taget skall gå ihop för skötselföretaget. För besiktningsorganet (som ofta bara ägnar hissen en halvtimmas ytlig kontroll) krävs både formell kompetens och ansvarsförsäkring. För skötselföretaget (som ju går in och skruvar i hissens mest känsliga delar) finns underligt nog inga sådana krav.

Hissförbundet/Gunnar Hagelin Säkerhet och tillgänglighet 2 Sid 4/6 Eftersatta säkerhetsbesiktningar Olyckligtvis skapades också genom konkurrensutsättningen ett incitament för besiktningsorganen att både lägga allt mindre tid på besiktningarna och att ha allt större överseende med fel och brister i säkerheten. Vi har alltså haft en situation med en alltmer tandlös besiktningsverksamhet samtidigt som kompetensen hos de som sköter hissarna har blivit alltmer varierande. Det finns många skräckexempel där hissarna inte alls får något förebyggande underhåll. Där litar man på att säkerhetsbristerna skall upptäckas vid den årliga besiktningen, och hoppas på att inget allvarligt skall hända under resten av året. Än värre framstår situationen när vi vet att var 10:e hiss aldrig någonsin blir utsatt för någon säkerhetsbesiktning. Besiktningsobligatoriet ser många som ett skämt. Nu när Boverkets skärpta bestämmelser trätt i kraft kan dock situationen förhoppningsvis bli bättre. Oklara ansvarsförhållanden Rent formellt är det alltid fastighetsägaren som har ansvaret för att hissen är säker. I verkligheten finns dock många oklarheter. Vilket ansvar har den som använder hissen? Vilket ansvar har den som är anlitad av fastighetsägaren att sköta hissen? Vilket ansvar har besiktningsorganen som en gång per år skall kontrollera säkerheten hos hissen? Och vilket ansvar har våra myndigheter som i sina föreskrifter accepterar en avsevärt lägre säkerhetsnivå än andra länder i Europa? Vem har ansvaret för att ungdomar kan ta sig in i hisschaktet för att åka på korgtaket? Och vem bär ansvaret om någon oskyldig trillar ned i schaktet när dessa ungdomar har manipulerat låset på schaktdörren? Många fastighetsägare lever i tron att den årliga besiktningen på något sätt skulle lyfta av honom ansvaret. De kommer att bli grymt besvikna den dag då de passagerare som blivit skadade i en hissolycka drar saken inför domstol.

Hissförbundet/Gunnar Hagelin Säkerhet och tillgänglighet 2 Sid 5/6 Vad händer i Sverige och i andra länder? Sverige I Sverige har man dessvärre ännu inte fastsällt några nya bestämmelser, vare sig vad gäller konkreta säkerhetshöjande åtgärder eller säkerställande av en tillfredsställande skötsel. Läget är i mars 2004 följande: Boverkets utredning om EG-kommissionens rekommenderade 10 konkreta åtgärder ligger sedan december 2000 hos Miljödepartementet för beslut om genomförande. Efter departementets beslut skall utredningens förslag inarbetas i Boverkets föreskrifter. Erforderliga ändringar i berörda lagar och förordningar är genomförda sedan tidigare. Boverkets föreskriftsändringar för att säkerställa en mer tillfredsställande nivå på skötsel och kontroll av hissar (och andra lyftanordningar) trädde i kraft sommaren 2003. Där specificeras visserligen kraven på skötsel och kontroll betydligt bättre än tidigare, men där finns inga som helst krav på att undanröja de förhandenvarande säkerhetsbristerna. Tyvärr har Boverket hittills i sitt arbete inte ansett sig kunna använda sig av de metoder för riskbedömning och prioritering av nödvändiga säkerhetshöjande åtgärder som redovisas i den europagemensamma standarden EN81-80. I Boverkets utredning har man tagit med endast en (1) konkret åtgärd utöver de 10 som EG-kommissionen rekommenderat. EG Inom EG och dess organisationer har man tagit den bristande säkerheten hos det äldre hissbeståndet på stort allvar: Rekommendationen om 10 säkerhetshöjande konkreta åtgärder samt om att säkerställa en tillfredsställande nivå på skötsel och underhåll, 95/216/EG En harmoniserad standard för underhållsinstruktioner, EN 13015 En säkerhetsstandard för befintliga hissar, pren81-80 (SNEL) Harmoniserande standarder under arbete avseende tillgänglighet för handikappade, åtgärder mot vandalism, fjärrövervakning m.m.

Hissförbundet/Gunnar Hagelin Säkerhet och tillgänglighet 2 Sid 6/6 Frankrike I Frankrike har man redan på 80-talet infört retroaktiva bestämmelser om säkerhetshöjande åtgärder, bl.a. förbud mot hisskorgar utan korgdörr. Nu kommer det en mer allomfattande lag: Fastighetsägarna blir skyldiga att genom lämpliga åtgärder eliminera alla i lagen specificerade risker (17 olika). Åtgärderna skall vara vidtagna inom 5, 10 eller 15 år, beroende på risktyp. Det blir obligatoriskt att ha ett kontrakt med ett skötselföretag. I kontraktet skall skötselns omfattning och ansvarsområdena anges. Ett besiktningsorgan i tredjepartsställning skall vart 5:e år utföra teknisk kontroll av alla hissar. Tyskland Sedan 2 år tillbaka finns det en av myndigheterna utgiven förteckning över vilka fler säkerhetshöjande åtgärder man är tvungen att vidtaga vid ombyggnad eller renovering av en hiss. ( Umbaukatalog ) Nu skärps bestämmelserna ytterligare. En Betriebssicherheitsverordnung trädde i kraft under 2003: samlar alla olika säkerhetsbestämmelser i en enda författning stärker fastighetsägarens ansvar kräver riskanalys för vissa hissar kräver säkerhetsanalys för alla hissar risk- och säkerhetsanalysen skall baseras på EG:s säkerhetsstandard pren81-80 kräver regelbunden säkerhetskontroll, utfört av kompetent organ Spanien Redan 1997 kom tvingande bestämmelser om säkerhetshöjande åtgärder omfattande 16 olika konkreta punkter. Dessa bestämmelse var baserade på EG:s 10 rekommendationer, men gick i vissa avseenden längre. Nu kommer kompletterande bestämmelser innebärande bl.a.: 11 av de angivna åtgärderna i 1997 års bestämmelser skall vara genomförda inom ett år Åtgärderna får endast utföras av företag med i bestämmelserna specificerad kompetens