VILLA TORA, RAMLÖSA BRUNNSPARK VILLA TORA 1 HELSINGBORGS KOMMUN, SKÅNE LÄN DOKUMENTATION 2013 BYTE AV ETERNITTAK MOT PAPPTAK RANBY TEXT & KULTURMILJÖ
Innehåll Medverkande...5 Objekt och administrativa uppgifter...5 Bakgrund och syfte...5 Juridiska förutsättningar...5 Metod...5 Byggnadshistorik av betydelse för ärendet...6 Ramlösa brunn... 6 Villa Tora... 6 Tidigare åtgärder och förutsättningar...6 Utförda åtgärder...6 Iakttagelser under arbetet...7 Avvikelser från handlingarna...8 Kulturhistorisk bedömning...8 Källor och litteratur...8 Fotodokumentation...9
Medverkande Dokumentation vid byte av eternittak till papptak på Villa Tora, Villa Tora 1, ingående i byggnadsminnet Ramlösa brunnspark, Helsingborgs kommun, Skåne län har utförts av: Caroline Ranby, byggnadsantikvarie, fil mag, certifierad sakkunnig kontrollant av kulturvärden behörighet K Brisvägen 6 263 75 Nyhamnsläge 042-344252 caroline.ranby@telia.com Objekt och administrativa uppgifter Objekt Villa Tora, Ramlösa brunnspark, Villa Tora 1 Kommun Helsingborg Länsstyrelsens beslut 432-20968-12 Bygglov DL BL 12-004098 Beställare Ingrid Malmström Entreprenör Carl Langemar samt AM Takservice i Hbg Antikvarisk medverkande Byggnadstid oktober 2012 oktober 2013 Slutbesiktning 2013-10-22 (antikvarie) Bakgrund och syfte Under tidig höst 2012 upptäcktes läckage i taket på Villa Tora. Skadan omfattade både yttertaket lagt med eternitplattor samt underliggande papp. Taket täcktes över med presenning. Eftersom det befintliga eternittaket inte var ursprungligt ansöktes om byte till papptak, vilket kan ha varit det ursprungliga takmaterialet. Juridiska förutsättningar Villa Tora ingår i Ramlösa brunnspark, vilken sedan 1973 är förklarad för byggnadsminne och skyddad i enlighet med 3 kap Kulturminneslagen (KML). Detaljplan för området upprättades 1977, kulturminnesvårdsprogram 1991 och bevarandeprogram 2001. Metod Länsstyrelsen har i sitt tillståndsbeslut ställt som villkor att egen dokumentation skulle utföras i samband med bytet av takmaterial. Fastighetsägaren uppdrog åt att utföra denna dokumentation samt delta som sakkunnig avseende kulturvärden, i enlighet med Plan- och bygglagen. Arbetet har bestått i besiktning och dokumentation före, under och efter renoveringsarbetet. Diskussioner har förts med beställare och entreprenör rörande utförandet. Slutligen har dokumentation av arbetena sammanställts i föreliggande rapport. 5
Byggnadshistorik av betydelse för ärendet Ramlösa brunn Brunnsverksamheten i Ramlösa invigdes 1707 efter det att provinsialläkaren Johan Jacob Döbelius gjort undersökningar av vattnet i den järnhaltiga källan. Först i slutet av 1700-talet började området bebyggas i någon högre utsträckning då privatpersoner, företrädesvis ur den skånska adeln, uppförde villor kring källan. Ett stycke in på 1800-talet kunde en första planerad bebyggelse med värdshus, hotell och bostadshus uppföras och en park anläggas. Brunnen upplevde en glansperiod med besök av kungligheter och personer ur societeten. Bebyggelsen förnyades efterhand och nya villor tillkom, bl.a. efter ritningar av Alfred Hellerström. Nya hotell uppfördes, bl.a. nybyggdes Stora hotellet efter brand 1880. År 1893 upptäcktes den alkaliska källan och en vattenfabrik kom att anläggas. Idag fungerar parken som rekreationsområde och är öppen för allmänheten medan villorna utgör bostäder för permanent bruk eller sommarbruk. Villa Tora Villa Tora är den minsta villan i brunnsparken och fungerar som sommarbostad. Enligt bevarandeprogrammet för Ramlösa uppfördes byggnaden någon gång mellan 1878 och 1899. I bevarandeprogrammet anges också för troligt att byggnaden tidigare haft annan funktion på annan plats, exempelvis som badpaviljong eller som vänthall med biljettförsäljning för spårvägen. I brunnsparken skall byggnaden ha fungerat som bostad för prästen. Villa Tora förekommer på en bild från tidigt 1900- tal i boken Det Gamla Helsingborg del II. På bilden tycks villans tak ha varit belagt med papp lagt på list eller möjligen plåt med vertikala ståndfalsar. Färgsättning har delvis varit en annan än idag med mörka fönster. Taket har blivit omlagt med eternitplattor ett stycke in på 1900-talet. På en mindre femkantig utbyggnad mot norr ligger dock plåttak med ståndfalsar. Färgsättningen har ändrats något, bl.a. har fönstren målats vita, men i övrigt är byggnaden till största delen exteriört oförändrad sedan uppförandet. I likhet med övriga byggnader i brunnsparken renoverades Villa Tora 1976. Denna renovering utfördes inte i enlighet med nutida antikvariska principer för användande av traditionella material och metoder. Tidigare åtgärder och förutsättningar Yttertaket har lagts om någon gång under 1900-talets första hälft. Det ursprungliga taket, vilket troligen bestått av papp lagd på list eller möjligen falsad plåt, har då bytts mot eternitplattor, i likhet med flera av parkens övriga villor. Läckage i taket har förekommit tidigare och reparationsarbeten har utförts. Utförda åtgärder Eternitplattorna har plockats ner liksom underliggande papp och anslutande plåtar. Eternitplattorna på det lägre taket var i dåligt skick medan det övre takets plattor var mer eller mindre intakta. Rötskadade delar av undertakets råspont har bytts ut, inklusive delar av den panel som bildar byggnadens kraftigt utskjutande taksprång. 6
Den nordöstra delen av taket var i sämst skick. Här var sparrarna så kraftigt rötskadade att de höll på att ge vika när takets yttre del belastades. Sparrarna byttes därför ut, helt eller delvis. Nya delar fogades halvt i halvt med de gamla. De nya sparrarnas utskjutande, dekorativt formade delar, sågades med de gamla som förebild. Även den kontursågade gavellisten som tillhör detta takfall var till största delen rötskadad. En ny tillverkades med den gamla som förebild. På råsponten har lagts byggplywood som utjämnande lager, därefter ny underpapp och slutligen slät papptäckning. Ur antikvarisk synvinkel är papp på list mer korrekt med tanke på husets ålder och att fotografier visar en trolig sådan täckning. Bygglovet anger dock slättäckning och denna teknik förekommer på ett par av omkringliggande byggnader. Valet av täckningsteknik har diskuterats med länsstyrelsen, som ansåg att båda täckningsmetoderna var lämpliga. Till yttertaket har använts Polyflex SBS 5500. I samråd med antikvarisk expert beslutades att det övre takets hängrännor skulle plockas bort, eftersom rensning av dessa rännor är mycket besvärligt och fungerande avvattning saknades. Istället lades snedställda, regnvattenavledande lister under pappen, i likhet med de som finns på det intilliggande badhuset. Anslutande plåtar har bytts i den mån det varit nödvändigt. Plåttaket på utbyggnaden mot norr har bytts, totalt ca 6 m². Den uppskjutande byggnadsdelens släta plåttäckning har likaledes bytt till en yta omfattande ca 6 m². Plåtarbetena har utförts i svart plåt för att ansluta till takets nya färg. Plåtytan längs den uppskjutande byggnadsdelens sidor har målats med Nordsjö Pansarol finish, kulör BY 27 kallad Ramlösagult. Virkesdelarna i det utskjutande taket har målats med Nordsjö Tinova V impregneringsolja samt Nordsjö Tinova VX oljetäckfärg, kulör S 2040-Y20R. Färgvalet diskuterades med antikvarisk expert samt med länsstyrelsen. I samband med byggnadsminnesförklaringen genomfördes en större renovering av områdets byggnader. Denna uppfyllde inte nutida antikvariska krav vad beträffar material och metod. Länsstyrelsen har därför inte ställt några krav på användande av traditionella material och metoder i området, i de fall renoveringen inte finansierats med bidrag från länsstyrelsen. Länsstyrelsens handläggande antikvarie samt projektets antikvariske expert framhöll dock fördelarna med linoljefärg och rekommenderade detta färgval, men överlät på fastighetsägaren att välja färg. Valet av färg berodde delvis på att renoveringen dragit ut på tiden och att målningsarbetena skulle utfördas i oktober. Iakttagelser under arbetet På det nordvästra takfallet var en stor del av underpanelen rötskadad. Här syntes också spår efter äldre lagningar gjorda med spontat virke av tunnare kvalitet än den äldre råsponten. Ungefär hälften av den utanför taket utskjutande panelen fick bytas. Större delen av nordöstra takfallet, omfattande råspont och sparrar, var rötskadat. Sparrarna hade lagats i äldre tid. En av sparrarna hade sågats av i dess yttre del och erhållit en provisorisk lagning som spikats fast. En annan sparre hade tillverkats av virke med ett kvisthål som hamnat mitt i den tunnaste, kontursågade delen, vilket förvärrat rötskadan. 7
De rötskadade virkesdelarna från det utskjutande taket var målade med flera lager gul eller gulbeige färg. Det översta lagret bestod av en mycket seg plastfärg, vilken förhindrat virkets uttorkning och bidragit till rötskadorna. Avvikelser från handlingarna Eftersom takskadan var akut har inga specifikationer i arbetshandlingarna kunnat göras och skadornas omfattning inte kunnat förutses. Se därför ovan under rubriken Utförda åtgärder. Kulturhistorisk bedömning Virkesarbetena och papptäckningen har utförts med hänsyn till byggnadens kulturhistoriska värden. Utbytta virkesdelar har gjorts med de gamla som förebild. Läggning av papptak och utformningen har diskuterats med antikvarie. Plåtarbetena följer modern standard, är något klumpiga i utförandet, men motsvarar i huvudsak de plåtarbeten som de ersatt. Målningsarbetena har utförts med moderna färger av Nordsjös fabrikat, oljetäckfärg. Länsstyrelsen har vid handläggning av tillståndsärendet inte ställt krav på användning av traditionella material och metoder, varför användande av linoljefärg varit en rekommendation, inget krav. Arbetena uppfyller därmed kraven på varsamhet i PBL 8 kap 1, 13 och 17. Källor och litteratur Bevarandeprogram för Ramlösa. Bevarandeplanskommittén Helsingborg 2001. Ranby, Henrik 2005. Helsingborgs historia VII:3. Stadsbild, stadsplanering och arkitektur. Helsingborgs bebyggelseutveckling 1863-1971. Helsingborg. 8
Fotodokumentation Ovan: Renoveringsarbetena påbörjades höster 2012. Sydvästra takfallet har täckts med plywood som underlag för papptäckningen. Till höger: Norra sidan med plåttäckt utbyggnad. Övriga takfall täckta med röda fasettplattor av eternit. 9
Överst: Eternittaket före byte samt den gamla plåtavtäckningen kring skorstenen. Den högre takdelen hade hängrännor utan fungerande vattenavledning. Nederst: Nordvästra takfallets östra del hade rötskadad råspont, vilken byttes mot ny. 10
Överst: Underlagspappen lagd på sydvästra takfallet. Nederst: Nordöstra takfallet var i sämst skick. Tre av sparrarna hade rötskador och fick skarvas i med nytt, friskt virke. De utskjutande takfotstassarna profilerades i likhet med de gamla. Ny råspont lades på yttre delen av taket. 11
Nordöstra takfallet. Sparrarnas yttre delar var rötskadade och skarvades i med nytt virke. Råsponten var rötskadad och det hade runnit ner på innertaket. Sparren vid östra gaveln hade en äldre, provisorisk lagning som åtgärdades och stabiliserades. Detalj som visar den nordöstra sparren som hade en äldre rötskada vilken lagats provisoriskt genom att sparren sågats av och en ny takfotstass spikats på. 12
Ytterpappen har börjat läggas. Det tvärställda övre takfallet är åtgärdat. Istället för hängrännor utan avrinning har lagts lister som leder vattnet ner på det nedre takfallet. Villa Tora från nordväst efter avslutad takomläggning. Återstår endast målning av på övre byggnadsdelen uppskjutande plåtar. 13
14
Motstående sida: Villa Toras södra fasad med nyomlagt papptak. 15
RANBY TEXT & KULTURMILJÖ