Ihärdiga INFEKTIONER EN BOK FRÅN FORSKNINGENS DAG 2002 MEDICINSK-ODONTOLOGISKA FAKULTETEN UMEÅ UNIVERSITET

Ihärdiga INFEKTIONER EN BOK FRÅN FORSKNINGENS DAG 2002 MEDICINSK-ODONTOLOGISKA FAKULTETEN UMEÅ UNIVERSITET

Ihärdiga infektioner Utgiven av Medicinsk-odontologiska fakulteten, Umeå universitet, 2003 Författare: Arne Tärnvik, Göran Wadell, Sven Bergström, Lennart Hänström, Anna Arnqvist, Thomas Borén, Anders Waldenström, Jens Boman och Erling Petersen Debattledare: Sverker Olofsson Redaktör: Hans Fällman Fotograf: Mikael Lundgren Ljudupptagning: Christer Blomgren Utskrifter: Ingrid Råberg Layout, omslag och affisch: Mattias Pettersson, Print & Media, Umeå universitet. Projnr: 303102 Första tryckningen ISBN 91-7305-471-2

Du kan också bidra... till den medicinska forskningen vid Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus Boken Du har framför dig beskriver en del av all den forskning som pågår just nu. Forskningens betydelse kan knappast överskattas, men om vi ska behålla den på högsta internationella nivå krävs ekonomiska resurser. Ett bra sätt att stödja forskningen i Umeå är genom Insamlingsstiftelsen för medi cinsk forskning vid Umeå universitet. De insamlade medlen fördelas årligen av en sakkunnig kommitté och går direkt till den lokala forskningen. Stiftelsen har stor betydelse för universitetet och bygger på donationer från olika håll. Alla bidrag, oavsett storlek, tas emot med tacksamhet. Inge-Bert Täljedal Rektor Umeå universitet Insamlingsstiftelsen för medicinsk forskning vid Umeå universitetär den äldsta, största och mest kända av insamlingsstiftelserna, grundad 1967 av Umeå universitet. Som givare kan du skänka till den medicinska forskningen rent allmänt eller öronmärka din gåva för forskning om exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, hjärt-lungsjukdomar, cancer eller demens. Skriv i så fall vilket område Du vill skänka till på inbetalningskortet som följer med boken. Förutom till forskning ger stiftelsen också bidrag för rekryteringar av goda forskare till Umeå. Postgiro 95 06 13 0 Bankgiro 950 6130

Ihärdiga infektioner

6

Innehåll Inledning...9 Tuberkulos en sjukdom som vi trodde var bemästrad...11 En hotbild på nära håll...12 Multiresistens mot antibiotika...13 BCG-vaccin sedan 1920-talet...15 Immunförsvarets roll...15 Virusinfektioner livet ut...19 Kinesiska grisar och ankor...20 Infl uensa och dödlighet...21 Kvardröjande virus...22 HIV ett retrovirus...23 Chimpanser och AIDS...25 Kronisk fästingburen borrelios...29 Med eller utan bakterie?...32 Vaccinets uppgång och fall...34 Tandlossning en infektionssjukdom...38 En vanlig, men långsam process...40 Munbakterier i blodet...42 Magsårsbakterien Helicobacter pylori en kameleont i magen...48 Hälften bär på Helicobacter...50 Behovet av alternativ behandling...52 Den viktiga vidhäftningen...52 Vidhäftningsproteiner identifierade...55 Men vissa förmår vidhäfta ändå...58 Är åderförkalkning en TWAR-infektion?...63 Kroppens största organ...65 Orienterarsjukan var inte TWAR...68 TWAR och åderförkalkning...70 Vad gör bakterierna i hjärtat?...71 7

Frågestund och diskussion...77 Hur länge kan vi lita till antibiotika?...79 När antibiotika inte ska ges...81 Antibiotika i djur och människor...83 Naturmedel vid infektioner?...86 Vilande virus vaknar av stress...87 Tandvård och tandlossning...88 Triklosan i tandkrämen?...89 Hur borstar man och med vad?...90 Vaccinera alla mot tbc?...91 Stress, bakterier och magsår...92 Riskområdena för fästing...94 8

Inledning Torgny Stigbrand Ordförande i Medicinsk-odontologiska fakultetens informationsskommitté Professor i immunkemi Välkomna till Forskningen Dag 2002. Det här är femte gången. 1998 började vi med ett möte som handlade om fett och fettomsättning i kroppen. Nästa möte tog upp socker och diabetes. Hösten 2001 hade vi temat Bot för barnlöshet, ett möte som också blev en efterfrågad bok. Den fjärde Forskningens Dag, 2002, handlade om Reservdelsmänniskan och den boken delar vi ut idag. Också dagens möte kommer så småningom ut i bokform. Temat är alltså Ihärdiga infektioner. För några år sedan utkom boken The Rise and Fall of Modern Medicine av journalisten James Le Fanu (Abacus, London 1999). Han försöker där beskriva vilka stora medicinska upptäckter som gjorts genom århundraderna, och drar då en skarp gräns vid början av 1800-talet, då medicinen huvudsakligen hade karaktären att läkarna försökte ställa diagnos men hade svaga och verkningslösa behandlingsmetoder, t.ex. blödningsbehandling och olika dieter. Under 1900-talet däremot finner han tolv innovationer och nya rutiner som har revolutionerat, kan man säga, medicinsk behandling och sjukvård. Han nämner följande punkter: 1) upptäckten av penicillin, 2) införande av kortisonbehandling, 3) upptäckten av streptomycin och negativa hälsoeffekter av rökning, 4) upptäckten av klorpromazin 5) förebyggande av polio och etablering av intensivvård, 6) hjärtkirurgi, 7) höftledskirurgi, 8) njurtransplantationer, 9) prevention av stroke, 10) behandling av vissa typer av barncancer, 11) provrörsbefruktning och 12) Helicobacter och magsår. Inte mindre än tre av dessa Twelve movements, som han kallar dem, kommer vi att beröra idag, närmare bestämt nummer 1, 3 och 12 på hans lista. Den i särklass viktigaste innovation som påverkat sjukdomarnas utbredning är faktiskt antibiotika. Som ni vet gjordes upptäckten redan 1928 av Alexander Fleming, men det tog många år, fram till den 12 februari 1941, 9

innan den första patienten behandlades med penicillin. Det var ett stort genombrott i en tid som en del av oss har upplevt. Först kom penicillin, sedan streptomycin och så småningom para-aminosalicylsyra (PAS), som vi kommer in på när det gäller tuberkulos och som också är en av Le Fanus stora movements. Den sista är upptäckten 1984 av Helicobacter pylori som orsak till magsår. Det kommer vi också att få höra mer om idag. Samtidigt ser vi nu att det kommer upp en ny typ av fenomen, resistens mot antibiotika, som leder till att vi inte länge har lika enkla behandlingsalternativ. Infektionerna kan återigen på något vis bli svårbehandlade. Målet för den här dagen är att belysa de infektioner som vi fortfarande har problem med, de som är ihärdiga. Vi försöker alltså täcka sammanlagt sex olika sjukdomar som idag faktiskt är ett gissel och som det finns anledning att titta närmare på. Jag vill bara nämna att om ni på något sätt vill stödja forskningen vid fakulteten finns det en speciell Insamlingsstiftelse postgiro 95 06 13-0 eller bankgiro 950-6130 där bidrag tacksamt mottages. Det går bra att rikta bidrag mot någon speciell sjukdom eller till ett visst forskningsområde, ange det vid inbetalningen. 10

Tuberkulos en sjukdom som vi trodde var bemästrad Arne Tärnvik Professor i infektionssjukdomar När Västerbottensnytt ringde till mig igår och frågade lite inför den här dagen sade journalisten att tuberkulos trodde jag var en sjukdom som var borta. Det ska jag nu försöka ta ur inte bara honom utan er alla: Så är det inte. Tuberkulosen finns kvar. Den är under kontroll, men den är inte besegrad. Ändå var det inte något dumt påstående, om man ser till kurvan i fi - gur 1. År 1940 hade vi cirka 300 nya fall per 100 000 inv. och år. Om den siffran fortfarande gällde, skulle vi årligen ha närmare 30 000 nyinsjuknade i tuberkulos. Antalet insjuknade har alltså gått ned drastiskt men också planat ut under det senaste decenniet. Vi hade cirka 450 fall i fjol, en årssiffra som verkar vara svår att komma under. Figur 1. Tuberkulosen har minskar kraftigt i Sverige, men finns kvar. Kurvan visar antalet nya fall per 100 000 inv. och år sedan 1940. 11

Samtidigt har vi sett en förändring när det gäller vilka som drabbas av sjukdomen. Figur 2 visar att två grupper är mest utsatta. Den ena är äldre människor födda i Sverige. Till övervägande del har de smittats i ungdomen. De här personerna har varit helt friska, men bakterierna har legat inkapslade i någon lymfkörtel och poppat upp när immunförsvaret sviktat. Den andra utsatta gruppen är de som är födda i utlandet och förvärvat smittan utanför Sverige. Deras andel ökar. Så har det varit de senaste åren, och numera är minst två tredjedelar av de nyinsjuknade födda utomlands. Figur 2. Åldersfördelning och bakgrund hos patienter som i Sverige fick diagnosen tuberkulos 1999. Andelen som är födda utomlands och har fått smittan där ökar. Källa: Smittskyddsinstitutet. En hotbild på nära håll Vi har, kan man säga, en hotbild. Tuberkulos förekommer rikligt i vår omvärld. I hela världen nyinsjuknar 8 9 milj. människor per år. I tre geografiska regioner är situationen för närvarande inte under kontroll, nämligen Ostasien, Afrika samt f.d. Sovjetunionen, dvs. de baltiska staterna och Ryssland. I Afrika söder om Sahara har tuberkulosen ökat successivt från 1980-talet fram till idag. Här finns en stor smitthärd som är mycket svårbemästrad. Det har att göra med HIV-infektionen, som ger AIDS och som är utbredd i denna del av Afrika. Den som blir smittad av tuberkulos och dessutom har HIV hamnar i en svår situation. Normalt sett kan man härbärgera 12

tuberkulosbakterien under hela livet och ändå vara helt frisk, men den som har HIV-infektion klarar inte det. De celler som ska försvara kroppen mot tuberkulos är just de celler som drabbas av HIV-viruset. I Ryssland och de baltiska staterna gick tuberkulosförekomsten ner fram till 1990, då den började öka igen i samband med Sovjetstatens fall. Tuberkulos drabbar många fattiga och socialt utslagna. Vi känner alla till beskrivningar från ryska fängelser. I de baltiska staterna har man mer än 10 gånger så mycket tuberkulos som i Sverige. Vissa grupper löper en särskilt hög risk, t.ex. den personal som tar hand om tuberkulospatienter. Bland sjukhusläkare i Estland har rapporterats dubbelt så högt antal insjuknade som i befolkningen i övrigt. Det är naturligtvis en bekymmersam situation, inte bara för medicinalpersonalen utan också för deras patienter och särskilt för dem som har nedsatt immunförsvar. Multiresistens mot antibiotika Ett problem, som har tillkommit och utgör ytterligare ett hot, är det faktum att tuberkulosbakterien blir alltmer resistent mot antibiotika. Vi kan inte längre behandla sjukdomen lika enkelt som tidigare. En ökad andel av bakteriestammarna har blivit motståndskraftiga mot flera antibiotika. Det kallas multiresistens. Tabellen i fi gur 3 visar att andelen multiresistenta bakteriestammar i de baltiska staterna är hög. Om dessa bakterier sprids blir Figur 3. En jämförelse mellan andelen insjuknade i tuberkulos och resistenta bakterier i de baltiska länderna och i Sverige. Multiresistens innebär att bakterien har motståndskraft mot flera typer av antibiotika. 13

det mycket svårt att behandla varje enskild smittad patient och att förhindra spridningen av sjukdomen. Tabellen visar också att vi har en gynnsam situation i Sverige. Här är tuberkulosen under kontroll. Det är förstås ändå viktigt med en effektiv övervakning, vilket sker genom vår smittskyddsorganisation. Som läkare måste vi vara beredda att ta många prover, att följa upp patienterna väl så att de blir kvitt sin infektion och se till att smittan inte kan spridas vidare. Situationen ger inte anledning till panik men visar hur viktigt det är att ha en god beredskap. Vi måste satsa resurser för att tuberkulosen ska fortsätta att vara under kontroll. Det fi nns olika sätt att angripa problemet. Världshälsoorganisationen WHO räknar tuberkulos som globalt sett en av de viktigaste sjukdomarna att ha uppsikt över och har myntat något som har blivit ett kvalitetsbegrepp i arbetet med att begränsa spridningen av sjukdomen: DOT, Direkt Observerad Terapi, se fi gur 4. Den tredje punkten är av särskilt stor vikt, den innebär att komma till en mottagning för att ta den dagliga dosen medicin. Därmed försäkrar man sig om att patienten fortsätter att ta hela kuren, även när förbättringen börjar komma. Särskilt illa ur resistenssynpunkt är det om man på grund av biverkningar skulle välja att ta bara ett av medlen i en kombinationsbehandling. Då blir bakterien nämligen lätt motståndskraftig mot just detta medel. Här ligger den stora risken för antibiotikaresistens. Figur 4. Världshälsoorganisationen WHO:s riktlinjer för kontroll över och behandling av tuberkulos: DOT, Direkt Observerad Terapi. 14

BCG-vaccin sedan 1920-talet Det finns ett vaccin mot tuberkulos, Calmette-vaccinet eller BCG (Bacillus Calmette-Guérin). Det började användas redan på 1920-talet och är ett levande vaccin med ursprung i den bakterie som ger tuberkulos hos nötboskap. Denna tuberkulosform är nära besläktad med den mänskliga och kan för övrigt också infektera människor. Bakterien var möjlig att tämja, dvs. göra så svag att den endast ger en symtomfri infektion. Vaccinbakterierna växer till i kroppen, men så långsamt att man inte blir sjuk men ändå får ett immunförsvar precis som mot den naturliga bakterien. Nedgången av tuberkulosen har medfört att behovet av att vaccinera har minskat. Sedan 1974 har vi inte haft allmän BCG-vaccination i Sverige utan endast riskgrupper vaccineras. Vaccinet är inte perfekt, vare sig ur skyddseller biverkningssynpunkt. Som bäst kan man nå en 80-procentig skyddseffekt vad gäller spridningen av tuberkelbakterien i kroppen efter infektion. Den siffran bygger på studier på småbarn i Danmark på 1950-talet. Man har prövat BCG-vaccin i u-länder och då inte fått någon skyddseffekt alls. Det råder tveksamhet kring BCG-vaccinet idag, men den finns ändå ingen produkt som i experimentella modeller visat sig ha bättre skyddseffekt. Man hoppas också kunna förbättra vaccinet och det pågår intensiv forskning på det området. Immunförsvarets roll Varför är det då så svårt att åstadkomma immunitet mot tuberkulos? Här kommer jag in på den forskning som vi själva bedriver. Tuberkelbakterierna tillhör de s.k. intracellulära bakterierna, dvs. de som lever och förökar sig inne i våra celler. Vår forskning går ut på att förstå hur vacciner mot denna typ av bakterier bör vara konstruerade. I dessa försök har vi använt en annan intracellulär bakterie, den norrländska harpestbakterien. Den angriper på samma sätt som tuberkulosbakterien, men sjukdomsförloppet är mycket snabbare och sjukdomen är lättare att behandla med antibiotika. Principerna för immunförsvaret är ändå desamma. Hur går det till när man genom naturlig infektion eller vaccination med levande försvagade bakterier får immunitet? När vi infekteras, tas bakterier- 15

na upp av kroppens celler. Bakterierna lever sedan och förökar sig inne i cellerna. Samtidigt väcks immunförsvaret i form av T-celler, ett slags vita blodkroppar som cirkulerar i kroppen. Bland T-cellerna fi nns ett mycket stort antal s.k. kloner. En sådan klon känner igen ett visst ämne från bakterien, en annan ett annat ämne, en tredje ett tredje osv. För att igenkänningen ska bli av måste emellertid bakterieämnena finnas på ytan av den infekterade cellen, alltså synliga för T-cellerna. Detta är en komplicerad process. Inne i den infekterade cellen bryts små bitar av äggviteämnen loss från bakterien och transporteras ut till cellytan med hjälp av kroppens egna lotsmolekyler. När ämnena väl sitter på ytan tillsammans med sin lotsmolekyl, kan de kännas igen av celler från de specifi ka T-cellsklonerna. Då stimuleras T-cellerna till att dela sig för att så småningom kunna tjänstgöra i försvaret mot infektionen. Denna process kan åstadkommas med levande försvagade bakterier, men har visat sig mycket svår att imitera med hjälp av renade produkter från bakterierna. Mot bakgrund av dessa svårigheter verkar det klokt att satsa forskningsresurser på att göra det levande, försvagade vaccinet så bra som möjligt. Att ta fram renade produkter med god skyddseffekt är ett projekt på lång sikt, troligen minst 20 år. Det har inte bara med teknologin att göra. När man har produkter klara återstår många års kliniska prövningar pga. att sjukdomen utvecklas så långsamt. Under de närmaste tio åren behöver vi på tuberkulosområdet ett intensivt smittskyddsarbete, en satsning på diagnostik för att hitta så stor andel av de infekterade personerna som möjligt, en beredskap att vid behov införa DOT (se fi gur 4) och en vidareutveckling av BCG-vaccinet. I det diagnostiska arbetet ingår molekylär typning, vilket innebär karaktärisering av enskilda bakteriestammar. Det gör man för att förstå de epidemiologiska sammanhangen. Just nu provskjuter man geväret från den misstänkte seriemördaren i Washington. De kulor som användes fick ett specifi kt avtryck från gevärspipan, vilket kan göra det möjligt att fastställa sambandet mellan de tio mord som inträffat under de senaste tre veckorna. Varje kula som är skjuten med ett och samma gevär har samma avtryck. På samma sätt kan man säga att det genetiska avtrycket, genuttrycket, är specifi kt för varje stam av tuberkulosbakterien. Genom att analysera genupp- 16

Arne Tärnvik sättningen hos den enskilda bakteriestammen kan man avgöra om infektionerna hos olika individer har ett samband. Genom att kartlägga sådana samband kan vi stoppa smittan; därför är det så viktigt att satsa resurser på molekylär typning. Sverker Olofsson: Här har vi alla chansen att ställa frågor till forskarna och jag säger att ni bör ta den redan nu, det fi nns mycket kunskap här i salen. Jag antar att alla undrar som jag: Hur allvarligt ska man ta det här? Arne Tärnvik: Man behöver inte vara rädd för att åka på turistresa till Afrika och inte heller för transsibiriska järnvägen. De som vi vaccinerar inför resor är personer som vi bedömer tillhöra en riskkategori. Det gäller den som kanske ska arbeta med socialt arbete under längre tid i Ryssland eller den som åker till Afrika för att vistas under många månader i ett område där det finns tuberkulos. Man behöver däremot inte vara rädd för att bli smittad genom korta möten: I regel krävs det ganska intensiv kontakt, typ familjemedlem som bor i samma hushåll. 17

Sverker Olofsson: Läkare säger ju alltid att det inte är någon fara, men samtidigt har du nu sagt att när man provvaccinerade i Afrika fungerade det inte alls och du har också sagt att den tbc vi har nära oss i öststaterna är betydligt argare än den som vi faktiskt lever med. För mig låter det farligt... Arne Tärnvik: Ja, det är farligt på det sättet att om vi skulle få in den smittan finns det risk för att bakterierna är resistenta och att vi får stora svårigheter med behandlingen. Erfarenheten visar emellertid att det krävs ganska intensiv och rätt långvarig kontakt för att uppnå en smittorisk. Sverker Olofsson: Kan du definiera intensiv kontakt? Arne Tärnvik: Som ett exempel tog jag att bo i samma hushåll, det är intensiv kontakt. Ett annat exempel, som har historiskt intresse, är att när mina föregångare var medicine kandidater fick många tuberkulos på 1940- och 1950-talen i samband med obduktioner och det hade att göra med att man öppnade lungorna så att det vällde ut massivt med tuberkelbakterier. Det är en typ av intensiv kontakt som man defi nitivt ska undvika... 18

Virusinfektioner livet ut Göran Wadell Professor i virologi Man kan dela in virus i två kategorier: de redan upptäckta och de ännu inte upptäckta. Jag har en personlig åsikt om vilken kategori som är störst, men av naturliga skäl ska jag fokusera på den förstnämnda. Influensainfektionerna är ihärdiga genom att ständigt återkomma i lätt förändrad upplaga eller som en för människan helt ny version och då kan vi få epidemier som går över hela jorden, pandemier. Det här är en inte helt uppmärksammad risk. Ordet influensa är italienska: Infl uenza de la luna (månens inflytande), sade italienarna när sjukdomen kom och månen stod i vissa ställningar. Influensan är beskriven sedan 1173 och vi har haft pandemier 1580, 1729, 1781, 1799, 1830 och 1889 ( ryska snuvan ). Ryska snuvan spred sig 1889 och ansågs ha sitt ursprung i Ryssland. Det tog ett halvår för sjukdomen att komma till Europa och 18 månader att komma runt jorden. Det berodde på att det inte fanns så många flygplan på den tiden. En annan kändis, Spanska sjukan, visade sig under slutfasen av första världskriget och fick sitt namn för att rapporterna från Europa i slutfasen av kriget först kom från Spanien. Soldater dog i skyttegravarna lite överallt, men den spanska militärcensuren var minst effektiv. Det har visat sig att man tidigare hade haft sjukdomen i USA, och troligen var det amerikanernas inträde i världskriget med stora trupper som förde den därifrån. Influensapandemien har dock haft sitt ursprung i Kina. Sammanställningar visar att det nu tog ett halvår för influensan att ta sig runt världen. Vi ska notera att fler människor dog i spanska sjukan än av alla krigshandlingar under första världskriget, närmare bestämt minst 20 miljoner. I särskilt hög grad dog människor i 20-årsåldern, vilket annars har varit ovanligt när det gäller influensa. En mer aktuell influensa för oss är den globala epidemin 1957 58. Det var Asiaten som jag själv minns mycket intensivt från 1958 när jag fick den och ännu gick i skolan och den hade sitt ursprung i Kina, som influensaepidermierna ofta har. Den tog också ett halvår på sig runt jorden. De senaste influensapandemierna inträffade 1968 1969 och 1977 1978. 19

När vi nu får nästa pandemi, hur fort går det då? Ja, smittan går inte skicka med e-post, men räcker det med tiden för en flygresa? Svaret är nej. Det beror på att influensa sprider sig i relation till säsongen och sannolikt också till luftfuktigheten. Vår erfarenhet är att den troligen uppstår i Asien och tar ett klimatologiskt halvår på sig att komma till oss i Europa, en kunskap som är väldigt viktig för vår beredskap. Preparedness säger amerikanerna och håller möten för att bereda sig på nästa pandemiska influensa. Den kommer naturligtvis, och det sker kanske ganska snart eftersom vi drabbas av 3 5 pandemier per århundrade. Kinesiska grisar och ankor Vad är det då för förändring som är så radikal att 6 miljarder människor kan få influensa? Kan man beskriva den i molekylära termer? Jag ska försöka. Vi människor har 46 kromosomer medan influensavirus har åtta. Om vi har ett influensavirus hos människa och ett annat hos en anka kan de träffas i lungan hos en gris; jag ska återkomma till varför. Den grislungcellen infekteras då av både människans och ankans influensor och ut kommer en ny influensvariant med två kromosomer från ankan och de övriga från människan. Det kallar vi omfördelning. Det är som om vi hade två kortlekar med röda och blå kort och drog två kort från den ena och sex från den andra. Ett influensavirus är inte så komplicerat. Arvsmassan finns inne i ett skal omslutet av en stor fettdroppe och i den sitter äggviteämnen med socker på. Vi kallar dem glykoproteiner. Ett binder sig till målstrukturen på lungcellen och ett annat är ett enzym som spjälkar slem för att nummer ett ska kunna komma åt sin målstruktur. Det är de två funktionerna som behövs, de viktiga. Kommer dessa glykoproteiner från ett annat djur än från människan har vi ingen immunitet mot dem och det är den drastiska förändringen som gör att 6 miljarder människor blir mottagliga. Hur kan det där ske? Det beror nog på att var fjärde människa är kines och dessutom bor på den kinesiska landsbygden. Där använder man en byggnadsstil som vi inte har i Västerbotten. Man har ett enda hustak, människorna bor vid ena gaveln och kreaturen vid den andra så att man delar på luften. Det är bra för uppvärmningen, för det är kallt i Kina på vintern ibland. Människor delar alltså hushåll med sina djur och kan då få deras luftvägsinfektioner i sig. 20

Låt oss tänka oss att vi delar hushåll med en gris och en anka, som man har många av i Kina. Då kan man i grisen få omfördelning av kromosomer i virusarvsmassan. Varför sker det då just i grisen? Jo, målstrukturen hos lungcellen är ett socker och det finns åtminstone två typer. Typ 6 finns hos människa och typ 3 hos anka medan grisen har båda i sin lunga. Det betyder att grisen kan infekteras av både människans och ankans virus. Därmed kan båda virustyperna komma in i samma cell och där kan fördelningen ske. Det sker för att grisen är mottaglig för både människo- och ankinfluensa. Virus kan även sprida sig med andra typer av fåglar. Det här är de stora förändringar som vi med bävan väntar på. Den här mekanismen är influensavirus sannolika ursprung. En ny virustyp kan dock uppstå varhelst människor och husdjur lever nära varandra. Influensa och dödlighet Har då influensan någon som helst betydelse för oss just nu? Vi har ju ingen pandemi och har inte haft någon de senaste åren. Ändå spelar influensan en stor roll när det gäller sjuklighet i hela världen och även i vårt land. En betydelse som är underskattad, skulle jag vilja hävda. Figur 1 bygger på att vi numera har rätt stor aktivitet när det gäller att ställa influensadiagnos och den visar antalet dödsfall i Sverige varje vecka. Människor dör oftare på vin- Figur 1. Statistiken över antalet dödsfall i Sverige varje vecka visar att influensan har en större betydelse än man kanske kan tro. 21

tern än på sommaren, och har alltid så gjort, men efter en influensaepidemi ökar dödligheten kraftigt under 2 3 veckor. Influensan brukar ofta komma mellan Lucia och trettonhelgen, men 1995 gjorde den inte så, utan visade sig långt senare, in i mars, och under vecka 14 det året ses mycket riktigt en ökning av influensadiagnoserna och en överdödlighet. Vi hörde av naturliga skäl alla talas om händelsen 28 september 1994, när Estonia gick under och 859 människor omkom, men ingenting alls om att vi samma år hade en överdödlighet som drabbade 4 000 människor till följd av influensan i Sverige. Influensa är definitivt den enskilda infektion som står för den högsta andelen bland dödsorsakerna i vårt land, och den har dessutom en oerhörd sjukdomsframkallande förmåga, morbiditet, med en lång rad följdtillstånd. Kvardröjande virus När vi talar om ihärdiga infektioner nämner vi ofta herpesvirus, vårtvirus, gulsotsvirus och HIV. De är ihärdiga på så sätt att de inte försvinner efter den första infektionen. Alla de nämnda och många till dröjer kvar i decennier eller livet ut när vi en gång har blivit infekterade. De gör det ibland genom att infoga sin arvsmassa i våra kromosomer, mitt bland våra egna gener. Gustaf Fröding skriver i en dikt som heter En Ghasel : Ty i mig själv är smitt och nitat gallret och först när själv jag krossas krossas gallret. Det var väl egentligen sin ångest han skrev om, men det passar också rätt bra på HIV-infektion. Vårt bästa exempel på hur virus dröjer sig kvar är en infektion som jag tror att ni alla känner till. Det är herpesvirus, som i regel först visar sig som en munhåleinfektion. När man sedan växer upp kommer infektionen att ligga kvar i en nervknuta, den som förser ansiktet med känselnerver, och där kommer den att finnas hela livet och därifrån kommer den att kunna aktiveras. Hade vi istället fått vattkoppor finns viruset äver hela bålen och då blir det bältros när det aktiveras. 22

Figur 2. En cell har ett jobb med uppdrag att producera någonting. Den kan även ses som ett hus, i det här fallet en fabrik. (Teckning: Katrine Isaksson-Nyström, enheten för virologi, Umeå). HIV ett retrovirus Jag ska nu fokusera på den andra stora farsoten vi har i vår tid HIV. Generna i de 46 kromosomerna i var och en av våra celler innehåller så mycket information att den fyller ett helt bibliotek på 350 böcker förutsatt att varje bok har 600 sidor à 500 ord. Det där vet alla som har läst biologi nuförtiden. Arvsmassan hos ett HIV-virus motsvarar inte mer än ett förord på 6 sidor i den första boken. Människorna på vår jord förekommer i två upplagor, de som har eller saknar det här förordet i livets bok. Nu ska jag beskriva en cell och vad en cell gör. Figur 2 är gjord av Katrine Isaksson-Nyström på avdelningen för virologi. En cell har ett jobb med uppdrag att producera någonting. Den kan även ses som ett hus, i det här fallet en fabrik. Den har en dörr och i fabrikens driftledningscentrum fi nns ett kretskort som styr produktionen; det motsvarar vår arvsmassa i cellkärnan. Den här cellen producerar, som ni ser, en produkt som är samhällsgagnelig: barnvagnar. Det råder en harmonisk situation som kan destabili- 23

Figur 3. S.k. retrovirus har en speciell förmåga att ta sig in i vår arvsmassa och ställa om produktionen; det är vad ett HIV-virus gör. (Teckning: Katrine Isaksson-Nyström, enheten för virologi, Umeå). seras. På Figur 3 kommer ett virus som har förmåga att öppna dörren, som kanske var olåst, och ta sig in för att lämna den påse den hade med sig. S.k. retrovirus har en speciell förmåga att bygga in sig i vår arvsmassa och det är vad detta virus gör. Det får som konsekvens att det lilla förordet på 6 sidor förs in och detta lilla budskap ändrar produktionens inriktning. Det där var ju inte så positivt. Man kan fråga sig varför retrovirus som HIV överhuvudtaget finns. Alla kända biologiska organismer har faktiskt retrovirus: Svampar, växter och vi själva, djuren. Retrovirus kan byggas in i våra gener, men också avlägsna sig och då ta med sig en bit nukleinsyra, vår arvsmassa. Det blir då ett sätt att överföra arvsmassa från en individ till en annan och den typen av överföring ökar den s.k. evolutionära förmågan. Evolutionen kräver genetisk variabilitet, en variation att välja bland. Det är därför retrovirus fi nns. Annars hade jag inte sett så många olika ansikten här, utan något helt annat kanske nematoder, små maskar, eller något sådant om inte evolutionen hade fått fart. Att det är på det här sättet har vi sagt länge, men beviset kom för 18 månader sedan när man blev klar med att bestämma hela ordningsföljden i män- 24

niskans arvsmassa. Då fann man att 10 procent av hela arvsmassan faktiskt är retrovirusbitar som har inplacerats i våra kromosomer och därmed bidragit till att flytta på våra gener. Chimpanser och AIDS Är HIV-virus nytt eller gammalt? Svaret är ungefär som Krakas uppgift, att komma varken naken eller klädd, dvs. både gammalt och nytt. Det finns två typer. Jag har sagt att HIV tillhör retrovirus, och det finns en underfamilj som heter lentivirus och ni som läst latin vet att festina lente betyder skynda långsamt. Lentivirus tar alltså mycket tid på sig, de är långsamma. Varianten HIV-2 är den äldsta, säkert hundratusentals år gammal. HIV-1 däremot är extremt variabelt. När man isolerat virus från en patient med HIV kan man bestämma ordningsföljden av byggstenarna i arvsmassan. Det visar sig då att det finns en miljon varianter i en och samma individ om personen är utan symtom och 10 miljoner om personen har AIDS. HIV-1- varianterna fördelar sig på nio olika undertyper med bokstavsbeteckningar från A J. Men så finns det också en som heter O (för outlier ). Det som är intressant beträffande HIV-1-virus ursprung är att på O-grenen av släktträdet finns en kvist som heter SIV-chimpans. Jag tror att många av er känner till etnologen Jane Goodall. I sitt första arbete, utgivet i Tyskland 1977, skrev hon för 25 år sedan att chimpanser åt kött; i nästa arbete visade hon att de också slog ihjäl småchimpanser och bedrev kannibalism. Det trodde vi inte, men så är det. Jane Goodall har tillsammans med Beatrice Hahn följt chimpanser och försökt studera om de bär på HIV-virus. Det innebär att man måste ta reda på om chimpanserna har antikroppar mot HIV eller motsvarande virus och man måste även kunna isolera virus. Det gäller att följa efter de här vandrande chimpanserna under natten sover de uppe i träden. När behovet är påkallat pinkar de och då måste man vara framme med en håv och ta hand om urinen där antikroppar kan påvisas; även när det blir fråga om avföring håller man sig framme och tar ett prov. Ur detta kan man isolera virus. Sedan måste man identifiera varje individ med hjälp av ett hårstrå. Inom flera delar i centrala Afrika försökte man detta, och till slut hittade man fem HIV-iso- 25

lat hos chimpanser som hade antikroppar och sekvensbestämde dem. Dessa fem nya HIV-isolat hamnar i släktträdet mellan O-gruppen och den huvudgrupp som vi känner väl till. Den felande länken är alltså funnen. Vi har nu en modell som visar att vårt HIV-virus ursprungligen är ett chimpansvirus, som har lämnat chimpansen för att infektera oss och då troligen för att människor beter sig som chimpanser: Jagar chimpanser och äter dem. Hur gammalt är då HIV? Kan man beräkna virusets ursprung? HIV-virus isolerades första gången 1983 i Frankrike. Men redan 1959 kom en sjöman till ett sjömanshem i Bergen och dog där. Man visste inte dödsorsaken då, men när man senare tittade på hans fallhistoria förstod man att han hade avlidit i en immundefektsjukdom. När dödsorsaken är okänd sparar man, vilket är mycket viktigt, bitar av oss i paraffinklossar på patologavdelningar över hela världen. På det sättet kunde man i efterhand visa att han hade ett HIV-virus i sin kropp. Man kunde sekvensbestämma detta HIVvirus och det är den första information om HIV-arvsmassa som fi nns. Från 1959 och framåt kan man följa hur mycket mutationsfrekvensen har adderat till förändringen av HIV-1. Man uppskattar därmed förändringshastigheten. Med hjälp av denna information kan man uppskatta att HIV-1 överfördes från chimpans till människa någonstans mellan 1920 och 1940, medan HIV-2 är uråldrigt. HIV är med andra ord både gammalt och nytt. AIDS utvecklas hos HIV- 2-infekterade mer än 10 år senare än hos HIV-1-infekterade. Bland kvinnor som är infekterade med HIV-2 är det mindre än 1% som överför infektionen till sina barn, motsvarande för HIV-1-infekterade är uppemot 30%. Det är mycket typiskt för ett gammalt virus som lever i harmoni i relation till sin värd. Ett nytt virus kan däremot kosta på sig att vara våldsamt. Det var vadan vad gäller HIV. Sedan kommer ett varthän och då gäller det att belysa en svår fråga av stor betydelse. Just nu lever 40 miljoner människor med HIV, framför allt i Afrika men smittan ökar fruktansvärt snabbt också i Sydostasien och i Ryssland. Den stora frågan för forskningen är om det finns skillnader i förändringsbenägenhet mellan olika HIVtyper: Finns det några som utvecklas långsammare och några som utvecklas snabbare? Svaret är ja, så kan det vara. 26

Göran Wadell Sverker Olofsson: Jag tar chanser att ställa tre frågor som är helt skilda från varandra. Den första är väl den mest givna av alla: Kommer vi överhuvudtaget att hitta någonting som så att säga läker HIV? Göran Wadell: Man har ju funnit effektiva bromsmediciner och det är en otrolig framgång som man inte trodde var möjlig för sju år sedan. Med denna effektiva behandlingsstrategi har dödligheten i Sverige, USA och en del andra länder gått ned starkt. HIV är numera en kronisk snarare än en alltid dödlig sjukdom. Men man kan inte hitta något som läker vare sig HIV- eller herpesinfektioner i den betydelsen att de försvinner bort från kroppen. Det går inte. Sverker Olofsson: Så är det så det kommer att bli: Man hittar något man kan styra undan den med, men den ligger och lurar och kan dyka upp igen. Då ska vi ta nästa fråga som jag undrar. Du visade ju en verkligen fascinerande och obehaglig siffra, den här oerhörda dödsfallsökningen i samband med influensor. Vilka är det som dör? 27

Göran Wadell: Det är ju så att jag håller på att bli gammal själv nu. Förr sade man alltid att det är gamla människor men numera talar man hellre om riskgrupper. Om man har problem, t.ex. med KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom) som för rökare är en vanligare dödsorsak än lungcancer eller om man har andra typer av lungsjukdomar eller hjärtsvikt, då tillhör man en riskgrupp. Även människor som inte tillhör de här riskgrupperna kan drabbas. Om någon dör inom tre veckor efter att ha varit utsatt för influensa är risken stor att den dödande hjärtinfarkten beror av influensan. Sverker Olofsson: En fråga som är nästan lite pinsam men jag måste ställa den ändå: Vad är skillnaden mellan influensa och en vanlig hederlig förkylning? Göran Wadell: Två olika typer av virus ligger bakom. Den vanliga förkylningen orsakas av ett virus som fi nns i massor av varianter och som begränsar sig i huvudsak till näsans slemhinnor, medan influensavirus kan infektera både näsans slemhinnor och hela den stora slemhinnan som vi har i luftrören. Sverker Olofsson: Men den här vanliga förkylningen som vi får alldeles för ofta, den är inte lika dödlig? Göran Wadell: Nej, det är en spik i foten om man jämför med influensa därför att influensan, den hade jag själv för 3 år sedan och då var jag så sjuk så det var med uppbådande av alla krafter som jag klarade att gå på toaletten. 28

Kronisk fästingburen borrelios Sven Bergström Professor i mikrobiologi I denna presentation kommer jag att redogöra för ihärdiga infektioner som är relaterade till Borrelia-bakterier, dvs. kronisk fästingburen borrelios. En viktig fråga som jag kommer att belysa är vad som kan anses vara kronisk borrelios, vilket definieras mycket olika bland forskare och sjukvårdspersonal. Jag kommer dessutom att beskriva och diskutera vad man kan göra åt problemet med fästingburen borrelios. Framför allt kommer arbetet med att ta fram ett fungerande vaccin mot denna sjukdom att beskrivas. Båda dessa delar är relaterade till forskning i min forskargrupp vid Medicinsk-odontologiska fakulteten, Umeå universitet. De föregående exemplen på ihärdiga infektioner från Arne Tärnvik och Göran Wadell har berört sjukdomar som sett till antal sjukdomsfall och drabbade personer är mycket, mycket större än dem som orsakas av Borrelia-bakterien. Troligtvis är också de sjukdomar som beskrivs senare idag mycket vanligare än den här. Men det spelar mindre roll, publiciteten och uppmärksamheten runt fästingburna sjukdomar är väldigt stor och personligen tror jag det har en hel del att göra med fästingarna. Jag tycker själv att de är ganska charmiga och jag har en liten fästingfarm på laboratoriet för att ha god tillgång vid mina studier av sjukdomen Lyme-borrelios. Biologin kring fästingarna är komplicerad, och dessa är del i en cykel som involverar gnagare, borreliabakterier och fästingar, se Figur 1. Då och då kan en fästing hamna på fel ställe, vilket resulterar att människor blir infekterade av bakterien. Det är emellertid inte bara borreliabakterierna som kan överföras av fästingar, utan vi har flera andra bakteriella sjukdomar, virussjukdomar och parasitära sjukdomar som sprids på det sättet. Fästingen i sig är en av de mest intressanta spelarna på planen för att använda modernt ekonomispråk. Men det är inte bara gnagare som är inblandade i dess biologi. Vi har också visat att fåglar har väldigt stor betydelse för spridningen av borreliainfektioner. 29

Figur 1. Lyme borrelios-cykeln, en skiss som visar interaktionen mellan fästingar, borreliabakterier och däggdjur. Normalt lever Borreliabakterien växelvis i fästingar och gnagare, men någon gång hamnar den också i människor. Lyme-borrelios kallar vi sjukdomen i Sverige, och jag kommer tillbaka till varför man ska använda den benämningen i stället för Lyme-sjukdom (Lyme disease), som man säger i USA. I Nordamerika orsakar denna sjukdom ännu mer publicitet och oro än här i Sverige. (Namnet kommer av orten Old Lyme, Connecticut, där sjukdomen först kunde beskrivas och kopplas just till borreliabakterien). I Nordamerika orsakas sjukdomen av en bakterie som heter Borrelia burgdorferi medan vi här i Europa har tre bakteriearter som kan ligga bakom denna sjukdom: B. burgdorfei, B. afzelii och B. garinii. Betydelsen av detta kommer jag att återkomma till när jag diskuterar de olika problemen med att ta fram ett vaccin för den svenska och europeiska marknaden. I ett mörkfältsmikroskop ser borreliabakterien ut som på Figur 2. Den är ganska olik andra bakterier i både utseende och egenskaper. Europa och Asien har tre sjukdomsframkallande borreliaarter som är lite olika utspridda. Dessutom finns ytterligare ett tiotal arter som man ännu inte kunna 30

Figur 2. Fästingarterna på två sidor av Atlanten. Den infällda bilden visar den amerikanska arten, Borrelia burgdorferi, i mikroskop. visa att de kan orsaka sjukdom hos människor och som är mer eller mindre närbesläktade. Vad är då Lyme-borrelios? Svaret har att göra med vad som är kroniskt och inte kroniskt. Vi kan tala om tre steg: Det första är en lokal infektion kring fästingbettet, i nästa steg är bakterien mer spridd i kroppen och den går ut i blodet och till olika typer av vävnader, som hjärtat, nervsystemet och leder. Det tredje steget är vad vi kan kalla en kronisk eller ihärdig sjukdom vilket egentligen är ett ovanligt tillstånd, dvs det är endast ett fåtal patienter som får en kronisk Lyme-borrelios. Om man behandlar med antibiotika under de båda första stadierna kommer i de flesta fallen infektionen att försvinna. Men om man inte behandlar kan den givetvis gå genom alla de tre faserna och bli just kronisk. Det kan då visa sig som en mängd symtom i huden, lederna, nervsystemet etc. Det är ett av de stora problemen. Ett annat visar sig i att man gav sjukdomen samma benämning som syfi lis en gång hade, dvs. den store imiteraren ( the great imitator ). Det har tyvärr blivit svårt att skilja den från helt andra sjukdomstillstånd. 31

Med eller utan bakterie? Om jag ska föra in en definition på Lyme-borrelios som krävs och är viktig för framtiden är det att det måste fi nnas en koppling till en borreliabakterie som man har kunna påvisa på ett eller annat sätt, t.ex. molekylärt eller immunologiskt. När man t.ex. har en patient som ser ut som på fi g u r 3 är det väldigt enkelt, då vet man att det är fråga om det första stadiet av sjukdomen: Erythema migrans. Fästingen har bitit och den s.k. bulls eye - ringen kring bettet är typisk för en Lyme-borrelios. Definitionsfrågan har kommit fram väldigt tydligt i USA, men det finns problem också i Sverige och Europa med det som kallas kronisk Lymesjukdom med symtom som trötthet, värk, illamående, koncentrationssvårigheter och liknande symtom. Denna sjukdom går inte att behandla med antibiotika och borreliabakterier kan inte påvisas hos patienterna. Den tillhör gruppen mos-sjukdomar, dvs. medicinskt oförklarliga symtom. På det Figur 3. Det här hudsymtomet, Erythema migrans, är typisk för det första stadiet av en borreliainfektion. 32

sättet blir Lyme-sjukdomen något man tar till för att få en felaktig förklaringsmodell. Den liknar kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi m.m. Det finns tyvärr en koppling till en hel del intressegrupper, främst i USA där man ofta har väldigt starka sådana. Kom ihåg att de här patienterna inte är inbillningssjuka, men de har inte borrelios. I regioner med mycket fästingar förekommer också kronisk Lymesjukdom. De här patienterna kan ha fått diagnosen Lyme-borrelios, men de blir inte bättre av antibiotikabehandling. Vad är då orsaken? Det kan vara en feldiagnos eller bara ett långsamt tillfrisknande från borreliainfektionen. De kan också ha fått en permanent skada av sin infektion, det kan vara fråga om en annan kronisk sjukdom eller om symtom som kvarstår efter genomgången sjukdom. De organiserade grupperna i USA kan man emellertid inte undervärdera. Har de bestämt sig för att något är Lyme-sjukdom, då blir det så. De har egna forskningsorganisationer med mycket pengar och kan beställa den forskning de behöver för att kunna tvinga fram långvarig antibiotikabehandling. Det hände till och med att de fick den federala myndigheten National Institute of Health att satsa oerhörda summor på en studie där ett stort antal patienter med kronisk Lyme-sjukdom behandlades med tung antibiotikaterapi i sex månader. Det handlade alltså om mycket antibiotika i höga koncentrationer under väldigt lång tid, men ingen blev ändå frisk. Därför var man tvungen att avbryta studien i förtid. En liten koppling till det här har de studier som min grupp har gjort, där vi har sett att man kan skapa eller återuppväcka en borreliainfektion hos fåglar genom att stressa dem. Experimentellt infekterar vi fåglar som till synes kan rensa bort infektionen helt men sedan skapar vi flyttstress hos fåglarna och då blir de borreliapositiva igen. Man ska med andra ord aldrig säga aldrig när det gäller de här frågorna, men skillnaden är viktig: Kronisk Lymesjukdom har inget med borrelia att göra, medan den europeiska definitionen Lyme-borrelios kräver en koppling till bakterien. Det här är inte ett problem som bara berör USA. Ofta får jag brev eller e-post från patienter i Sverige och Europa som vill att jag ska ta blodprov och testa för borrelia-dna eller att jag ska på allehanda sätt ska undersöka om de verkligen har borrelia i kroppen. Deras läkare tror inte på borrelios och inte omgivningen heller. Jag vill inte alls säga att det fi nns något fel 33

i sådana förmodanden, men det belyser ändå problematiken kring kronisk Lyme-sjukdom kontra Lyme-borrelios. Vaccinets uppgång och fall De sista minuterna tänkte jag beskriva borreliavaccinets uppgång och fall. Anledningen är att jag varit mycket involverad och starkt intresserad vid framtagningen av det vaccin som fick en väldigt kort levnad. Det finns stort intresse för fungerande borreliavaccin både i Nordamerika och Europa, inte minst bland de nämnda organisationerna. Att ta fram vaccinet är emellertid en riktig utmaning för borreliaforskare med tanke på den komplexa biologin med både fästingar, olika bakteriearter och olika typer av varmblodiga värddjur. Dessutom har vi att göra med ett komplicerat infektionsförlopp i sig. När vi jobbade på det här var de intressanta antigenerna givetvis de ytlokaliserade. Vi behövde ett starkt immunologiskt svar, antikroppar som oskadliggör eller dödar borreliabakterien så att vi får en skyddande effekt. Vacci- Figur 4. Det närgångna porträttet av en borreliabakterie visar att käkpartiet inte alls ser ut som en skruv. Den ska inte heller vridas loss från huden. (Bilden från European Concerted Action on Lyme Borreliosis (EUCALB), se http://vie.dis.strath.ac.uk/vie/lymeeu) 34

Figur 5. I cellväggen på en borreliabakterie finns de proteiner som är intressanta för utveckling av vaccin mot borrelios. net skulle dessutom vara giftfritt samt lätt och billigt att producera. Kravet att inte ge negativa sidoeffekter för de vaccinerade är givetvis ett av de stora problemen. I vår forskargrupp analyserade vi borreliabakterier på både ena eller andra sättet. Figur 4 visar hur en borreliabakterie ser ut i elektronmikroskop. Om det nu är någon som undrar om man ska skruva medsols eller motsols när man blir fästingbiten ser ni här att den inte alls ser ut som en skruv i nyllet: Varken det ena eller det andra behövs, utan ta en pincett, håll längst fram och rucka försiktigt ut fästingen. Vi tittade på ytmembranproteinerna och vilken betydelse de kan ha för utvecklingen av sjukdom samt som vaccin och diagnostiskt hjälpmedel. De här proteinerna är lite av varandras motpoler. Figur 5 visar en skiss av cellväggen på en borreliabakterie. Vi har testat och använt det protein som heter OspA. Det intressanta är att proteinerna uttrycks olika beroende om de befinner sig i en fästing eller inte. När fästingen suger blod ändrar den till att uttrycka OspC på bakteriecellens yta, men i fästingen uttrycks det här proteinet som OspA och inte som OspC. För mer än tio år sedan vid det här laget bestämde vi oss för att OspA var värd att studera som en kandidat för ett vaccin. Det är ett ytlokaliserat lipoprotein som kan framkalla antikroppar hos både gnagare, hundar och människor. Vi kunde visa att antikropparna mot OspA påverkade odlade borreliabakteriers tillväxt, och det 35

var ju en indikation på att proteinet kunde vara en bra kandidat. Därefter överlämnade vi projektet till ett av de stora vaccinföretagen, för det kostade hundratals miljoner dollar att göra en sådan studie och det var inte möjligt att uppbringa i Sverige. Man startade då en stor vaccinstudie med detta molekylärbiologiskt framtagna kandidatprotein; det gjordes faktiskt två studier av varsitt konkurrerande läkemedelsföretag och jag hade kontakt med det ena. Båda lät vaccinera fler än 10 000 personer med OspA eller placebo (blindpreparat) och följde dem sedan i två år för att kontrollera i serum om de fått borrelia. För att göra en lång historia kort visar vaccinstudien att immuniseringen av OspA skyddar mot Lyme-borrelios och det väldigt bra: 66 % effektivitet efter två immuniseringar och 92 % efter tre, t.o.m. 100 % hos personer under 60 år. Vaccinet är listigt på så sätt att antikropparna går in i fästingen när den suger blod och dödar borreliabakterien där, vilket därmed blockerar smittan. Alla var lyckliga och man körde igång produktion och försäljning. Det här vaccinet mot Borrelia burgdorferi-borrelios blev kommersiellt tillgängligt 1999 2001, men nu har vi ju med USA att göra och redan den 1 januari i år avbröts försäljningen på, enligt företaget, kommersiella grunder. Samtidigt pågår ett 20-tal juridiska tvister där personer har stämt företaget och hävdar att de skadats av vaccinet. Enligt de företag som är delaktiga i vaccinstudien kunde inga negativa effekter påvisas; studierna är ju publicerade och pågår fortfarande. Men ändå fastnade vaccinet i ett 20-tal ekonomiskt givande, åtminstone för advokaterna, processer i USA. Det var historien om borreliavaccinets uppgång och fall. Sverker Olofsson: Varför kan du inte göra det där vaccinet här i Umeå och sedan kunna bjuda oss inte bara på fi ka utan också på middag? Sven Bergström: Det ena problemet är att jag inte har hundra miljoner dollar till den där studien, men det kan man väl låna upp. Det andra och större bekymret är att man i så fall måste göra tredubbelt arbete, för i Europa har vi ju tre bakteriearter som teoretiskt kan ge sjukdomen. Det kräver en ännu större studie, även om man delvis kan använda resultaten från den som redan är gjord. 36

Lennart Hänström, t.v., och Sven Bergström. Sverker Olofsson: Om man inte ser den där fästingen på sin kropp, utan den fastnar någonstans och blir kvar... Då är första frågan, vad händer rent fysiskt med den? Den andra frågan: Hur sannolikt är det att jag råkar ut för något om jag har kvar den? Sven Bergström: Den suger blod tills den blir nöjd. Det tar någonstans mellan 48 och 72 timmar. Den är ju inte speciellt retande, vilket är en anledning till att du inte känner av den. I regel suger den tills den är klar och sedan hoppar den av. Sannolikheten för sjukdom i Sverige är att ungefär 20 % av fästingarna bär på borrelia. Sverker Olofsson: Det är ganska mycket med andra ord? Sven Bergström: Ja, men risken för att du ska springa på en fästing i Umeå är oerhört liten om du nu inte far ut till Norrbyskär... 37