Rapport 2015:02 Inventering av stinkpadda / strandpadda
Rapportnr: 2015:02 ISSN: 1403-168X Rapportansvarig: Anna Stenström Författare: Magnus Stenmark & Daniel Segerlind, Faunistica AB Foto: Magnus Stenmark & Daniel Segerlind, Faunistica AB Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturavdelningen Rapporten finns som pdf på www.lansstyrelsen.se/vastragotaland under Publikationer/Rapporter.
Förord Stinkpadda (eller strandpadda som den också kallas) är en hotad art som har sin starkaste förekomst i landet i Västra Götalands län. Denna inventering är en del av den biogeografiska uppföljningen av groddjur och utgör en viktig del i arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet för strandpadda och att genomföra miljömålen Hav i balans samt Ett rikt växt- och djurliv. Författarna ansvarar för rapportens innehåll och tackas för sin insats. Anna Stenström Länsstyrelsen i Västra Götalands län - 3 -
1. Sammanfattning... 5 2. Inledning... 6 Hot... 7 2. Syfte... 8 3. Metod... 8 1. Inventering... 8 4. Resultat... 10 1.1. Inventerade rutor... 16 1.1.1. Ruta 1 - Tistlarna... 16 1.1.2. Ruta 4 - Valö... 18 1.1.3. Ruta 6 - Vrångö... 20 1.1.4. Ruta 9 Stora Lövön... 22 1.1.5. Ruta 12 Lökholmen och Måvholmen... 24 1.1.6. Ruta 19 - Kårholmen... 26 1.1.7. Ruta 40 In-Vinga... 28 1.1.8. Ruta 49 - Fotö... 30 1.1.9. Ruta 64 - Ersdalen... 32 1.1.10. Ruta 74 - Lindholmen... 34 1.1.11. Ruta 75 - Hälsö... 36 1.1.12. Ruta 79 Hypplen... 38 1.1.13. Ruta 80 Källö-Knippla... 40 1.1.14. Ruta 87 Rörö... 42 1.1.15. Ruta 98 - Flatorna... 44 1.1.16. Ruta 99 Bastö... 46 1.1.17. Ruta 106 - Lyngnholmen... 48 1.1.18. Ruta 117 - Ussholmen... 50 1.1.19. Ruta 124 Klåveröns naturreservat... 52 1.1.20. Ruta 134 - Hamneskär... 54 1.1.21. Ruta 192 - Grönskären... 56 1.1.22. Ruta 224 Måseskär och Bonden... 58 1.1.23. Ruta 238 Måseskärs norra del... 60 1.1.24. Ruta 239 - Käringön... 62 1.1.25. Ruta 251 - Vallerö... 64 1.1.26. Ruta 252 - Anderholmarna... 66 1.1.27. Ruta 348 - Hållö... 68 1.1.28. Ruta 355 Norra och Södra Buskär... 70 1.1.29. Ruta 364 Stora och Lilla Hårskär... 72 5 Diskussion... 74 PH och konduktivitet... 74 Flatorna och Fågelskär... 74 Hypotes om att vattenkvaliteten försämrats... 75 Hamneskär och Måseskär... 75 Hot... 75 Fördjupad inventering... 76 Åtgärder... 76 Referens... 77 4
1. Sammanfattning Under inventeringen 2014 besökte vi 102 öar eller fastlandsdelar och inventerade totalt 4463 hällkar fördelat på 29 rutor. Uppskattningsvis hittade vi totalt 354 000 yngel i 234 hällkar och på en av öarna påträffade vi spelande vuxna individer. Utav de 29 inventerade rutorna noterades fynd i 20 rutor. I de hällkar där strandpadda påträffades var ph-värdet mellan 6,6-10,6 och konduktiviteten varierade mellan 1,7-14,8 ms/cm. Det finns inget samband mellan förekomst av strandpadda och ph-värdet i hällkaren. Vi kan däremot se ett samband mellan förekomst av strandpadda och stigande konduktivitet. Då konduktiviteten stiger avtar förekomsterna för att helt försvinna då konduktiviteten överstiger 14 ms/cm. Det är intressant att notera att strandpaddorna åter kunde noteras på Tistlarna, Måseskär och Hamneskär efter flera års frånvaro. Även två nya fynd gjordes på öarna Stora och Lilla Tärneskär strax söder om Fotö, ruta 49. Tidigare har fynd rapporterats från Fotö som inte gick att återfinna, men de nya fynden visar på att paddorna verkar sprida sig till nya habitat. Det är anmärkningsvärt att strandpaddorna inte gick att återfinna på Flatorna, Fågelskär, Vallerö och Oxskär. Detta är välkända populationer av strandpaddor med flera fynd noterade under 2006-2009. I rapporten diskuteras förslag på åtgärder som kan gynna strandpaddan och även vilka hot som föreligger. 5
2. Inledning I Sverige finns tre arter av paddor - vanlig padda (Bufo bufo), grönfläckig padda (Bufo viridis) och strandpadda (Bufo calamita) - varav grönfläckig padda och strandpadda är rödlistade (Gärdenfors 2010). Strandpaddan är rödlistad som sårbar (VU) och det har upprättats ett åtgärdsprogram för arten (Pröjts 2009). Strandpaddan finns längs med kusten från Blekinge i öst till Smögen i väst och med enstaka lokala populationer i Skånes inland. Den svenska populationen uppskattas till mellan 7000-9000 vuxna individer. Den största koncentrationen finns i Bohusläns yttre skärgård som beräknas uppgå till 5000 vuxna individer. Dessa bohuslänska öpopulationer är fördelad på flera mindre och instabila populationer med några tiotal till något hundratal vuxna individer. Enstaka populationer är väldigt stabila med mer än 500 vuxna paddor. Arten är främst knuten till öppna och torra landmiljöer med låg vegetation på sandig eller klippig mark. Strandpaddans lekmiljöer är små, grunda och temporära vatten där konkurrensen från andra groddjur är lägre och rovdjurstätheten mindre (Andrén 2006). Generellt har arten gått starkt tillbaka i de flesta delarna av utbredningsområdet och det totala antalet kända lokaler är numera på sin höjd 100 stycken. Fortplantningen sker vid en salthalt av upp till 5-6, medan ägg- och larvutvecklingen normalt kan ske vid en salthalt upp till 10. Lekperioden är långt utdragen från början av april till mitten av augusti där olika honor i en och samma population kan lägga ägg vid olika tillfällen under samma säsong. Denna unika variation i reproduktionsstrategier hos olika individer i samma population kan upprätthållas tack vare att den reproduktiva framgången varje enskilt år styrs av variationen i väderleken. Kraftigt regn följt av flera varma och soliga dagar ger goda förutsättningar för varma och tillfälliga lekvatten (Andrén 2006). Det finns undersökningar som visar att ph-värden under ph 6 samt låg konduktivitet kan ha en negativ effekt på rom och yngel (Banks & Beebee 1988). Från en undersökning av Falsterbonäsets golfbanor påträffades paddor när ph-värdet var över ph 7 och konduktiviteten var mellan 69-1121 ms/m (Lundquist & Rudbeck 2010). Rognell (2009) har sett i sina studier att strandpaddorna i Bohuslän har anpassat sig till en snabb larvutveckling för att klara uttorkning av hällkar bättre, vilket innebär en mindre kroppsvikt jämfört med strandpaddorna i Skåne. Den högre kroppsvikten hos paddorna i Skåne medför en längre larvutvecklingsfas, i och med det har de även blivit mer salttoleranta jämfört med paddorna i Bohuslän. 6
Figur 1. Adult strandpadda under inventeringen på Södra Buskär 2014. Hot Det finns flera olika predatorer på strandpadda under artens olika levnadsstadier och följande predatorer har en negativ effekt på arten: dykarskalbaggar, trollsländelarver, skrattmås, änder, vadare, rovfisk, kräftor, kråkfåglar, mink och snok. Yngel av strandpadda kan ätas av den ätliga grodan samt av yngel från den egna arten (Pröjts 2009). Andra hot mot artens överlevnad är igenväxning av lekvatten som kan ske genom övergödning eller upphört bete. Exploatering av strandpaddornas livsmiljöer är ett ständigt hot där nya fritidshus anläggs på viktiga lek- eller födosöksområden. Även båtturismen skapar en hotbild genom att ett högt besökstryck på vissa öar kan medföra nedskräpning samt direkt störa paddorna genom tältning och grillning. Avsaknad av övervintringsmiljöer på nyetablerade öar minskar förutsättningarna för artens spridning. Strandpaddan kan använda skrevor i berget, hålrum mellan klippblock, täta buskage eller nedgrävning i sand- /lermiljöer för att övervintra. 7
2. Syfte Syftet med inventeringen är att ge bild av strandpaddans utbredning och population i Bohuslän och är en del av den biogeografiska uppföljningen för arten i landet. 3. Metod Inventering Inventeringen har följt metoden i Claes Andréns rapport Uppföljning av stinkpaddans populationsstatus längs Bohuskusten (2008). Inventering av strandpadda har skett i 29 stycken 2 x 2 km stora rutor längs kusten. Alla öar, delar av större öar eller fastland inventerades inom de rutor som valts ut. Öarna med en omkrets som var större än 400 m (ca 1 ha) har besökts och endast den delen av ön som låg inom rutan inventerades och gavs ett unikt ID-nummer. Inventeringen på öarna har skett längs stranden i en zon på 50 meter från vattenlinjen. Vid besöket gjordes en bedömning av strandlinjen med avseende på om miljön var lämplig eller olämplig för strandpadda. Med lämplig miljö menas att det ska vara svagt sluttande strandkanter med många hällkar, om strandlinjen stupar brant ner i havet är den mindre lämplig för strandpaddan. I huvudsak inventerades bara den lämpliga delen av strandzonen. Ett glest stickprovstagande utfördes inom de delar av stranden som bedömdes som mindre lämplig för strandpaddan. Figur 2. Mätning av ph och konduktivitet vid inventeringen av strandpadda 2014. I varje ruta noterades antal hällkar uppdelade på storlek samt att ph och konduktivitet mättes i tio hällkar där det inte fanns fynd av strandpadda. De hällkar där strandpadda påträffades koordinatsattes och mättes upp samt att antalet strandpaddor i olika stadier noterades. Likaså om det fanns äggsträngar noterades längden på dessa samtidigt som ph och konduktivitet mättes för alla hällkar med fynd. Inventering fick inte ske vid vindstyrkor över 10 m/s. 8
Figur 3. 2014 års inventerade rutor, 29 stycken, och de observerade fynden av strandpadda i 20 rutor. 9
4. Resultat Under inventeringen 2014 besöktes 29 rutor. Alla rutor som besöktes har någon gång haft ett inrapporterat fynd av strandpadda. Strandpadda påträffades i 20 utav de besökta 29 rutorna. Totalt inventerades 4 463 hällkar på 102 öar. Under 2014 påträffades yngel eller metamorfer av strandpadda på 23 % av öarna och i 5,2 % av hällkaren. I de hällkar där strandpadda påträffades var ph-värdet mellan ph 6,6-10,6 och konduktiviteten varierade mellan 1,7-14,8 ms/cm. Det fanns inget samband mellan förekomst av strandpadda och ph-värdet i hällkaren. Medelvärdena på ekorutenivå för konduktivitet och ph finns presenterade i graf (Figur 6) och tabell (Tabell 1). Det går däremot att se ett samband mellan förekomst av strandpadda och konduktivitet. När konduktiviteten stiger avtar förekomsterna för att helt försvinna då konduktiviteten överstiger 15 ms/cm (Figur 4). 80 70 ej förekomst förekomst Konduktivitet ms/cm 60 50 40 30 20 10 0 2 3 4 5 6 ph 7 8 9 10 11 Figur 4. Grafen visar förhållandet mellan förekomst av strandpadda och konduktivitet/phvärde. De röda punkterna är förekomst och de svarta är icke förekomst i alla inventerade hällkar. Medelvärdet av konduktiviteten för hällkar med förekomst och för hällkar utan förekomst av strandpadda varierade kraftigt mellan lokalerna (Figur 6). Flera av de öar som saknar strandpadda har ett medelvärde som ligger runt 15 ms/cm vilket inte är lämpligt för yngelutvecklingen. 10
16 14 Konduktivitet ms/cm 12 10 8 6 4 2 0 6 7 8 ph 9 10 11 Figur 5. Spridningen av konduktivitet och ph för de hällkar med förekomst av strandpadda under inventeringen 2014. Under inventeringen påträffades 234 hällkar med förekomst, av dessa mättes 156 med avseende på både ph och konduktivitet. Den genomsnittliga konduktiviteten för hällkar med förekomst (N=156) var 2,52 ms/cm (Min: 0,27, Max 14,57). För ph-värdet gällde det genomsnittliga värdet 8,33 (N=177) (Min: 6,6, Max 10,6). 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0 Figur 6. Medelvärdet av konduktivitet (ms/cm) för hällar med förekomst och utan förekomst av yngel av strandpadda. Totalt undersöktes 524 hällkar. Data från fem hällkar har uteslutits då vi inte hade tillgång till korrekt mätutrustning. Blå staplar representerar hällkar utan fynd av strandpadda och röda staplar hällkar med fynd av strandpadda. Konduktiviteten var lägre i djupare hällkar (Figur 7). Detta samband var statistiskt säkerställt (Pearson korrelation, r=-0,17, p=0,012). Eftersom hög konduktivitet är negativt för larvutveckling betyder detta att det finns ett selektionstryck att lägga 11
ägg i djupa hällkar. Detta motverkas dock av selektionen genom att grunda hällkar är varmare och i högre grad fria från rovdjur. 16 14 Konduktivitet ms/cm 12 10 8 6 4 2 0 0 20 40 60 Djup (cm) 80 100 120 Figur 7. Det fanns ett samband mellan konduktivitet och djup av hällkar. Djupet mättes bara för hällkar med fynd av strandpadda. För att testa hypotesen om att vattenmiljön försämrats på platser där strandpadda inte längre påträffas valde vi Fågelskär och Flatorna. På både dessa öar har strandpadda rapporterats under den sista 10-årsperioden, men under 2014 kunde inga ägg eller larver observeras. För att se om konduktiviteten tillåter fortplantning i hällkar mättes värdena i 10 hällkar utan strandpadda på Flatorna (Figur 8) och Fågelskär (Figur 9). Dessa hällkar jämfördes med alla hällkar med fynd av strandpadda (N=234). Resultatet visade att några hällkar både vid Flatorna (Figur 8) och Fågelskär (Figur 9) låg utanför optimalt konduktivitetsläge (>15 ms/cm) men att merparten av hällkar ur denna aspekt var lämpliga för strandpadda. 12
40 Strandpadda Ej förekomst (N=10) vid Flatorna Förekomst hela Bohuslän (N=234) Konduktivitet ms/cm 30 20 10 0 6 7 8 ph 9 10 11 Figur 8. Förekomst och utan förekomst i relation till konduktivitet och ph för ruta 98. 20 Strandpadda Ej förekomst (N=10) vid Fågelskär Förekomst hela Bohuslän (N=234) Konduktivitet ms/cm 15 10 5 0 6 7 8 ph 9 10 11 Figur 9. Förekomst och utan förekomst i relation till konduktivitet och ph för ruta 239. 13
Tabell 1. Medelvärde av konduktivitet och ph tillsammans med antal undersökta hällkar och standardavvikelse (StA) som uppmättes i de 29 undersökta ekorutorna under inventeringen 2014. Ekoruta Konduktivitet (ej förekomst) N StA Konduktivitet (förekomst) N StA ph (ej förekomst) N StA ph (förekomst) 1 11,9 10 8,4 2,1 7 1,8 8,8 10 0,5 8,8 7 0,7 4 8,2 10 8,2 1,6 41 2,2 9,1 10 0,6 8,7 41 1,0 6 6,9 10 9,0 1,1 11 0,6 9,2 10 1,0 8,7 11 1,2 9 1,0 10 0,6 2,1 12 2,6 8,8 10 0,9 8,0 12 0,5 12 5,6 10 8,2 ej förekomst 0-9,2 10 0,9 ej förekomst 0-19 1,2 10 1,3 ej förekomst 0-8,2 10 1,1 ej förekomst 0-40 inga data 10 - inga data 41 - inga data 10 - inga data 0-49 inga data 10 - inga data 16 - inga data 10 - inga data 0-64 inga data 10 - inga data 0 - inga data 10 - inga data 0-74 inga data 10 - inga data 21-8,0 10 0,1 8,0 21 0,9 75 inga data 10 - ej förekomst 0-7,5 10 0,2 ej förekomst 0-79 15,6 10 25,1 4,9 1-8,4 10 0,8 8,6 1-80 8,3 10 14,0 ej förekomst 0-8,8 10 1,1 ej förekomst 0-87 22,0 10 10,7 ej förekomst 0-9,7 10 0,4 ej förekomst 0-98 14,9 10 14,2 ej förekomst 0-8,8 10 0,4 ej förekomst 0 - N StA 14
Ekoruta Konduktivitet (ej förekomst) N StA Konduktivitet (förekomst) N StA ph (ej förekomst) N StA ph (förekomst) 99 4,5 10 4,5 ej förekomst 0-9,1 10 0,6 ej förekomst 0-106 13,3 10 19,3 1,8 1-8,7 10 1,0 8,4 1-117 4,8 10 3,9 0,9 4 0,1 9,2 10 0,6 9,6 4 0,9 124 3,7 10 3,7 ej förekomst 0-9,3 10 1,3 ej förekomst 0-134 11,6 10 5,8 7,4 7 2,4 9,3 10 0,7 8,3 7 0,5 192 2,0 10 1,1 3,0 16 2,8 9,3 10 0,7 8,8 16 1,1 224 4,3 10 2,4 2,1 4 1,1 8,7 10 1,4 9,6 4 0,7 238 3,8 10 6,2 0,8 7 0,2 8,9 10 1,0 9,2 7 1,0 239 8,5 10 8,1 ej förekomst 0-8,9 10 0,5 ej förekomst 0-251 2,7 10 2,9 ej förekomst 0-8,0 10 2,1 ej förekomst 0-252 4,8 10 5,6 ej förekomst 0-9,4 10 0,5 ej förekomst 0-348 0,6 10 0,5 0,5 2 0,1 7,3 10 0,4 7,3 2 0,8 355 7,1 10 13,4 3,5 41 2,0 8,7 10 0,8 7,6 41 0,5 364 16,3 10 27,9 3,4 2 0,4 8,9 10 0,9 7,5 2 0,1 Medel 7,7 10 8,5 1,7 8,1 1,4 8,8 10 0,8 8,3 6,1 0,8 N StA 15
1.1. Inventerade rutor 1.1.1. Ruta 1 - Tistlarna Rutan besöktes den 14 juni 2014 och innehåller 3 öar vid Tistlarna: Tistlarna 1 är norra ön, Tistlarna 2 är mellersta ön och Tistlarna 3 är södra ön. Inventeringen konstaterade att det finns totalt 175 hällkar i rutan. Ögruppen ligger längst ut i Göteborgsskärgård och är ett populärt besöksområde för båtturister. Det finns gott om trutar över hela området och på ö 3 finns rikligt med buskage. Spritt över ögruppen finns enstaka kärrmarker samt några gräsmarker som betas av gäss. Vanliga kärlväxter på öarna är backglim, backlök, strandkvanne, gul fetknopp, kärrtörel och gulsporre. Fynd I fyra av hällkaren påträffades yngel av strandpadda med en täthet av mellan 1000-1500 yngel per hällkar. I ett utav hällkaren påträffades även metamorfer av strandpadda. Tistlarna inventerades 1999 och då påträffades strandpadda i fyra hällkar (Figur 8). Hot Området har gott om trutar som häckar på öarna. Ett stort antal hällkar har väldigt hög salthalt på grund av ögruppens exponerade läge. Flera av hällkaren uppe på platåerna var väldigt uttorkade. På sina ställen är strandkanten väldigt brant och därmed finns sparsamt med hällkar. Figur 10. Hällkar ute på de sydligaste skärgårdsöarna i Bohuslän. 16
Figur 11. Inventeringsruta med ögruppen Tistlarna med fynd från inventeringen 1999 och de nya fynden från 2014. 17
1.1.2. Ruta 4 - Valö 15 juni 2014 besöktes Valö och Stora Valöskär. Valö delas i norr och ingår då i ruta nummer 6. Här återfanns flera fynd av strandpadda på båda öarna och det finns goda förutsättningar för paddan på bägge öarna. Det har även rapporterats in fynd från 2006, 2007 och 2008 från både Valö och Stora Valöskär. Öarna har fina övervintringsmiljöer i form av gräsmarker, kärrmiljöer med svärdslilja, klippblock och skrevor. Det finns flera gräsmarker med blomrik vegetation av smällglim, strandkål, gulsporre, strandkrypa och rockentrav. Många och stora buskage av vresros, rönn och vide finns. Totalt inventerades 153 hällkar på de båda öarna varav det påträffades fynd i 48 stycken. Fynd Under 2014 hittades strandpadda i 48 olika hällkar. Strandpadda har rapporterats med flera fynd åren 2007, 2008 och 2009. Hot Det finns boende på Valö och flera båtturister besöker öarna. Många av hällkaren var uttorkade. Inga tecken på igenväxning av hällkar. Figur 12. Hällkar med mycket yngel på Valö. 18
Figur 13. Inventeringsruta 4 med fynd av strandpadda från 2014 ihop med äldre fynd. 19
1.1.3. Ruta 6 - Vrångö 15 juni 2014. Rutan innehåller fyra öar: Vallholmen, norra delen av Valö, Kungsö och södra delen av Vrångö. På Vallholmen växer vresros, vide och strandkrypa och här finns även häckande gråtrut och strandskata. Det finns flera mindre gräsmarker med gott om örter som backlök, kaprifol, malört, svartkämpe och fackelblomster. På Valö finns gök, snok och tornfalk och det växer bland annat marrisp, nattviol, backlök, svartkämpe och flädervänderot. På Kungsö och Vrångö är vegetationen sparsam och likaså antalet hällkar. Fynd Totalt inventerades 85 hällkar i rutan varav 11 hade yngel av strandpadda. I två av hällkaren på Valö påträffades metamorfer av strandpadda. Hot Inga direkta hot verkar föreligga på Vallholmen och Valö förutom den torra sommaren som orsakat att flera hällkar har torkat ut. På Kungsö och Vrångö är det ont om hällkar samt att det finns boende på Vrångö och till Kungsö går reguljärtrafik med badgäster. Figur 14. Metamorf av strandpadda. 20
Figur 15. Inventeringsruta 6 med nya och tidigare fynd av strandpadda. 21
1.1.4. Ruta 9 Stora Lövön 15 juni 2014. Rutan består av öarna Saltkälen, Stora Lövö och Lilla Lövö. På Saltkälen finns enstaka kärr med svärdslilja och kråkklöver ihop med buskage av en och slån. Stora Lövö består av berghällar av brantare karaktär med få hällkar och inga miljöer för övervintring åt strandpadda. Lilla Lövö är mer flackt och har några mindre kärr och gräsmarker. Totalt inventerades 177 hällkar i rutan. Fynd Fynd har rapporterats från alla tre öarna både från 1998 och 2006. Inga av fynden gick att återfinna under inventeringen 2014. Hot Turismen och uttorkning kan vara ett hot ihop med nedskräpningen på Lilla Lövö. På Lilla Lövö fanns mycket skräp som blåst in från havet i flera av hällkaren. Figur 16. Uttorkade hällkar var en vanlig syn sommaren 2014. 22
Figur 17. Inventeringsruta nummer 9 med de äldre fynden koordinatsatta. Inga strandpaddor påträffades under 2014. 23
1.1.5. Ruta 12 Lökholmen och Måvholmen 16 juni 2014. Rutan innehåller de två öarna Lökholmen och Måvholmen där det finns totalt 215 hällkar i rutan. Lökholmen har en flack terräng med både gräs- och kärrmiljöer och 210 av alla hällkar hittades på Lökholmen. I öster finns gott om buskar och stora områden med kungsljus och älggräs. Fårbete över hela ön. I nordväst finns gott om hällkar och betade gräsmarker. Spritt över ön finns både bergsskrevor och mycket block. På Måvholmen finns ett stort kärr mitt på ön som helt har torkat ut. Ön har flera bergsskrevor och branta stränder. Fynd Under 2014 inventerades 215 hällkar i rutan och av dessa påträffades fynd i 9 stycken. Hot Bitvis är öarna väldigt exponerade för väder och vind. Möjligen kan fårbetet vara ett hot då de kan skapa övergödning i vissa hällkar. Uttorkningen var stor även i denna ruta. På Måvholmen fanns endast 5 hällkar vilket är ett starkt hot mot artens fortlevnad. 24
Figur 18. Inventeringsruta 12, Lökholmen och Måvholmen med äldre rapporterade fynd och nya observationer av strandpadda. 25
1.1.6. Ruta 19 - Kårholmen 16 juni 2014 besöktes öarna Kårholmen och Råholmen. På dessa två öar har det rapporterats fynd från 2006 men de gick inte att återfinna 2014. På Kårholmen består strandpaddornas livsmiljö av en stor damm insprängd bland fritidshusen. Denna damm innehöll inga fynd av strandpadda. På Råholmen fanns 5 hällkar och ön betades av får. Råholmen har gott om kärrmiljöer samt skrevor och block. Det växer björk, asp och ek över stora delar av ön. Mitt på ön finns en fuktig gräsmark med gökblomster, gullviva och fibblemattor. På Donsö fanns inga hällkar. Fynd Inga av fynden från 2006 gick att återfinna 2004. Hot Fritidshusområdet på Kårholmen begränsar möjligheterna för strandpaddan då de tar stora delar av strandremsan i anspråk samtidigt som viktiga födosöksområden exploateras. På Råholmen är uttorkningen påtaglig och är ett stort hot mot paddorna om de finns kvar. 26
Figur 19. Inventeringsruta 19 med äldre fynd av strandpadda 27
1.1.7. Ruta 40 In-Vinga 1 juni 201 besöktes ruta 40 som består av öarna Norra In-Vinga, Södra In-Vinga och Hålskär. Både Norra och Södra In-Vinga betas av får. Norra In-Vinga är brant med en stor gräs- och buskmark högst upp med svartkämpar, klöver och ljung. Det finns gott om hällkar i de exponerade delarna av ön i väster. Södra In-Vinga är flackare och har en stor damm i mitten. Den västra delen har formen av en bergsrygg och är brantare än den östra delen. Runt dammen finns gott om fåglar med bland annat häckande trutkolonier. Flera busk- och gräsmarker finns spritt över ön med växter som trift, gul fetknopp och strandkrypa. Hålskär är en brant ö som saknar förutsättningar och hällkar. Totalt inventerades 180 hällkar på Norra In- Vinga, 77 på Södra In-Vinga och 1 på Hålskär. Fynd Utav de inventerade 258 hällkaren i rutan påträffades strandpadda i 41 stycken. De flesta fynden gjordes på Norra In-Vinga. Tidigare rapporter om fynd finns från 2006 på alla tre öarna samt från 2007 från Hålskär. Hot Öarna In-Vinga är ett populärt besöksmål bland båtturister vilket kan vara ett hot. Uttorkningen är också påtaglig på öarna. På Södra In-Vinga häckar knölsvan, kanadagäss och trutar. 28
Figur 20. Karta över inventeringsruta 40 med både nya och äldre observationer av strandpadda 29
1.1.8. Ruta 49 - Fotö 1 juni 2014. Rutan innehåller åtta öar och består av Hälleskär i väster följt av Tölleskär, Stora Äxholmen, Valskär, Lilla Tanneskär, Stora Tanneskär, Risö och Fotö. De flesta hade väldigt ont om hällkar men på öarna Stora Äxholmen och Stora Tanneskär påträffades de flesta hällkaren. De strandpaddor som påträffades 2014 fanns på Stora och Lilla Tanneskär. Det saknas observationer från dessa två öar sedan tidigare vilket är glädjande att de verkar sprida sig till nya habitat. På Stora Äxholmen betar får och det finns gott om buskage. De äldre fynden kommer från Fotö och är inrapporterade 2007 och 2008. Dessa fynd gick inte att återfinna. Fynd Totalt inventerades 66 hällkar varav 16 hällkar hade fynd av strandpaddeyngel. Fynden påträffades på ön Stora och Lilla Tanneskär där den inte är känd sedan tidigare. Hot De flesta öarna saknar hällkar på grund av uttorkning. Alla öarna är välbesökta turistmål och på Risö och Fotö finns bebyggelse. 30
Figur 21. Karta över inventeringsruta 49 med nya och äldre observationer 31
1.1.9. Ruta 64 - Ersdalen 1 juni 2014. Rutan består av halvön Kråkudden och ön Kröckle. Totalt inventerades 35 hällkar utan några fynd. Kråkudden ingår i naturreservatet Ersdalen och området är kargt och vindpinat. I vikarna finns fina badplatser för boende och turister. Vresrosbuskage och områden med strandråg och trift växer här och var. På ön Kröckle påträffades inga hällkar under inventeringen 2014 och ön har branta strandkanter och en mindre gräsmark i söder. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Tidigare har det rapporterats in fynd från ett hällkar i norra delen av halvön som inte gick att återfinna. Hot Området är kuperat med mycket buskage och få hällkar. Det är ont om födosöksområden i form av gräsmarker och kärrmiljöer. 32
Figur 22. Karta över inventeringsruta 64 med äldre fynd av strandpadda 33
1.1.10. Ruta 74 - Lindholmen 2 juni 2014. Rutan består av ön Långholmen som har flest hällkar i väster och i norr. Totalt inventerades 61 hällkar på ön och det påträffades fynd i 21 av dem. Tidigare har det rapporterats strandpaddefynd från ön under 2007. Trots att det är sparsamt med buskvegetation och gräsmarker verkar paddorna trivas. Flera av hällkaren var uttorkade även här. Fynd I 21 hällkar påträffades yngel av strandpadda under 2014. Hot Lindholmen har flera häckande kolonier av flera trutarter. Annars är uttorkningen ett hot som för alla öar denna varma och torra sommar. Figur 23. Mätning av konduktivitet och ph i hällkar. 34
Figur 24. Karta över ruta 74 med både nya och äldre observationer av strandpadda 35
1.1.11. Ruta 75 - Hälsö 2 juni 2014. Rutan består av de sju öarna: Burö, Stuvö, Ängsholmen, Långholmen, Äsholmen, Trollholmen och Stora Rävholmen. Hela rutan har väldigt få hällkar och totalt inventerades 15 stycken. Huvuddelen av öarna är branta med mycket busk- och ibland trädvegetation. Tidigare har det rapporterats in fynd från fyra olika ställen i rutan både åren 1996 och 2007. Inga fynd påträffades 2014. Fynd Inga fynd påträffades 2014. Hot Stora delar av öarna saknar potential då det är branta stränder och få hällkar. Vegetationen är sparsam och likaså övervintringsmöjligheterna i form av skrevor, block och kärrmiljöer. 36
Figur 25. Karta med äldre fynd av strandpadda inom ruta 75 37
1.1.12. Ruta 79 Hypplen 3 juni 2014. Rutan består av öarna Hypplens kalv och Hyppeln. Totalt inventerades 96 hällkar inom rutan och i ett av dessa påträffades yngel. Fyndet var i en större damm med både iglar, trollsländelarver och salamander. Det finns gott om buskage och svärdsliljekärr på Hypplen samt hallon- och trybuskage. Ön är bebodd och under inventeringen påträffades rödräv. På Hypplens kalv är det mer sparsamt med vegetationen, några enstaka svärdsliljekärr finns men inga buskage eller gräsmarker. Fynd Ett fynd gjordes på Hypplen under 2014. Hot På Hyppeln är hoten predation av räv, salamander och trollslända ihop med både boende och turister. 38
Figur 26. Karta över ruta 79 med äldre fynd av strandpadda 39
1.1.13. Ruta 80 Källö-Knippla 2 juni 2014. Rutan består av fyra öar: Källö-Knippla, Stora Gåven och Djupsundsholmarna samt norra delen av Burö. Delen på Burö saknar helt hällkar medan på de övriga öarna hade totalt 45 hällkar. Det finns ont om bra övervintringsmöjligheter förutom på Knippla där husgrunderna skapar bra miljöer för strandpadda att övervintra i. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Hot Uttorkningen av hällkar ihop med kolonier av ejder. 40
Figur 27. karta med äldre fynd av strandpadda i ruta 80 41
1.1.14. Ruta 87 Rörö 3 juni 2014. Rutan består av de fyra öarna Hyppelns norra del, Enskär, Rörö och Stora Kågholmen. Totalt inventerades 91 hällkar inom rutan med de flesta hällkaren på ön Enskär. Inga fynd påträffades men paddan är rapporterad från både Rörö och Enskär sedan tidigare. Enligt uppgifter finns strandpaddan på Rörö och då troligen i hällkar högre upp på ön än vad som omfattas av inventeringsmetodiken. Det är ont om övervintringslokaler på Enskär och Hyppeln medan det finns gott om gräsmarker och kärr med svärdslilja på Rörö. På den östra delen av Rörö betade får. På Stora Kågholmen finns sparsamt med övervintringsmiljöer. Mitt på växer svärdslilja i ett mindre kärr. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Hot Trutkolonier på Enskär. Stora bestånd med vresros växer över hela den östra strandkanten på Rörö. Rörö är ett populärt turistmål vilket kan vara ett hot ihop med uttorkningen. På Stora Kågholmen saknas övervintringsmiljöer samt att uttorkningen av de få hällkar som finns är ett stort hot. 42
Figur 28. Karta över ruta 87 med äldre fynd av strandpadda 43
1.1.15. Ruta 98 - Flatorna 2 juni 2014. Rutan består av ön Flatorna. Hela ön betas av får och det finns gott om välbetade gräsfläckar och småbuskage. Här växer gul fetknopp, trift, fackelblomster och styvmorsviol. Totalt inventerades 87 hällkar utan några fynd av vare sig yngel eller ägg. Det finns gott om rapporterade äldre fynd från ön men inga som gick att återfinna. Silltrut häckar på ön. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Hot Flera stora bestånd av vresros växer här och var på ön. Häckande silltrut och fårbete kan vara ett hot mot paddorna. 44
Figur 29. Karta över inventeringsruta 98 med äldre fynd av strandpadda 45
1.1.16. Ruta 99 Bastö 2 juni 2014. Rutan består av fem öar; Trollö, Bastö, Lilla Bastö, Källholmarna, Barlind och Gula skären. Totalt inventerades 29 hällkar i rutan och de fanns på Lilla Bastö och Källholmarna. På Källholmarna finns potential för strandpadda i form av örtrika gräsmarker och övervintringsmöjligheter bland block och skrevor. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Hot Förutom att det saknas förutsättningar är uttorkning ett hot mot arten. 46
Figur 30. Karta över inventeringsruta 99 som saknar observationer av strandpadda 47
1.1.17. Ruta 106 - Lyngnholmen 2 juni 2014. Rutan består av tio öar där fynd påträffades på Stora Lyngnholmen. Totalt inventerades 172 hällkar där huvuddelen fanns på Stora Lyngnholmen. Under inventeringen 2014 påträffades ett fynd i ett hällkar på Stora Lyngnholmen. De flesta öarna saknar både övervintringsmöjligheter och födosöksområden men på Lyngnholmarna finns enstaka gräsmarker och buskage. På de yttre öarna finns häckande trutar och ejder. Fynd Ett fynd gjordes 2014 på Stora Lyngnholmen där den rapporterats tidigare. Hot Häckning av trutar och ejder på de yttre öarna. Uttorkningen gäller för alla öarna. Figur 31. Blomrikedomen är stor på flera öar och nattviolen växer på ett fåtal. 48
Figur 32. Karta över ruta 106 med observationer av strandpadda 49
1.1.18. Ruta 117 - Ussholmen 17 juni 2014. Rutan består av ön Ussholmen med gott om hällkar. Totalt inventerades 180 hällkar på ön. Ussholmen är väldigt kuperad med hällkar nästan runt hela ön. Tidigare fynd har rapporterats från den södra delen medan fynden 2014 påträffades på den norra delen. Det var stora kolonier av trutar på den södra delen. Det finns flera övervintringsmiljöer i form av block och skrevor spritt över hela ön. Flera gräsmarker med röllika, blodrot, groblad, strandglim och kärringtand finns där vissa var betade av gäss. Under inventeringen observerades makaonfjäril, nässelfjäril och kamgräsfjäril. Fynd I fyra hällkar påträffades yngel av strandpadda. Fynden gjordes i den norra delen medan de äldre rapporteringarna kommer från hällkar från den södra delen. Hot Uttorkning av hällkar och stora kolonier av trutar. 50
Figur 33. Karta över ruta 117 med nya och äldre observationer av strandpadda 51
1.1.19. Ruta 124 Klåveröns naturreservat 17 juni 2014. Rutan består av fyra öar där hällkar påträffades på Bussholmen och Ramholmen, de övriga saknade både hällkar och potential. På de två öarna fanns flera trutkolonier och några gräsmarker med strandkrypa, baldersbrå, fackelblomster och trift. Det fanns även enstaka kärr med svärdslilja ihop med buskage av en och slån. Övervintringsmiljöer i form av block och skrevor fanns spritt över de båda öarna. Det har rapporterats observationer av strandpadda från Bussholmen tidigare men de gick inte att återfinna. Totalt inventerades 232 hällkar på Bussholmen och 156 på Ramholmen. Det finns potential för strandpadda på båda öarna. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Hot De stora hoten borde vara trutkolonierna och uttorkningen. 52
Figur 34. Inventeringsruta 124 över Klåveröns naturreservat med äldre fynd av strandpadda 53
1.1.20. Ruta 134 - Hamneskär 17 juni 2014. Rutan består av ön Hamneskär med fyren Pater Noster och ligger längst ut i skärgården. Vid besöket var bygget med en handikappsramp, ny angöringsbrygga och helikopterplatta i full gång. Byggnadsarbetarna hade fått klara direktiv att inte störa paddorna och heller inte deponera massor och byggnadsmateriel i närheten av hällkaren. De talade om att det finns gott om spelande strandpaddor på nätterna och att de vuxna individerna verkar hålla till under husen på dagen. Förutom byggnadsarbetarna fanns det gott om trutkolonier, främst i den södra och östra delen av ön. Det fanns även aggressiva häckande silvertärnor som inte tillät att man kom för nära. Det försvårade inventeringen på den östra delen av ön. Trots detta påträffades många hällkar med strandpaddeyngel över nästan hela ön. Mest sparsamt var det i den norra delen och mest frekvent runt husen och fyren. Totalt räknades det till 170 hällkar varav 7 med yngel. Det finns gott om övervintringsmiljöer i husgrunderna men det finns även några vasskärr, klippblock och skrevor. Runt husen finns gräsmarker med trift, strandglim, skräppor, gul fetknopp, kärleksört och baldersbrå som skulle kunna fungera som jaktmarker och det finns även äldre stenmurar i omgivningen närmast husen. Fynd I sju utav hällkaren påträffades yngel och det kan ha funnits i fler då området med trutar och silvertärnor var svårinventerat och gjordes väldigt översiktligt. Enligt byggnadsarbetarna på platsen finns det gott om vuxna individer på ön. Figur 35. Hällkar ute på Hamneskär med fyren Pater Noster. Hot Uttorkning och fågelkolonier. Turismen och byggarbetsplatsen kan vara ett hot om inte hänsyn för paddorna tas. 54
Figur 36. Karta med nya och äldre fynd av strandpadda på ön Hamneskär med Pater Noster. 55
1.1.21. Ruta 192 - Grönskären 17 juni 2014. Rutan består av fyra öar i ögruppen Grönskären. Öarna är Tärneskär, Altarholmen, Blysundsholmen och Klädesskär. På Tärneskär och på Klädesskär finns trutkolonier och Tärneskär saknar nästan helt vegetation och övervintringsmiljöer. De övriga öarna har fina övervintringsplatser med kärr, skrevor och stora block. Vegetationen är lågvuxen och domineras av trift, strandkrypa, gul fetknopp och kärleksört. Totalt inventerades 409 hällkar i alla storlekar i rutan och i 16 hällkar påträffades fynd. Fynden finns på alla öarna utom Tärneskär. Fynd I 16 hällkar påträffades yngel. Observationerna gjordes på alla öar utom Tärneskär. Hot Trutkolonier, båtturister och uttorkning kan vara hoten mot arten på Grönskären. Inga hällkar såg ut att riskera att växa igen. 56
Figur 37. Karta över Grönskären i ruta 192 med både äldre och nya observationer 57
1.1.22. Ruta 224 Måseskär och Bonden 18 juni 2014. I rutan finns de två öarna Bonden i söder och Måseskär i norr. Bonden saknar växtlighet och är ockuperad av stora kolonier av trutar och silvertärnor vilket försvårade inventeringen. Totalt räknades det till 60 hällkar på Bonden och 99 stycken på Måseskär. Måseskär är som namnet antyder hemvist för måsar och trutar. Hela den västra delen gick inte att inventera på grund av aggressiva fåglar. På Måseskär finns några byggnader som fungerar som övervintringsplatser. Det finns också flera kärr, några riktigt stora, med svärdsliljor och kråkklöver. Blockigheten är sparsam men det finns små klapperstensfält och mycket skrevor att gömma sig och övervintra i. Vegetationen är lågväxt med en dominans av trift, strandglim, gul fetknopp och kärleksört. Det förekommer också partier med kärringtand och styvmorsviol. I sänkorna växer bestånd av slån eller vresros. Flera utav hällkaren var uttorkade men inga visade några tecken på igenväxning. Fynd På Måseskär påträffades yngel av strandpadda i 4 hällkar. Det finns rapporter av vuxna individer i artportalen med fynd från 2013, innan dess verkar den inte varit observerad på Måseskär. Hot Trutkolonier, uttorkning och väderexponeringen kan vara ett hot mot strandpadda. Figur 38. Måseskär och Bonden i ruta 224 58
Figur 39. Karta över Måseskär och Bonden i ruta 224. Punkterna visar både nya och äldre observationer 59
1.1.23. Ruta 238 Måseskärs norra del 18 juni 2014. Rutan består av Måseskärs norra del och ön Håkansskär. Även här var det väldigt mycket fåglar som häckade och den västra delen av Måseskär gick inte att inventera på grund av häckningar av främst trutar och tärnor. Vegetationen är lågvuxen på Måseskär med inslag av enstaka kärr. Husgrunderna borde fungera som skydd både under dagen och under vintern. 41 hällkar inventerades på Måseskär och det påträffades yngel i 6 av dessa. På Håkansskär är vegetationen sparsam med bestånd av strandkål ihop med trift, gul fetknopp och strandglim. Ön saknar övervintringsmiljöer. Fynd På Måseskär påträffades yngel av strandpadda i 6 hällkar. Hot Troligtvis är de stora antalet fågelkolonier ett hot mot paddorna. Figur 40. Hällkar ute på Måseskär. 60
Figur 41. Karta över norra delen av Måseskär med de nya observationerna och Håkansskär 61
1.1.24. Ruta 239 - Käringön 18 juni 2012. Rutan består av de tre öarna Fågelskär, Vedholmen och Käringön. På Fågelskär finns bra potential med flera övervintringsmiljöer och födosöksområden med örtrika gräsmarker. Här växer getväppling, ängsskallra, vitmåra, röllika, ängssyra, svartkämpar, smörblommor och brunört. Spritt på ön finns också strandmalört, kustarun och frossört ihop med en, vresros och slån. Under inventeringen påträffades flera trollsländor och flicksländor. Fågelskär har gott om äldre fynd från 2006 och 2009 men inga yngel eller ägg gick att återfinna 2014. Troligtvis finns arten kvar och behöver inventeras nattetid på adulter för att få en klar bild över situationen. Vedholmen är en kuperad ö med ont om hällkar och stora bestånd av en och slån. På Vedholmen finns inga rapporter av strandpadda. Käringön är en stor ö med gott om bebyggelse och sommarturister. Vid inventeringen 2014 påträffades inga hällkar och de fynd som finns inrapporterade ligger långt upp på ön och ingår inte i metodiken. Hällkaren har ändå besökts utan fynd av yngel. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Hot Uttorkning av hällkar samt predation eller konkurrens av trollsländelarver i hällkaren. Inga hällkar hade tecken på igenväxning. 62
Figur 42. Karta över ruta 239 med öarna Vedholmen, Fågelskär och Käringön. Punkterna är äldre fynd som inte gick att återfinna 2014 63
1.1.25. Ruta 251 - Vallerö 18 juni 2014. Rutan består av tre öar: Vallerö, Oxskär och Lilla Oxskär. Fynd har rapporterats från alla tre öarna mellan 2006 och 2009 men inga fynd gick att återfinna. Den södra delen av Vallerö har inga potentiella habitat medan den norra delen har många stora hällkar, men även flera av de andra storlekarna finns. Den västra sidan är vind- och vågexponerad med flera hällkar och där många hade torkat ut. På den östra sidan finns stora gräsmarker med spår av tidigare beten, men inga djur syntes till under besöket. På gräsmarkerna växer flera nattvioler, gökblomster, rödkämpe, röd- och vitklöver, ängsskallra, getväppling, brudsporre och dunört. I några hällkar växer ältranunkel och saltnarv. Flera långa stenmurar sträcker sig över stora delar av ön. På Oxskär växer stora bestånd av en och slån och ön är väldigt kuperad. Den största andelen av hällkar påträffades i den norra delen av ön. Ön har gott om skrevor och enstaka block men födosöksområden saknas. Lilla Oxskär saknar lämpliga habitat, både övervintringsmiljöer och födosöksplatser. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Troligen är avsaknaden av betet en bidragande orsak till att inga paddor påträffades. Stora delar av Oxskär består av täta snår av ljung som kan har växt sig stora då betet upphörde. På Vallerö däremot syntes spår av bete och det fanns gått om både hällkar och födosöksmarker. Därför är det bekymmersamt att inga fynd gick att återfinna. Hot På Vallerö påträffades trollsländelarver i hällkaren. Uttorkning. Avsaknad av bete. 64
Figur 43. Karta över öarna Vallerö och Oxskär med bara äldre förekomster av strandpadda 65
1.1.26. Ruta 252 - Anderholmarna 18 juni 2014. Rutan består av de fyra öarna Anderholmarna, Tåkeskären, Saltö och östra delen av Oxskär. Under inventeringen räknades det totala antalet hällkar till 98 stycken där alla storlekar utom de allra största var representerade. Inga fynd påträffades under 2014. De fynd som tidigare har rapporterats är från Oxskär under inventeringarna 2006 och 2009. Ingen av öarna har övervintringsplatser i form av kärr, skrevor eller block. Det finns inga gräsmarker för födosök och heller inga betesdjur på några av öarna. På Oxskär växer stora och täta bestånd av ljung vilket kan ha tillkommit när betesdjuren togs bort från ön. Fynd Inga fynd gjordes under 2014. Hot Uttorkning. Avsaknad av födosöksmarker troligen på grund av upphört bete. 66
Figur 44. Karta över ruta 252 med enstaka äldre fynd av strandpadda 67
1.1.27. Ruta 348 - Hållö 4 juni 2014. Ruta 348 består av den stora ön Hållö ihop med Stenskär och Mellanskär. Alla äldre rapporteringar kommer från Hållö. Mellanskär är ett fågelskyddsområde med fullt av häckande strandskator, ejdrar, måsar, tärnor, gäss och trutar. På grund av alla häckningar inventerades ön snabbt och effektivt. Det fanns 69 hällkar på ön där de allra största sakandes, de övriga fanns spridda över hela ön. Inga fynd av strandpadda påträffades men det finns bra övervintringsmöjligheter och flera gräsmarker med örter. På Stenskär påträffades heller inga fynd men även här är det gott om både övervintringsplatser och födosöksområden. I artportalen finns ett fynd av en adult rapporterad från Hållö och det är daterat 2011. Vid inventeringen 2014 påträffades två hällkar med yngel av strandpadda, i ett utav dem påträffades även iglar. Vegetationen på Hållö är lågvuxen med flera fina gräsmarker i den norra delen. Längre söderut närmre fyrvaktarbostäderna finns en äldre äng med mycket prästkragar, hundkex och fackelblomster. De dominerande växterna är gul fetknopp, trift, strandglim och styvmorsviol. Väster om fyrvaktarbostaden finns ett stort kärr med flera stagg- och starrväxter ihop med bland annat kråkklöver. Kärret tillsammans med husgrunderna på fyrvaktarbostäderna är bra övervintringsmiljöer för paddorna. Fynd Fynd av strandpaddeyngel påträffades under 2014 i två hällkar. Hot Iglar i hällkar med paddyngel, trutkolonier och enligt uppgifter finns mink på ön. 68
Figur 45. Karta över Hållö, Stenskär och Mellanskär. Punkterna visar äldre fynd och återfynd 2014 av strandpadda på Hållö 69
1.1.28. Ruta 355 Norra och Södra Buskär 3 juni 2014. Rutan består av de tre öarna Norra Buskär, Södra Buskär och Vämlingen utanför Smögen. Alla tre öarna har gott om tidigare fynd. Under 2014 påträffades strandpadda på alla tre öarna. Det finns gott om övervintringsplatser i form av klippor och skrevor, även enstaka kärr finns på alla öarna. Vegetationen är lågvuxen och örtrik. På Södra Buskär finns många små gräsmarker som betas av gäss med strandkrypa, kärringtand, kärleksört, strandglim, styvmorsviol och fetknopp. Det växer mycket strandkvanne på flera platser och i svackorna växer slån, al, rönn och try. Formationen av ön skapar bra hällkar som samlar mycket sötvatten. Fynd Flera fynd noterades på alla tre öarna och på Södra Buskär påträffades flera adulter. Hot Populationen på Södra Buskär verkar stabil och inga uppenbara hot föreligger. Ön Vämlingen har ont om födosöksområden. Uttorkning. 70
Figur 46. Karta över Södra och Norra Buskär samt Vämlingen utanför Smögen. På alla tre öarna återfanns stabila populationer av strandpadda 71
1.1.29. Ruta 364 Stora och Lilla Hårskär 3 juni 2014. Rutan består av norra spetsen på Norra Buskär och Stora och Lilla Hårskär. De fynd som rapporterats är från Norra Buskärs norra spets och här återfanns strandpaddan. På de andra två öarna häckar trutar över hela området och det är en sparsam växtlighet med trift, gul fetknopp och några enstaka styvmorsvioler och strandkrypa. De hällkar som finns på Stora Hårskär är små till medelstora medan på Lilla Hårskär saknas hällkar helt. Totalt inventerades 95 hällkar på Stora Hårskär och Norra Buskär. De fynd som påträffades fanns på Norra Buskär och de hade det tufft i de uttorkade hällkaren. Här fanns runt 4500 yngel på en yta av 1x1 meter. Fynd De yngel som observerades fanns i två hällkar på Norra Buskär och levde ett tufft liv i de uttorkade hällkaren. Hot Hotet för de påträffade ynglen är definitivt uttorkningen. Då 4500 yngel samsas i ett hällkar på 1 kvadratmeter med ett djup på 10 centimeter. Figur 47. Den sparsamt växande marispen är ett trevligt inslag i den bohuslänska floran. 72
Figur 48. Karta över ruta 364 med öarna Stora och Lilla Hårskär. Fynden finns på Norra Buskärs norra del där flera fynd återfanns 73
5 Diskussion Under inventeringen påträffades strandpadda i 70 % av de besökta rutorna, 23 % av alla besökta öar samt i 5 % av alla inventerade hällkar. Vid en jämförelse med inventeringen 2006-2007 syns en ökning i förekomst både på de besökta öarna och i alla inventerade hällkar. Ökningen från 8 % till 23 % av alla besökta öar med påträffade fynd kan kanske förklaras med att under 2014 besöktes rutor som tidigare haft noterade fynd av strandpadda. Det samma kan nog gälla för ökningen av noterade strandpaddor i de inventerade hällkaren där 2 % av hällkaren hade fynd 2006-2007 jämfört med 5 % 2014. PH och konduktivitet Analyser av mätvärden för ph och konduktivitet visade att det inte fanns något samband mellan förekomst av strandpadda och ph-värde på hällkarsnivå. Förklaringen ligger i att spannet för de uppmätta ph-värdena hamnar ovanför den kritiska gränsen på ph 6. Vid värden under ph 6 påverkas larvutvecklingen negativt (Pröjts 2009). Tittar man på konduktiviteten syns ett tydligt mönster då de flesta förekomster påträffades mellan 2-5 ms/cm och avtar kraftigt med ökande konduktivitet. Vid värden över 14 ms/cm påträffades inga strandpaddor (Figur 4). Vidare var det tydligt att konduktiviteten avtog kraftigt i djupare hällkar sannolikt eftersom dessa inte är känsliga för uttorkning tack vare att de har en större vattenvolym. Under fältsäsongen 2014 var det torrt och de grunda hällkaren hade i någon mån avdunstat och därmed normalt mycket högre konduktivitetsvärde. En jämförelse med inventering av strandpaddor i Falsterbonäset i Skåne (Lundquist & Rudbeck 2010) i småvatten med förekomst av strandpadda visade på en konduktivitet mellan 0,69-11,2 ms/cm. Under inventeringen 2014 i Bohuslän hade vi ett spann på mellan 0,27-14,7 ms/cm (Medel: 2,54, N=156). Spannet på konduktiviteten är alltså inom samma område för populationerna både vid Falsterbo och längs Bohuskusten. Rognell (2009) visade i sina studier att de bohuslänska populationerna av strandpadda är dåligt anpassade till höga salthalter, trots att de är mer utsatta jämfört med de skånska populationerna. Därför kan man anta att Bohuskustens population borde vara mer känslig för hög konduktivitet jämfört med populationen vid till exempel Falsterbo. Någon sådan skillnad kunde inte styrkas av konduktivitetsvärden. Tvärtom visade inventeringen 2014 på ett större spann i konduktivitet jämfört med Falsterbo (Lundquist & Rudbeck 2010). Flatorna och Fågelskär Det finns många rapporter från 2007 och 2009 från både ruta 98 med ön Flatorna och rutorna 239 och 251 med bland annat öarna Käringön, Fågelskär Vallerö och Oxskär. Vi har inte kunnat återfinna några paddor varken under inventeringen 2012 eller 2014 vilket är svårförklarat. Både Flatorna och Fågelskär har stora potentiella jaktmarker och övervintringsmiljöer. På Käringön finns en rapportering i artportalen från en spelande padda kring öns centrum från 2013. Detta belyser ett problem med inventeringsmetoden som även omnämns i Åtgärdsprogram för strandpadda (Pröjts 2009). Problemet är att strandpaddorna på västkusten är en svårinventerad art dels för att leken pågår från sent i april till och med augusti och dels på grund av att paddorna reagerar snabbt på uppkomsten av nya lekvatten. 74
Enligt Pröjts (2009) visar studier att olika individer fortplantar sig vid olika tillfällen under en säsong. Ibland kan, om än sällsynt, en hona lägga ägg under två olika tillfällen under sommaren för att sprida risken att avkomman dör då hällkaren torkar ut. Enligt metoden sker ett besök av varje ruta i början på juni, vilket kan innebära att besöket inträffar mitt emellan två äggläggningsperioder och därmed påträffas inga fynd även om det finns en population på ön. Även Andrén och Nilsson (2000) tar upp honornas strategi att lägga ägg vid olika tillfällen. De nämner att honorna kan välja att lägga en stor del av sina ägg i en tillfällig vattensamling med låg konkurrens mot predatorer och den resterande delen i en permanent vattensamling som inte riskerar att torka ut, men där predationsrisken är större. Detta för att sprida sina risker och anpassa sig till kalla och blöta eller varma och torra somrar. Ofta hamnar dessa större permanenta lekvatten utanför metodiken då de tenderar att ligga en bra bort från strandlinjen. Hypotes om att vattenkvaliteten försämrats För att ta reda på vad som ligger bakom försvinnandet av strandpaddor på öarna Flatorna och Fågelskär ville vi kolla om det är vattenkvaliteten i hällkaren som bidrar till försvinnandet. Därför har vi gjort en jämförelse av konduktiviteten i de inventerade hällkaren. Figur 7 och 8 visar att hälften av de undersökta hällkaren hamnar på en konduktivitet under 10 ms/cm och mellan ph 8 och 9. Därmed kan vi konstatera att det inte är vattenkvaliteten som orsakat försvinnandet från de båda öarna. Hamneskär och Måseskär Strandpaddan verkade försvunnen från öarna Hamneskär och Måseskär under perioden då fyrarna restaurerades. Nu flera år senare har paddorna åter dykt upp. En intressant frågeställning är vad de gjorde under tiden? Ett känt problem är att paddorna inte kan förflytta sig mellan öarna då havsvattnet är alldeles för salt. Men med tanke på att en padda inte blir könsmogen förrän efter fyra år så finns en viss tröghet i systemet. De senast fynden på dessa två öar kommer från inventeringen 2007, det är alltså sju år sedan de påträffades på öarna senast. Har de stannat kvar på öarna utan att spela under restaureringen för att nu sju år senare ta upp spelet igen, eller var de försvunna och nu åter koloniserat öarna? Hot Flera fynd av strandpadda påträffades på Måseskär där det precis som namnet antyder finns otroligt mycket fåglar. Huruvida trut- och måskolonier skulle utgöra ett hot mot paddorna är svårt att säga, men på en ö som Måseskär borde man hitta en och annan död padda om nu måsarna äter paddor. Under besöket på Måseskär fanns inga tecken på att fåglarna åt varken vuxna individer eller yngel. Den mänskliga aktiviteten kan också utgöra ett hot mot paddorna, särskilt turismen med tältövernattningar, grillning och även insamling och lek med yngel. Den bofasta mänskliga aktiviteten är troligtvis inget direkt hot utan hotet kan vara i form av anläggningsarbeten, restaureringar av byggnader och nyetableringar av fritidshus. På Måseskär är troligtvis de gamla fyrvaktarbostäderna med stenmurar och husgrunder ett perfekt gömställe under dagen och troligtvis även under vintern. 75