EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 22.11.2012 SWD(2012) 392 final ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om den frivilliga ordningen för komplexa digitalboxar på ekodesignområdet {COM(2012) 684 final} {SWD(2012) 391 final} SV SV
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om den frivilliga ordningen för komplexa digitalboxar på ekodesignområdet 1. BAKGRUND Ekodesigndirektivet 2009/125/EG utgör en ram för att fastställa ekodesignkrav för energirelaterade produkter. En energirelaterad produkt eller en grupp av energirelaterade produkter ska omfattas av en genomförandeåtgärd eller självreglering på ekodesignområdet om produkten står för betydande försäljningsvolymer samtidigt som den har en betydande miljöpåverkan och en betydande förbättringspotential (artikel 15). Dessa kriterier uppfylls fullständigt av komplexa digitalboxar, som är betal-tv-mottagare. Även om den installerade basen för komplexa digitalboxar förväntas stabiliseras på runt 82 miljoner under 2010 och efter 2015 börjar minska till 41 miljoner år 2020, så kommer boxarnas totala energiförbrukning ändå att vara betydande eftersom marknaden i allt högre grad kommer att domineras av utrustning med nya funktioner som kräver mer energi. 2. METOD FÖR ATT FASTSTÄLLA EKODESIGNKRAV ELLER STÖDJA SJÄLVREGLERING Strategin för att ta fram en tillämpningsförordning på ekodesignområdet eller självreglering med tillhörande konsekvensbedömning omfattade följande fyra steg: Steg 1: Bedömning av ekodesignkriterierna för genomförandeåtgärd/självreglering i artikel 15.2 a c i ekodesigndirektivet, med beaktande av ekodesignparametrarna i bilaga I till ekodesigndirektivet. Steg 2: Beaktande av relevanta EU-initiativ, marknadskrafter och skillnader i miljöprestanda mellan utrustning på marknaden med likvärdig funktion, enligt artikel 15.2 i ekodesigndirektivet. Steg 3: Fastställande av politiska mål och önskvärd ambitionsnivå, politiska alternativ för att nå målen, de viktigaste inslagen i en tillämpningsförordning på ekodesignområdet enligt bilaga VII till ekodesigndirektivet samt de viktigaste inslagen vid självreglering enligt bilaga VIII till ekodesigndirektivet. Steg 4: Bedömning av miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser för miljön och konsumenterna, med avseende på kriterierna för genomförandeåtgärder i artikel 15.5 i ekodesigndirektivet. SV 2 SV
3. SAMMANFATTNING AV RESULTATEN 3.1. Steg 1. Rättslig grund för en genomförandeåtgärd eller självreglering: överensstämmelse med ekodesigndirektivet, artikel 15, bilaga VIII För att bedöma de kriterier för genomförandeåtgärder på ekodesignområdet eller självreglering som anges i artikel 15.2 i ekodesigndirektivet, har kommissionen utfört en teknisk, miljömässig och ekonomisk studie av komplexa digitalboxar (nedan kallad förstudien) 1 enligt bestämmelserna i ekodesigndirektivets artikel 15.4 a och bilaga II. I fråga om kriterierna i artikel 15.2 i ekodesigndirektivet fastställs i förstudien att den mest betydande miljöpåverkan är elförbrukningen vid användning. Följande resultat fastställdes för EU: Artikel 15.2 a Årlig försäljningsvolym i EU 59 miljoner 2010 20 miljoner 2015 10 miljoner 2020 Artikel 15.2 b Miljöpåverkan, särskilt elförbrukningen vid användning 10 TWh 2010 21 TWh 2015 11 TWh 2020 Artikel 15.2 c Förbättringspotential för energiförbrukningen Upp till 60 % Försäljningsvolymen på cirka 60 miljoner enheter per år ligger långt över den prognos på 200 000 enheter som angavs i ekodesigndirektivet. Den årliga elförbrukningen för digitalboxar i EU-27 var år 2010 ungefär lika stor som Islands elförbrukning. Även om antalet digitalboxar kommer att ha minskat till 2020 så kommer deras energiförbrukning att vara stabil till följd av nya funktioner som behöver mer energi. Om den typiska elförbrukningen 2 i genomsnitt förbättras med 50 % skulle de komplexa digitalboxarnas årliga elförbrukning minska med cirka 7 TWh till 2015 (när dessa apparaters totala elförbrukning är som högst), vilket ungefärligen motsvarar Luxemburgs årliga elförbrukning, vilket anses vara betydande. En annan betydande miljöpåverkan är avfall, som omfattas av avfallspolitiken 3. Denna förbättringspotential ger sänkta livscykelkostnader (kostnadseffektiv åtgärd) utan att påverka priset i någon högre grad, eftersom den är kopplad till tekniska lösningar som inte medför några stora ytterligare kostnader. 1 2 3 Förstudie om energianvändande produkter Lot 18 Complex set-top boxes, Bio Intelligence Service S.A.S, Frankrike, slutrapport från december 2008. En metod för att testa och jämföra datorers energiprestanda, som fokuserar på en produkts typiska elförbrukning vid normal användning under en representativ tidsperiod. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter, EUT L 37, 13.2.2003, s. 24. SV 3 SV
3.2. Steg 2. Befintliga initiativ och marknadskrafternas förmåga att hantera frågan I enlighet med artiklarna 15.2 och 15.4 c i ekodesigndirektivet beaktas relevant EU-lagstiftning och nationell miljölagstiftning. Man har tagit hänsyn till initiativ inom området på EU- och medlemsstatsnivå och analyserat marknadshinder som förhindrar att teknik med förbättrade miljöprestanda sprids på marknaden. Flera marknadsmisslyckanden har ringats in för att förklara varför kostnadseffektiv teknik som förbättrar energieffektiviteten inte kan ta tillräckligt stora marknadsandelar enbart med hjälp av marknadskrafterna. Den stora merparten av de komplexa digitalboxarna köps inte av användaren (som i slutändan betalar elräkningen), utan av tv-tjänsteleverantörerna, och kunden får dem som en del av en tjänst (delade incitament). Tillverkarnas incitament att optimera de komplexa digitalboxarnas miljöprestanda, i synnerhet energiförbrukningen, är följaktligen otillräckliga. Flera initiativ på EU-nivå (ekodesignförordning (EG) nr 1275/2008, europeiska uppförandekoden för digital-tv-tjänster) och på medlemsstatnivå syftar till att förbättra dessa produkters miljöprestanda, men de har begränsad effekt. På EU-nivå bör det därför vidtas ytterligare lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder i enlighet med ekodesigndirektivet. Slutsatser av steg 1 och 2: Av analysen i steg 1 och 2 framgår följande: Försäljningen och handeln med komplexa digitalboxar i EU är betydande. Komplexa digitalboxar påverkar miljön i stor utsträckning, i första hand genom elförbrukningen. Det finns en betydande potential för att öka elförbrukningens kostnadseffektivitet. Initiativ på EU-nivå och medlemsstatsnivå samt marknadskrafterna räcker inte för att i tillräcklig utsträckning förverkliga förbättringspotentialen i fråga om energiförbrukning. Slutsatsen är att kriterierna enligt artikel 15.2 i ekodesigndirektivet är uppfyllda, och att komplexa digitalboxar ska omfattas av en genomförandeåtgärd eller självreglering på ekodesignområdet enligt artikel 15.1 i det direktivet. 3.3. Steg 3. Politiska mål och ambitionsnivå I enlighet med bilaga II till ekodesigndirektivet ska ambitionsnivån för att sänka de komplexa digitalboxarnas elförbrukning fastställas genom en analys av lägsta livscykelkostnader för användaren. Resultaten återspeglas i de mål som ska uppnås genom de övervägda politiska alternativen. För närvarande övervägs flera alternativ för att få till stånd en marknadsändring med rimliga mål. Det rör sig exempelvis om att inte vidta några åtgärder ( business as usual ), självreglering, energimärkning och en ekodesignförordning för komplexa digitalboxar. Men fokus i konsekvensanalysen ligger på att jämföra en eventuell ekodesignförordning med det frivilliga avtal för att förbättra de komplicerade digitalboxarnas energieffektivitet som lagts fram av Digital Interoperability Forum. Frivilliga avtal/självreglering kräver enligt ekodesigndirektivet höga ambitioner när det gäller miljön och måste visa att de sannolikt leder till att de politiska målen nås snabbare eller till lägre kostnad än med obligatoriska krav. I sådana fall anses de vara det lämpligaste alternativet (skäl 18 i ekodesigndirektivet). Förslag till frivilliga avtal (självreglering) har erkänts vara ett giltigt alternativ till en förordning om bedömningen av dem utifrån kriterierna i bilaga VIII till ekodesigndirektivet anses vara tillfredsställande (artikel 17), med hänsyn till återkopplingen från samrådsforumet. SV 4 SV
3.4. Steg 4. Bedömning av miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser En bedömning och en jämförelse av en eventuell förordning och det frivilliga avtalet utförs. De två alternativen analyseras med hänsyn till kriterierna i artikel 15.5 i ekodesigndirektivet och till konsekvenserna för tillverkarna, däribland små och medelstora företag. Hur kraftfulla alternativen är varierar när det gäller kravens stränghet, tidsaspekter, marknadstäckning och övervakningsförfarande. Enligt direktivets bestämmelser ska dessutom det föreslagna frivilliga avtalet utvärderas utifrån kriterierna i bilaga VIII. Alternativ 2: I det frivilliga avtalet fastställs mål för de komplexa digitalboxarnas energiförbrukning i två etapper för juli 2010 och juli 2013, och nivåerna motsvarar i stort rekommendationerna i förstudien. Målen måste ha uppfyllts av 90 % av de produkter som saluförs på marknaden/tas i bruk av enskilda avtalsslutande parter i det frivilliga avtalet. Alternativ 3: Obligatoriska ekodesignkrav träder i kraft i tre etapper juli 2011, juli 2012 och januari 2014. Produkter som saluförs från juli 2010 till december 2020 förväntas ge följande totala minskningar av elförbrukningen och elkostnaderna samt koldioxidutsläpp som undviks. Total elförbrukning (TWh) Total minskning av elförbrukningen Total minskning av elkostnaderna 4 (miljarder euro) (TWh) (Mt) Ingen politik (Referensalternativ 159 - - - 1) Alternativ 2 115 44 6 21 Alternativ 3 114 45 6.2 21 Totala koldioxidutsläpp som undviks 5 Tabellen ovan visar att skillnaden mellan konsekvenserna av ett frivilligt respektive obligatoriskt tillvägagångssätt är försumbar. I följande tabell sammanfattas de överväganden som gjorts för konsekvenserna av alternativ 2 (frivilligt avtal) respektive 3 (förordning) jämfört med referensscenariot, och de bedöms på en relativ skala från 1 (liten) till 4 (stor): Ekonomisk konsekvens (kostnader) Miljökonsekvens (el/co2/ minskade elkostnader) Social konsekvens (risk för färre jobb i små och medelstora företag) Förbättringspotenti al på medellång och lång sikt Alternativ 2 (frivilligt avtal) Alternativ 3 (förordning) 1 3 1 4 2 3 1 2 Slutsatsen är att alternativ 2 medför en något lägre kostnad för både medlemsstaterna (eftersom bördan för kontroll/övervakning läggs på näringslivet) och näringslivet (eftersom alla produkter enligt det frivilliga avtalet inte behöver omarbetas, eftersom 10 % av dem inte omfattas av kraven). Det viktigaste är trots allt att alternativ 2 har en större potential för ytterligare förbättringar. 4 5 Antagande: 0,136 euro/kwh. Antagande: 0,4 kg CO 2 /kwh. SV 5 SV
Slutsatser av steg 3 och steg 4: En jämförelse av alternativen och bedömningen av alternativ 2 utifrån bilaga VIII till förordningen visar att det frivilliga avtalet är det lämpligaste alternativet. Det frivilliga avtalet innebär följande: Elförbrukningen minskar på ett kostnadseffektivt sätt med 6,5 TWh till 2016 jämfört med referensscenariot, vilket motsvarar 884 miljoner euro lägre elkostnader och 2,6 Mt koldioxidutsläpp som undviks. Kraven i direktiv 2009/125/EG uppfylls, i synnerhet i skäl 18 och bilaga VIII. Kraven träder i kraft snabbare och till lägre kostnad än vid en förordning. Avtalet är förenligt med befintliga politiska instrument och kompletterar dem. Marknadsmisslyckanden korrigeras och den inre marknadens funktion förbättras. Tillverkare eller återförsäljare får inga stora administrativa bördor. Eventuellt obetydliga ökningar av inköpskostnaden, som med råge kompenseras av besparingar vid användning av produkten. Lagstiftarens särskilda mandat respekteras. Inga betydande konsekvenser för näringslivets konkurrenskraft och sysselsättningen, särskilt inte för små och medelstora företag till följd av de låga totala kostnaderna för att omarbeta och omvärdera produkterna. Politiska mål nås på ett flexibelt sätt i linje med dagordningen för bättre lagstiftning. Tjänsteleverantörernas delaktighet gör att de komplexa digitalboxarnas energiförbrukning kan minskas betydligt på medellång och lång sikt. 4. ÖVERVAKNING OCH UTVÄRDERING Förfarandet för övervakning och rapportering ska se ut på följande vis: Styrkommittén följer det frivilliga avtalets framsteg och resultat och ska lämna samtycke i praktiska frågor såsom valet av en oberoende tredje part/inspektör som ska samla in data från enskilda avtalsslutande parter och överföra de samlade resultaten till kommissionen. De avtalsslutande parterna ska varje år skicka in en rapport till kommissionen via en oberoende tredje part. Samråd sker varje år med medlemmarna i samrådsforumet för att inventera och övervaka resultaten av det frivilliga avtalet. Kommissionen ska, biträdd av kommittén för ekodesign för energirelaterade produkter, överväga om målen i det frivilliga avtalet har uppfyllts. Om kommissionen anser att målen i det frivilliga avtalet inte har uppnåtts kommer den att överväga att föreslå en förordning istället. SV 6 SV