Naturvärdesinventering av skogsområdet vid Övre Storsätern, underlag till detaljplan för stugby (Floåsen 13:2)

Transkript

1 Naturvärdesinventering av skogsområdet vid Övre Storsätern, underlag till detaljplan för stugby (Floåsen 13:2) TaigaEkologerna Rolf Lundqvist & Janolof Hermansson

2 TaigaEkologerna i Eurotaigan HB c/o Rolf Lundqvist Kyrkvägen Enviken rolflundqvist@telia.com 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Resultat av naturvärdesinventeringen 4 Inledning 5 Områdesbeskrivning 6 Bilder 10 Arter 20 Referenser 24 Bilagor 25 o Kartor o Excel-filer på inmätningar av objekt (bifogade filer) 3

4 RESULTAT AV NATURVÄRDESINVENTERINGEN Huvuddelen av rapporten är skriven utifrån inventeringen i oktober 2011, området kallar vi västra området och som ligger väster om Olån. Området öster om Olån inventerades Åtminstone det västra området har gott om naturskogskaraktärer; riktigt gamla träd, gammeltallar, grankloner, gott om liggande död ved och spår av stormfällningar, som varvas med kulturspår, stubbar och vrak efter selektiva huggningar och spår av djurbete. Det är ett trivsamt område, en karaktäristisk sorts övergångsområde, där natur- och kulturvärden blandas sedan mer än hundra år, utan att naturprägeln förlorats. Här finns de karaktäristiska arterna för sådana områden, där åtskilliga arter också finns på rödlistorna. Det omges idag av en majoritet område med ännu högre naturkvalitet, särskilt reservatet, men även den övervägande delen övrig angränsande mark har hög naturkvalitet uppfattas mer som natur än som kultur. Västra området bedömer vi har mer kultur. Den angränsande Olåns ravin är också ett exempel på ett område, där naturkvalitéerna generellt är uppskalade, ett resultat av ökad bördighet och mångfald av substrat och framförallt rikedom på död ved. Här dominerar gran, rönn, hägg och gråal förekommer, och det finns mängder med död granved. Vi hittar där t.ex. taigaskinn Laurila sulcata (Sårbar, VU) och stjärntagging Asterodon ferruginosus (Nära hotad, NT) under en snabbkoll i kanten. Vid en utbyggnad av en stugby i ett område av denna karaktär, ser vi det som angeläget att försöka bibehålla så mycket som möjligt av naturskogselementen, och de naturkvaliteter som hör ihop med varierad död ved, särskilt karaktäristisk (och svårskapad!) sådan, som riktigt gamla träd, även en och annan granklon (!), gamla rotstälp, död ved i både vrak stubbar och lågor, växlingen mellan öppenhet och slutenhet. Då finns också möjlighet att fortsatt behålla många de karaktäristiska tillgångarna. Särskilt viktiga i detta avseende är gammeltallarna. De måste ses och hanteras, som de klenoder de är! Inte minst tallen med ekorrspår (karta 3, objektnr 134)! En särpräglad biotoptyp sticker ut som avvikande, men med typisk karaktär, väten med sin enbuskomgivning och busklavspåväxt, t.ex. enlav (S). Denna biotop bör undantas exploatering (karta 3, objektnr 137). Särskilt kanterna mot Olåns ravin kräver särskild varsamhet. Detsamma anser vi gälla för bäcken och de små källbäckar som rinner i södra delen av västra planområdet (mesta delen utanför planområdet). Vi förutsätter att detta kan ske med ambitionen, att natur- och kulturvärden ska kunna fortsätta att samexistera i området även efter en eventuell utbyggnad och hoppas att vi kunnat ge tillräckligt med argument för detta! 4

5 INLEDNING Uppdraget Inför en planerad utbyggnad av en stugby på fastigheten Floåsen 13:2 vid Övre Storsätern, Idre har Taiga-Ekologerna fått i uppdrag att naturvärdes bedöma planområdet. Uppdragsgivare är fastighetens ägare Alf Olsson, Sandviken. Inventeringsmetodik Fältarbetet skedde under oktober 2011 och 26 juli Vi använder samma metodik som vid skogsstyrelsens rikstäckande nyckelbiotopsinventering. Ovanpå en bedömning av områdets natur- och kulturhistoria läggs de funna artförekomsterna. Av detta dras slutsatserna om områdets status och dess naturvärden. En mindre skillnad är att vi söker efter fler arter lavar, ofta mer svårbestämda sådana, men likafullt bra signalarter på höga naturvärden. Sökning har också gjorts i databasen Artportalen, SLU, efter tidigare fynd av växter, mossor, lavar och svampar. I närheten av det planerade området finns en enda uppgift på en rödlistad art, ladlav Cyphelium tigillare (Nära hotad, NT), på en lada (utanför planområdet). När vi besöker samma lada kan vi konstatera, att ladlav finns på ladans alla sidor (RN: / ). Skogens kulturpåverkan belyses utifrån tillgänglig kunskap och genom att söka efter spår av äldre tiders brukande och nyttjande. Allt har mätts in med GPS i RT90. Artfynd och några intressanta träd och lågor, presenteras på kartor (bilagor). 5

6 OMRÅDESBESKRIVNING Läget Planområdet ligger i Grövlans dalgång väster om ån och vägen till Grövelsjön, och nordväst om Elgåvägen, där Olån korsar vägen, just före sammanflödet med Grövlan. Olåns ravin delar planområdet i en västra och östra del. Östra delen har betydligt större areal än den västra. Den västra avgränsningen utgörs av rågången mellan kronans mark och privatmarken. Norra delen av den östra delen gränsar också mot statlig mark. Längs gränsen finns rårösen och på några ställen katade råtallar. Efter inrättandet av Långfjällsreservatet är gränsen till statens mark markerad med reservatsmarkeringar. Den östra avgränsningen når i nedre delen ut mot Grövlans ravin, längs kanten går en körväg och det ligger några fritidshus. Uppströms viker gränsen av västerut, väster om ett delvis uppodlat myrområde, där några mindre bäckar rinner. Riksintressen och skyddade områden Det inventerade området gränsar mot Långfjällets naturreservat. Naturreservatet är också Natura 2000 område. Kulturmiljöer Intill Elgåvägen ligger här gården Strömsbo, 670 m.ö.h., anlagd i slutet på 1800-talet av en inflyttad familj från Norge. I dalgången fanns vid denna tid ytterligare två gårdar, Lövåsen och Huskläppen, båda uppströms. Idag kallas området Storsätern och har åtskillig bebyggelse närmast vägarna. Från Strömsbo togs först slogar upp längs Olån. Senare dikades och odlades ovan nämnda myrområde upp. Kreatursbetet i området var viktigt, men upphörde för år sen (muntl. A Olsson). Närmast gården mot Olåns ravin finns fortfarande tydliga spår av getbetet på granarna i kanten. Norr om planområdet finns mer sentida fårstängsel. En stig, som markeras väl av bleckor i träden, går genom västra området, troligen till Valdalsbygget. Östra området har stigar går västerut genom östra planområdet. Den utanför planområdet belägna, ovan nämnda ladan har en hel del inskriptioner. Bl.a står där Timrat år 96, LADAN HITFLYTTAD 1924 OCH NYTT TAK Naturmiljöer Områdena är tämligen glest beskogat av en blandning av mer enstaka gammeltallar, grankloner, enstaka äldre björkar och yngre individ av dessa trädslag. Här finns en tydlig invandringsprägel, som torde bero på klimatuppvärmningen. Tydligast syns det på att gamla granar med avläggargrupper, s.k. grankloner, som tidigare stått glest, alltmer blir inväxta i det övriga beståndet. En stormfällning för år sedan har fällt ett antal gammeltallar, som idag är karaktäristiskt uppfrusna rotstälp, fällda från väster. Vi hittar dock inga närmare uppgifter, när denna stormfällning skett. Grova tallar har plockhuggits längre tillbaks, gissningsvis i slutet på 1800-talet. Här och var ligger vrak lämnade, dessutom har ytterligare plockhuggningar skett. Områdets torrakor har sannolikt huggits till bränsleved de fattas! Skogen är idag relativt gles på jämn, blockfattig, ljung- och bärrisdominerad mark, som gradvis tätnar av yngre inväxande träd. I några stubbar finns kolrester efter en eller några få bränder. Alf Olsson uppger att en 6

7 jättebrand gått längre västerut på Dyllen på 1920-talet, men inte gått över Olån österut och påverkat planområdet. Området öster om Olån: Vi ser ett par björnrivna myrstackar, här finns betesspår av älg och talrika ekorr- och sorkspår. Hackmärken efter tretåig hackspett (NT) finns i såväl gran som tall. En lavskrika (NT) kommer nyfiket fram till oss, sedan ser vi flera, några tallbitar flyger över, vi skrämmer upp en tjädertupp och ser en del spillning. Vi hör lite mesar. Vid inventeringstillfället har första snön kommit, men intill Olån finns en fortfarande isfri kallkälla med jordranunkel Ranunculus hyperboreus (RN: / ). Här finns även källört, gråal och jolster. Trädvegetationen är rätt gles och tämligen enhetlig. Undantaget är en svacka med en vät och rikligt med anslutande enbuskar (objektnr 137; RN / ). Här finns en hel del enlav Vulpicida juniperinus (S) på de gamla enbuskarna, samt njurlavar Nephroma spp (S), som vanligtvis förekommer på lövträd. Avvikande är också de mer enstaka kvarvarande gammeltallarna. En av dem lyser rödaktigt på nedre delen av den grova stammen. Det röda orsakas av att ekorrar använt stammen för lek. Tittar man nära, ser man otaliga klospår i den tjocka tallbarken (RN: / ). Sådana lekar har man sett utföras av ekorrar, som i upphetsat tillstånd snabbt flänger varv efter varv, runt stammen och då klöser av de yttersta barkpartierna. I takt med att ekorrarna blir färre, minskar även lektallarna. Dessutom huggs ju tallarna bort! På två gamla granar hittar vi ett antal exemplar av en rödbrun kärnsvamp, röddyna Hypocrea rufa, sittande långt ut mot grenspetsarna (objekt nr. 102, 109, 115; RN: / ), dock är den inte känd på gran. Kanske är detta ny art för landet! Naturskogskaraktären i området understryks av de genomgående, fast tämligen glesa förekomsterna av rödlistade och/eller andra intressanta arter. Det är gott om naturskogselement, som gamla lågor (och vrak), rotstälp och rotvältor, generellt gott om död ved av varierat slag, dessutom varierad slutenhet öppna partier växlar med tätningar. En del äldre stammar i de ovan nämnda granklonerna är angripna av harticka Onnia leporina (NT). Även fruktkroppar av granticka Phellinus chrysoloma (NT) finns på somliga granar, inte bara i klonerna. Gränsticka Phellinus nigrolimitatus (NT) hittar vi bara en enda fruktkropp av, en kraftig fruktkropp på en gammal grov tallåga (objekt nr 132; RN: / ). En hel del av fjällhedens arter finns här, särskilt sådana, som också gärna koloniserar död ved i stubbar och lågor, som t.ex. fjälltagellav, upprätt tagellav, snölav m.fl. Varglav Letharia vulpina (NT) är dock mycket sparsam (objekt nr 10), liksom knottrig blåslav Hypogymnia bitteri (NT). Vi konstaterar den på mellan 5 10 ställen, vilket är oväntat lite, vilket även gäller för varglav! Här finns, åtminstone, tre gamla tallågor med dvärgbägarlav Cladonia parasitica (NT). Dvärgbägarlav påträffas bara på gamla lågor. De äldsta högstubbarna är lämpliga för rödlistade knappnåslavar, som blanksvart spiklav Calicium denigratum (NT) och gråblå svartspik Chaenothecopsis fennica (NT). Båda arterna påträffades. Det tar nämligen mycket lång tid att på naturlig väg producera nya lämpliga högstubbar och torrakor för dessa arter. De flesta rödlistade och signalarter som påträffades bland lavarna är knutna till gammal, hård tallved. Halmgul örnlav Ochrolechia alboflavescens (NT), växer dock på bark eller ved på levande gamla träd. Här påträffades arten på en gammal björk (objektnr 191) och på en torrgren på en av de gamla tallarna (objektnr 84). Arten har sitt starkaste fäste i den fjällnära gammelskogen. Här finns en hel del insektsgnag, ofta av olika barkborrar och en tall utanför området, en markerad gränstall har spår av reliktbock Nothorhina muricata (NT). Området väster om Olån: En del äldre stammar i de ovan nämnda granklonerna är sannolikt angripna av harticka Onnia leporina (NT), men vi kunde bara konstatera att gamla fruktkroppar fanns på en gran. Granticka Phellinus chrysoloma (NT) finns på ett par gamla granar som har fallit till marken. Det bör finnas ytterligare någon förekomst. Knottrig blåslav Hypogymnia bitteri (NT) 7

8 är, tillsammans med garnlav Alectoria sarmentosa, de mest spridda rödlistade arterna. Vi konstaterar att de finns på minst 10 träd, alla på gamla björkar och granar. Flera av björkarna är döda. Efter som det finns sparsamt med blottade gamla tallågor, hittades bara en tallåga med dvärgbägarlav Cladonia parasitica (NT). Riktigt gamla björkar och björkhögstubbar är mycket viktiga för en rad rödlistade och sällsynta lavar. En björkhögstubbe med rödbrun blekspik Sclerophora coniophaea (NT) hittades och den stod på ravinkanten till Olån. En levande gammelbjörk hade regionalt hotade lavarter, mjölig knopplav Biatora chrysantha och Bacidea vermifera. Den sistnämnda är mycket sällsynt i norra Sverige och fjälltrakterna. En annan sällsynthet som påträffades var Agyrium rufum, som är något mittemellan svamp och lav, påträffades på en fuktig gammal låga. På en, av få, gammeltallars (Nr 174) torrgrenar förekommer vedflamlav Ramboldia elabens, en typisk art för fjällnära tallskog. Vi har inte sökt aktivt efter mossor, mer än i källbäckarna och på lågor. På en granlåga kunde konstatera att det fanns vedtrappmossa Anastrophyllum hellerianum (NT) och på en annan granlåga liten hornflikmossa Lophozia ascendens (VU). Båda arterna tillhör gammelskogen. Det finns en hel del insektsgnag, mest anmärkningsvärda gnagspåret var av bronsjon i en gammal granlåga. Lavar på gamla rotvältor Gamla rotvältor av tall är idag ett minskande substrat eftersom glesa naturskogar blir allt färre av ett alltmer intensivt skogsbruk. Många arter som lever på sådan gammal, ofta tjärimpregnerad ved, i form av högstubbar, torrakor och rotvältor är likaså missgynnade. Intressant är också att arter som är vanliga i sitt rätta element nu försvinner med sina substrat som tidigare varit vanliga i landskapet. Detta får givetvis konsekvenser på arternas utbredning i landskapet och t o m i landet. Några lavar som normalt finns på fjällheden kan förekomma på gamla rotvältor, lågor, döda grenar på gammeltallar och stubbar från dimensionsavverkningstiden. I området öster om Olån finns många gamla rotvältor med dessa arter, mycket tack vare närheten till fjället och att skogen är gles. Somliga uppträder oftare än andra. Mer anmärkningsvärt var att upprätt tagellav Gowardia nigricans, spärrlav Bryocaulon divergens, smal islandslav Cetraria ericetorum och dvärghedlav Cetraria odontella påträffades. Fjälltagellav, snölav och krumlav finns på åtskilliga rotvältor. Inom det planområdet väster om Olån är det betydligt mindre antal av gamla tall-lågor som kan vara lämpliga för fjällhedsarter. Men det finns gamla tallrotvältor med snölav Flavocetraria nivalis, krumlav Artcoparmelia incurva och nordlig örnlav Ochrolechia frigida på två ställen. Nordlig örnlav påträffades inte i det östra planområdet, men det är en vanlig art på fjällhed. Hänglavar Hänglav är samlingsbegreppet för alla hängande lavar, som förekommer på trädens grenar och kvistar. Träden i området är här väldraperade av hänglavar. Garnlav Alectoria sarmentosa är den art som ofta kan vara helt dominerande, åtminstone i nedre halvan av träden. Här är dock garnlav sparsamt förekommande, även om den på vissa ställen går att finna på grangrupper. Garnlav är missgynnad av skogsbruk och är numera rödlistad (Nära hotad, NT). I områdena är det mest tagellavar Byoria spp. Anmärkningsvärt är att vi fann en tagellav fertil, d v s med fruktkroppar. Fertila tagellavar är ovanliga och tyder här på goda ståndortsbetingelser. I området är det mest tagellavar Byoria spp. I norra delen av västra området finns en mindre grupp äldre tallar om helt draperade av talltagel Bryoria fremontii. Talltagel finns sannolikt spridd i området som inslag bland andra tagellavar. Det finns måttligt med skägglavar Usnea spp. i båda områdena. Kärlväxter Kärlväxter brukar inte användas som signalarter för gammal naturskog, men ibland händer att man hittar sällsynta växter. Sällsynta växter bör man ta hänsyn till vid exploateringar. I västra 8

9 området hittades ett par sällsynta växter. Tidpunkten för inventeringen var mycket lämplig utifrån växternas bästa blomningstid. Efter bäcken i södra delen av västra planen, sannolikt utanför planen, påträffades fjällveronika. Den är känd i trakten sedan 1859, och återfanns efter Stora Olån, upp till Silverfallet 1990 (Dalarnas Botaniska Sällskap). Man kan påstå att de två nyfunna växtplatserna inte tidigare var kända (Nr ). Stjärnbräcka, även den var tidigare påträffad i trakten källflöden längs Stora Olån (DABS). Vi påträffade den på tre ställen (Nr ) och även dessa är nya. Bäckdråget med omgivande små källflöden är synnerligt skyddsvärd. 9

10 BILDER Öster om Olån Bild 1. Öppning i den luckiga skogen, ungefär mitt i området. Bild 2. En av de gamla högstubbarna som det kan finnas rödlistade knappnålslavar på. 10

11 Bild 3. En av de gamla rotvältorna, sannolikt efter storm för år sedan. Bild 4. Gammalt dike, som finns i den nordöstra delen av området. 11

12 Bild 5. Öppning, med fuktigare mark och rikligt med enbuskar. Bild 6. Ena kanten av den stora väten (objektnr 137). 12

13 Bild 7. Strax ovanför den stora väten (objektnr 137). Bild 8. Den största och äldsta tallen? Den står strax utanför inventeringsområdet (objektnr 132). 13

14 Bild 9. Gamla granar. Bild 10. Röddyna, men det kan vara en obeskriven art. 14

15 Bild 11. Fjälltagellav. Bild 12. Ekorrtallen 15

16 Bilder väster om Olån Bild 13. Gamla granar nära ravinen till Olån. Bild 14. Signalarten tickmussling Antrodia heteromorpha. 16

17 Bild 15. En av få riktigt grova och gamla tallågor som inte är överväxt. Bild 16. Stigen. 17

18 Bild 17. Skogen i norra delen. Bild 18. Gammeltallen. 18

19 Bild 19. Fjällveronika. 19

20 ARTER Rödlistade arter Kategorierna följer senaste rödlistan från 2010 (ArtDatabanken/Naturvårdsverket). Lavar Alectoria sarmentosa, garnlav (Nära hotad NT) Denna hänglav finns spridd inom områdena på ett mindre antal granar, men också på enstaka gamla björkar och tallar. Garnlav kräver gammal och luckig skog. Arten är vanlig i fjällnära gammal granskog. Nr (Väst) och 3, 4, 34, 36, 58, 101, 104 (Öst) Bryoria nadvornikiana, violettgrå tagellav (Nära hotad NT) Påträffades i östra området bara på en död björk och bara en enda bål. Violettgrå tagellav är ganska sällsynt i fjällnära skog i fjällsocknarna Särna-Idre. Nr 43 Calicium denigratum, blanksvart spiklav (Nära hotad NT) Förekommer på torr och hård ved på gamla högstubbar och torrakor. Arten påträffades på tre tallhögstubbar i östra området, men sällan talrikt. Nr 7, 66, 114 Chaenothecopsis fennica, blågrå svartspik (Nära hotad NT) Förekommer som föregående art, på torr och hård ved på gamla högstubbar och torrakor. Arten påträffades på en tallhögstubbe. Nr 6 Cladonia parasitica, dvärgbägarlav (Nära hotad NT) Påträffas, oftast på grova tallågor med något murken yta. Lågorna ska ligga öppet till halvöppet. Påträffades rikligt på tre grova gamla tallrotvältor i östra och på en i västra området (sannolikt också den enda förekomsten). Nr 53, 116, 119 (Öst) och 140 (Väst) Collema occultatum, skorpgelélav (Nära hotad NT) Påträffas, oftast på gamla lövträd i både skog och i kulturlandskapet. Här förekommer den rikligt på en gammal björk i västra området. Nr 141 Hypogymnia bitteri, knottrig blåslav (Nära hotad NT) Knottrig blåslav har sin huvudutbredning i fjällnära skog. Den förekommer mest på gran och björk, i detta område huvudsakligen på gamla björkar, på ett ställe också på en stor tallrotvälta. Inventeringsområdets typ av skog är mycket lämplig för arten. Nr 5, 25, 33, 35, 57, 76, 83, 87, 90, 95, 128 (Öst) och (Väst) Letharia vulpina, varglav (Nära hotad NT) Inventeringsområdet ligger inom ett starkt fäste för varglav i Sverige. Här fanns den dock endast i östra området, på en gammal och stor tallrotvälta (RN: / ), trots att det fanns flera lämpliga rotvältor och högstubbar. Nr 9 Ochrolechia alboflavescens, halmgul örnlav (Nära hotad NT) Arten förekommer på gamla träd, gärna i öppnare lägen och den är vanligast i fjällnära skog. Påträffades på en gammal björk och på grov gran på gammal tall i östra området. Nr 55, 127. Sclerophora coniophaea, rödbrun blekspik (Nära hotad NT) 20

21 Vacker knappnålslav som oftast påträffas på riktigt gamla träd eller högstubbar. Här fanns den på den grövsta och högsta björkhögstubben, en i var område. Den borde ha funnits på flera ställen. Arten påträffas bara i naturskog. Nr 54 (Öst) och 176 (Väst) Svampar Onnia leporinus, harticka (Nära hotad NT) Harticka parasiterar gamla granar och finns nästan enbart i naturskog. Påträffades i östra området ovanligt tätt, på fyra ställen, ganska nära varandra. I västra påträffades på ett ställe som var på en av de äldsta granarna. Nr 39, 62, 94, 98 (Öst) och 155 (Väst) Leptoporus mollis, kötticka (Nära hotad NT) Tickan är ovanlig i fjällnära skog. Påträffades på en granlåga. Nr 38 Phellinus chrysoloma, granticka (Nära hotad NT) En ticka som parasiterar gamla granar och har minskat i takt med att gammal granskog avverkas. I inventeringsområdet påträffades grantickan på ovanligt många granar, såväl levande, som stående och liggande döda. I västra området påträffades grantickan på två gamla, liggande granar. Nr 2, 37, 41, 45, 63, 69, 86, 93, 96, 103 (Öst) och 153, 154 (Väst) Phellinus nigrolimitatus, gränsticka (Nära hotad NT) Tickan förekommer nästan uteslutande i naturskogsartade barrskogar. Den är mest frekvent i fjällnära skog. Ett praktexemplar påträffades på en gammal tallåga. Nr 84. Mossor Anastrophyllum hellerianum, vedtrappmossa (Nära hotad NT) Mossan växer uteslutande på murken ved, främst i grannaturskog. Här påträffades i västra området på en mycket murken låga vid ravinkanten till Olån. Nr 181 Lophozia ascendens, liten hornflikmossa (Sårbar VU) Mossan växer på murkna lågor i biotop med hög och jämn luftfuktighet, oftast sluten grannaturskog. Påträffades också i västra området, på en mycket murken granlåga vid ravinkanten till Olån, i närheten av vedtrappmossan. Nr 169 Signalarter och regionala hotade arter Vid nyckelbiotopsinventering används också begreppet, d v s arter som genom sin förekomst signalerar, att det på samma plats också kan finnas rödlistade arter (Nitare 2000). Några av dessa signalarter kan dessutom vara regionalt hotade. Det finns en inofficiell dalalista över regionala hotade arter bland mossor och lavar (Hermansson, Bratt & Oldhammer o.a. 2008). Lavar Icmadophila ericetorum, vitmosslav En ganska vanlig art på diverse substrat, men när den växer på ved är det hårt murken ved och oftast på gamla och murkna lågor. Den påträffades här på ett par lågor i båda områdena. Nr 44, 91, 105, 107 (Öst) och 182 (Väst) 21

22 Hertelidea botryosa, vedskivlav Skorplav som växer på gammal, torr och hård tallved i öppna lägen. Den finns på de flesta tallrotvältorna i östra området. Nr 12, , 26, 29, 71, 110, 117, 120. Lopadium disciforme, barkkornlav Arten förekommer vanligtvis på äldre lövträd, men här påträffades i västra delen på gammal gran. Arten är något nordlig och blir därmed vanligare på gran än söderut. Nr 168 Ochrolechia juvenialis Sällsynt lavart, som är så liten att den växer på tunna kvistar av gran i gammal granskog med hög och jämn luftfuktighet eller i nederbördsrika lägen. Den i finns i länet bara i nordvästra Dalarna. Här är den en bra signalart. Ett fynd i östra området. Nr 60 Protopannaria pezioides, gytterlav Påträffas på stambaser av äldre lövträd i biotop med hög luftfuktighet. I fjälltrakterna kan arten förekomma även på andra substrat. I västra området påträffades den på videbuskar som växte i kanten av källbäckarna. Nr 173 Ramboldia elabens, vedflamlav En ganska vanlig skorplav i fjällnära områden. Den växer på gammal hård ved på torrakor i öppnare lägen. Förekommer på flera tallrotvältor, nästan alla tallhögstubbar och på torrgren av en tall i västra området. Nr 8, 14, 22, 115 (Öst) och 174 Rinodina degeliana, gammelsälglav En sorediös skorplav som är lätt att förbise. Arten var länge rödlistad, men anses inte längre hotad i landet. Vi anser den som regionalt hotad, särskilt i södra Dalarna. Hittades på en gammal död björk. Nr. 175 Vulpicida juniperinus, enlav Den vackra arten växer enbart på en. Där enbuskarna är gamla och växer i något fuktigare lägen än normalt, kan enlav uppträda rikligt. Endast vid väten var den riklig, annars fanns den här och var på de äldsta enbuskarna i planområdet. Trots rikligt med enbuskage i västra planområdet, lyckades vi bara finna enlaven på ett ställe. Utanför fjällområdena är enlav missgynnad av ändrad markanvändning, särskilt kalhyggesbruket. Nr 46, 65, 67, 70, 78, 102 (Öst) och 102, 142 (Väst) Nephroma parile, bårdlav och Arten förekommer vanligtvis på lövträd, men här påträffades den på gamla enbuskar i östra området. Enarna växte på fuktigare mark och vid väten. Nr 52 Nephroma resupinatum, luddlav Arten förekommer vanligtvis på lövträd. I östra området påträffades den på gamla enbuskar som växte på fuktigare mark och vid väten. Björk har sur bar, men som med åldern kan få mer basisk bark. På ett sådan gammal björk växte luddlav i västra området. Nr 77 (Öst) och 171 (Väst) 22

23 Svampar Antrodia hetermoropha, tickmussling Tre fynd, två på brutna granar och det andra på en granlåga. Tickmussling är en medelgod signalart. Nr 1, 92 (Öst) och 132 (Väst) Oligoporus rennyii, skörporing Tickan påträffades på tre tallågor, men fanns troligen på fler. Artens utbredning och frekvens i landet är oklart, men möjligen är den förbisedd, men de flesta kända fynden är från tallnaturskog. Nr 85, 97, 125 Oligoporus sericeomollis, silkesporing Vit ticka som ofta växer på kolad ved under gamla tallågor eller grövre vrak efter avverkade gammeltallar. Kan uppträda allmänt där det finns rikligt med lämpligt substrat. Påträffades på ett ställe, men kan sannolikt finnas på många av de gamla rotvältorna. Nr 123 Phellinus viticola, vedticka En art som signalerar intressant vedsubstrat. Nr 59,

24 REFERENSER Gärdenfors, U (red.) Rödlistade arter i Sverige 2010 The 2010 Red List of Swedish species. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Hermansson, J, Bratt, L. och Oldhammer, B Hotade och sällsynta växter i Dalarna, del. 2 lavar och mosor. Dalarnas Botaniska Sällskap. Nitare, J. (red.) Signalarter indikatorer på skyddsvärd skog. Skogsstyrelsen. 24

25 BILAGA 1 Karta 1: Fynd i södra delen av östra området. Karta 2: Fynd i norra delen av östra området. 25

26 Karta 3: Fynd i västra området. Karta 4: Fynd översiktligt. 26