PROGNOS 22.3.2005 DEN GLOBALA EKONOMIN DE NYA EU- LÄNDERNAS KONKURRENSKRAFT Tilläggsuppgifter: Prognoschef Eero Lehto Tel. 358-9-2535 7350 e-mail: Eero.Lehto@labour.fi Informatör Heikki Taimio Tel. 358-9-2535 7349 e-mail: Heikki.Taimio@labour.fi Ekonomisk prognos 2005-2006 ÖKAD EXPORT HÅLLER UPPE TILLVÄXTEN Produktionstillväxten tog fart under andra halvåret i fjol och BNP-tillväxten i Finland för helåret 2004 blev 3,7 % eller 0,4 procentenheter högre än Löntagarnas forskningsinstituts prognos i augusti. Framför allt var exportökningen i slutet av året oväntat snabb. I år och nästa år kommer exporten och industriproduktionen inom exportsektorn att fortsätta att växa i rask takt. Också privata investeringar bidrar till tillväxten. Den globala tillväxten är fortfarande snabb men avtar framöver successivt. Nästa år väntas den snabbare ekonomiska tillväxten i Europa dock uppväga effekterna på vår utrikeshandel av den avtagande tillväxten på annat håll i världen. Till följd av den moderata inkomstuppgörelsen och mindre skattelättnader än förut ökar hushållens disponibla inkomster något långsammare än under tidigare år, vilket för sin del dämpar uppgången i den privata konsumtionen i år och nästa år. Skattesänkningarna begränsar åter möjligheterna att öka de offentliga utgifterna. Trots att konsumtionens ökningstakt avtar beräknas totalproduktionen i år växa med 3,6 % och nästa år med 3,3 %. Vår prognos för BNP-tillväxten 2005 är densamma som i augusti förra året. Figur 1. Den ekonomiska utvecklingen i euroområdet Tillväxten i euroområdet tar fart nästa år
BNP-tillväxten i euroområdet uppgick förra året till 2 %. Mot slutet av fjolåret började exportens dragkraft mattas av medan importen och den inhemska efterfrågan tog fart. Draghjälpen från den inhemska efterfrågan blev dock rätt marginell. Den avtagande ekonomiska tillväxten i USA och Asien bidrar i kombination med eurons förstärkning mot dollarn till att dämpa exporttillväxten i euroområdet även i år och nästa år. Som motvikt till detta tar de privata investeringarna dock fart, och mot slutet av året återhämtar sig även den privata konsumtionen. Totalproduktionen i euroområdet växer i år med 1,9 % från förra året. Att BNP-tillväxten nästa år accelererar till 2,5 % beror till största delen på uppgången i den privata konsumtionen. Utvecklingen i euroområdet har varit tudelad. Medan tillväxten i de mindre länderna och även i Frankrike fått stöd även av den inhemska efterfrågan, har tillväxten i Tyskland varit helt exportledd. I Tyskland har experternas uppfattningar om orsakerna till den låga tillväxten och innehållet i den tillväxtfrämjande politiken börjat förändras. Mer och mer framförs att fokuseringen enbart på kostnadsnivån, som de facto dragit ned enhetskostnaderna inom industrin i motsats till förhållandet på annat håll i Europa, också har försvagat hushållens köpkraft och därigenom begränsat möjligheterna till ekonomisk tillväxt baserad på ökad sysselsättning. Den ekonomisk-politiska polemiken har samtidigt försvagat hushållens förtroende. Detta har lamslagit efterfrågan på hemmamarknaden. Problemen för den priskonkurrenskraftsinriktade politiken blir inte mindre av att exportframgången, som ökar överskottet i Tysklands USA-handel, tenderar att appreciera euron mot dollarn och därigenom att omintetgöra de konkurrensfördelar som kostnadsnedskärningen medför. EU-länderna utanför euroområdet, dvs. utöver de nya EU-länderna Storbritannien, Sverige och Danmark, växer betydligt snabbare än euroområdet. Av betydelse för Finland är att tillväxten i Sverige fortsätter att vara rätt hög eller kring 3 % i årstakt. Avtagande privat konsumtion bromsar tillväxten i USA BNP i USA växte i fjol med 4,4 % från året innan. I år avtar tillväxten till 3,7 %. Orsak till den lägre tillväxttakten är avtagande privat och offentlig konsumtion som inte tillräckligt kan kompenseras av kraftigt ökade privata investeringar. Dollarns försvagning mot euron har också stärkt USA:s konkurrenskraft gentemot Europa. Men den försvagning av dollarn som hittills ägt rum räcker inte för att minska underskottet i den amerikanska
handelsbalansen eftersom nästan hela Asien följer dollarkursen. Hushållens försvagade finansiella ställning bidrar tillsammans med stigande räntor till att dämpa den privata konsumtionen också nästa år. Den ekonomiska tillväxten sjunker till 3,3 %. Nedväxlingen väntas emellertid vara kontrollerad. Förbättrad sysselsättning håller konsumentförtroendet på en hygglig nivå och de ihållande underskotten i utrikeshandeln och de offentliga finanserna leder inte till en så brant ränteuppgång att den ekonomiska tillväxten lamslås. Fortsatt låg tillväxt i Japan I Japan växte totalproduktionen snabbt ännu under första kvartalet förra året. Därefter stagnerade tillväxten för att under fjolårets tre sista kvartal rentav minska. För helåret 2004 beräknas tillväxten uppgå till 3 %. Tillväxtutsikterna för 2005 ter sig svagare än så. Även om exportökningen tar fart tyder det relativt låga konsumentförtroendet på att någon nämnvärd återhämtning i den privata konsumtionen inte är att vänta. BNP-tillväxten i Japan beräknas i år bli 1,5 % och nästa år 2 %. Det höga oljepriset håller uppe tillväxtförutsättningarna i Ryssland Totalproduktionen i Ryssland växte 2004 med 7,1 % enligt preliminära uppgifter från landets statistikcentral. Den dyrare oljan pressade upp värdet av den ryska exporten med 34 %. Samtidigt växte även importen avsevärt, dvs. med cirka 26 % från året innan. Värdet av importen utgjorde dock bara 52 % av det totala exportvärdet. Den starka utrikeshandeln har också stärkt de offentliga finanserna, vilket ger ökade möjligheter till investeringar i infrastruktur och offentliga tjänster. Det fortsatt höga oljepriset bibehåller förutsättningarna för hög tillväxt även framöver och för förverkligandet av statens intentioner att förbättra infrastrukturen genom ett omfattande investeringsprogram. Löntagarnas forskningsinstitut förutspår att Rysslands ekonomi i år växer med 6,5 % medan tillväxten nästa år blir en halv procentenhet lägre. Investeringskvoten i Kina sjunker I Kina ökade totalproduktionen i fjol med 9,5 % från föregående år. Ökningen i privata investeringar på 26 % drev upp investeringarnas andel av BNP till närapå 45 %. Investeringskvoten har ökat nästan oavbrutet alltsedan 1990 på bekostnad av hushållskonsumtionens andel av nationalinkomsten. Genom myndighetsbeslut
och räntehöjningar kommer investeringarnas ökningstakt att bromsas avsevärt redan i år. När investeringarna avtar beräknas BNP-tillväxten falla till 8,5 % i år och till 7,5 % nästa år. Trots den höga investeringskvoten har Kina lyckats bihålla ett litet handelsbalansöverskott. Detta vittnar om en extremt god priskonkurrenskraft. Den kinesiska valutan anses allmänt vara 10-30 % undervärderad beroende på beräkningssätt. I praktiken har den kinesiska valutan, renminbin, alltsedan 1994 varit bunden till dollarn inom ett mycket snävt variationsintervall. Det förefaller som om Kina går mot slutet av sin snabbaste tillväxtfas som kännetecknas av en hög investeringskvot och fortsatt stark priskonkurrenskraft inom utrikeshandeln. Räntehöjningar påverkar knappast alls uppgången i privat och offentlig konsumtion. Men ökningen i privat konsumtion kan inte uppväga effekten på BNP-tillväxten av den väntade lägre investeringsaktiviteten. Ränteskillnaden mellan USA och Europa ökar Den amerikanska centralbanken har ställt det inofficiella målet att hålla den underliggande inflationen inom intervallet 1,5-1,75 %. Tyngdpunktsförskjutningen mot dämpning av inflationen, centralbankens förhållandevis optimistiska bedömning av konjunkturutsikterna och de tydliga signalerna om räntehöjningar även framdeles innebär att centralbanken kommer att fortsätta att höja räntan. Styrräntan höjdes i januari till 2,5 % och kommer med största sannolikhet att ligga på 4 % redan i slutet av året. Konsumentpriserna i euroområdet låg till följd av oljeprisstegringen vid fjolårets utgång 2,4 % högre än ett år tidigare. I januari avtog konsumentprisinflationen dock till 1,9 %. I februari ökade inflationen åter något när energipriserna steg på nytt. Inflationstakten anpassar sig emellertid till ECB:s målnivå på 2 % när oljepriset i slutet av året återigen faller under 50 dollar per fat. Enligt ECB:s analys håller den relativt låga ekonomiska tillväxten och återhållsamma löneökningar inflationen på en tolerabel nivå och i ekonomin finns inga av oljepriset oberoende prishöjande faktorer som under de närmaste månaderna skulle kunna äventyra det penningpolitiska målet att upprätthålla prisstabilitet. Också den högre tillväxttakten under andra halvåret är kontrollerad och väntas inte i sig äventyra prisstabilitetsmålet. Löntagarnas forskningsinstituts ränteprognos bygger därför på antagandet att ECB väntar förhållandevis länge
med att höja räntan. Först alldeles i slutet av året höjs räntan med 0,25 procentenheter. Nästa år blir det större räntehöjningar, då räntan på årsnivå höjs med 0,6 procentenheter från föregående år. Den ökade ränteskillnaden mellan USA och Europa minskar för sin del det amerikanska bytesbalansunderskottets stärkande effekt på eurons dollarkurs. Figur 2. Finlands export fordelad efter landområden 1994 och 2004 Euron har apprecierat mot dollarn med drygt 8 % under det senaste året. Samtidigt har de viktigaste asiatiska valutorna den kinesiska renminbin och den japanska yenen följt dollarn. För att motverka en överhettning av ekonomin kommer Kina i fortsättningen att minska renminbins koppling till dollarn. Kina kan exempelvis låta renminbin fluktuera inom ett större variationsintervall än förut. Växelkurspolitiska förändringar i den här riktningen är sannolikt att vänta redan nästa år. Detta leder till att också andra östasiatiska länder lösgör sina valutor från dollarn. För den japanska centralbanken öppnas möjligheten att lätta på yenens koppling till dollarn som åstadkommits genom valutainterventioner. Detta bidrar till att försvaga dollarns värde mot de asiatiska valutorna och ökar USA:s förutsättningar att minska sitt utrikeshandelsunderskott gentemot dessa länder. Apprecieringstrycket på euron kan lätta när de asiatiska ländernas valutor förstärks. En eventuell appreciering av euron mot dollarn skulle inte längre försvaga euroområdets priskonkurrenskraft på samma
sätt som tidigare. Exporten drar inom de viktigaste industribranscherna Den finländska exportvolymen växte i fjol med 3,5 % från året innan. Varuexporten ökade särskilt till länder utanför euroområdet, Ryssland och Kina. Under det senaste decenniet har framför allt Kinas och Rysslands betydelse för Finlands export ökat främst på euroländernas bekostnad. Sverige har blivit Finlands viktigaste exportpartner sedan exporten till Tyskland minskat. Förra året var exporten till EU i genomsnitt nästan oförändrad men började ta fart ordentligt mot slutet av året. Till ökningen bidrog framför allt uppsvinget inom elektronikindustrin. Över lag ser Finlands exportutsikter för tillfället ljusa ut trots att den starkare euron begränsar exportmöjligheterna. I år växer exporten betydligt jämfört med genomsnittet 2004 även om ökningen under året blir jämförelsevis långsam. Exporten är på väg upp inom teknologiindustrins alla huvudbranscher, skogsindustrin och den kemiska industrin. I år bygger skeppsbyggnadsindustrin upp sina lager och fartygsleveranserna är få, vilket dämpar exporten. Nästa år ger fartygsleveranserna åter ett starkt bidrag till exporten. Exporten växer i år fortfarande snabbast till utomeuropeiska länder, men nästa år ger sig euroländernas ökade exportefterfrågan tydligare till känna. Enligt Löntagarnas forskningsinstituts bedömning ökar volymen av varu- och tjänsteexporten i år med 5 % och nästa år med 5,3 %. Importen växte kraftigt i slutet av fjolåret och volymen av varu- och tjänsteimporten 2004 steg därmed till 6 %. Tydligen har en del av denna massiva import fyllt lagren, som likaså förra året ökade mer än prognostiserat. I år växer importvolymen med 4 % och tillväxten hålls uppe av exporten och en fortsatt rätt hög investeringsökning. Nästa år ökar importen med 3,4 %. Bytesförhållandet fortsätter att försvagas men överskottet i handelsbalansen ökar Högre priser på olja och andra råvaror höjer varuimportpriserna i år. Även om oljepriset i slutet av året sjunker klart under 50 dollar per fat beräknas importpriserna totalt sett i år ligga i genomsnitt 2,6 % högre än förra året. Bytesförhållandet försvagas i år eftersom varu- och tjänsteexportpriserna stiger med bara
1,3 % från fjolåret. Exportpriserna på skogsindustri- och metallprodukter stiger, men elektronikindustrins fallande exportpriser har, liksom under de senaste åren, en dämpande effekt på exportprisökningen. Nästa år försvagas bytesförhållandet endast obetydligt när den avmattade globala tillväxten börjar bromsa uppgången i råvarupriserna. Tack vare den relativt snabba exportökningen växer överskottet i handelsbalansen i år med drygt 0,5 miljarder euro och nästa år redan med 1,5 miljarder euro, när importen ökar mindre än exporten. Bytesbalansöverskottet utvecklas på ungefär samma sätt då det inte sker några större förändringar i underskottet i faktorinkomsterna. Stora projekt höjer investeringskvoten Efter att ha minskat i ett par års tid vände investeringarna i fjol åter uppåt. Till investeringsökningen bidrog det livliga bostadsbyggandet och förutom markoch vattenbyggnad även de klart ökade investeringarna i maskiner och utrustning. Totalt sett ökade investeringarna med 4,6 % och investeringskvoten steg till 19 %. Investeringskvoten var dock fortfarande låg. Mest växte investeringarna i maskiner och utrustning (9,5 %) och bostadsbyggnadsinvesteringarna (8 %). Trots att bostadsbyggandet är omfattande även i år minskar tillväxttakten från förra året. Flera stora byggprojekt, såsom hamnprojektet i Nordsjö och det nya kärnkraftverket i Olkiluoto ger fart åt övrigt husbyggande. Investeringarna i maskiner och utrustning fortsätter att växa i år bland annat tack vare fabriksindustrins investeringar och kärnkraftverksprojektet. Investeringarna ökar i år allt som allt med 4,7 %. Nästa år beräknas de växa med 3,7 %. Köpkraften ökar i jämn takt och säkrar fortsatt konsumtionstillväxt Under prognosperioden bestämmer den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen inkomstnivåutvecklingens huvudlinje. Därför är utvecklingen av löntagarnas köpkraft stabil och lätt att prognostisera. Vi förutspår att inkomstnivån i år stiger med 3,5 % och nästa år med 2,6 %. I år står löneglidning och löneöverhäng för drygt en procentenhet av ökningen. Nästa år minskar effekten av lönehöjningar, men löntagarnas köpkraft stärks genom skattelättnader. Skatteuttaget för löntagarna sjunker då med 0,7 procentenheter. Enligt vår bedömning ökar de sysselsatta löntagarnas köpkraft bägge åren med 2 %.
När antalet arbetade timmar per löntagare ökar växer lönesumman snabbare än inkomstutvecklingen. Under 2004 var hushållens inkomstutveckling fortsatt snabb. De disponibla inkomsterna växte nominellt med 5,5 % och realt med 4,5. Den snabba uppgången i kapitalinkomsterna, framför allt dividendinkomsterna, berodde bland annat på den aviserade kapital- och företagsskattereformen. Fjolårets gynnsamma inkomstutveckling återspeglades inte fullt ut i en konsumtionsökning utan kanaliserades delvis till bostadsmarknaden. Också sparandet ökade tillfälligt. Under prognosperioden väntas hushållens realinkomster öka i jämn, men något långsammare takt än i fjol. När intresset för dividendutdelning minskar förutspår vi att kapitalinkomsterna sjunker en aning 2005. Hushållens ränteutgifter vänder klart uppåt. Detta återspeglar främst lånestockens fortsatt snabba ökning för räntenivån sjunker inte längre och bidrar inte mera till att sänka ränteutgifterna. Inkomstutvecklingen möjliggör en stabil uppgång i den privata konsumtionen på drygt 2,5 %. Vår prognos är något högre än det långsiktiga genomsnittet för konsumtionsökningen. Till konsumtionstillväxten bidrar en stabil konjunktur och ett starkt konsumentförtroende. Anmärkningsvärt i fråga om konsumtionsstrukturen är att bilförsäljningen fallit tillbaka efter att det största konsumtionstrycket lättat redan 2003. Följaktligen ökar konsumtionen av kapitalvaror långsammare än under de två senaste åren och inköpen gäller i större omfattning än förut hushållsmaskiner och möbler. Vi räknar också med att efterfrågan på tjänster under prognosperioden växer snabbare än den privata efterfrågan i genomsnitt. Den ökning i sparkvoten som skedde i fjol var endast tillfällig då kapitalinkomster mer än förra året används till konsumtion. Figur 3. Harmoniserat konsumentprisindex
Inflationen lägre än i euroområdet I fjol var konsumentprisinflationen exceptionellt låg, 0,2 %, vilket framför allt berodde på sänkningen av alkoholskatten. Därför utvecklades olika konsumentgruppers köpkraft och uppfattning om inflationen oenhetligt. Effekten av skattesänkningen försvinner i mars och inflationstakten på årsnivå ökar i motsvarande mån. Även om råoljepriset nu är extremt högt och tidvis även kan stiga ytterligare förutspår vi att konsumentpriserna 2005 stiger med endast 1 %. Några nya väsentliga pristryck kan inte skönjas. Finland kommer att ha en klart lägre inflation än det övriga euroområdet. Detta har varit fallet redan i ett par års tid. Nästa år uppgår inflationen på årsnivå till 1,3 % och någon förändring i inflationstakten väntas inte efter slutet av 2005. Härigenom minskar inflationsskillnaden något mot det övriga euroområdet, men inflationen i Finland är fortfarande lägre. Sysselsättningen på väg att öka Konjunkturförbättringen ledde som väntat till att sysselsättningen vände uppåt under andra halvåret i fjol. Förra året var antalet sysselsatta i genomsnitt lika stort som 2003, men löntagarna ökade med 3 000. Sysselsättningen minskade fortfarande mest inom fabriksindustrin, där de sysselsatta var i genomsnitt 10 000 färre än 2003. Däremot bidrog den inhemska efterfrågan till att rejält öka antalet sysselsatta inom offentliga och andra tjänster och inom detaljhandeln. Sysselsättningsgraden, 67,2 %, var en tiondedels procentenhet lägre än 2003. Mer än i antalet sysselsatta syntes den ekonomiska återhämtningen i en uppgång på drygt 1 % i antalet arbetade timmar och antalet arbetade
timmar för löntagare. I takt med konjunkturförbättringen väntas efterfrågan på arbetskraft, som ökat sedan slutet av fjolåret, att fortsätta att stiga även i år. Liksom under tidigare år gäller ökningen i arbetskraftsefterfrågan främst tjänstesektorn. Mest markant ökar antalet sysselsatta inom offentliga och andra tjänster och inom fastighets- och företagstjänster, av vilka de senare återspeglar den goda tillväxtutvecklingen inom industriproduktionen. Också inom byggverksamheten vänder sysselsättningen uppåt, vilket främst kan tillskrivas det nya kärnkraftverksprojektet. Bedömningen av antalet sysselsatta inom byggverksamheten försvåras av att uppgifter om inhyrd utländsk arbetskraft inte nödvändigtvis framgår av Statistikcentralens arbetskraftsundersökning. Sysselsättningen ökar i år med totalt 20 000 personer och nästa år med 17 000 personer. Arbetskraftsutbudet följer rätt nära utvecklingen av efterfrågan på arbetskraft. När efterfrågan på arbetskraft började öka under andra halvåret i fjol vände också arbetskraftsutbudet brant uppåt. Utvecklingen i slutet av året ledde till att arbetskraften sist och slutligen minskade med 6 000 personer 2004. Mest sjönk arbetskraftsdeltagandet bland unga. I år fortsätter arbetskraftsutbudet att växa och ökar med 0,6 %. Arbetskraftsandelen stiger till 66,1 %. Nästa år förutspås arbetskraftsandelen nå 66,3 %. Trots att de sysselsattas antal förra året inte ökade från föregående år minskade antalet arbetslösa med 6 000 och arbetslösheten sjönk till 8,8 %. Detta berodde på att den svaga sysselsättningsutvecklingen under första halvåret 2004 minskade antalet personer i arbetskraften. Ser man till olika åldersklasser ökade arbetslösheten något endast bland personer i bästa arbetsföra ålder. I år sjunker antalet arbetslösa ytterligare något när sysselsättningen förbättras, och arbetslösheten faller till 8,6 %. Nästa år förutspås arbetslösheten gå ned till 8,3 %. Den avtagande ekonomiska tillväxten och den avstannade ökningen i sysselsättningen under de första åren på 2000-talet har bromsat även nedgången i antalet långtidsarbetslösa. Fram till i fjol hade antalet långtidsarbetslösa, dvs. personer som utan avbrott varit arbetslösa över ett år, dock hela tiden minskat. Förra året ökade långtidsarbetslösheten däremot en aning från året innan. Genomsnittslängden för avslutade sammanhängande arbetslöshetsperioder var densamma som 2003 eller 16 veckor. Arbetslöshetsperioden var
längre ju äldre åldersklass de arbetslösa tillhörde. Den genomsnittliga längden för pågående arbetslöshetsperioder sjönk från 47 till 46 veckor. Figur 4. Produktion och sysselsättning i Finland Statsfinanserna på minus Överskottet i statsfinanserna krympte förra året mindre än väntat, dvs. med bara 235 miljoner euro, främst tack vare den goda tillväxten i inkomstskatte- och dividendintäkterna och den avtagande ökningen i konsumtionsutgifterna. Statsfinanserna visade således ett litet överskott. Däremot ökade kommunernas underskott med drygt 500 miljoner euro. På grund av skattelättnader växte kommunalskatteintäkterna med bara 0,7 %, medan kommunernas konsumtionsutgifter ökade med hela 6,4 %. Då arbetspensionsanstalternas och övriga socialskyddsfonders överskott låg kvar på föregående års nivå minskade hela offentliga sektorns överskott (EMU-överskottet) klart. EMU-överskottet sjönk från 2,5 till 2,1 % av BNP. Av EU-länderna hade bara Estland ett större överskott i de offentliga finanserna än detta. Den offentliga sektorns sammantagna skuld (EMUskulden) i förhållande till BNP minskade med 0,2 procentenheter. I år kommer statsfinanserna att visa ett underskott på cirka 1,2 miljarder euro. Försvagningen beror framför allt på lättnaderna i inkomstbeskattningen. Beskattningen av löneinkomster har lindrats genom inflationskorrigeringar och ändringar i skatteskalan. Intäkterna från kapitalinkomst- och företagsbeskattningen minskar på grund av skattereformen i början av året och minskningen av statens andel av samfundsskatten till förmån för kommunerna. Också förmögenhetsskatten har ändrats och ger minskade intäkter. Sammantaget
sjunker statens intäkter från inkomst- och förmögenhetsskatten med cirka 150 miljoner euro. Statsfinanserna försvagas också på grund av minskade alkoholskatte- och dividendintäkter. Samtidigt ökar statsandelarna till kommunerna med omkring 7 %. Detta i kombination med höjningen av den genomsnittliga kommunalskatteprocenten med 0,18 procentenheter bidrar till att förbättra kommunekonomin. Men kommunernas konsumtionsutgifter fortsätter också att växa kraftigt bland annat på grund av de skyldigheter som det nationella hälsoprojektet medför så att deras underskott ökar något. Arbetspensionsanstalternas och övriga socialskyddsfonders överskott ökar i år med drygt 200 miljoner euro när vissa premier höjs en aning. Hela offentliga sektorns överskott i förhållande till BNP minskar med en procentenhet. Minskade skatteintäkter för staten leder till att skatteuttaget sjunker med 0,9 procentenheter. Nästa år fördjupas underskottet i statsfinanserna till drygt 2 miljarder euro. Trots att samfundsskatteintäkterna klart ökar, minskar inkomst- och förmögenhetsskatteintäkterna med drygt 1 % när förmögenhetsskatten slopas och inkomstskattelättnaderna enbart gäller statsskatten. Statsandelarna och överföringarna till socialskyddsfonderna fortsätter att öka kraftigt. Kommunernas underskott krymper med drygt 300 miljoner euro när deras skatteintäkter skjuter i höjden. I prognosen antas att kommunalbeskattningen skärps ytterligare med 0,2 procentenheter och att höjningen av fastighetsskattens övre gräns ökar intäkterna från fastighetsskatten. Arbetspensionsanstalternas och övriga socialskyddsfonders premieinkomster beräknas öka med 4,5 %. Arbetspensionsanstalternas och övriga socialskyddsfonders överskott växer därför klart och kommer i kombination med kommunernas förbättrade finanser att nästan stoppa nedgången i EMU-överskottet. EMU-skulden i förhållande till BNP sjunker med 0,6 procentenheter och skatteuttaget minskar något. Figur 5. Offentliga sektorns överskott i procent av BNP 1985-2006
Arbetslöshetens struktur fortfarande problematisk Den gynnsamma konjunkturutvecklingen håller på att förbättra sysselsättningen, men arbetslösheten är alltjämt hög och sysselsättningsfrämjande åtgärder behövs därför fortfarande. Den senaste tiden har särskilt personer i tekniska yrken och anställda inom ekonomiförvaltningen i företag blivit arbetslösa i ökad omfattning. En regeringsåtgärd som riktar sig till långtidsarbetslösa är reformen av arbetsmarknadsstödet. Reformen innebär att arbetsmarknadsstödet kräver motprestation efter arbetsmarknadsstöd i 500 dagar (personer som efter maximitiden med arbetslöshetsdagpenning fått arbetsmarknadsstöd i mer än 180 dagar). Reformen innehåller en aktiveringsgaranti, dvs. för arbetslösa måste ordnas en aktiv perioden under vilken tjänster och arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall erbjudas. Avsikten är att höja aktiveringen för dem som varit arbetslösa under en mycket lång tid. Det genomsnittliga antalet personer i denna grupp som omfattas av aktivering beräknas öka från 20 000 till 30 000 och aktiveringsgraden från 20 till 30 %. Kostnaderna fördelas jämnt mellan kommunerna och staten. Reformen genomförs på ett sätt som är kostnadsneutralt för hela kommunekonomin. Åtgärderna i programmet skall ses som en sista utväg att sysselsätta personer som varit arbetslösa under en lång tid. Ändå kan aktiveringen av arbetslösa nå betydligt bättre resultat om den riktar sig till personer som varit arbetslösa en relativt kort tid. Arbetslösheten är fortfarande betydligt större bland lågutbildade. För att öka efterfråga på arbetskraft i den här gruppen krävs ytterligare åtgärder. Sysselsättningen kan främjas genom ändringar i skattestrukturen.
Exempelvis kunde inkomstbeskattningen lindras eller arbetsgivaravgifterna selektivt sänkas för lågavlönat arbete utan att skatteintäkterna skulle påverkas i högre grad. Sänkningar av mervärdesskatten på tjänster skulle också ha en positiv sysselsättningseffekt. Regeringen anslår 150-200 miljoner euro för att stärka efterfrågan på arbetskraft i lågavlönat heltidsarbete från början av 2006. Ett låglönestöd exempelvis i form av sänkning av arbetsgivarnas folkpensionsförsäkringspremie i första premieklassen skulle öka sysselsättningen i arbetsintensiva branscher i någon mån men inte så mycket att det skulle ge anledning att justera vidstående sysselsättningsprognos. Finanspolitiken har varit expansiv I statsfinanserna uppstår i år ett underskott på drygt en miljard euro. Nästa år växer underskottet. Den expansiva finanspolitiken 2005-2006 höjer den ekonomiska aktiviteten genom att öka hushållens köpkraft och stärka kommunekonomin. Utvecklingen var densamma också i fjol. Nu står det dock klart att skatteinkomstbortfallet under kommande år begränsar tillväxten i de offentliga utgifterna och därigenom påverkar den totala sysselsättningen negativt. Kommunekonomin är på väg att hamna i en strukturell obalans. Även om kommunernas intäkter har utvecklats relativt gynnsamt har deras utgifter i regel vuxit ännu snabbare och mer än förutsett. För att konsolidera kommunekonomin borde helhetsplaneringen av basservicesystemet och förhandlingssystemet mellan staten och kommunerna effektiviseras. Detta förutsätter att sektorministeriernas planering av bastjänsternas utveckling, statsandelarna och kommunernas inkomster strikt anpassas till utgifterna för bastjänstesystemet och systemets produktivitetsutveckling. Totalt sett klarar de offentliga finanserna inga ytterligare större skattesänkningar. Skattebasen måste bibehållas så att det inte blir nödvändigt att lösa exempelvis kommunernas finansieringsproblem genom utgiftsnedskärningar och kraftig minskning av sysselsättningen. INTERNATIONELL EKONOMI Totalproduktion, volymtillväxt, % 2004 2005p 2006p
Förenta staterna 4.4 3.7 3.3 Euro-12 2.0 1.9 2.5 Tyskland 1.7 1.4 2.1 Frankrike 2.4 2.4 2.8 Italien 1.3 1.2 2.1 EU 25 2.3 2.1 2.6 Sverige 3.7 3.2 3.0 Storbritannien 3.1 2.5 2.6 Japan 4.2 1.5 2.0 Ryssland 7.1 6.5 6.0 Kina 9.5 8.5 7.5 Källa: BEA, IMF, OECD, Löntagarnas forskningsinstitut FÖRSÖRJNINGSBALANS Bruttonationalprodukt Import Totalt utbud 2004 2004 2005p 2006p Mrd. Procentuell volymförändring, % 149.7 3.7 3.6 3.3 47.2 4.8 4.0 3.4 196.9 3.9 3.7 3.3 Export Konsumtion 55.6 3.5 5.0 5.3 111.0 2.9 2.6 2.4
77.4 3.2 2.8 2.6 - privat 33.5 2.1 2.0 1.8 - offentlig 27.9 4.6 4.7 3.7 Investeringar 23.6 5.7 5.5 4.5 - privata 4.3-1.1 0.0-0.9 - offentliga Lagerförändring 2.5 0.6 0.1-0.2 (inkl. statistiskt fel)* 196.9 3.9 3.7 3.3 Total efterfrågan *Effekt på den totala efterfrågan, procentenheter. Källa: Statistikcentralen, Löntagarnas forskningsinstitut NYCKELTAL I PROGNOSEN 2004 2005p 2006p 8.8 8.6 8.3 Arbetslöshet, % Arbetslösa (1 000-tal) 229 223 216 Sysselsatta (1 000-tal) 2365 2385 2402 67.2 67.7 68.1 Sysselsättning, % Inflation, konsumentprisindex, % Lönenivå, lönenivåindex, % Hushållens disponibla realinkomst, % 0.2 1.0 1.3 3.4 3.5 2.6 4.5 2.7 2.4 Bytesbalansöverskott, mrd. Handelsbalansöverskott, mrd. 6.3 6.6 7.8 10.8 11.4 12.9
Statens finansiella överskott, 0.2-1.2-2.4 mrd. 0.1-0.8-1.4 % av BNP Offentliga sektorns finansiella 2.8 1.5 1.1 överskott, mrd. 1.9 0.9 0.7 % av BNP Offentlig EMU-skuld, 45.1 44.7 44.1 % av BNP Skattegraden, % 44.1 43.2 42.8 2.1 2.2 2.8 Korta räntor (3 mån. Euribor) Långa räntor 4.1 3.9 4.8 (10 års statsobligationsränta) Källa: Finlands Bank, Statistikcentralen, Löntagarnas forskningsinstitut
PROGNOS 22.3.2005 EKONOMISK PROGNOS 2005-2006 Tilläggsuppgifter: Prognoschef Eero Lehto Tel. 358-9-2535 7350 e-mail: Eero.Lehto@labour.fi Informatör Heikki Taimio Tel. 358-9-2535 7349 e-mail: Heikki.Taimio@labour.fi DEN GLOBALA EKONOMIN DE NYA EU-LÄNDERNAS KONKURRENSKRAFT I Västeuropa har behovet att dämpa arbetskraftskostnaderna fått allt större betydelse för att regionen skall kunna möta de globala konkurrensutmaningarna. Västländernas höga kostnadsnivå har lett till att allt fler industrijobb försvinner till lågkostnadsländer. Vidstående tabell visar att enhetsarbetskostnaderna i låglöneländerna dock håller på att närma sig västerländsk nivå och att denna utvecklingstrend beror på att lönenivån stiger rätt snabbt i låglöneländerna. De nominella arbetskraftskostnaderna har ökat i de gamla EU-länderna, Japan, Sydkorea och USA betydligt långsammare än i EU:s nya medlemsländer, Ryssland och Kina. I Tyskland och Japan har arbetskraftskostnaderna stampat på stället. Utvecklingen av de relativa enhetsarbetskostnaderna, som anger priskonkurrenskraften, beror också på produktivitetsförändringar och växelkurser. En granskning av den senaste utvecklingen redan av de nominella arbetskraftskostnaderna tyder på att skillnaden i priskonkurrenskraft mellan låglöneländer med snabb tillväxt och länder med höga arbetskraftskostnaderna håller på att minska. I EU:s nya medlemsländer ökade arbetsproduktiviteten i fjol med 3-6 %. Bara Polen förbättrade sin priskonkurrenskraft gentemot de gamla EU-länderna. I de övriga nya EU-länderna steg de relativa enhetsarbetskostnaderna betydligt snabbare än i de gamla EU-länderna. Givet att arbetsproduktiviteten i Ryssland förra året steg med cirka 8 % ökade enhetsarbetskostnaderna där avsevärt mer än i Västeuropa eller Nordamerika. Sannolikt är utvecklingen densamma även i de östeuropeiska länder som ännu inte hör till EU. Någon konkurrensfördel på grund av försvagad växelkurs har de nya EU-länderna den senaste tiden inte fått gentemot euroländerna. Bland annat Polens, Tjeckiens, Slovakiens och Ungerns valutor rentav förstärktes mot euron förra året. EU:s nya medlemsländer har även för avsikt att gå med i EMU. Estland, Litauen och Slovenien har redan anslutit sig till
ERM II och beräknas införa euron redan vid början av 2007. De övriga länderna går med i EMU senare. I Kina ökade industriproduktionen i fjol med omkring 17 %. Eftersom sysselsättningen inom den kinesiska industrin har minskat steg arbetsproduktiviteten mer än så, dvs. med 20-25 %. I kombination med den undervärderade renminbin tyder detta på att Kina bara skulle ha ökat sin priskonkurrenskraft gentemot västländerna. I Kinas fall liksom även i fråga om andra länder med snabb strukturomvandling bör noteras att den höga produktivitetsökningen i ekonomin till största delen beror på ett genomgripande reformarbete där tidigare statsledd industri avvecklas eller övergår i ny ägo så att helt ny företagsverksamhet uppstår. Det är således uppenbart att produktivitetsutvecklingen i produktionsenheter i västerländsk ägo och i andra moderna produktionsenheter i Kina inte är väsentligt snabbare än i västländerna. Självfallet kan förbättrad lokal infrastruktur och dithörande logistik, ökad arbetskraftskvalitet och större erfarenhet leda till en avsevärt snabbare produktivitetsökning än i västländerna. Men då arbetskraftskostnaderna stiger i en årstakt på drygt 10 % är det klart att enhetsarbetskostnaderna för lokal produktion som alternativ till västerländsk produktion även i Kina stiger snabbare än i västländerna. Ryssland, Kina och i själva verket hela det övriga Asien har stärkt sin priskonkurrenskraft gentemot euroområdet genom att deras valutor varit bundna till dollarn. Det är dock troligt att växelkursförändringar inte nämnvärt ökar ländernas konkurrenskraft under kommande år. GENOMSNITTLIG NOMINELL LÖN FÖR ARBETSTAGARE, PROCENTUELL FÖRÄNDRING 2004 Procentuell Land förändring från föregående år EU* Storbritannien 3.4 Euroområdet 1.9 Tyskland 0.9 Finland 3.7 Estland 8.6 Lettland 11.1 Litauen 5.9
Polen 1.3 Tjeckien 10.4 Slovakien 4.3 Ungern 8.3 Övriga OECD** USA 4.1 Japan -0.3 Sydkorea 2.6 Ryssland*** 22.9 Kina, städer i genomsnitt**** 14.5 Kina, städernas privata***** 9.2 * Siffran för EU-länderna anger årlig förändring i arbetskraftskostnadsindex under tredje kvartalet 2004. Källa: Eurostat. ** Förändring av medellön för arbetstagare i företagssektorn. Källa: OECD Economic Outlook 2004/2. *** Förändring av genomsnittlig nominell lön. Källa: Federal State Statistics service. **** Källa: National Bureau of Statistics of China. *****Källa: National Bureau of Statistics of China.