Dokumentation från seminarium 25 maj 2004 Specialistutbildning för sjuksköterskor Sveriges Universitets & Högskoleförbund SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET
Dokumentation från seminariet Specialistutbildning för sjuksköterskor 25 maj 2004 i Stockholm Arrangörer: Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och Vårdförbundet Färre sökande och färre antagna jämfört med verksamheternas behov. Enligt Landstingsförbundets enkät i februari 2004 ser situationen för sjuksköterskors specialistutbildning ungefär likadan ut som för ett år sedan. Men svaren visar också att det pågår en hel del insatser för att öka intresset för specialistutbildningarna. Flera landsting ser över sina behov och sitt stöd till de sjuksköterskor som väljer att specialistutbilda sig. Samtidigt ser högskolorna över utbildningarnas innehåll, form och struktur. Dessutom prövas olika sätt att marknadsföra utbildningarna. Bristen på specialistutbildade sjuksköterskor får en rad konsekvenser och effekter i vården. Som exempel nämns längre köer, ökad säkerhetsrisk för patienten, svårigheter att planera verksamheten, inställda operationer, stängningar och neddragningar, ökade kostnader, ökad belastning på personalen och mindre kompetensutveckling. Att inte utbildningsplatser utnyttjas fullt ut skapar också problem för lärosätena. Trendbrott i samarbete Mycket av det som pågår presenterades vid Landstingsförbundets, Svenska Kommunförbundets, SUHF:s och Vårdförbundets seminarium kring specialistutbildning för sjuksköterskor den 25 maj 2004. Seminariet var en direkt uppföljning av ett liknande i januari 2003 fast nu med siktet mer inriktat mot framtidens behov och förväntningar. Enkäten visar på ett ökat samarbete mellan avnämare och högskolor. Flera av de drygt hundra deltagarna från landsting, kommuner, fackförbund och lärosäten vittnar också om ett trendbrott under året som gått. Eller som en av deltagarna uttryckte det: Vid förra årets seminarium handlade det mycket om att försvara våra positioner. I år pratar vi om samarbete. Samarbete landsting och högskola Några exempel är att fyra högskolor och universitet i Västra Götaland numera samarbetar kring specialistutbildning för sjuksköterskor. Liknande processer har inletts i Södra sjukvårdsregionen och sjukvårdsregionen Uppsala/Örebro där sju landsting ingår. I praktiken har samarbete mellan landsting, kommuner, universitet och högskolor gjort utbildningarna både bättre och mer ändamånsenliga. Väl definierade behov och ökad kommunikation har också lett till fler sökande. Brobygge i Dalarna Även Marianne Omne-Pontén, områdesansvarig på Högskolan Dalarna, tog fasta på samarbete när hon fick chansen att reflektera och visionera: Vi är bra på att inta extrema positioner och försvara våra respektive verksamheter. Med förankring i såväl Landstinget Dalarna och Högskolan Dalarna fungerar hon som brobyggare mellan landsting och högskola. I den rollen har hon med viss vånda bland annat etablerat Hälsooch sjukvårdens Utvecklingscentrum Dalarna (HUD).
Olika perspektiv berikar Det är ett problem att landstingen och högskoleväsendet har olika perspektiv. Inget är fel, men för att göra något bra tillsammans måste vi förstå varandra bättre och hitta ett gemensamt språk. Medan landstinget pratar om produktion, effektivitet och kompetens använder högskolan termer som behörighet och kompetens. När vi ser bakom orden upptäcker vi ofta att vi pratar om samma saker. Gemensamma lösningar tar tid I arbetet med HUD har Marianne Omne-Pontén än en gång fått bekräftat att det tar tid att hitta gemensamma lösningar: Vi måste kommunicera, förstå och ibland också ändra våra rutiner, säger hon och nämner ett exempel där högskolans bild av hur kurserna för kommunens sjuksköterskor skulle se ut, inte alls stämde överens med kommunernas behov. När vi ställde frågan visade det sig att kommunerna ville ha 5p-kurser på heltid så att de kunde skicka personalen enligt ett rullande schema. Tillåt lokala variationer Enligt Marianne Omne-Pontén måste hälso- och sjukvården bli bättre på att ta tillvara sjuksköterskornas specialistkompetens. Samtidigt som högskolorna måste fundera mera över om man ger studenterna rätt innehåll. Vi bör ta ett nationellt grepp runt flera frågor som till exempel att analysera nivågrupperingarna. Men eftersom de svenska regionerna är olika måste också utbildningarna skilja sig åt, menar hon och uppmanar deltagarna att inte vara rädda för variationer. Variation, flexibilitet och valmöjlighet är några av dagens honnörsord och återkommande frågeställningar är: I vilka vårdmiljöer ska framtidens sjuksköterska arbete? Motsvarar dagens utbildningar de nya krav som ställs? och Vad kan arbetsgivare, fackförbund och utbildningsanordnare göra var för sig och tillsammans? Skåne definierar behovet Lisa Davidsson arbetar med medarbetarförsörjning i Region Skåne och berättar hur man har definierat bristområdena psykiatri, operation och ögon och därefter bett verksamheterna att ta reda på sitt behov av kompetens inom dessa områden. Enligt hennes resultat behöver fyra landsting under den närmaste tioårsperioden tillsammans 66 utbildningsplatser per år inom psykiatri (35), operation (25) och ögon (6). Om beräkningarna stämmer har regionens lärosäten en överkapacitet som till viss del skulle kunna lösas genom tydligare profilering och bättre samverkan, menar Lisa Davidsson. Positivt gensvar från utbildningarna Inventeringen har letts av sjuksköterskor med specialistkompetens inom de olika bristområdena och slutsatserna har förankrats hos respektive verksamhetschefer. Nu är det dags för utbildningarna att säga sitt och resultatet har inte låtit vänta på sig: Vi har fått positiv respons från skolorna som alltmer anammat en modell med baskurser och valbara kurser vilket ökar flexibiliteten för studenterna, konstaterar Lisa Davidsson. Poängen med en sådan modell är att sjuksköterskan själv kan plocka ihop en examen utifrån förkunskaper och önskad inriktning. De flesta valbara kurser är på 5 poäng och tillgängliga för andra att söka. Många alternativ i Kristianstad Margareta Rasmusson är studentansvarig vid Högskolan Kristianstad och bekräftar skolans ambition att erbjuda studenterna många olika alternativ. Bland annat erbjuder högskolan ett upplägg med baskurs och valbara kurser i psykiatri och vård av äldre. I praktiken har sjuksköterskor med en äldre examen mindre möjligheter att välja fritt. Men å andra sidan erbjuder vi många valbara kurser på kvartsfart under en termin och möjlighet att gå dessa kurser även på andra studieorter i regionen, säger Margareta Rasmusson. Hon konstaterar också att studenterna verkar gilla det nya upplägget. Vi har mycket få avhopp. Det är faktiskt vanligare att utbildningarna fylls på under terminen.
Fler sökande 2004 Trots enkätens signaler om tomma utbildningsplatser och nedlagda utbildningar, är det allmänna intrycket på seminariet att trenden håller på att vända. Av 24 representerade högskolor och universitet anser ungefär häften att studenttrycket har ökat. Även om förhållanden ser olika ut på olika utbildningar har ingen av deltagarna noterat en allmän minskning. Informellt samarbete i Västra Götaland Caroline Ahl är biträdande prefekt vid Högskolan Borås och representerar en region som har kommit långt i sin ambition att samverka. Enligt hennes erfarenhet är begreppet marknadskänslighet en viktig framgångsfaktor: För att hitta bra lösningar måste vi samverka, vara flexibla och marknadskänsliga. År 2003 visade en inventering att bara 40 procent av regionens sjuksköterskor hade en specialistutbildning. Trots ett stort behov av fler, lades samtidigt många utbildningar ned på grund av brist på sökande. En insikt som fick till följd att lärosätena tvingades att börja samarbeta. Från konkurrens till samarbete Eftersom vi var vana vid att konkurrera, började det lite trevande men idag träffas vi regelbundet minst tre gånger per termin, berättar Caroline Ahl. Idag ett år senare har lärosätena informellt delat upp utbildningarna mellan sig och i de fall samma utbildning finns på flera orter samverkar man om utbildningsplaner för att underlätta för studenterna att flytta runt i regionen. Trots att Västra Götaland har kommit relativt långt när det gäller utveckling och samarbete finns det problem: Så länge arbetsgivarna anställer allmänsjuksköterskor på specialisttjänster söker många studenter våra utbildningar för att legalisera den kompetens de redan har. Dessutom begränsas mängden utbildningsplatser av antalet kliniska platser, konstaterar Caroline Ahl. Samtal pågår i Uppsala/Örebro Karola Norell är personalutvecklingschef i Landstinget Gävleborg och representerar sju landsting i Uppsala/Örebroregionen som har fått ett politiskt uppdrag att samverka både med varandra och med lärosätena i regionen. Resultatet är att alla landsting, högskolor, kommuner och kommunförbund numera träffas och diskuterar specialistutbildning för sjuksköterskor både tillsammans och gruppvis utbildningsanordnare och avnämare. Arbetet har enligt Karola Norell varit tidskrävande trevligt samtidigt som samtalen har haft stor betydelse inte minst för en ökad samverkan mellan landsting och kommuner. Kartläggning av behov För att undersöka behovet har man gjort en enkät där man också passat på att fråga verksamheterna vad de gör för att få fler sjuksköterskor att söka en specialistutbildning. Och vad de tycker om de utbildningar som finns. Enligt svaren vill alla se mer samverkan mellan skolorna och flexiblare utbildning både till form och innehåll. Många anser att åldrandets sjukdomar bör ingå i alla specialistutbildningar och frågar efter ett smörgåsbord med olika kurser. Andra efterlyser regionala kursplaner för att göra det lättare för studenterna att byta studieort. Samlad information på önskelistan Verksamheterna vill också gärna ha en gemensam information och marknadsföring från samtliga skolor i regionen. Enligt enkätsvaren fungerar informationen bäst på orter där det finns en huvudhandledare för specialistutbildningen. När det gäller utbildningsstöd har de flesta landsting egna lösningar: I nästa steg ska vi se vad som är bra och vad vi kan lära oss av varandra, säger Karola Norell och tillägger att verksamheterna har ambitionen att bli duktigare beställare. Enkätsvaren presenteras i en rapport som kommer hösten 2004.
Utbildning på Internet Nätbaserade utbildningar är ett relativt nytt sätt att tillgodose behovet av specialistutbildade sjuksköterskor. Inom projektet NätSpeS 2004 har Lisbeth Domfors vid Örebro universitet fått i uppdrag att kartlägga den nationella situationen, belysa framtidens behov, undersöka hinder och möjligheter för olika alternativ samt möjligheten att samordna de nätutbildningar som pågår. Projektets metod är att genom delaktighet och samverkan skapa något helt nytt och för att göra det möjligt för många att delta har projektet en egen webbplats (Ezone) Den som vill följa projektet utifrån kan göra det genom länken www.oru.se/ivo/netspes som innehåller allt färdigt material. Projektets mål är att presentera en modell för nationell samordning som tar upp utbud, innehåll och organisation och arbetet förväntas presenteras i en slutrapport i december 2004. Höga krav utestänger Några landsting och regioner menar att höga antagningskrav utestänger grupper av sjuksköterskor från att söka specialistutbildningar. De höga antagningskraven är också en orsak till att utbildningar ställs in på grund av för få sökande. I dagens utbud av specialistsjuksköterskeutbildningar varierar behörighetskraven över landet vilket skapar problem med att validera sjuksköterskornas kunskaper för att bedöma om de är behöriga till en utbildning. Idag har olika skolor olika behörighetskrav och det sker ingen riktig samordning av valideringen. Landstingsförbundet har tidigare skrivit till Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet om att en översyn bör göras av antagningskraven. Att validera är en konst Siv Lundberg-Wahlgren är universitetsadjunkt vid Mälardalens högskola och har fått ett särskilt uppdrag att fundera över vad som är kunskap och vem som ska valideras. Validering går ut på att hjälpa människor att beskriva sin informella kunskap och göra den synlig för såväl för den enskilda individen som för andra. Inom ett vårdyrke kan det handla om att värdera arbetet med människor. Beskriv kunskap med egna ord För att göra det möjligt för fler sjuksköterskor med äldre utbildningar att komma in på en specialistutbildning uppmanar Mälardalens högskola alla som inte har behörighet på B-nivå att beskriva sin kunskap och hur de har skaffat den. För att vi ska kunna göra en bra bedömning vill vi också att de ska styrka sina uppgifter med intyg och personliga rekommendationer, säger Siv Lundberg-Wahlgren. Specialkurs i vetenskaplig metod Enligt hennes erfarenhet är den obligatoriska 5-poängskursen i vetenskapliga metoder en akilleshäl för många sjuksköterskor med äldre utbildning. Från skolans sida garanterar vi alla en plats på den reguljära kurs som erbjuds en gång per läsår, säger Siv Lundberg-Wahlgren. På uppdrag av högskolan har hon också lagt upp en helt ny specialanpassad kurs som erbjuds både på högskolan och på distans via FirstClass. Litteratur inom sakområdet Siv Lundberg-Wahlgrens första grupp bestod av åtta sjuksköterskor med siktet inställt på psykiatri (två) och distriktssköterska (sex). Kurslitteraturen omfattade två böcker samt ett noggrant urval av artiklar och rapporter inom respektive kompetensområde vilket gjorde att studenterna hade stor nytta av kunskaperna i sin vidareutbildning, säger Siv Lundberg-Wahlgren. Särbehandling på gott och ont Även om alla studenter tyckte att kursen var bra upptäckte hon också en del nackdelar: Särbehandlingen gjorde att en del upplevde att vissa kurskamrater betraktade dem som mindre kompetenta vilken fick dem känna sig utanför gruppen. I praktiken hade dock de elever som gick den specialanpassade kursen ett försprång gentemot de som hade läst kursen för tio år sedan. Ett administrativt problem är dock att kursen måste planeras innan skolan vet om någon och i så fall vilka behöver en kompletterande kurs. All validering som görs vid Mälardalens högskola läggs oavsett beslut in i Ladok-registret.
Professionell vånda Som professionella lärare måste vi kunna bedöma kunskap även om det sker med stor vånda. Det är ju inte meningen att eleverna ska behöva göra om processen eller att alla skolor ska göra egna valideringar, säger Siv Lundberg-Wahlgren. Som hjälp i arbetet med validering tipsar hon om de rekommendationer som tagits fram av Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF). Rekommendationerna är resultatet av ett projekt i syfte att utveckla metoder och att hitta ett gemensamt förhållningssätt. Rekommendationen antogs av förbundets styrelse i oktober 2003 och finns på SUHF:s webbplats ( www.suhf.se/pdf/valideringsrekommendationer2.pdf ). Vi vet att många använder den och planerar just nu en uppföljning, säger Lars Eriksson, projektledare från SHUF. Framtidens sjuksköterska finns i kommunen Brita Gustafsson är personalutvecklare i Uppsala kommun och konstaterar till sin glädje att åtminstone sex kommuner är representerade på årets seminarium. Det är bra eftersom kommunerna i framtiden blir en stor arbetsgivare för sjuksköterskor. Hon menar också att många kommunanställda sjuksköterskor har känt sig vilsna och rotlösa efter de stora reformer som har lagt allt mer ansvar på kommunerna. Hemsjukvård för svårt sjuka Idag skickar landstingen hem patienterna allt tidigare och många inom hemvården är svårt sjuka. Denna utveckling har gått så fort att kommunerna inte har hunnit rusta sina organisationer för de nya kraven. Det handlar inte bara om sjuksköterskornas kompetens utan också om en kommunal insikt om behoven. Bättre samarbete med socialtjänsten Ett dilemma är att hälso- och sjukvården bara är en del i kommunens äldre- och handikappomsorg. Den andra delen styrs av socialtjänstlagen och utövas av andra yrkesgrupper. Enligt Marianne Omne-Pontén från Högskolan Dalarna finns det dock tecken i förslaget till den nya socionomutbildningen som tyder på att dessa verksamheter är på väg att närma sig varandra: I förtexten står det till exempel att den nya utbildningen ska utgå från hela socialtjänsten och samordnas med övriga kompetenser vilket öppnar många nya möjligheter till samarbete, konstaterar hon. Ökad kunskap om kommunal vård För att rusta både sjuksköterskorna och kommunerna inför framtidens krav har Brita Gustafsson från Uppsala många idéer om vad dels högskoleväsendet, dels kommunerna kan göra. En metod att snabbt öka kompetensen inom kommunens hemsjukvård är att samarbeta mera med landstingen. Och vice versa. Medan vi får lära oss nya medicinska rutiner kan vi tillföra insikter om svårigheterna att utöva avancerad sjukvård i människors hem, säger Brita Gustafsson och menar att denna fråga inte tas upp tillräckligt i dagens utbildningar. För högskolorna handlar det om att skaffa kunskap inom kommunal vård, anlita föreläsare från kommunerna, bjuda in kommunerna till programråden (görs idag bara av en handfull av de närvarande 24 skolorna) och inrätta kombinationstjänster. Tydliga roller gör arbetet lättare Från kommunens sida kan man göra bättre roll- och ansvarsfördelning,, analysera behovet, göra strategier för personal- och kompetensbehov, stimulera kompetensutveckling och göra den möjlig, erbjuda bra introduktionsprogram, samverka mera med landstingen och erbjuda bra praktikplatser. Det handlar också om att uppmärksamma sjuksköterskorna på deras eget ansvar för kompetensutveckling och att fundera över vilken bild vi vill förmedla. Av de 300-400 studenter som finns i regionen är det få som frivilligt söker praktik i kommunen. Men av dem som har varit ute och praktiserat vill många komma tillbaka. Det får åtminstone mig att undra över vilken bild som förmedlas under utbildningen, menar Brita Gustafsson. Mycket av vård- och omsorgsarbetet i Uppsala kommun utvärderas kontinuerligt och många av rapporterna återfinns hos länets FOU-centrum äldre www.fouäldreuppsala.nu/.
Teamarbete utvecklar kompetens i Holmsund På vårdcentralen i Holmsund är temaarbetet ett led i såväl kompetensutveckling som i arbetet för en effektivare och bättre vård. Idag finns flera olika utvecklingsteam (diabetes, demens, astma/kol, hjärtsvikt, etcetera) som leds av distriktssköterskor med ansvar för att utveckla och sprida kompetens. Vi har fokus på tillgänglighet och kontinuitet och en tydlig ansvarsfördelning och betonar individens ansvar, säger verksamhetschefen Christina Wennberg Granberg. Externa konsulter från Umeå Varje team består distriktssköterska, distriktsläkare, arbetsterapeut, psykolog, sjukgymnast, undersköterska. För att garantera hög kompetens har teamen också externa konsulter från klinikerna vid Umeå universitetssjukhus. Våren 2004 har vårdcentralen knutit till sig professionella konsulter inom sex olika specialiteter. Den tredje länken i teamet är kommunens personal. För de ansvariga distriktssköterskorna innebär det nya arbetssättet att de i snitt ägnar en dag i veckan åt teamarbete. Övriga arbetsuppgifter är att vara ansvarig för teamets medlemmar, göra hembesök, involvera kommunen, informera konsulten, följa patienterna på kort och lång sikt samt utvärdera och följa upp ny kunskap. Både helhet och detaljer Positiva effekter är hittills en ökad gemensam kompetens både när det gäller enskilda patienter och sakområdet och vidgat perspektiv som omfattar både detaljer och helhet. Inom varje team vet man också vad som behövs för att förebygga och förbättra vården och omhändertagandet. Att vi har fått flera verktyg ger oss också större tyngd när det gäller att påverka både internt och externt inte minst gentemot kommunen, säger Christina Wennberg Granberg och nämner en ökad känsla av sammanhang som en positiv sidoeffekt. 3 miljoner kronor i vinst Projektet i Holmsund har pågått i tre år och resultatet presenteras i två rapporter en med fokus på kvalitet och en med fokus på ekonomi. Båda finns att läsa på www.vll.se (klicka på vård och hälsa/holmsundsvårdcentral/nyheter). Även om inte alla resultat är klara har vi redan sett våra kostnader sjunkit och vi har tjänat tre miljoner kronor sedan alla extra kostnader för projektet har räknats bort, säger Christina Wennberg Granberg. Tankar från Utbildningsdepartementet Från Utbildningsdepartementet bekräftar ämnesrådet Karin Odencrants att behovet av fler specialistutbildade sjuksköterskor är mycket stort samtidigt som utbildningarna har svårt att rekrytera deltagare till sina kurser. Studenterna är för få men vi vet ibland inte om det beror på att de inte får ledigt, inte är motiverade, att vi har för höga tillträdeskrav eller för dåliga ersättningssystem. Enligt Karin Odencrants uppfattning är det ett problem att olika skolor har olika behörighetskrav. Vilket är bäst, att få in så många studenter som möjligt eller att de som kommer in har hög kompetens? Högskoleverket utvärderar läget För att få en uppfattning om det generella utbildnings- och arbetsmarknadsläget har regeringen gett Högskoleverket i uppdrag att göra en utvärdering. Uppdraget ska redovisas i oktober 2004 och förhoppningsvis besvara följande fyra frågor: Hur väl stämmer antalet examinerade med verksamheternas behov? Behöver fler utbildningar koncentreras till färre högskolor? Behövs ytterligare examina? Vilka forum finns för dialog mellan lärosätena och dess avnämare? Rekrytering från andra länder En faktor som talar för snabba åtgärder är EU:s utvidgning vilket innebär en ny rekryteringsbas för svensk hälso- och sjukvård. Vad som gäller för sjuksköterskor från andra länder finns reglerat i Socialstyrelsens föreskrifter. Även frågan om AT-tjänstgöring för sjuksköterskor ligger på departementets bord men Karin Odencrants avråder personligen från ett sådant system: Bristen på tjänster riskerar att begränsa sjuksköterskornas möjligheter att komma vidare, säger hon och nämner bättre inskolning som en annan modell.
Bolognaprocessen Den så kallade Bolognaprocessen syftar till att underlätta rörligheten både bland studenter och på arbetsmarknaden inom EU. Enligt det förslag som finns våren 2004 ska högre utbildning delas in i två nivåer en arbetsmarknadsnivå (bachelor) och en nivå för avancerade studier (master). Ett system som innebär vissa problem för Sverige eftersom våra långa grundutbildningar ofta omfattar en del av en master-nivå utan att studenterna inte självklart får tillgodoräkna sig detta i andra länder. En arbetsgrupp vid Utbildningsdepartementet har våren 2004 lämnat rapporten Högskoleutbildning i utveckling Bolognaprocessen i svensk belysning, Ds 2004:2. Efter en remissrunda förväntas regeringen presentera en proposition i ärendet under början av 2005.
Tankar från deltagarna Under seminariet fick alla deltagare nöjlighet att diskutera och reflektera utifrån dagens intryck. Nedan följer ett ocensurerat sammandrag av de tankar, frågor och funderingar som kom fram i de olika grupperna. För läsbarhetens skull är tankarna strukturerade under sju rubriker: Smörgåsbord för djup och bredd Många smala specialistutbildningar tillfredställer varken samhällets eller sjuksköterskornas behov. Varför inte ha basutbildningar i till exempel akutsjukvård, äldrevård, vård av barn och kvinnosjukdomar? Eller bara två basnivåer: samhälle och akut? Specialistutbildningar behövs men kärnämnena (ex nutrition) bör stärkas. Alla specialiteter (ex äldre, psykiatri) behöver breddas. Många utbildningar bör ägna mer tid åt ledarskap, hygien, psykiatri, kost och näring och vård av äldre. Ungdomar bör betraktas som en grupp (depressioner, droger, beteendeproblem). Var finns en utbildning som handlar om kompetens i dessa frågor? A och O att det erbjuds utbildningar hela tiden. Vi har inte råd att tappa något eller några år. Bättre samverkan mellan högskolor och verksamhet. Pedagogik & teamarbete Pedagogik blir allt viktigare eftersom sjuksköterskor förväntas undervisa patienter, kollegor och studenter. För att arbeta i en lärande organisation krävs ständig kompetensutveckling. Sjuksköterskor behöver påfyllning och komplettering av allt och bör därför kunna läsa enstaka kurser utifrån eget intresse. Utbildningarna bör öka fokus på teamarbete: sjuksköterskor som teamledare, teamvård, hälsocentraler. Sjuksköterskor måste lära sig hur de ska nå elever på skolor eller människor i arbetslivet. Mentorer till nyutexaminerade sjuksköterskor (jmf psykologer)? Möjlighet till AT-tjänstgöring för sjuksköterskor? Framtidens vård Börja med det friska och arbeta mer förebyggande. Teamarbete, telemedicin och mobila team ställer nya krav. Fokus på helhetssyn. Ta bort organfixeringen. Att betrakta människan som en helhet ställer krav på bättre samspel mellan psykiatrisk och somatisk vård. Folkhälsorapporter visar att 20 procent av alla 8-åringar lider av fetma. Hur hanterar vi det? Fokus på hälsa och förebyggande insatser. Riv murar mellan vård och exempelvis skolsköterskor och företagshälsovård. Fokus på patienten Vårdens resurser ska räcka till alla. Vården ska vara tillgänglig även om patienterna allt oftare befinner sig utanför sjukhuset. Det är en konst att möta patienter i deras hemmiljö. Det finns en brist på kunskap i egenvård, kunskap om svårigheterna att möta patienter i olika åldrar och att bedriva avancerad vård i hemmiljö. Många tappar bort kunskapen om etik, empati, respekt och bemötande både i utbildningen och i arbetslivet. Sjuksköterskor måste lära sig lyssna på patienterna. Sjuksköterskans olika roller Hur ska sjuksköterskans roll se ut och formas? Vilka krav ska ställas? Hur kan kommunala sjuksköterskor bli tydligare i sina roller? Hur underlättas ansvarsfördelningen mellan sjuksköterskor och socialtjänsten? När sjuksköterskemottagningarna blir allt vanligare förväntas sjuksköterskor fånga upp alla sorters problem. Distriktssjuksköterskor arbetar med både barn, ungdomar, vuxna och äldre och måste behärska alla dessa områden. Vilken kompetens kräver närsjukvården (se ovan)?
Framtidens utbildning Räcker tre års utbildning för sjuksköterskor? Behovet av specialistutbildning bör definieras utifrån dagens och framtidens verksamhet: Hur vill vi ha det som patienter? Verksamhetsutveckling och kompetensutveckling måste gå hand i hand. Poäng på högskolan är inte alltid det som är bäst för verksamheten. Ett flexibelt tänkande om vilken kompetens som behövs och vilka specialiteter (jmf barnfetma ovan). Sjuksköterskorna måste få välja fritt så länge de bekostar sin utbildning själva. Finns det något i högskolereformen som hindrar en utveckling mot smörgåsbord? I vilken grad styrs utbildningarnas upplägg av de ersättningssystem som styr högskolornas budget? Framtidens arbetsgivare I kommunerna är gränsen mellan socialtjänsten och vården svår. Vem bestämmer? Var går gränsen för befogenheter? Arbetsgivarna måste utveckla sin beställarkompetens. Landsting och kommun måste närma sig varandra och samarbeta. Ett sätt att tillfredsställa verksamhetens behov är att stötta sjuksköterskornas val genom bra studievillkor. Ett annat sätt är att erbjuda bra handledning och bra praktikplatser. Grundutbildningen idag motsvarar inte kommunernas behov om den inte kompletteras med bra handledning både från skola och arbetsgivare. I till exempel Uppsala och Sundsvall erbjuder arbetsgivarna fler praktikplatser än vad utbildningarna behöver.
Kontakt Du som vill veta mera eller fortsätta diskussionen är välkommen att kontakta nedanstående föreläsare och/eller arrangörer: Medverkande föreläsare Marianne Omne-Pontén, områdesansvarig, Högskolan Dalarna, 023-18 308, marianne.omne-ponten@ltdalarna.se Lisa Davidsson, strateg medarbetarförsörjning, Region Skåne, 044-13 30 00, lisa.davidsson@skane.se Margareta Rasmusson, studentansvarig, Högskolan Kristianstad, 044-20 40 14, margareta.rasmusson@hv.hkr.se Caroline Ahl, biträdande prefekt, Högskolan i Borås, 033-435 40 00, caroline.ahl@hb.se Karola Norell, Landstinget Gävleborg, 026-15 40 00, karola.norell@lg.se Lisbeth Domfors, universitetsadjukt och projektledare, Örebro Universitet, 019-30 30 00, lisbeth.domfors@ivo.oru.se Siv Lindberg-Wahlgren, universitetsadjunkt, Mälardalens högskola, 016-15 34 67, siv.lindberg-wahlgren@mdh.se Brita Gustafsson, utvecklare, Uppsala kommun, 018-727 16 30, brita.gustafsson@uppsala.se Christina Wennberg Granberg, verksamhetschef, Vårdcentralen i Holmsund, 090-71 03 12, christina.wennberg.granberg@vll.se Karin Odencrants, ämnesråd, Utbildningsdepartementet, 08-405 10 00, karin.odencrants@education.ministry.se Seminarieledning Gunilla Strand, Landstingsförbundet/Svenska Kommunförbundet, 08-452 74 61, gas@lf.se Lars Eriksson, Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), 08-32 05 26, lars.eriksson@suhf.ki.se Anette Richardson, Vårdförbundet, 08-14 77 00, anette.richardson@vardforbundet.se