Naturvärdesinventering av skogsområde, Utvalnäs, Gävle kommun TaigaEkologerna Rolf Lundqvist & Janolof Hermansson 2011
Foto: Janolof Hermansson 1
Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Uppdraget 3 Området 3 Fältarbetet & Metodik 3 Resultat 4 1. Hällmarkstallskogar 2. Tallkulturskogar 3. Rikmark 4. Sjöar och våtmarker Arter och rödlistade arter 9 o Kärlväxter o Lavar o Svampar o Insekter o Övrigt o Sammanfattning av artförekomsterna Kulturvärden 12 Sociala värden 12 Sammanfattning, bedömning och förslag 12 Bilagor o Karta o Excel-fil på inmätningar av objekt 2
Sammanfattning Området är idag unikt genom att det både innehåller delar med höga naturvärden och delar med höga kulturmiljövärden inom ett planerat reservatsområde på kommunens mark, beläget bara ett mil från centrala staden. Den båda hällmarkstallskogarna kan utvidgas, jämfört med föreliggande avgränsningar, särskilt med befintlig naturskog, även om denna idag saknar de äldsta trädgenerationerna. Även befintlig kulturskog kan användas som skyddskappor, särskilt om utvecklingstanken via naturvårdsinriktad skötsel beaktas parallellt. Här kan dessa värden kombineras för undervisning, friluftsliv och rekreation, genom skapandet av informationsanläggningar, t.ex. tavlor, stigar mm. som belyser lagren av olika värden, vid och på varandra inom samma område! Uppdraget och metodik Naturvärdesinventering av skogsområdet på Ulvalnäs i Gävle kommun. Uppdragsgivare är Gävle kommun. Området Längst ut på kuststräckan i den NV delen av Gävlebukten ligger Utvalnäs. Här planerar Gävle kommun på egen mark, att inrätta ett naturreservat. Det är ett ca 50 ha stort område, som till största delen består av skogsmark, övervägande tallskog, däribland hällmarkstallskog med höga naturvärden. Området avgränsas i öster av bebyggelse och söder av vägar, en nyare väg skär dessutom området i nord till sydlig riktning. Det planerade reservatet ligger just ONO om kapellet i Utvalnäs, något mer än milen från staden med anslutande bebyggelse i norr, syd och öster, samt annan skogsmark i väst. Här finns inslag av äldre kulturmark och en mindre del sjöar och våtmarker. Här finns åtskilliga äldre fornlämningar, liksom yngre kulturspår, bl.a. odlingsmark, stigar mm för friluftslivet. På Generalstabsbladet över området från år 1900; Nr 98 Gävle, ligger all bebyggelse utanför den yttre vägen, utom gården S. Utvalnäs, som idag är borta. Kartrevisionen 1937 har fått med dagens skärande väg i norr, Harkskärsvägen. Den äldre vägen fram till kommungränsen följde dåtidens bebyggelse. I övrigt syns inga förändringar här. Området är enligt kartan klätt med barrskog och den nordvästra hällmarken är markerad med särskiljande höjdkurvor. Odlingsmarken är inte markerad, men fanns troligen likafullt, i varje fall 1937, då kartan reviderades. Fältarbetet och metodik Fältarbetet skedde under två dagar i början på maj 2011. Vi använder oss liknande metodik som vid nyckelbiotopsinventering. Skillnaden är att vi använder fler arter, särskilt lavar som är mer svårbestämda men likafullt bra signalarter på höga naturvärden. En sökning har skett efter kollekter av lavar och svampar i Uppsala herbarium. Alla kollekter är dock inte datalagda. 3
För kultur- och naturhistoriska värden är det ibland nödvändigt att åldersbestämma några träd med hjälp av s k tillväxtborr. Vi har sökt uppgifter på de kända fornminnena i fornminnesregistret. Resultat Vår inventering delar in området i fyra kategorier och delområden; 1. hällmarkstallskog med många gamla träd, 2. sådda/planterade kulturskogar, 3. rikfläckar, som odlats upp och 4. sjöar och sumpskogar. 1. Hällmarkstallskogar Bergiga kustområden i Sverige har under överskådlig tid företrädesvis främst hyst tallskogar. Det gäller givetvis även Gävlebukten, där äldre hällmarkstallskog fortfarande finns kvar i hygglig omfattning, t.ex. området vid Utvalnäs. Här har kommunen i inventeringsområdets NV del pekat ut några nyckelbiotoper med hällmarkstallskog. Vi stödjer denna klassning och vill även utvidga nyckelbiotoperna. Här finns de ur skogsekologisk synpunkt värdefullaste delarna, äldre bestånd med ringa påverkan från avverkningar. Framförallt finns här åtskilliga gamla träd, även sådana som har anmärkningsvärt höga åldrar. Ett antal av dessa träd hyser också intressanta, ofta karaktäristiska artförekomster, främst kryptogamer, som redovisas i artlistan nedan. Trots att området bara inventerades på våren, måste klassningen anses säkerställd, genom trädbeståndens generellt höga kvalitet och återkopplingen till rödlistade och sällsynta arter. En inventering på hösten, skulle säkert kunna komplettera bedömningen, genom fynd av t.ex. mykhorrizasvampar på tall, men sådana kompletterande inventeringar kan med fördel också göras efter hand. Nya fynd kan bara ytterligare understryka områdets naturvärde! På hällmarken står mycket gamla tallar. Tyvärr finns det lite död ved. I västra delen av området ligger två områden med utpräglad hällmarkstallskog. I underlagsmaterialet av kommunen är dessa utpekade som nyckelbiotop, det norra delområdet och NO/NS- område, det södra. I nyckelbiotopen finns också strövstigar och ett gapskjul, liksom flera fasta fornlämningar. Sådana finns likaså, fast i mindre utsträckning i söder. Tallskogarna är ganska glesa, träden är relativt korta och det saknas i tämligen stor utsträckning torrakar och lågor, liksom avverkningsstubbar. Ett visst mått av död ved finns dock i döda grenar och toppar, liksom i enstaka stubbar, men död ved av vissa kvaliteter fattas och behöver på sikt 4
återskapas. Genomgående finns höga trädåldrar. Endast få träd har borrats (i södra delen) och åldrar upp till ca 400 år konstaterades. Utseendet av många träd gör det troligt, att åtskilliga tallar är över 300 år och att troligen ännu högre åldrar än 400 år, skulle kunna konstateras. Vi har dock inte ansett detta nödvändigt. De mest värdefulla träden kan infekteras eller på annat sätt skadas vid borrningen och slutsatsen, här finns ett antal anmärkningsvärt gamla tallar i hällmarksbestånd, som har mycket höga naturvärden, är här viktigaste slutsatsen att konstatera. Vi anser dock att områdena på sikt behöver kompletteras för att kunna bibehålla, förstärka och utveckla sina värden. Först och främst måste det skyddas. Som förstärkning och utveckling av biologisk mångfald kan mer död ved skapas. Det behövs också kådrik ved på levande träd. Man kan stressa träd genom barkning likt brandljud och döda träd genom ringbarkning. Fällning av träd anser vi inte behövs i dagsläget. Hällmarkstallskogar har i naturligt tillstånd generellt höga brandfrekvenser, då sådana skogar snabbt torkar ut och vid normalt högt innehåll av död ved är lättantändliga. Här måste kulturpåverkan under lång tid också ha inneburit åtskilliga tillfällen till antändning. Idag finns dock bara enstaka spår av denna tidigare troliga höga brandbenägenhet och brandpåverkan. Spår av minst tre bränder finns dock i en huggen stubbe i NV (6738438/1583164), en brand plus kolrester (troligen 2 bränder) finns nära gapskjulet (6738346/1583344) och en tall med öppet brandljud förefaller skadats för ca 150-200 år sedan (6738025/1583264). Tallar med bohål av hackspett, t.ex. tall vid 6738025/1583274 (pkt 62); gammal tall med tallticka och flera bohål, en blåmes kikade ut ur ett av hålen (!). Dessutom spår av reliktbock i barken. Står bland flera gamla tallar i norra kanten av hällmarken med en 2 meter hög stenhägnad. Gammal tall med en rad bohål (dock inga synliga talltickor!) 6738329/1583177. Återkommande skogseldar är den viktigaste utvecklande faktorn i naturliga tallskogar - den skapar skiktade bestånd mm. Utan eld övergår tallskog i blandskog med allt större grandominans på många marktyper. Hällmarksstallskogen är dock nu för värdefull för att brännas. Här får brand bli ett skötselinslag i framtiden, framförallt i andra bestånd än hällmarksskogarna. En liten brand har för övrigt nyss ägt rum här, som markbrand, öst om Harkskärsvägen (6738270/1583775) ca ett tunnland, troligen brunnet i höstas, eller tidigt i våras?. Här kommer nu bärriset tillbaka och träden har bara svetts i barken. En handfull små granar har dock dött. Orsaken till antändningen är okänd. Brandfläcken. 5
2. Tallkulturskogar På båda sidor närmast Harkskärsvägen ligger kulturuppkomna tallskogar vårt delområde 2. Skillnaden mellan de olika sorterna tallskog är mycket påtaglig. Hällmarkstallskogarna har genomgående träd med höga åldrar, är naturligt föryngrade och har bara enstaka stubbar efter avverkning. Kulturskogarna är likåldriga, förutom ett antal överståndare, som troligen sparats som miljöträd. De övriga är likåldriga och uppkomna antingen genom sådd eller genom plantering efter avverkningar, som närmast kal-lagt områdena. Parti med äldre tallar, ställda som fröträd, vid avverkningen för nästan 100 år sedan. Nordväst om vägen finns ett mindre antal bergtallar (6738349/1583514). I öster finns några grupper av grova och gamla överståndare, resterna av det gamla beståndet. Överståndarna är alla kraftiga träd, vilket visar att markens bonitet, jämfört med hällmarken, är avsevärt mycket högre. De virkesrika delarna höggs någon gång i början på 1900-talet och den mer lågproducerande hällmarkstallen lämnades. I den nordvästra delen, väst om vägen finns ett mindre antal för ca 30 år sedan vindfällda träd, i övrigt hittade vi inga spår av stormfällning, vilket torde vara ofta förekommande i detta vindutsatta kustavsnitt. Gradvisa uttunningar av dagens tallkulturer och parallellt smärre fläckvisa bränningar bland och runt överståndarna skulle med fördel kunna inleda återställningen till en mer riktig tallskog i större delen av området. Då tunnas förnaskiktet ut, mykhorrizasvampar kan fruktifiera och även nyetableras. Tjocknande förnaskikt här idag indikeras t.ex. av förekomsten av knärot och att bara en enda förekomst av korktaggsvamp noterades, intill en överståndare öst om vägen (6738640/1583825). Friställda äldre tallar, med eller utan brandskador, kan då koloniseras av brandberoende och/eller brandgynnade skalbaggar, som kapuschongbaggar och/eller reliktbock! Förhoppningsvis är reliktbockens population här fortfarande livskraftig (måste undersökas)?! 3. Rikmark Mellan de båda partierna med hällmarkstallskog ligger ett område med rikare mark delområde 3. Rikverkan uppstår genom påverkan från näringsrikt ytvatten och grundvatten från kalkförande lager, vilket är karaktäristisk i området runt Gävlebukten. Så är det även här. Delar och fläckar har kalkverkan och där de varit av större storlek har områdena dränerats och stenbrutits och odlats upp. Ett sådant relativt stort område ligger mellan de båda hällmarkstallområdena ( 1-områden ) på kommunens karta angivet som övrig kulturhistorisk anläggning. De upplagda stenmurarna 6
och odlingsrösena är imposanta. Ett större område är fortfarande öppen ängsmark, medan ett mindre område planterats igen med gran. Genom området löper ett tämligen djupt dike. Här finns inslag av ädla lövträd, liksom andra lövträd, som asp, sälg och rönn. Här har kulturåtgärderna omvandlat områdets natur mycket påtagligt. Inslaget av lövträd och rikflora är dock positivt. Här finns t.ex. sårläka Sanicola europea, tvåblad Listera ovata, blåsippa Hepatica nobilis mm. Den vackra ängen med omgivande rikmark. På några ställen finns även smärre, långsmala dråg med rikpåverkan, t.ex. (6738258/1583509). Här finns något sårläka, skogsvicker Vicia sylvatica, ormbär Paris quadrifolia mm. Längre söderut finns en liknande rikfläck (6738170/1583454), men här löper också förlängningen av diket från den dikade åkermarken, område 2, vilket givetvis skadat vegetationen. Typisk fläck med lågörtsvegetation och rara växter. 4. Sjöar och våtmarker Öster om Harkskärsvägen finns våtmarksområden, dels sumpskog, utpekad av skogsstyrelsen, dels som område utpekat i länsstyrelsens våtmarksinventering. Den nordöstra delen är dessutom ett mycket intressant fornlämningsområde med en gammal hamnanläggning. Dessa delar ligger i 7
en tallkulturskog, där enstaka äldre tallar och grupper av sådana lämnats kvar, som överståndare vid en kalavverkning. De våta områdena ger ökad variation. Klibbalkärret inom sumpskogsområdet. Områdena är idag mer eller mindre djupa (grunda) vattenfyllda sänkor, där vattendjupet följer grundvattnets höjd och därför kan betraktas som vätar. Ibland finns tät buskvegetation av al, sälg, hägg, olvon mm. I en sänka med litet vattendrag, finns ett klibbalkärr och partier med tät, äldre Salix, troligen gråvide. På klibbalarna finns vårtlav Verrucaria sp. Arten är intressant, eftersom mycket få arter inom släktet förekommer på bark. Större våtmark med vass, också inom våtmarksområdet. Bladvassbälten finns i andra delar och på något ställe växer pors i vad som snarast är ett kärr (6738145/1583774). Kantvegetationen kan vara rikindikerande med bl.a. trådfräken Equisetum scirpoides. En fläck med sårläka (6738655/1583760), några mindre havtornsbuskar Hippophoe ramnoides (6738640/1583825) och enstaka berberisbuskar visarvegetationens variation. På en enda av tallöverståndarna finns en fruktkropp av tallticka Phellinus pini (6738494/1583747). Även klibbticka Fomitopsis pinicola är mycket sparsam, men vi hittar fruktkroppar på en toppbruten klen tall (6738549/1583724). På en annan grov tallöverståndare växer sparsamt med grynig blåslav Hypogymnia farinacea (6738366/1583851). Ett dike är grävt mellan en mindre vät och den större 8
bladvassbeväxta pölen (6738545/1583807). På ett annat ställe finns spår av stenhuggning. Vi hör en sävsångare sjunga och på flera ställen finns äggskal efter ett plundrat gåsbo, troligen grågås. Artfynd och rödlistade arter mm. Kärlväxter Sårläka, Sanicola europea På kalkpåverkad mark, flera ställen i delområde 3 och 4. En större förekomst N om tjärnen. Knärot, Goodyera repens (NT) Ett fynd i skog på rikare mark intill lilla åkern. Tvåblad, Listera ovata Påträffades på ett ställe inom delområde 3. Oxbär, Cotoneaster horizontalis Påträffades på ett ställe på rikmark i ; 6738113/1583236, Getrams, Polygonatum odoratum Enda förekomsten var i delområde 3, på ett större block och det var cirka 50 plantor. Skogsvicker, Vicia sylvatica Vi såg den bara på ett ställe i delområde 3. Sannolikt för tidigt för att upptäcka alla. Havtorn, Hippophoë ramnoides Några små buskar i delområde 3. Lavar Garnlav, Alectoria sarmentosa (NT) Påträffades bara på några gamla tallar i hällmarkstallskogen (delområde 1) och de var inte så långt från varandra. Goda förutsättningar att populationen kan växa. Tuvad hedlav, Cetraria muricata Endast ett fynd och det var på en gammal kort tallstubbe i hällmarktallskogen. Arten är tämligen allmän på hällmarker, men här är det kanske för tät skog eller också är laven mer eller mindre utkonkurrerad. Blanklav, Eopyrenula leucoplaca Skorplav på asp i lövskogsdunge intill den öppna ängsmarken i rikmarksområdet. Laven var tidigare rödlistad. En bra signalart på artrika lavsamhällen på asp som står inte för skuggigt. Slånlav, Evernia prunastri Vi tar upp den, för att laven fanns bara på asp och sälg i kanten av den öppna ängsmarken i rikmarksområdet. Grynig blåslav, Hypogymnia farinacea 9
Påträffades bara på de gamla tallarna i hällmarkstallskogen. Laven gynnas av att träd står tämligen ljusexponerade, ibland helt exponerade och att träden är gamla. Arten är en bra signalart. Grynig blåslav Hypogymnia farinacea. Halmgul örnlav, Ochrolechia alboflavescens (NT) Ett fynd på gammal tall i hällmarkstallskogen. Typisk biotop för arten utanför fjällskogen. På de gamla tallar var örnlav Ochrolechia androgyna vanligare och på ett ställe var den fertil. Rödfläckig knotterlav, Trapeliopsis pseudogranulosa Arten växer på fuktig mossa, växtrester och ibland direkt på sten, i allmänhet på lodytor av stenblock och klippor. Påträffades på någon meter hög lodyta på häll i hällmarkstallskogen. Laven är tämligen sällsynt art som brukar finnas på något rikare bergart. Vedskivlav, Hertelidea botryosa Skorplav som föredrar torr, hård och gammal död ved. Ett fynd på gammal tallstubbe i hällmarkstallskogen. Om det funnits mer död ved hade arten sannolikt varit vanligare. Strangospora moriformis Arten får representera skorplavar som växer på torr, naken död ved. Vi påträffade den på torra grenar och kvistar på de gamla tallarna i hällmarkstallskogen. Tillsammans med den fanns Lecanora anopta och Lecanora symmicta. Svampar Tallticka, Phellinus pini (NT) Förekommer på många gamla tallar, vi noterade den på 10 tallar i hällmarkstallskogen och på en tall i området som vi kallar delområde 4. Att tallticka finns på många träd i hällsmarkstallskogen är ett tecken på en ovanligt bra population. Talltickan är något av en nyckelart för att det ska bli hålträd av tallen. Citronticka, Antrodia xantha Citronticka är också en typisk tallskogsart som gynnas av att död ved hela tiden uppstår. Den är ganska snabb att etablera sig lågor. Gullgröppa, Pseudomerulius aureus Skinnsvamp som växer på gamla lågor, helst av tall, som har torr och hård ved. Tidigare rödlistad, men är en bra signalart. En tall-låga i kanten till hällmarkstallskogen på ett ställe med många vindfällen. 10
Dropptaggsvamp, Hydnellum ferruginea Några fjolårsexemplar på ett ställe inom delområde 3-4. Arten kan vara minskande och bör uppmärksammas som en signalart. Fjällig taggsvamp, Sarcodon imbricatus En bra signalart på ställen som är lämplig för andra rödlistade taggsvampar. Ett fjolårsexemplar intill stig i delområdet 3-4. Insekter Reliktbock, Nothorrina punctata (NT) Skalbagge som lever i gamla solexponerade tallar. Många gamla tallar i hällmarkstallskogen visade spår av reliktbock. Ovanligt med så många angripna träd. Övrigt En ca 2 m hög, klen en Juniperus communis utan grenar, barr bara på stammen eller mycket korta grenar ser ut som en grönskande stav! Enen stod inom hällmarkstallskogen (6737933/1583277). Den märkliga enen som saknade sidogrenar och barren direkt på stammen. Brandspår: Huggen tallstubbe med minst tre bränder i NV hörnet (6738438/1583164). Brandstubbe 1 brand och med kolrester, nära gapskjul och fornlämning (6738346/1583344). Tall med öppet ljud, 1 brand, ca 150 200 år sedan (6738422/1583211). Tall med troligt brandljud (plus bleka) (6738025/1583264). Sammanfattning av artförekomsterna Lavar: Hällmarkstallskog är generellt artfattig på rödlistade arter. På de gamla tallarna fanns de arter som man kan förvänta. Överraskande var fyndet av halmgul örnlav (NT). Tyvärr finns det för lite stående grova torrakor för att det ska vara optimalt för lavarna. Grynig blåslav på gamla 11
tallar indikerar på en lång kontinuitet och lämpliga förhållande för de flesta lavar som lever på tall. På lövträden i rikmarksområdet, särskilt några aspar finns välutvecklad skorplavsflora. Enda anmärkningsvärda fyndet var blanklav, f d rödlistad art. I våtmarken finns, åtminstone ett orört klibbalkärr och där påträffades en vårtlavsart, som sannolikt är mycket ovanlig. Svampar: Mängden död ved, i form av lågor, i hela området var påtagligt lågt. Detta visar sig också att det var svårt att finna tickor på de lågor som fanns. En och annan låga med de vanligaste tickorna fanns ändå. Förekomsten av tallticka (NT) på de gamla tallarna är imponerande och alla var i bestånd med gamla tallar. Säkert finns ytterligare tallar med tallticka i hällmarkstallskogen. Lågan med gullgröppa var i kulturstallskogen, men nära hällmarkstallskogen. Marklevande svampar bör inventeras på hällmarkerna och de rikare delarna av delområde 3 och 4. Insekter: Vi kunde konstatera många tallar med spår av reliktbock. Nästan alla var i den gamla hällmarkstallskogen. Förekomsten visar på att tallskogen är öppen och ljus. Kulturvärden Området har höga kulturvärden genom förekomst av fasta fornlämningar som gravrösen, en gammal hamnanläggning mm. Dessa redovisas t.ex. i Riksantikvarieämbetets register Fornsök. Den märkliga stenmuren mot häll, fornminne? Sociala värden Området har höga sociala värden kopplade till de många fasta fornlämningarna, men också till strövstigar, gapskjul mm. som finns anlagda. Idag saknas dock helt platsinformation. Sammanfattning, bedömning och förslag Tallskogarna i det inventerade området har höga naturvärden. Det gäller främst områdena med hällmarkstallskog, med högt innehåll av gamla tallar, föga påverkade av avverkningar. Till 12
hällmarkstallskogen är kopplade för skogstypen karaktäristiska ovanliga, ibland rödlistade växtoch djurarter. Särskilt tallticka (NT), garnlav (NT), grynig blåslav (S) och reliktbock (NT) visar här tallskogarnas värde. Talltickans röta ger hackspettar möjlighet till bobyggen, bon som sedan övertas av andra hålbyggare och starkt bidrar till diversiteten i tallskogen. I ett blivande reservat är detta dagens värdekärnor, som dock ändå behöver utvecklas och kompletteras. Jämfört med naturskogens förhållanden saknar dagens hällmarkstallskogar brandpåverkan och viss död ved, särskilt torrakar och lågor. På sikt kan detta återskapas, framförallt genom en naturvårdsinriktad skötsel av övriga tallbestånd i det blivande reservatet. Det är ett långsiktigt företag, att omvandla dessa kulturbestånd till gradvis allt mer naturliga skogar, där framförallt hanteringen av elden är nyckeln till framgång. Omgärdat av bebyggelse kräver denna områdeshantering självklart hög säkerhet! Genom små, men återkommande riktade bränningsåtgärder, är detta dock möjligt. De i kulturbestånden idag enstaka och gruppvis lämnade överståndarna blir det översta skiktet i den kommande skogen och detta finns ju delvis redan på plats! Resten får gradvis tillskapas genom avveckling och omvandling av kulturbestånden. Målet för de idag talldominerade områdena är att bevara redan idag värdefulla områdena och att genom olika typer av åtgärder på sikt restaurera övriga områden, till allt värdefullare status ur naturvårdssynpunkt. Med fördel kan redan nu de tidigare klassade värdefulla områdena utvidgas i kanterna, särskilt gäller detta den södra delen, där redan många träd har konstaterats ha höga åldrar, men det finns en större åldersspridning än i norra delen. Vi ser kulturspår som en gata efter tidigare elledning, idag flitigt använda stigar, en trolig militär stensättning (6738025/1583264) eller ett raserat ståltorn i norra delen, som kulturspår, utan större betydelse för naturvärdena. Tallskogarna utanför hällmarkerna har goda förutsättningar att via naturvårdsinriktad skötsel ganska snabbt få naturvärden, då de innehåller enstaka tämligen gamla tallar, somliga 150 år eller mer, som lämnats som överståndare eller fröträd vid tidigare avverkningar och som ju då redan finns som det äldsta skiktet om återkommande bränder väljs, som skötselinriktning. De talldominerade bestånden närmast Harkskärsvägen har tidigare avverkats hårt och sedan såtts eller planterats för 50 70 år sedan (?). Området är idag unikt genom att det både innehåller delar med höga naturvärden och delar med höga kulturmiljövärden inom ett planerat reservatsområde på kommunens mark, beläget bara ett mil från centrala staden. Här kan dessa värden kombineras för undervisning, friluftsliv och rekreation, genom skapandet av informationsanläggningar, t.ex. tavlor, stigar mm. som belyser lagren av olika värden, vid och på varandra inom samma område! 13
Bilaga 1: Karta över objekt inmätta med GPS i RT90. Förklaring på objekt följer objektnummer i bifogad excel-fil. Kartan visar även de beskrivna delområdena. 14