Radonhalter i bostäder i Stockholms kommun

Radonhalter i bostäder i Stockholms kommun Göteborg den 29 oktober 2010 Peter Fagerström 1 Med.stud. Peter Molnár 2 Miljöfysiker Lars Barregård 1,2 Professor, överläkare 1 Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa Arbets- och miljömedicin Box 414, 405 30 Göteborg 2 Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum Sahlgrenska Universitetssjukhuset Box 414, 405 30 Göteborg

Innehållsförteckning Sammanfattning... 3 Bakgrund... 4 Allmänt om radon... 5 Radonexponering och hälsorisker... 6 Syfte... 7 Metoder... 7 Urval av försökspersoner... 7 Mätmetoder... 9 Enkät... 11 Statistisk bearbetning... 11 Resultat... 12 Urvalet... 12 Rökvanor... 12 Bostadstyp, grund och byggnadens ålder... 13 Övriga enkätuppgifter... 13 Radonhalter... 13 Tidstrend... 16 Diskussion... 17 Radonhalterna... 17 Hur ser det ut i övriga Sverige?... 18 Risk för lungcancer på grund av radon i Stockholm... 18 Validitet... 19 Referenser... 20 Bilaga: Enkät... 21 2

Sammanfattning Radon i bostäder har beräknats orsaka omkring 500 lungcancerfall per år i Sverige. Radonet kan komma från marken, byggnadsmaterialet eller hushållsvattnet. Antalet bostäder med höga radonhalter är stort och cirka 400 000 av dem har bedömts ha radonhalter som överskrider gällande riktvärde på 200 becquerel per kubikmeter (Bq/m 3 ). För riskbedömning i en kommun behövs kunskap om radonhalten i representativa bostäder, men oftast görs endast riktade undersökningar till grupper där höga radonhalter misstänks. Resultaten från dessa kan därför inte användas för att skatta genomsnittsexponeringen i en kommun. En undersökning av radonhalter i Stockholms kommun har gjorts. Hos 108 av 187 (58 %) slumpvis utvalda personer i åldern 20-60 år och boende i Stockholms kommun mättes radonhalterna i bostäder under perioden november 2005 till april 2006 samt december 2006 till april 2007. Mätningarna utfördes enligt Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) metodbeskrivning. Uppgifter om bostäderna samt personerna i hushållen inhämtades via en enkät. Jämfört med en undersökning genomförd kring 1990 har en signifikant sänkning i radonhalterna kunnat påvisas. Det geometriska medelvärdet för de 108 bostäderna var 38 Bq/m 3 jämfört med 54 Bq/m 3 1990. Aritmetiskt medelvärde var 64 Bq/m 3 jämfört med 76 Bq/m 3 år 1990. Andelen bostäder med halter över riktvärdet 200 Bq/m 3 var 6 % jämfört med 6 % 1990. Radonhalten i Stockholm ligger lägre än riksgenomsnittet. Den faktor som främst hade betydelse för radonhalten i bostäderna i Stockholm var typ av hus. Genomsnittlig radonhalt i flerbostadshus var endast en fjärdedel av halten i småhus. Dessutom var radonhalten lägre i de bostäder där man uppgav att man sover med öppet fönster, även detta en statistiskt säkerställd skillnad. Den genomsnittliga radonhalten (aritmetiskt medelvärde på 64 Bq/m 3 ) beräknas orsaka 20-25 nya lungcancerfall per år. Risken drabbar framför allt rökare, vilka har en kraftigt förhöjd risk oavsett radonhalt. Sänkningen av radonhalterna från 76 Bq/m 3 (1990 års värde) till 64 Bq/m 3 (2007 års värde) har teoretiskt beräknats spara cirka 4 fall av lungcancer per år i Stockholm, en minskning med 1-2 %. På uppdrag av SSM, Socialstyrelsen och Boverket har Göteborgs universitet genomfört undersökningar av bostadsradon även i andra kommuner i landet i syfte att följa upp miljömålet för radon och skapa ett uppdaterat underlag för en beräkning av bostadsradon och dess bidrag till lungcancer. 3

Bakgrund Stockholms kommun hade i december 2005 ca 771 000 invånare vilket motsvarar 8,5 % av landets befolkning. I en nationell studie av bostadsradon 1988-1992 gjordes mätningar i mer än 8000 svenska bostäder, vilka kan betraktas som representativa för bostadsbeståndet vid det tillfället (Pershagen 1994). I 141 kommuner gjordes mätningar i mer än tio bostäder. Stockholms kommun (412 mätningar) hade en för riket knappt genomsnittlig radonhalt (geometriskt medelvärde 54 Bq/m 3 och aritmetiskt medelvärde 76 Bq/m 3 ). Liksom andra svenska kommuner arbetar Stockholm aktivt med både förebyggande insatser vid nybyggnation och åtgärder i befintliga bostäder. Figur 1. Översiktlig bild över Stockholms kommun. 4

Allmänt om radon Radon (Rn) är en naturligt förekommande luktfri och färglös ädelgas, som ingår i sönderfallskedjan för uran. För en utförlig beskrivning, se t.ex. hemsidan för Strålsäkerhetsmyndigheten (www.stralsakerhetsmyndigheten.se). Den viktigaste radonisotopen är 222 Rn, som har en halveringstid på 3,82 dygn och sönderfaller till radioisotoper, s.k. radondöttrar. Radondöttrarna har efter sönderfallet stor benägenhet att fastna på damm eller andra partiklar. Radondöttrarna avger liksom radon α-strålning, som är positivt laddade heliumkärnor som lämnar atomkärnan med hög hastighet. Huden utgör ett utmärkt skydd mot α-strålning, som har mycket kort räckvidd och till största delen stoppas av hudens hornlager, men inandning av radondöttrar kan orsaka cancer, se nedan. Markradon förekommer i högst halter i hus belägna på grusåsar eller uranrik berggrund. Alunskiffer, vissa graniter och pegmatiter innehåller förhöjda uranhalter och avger därför mer radon än annan berggrund. I marken kan radongasen transporteras vidare med luft eller vatten. Normalt råder undertryck i byggnader vilket gör att gasen sugs upp genom sprickor eller andra håligheter i husgrunden. Det kan räcka med ett litet inläckage för att ge höga radonhalter. I kallkällor eller bergborrade brunnar, som får sitt vatten från sprickor i berget, kan man få problem med höga radonhalter i hushållsvatten. Radonavgången från vatten till inomhusluft är den största hälsorisken. Vid duschning, tvätt eller disk avges större delen av radongasen till inomhusluften, vilket kan bidra till höga radonhalter. Även intag av dricksvatten ger dock en viss stråldos från radon och det är då mag-tarmkanalen som får störst dos. Blåbetong, en viss typ av lättbetong eller gasbetong, har sitt namn efter den blåsvarta färg som kännetecknar den uranrika alunskiffer som utgör huvudingrediensen. Blåbetong har i stor utsträckning använts som byggnadsmaterial, främst för väggar men också för bjälklag. Kross av blåbetong har också använts som fyllning i bjälklag. Blåbetong tillverkades under åren 1929-1975. Blåbetongen är tillverkad av alunskiffer och bränd kalk med tillsats av aluminiumpulver. Blåbetongen är lätt (den flyter på vatten), kan sågas och har goda värmeisolerande egenskaper men all alunskiffer innehåller betydligt högre halter av uran än andra bergarter. Därför ger blåbetong högre gammastrålning än andra byggnadsmaterial som används i Sverige. Därtill kommer att radon kontinuerligt avgår från blåbetongen. Man uppskattar att blåbetong har använts som byggnadsmaterial i cirka 400000 bostäder i Sverige (SSM). Cirka en tiondel av alla svenskar beräknas bo i blåbetonghus. 5

Radonexponering och hälsorisker Två nationella undersökningar av bostadsradon har gjorts i Sverige. I studien av Pershagen m.fl., som nämnts ovan, var syftet att undersöka sambandet mellan bostadsradon och risk för lungcancer. Man mätte mellan åren 1988-1992 radon i bostäder i ett stort antal svenska kommuner. Bostäderna hade bebotts av personer som drabbats av lungcancer eller av friska kontrollpersoner i motsvarande ålder. Radonhalten var approximativt log-normalfördelad med geometriska och aritmetiska medelvärden på 61 respektive 107 Bq/m 3. I en annan nationell studie, ELIB-undersökningen gjordes under åren 1991-1992 fullständiga mätningar av radonhalten i totalt 1360 bostäder varav 714 i småhus och 646 i lägenheter i flerbostadshus. Det aritmetiska medelvärdet för radonhalten i alla bostäder var 108 Bq/m 3, för småhus 141 Bq/m 3 och för lägenheter i flerbostadshus 75 Bq/m 3. Radonhalterna i hus byggda efter 1980 var cirka hälften av nivåerna i hus byggda tidigare (Swedjemark 1993). En del av denna minskning beror på att blåbetong slutade tillverkas 1975 samt att ett riktvärde för radon i inomhusluften på 400 Bq/m 3 infördes 1981. Cirka 400 000 bostäder har bedömts ha radonhalter över det nya riktvärdet för bostäder (200 Bq/m³). Av detta skäl behöver radonhalterna sänkas i ett stort antal befintliga bostäder. Arbetet med radonsanering går dock långsamt. En av svårigheterna ligger i att få fastighetsägarna att mäta radon. Även om de får veta att de har för höga radonhalter är det inte säkert att de verkligen vidtar någon åtgärd. Radonexponering är näst efter tobaksrökning den vanligaste orsaken till lungcancer i Sverige. Den skattning som görs enligt vetenskapliga studier från senare år innebär att en ökning av radonnivån i bostaden med 100 Bq/m³ motsvarar en ökning av den relativa risken för lungcancer med cirka 15 % (Lagarde 1997, Darby 2005). Strålsäkerhetsmyndigheten bedömer att omkring 500 lungcancerfall per år orsakas av radon i bostäder med nuvarande bostadsradonnivåer, rökvanor och lungcancerincidens. Cirka 90 % av dem som drabbas av lungcancer är rökare. Den relativa risken för icke-rökare är sannolikt ungefär densamma som för rökare, men då rökarna har en mycket högre bakgrundsrisk att få lungcancer, drabbas framför allt rökarna av den ökade lungcancerrisken vid höga radonhalter. I en europeisk studie hade den som röker 20 cigaretter per dag en cirka 25 gånger högre risk att få lungcancer än den som aldrig rökt (Darby 2005). Radonsänkande åtgärder i alla bostäder med radonhalter över 200 Bq/m³ har beräknats kunna spara 100-200 dödsfall i lungcancer per år. Att inte börja röka är den effektivaste åtgärden att minska sin personliga risk att drabbas av lungcancer på grund av radon. Stråldoserna från radon i bostäder är avsevärt högre än från andra källor. Exponeringen i bostäder beräknas årligen motsvara en dos på 2 msv (enhet för effektiv stråldos, millisievert msv). I genomsnitt utsätts varje person i Sverige för en samlad årlig stråldos på cirka 4 msv. 6

För att kunna skatta lungcancerrisken till följd av radon i ett geografiskt område måste man känna till genomsnittsnivån av radon i bostäderna. Kunskapen om radonnivåer hos populationen i Stockholms kommun och andra kommuner är begränsad. Det har visserligen gjorts en hel del radonmätningar genom kommunernas försorg i olika kampanjer för att spåra bostäder med höga radonkoncentrationer. Man har då i allmänhet gjort riktade mätningar i vissa bostadsområden där man utifrån geologiska förhållanden, markradonmätningar eller kunskap om byggnadsmaterial kunnat anta att höga radonnivåer förekommer. Ibland har man istället genom annonser gett allmänheten tillfälle att få hjälp med mätning av bostadsradon. Den typen av mätkampanjer kan inte användas för att skatta bostädernas genomsnittshalt, eftersom man får räkna med att de bostäder som mäts i dessa kampanjer inte är representativa för alla bostäder. Kunskapen om bostadsradon baseras i stället framför allt på den nationella studien av Pershagen m.fl. Eftersom man mätte i samtliga bostäder där lungcancerfall och kontrollpersoner tidigare bott i minst två år gjordes även mätningar i kommuner som ej utvalts i undersökningen. Syfte Syftet med detta projekt var att undersöka radonexponeringen hos allmänbefolkningen i Stockholm genom att mäta radonhalten i slumpvis valda personers bostäder, att undersöka om halterna ändrats sedan 1990 samt att för Stockholm bedöma risken för lungcancer orsakad av radon. Metoder Urval av försökspersoner Ett slumpvis urval gjordes år 2005 av personer i åldern 20-60 år (födda 1945-1985) ur befolkningsregistret för Stockholm kommun. Det ursprungliga urvalet utgjordes av 200 personer. De utvalda personerna tillfrågades om att delta i projektet genom ett brev med information om projektet och svarskuvert. I figur 2 framgår att av 187 boende i Stockholm kommun kunde 33 inte nås per post eller telefon, 43 tackade nej och 111 (59 %) tackade ja till att delta i undersökningen. 78 mätningar (41 %) ledde till godkända resultat. De 110 tillfrågade som inte bidrog till godkända mätningar tillfrågades igen knappt ett år senare inför en omgång 2. I denna omgång ledde 30 mätningar till godkända resultat. Totalt insamlades 108 godkända mätningar av 187 möjliga (58 %) (figur 2). Den geografiska fördelningen av mätningarna framgår av Figur 3. 7

Figur 2. Undersökningens urval och bortfall. 8

Radonhalter i bostäder i Stockholms kommun 29 oktober 2010 Figur 3. Geografisk fördelning av bostäder där radinmätning gjorts. Mätmetoder SSM har gett ut en metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder. Av beskrivningen framgår bland annat när, var och hur mätningen skall utföras och hur årsmedelvärdet skall beräknas. Beskrivningen är avsedd för mätningar som kan komma att ligga till grund för myndighetsbeslut. Mätmetoden med spårfilm är den vanligaste och den har använts i denna studie. SSM rekommenderar en mättid på tre månader. För att få ett acceptabelt årsmedelvärde skall mättiden vara minst två månader inom mätsäsong. Normal mätsäsong är från 1 oktober till 30 april. Radonhalterna i en bostad kan variera kraftigt, både under dygnet och med årstiden. Variationen beror på temperatur- och vindförhållanden men också på hur bostaden utnyttjas, hur ventilationssystemet fungerar, hur ofta man fönstervädrar osv. Säkerheten i uppskattningen av årsmedelvärdet ökar när mätperioden blir längre. 9

Radonmätningar har utförts med en spårfilm av typ CR-39 (poly-allyl-diglykolkarbonat) innesluten i en dosa av elektriskt ledande plast. Radongasen diffunderar in i dosan genom en smal springa mellan dosans lock och botten. Springan fungerar som ett filter så att radondöttrarna i luften inte når mätkammaren. När radongasen sönderfaller i dosan avges alfastrålning som orsakar mikroskopiska hål i filmen. Efter etsning i NaOH blir spåren synliga och kan räknas i mikroskop. Antalet spår per ytenhet är proportionellt mot radongashalten i rummet och exponeringstiden. För en mätperiod på 90 dygn uppskattas den totala mätosäkerheten till 10 % vid 60 Bq/m 3, 7 % vid 115 Bq/m 3 och 5 % vid 370 Bq/m 3. Utvärderingen av filmerna har gjorts av Gammadata i Uppsala som av Swedac (styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll) är ackrediterad för mätmetoden för radonundersökningar. Ackrediteringen innebär att laboratoriet utför undersökningar enligt väl dokumenterade standarder och administrativa rutiner samt genomför regelbunden kalibrering av utrustningen. Hög kvalitet på undersökningarna garanteras dels genom egenkontroll och dels genom Swedacs årligen återkommande kontroll. Till de personer som var villiga att delta i undersökningen skickades två dosor med instruktioner att placera dessa i två olika rum i bostaden och hur de skulle placeras i rummen. Utskicket av dosor gjordes under november 2005 till januari 2006 samt för omgång två i december 2006 till januari 2007. Mätningarna utfördes under respektive eldningssäsong under 2005-2007. Mätningarna pågick under ca tre månader. Enligt instruktionerna skall mätning ske i minst två rum, ett sovrum och ett vardagsrum eller en gillestuga. Om bostaden har flera våningsplan som används som bostadsutrymme skall mätning göras i minst ett rum på varje våningsplan. Efter tre månader fick de boende ett brev med en uppmaning att sända in de dosor som varit utplacerade i tre månader. Till detta brev bifogades ett portofritt svarskuvert samt ett brev med instruktioner. Dosorna samlades ihop, registrerades och skickades vidare till Gammadata för analys. 10

Figur 4. En radondosa av den typ som användes vid mätningarna i Stockholm. Enkät Försökspersonerna fick fylla i en enkät (bilaga 1) med uppgifter om antal boende i hushållet, kön och ålder på dessa, rökvanor, bostadstyp, byggår, förekomst av blåbetong, ventilation i bostaden, om man sover med öppet fönster, tidigare radonmätningar, tidigare åtgärder samt om vattenförsörjning. Statistisk bearbetning Deskriptiv statistik har tagits fram i form av aritmetiska (AM) och geometriska (GM) medelvärden, median samt geometrisk standardavvikelse. För GM har 95 % konfidensintervall beräknats. Skillnader i radonhalter mellan olika grupper har testats med t-test och variansanalys på log-transformerade radonhalter. Multivariat analys av radonhalter och faktorer som skulle kunna påverka dem har gjorts med multipel linjär regression på log-transformerade radonhalter. Utifrån registerdata över lungcancerincidens i Stockholm kommun från Onkologiskt Centrum på Karolinska sjukhuset har andelen lungcancer som orsakas av radon beräknats. Därvid har antagits att 100 Bq/m 3 ökar den relativa risken för lungcancer med 15 % (Pershagen 1994, Lagarde 1997, Darby 2005). 11

Resultat Urvalet Enkäten har besvarats av 105 av de 108 personer som slutförde mätningarna. Alla har dock ej svarat på samtliga frågor. I de hushåll mätningarna genomfördes bodde totalt 291 personer (födda mellan 2006 och 1928, se tabell 1 samt figur 5). Urvalet gjordes bland personer 20-60 år. I underlaget ingår ungefär lika många män som kvinnor. Tabell 1. Åldersfördelning bland dem som bor i de bostäder där mätning skett. Åldersintervall Antal boende i urval Andel av urvalsgruppen ( %) Andel boende i hela Stockholms kommun ( %) 0-14 år 56 21 16 15-29 år 48 18 20 30-44 år 72 27 26 45-59 år 86 32 19 60-74 år 6 2 11 >75 år 1 0 8 % 35 30 25 20 15 10 Andel boende, urval Andel boende, Stockholms kommun 5 0 0 14 år 15 29 år 30 44 år 45 59 år 60 74 år >75 år Figur 5. Åldersfördelning bland dem som bor i de bostäder där mätning skett jämfört med hela kommunen. Rökvanor Sammanlagt har 209 vuxna personer svarat på frågan om rökvanor. Av dessa angav 23 (11 %) att de var rökare, 119 (57 %) att de inte rökte då och inte hade rökt tidigare och 67 personer (32 %) var ex-rökare. 12

Bostadstyp, grund och byggnadens ålder Hos de 106 som angett bostadstyp i enkäten framgår fördelningen på flerfamiljshus, radhus, villor och suterränghus i tabell 3. I tabellen anges även typ av grund hos de 84 personer som i enkäten besvarat denna fråga. 18 personer visste inte vilken typ av grund de har, alla dessa bor i flerfamiljshus. Av de bostäder där mätning genomförts är 73 byggda före eller under 1980 och 18 är byggda efter 1980. Övriga personer har inte svarat på frågan eller angett att de inte vet hur gamla bostäder de bor i. Övriga enkätuppgifter På frågan om det finns blåbetong i huset svarade sex personer Ja och 20 Nej. 19st angav att de inte vet och 63 lämnade inget svar. Enkätuppgifter om typ av ventilation har besvarats av 108 personer, se tabell 4. Av 105 personer som svarade på enkätfrågan om de sover med öppet fönster, angav 23 Ja, 31 personer svarade Nej och 51 personer svarade Ibland. Av 90 personer som besvarade frågan om åtgärder mot radon angav 1 att sådana vidtagits. Radonhalter En sammanfattning av de uppmätta radonhalterna framgår av tabell 2 och figur 6. Tabell 2. Resultat från mätning av radon i Stockholm med aritmetiskt medelvärde (AM), median, geometriskt medelvärde (GM) samt 95 % konfidensintervall för geometriskt medelvärde (95 % KIGM). Antal AM Median GM 95 % KIGM Andel >200 Bq/m 3 108 64 36 38 31-47 6 % Antal 80 70 60 50 40 30 20 10 0 69 20 9 3 3 1 2 0 1 0 50 51 100 101 150151 200201 250251 300301 350351 400 >400 Bq/m 3 Figur 6. Uppmätta bostäder fördelat på radonhaltsintervall. 13

Den högst uppmätta halten var 490 Bq/m 3 och detta var det enda mätvärde som översteg 400 Bq/m 3. Sju bostäder hade nivåer över 200 Bq/m 3, dvs. över det nya riktvärdet för bostäder. Av dessa är alla utom en småhus. Tabell 3 och 4 visar radonhalterna fördelat på hustyp, byggnadsår, förekomst av blåbetong, typ av grund och ventilation, om man sover med öppet fönster, om man tidigare genomfört åtgärder mot radon samt vattenförsörjning. Flerbostadshus har signifikant lägre radonhalter än radhus och villor. Mellan radhus och villor kunde ingen skillnad påvisas. Personer som sover med öppet fönster har signifikant lägre radonhalter än de som inte gör det. Hus byggda med blåbetong har signifikant högre radonhalt än de som inte är det. Det kunde inte påvisas några skillnader mellan olika grupper när det gäller byggår eller typ av ventilation. Vid en multivariat analys med byggår (före eller efter 1980), bostadstyp (flerbostadshus eller villa/radhus/suterräng), förekomst av blåbetong (ja eller nej) samt om man sover med öppet fönster (ja eller nej/ibland) faller bostadstyp (p<0,0001) och om man sover med öppet fönster (p=0,003) ut som statistiskt signifikanta variabler. Ventilation inkluderades ej på grund av många svarsbortfall. Också om man inkluderar typ av ventilation (självdrag eller mekanisk ventilation) samt typ av grund (källare/krypgrund eller platta på mark) faller fortfarande bostadstyp och om man sover med öppet fönster ut som signifikanta. I en multivariat analys för endast flerbostadshus faller precis som förut om man sover med öppet fönster ut som signifikant. I en analys med bara småhus faller ingen variabel ut som signifikant, dock är antalet småhus litet. 14

Tabell 3. Radonhalter uppdelat efter hustyp, byggnadsår, blåbetong samt typ av grund. Typ av hus Antal AM GM Median 95 % KIGM Flerbostadshus 87 43 30 32 25-36 Radhus 6 138 118 129 70-198 Villor 11 167 123 148 75-200 Suterränghus 1 316-316 - Byggnadsår Antal AM GM Median 95 % KIGM Före 1980 73 72 44 38 35-56 Efter 1980 18 42 29 31 20-44 Ej svarat 17 50 26 27 15-46 Blåbetong Antal AM GM Median 95 % KIGM Ja 6 174 130 144 62-272 Nej 20 81 43 36 26-71 Vet ej 19 33 23 29 15-36 Ej svarat 63 57 37 36 30-47 Typ av grund Antal AM GM Median 95 % KIGM Torpargrund 3 200 197 215 154-253 Källare 73 63 35 35 28-46 Platta på mark 8 102 63 84 28-138 Vet ej 18 43 39 37 31-48 Ej svarat 6 20 19 18 16-23 15

Tabell 4. Radonhalter uppdelat efter typ av ventilation, om man sover med öppet fönster samt tidigare genomförda radonåtgärder. Typ av ventilation Antal AM GM Median 95%KIGM Självdrag 55 43 40 40 32-58 Mekanisk 15 28 35 35 15-50 Vet ej 38 36 32 32 28-46 Sover med öppet fönster Antal AM GM Median 95%KIGM Ja 23 43 37 36 24-57 Nej 31 69 47 51 35-65 Ibland 51 72 44 37 33-58 Tidigare åtgärder Antal AM GM Median 95%KIGM Ja 1 1 64-64 - Nej 89 69 40 37 32-50 Ej angett 18 38 28 26 19-40 Tidstrend Tabellen nedan visar en översiktlig jämförelse mellan de nu uppmätta halterna jämfört med dem som mättes upp 1990. Tabell 5 visar att de nu uppmätta radonhalterna är signifikant lägre än år 1990, vilket enligt figur 7 tycks bero på en högre andel bostäder med låga halter radon. Det geometriska medelvärdet år 1990 var 50 Bq/m 3 år i flerbostadshus och 90 Bq/m 3 i villor/radhus. Radonhalten i flerbostadshus har således minskat betydligt, medan det sannolikt inte finns någon nedåtgående trend i villor/radhus (få mätningar 2005-2007). Tabell 5. En jämförelse mellan uppmätta radonhalter i Stockholm 1990 och 2006-2007. Radonhalt Antal AM Median GM Max Min 95 %KIGM (Bq/m 3 ) 1990 412 76 48 54 834 0 50-58 2006-2007 108 64 36 38 492 3 31-47 Radonhalt 0-50 51-100 101-150 151-200 201-400 >400 Summa (Bq/m 3 ) 1990 216 105 44 21 22 4 412 2006-2007 69 20 9 3 6 1 108 16

60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 0 50 51 100 101 150 151 200 201 400 >400 Bq/m 3 1990 2006 2007 Figur 7. Jämförelse mellan andelen bostäder med radonhalter i angivna intervall. Diskussion Radonhalterna Resultatet från studien visar att bostadsradonhalterna i Stockholms kommun tenderar att ha minskat sedan 1990. Medianvärdet i denna undersökning är 75 % av 1990 års nivå och trenden är densamma för det geometriska (70 %) och aritmetiska medelvärdet (80 %). Andelen bostäder med radonhalter över 200 Bq/m 3 och 400 Bq/m 3 ligger oförändrat på 6 % (6 % 1990) respektive 1 % (1 % 1990). Däremot kan en betydande skillnad ses i andelen bostäder med halter under 50 Bq/m 3 där andelen bostäder har ökat från 52 % till 64 %. Det är denna skillnad som kan antas stå för minskningen i medelvärde, trots en lika stor andel bostäder med höga halter. Den klart avgörande faktorn för radonhalterna i Stockholm är om man bor i flerbostadshus eller villa/radhus. I denna studie var 18 % av bostäderna enfamiljshus, vilket är en något högre andel än i Stockholm som helhet 10 % enligt SCB. Visserligen gjordes vårt urval på personnivå och inte på bostadsnivå, men skillnaden talar ändå för att andelen som accepterade att delta var något högre bland boende i småhus än bland boende i flerfamiljshus. Eftersom radonhalten är högre i småhus kan det innebära att vi överskattat radonhalten hos Stockholms befolkning. Detta kan även ha påverkat tidstrenden. Bland de bostäder där radonhalten mättes 1990 utgjordes cirka 10 % av småhus. Detta betyder att den tidstrend vi ser med sjunkande radonhalter sedan 1990 snarast är underskattad. Vid en uppdelning på hustyp ses en kraftig sänkning av radonhalterna i flerfamiljsbostäder, men ingen sänkning i småhus. Antalet mätningar i småhus var dock litet både 1990 och i vår studie. När det gäller byggår, förekomst av blåbetong och tidigare åtgärder mot radon kunde vi inte konstatera någon skillnad. Detta kan bero på att bara 18 bostäder var byggda efter 1980. Med en jämnare fördelning eller fler mätningar är det sannolikt att en skillnad skulle kunna påvisats. 17

Frågorna i enkäten angående förekomst av blåbetong och tidigare åtgärder mot radon besvarades jakande av en så liten andel i det här projektet att effekten av dessa faktorer är svårvärderad. Värt att notera är dock att 76 % av deltagarna inte vet eller inte har svarat på om de har blåbetong i bostaden (18 % av de som svarade på frågan vet inte och 58 % har inte svarat på frågan). Hur ser det ut i övriga Sverige? Det finns en besvärande brist på data om hur bostadsradon utvecklats sedan perioden kring 1990 då både den epidemiologiska studien (Pershagen 1994) och ELIBstudien (Swedjemark 1993) genomfördes. De enda senare rapporter av slumpmässigt valda bostäder som vi känner till är de som gjordes år 2001 i Lysekil (Törnström 2004), år 2004 i Skövde (Ängerheim 2004) och Uddevalla (Larsson 2006), några norrländska kommuner år 2005 (Larsson 2007), Borås 2006 (Andersson 2007), Upplands-Väsby 2007 (Andersson 2008) och Partille 2007 (Molnár 2008). En studie av ett representativt urval bostäder har dock nyligen gjorts av Boverket (BETSI-undersökningen). I Lysekil noterades en relativt begränsad (och inte statistiskt signifikant) sänkning i GM för radon mellan från 1990 till 2001. I Skövde och Uddevalla kunde en kraftig och statistisk signifikant sänkning påvisas, liksom i Stockholm. Delvis torde sänkningen bero på tillkomst av nybyggda bostäder med lägre radonhalter än de äldre. Förbättrad ventilation kan vara en annan förklaring. I Norrland sågs en marginell (och inte statistiskt signifikant) ökning, vilken skulle kunna förklaras av ett extremvärde (>1000 Bq/m 3 ). Ett skäl till att någon sänkning av radonhalter inte sågs i Lysekil kan vara att det finns små möjligheter att bygga på mark med låg radonhalt om man vill bo havsnära. För Norrlands del baseras data på mätningar från många olika kommuner, med endast ett fåtal mätningar från varje kommun och resultaten är därför svårvärderade. Som tidigare nämnts var det geometriska medelvärdet för riket år 1990 cirka 60 Bq/m 3. I Stockholm var GM 38 Bq/m 3 år 2006-2007, således klart under riksgenomsnittet för 1990. Att bostadstyp i Stockholm var den avgörande faktorn stämmer väl med resultaten från de flesta andra orter. I Skövde hade även byggår (före eller efter 1980), förekomst av blåbetong och ventilation (högre radonhalt vid självdrag) betydelse. I Borås var inverkan av byggår och bostadstyp statistiskt signifikanta. Stockholm var den enda kommun där vanan att sova med öppet fönster sågs leda till lägre radonhalter. Risk för lungcancer på grund av radon i Stockholm Sammanlagt har 209 vuxna personer svarat på frågan om rökvanor. Av dessa angav 23 (11 %) att de var rökare, 119 (57 %) att de inte rökte nu och inte hade rökt tidigare och 67 personer (32 %) var ex-rökare. Andelen rökare ligger därmed något lägre än rikets genomsnitt på 16 % rökare (16-84 år) enligt SCB (2005). Enligt en nyligen publicerad studie innebär en ökning av radonhalten med 100 Bq/m 3 en ökning av lungcancerrisken med cirka 15 % och liknande resultat 18

har beräknats för Sverige (Lagarde 1997, Darby 2005). Riskuppskattningen är dock komplicerad. Egentligen visar analysen endast en ökning med 8-10 %, men man har justerat upp risken med hänsyn tagen till mätosäkerhet. Man räknar med att de radonhalter som uppmäts ibland kan vara högre och ibland lägre än de sanna genomsnittshalterna under lång tid. Osäkerheten är dock inte symmetrisk utan framför allt höga uppmätta halter kan vara högre än långtidsmedelvärden. Vi har valt att göra ett förenklat antagande där vi räknar med att de uppmätta halterna i Stockholm ungefärligt speglar befolkningens sanna radonhalter och räknar med att för uppmätta radonhalter ökar lungcancerrisken med 15 % per 100 Bq/m3. I Stockholm har under åren 1996-2005 inträffat i genomsnitt 260 fall av lungcancer per år. Riskuppskattningen ovan innebär att den uppmätta halten på 64 Bq/m 3 (aritmetiskt medelvärde) beräknas orsaka cirka 20-25 fall av lungcancer per år (punktskattning 23 fall per år) i Stockholms kommun. Om halten istället hade varit 76 Bq/m 3 (genomsnittshalten i Stockholm 1990) skulle det ha inneburit ytterligare ca 5 (punktskattning 4) extra fall av lungcancer per år (punktskattning 27 per år) räknat på oförändrade rökvanor och åldersfördelning. Om den teoretiska beräkningen avspeglar verkligheten är detta (fyrtio sparade lungcancerfall under en tioårsperiod) en icke obetydlig hälsovinst. Validitet Under projektets gång har radon mätts i 108 slumpvis utvalda bostäder. Antalet bostäder är tillräckligt stort för att den slumpmässiga osäkerheten inte skall vara besvärande stor (se konfidensintervall i tabell 5). Eftersom svarsfrekvensen bara var 58 % kan vi dock inte vara säkra på att materialet är representativt för alla bostäder. Andelen småhus bland de bostäder där mätningar gjordes var högre än i Stockholm som helhet, vilket gör att befolkningens radonhalt kan ha överskattats något. Av samma skäl kan den sjunkande tidstrenden från 1990 vara starkare än vad vi angett. 19

Referenser Larsson E, Andersson E, Barregård L. Radonhalter i bostäder i Västerbottens och Norrbottens län, GU, 2007. www.sahlgrenska.se/su/vmc Andersson EM. Radonhalter i bostäder i Borås kommun, Västra Götalandsregionens miljömedicinska Centrum, 2007. www.sahlgrenska.se/su/vmc Andersson, Eva. Radonhalter i bostäder i Upplands-Väsby kommun, GU, 2008. www.sahlgrenska.se/su/vmc Darby S, Hill D, Auvinen A, Barros-Dios JM, Baysson H, Bochicchio F, Deo H, Falk R, Forastiere F, Hakama M, Heid I, Kreienbrock L, Kreuzer M, Lagarde F, Makelainen I, Muirhead C, Oberaigner W, Pershagen G, Ruano-Ravina A, Ruosteenoja E, Rosario AS, Tirmarche M, Tomasek L, Whitley E, Wichmann HE, Doll R. Radon in homes and risk of lung cancer: collaborative analysis of individual data from 13 European case-control studies. BMJ. 2005 Jan 29;330(7485):223. Lagarde F, Pershagen G, Akerblom G et al. Residential radon and lung cancer in Sweden: Risk analysis accounting for random error in the exposure assessment. Health Phys 1997;72:269-276. Larsson, E. Andersson EM, Barregård L. Radonhalter i bostäder i Uddevalla kommun, Västra Götalandsregionens miljömedicinska Centrum, 2006. www.sahlgrenska.se/su/vmc Molnár, Peter. Radonhalter i bostäder i Partille kommun, Västra Götalandsregionens miljömedicinska Centrum, 2008. www.sahlgrenska.se/su/vmc Pershagen G, Akerblom G, Axelsson O et al. Residential radon exposure and lung cancer in Sweden. N Engl J Med 1994;330:159-164. Swedjemark G, Melander H, Mjönes L. Radon. I: Norlén U, Andersson K (red) Bostadsbeståndets inneklimat. ELIB-rapport nr 7. Statens Institut för Byggnadsforskning, Gävle, 1993. SSM, Strålsäkerhetsmyndigheten (tidigare Statens strålskyddsinstitut, SSI), www.stralsakerhetsmyndigheten.se Törnström G, Barregård L. Radonexponering i Lysekil - allmänbefolkningens exponering för radon i Lysekils kommun år 2001 och risk för lungcancer ett miljöövervakningsprojekt. Länsstyrelsen Västra Götalands Län, Rapport 2004:29. Ängerheim, P. Barregård L. Radonhalter i bostäder i Skövde kommun, Västra Götalandsregionens miljömedicinska Centrum, 2004. www.sahlgrenska.se/su/vmc 20

Bilaga: Enkät Enkät i samband med radonundersökning Namn Datum: Telefon: E-post Antal vuxna män (över 18 år) i hush. Antal vuxna kvinnor Antal personer under 18 år Födelseår (för alla i hushållet, stryk under ditt år): Antal vuxna rökare Antal vuxna som ej röker men tidigare varit rökare Antal vuxna som aldrig varit rökare Bostadstyp Flerbostadshus Ditt våningsplan Suterränghus Villa Radhus Annat (ange): Byggnaden Byggår: Typ av grund: Platta på mark Källare Krypgrund Vet ej Finns det blåbetong i huset Ja Nej Vet ej Om ja, ange var (väggar, golv, etc.)

Ventilationssystem Vet du vad du har för ventilation i bostaden Ja Nej Om Ja ange nedan: Mekanisk ventilation Självdragsventilation Annat (ange) Brukar du sova med öppet fönster Ja, oftast Periodvis under året Nej, sällan Har det tidigare gjorts mätningar i bostaden Ja Nej Har det gjorts åtgärder mot radonhalter i bostaden Ja Nej Hushållsvatten Kommunalt vatten Borrad brunn Grävd brunn Vet ej Dosornas nummer Film nr Typ av rum * Vånings Mätningen påbörjad Mätningen avslutad - plan** år mån dag år mån dag - - * Sovrum, vardagsrum, hall, gillestuga, kontor etc. ** Suterräng/källarplan=0, markplan=1 etc.