Områden som omfattas av strukturfondernas regionalpolitiska mål (19941999) MåM (19941999) Mål 2 (19971999) Mål 5b (19941999) Mål 6 (19951999) Strukturomvandling i regioner med eftersläpande utveckling Ekonomisk och social omvandling i områden med nedgång i industrisysselsättning Diversifiering av känsliga jordbruksområden Utveckling av glesbefolkade områden Mål 2 delvis stöd berättigat Mål 5b delvis stödberättigat AÇORES (P) ih GUADELOUPE (F) MADEIRA (P) V. _ " \ MARTINIQUE (F) CANARIAS (E) o J GUYANE (F) REUNION (F) r PORTUGAL Lista över regioner som omfattas av insatser från strukturfonderna publiceras i Europeiska Gemenskapernas Tidning (Official Journal). Denna karta är endast ungefärlig.
Gemenskapens strukturfonder Strukturfonderna 1997 Nionde årsrapporten Europeiska kommissionen
Denna rapport har utarbetats inom generaldirektoratet för regionalpolitik och sammanhållning (GD XVI) vid Europeiska kommissionen, i samarbete med generaldirektoraten för sysselsättning, arbetsmarknad och socialpolitik (GD V), jordbruk (GD VI), fiske (GD XTV) samt under medverkan av generalsekretariatet och generaldirektoraten för konkurrens (GD IV), transport (GD VH), miljö, kärnsäkerhet och civilskydd (GD XI), vetenskap, forskning och utveckling (GD ΧΠ), telekommunikation, informationsmarknaden och användninga av forskningsresultat (GD ΧΙΠ), inre marknad och finansiella tjänster (GD XV), energi (GD XVII), budget (DG ΧΓΧ), ekonomistyrning (GD XX) samt företagspolitik, handel, turism och näringsdrivande föreningar (GD ΧΧΙΠ). En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europaservern (http://europa.eu.int). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 1999 ISBN 9282852806 Europeiska gemenskaperna, 1999 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 7 A. Allmän sammanfattning 9 B. En rapport inriktad på stödet till små och medelstora företag 11 KAPITEL 1: HÖJDPUNKTERNA UNDER 1997 15 1.1. De första riktlinjerna avseende den ekonomiska och sociala sammanhållningens framtid 17 1.1.1. Europeiskt forum för sammanhållningen 17 1.1.2. Riktlinjerna i Agenda 2000 17 1.2. Ändrad inriktning för fondernas finansiering 19 1.2.1. Sysselsättningen prioriteras i de nya mål 2programmen (19971999) 19 1.2.2. Prioriteringar för halvtidsutvärderingen av fondernas program (utom mål 2) 20 1.2.3. Genomförandet av territoriella sysselsättningspakter 21 1.2.4. Initiativet "SEM 2000": Att förbättra förvaltningen och kontrollen av fonderna 21 1.3. FördjupNTNGEN AV sammanhållningens tematiska prioriteringar 22 1.3.1. Informationssamhället en utmaning (KOM(97) 7) 23 1.3.2. Mot ett program för städer (KOM(97) 197) 24 1.3.3. Den europeiska konferensen "LEADER" om landsbygdsutveckling 24 1.3.4. Regionalpolitiken och konkurrenspolitiken 25 1.3.5. Konkurrensförmåga, FTU och innovation 26 KAPITEL 2: GENOMFÖRANDET OCH UTNYTTJANDET AV PROGRAMMEN I MEDLEMSSTATERNA 27 2.1. Allmän presentation per mål 29 2.1.1. Antagandet av nya program 1997 29 2.1.3 Genomförandet av mål 1 (regioner med långsammare utveckling) och mål 6 (glesbefolkade områden) 33 2.1.4. Genomförandet av mål 2 (regioner i industriell omvandling) 34 2.1.5. Genomförandet inom mål 3 och 4 (mänskliga resurser och arbetsmarknaden) 36 2.1.6. Genomförandet av mål 5a (anpassning av jordbruksstrukturer och av fisket) 38 2.1.7. Genomförandet av mål 5b (strukturanpassning av landsbygdsområden) 43 2.1.8. Genomförandet av gemenskapsinitiativen 44 2.1.9. Nyskapande åtgärder och tekniskt stöd 49 2.2. Presentation per medlemsstat 55 2.2.1. BELGIEN 55 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 55 2. Gemenskapsinitiativen 58 2.2.2. DANMARK 59 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 59 2. Gemenskapsinitiativ 60
4 Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 2.2.3. TYSKLAND 62 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 62 2. Gemenskapsinitiativen 65 2.2.4. GREKLAND 67 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 67 2. Gemenskapsinitiativen 68 2.2.5. SPANIEN 70 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 70 2. Gemenskapsinitiativen 74 2.2.6. FRANKRIKE 75 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 75 2. Gemenskapsinitiativen 79 2.2.7. IRLAND 80 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 80 2. Gemenskapsinitiativen 81 2.2.8. ITALIEN 83 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 83 2. Gemenskapsinitiativen 86 2.2.9. LUXEMBURG 88 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 88 2. Gemenskapsinitiativen 89 2.2.10. NEDERLÄNDERNA 90 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 90 2. Gemenskapsinitiativen 92 2.2.11. ÖSTERRIKE 94 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 94 2. Gemenskapsinitiativen 96 2.2.12. PORTUGAL 97 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 97 2. Gemenskapsinitiativen 99 2.2.13. FINLAND 100 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 100 2. Gemenskapsinitiativen 102 2.2.14. SVERIGE 104 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 104 2. Gemenskapsinitiativen 106 2.2.15. FÖRENADE KUNGARIKET 107 1. Framträdande inslag i genomförandet av åtgärderna per mål 107 2. Gemenskapsinitiativen 110 KAPITEL 3: UTVÄRDERING OCH ANALYS AV STRUKTURFONDERNAS EFFEKTER 113 3.1. Interimsutvärderingar 115 3.2. Tematiska och övergripande utvärderingar 120 3.3. Utvärderingen av effekterna på sysselsättningen 121 3.4. Metodfrågor i samband med utvärderingen 123
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 KAPITEL 4: BUDGETGENOMFÖRANDE, FINANSIELL KONTROLL OCH KONTROLL AV ADDITIONALITETEN 125 4.1. Genomförande av fondernas budget 1997 för samtliga programperioder 127 4.2. Kontroller som genomförts av fondens avdelningar, av finanskontrollen och av UCLAF... 131 4.3. Kontroll av additionaliteten 134 KAPITEL 5: SAMORDNING MED DE ANDRA FINANSIERINGSORGANEN 135 5.1. Samordning med sammanhållningsfonden 137 5.2. Samordning med Europeiska investeringsbanken (ETB) 137 5.3. samordning med europeiska investeringsfonden (EIF) 138 5.4. Samordning med Europeiska kol och stålgemenskapen (EKSG) 139 5.5. Den finansiella mekanismen för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) 139 5.6. Samordning med programmen för utbildning och yrkesutbildning 139 5.7. Samordning med gemenskapens finansiella stöd till de transeuropeiska näten (TEN) 140 KAPITEL 6: FÖRENLIGHET OCH SAMVERKAN MED GEMENSKAPENS POLITIK INOM ANDRA OMRÅDEN 143 6.1. Strukturfonderna, sysselsättningen och socialpolitiken 145 6.2. Strukturfonderna och miljön 146 6.3. Strukturfondernas bidrag till främjandet av lika möjligheter för män och kvinnor 147 6.4. Strukturfonderna och forskning och teknisk utveckling (FoTU) 148 6.5. Strukturfonderna och de transeuropeiska näten (TEN) 149 6.6. Strukturfonderna och turismen 150 6.7. Strukturfonderna och kulturen 150 6.8. Strukturfonderna och konkurrenspolitiken 151 6.9. Strukturfonderna och insyn i den offentliga upphandlingen 152 6.10. Strukturfonderna, den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken 152
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 997 KAPITEL 7: INTERINSTITUTIONELL DIALOG, DIALOG MED ARBETSMARKNADENS PARTER, INFORMATION OCH KOMMUNIKATION 155 7.1. Interinstitutionell dialog 157 7.1.1. Dialogen med Europaparlamentet 157 7.1.2. Yttranden från strukturfondernas kommittéer 158 7.1.3. Dialogen med ekonomiska och sociala kommittén 159 7.1.4. Dialogen med regionkommittén 160 7.2. Dialogen med arbetsmarknadens parter 161 7.3. Information och kommunikation, utbyte av erfarenheter 163 BILAGOR 167 AKRONYMER OCH FÖRKORTNINGAR 217
INLEDNING
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 ALLMAN SAMMANFATTNING Denna rapport framläggs enligt artikel 16 i förordning (EEG) nr 2052/88 i dess ändrade lydelse enligt förtydligande i artikel 31 i förordningen om samordning av fonderna (EEG) nr 4253/88 i dess ändrade lydelse. Syftet är att redovisa hur bestämmelserna om strukturfonderna tillämpades under 1997, och då särskilt hur dessa uppfyller mål 16. Rapportens utformning motsvarar naturligtvis kraven i förordningarna men den har även undergått vissa förändringar. Den nyhet som infördes i den sjunde årsrapporten (1995) och som bestod i att ett övergripande tema behandlades genom hela rapporten har vidhållits. Det här året är temat åtgärderna till förmån för små och medelstora företag (SMF). Dessutom har en kraftig minskning av rapportens omfattning eftersträvats. Efter det att informationen i rapporten under flera år hade vuxit i omfattning var det nödvändigt att göra rapporten mer lättläst. I stället för att som tidigare presentera information på ett uttömmande sätt redovisas nu viktiga fakta under året. Informationen om det finansiella genomförandet är emellertid fortfarande uttömmande och redovisas i bilagor. Utöver de kapitel som svarar mot förordningarnas krav redovisas på ett tiotal sidor i kapitel 1 höjdpunkterna under året, särskilt vad gäller utformningen av den framtida politiken för ekonomisk och social sammanhållning. ÅR 1997 Verksamheten under det gångna året kan sammanfattas i fyra huvudteman vad beträffar politiken för ekonomisk och social sammanhållning och strukturfonderna. 1 Ett fullständigt genomförande av programmen År 1997 markerade inträdet i den andra delen av den aktuella programperioden och var för strukturfonderna det tredje räkenskapsåret med full verksamhet under denna period. Praktiskt taget alla program har nu genomförts, med undantag för vissa spanska program inom mål 2 (19971999) och italienska program inom mål 1, vilka bör antas i början av 1998. I fråga om nya program som har antagits har året framför allt kännetecknats av antagandet av program inom mål 2 för perioden 19971999. Samtidigt har avslutandet av programmen inom mål 2 för perioden 19941996 lett till en överföring av icke utnyttjade anslag på 848 miljoner ecu till innevarande period 19971999. Beträffande gemenskapsinitiativen har de sista 13 programmen som planerades inom ramen för det ursprungliga anslaget 1994 antagits. Efter den fördelning av reserven som beslutades 1996 har dessutom nya program kunnat antas under året liksom program för gränsöverskridande samarbete (Interreg Π C). För första gången skedde därmed ett faktiskt genomförande av samtliga gemenskapsinitiativ under 1997. I slutet av året genomfördes stödet från strukturfonderna genom sammanlagt 1 026 program (580 inom ramen för de olika målen och 446 inom ramen för gemenskapsinitiativen). 2 En intensiv finansieringsverksamhet Ett av årets viktigaste kännetecken har varit inhämtningen av de förseningar i utnyttjandet av anslagen som noterades i början av perioden. Genomförandet av programmen förefaller på det hela taget nu vara tillfredsställande. Situationen skiljer sig emellertid åt i fråga om programmen för varje mål (GSR och SPD) och gemenskapsinitiativen. I fråga om genomförandet av GSR/SPD noterades i själva verket en tydlig ökning av genomförandetakten under året. Den 31 december hade åtaganden gjorts avseende 62 % av det totala stödet för perioden (19941999) och betalningar avseende 46 %. Dessutom hade enbart under år 1997 åtaganden gjorts avseende ca 99 % av de tillgängliga anslagen och för första gången under
/O Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 innevarande period hade 100 % av de tillgängliga betalningsbemyndigandena betalats. Som exempel kan nämnas att det i fråga om mål 1, som svarar för 68 % av strukturfondernas totala anslag för perioden, noterades ett utnyttjande av anslagen som låg helt i linje med de ursprungliga prognoserna (den budgetplan som fastställdes i Edinburgh för perioden 19941999). Denna mycket tydliga förbättring av utnyttjandet av anslagen gällde även mål 3, 4 och 5b. De andra målen uppvisar inte lika imponerande framsteg. Dessutom tycks alla samtliga strukturfonder gjort åtaganden avseende 100 % av sina tillgängliga anslag, med undantag för FFU (åtagande avseende 75 % av anslagen) där underutnyttjandet i huvudsak beror på problem i samband med omstruktureringen av fiskeflottan i vissa av de medlemsstater som är bland de största stödmottagarna. Detta har emellertid en begränsad inverkan på det övergripande genomförandet eftersom FFU bara utgör 2 % av strukturfonderna. Det bör påpekas att de medlemsstater där utnyttjandet av anslagen är störst i allmänhet är de minst välmående länderna i unionen, vilka samtidigt är strukturfondernas största stödmottagare, framför allt inom mål 1: Spanien, Portugal och Irland. Vad gäller åtaganden och betalningar avseende anslag ligger dessa medlemsstater före den ursprungliga programplaneringen. Grekland, det fjärde "sammanhållningslandet", har anslutit sig till denna grupp under det första kvartalet 1998. Även om det tyvärr fortfarande förekom vissa förseningar i några medlemsstater i slutet av 1997 (Italien inom mål 1 och 5b, Frankrike inom mål 1, och Belgien inom mål 1) har dessa emellertid minskat under året och under det första kvartalet 1998 har förseningarna nästan helt inhämtats, framför allt i fråga om Italien som hade den mest oroande förseningen. Situationen är en helt annan när det gäller gemenskapsinitiativen. I slutet av 1997 hade för samtliga 13 gemenskapsinitiativ åtaganden gjorts avseende 56 % av det totala stödet för perioden (19941996) och endast 31 % betalats. Under 1997 genomfördes dessutom bara 61 % av de tillgängliga åtagandena och 90 % av de tillgängliga betalningsbemyndigandena. Dessa förseningar i utnyttjandet beror ofta antingen på att programmen godkänts sent (många program antogs 1996 och 1997 efter fördelningen av reserven) eller på särdragen i vissa gemenskapsinitiativ, t.ex. partnerskapet inom URBAN och Interreg Π, eller på de mycket speciella och nyskapande åtgärderna inom gemenskapsinitiativet SMF. För att påskynda genomförandet av gemenskapsinitiativen har kommissionen inlett en dialog med medlemsstaterna för att tillsammans med dem undersöka möjligheterna till en omfördelning av medlen, antingen mellan åtgärderna inom ett och samma program eller mellan programmen inom ramen för ett gemenskapsinitiativ. Dessa förhandlingar bör avslutas under 1998 och kan leda till en omfördelning av medlen mellan initiativen. 3 Närmare finansiella prioriteringar Förutom antagandet och genomförandet av program har kommissionen under 1997 bemödat sig om att driva på vissa av sina åtgärder och prioriteringar. Den absoluta prioriteringen att värna och främja sysselsättningen var därför utgångspunkten i samband med utformningen av de nya programmen inom mål 2 för 19971999. Samtidigt har det praktiska genomförandet av 89 territoriella sysselsättningspakter gjort det möjligt att förstärka gemenskapens åtgärder på lokal nivå för att skapa arbetstillfällen. Halvtidsundersökningen av strukturfondernas program (utom mål 2) kommer att göra det möjligt att genomföra eventuella justeringar för att påskynda genomförandet av vissa program som har stött på svårigheter. Inom ramen för åtgärden SEM 2000 {sund och effektiv förvaltning) har kommissionen också fattat tre beslut för att förbättra förvaltningen och kontrollen av utnyttjandet av strukturfonderna. 22 "förteckningar" har utarbetats med definitioner av vissa utgiftskategorier som är berättigade till samfinansiering från strukturfonderna. En förordning har antagits om fastställande av normer som medlemsstaterna skall iaktta i fråga om finansiell kontroll. Slutligen har interna riktlinjer utarbetats om under vilka förutsättningar kommissionen kan genomdriva finansiella nettokorrigeringar gentemot medlemsstaterna.
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 11 Förutom dessa övergripande prioriteringar har vissa tematiska prioriteringar också fördjupats under året, t.ex. strukturfondsstödet till informationssamhället (däribland pilotprojekt inom ramen för RISIregionala initiativ för informationssamhället), den framtida stadsutvecklingen, landsbygdsutvecklingen, samspelet mellan regionalpolitiken och konkurrenspolitiken, sambanden mellan den europeiska ekonomins konkurrenskraft och FTU och innovation. Alla dessa analyser har gjort diskussionen tydligare och oftast lett till praktiska lösningar som hädanefter kommer att beaktas i strukturfondernas program. 4 En framtidsskiss 1997 inleddes förberedelserna för den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitikens framtid. Efter att ha lanserats i april i och med det europeiska forumet om sammanhållningen resulterade förberedelsearbetet för tiden efter år 2000 i "Agenda 2000" som antogs i juli. I denna återfinns den föreslagna budgetplanen för perioden 20002006 samt de prioriteringar som gemenskapspolitiken skall ta hänsyn till. På strukturpolitikens område definieras i Agenda 2000 det finanspaket som krävs med tanke på utvidgningen till vissa stater i Centraleuropa och bibehållandet av principen om finansiell solidaritet. Dessutom lades grunden till en större geografisk och finansiell koncentration av strukturfonderna och till en minskning av antalet mål från 7 till 3, vilket skulle göra genomförandet av programmen enklare och samtidigt leda till en effektivisering av strukturfondsåtgärderna. I enlighet med Agenda 2000 har kommissionen utarbetat förslag till förordningar om strukturfondsåtgärder under perioden 20002006. Förslagen lades fram av kommissionen i mars 1998. De kommer under 1998 (och troligen under en del av 1999) att vara föremål för förhandlingar mellan medlemsstaterna och kommissionen, tillsammans med övriga gemenskapsinstitutioner, vilka skall leda fram till nya ramförordningar för strukturfonderna som skall tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2000. B. EN RAPPORT INRIKTAD PÅ STÖDET TILL SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG Precis som de två föregående årsrapporterna behandlade stödåtgärdernas miljödimension (1995) och stödet till regionernas tekniska utveckling (1996) är syftet med denna rapport att belysa strukturfondernas åtgärder till förmån för små och medelstora företag. Temat som valts är också ett svar på Europaparlamentets begäran att få veta mer om strukturfondernas åtgärder till förmån för små och medelstora företag. På grund av de finansierade åtgärdernas spännvidd kommer de att behandlas i flera kapitel och beskrivas i särskilda rutor. De små och medelstora företagens (SMF) betydelse för sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft erkänns numera allmänt inom Europeiska unionen. SMF utgör mer än 99 % av unionens 18,5 miljoner företag. De svarar för 66 % av den privata sysselsättningen och 60 % av den totala omsättningen. Deras utveckling är med andra ord avgörande för att öka sysselsättningen i Europa och för att uppnå en större ekonomisk och social sammanhållning inom unionen. Enligt en undersökning från Europeiska observationsorganet för små och medelstora företag är det de små och medelstora företagen som för närvarande har den största tillväxtpotentialen och kan skapa nya arbetstillfällen. Under de senaste åren och framför allt under 1997 har behovet av att ge SMF en ökad roll ofta framhållits vid Europeiska rådets möten. Vid det Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 antogs en resolution om tillväxt och sysselsättning och uppmanades bl.a. Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden att inrätta en finansieringsordning för högteknologiska projekt på små och medelstora företag. Detta skedde i november 1997 i och med inrättandet av "den europeiska finansieringsordningen för teknologi". Vid sitt möte i Amsterdam ville Europeiska rådet dessutom minska de bördor som vilar på företagen genom att inrätta en särskild arbetsgrupp kallad BEST som skall förenkla och förbättra företagsklimatet. Denna särskilda arbetsgrupp lämnade sin rapport till kommissionen den 7 maj 1998. Vid Europeiska rådets extra möte om sysselsättningen i Luxemburg i november fastställdes att företagsamheten skall vara en gemensam riktlinje i medlemsstaternas sysselsättningspolitik. För att konkretisera denna prioritet antog
12 Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 kommissionen ett meddelande kallat "Att uppmuntra företagandet i Europa" 1. Rådet uppmanade dessutom kommissionen att lägga fram förslag om inrättandet av ekonomiska stödåtgärder för innovativa och sysselsättningsskapande SMF. Kommissionen lade fram sina förslag i januari 1998 2 och rådet antog dem i april. Det politiska intresset tog sig också uttryck i att en grupp inrättades bestående av de nio berörda kommissionsledamöterna för att ta itu med frågan "SMF och företagsamheten". Gruppen har som mål att komma fram till politiska handlingslinjer, framför allt för att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till gemenskapsprogrammen. Gruppen påbörjade sitt arbete i början av 1998. För att ge en fullständig överblick över unionens åtgärder till förmån för SMF antog kommissionen under 1997 den fjärde rapporten om samordningen av stödåtgärder för små och medelstora företag och hantverksföretag 3 som handlar om att förbättra företagsklimatet och åtgärder till förmån för SMF. Inom ramen för de stora ansträngningar som görs för att gynna sysselsättningen spelar strukturfonderna sedan flera år en viktig roll för att bidra till skapandet och utvecklingen av SMF. På grund av deras bidrag till uppnåendet av ekonomisk och social sammanhållning erkänns SMF allmänt som en prioriterad målgrupp i de flesta programmen, som ofta innehåller särskilda åtgärder till förmån för dem. Under den aktuella programperioden 19941999 har 1520 % av strukturfondernas totala medel, vilket sammanlagt motsvarar mellan 23 och 30 miljarder ecu, särskilt avsatts för åtgärder som syftar till att stimulera och förbättra produktionsutrustningen och det ekonomiska klimatet för SMF (framför allt i regioner med långsammare utveckling, industriregioner i omvandling, jordbruksområden och glesbefolkade områden). När det gäller de tre nya medlemsstaterna (Finland, Sverige och Österrike) är satsningen till förmån för SMF till och med ännu större (30 40 % av gemenskapsstödet). Dessutom kan nämnas att huvuddelen av de andra åtgärderna i programmen har en positiv inverkan på SMF, även om de inte är direkt inriktade på dem. Strukturfondernas finansiering sker genom en mängd olika åtgärder som är direkt avsedda för SMF. De viktigaste är följande: Stöd till kapitalinvesteringar i form av direkt stöd eller finansieringslösningar (riskkapitalfonder, startkapital, leasing, etc). Samfinansiering av företagsområden. Utbildningsinsatser, inbegripet ledningsutbildning (inom mål 4 mottar t.ex. SMF stöd för att förbättra personalens kvalifikationer, gemenskapsinitiativet ADAPT finansierar utbildningar som syftar till att på SMF föregripa effekterna av industriella förändringar etc). Rådgivning och information (om att starta företag, företagsledning, marknadsföring, teknikexport eller tekniköverföring, direkt stöd till inrättandet av tjänstecentrer, t.ex. Europeiska företags och innovationscentrer. Åtgärder för att utveckla FTU (bl.a. pilotprojekten RIS regionala innovationsstrategier och RITTS regionala strategier för tekniköverföring). Insatser rörande informationssamhället. >KOM(98) 222, 7.4.1998. 2 KOM(98) 26, 21.1.1998, "Initiativ för tillväxt och sysselsättning", EGT L 155, 29.5.1998, s. 43, innehållande riskkapitalprogram, skapandet av gränsöverskridande samriskföretag (JEV) och ett garantisystem. 3 KOM(97) 610, 25.11.1997.
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 13 Stöd till internationalisering genom innovativa åtgärder som EUROPARTENARIAT eller RECITE Π, som går ut på att utveckla det internationella affärssamarbetet mellan SMF eller inom ramen för gemenskapsinitiativet SMF. För att ytterligare förstärka de små och medelstora företagens plats i de pågående programmen lade kommissionen den 30 maj 1997 fram "riktlinjer för anpassningen i halvtid av strukturfondernas program fram till slutet av 1999" 4 för mål 1 (regioner med långsammare utveckling) och mål 6 (glesbefolkade områden i Sverige och Finland). Riktlinjerna skall göra det möjligt att utnyttja tillgängliga medel i de nuvarande programmen för att stödja SMF och initiativen för lokal utveckling och sysselsättning. Därefter är det medlemsstaternas och regionernas uppgift att använda dessa medel för att förverkliga de små och medelstora företagens potential att skapa nya arbetstillfällen. Vad gäller de nya programmen inom mål 2 (industriregioner i omvandling) för perioden 19971999, antog kommissionen i november 1997 ett separat meddelande som beskriver hur prioriteringen att skapa sysselsättning har beaktats i programplaneringens nya fas 5. I meddelandet framhålls de små och medelstora företagens centrala roll när det gäller att skapa sysselsättning. På så sätt framträder inom ramen för strukturpolitiken gradvis en prioritering till förmån för SMF, vilket avspeglar sig i de senaste programplaneringsdokumenten i ökade finansiella satsningar. I samma anda och för att få ökad kunskap om de samfinansierade åtgärderna och deras faktiska ekonomiska effekter på SMF lanserade kommissionen i juli 1997 en tematisk utvärdering av "strukturfondernas effekter på SMF' 6 som omfattar hela den nuvarande programplaneringen, inbegripet gemenskapsinitiativen. Utvärderingen bör göra det möjligt att svara på vissa synpunkter som revisionsrätten framförde 1997 i den del av sin årsrapport (om verksamheten 1996) som handlade om strukturfonderna och SMF. Resultaten av utvärderingen väntas till slutet av 1998 och kommer att överlämnas till budgetmyndigheten. 4 K(97) 1381,5.5.1997. 5 KOM(97) 524 slutlig. 6 EGT S 133, 12.7.1997.
KAPITEL 1: HÖJDPUNKTERNA UNDER 1997
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 17 1.1. DE FÖRSTA RIKTLINJERNA AVSEENDE DEN EKONOMISKA OCH SOCIALA SAMMANHÅLLNINGENS FRAMTD3 1.1.1. EUROPEISKT FORUM FÖR SAMMANHÅLLNINGEN På initiativ av Monika WulfMathies, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik och sammanhållning, anordnade kommissionen den 2830 april 1997 ett forum i Bryssel efter antagandet av den första rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(96) 542 slutlig, 6.11.1996). Innehållet i rapporten presenterades ingående i den åttonde årsrapporten om strukturfonderna som utkom 1997 (minskade inkomstskillnader per invånare mellan medlemsstaterna, bibehållna regionala skillnader vad gäller inkomst per invånare och framför allt arbetslöshet samt ökande social utslagning och fattigdom). Forumet om sammanhållningen samlade mer än 1200 personer med ansvar för den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken i hela unionen, liksom ordförande och företrädare på hög nivå från alla de europeiska institutionerna. Vad gäller den framtida reformen av strukturfonderna som planeras för nästa programperiod (2000 2006) föreslog vissa deltagare en minskning av antalet mål för fonderna, en förenkling av förfarandena, en ökad koncentration av stödet och en minskning av antalet genomförandeprogram, framför allt i fråga om gemenskapsinitiativen. I diskussionerna under detta forum bekräftades också behovet av att följa upp resultaten av gemenskapsstödet. Objektiva kriterier bör fastställas för att mäta utgifternas effektivitet. Istället för att betraktas som en rättighet skall stödet från strukturfonderna vara ett incitament att sätta i gång effektiva program. Eftersom de budgetåtstramningar som ingår i förberedelserna inför Ekonomiska och monetära unionen överallt blir allt mer kännbara måste en större variation vad gäller stödformerna skapas, t.ex. kombination av stöd och lån, räntesubventioner, lånegarantier eller utnyttjande av mer innovativa finansieringsformer. I sina avslutande anföranden sammanfattade de kommissionsledamöter som ansvarar för sammanhållningspolitiken de viktigaste slutsatserna från detta forum: de allt snabbare strukturförändringarna, som inte bara påverkar regioner med långsammare utveckling, utan också industriregioner och jordbruks och stadsområden, talar för att Europeiska unionen måste fortsätta sina ansträngningar för att främja ekonomisk och social sammanhållning. Regionerna bör få stöd för att diversifiera sina ekonomiska strukturer och öka sin förmåga till innovation, t.ex. genom utveckling av informationsteknik och FTUverksamhet. Det är mycket viktigt att strukturfonderna ger ett mer kraftfullt stöd till det livslånga lärandet och med alla medel stimulerar sysselsättning och konkurrenskraft. 1.1.2. RIKTLINJERNA I AGENDA 2000 ' Meddelandet "Agenda 2000" ingår i tre sammanhang: Europeiska unionens utvidgning till Centraleuropa, upprättandet av Ekonomiska och monetära unionen samt reformen av grundläggande gemenskapspolitiska områden, bl.a. sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken (inbegripet den del som rör landsbygdspolitiken). I Agenda 2000 anges vilka budgetramar som kommer att gälla under det nya årtusendets första år och vilka prioriteringarna kommer att vara för gemenskapspolitiken. På strukturpolitikens område är Agenda 2000 en vidareutveckling av den första rapporten om ekonomisk och social sammanhållning och forumet om sammanhållningen (se ovan). KOM(97) 2000 (volymerna 1, 2 och 3), 15.7.1997.
18 Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 Det föreslagna finansieringspaketet för strukturpolitiken för perioden 20002006 har fastställts till 286,3 miljarder ecu och består av följande tre delar: 218,4 miljarder ecu till strukturfonderna avsedda för de 15 medlemsstaterna. 21,0 miljarder ecu till Sammanhållningsfonden för de nuvarande medlemsstaterna. 46,9 miljarder ecu för kandidatländerna (7,3 miljarder inför anslutningen och 39,6 miljarder i stöd efter anslutningen). Den grundläggande principen för sammanhållningspolitiken, dvs. den ekonomiska solidariteten, kvarstår naturligtvis. Den kommande utvidgningen till nya länder med mycket varierande utvecklingsnivå gör den ännu mer nödvändig. Kommissionen har därför föreslagit att den finansiella satsningen skall ligga kvar på den nivå som kommer att uppnås år 1999, dvs. motsvarande 0,46 % av unionens BNP. I övrigt fastställs i Agenda 2000 de principer som kommer att göra det möjligt att göra sammanhållningspolitiken mer effektiv: i synnerhet kommer koncentrationen av finansieringen att förstärkas i färre regioner eller områden för att säkerställa en tillräcklig hävstångseffekt. Denna ökade koncentration är dessutom ofrånkomlig med tanke på de budgetåtstramningar som medlemsstaterna tvingas genomföra nu och framöver och som innebär att de inte kommer att kunna gå utöver den överenskomna satsningen i procent av BNP (0,46 % år 1999). Ökad effektivitet kommer även att eftersträvas genom en förenkling av själva genomförandet. Detta kommer i praktiken att ske genom en minskning av antalet mål från nuvarande sju till tre: Det nya mål 1 kommer att vara identiskt med nuvarande mål 1 och kriteriet för regionernas rätt till stöd tillämpas strikt. Avlägset belägna regioner och regioner som för närvarande har rätt till mål 6stöd kommer automatiskt att omfattas av det nya mål 1. Detta kommer att fortsätta att vara det prioriterade målet i och med att två tredjedelar av strukturfonderna avsätts för det. De fyra strukturfonderna kommer att stödja utvecklingen i de berörda regionerna. Det nya mål 2 kommer att omfatta industriregioner i ekonomisk och social omvandling som drabbats av omfattande arbetslöshet (dvs. industriområden som befinner sig i nedgång, utsatta jordbruksområden, områden som är beroende av fiske samt krisdrabbade stadsområden). Den befolkning som omfattas av det nya mål 2 under perioden 20002006 skall inte överstiga 18 % av unionens totala befolkning och de områden som omfattas skall på det hela taget vara desamma som de som får statligt regionalstöd enligt artikel 92.3 c i fördraget. Tre strukturfonder (ERUF, ESF, FFU) OCH EUGFJgarantisektionen) kommer att stödja dessa områdens omvandling. Det nya mål 3 (utveckling av mänskliga resurser) kommer att syfta till att stödja anpassning och modernisering av politiken och systemen för utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning. De finansiella åtgärderna skall ske utanför de områden som omfattas av mål 1 och 2. Bara ESF kommer att samfinansiera denna typ av åtgärder. När det gäller jordbruksstrukturer och landsbygdsutveckling kommer stödet från fonderna EUGFIutvecklingssektionen inom mål 1, med stöd av EUGFJgarantisektionen inom mål 2 och inom unionens övriga landsbygdsområden att göra det möjligt för jordbruket och landsbygden att fortsätta att anpassa sig till de förändringar som kan förutses (marknadernas utveckling, globaliseringen av ekonomin etc). I detta sammanhang måste landsbygden också ta hänsyn till samhällets förväntningar vad gäller miljöförbättringar genom att samordna den ekonomiska utvecklingen och skyddet av naturtillgångarna. För att bidra till en hållbar landsbygdsutveckling kommer större vikt att läggas vid åtgärder för ett miljövänligt jordbruk. Strukturfondsåtgärderna kommer också att bli effektivare genom en ny form av partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna. Förvaltningen av programmen kommer att decentraliseras till
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 19 medlemsstaterna och regionerna. I gengäld kommer kommissionen i framtiden att kräva större selektivitet och noggrannhet vid fastställandet av prioriteringarna. Samtidigt måste systemen för övervakning och utvärdering förstärkas liksom de kontroller som görs. Slutligen krävs ett bättre samarbete mellan ΕΠ3, ETF och strukturfonderna för att uppnå bästa möjliga hävstångseffekt. I enlighet med Agenda 2000 har kommissionen utarbetat förslag till ramförordningar om strukturfondernas och sammanhållningsfondens verksamhet under perioden 20002006. Förslagen inbegriper en allmän förordning om strukturfonderna, särskilda förordningar om varje fond (ERUF, ESF, FFU, stödet via EUGFJ till landsbygdsutvecklingen), en revidering av sammanhållningsfonden samt en förordning om ett nytt instrument för strukturpolitiska åtgärder inför anslutningen. Förordningarna lades fram av kommissionen den 18 mars 1998 2. 1.2. ÄNDRAD INRIKTNING FÖR FONDERNAS FINANSIERING 1.2.1. SYSSELSÄTTNINGEN PRIORITERAS I DE NYA MÅL 2PROGRAMMEN (19971999) Den absoluta prioritet som fastställts när det gäller att värna och främja sysselsättningen beskrevs i de riktlinjer som kommissionen riktade till medlemsstaterna i samband med förberedelserna inför den andra programperioden för mål 2 19971999. Kommissionens meddelande 3 med sammanfattningar av de nya programmen visade att betydande framsteg gjordes 1997 när det gällde att kvantifiera sysselsättningseffekter i de nya programplaneringsdokumenten avseende mål 2. I 55 av 66 programplaneringsdokument gavs detaljerade uppskattningar (på åtgärdsnivån) som motsvarade ca 66 % av gemenskapens totala finansiering. De siffror som tillhandahållits avseende skapandet av sysselsättning måste naturligtvis betraktas med viss försiktighet, framför allt på grund av att olika regioner inte har använt den gemensamma metod som kommissionen föreslagit för att uppskatta effekterna på sysselsättningen. Icke desto mindre tyder uppskattningarna på att ca 880 000 arbetstillfällen skapats, bevarats eller omfördelats till följd av mål 2stöd under perioden 19971999. Två tredjedelar av de nya arbetstillfällena skapades i de länder som tar emot mest mål 2stöd: Frankrike, Spanien och Förenade kungariket. Denna storleksordning är enligt utvärderingar som gjorts nyligen nästan densamma som för programmen under perioden 1989 1993. Tillfälliga arbetstillfällen utgör en relativt liten del av sysselsättningseffekterna (omkring 100 000 arbetstillfällen i sju medlemsstater). Rent konkret kan programmens innehåll sammanfattas i följande fyra stödkategorier: Stöd till företagens tillväxt och konkurrensförmåga, framför allt SMF (48 % av de totala förutsedda utgifterna). Utbildning och sysselsättningsstöd, inbegripet åtgärder för att ge arbetskraften kunskaper i avancerad teknik (34 %). Förnyelse och anpassning av nedgångna industriområden och stadsområden (12 %). Främjande av turism, ren teknik, återvinning av industriavfall och vatten etc. (6 %). Samtliga åtgärder och projekt till förmån för regioner i industriell omvandling skall ha inletts senast den 31 december 1999 och vara betalda den 31 december 2001. 2 KOM(98) 130, KOM(98) 131 och KOM(98) 138. 3 KOM(97) 524 slutlig, "De nya regionala programmen 19971999 inom ramen för mål 2 fokusering på skapande av arbetstillfällen".
20 Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 1.2.2. PRIORITERINGAR FÖR HALVTIDSUTVÄRDERINGEN AV FONDERNAS PROGRAM (UTOM MAL2Ì I maj 1997 antog kommissionen riktlinjer för fastställandet av "prioriteringar för anpassningen av strukturfondernas program fram till slutet av 1999" 4 (undantaget mål 2 som behandlades separat, se punkt 1.2.1). Samtliga prioriteringar omfattas av det centrala målet att stödja sysselsättningen som bekräftades på nytt i Amsterdamfördraget (ny avdelning VI A) och vid Europeiska rådets extra möte i Luxemburg den 2122 november 1997. Syftet med riktlinjerna är att definiera en referensram inom vilken anpassningarna av de nuvarande programmen skall genomföras. Riktlinjerna utgör efter de interimsutvärderingarna (punkt 3.1) grunden för eventuella halvtidsjusteringar av programmen för perioden 19971999. Justeringarna bör ske under loppet av 1998. Sex tematiska prioriteringar har fastställts: 1 Grundläggande infrastruktur. Investeringarna i grundläggande infrastruktur, framför allt i de transeuropeiska näten (TEN) bör utnyttja de olika tillgängliga finansieringsordningarna bättre, inbegripet EIB och EIF (se punkterna 5.2 och 5.3). 2 Produktionsmiljön. I riktlinjerna framhålls särskilt förbättringen av små och medelstora företags internationella konkurrensförmåga, särskilt inom tjänstesektorn (informationssamhällets framväxt, övergripande kvalitetsstyrning etc). De syftar också till att förbättra situationen när det gäller underkapitaliserade företag, bl.a. med hjälp av finansieringslösningar inom ramen för strukturstödet till mindre företag. 3 FTU och informationssamhället. I riktlinjerna uppmuntras att särskilt uppmärksamhet ägnas stödåtgärder till teknisk innovation och på det hela taget en ökning av de medel som avsätts för FTU och innovation (se punkterna 1.3.1, 1.3.5 och 6.4). 4 Miljö och hållbar utveckling. Kommissionen uppmuntrar framför allt att hänsyn tas till förebyggande åtgärder och till ekosektorns ökande betydelse (se punkt 6.2). 5 Mänskliga resurser och utbildning. I riktlinjerna påpekas behovet av att övergå från en passiv till en aktiv politik på sysselsättningsområdet. Samtidigt är det nödvändigt att utarbeta nya strukturer för utveckling av mänskliga resurser, bl.a. inom ramen för ett lämpligt samarbete mellan SMF (se punkt 6.1). 6 Jämställdhet mellan män och kvinnor. Det föreslås stöd till olika åtgärder som bidrar till att främja lika möjligheter, t.ex. förbättring av sociala infrastrukturer, tillgång till arbete samt arbetsvillkor och arbetsförhållanden, tillgång till tjänster, skapande och utveckling av SMF (se punkt 6.3). Kommissionen vill dessutom uppmuntra de nationella och regionala parterna att säkerställa programmens kvalitet och effektivitet. Denna övergripande prioritering avser särskilt partnerskapet (utökat deltagande av arbetsmarknadens parter och andra berörda organisationer), villkor för uppföljning (särskilt förmågan att mäta resultaten och upptäcka brister i genomförandet), information och publicitet om åtgärder som finansieras genom strukturfonderna samt slutligen effektiviteten avseende betalningsförfarandet. På grundval av dessa riktlinjer och resultaten av interimsutvärderingar åligger det uppföljningskommittéerna och de behöriga myndigheterna att föreslå eller besluta om justeringar inom de pågående programmen. Justeringarna kommer i allmänhet att ske under 1998. 4 C(97) 1381, 5.5.1997.
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 21 1.2.3. GENOMFÖRANDET AV TERRITORIELLA SYSSELSÄTTNINGSPAKTER Europeiska kommissionens riktlinjer för att förstärka effekterna av gemenskapens strukturstöd på sysselsättningen ((KOM(96) 109, 10.6.1996) fick ett gynnsamt mottagande av medlemsstaterna i juni 1996 i Florens. Framför allt erkände de behovet av att utvidga och fördjupa partnerskapet i samband med genomförandet av åtgärder för sysselsättningen, vilket kommissionen rekommenderade i sitt initiativ "En åtgärd för sysselsättningen: en förtroendepakt" som lades fram 1996. Europeiska rådet bekräftade riktlinjerna vid sitt möte i Dublin i december 1996 och krävde ett snabbt genomförande av de pilotåtgärder som var avsedda att utvecklas till territoriella sysselsättningspakter på grundval av ansökningar från områden eller städer som utsetts av medlemsstaternas myndigheter. Vid rådets möte i Amsterdam i juni 1997 togs förteckningen över de utvalda områdena till protokollet. Tre urvalskriterier: För att tas upp måste de förslag till territoriella sysselsättningspakter som valts ut av medlemsstaterna uppfylla tre kriterier; Ett förslag "underifrån", dvs. grundat på initiativ på lokal nivå. Ett brett partnerskap som samlar samtliga berörda lokala aktörer: myndigheter och offentlig sektor, arbetsmarknadens parter, privata aktörer och sammanslutningar som spelar en väsentlig roll för sysselsättningen. Ett integrerat tillvägagångssätt som bygger på en noggrann diagnos av den lokala situationen och leder till innovativa och samordnade åtgärder (åtgärdsplaner för sysselsättningen). Var står man i slutet av 1997? 89 förslag till pakter från både landsbygds och stadsområden i unionens 15 medlemsstater har förklarats vara berättigade till tekniskt stöd från gemenskapen. Stödet utgörs av högst 200 000 ecu per pakt och är avsett att göra det möjligt att formulera en åtgärdsplan för sysselsättningen och göra innehållet känt på europeisk nivå. Den 31 december 1997 hade beslut fattats om att ge tekniskt stöd från strukturfonderna till 84 pakter (22 enligt artikel 6 i förordningen om ESF, 8 enligt artikel 8 i förordningen om EUGFJutvecklingssektionen och 54 enligt artikel 7 i förordningen om ERUF). De första åtgärdsplanerna för de 89 territoriella sysselsättningspakterna kommer att utarbetas under första halvåret 1998. När de väl har godkänts kommer de att kunna genomföras och få stöd från strukturfonderna fram till slutet av 1999 inom ramen för de existerande programmen. Kommissionen kommer att bemöda sig om att vid en lämplig tidpunkt och på lämpligt sätt sammanfatta innehållet i de territoriella pakterna och därefter dra lärdomar av dessa när det gäller skapandet av sysselsättning. 1.2.4. INITIATIVET "SEM 2000": ATT FÖRBÄTTRA FÖRVALTNINGEN OCH KONTROLLEN AV FONDERNA Inom ramen för SEM 2000 ("Sound and Efficient Management" Sund och effektiv förvaltning) antog kommissionen 1997 tre beslut för att förbättra förvaltningen och kontrollen av strukturfonderna. 1 Förteckningar över stödberättigade utgifter Kommissionen antog i april 1997 en rad beslut 5 om fastställande av utgiftskategorier som är berättigade till samfinansiering genom strukturfonderna inom vissa områden där det tidigare funnits 5 EGT nr L 146,5.6.1997.
22 Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 oklarheter. Det rör sig om 22 "förteckningar", i vilka bestämmelser anges för utgiftskategorier: följande Definition av slutlig stödmottagare, period för stödberättigande, åtagandets giltighet på medlemsstatsnivå, precisering av begreppet faktiska kostnader, fördelning av indirekta kostnader, avskrivningar, nationell samfinansiering in natura, redovisning av bankräntor som genereras av förskott från gemenskapen, redovisning av övriga intäkter, finansiella och rättsliga avgifter samt bankavgifter, kostnader för bankgarantier, inköp av begagnad utrustning, köp av mark, köp av fastigheter, moms och övriga skatter och avgifter, alternativ finansiering av samfinansierade projekt, likviditetsförvaltning/rekonstruktion av företags balansräkningar, finansieringslösningar: garantifonder, finansieringslösningar: riskkapitalfonder, leasing, system med återbetalningsbart stöd samt kostnader för offentlig administration inbegripet löner till medlemsstaternas tjänstemän. Dessa noggranna definitioner bör bidra till att öka kunskaperna hos aktörerna ute på fältet om vad strukturfonderna kan samfinansiera inom ramen för pågående program och därmed undvika vissa oriktigheter som förekommit i strukturfondernas förvaltning (se punkt 4.2). 2Förordning (EG) nr 2064/97 om fastställande av närmare bestämmelser för medlemsstaternas finansiella kontroll av verksamhet som samfinansieras av strukturfonderna 6 I denna förordning, som antogs av kommissionen den 15 oktober 1997, fastställs miniminormer som medlemsstaterna skall tillämpa i samband med kontroller av utgifter. Förordningen upprättades i enlighet med artikel 23 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 om samordning av strukturfonderna (ändrad genom förordning (EEG) nr 2082/93) och innehåller bestämmelser om de övergripande målen för finansiella kontroller (inbegripet en tillfredsställande verifieringskedja), en lägsta procentuell utgiftsandel som måste kontrolleras (5 % av utgifterna för varje program), verifikationer som skall föras på projektnivå, upprättandet av ett revisionsutlåtande när varje program avslutas. Förordningen trädde i kraft i november 1997, med undantag för artikel 8 (revisionsutlåtande) som trädde i kraft den 1 januari 1998. 3 Kommissionens interna riktlinjer för tillämpningen av finansiella nettokorrigeringar: I de riktlinjer som antogs den 15 oktober 1997 inom ramen för artikel 24 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 anges under vilka förhållanden kommissionen kan ha anledning att göra en finansiell nettokorrigering (dvs. minska) sin samfinansiering av ett program. Det grundläggande skälet för en sådan korrigering är en betydande försumlighet från en medlemsstats sida vad gäller skyldigheten att utföra finansiell kontroll. 1.3. FÖRDJUPNINGEN AV SAMMANHÅLLNINGENS TEMATISKA PRIORITERINGAR I linje med de analyser som utvecklats under föregående år (t.ex. "sammanhållningspolitiken och miljön" år 1995 och "sammanhållningspolitiken och kulturen" år 1996) har kommissionen inlett en diskussion inom flera nya områden som kan leda till fastställandet av prioriteringar för politiken avseende ekonomisk och social sammanhållning. Eftersom strukturfonderna är det främsta instrumentet för denna politik är det i första hand de som berörs av dessa tematiska riktlinjer. 6 EGT nr L 290, 23.10.1997.
Nionde årsrapporten Strukturfonderna 1997 23 1.3.1. INFORMATIONSSAMHÄLLET EN UTMANING (KOM(97) 7) Kommissionen antog den 22 januari 1997 ett meddelande om "sammanhållningen och informationssamhället" KOM(97) 7. Regionernas förmåga att utnyttja informationssamhället är en allt viktigare faktor som avgör deras konkurrensförmåga på den europeiska och internationella marknaden. Utnyttjandet av informationssamhället ger företagen stora möjligheter i fråga om etablering, så att de dra nytta av skillnaderna vad gäller kostnader och möjligheter på olika lokala marknader, gör det möjligt för företagen att genom flexibla organisationsformer snabbt anpassa sig till ett ekonomiskt klimat i ständig förändring, gör det möjligt för företagen att uppnå stordriftsfördelar genom nätverk. På flera områden råder fortfarande stora skillnader i fråga om tillträdet, kvaliteten och tillgängligheten avseende informations och kommunikationsinfrastrukturen mellan olika medlemsstater, men också inom en och samma medlemsstat. Dessutom är skillnaderna störst ifråga om det som är en förutsättning för att man till fullo skall kunna dra nytta av informationssamhället, t.ex. en tillräcklig utbildningsnivå för ett allmänt utnyttjande av informationssamhällets tjänster, de privata och offentliga sektorernas roll i främjandet av informationssamhället samt allmänhetens medvetenhet. Slutligen ökar avregleringen teleoperatörernas och tjänsteproducenternas lyhördhet för den faktiska efterfrågan och gör dem mer uppmärksamma på vad det kostar att tillhandahålla en tjänst. Ur ett sammanhållningsperspektiv är risken därför att områden där efterfrågan är mest koncentrerad alltmer gynnas av nya investeringar i infrastruktur för telekommunikation. Omvänt riskerar de områden där efterfrågan är mer utspridd att bli informationssamhällets "öknar". Kommissionen fastställer ett visst antal politiska riktlinjer som regionerna, medlemsstaterna och kommissionen själv uppmanas tillämpa. Vad gäller regleringar rekommenderar kommissionen medlemsstaterna att följa den fastställda tidsplanen för avregleringen av marknaderna, eftersom osäkerhet rörande regelverket kan äventyra nya investeringar i just de områden där investeringarnas lönsamhet är mest oviss. Kommissionen anger emellertid att tidsplanen bör kompletteras med andra åtgärder, framför allt när det gäller tillståndssystem och bestämmelser om samhällsomfattande tjänster. Vad gäller investeringar är det uppenbart att i en konkurrensutsatt miljö kommer kriterierna för offentlig finansiering av infrastruktur att bli alltmer rigorösa. Eftersom skillnaderna i infrastruktur icke desto mindre fortfarande är betydande uppmanar kommissionen berörda medlemsstater och regioner att omsorgsfullt gå igenom investeringsbesluten (inbegripet de som stöds av strukturfonderna) för att säkerställa att de verkligen tillför något och inrikta investeringarna på projekt som ger det största direkta bidraget till sammanhållningen i regioner där investeringarna inte skulle göras om marknadsvillkoren fick råda. Slutligen har medlemsstaterna och regionerna en viktig roll att spela när det gäller att ta hänsyn till de "immateriella" inslagen i informationssamhället, dvs. hinder inom områden som ekonomi, förvaltning och utbildning. Informationssamhället är ett dynamiskt begrepp som kommer att ta sig olika uttryck beroende på institutionella förhållanden, traditioner, kulturella förutsättningar och ländernas eller regionernas ekonomiska struktur. Kommissionen uppmanar de offentliga myndigheterna att ta initiativet genom att uppmuntra till formulering av strategier, förbättring av förutsättningarna för upplärning, skapandet av lämpliga strukturer och ökning av allmänhetens medvetenhet, samt att främja samverkanseffekter genom ett bättre utnyttjande av olika finansieringskällor. Kommissionen avser å sin sida att förbättra samordningen av sina åtgärder avseende informationssamhället för att utnyttja samverkanseffekter bättre, till fullo integrera