Österbottens förbund - Pohjanmaan liitto. Österbottens landskapsplan - Planbeskrivning Godkänd av landskapsfullmäktige 29.9.2008

Österbottens förbund - Pohjanmaan liitto Österbottens landskapsplan - Planbeskrivning Godkänd av landskapsfullmäktige 29.9.2008

Österbottens landskapsplan Planbeskrivning Godkänd av landskapsfullmäktige 29.9.2008

Österbottens landskapsplan PLAN Godkänd av landskapsfullmäktige 29.9.2008 Fastställd av miljlöministeriet 21.12.2010 Nr: 73S SBN 978-951-592-118-5 Tryck: FRAM Boktryckeri ÖSTERBOTTENS FÖRBUND POHJANMAAN LTTO

Landskapsplanen består av följande delar: - Tre kartdelar samt en indexdel och landskapsplanens beteckningar och bestämmelser - Planbeskrivning - Planbeskrivningens bilagor - Fasta fornlämningar i Österbotten (separat publikation) - Helhetsbedömning av konsekvenserna för Österbottens landskapsplan - Program för deltagande och bedömning 2 (121)

NNEHÅLLSFÖRTECKNNG: NNEHÅLLSFÖRTECKNNG:... 3 0. NLEDNNG... 4 1. PLANERNG PÅ LANDSKAPSNVÅ ÖSTERBOTTEN... 5 1.1 Systemet för planering av landskapet... 5 1.2 Planläggningsprocessen för landskapsplanen... 5 1.3 Förfarande för deltagande och växelverkan... 7 2. LANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER OCH UTVECKLNGSPERSPEKTV... 9 2.1 Region- och samhällsstruktur... 9 2.2 Kommersiell service... 23 2.3 Befolkning och boende... 23 2.4 Arbetsplatser, utbildning och näringar... 25 2.5 Trafiken... 26 2.6 Naturmiljö... 31 2.7 Naturens mångfald... 34 2.8 Miljöns tillstånd... 35 2.9 Kulturmiljön... 38 2.10 Rekreation och turism... 39 2.11 Teknisk försörjning... 40 2.12 Energi... 43 2.13 Marktäkt... 46 2.14 Centrala program, planer, utredningar och projekt... 46 2.15 Planläggning... 49 3. BAKGRUNDEN TLL MÅLEN FÖR LANDSKAPSPLANEN... 52 3.1 nternationella avtal... 52 3.2 Europeiska unionens regionplan ESDP... 52 3.3 Riksomfattande mål för områdesanvändning... 52 3.4 Markanvändnings- och bygglagen... 53 3.5 Den övriga lagstiftningens förhållande till landskapsplanläggningen... 54 3.6 Landskapsöversiktens mål... 54 4. LANDSKAPSPLANENS MÅL... 56 4.1 Helheter som behandlas i planen... 56 4.2 Strategier och tyngdpunkter i landskapsplanen... 56 5. LANDSKAPSPLANENS BETECKNNGAR OCH BESTÄMMELSER... 58 5.1 Beteckningar för utvecklingsprinciper... 58 5.2 Beteckningar för områdenas särdrag... 67 5.3 Beteckningar för områdesreserveringar och objekt samt linjebeteckningar... 83 6. LANDSKAPSPLANENS KONSEKVENSER... 111 6.1 Konsekvenser för region- och samhällsstrukturen... 111 6.2 Konsekvenser för trafiken... 112 6.3 Konsekvenserna för nätverket Natura 2000... 113 7. LANDSKAPSPLANENS RÄTTSVERKNNGAR... 115 7.1 Allmänna principer för landskapsplanens rättsverkningar... 115 7.2 Landskapsplanens utformning, planbeteckningar och planbestämmelser med tanke på rättsverkningarna... 115 7.3 Landskapsplanens styrande verkan för områdesplaneringen... 116 7.4 Landskapsplanens verkningar för placeringen av stora detaljhandelsenheter... 117 7.5 Landskapsplanens styrande verkan för annan områdesplanering och för myndighetsverksamhet... 117 7.6 Landskapsplanens förhållande till beslutsfattande enligt annan lagstiftning... 117 7.7 Landskapsplanens verkningar för byggande och annan markanvändning... 118 7.8 nlösningsrätt... 118 7.9 Fastställande av landskapsplanen... 118 8. FÖRVERKLGANDE AV LANDSKAPSPLANEN... 120 9. UPPFÖLJNNG AV LANDSKAPSPLANEN OCH FORTSATTA ÅTGÄRDER... 121 3 (121)

0. NLEDNNG Markanvändnings- och bygglagen (MBL) som trädde i kraft i början av år 2000 ersatte regionplanen med en översiktlig landskapsplan. Landskapsplanen som omfattar hela Österbotten är en plan för områdesanvändning som anknyter till utvecklingen av landskapet. Den koncentrerar sig på riksomfattande och landskapsomfattande markanvändningsfrågor och på markanvändningsfrågor som samordnar områdesanvändningen i flera kommuner. En landskapsplan är en översiktlig plan över områdesanvändningen i landskapet eller ett delområde i landskapet. En landskapsplan är en plan som presenterats på en karta. planen anger man principerna för områdesanvändningen och regionstrukturen i Österbotten samt områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. Förutom en plankarta, planbeteckningar och planbestämmelser, hör även en skriftlig beskrivning, en planbeskrivning, till dokumenten, där man presenterar planens mål, lösningarnas motiveringar samt konsekvenser. Utgångspunkten har varit att utarbeta en övergripande plan för områdesanvändning för hela landskapet utgående från den nuvarande regionplanen, de befintliga inventeringarna och utredningarna och från utredningarna som utarbetats under planläggningsprocessen. Landskapsplanläggningen anknyter till utarbetandet av förbundets landskapsöversikt och till det regionala utvecklingsarbetet. Planens strategiska linjedragningar och tyngdpunkter har definierats i landskapsöversikten, i Västra Finlands miljöcentrals gemensamma miljöprogram och i de övriga regionala utvecklingsprogrammen. planen har man beaktat målen och riktlinjerna för EU:s regionstruktur och områdesanvändning (ESDP). Landskapsplanen tolkar och tar de riksomfattande målen för områdesanvändning i beaktande och förmedlar dem vidare till den kommunala planläggningen. Utöver de riksomfattande målen för områdesanvändning har man i landskapsplanen i enlighet med naturvårdslagen beaktat naturskyddsprogrammen och besluten, nätverket Natura 2000 samt förslaget till komplettering av nätverket Natura 2000. Landskapsplanen är en plan på lång sikt. Lösningarna i planen påverkar betydligt förutsättningarna för förverkligandet av en hållbar utveckling. Målet med planeringen är att skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling i Österbotten. Planen behandlar bl.a. ramarna för utvecklingen av region- och samhällsstrukturen, tryggar förutsättningarna för genomförandet av de regionala nätverksstrukturerna och säkerställer de största behoven av naturskydd, kulturmiljö och rekreation. Områdesreserveringar har anvisats i den mån och med den noggrannhet som man har ansett vara nödvändigt med tanke på de riksomfattande eller landskapsomfattande målen för områdesanvändning eller för att områdesanvändningen i flera kommuner ska samordnas. beredningen av planen betonas deltagande och växelverkan. Planens konsekvenser har bedömts under planläggningsprocessen i samband med separata utredningar. Dessutom har planens helhetskonsekvenser, processens konsekvenser och själva processen bedömts i en separat bedömning som även anknyter till bedömningen av landskapsöversiktens konsekvenser. Arbetet med att utreda landskapsplaneförslagets konsekvenser på ekonomin, miljön och näringslivet inleddes redan hösten 2003. Konsekvensbedömningen gjordes av Suunnittelukeskus Oy. Miapetra Kumpula-Natri landskapsfullmäktiges ordförande Allan Blom landskapsstyrelsens ordförande Olav Jern landskapsdirektör Saini Heikkuri-Alborzi planläggningsdirektör 4 (121)

1. PLANERNG PÅ LANDSKAPSNVÅ ÖSTERBOTTEN 1.1 Systemet för planering av landskapet systemet för planering av områdesanvändning finns planering på landskapsnivå mellan den riksomfattande och den kommunala nivån. Planeringen på landskapsnivå beaktar de riksomfattande målen genom att anpassa dem till de landskapsomfattande och de lokala målen för områdesanvändning. Planeringen på landskapsnivå omfattar enligt markanvändnings- och bygglagen en landskapsöversikt, en landskapsplan och ett landskapsprogram som genomför översikten. Landskapsöversikten är en strategisk, långsiktig plan som samordnar och drar upp linjerna för utvecklingsarbetet i landskapet. Landskapsöversikten fungerar som utgångspunkt för landskapsplanen. Landskapsprogrammet utarbetas varje fullmäktigeperiod och dess genomförandeplan utarbetas årligen. Landskapsplanen ersätter alla på området gällande regionplaner (de tre etapplanerna: etapp Rekreation och naturskydd, fastställd 30.7.1981, etapp Bebyggelsestruktur, fastställd 15.8.1990 och etapp Naturresurser och trafik, fastställd 11.4.1995), som också sammanställts i Regionplanen för Vasa kustregion. Landskapsplanens uppgift och ställning i systemet för planering av områdesanvändning innebär att grundlösningarna till de viktigaste områdesanvändningsfrågorna på riks-, landskaps- och regionnivå definieras primärt i landskapsplanen. Utöver landskapsförbundets planer för främjande av utvecklingen i landskapet är även de planer och program som övriga aktörer utarbetar och genomför mycket viktiga för landskapets framtid. Dessa är bl.a. regioncentraprogrammet, kompetenscentraprogrammet, det riksomfattande skärgårdsprogrammet och olika utvecklingsprogram för landsbygden. Bild: Systemet för planering av landskapet 1.2 Planläggningsprocessen för landskapsplanen nledningsfas Planeringen av ett arbetsprogram inleddes 6 7.9.1999 med ett gemensamt idémöte för landskapsförbundets enhet för områdesplanering och miljöcentralens representanter, där man dryftade bl.a. planeringen av arbetsprogrammet och preliminära mål. Officiellt inleddes arbetet med landskapsplanen med landskapsfullmäktiges sammanträde 31.1.2000 då man kom överens om planens innehåll och mål och inledde beredningen av programmet för deltagande och bedömning. inledningsfasen hölls samråd med myndigheterna 13.6.2000. Kommunerna informerades och hördes om planläggningens inledningsfas och programmet för deltagande och bedömning under en kommunrunda i månadsskiftet augusti-september år 2000. Programmet för deltagande och bedömning lades därefter fram till påseende 3.10 31.10.2000. 5 (121)

Målfas Målen preciserades under planeringsarbetets gång. Dessutom inleddes också omfattande utredningar i samarbete med kommunerna. Bland annat gjordes utredningar om trafiksystemet och regionstrukturen i varje stadsregion. Kommersiella tjänster och vindkraftens placering till havs granskades också. Beredningsfas Det första utkastet till landskapsplaneförslag bereddes under år 2003 temavis. De sista temana behandlades i landskapsstyrelsen i maj och juni 2004. Under beredningen hölls närmare samråd med intressenter och myndigheter. Planens första presentations- och förhandlingsrunda hölls hösten 2004. Landskapsplaneutkastet var officiellt framlagt 23.8 24.9.2004 i Österbottens förbunds ämbetsverk och i regionens samtliga kommuner. Alla myndigheter och sammanslutningar vars verksamhetsområden behandlades vid planeringen ombads ge utlåtanden om utkastet. Tidsfristen för inlämning av utlåtanden förlängdes till 15.12.2004. Privatpersoner gavs möjlighet att inlämna anmärkningar t.o.m. slutet av november. 100 skriftliga anmärkningar och 50 utlåtanden gavs om landskapsplaneutkastet. anmärkningarna ingick utlåtanden från invånare och från föreningar som representerade olika intressesfärer samt adresser med flera undertecknare. Kommunerna gav 18 utlåtanden och övriga myndigheter och intressegrupper gav 32 utlåtanden. Privatpersonernas anmärkningar fördelade sig kommunvis enligt följande: Korsnäs 39 st., Korsholm 39 st., Kristinestad 15 st., Larsmo 4 st., Närpes 1 st., Jakobstad 1 st. och Vasa 1 st. Bemötanden utarbetades till synpunkterna i utlåtandena och anmärkningarna, och de i responsen föreslagna korrigeringarna och förbättringarna gjordes i planen. Österbottens landskapsstyrelse behandlade vid sitt sammanträde 20.6.2005 bemötandena till de utlåtanden och anmärkningar som gavs angående landskapsplaneutkastet. Kopior på landskapsstyrelsens beslut och bemötandena sändes till alla, vars adresser fanns tillgängliga. För de anmärkningar som var undertecknade av flera personer skickades svaret till den första undertecknaren. Utarbetandet av de utredningar som inleddes i målfasen fortskred i samarbete med kommunerna. Förslagsfas Arbetet med att bereda utkastet till ett landskapsplaneförslag inleddes i början av år 2005 med en genomgång av alla utlåtanden och all respons. förslagsfasen har man förhandlat med Västra Finlands miljöcentral, vägförvaltningen och miljöministeriet. Landskapsstyrelsen godkände på sitt möte 12.12.2005 landskapsplaneförslaget varefter det, i enlighet med MBL 12, framlades till offentligt påseende 16.1 15.2.2006. enlighet med MBL 13 ombads kommunerna och olika myndigheter ge utlåtanden om förslaget. Samtidigt arrangerades förslagsfasens presentations- och förhandlingsrunda. De behöriga kommunernas invånare och intressenter hade rätt att inlämna anmärkningar till Österbottens förbund angående planeförslaget under den tid förslaget var framlagt till påseende. Sammanlagt 128 skriftliga anmärkningar från privatpersoner och 31 från föreningar, skifteslag o.d. samt 49 utlåtanden lämnades in om förslaget till landskapsplan. Bland anmärkningarna fanns adresser som undertecknats av flera privatpersoner. Från kommunerna inkom 18 och från intressenterna 31 utlåtanden. Anmärkningarna från privatpersoner fördelades kommunvis så att från Korsnäs inlämnades 24, från Korsholm 52, från Kristinestad 51 anmärkningar och från Närpes en anmärkning. Det andra myndighetssamrådet hölls 15.6.2006. På mötet konstaterades att förslaget till landskapsplan måste läggas fram till påseende på nytt. Landskapsstyrelsen godkände på sitt möte 24.9.2007 landskapsplaneförslaget varefter det, i enlighet med MBL 12, för andra gången framlades till offentligt påseende 1.10 30.10.2007 i enlighet med MBL 12. Kommunerna och olika myndigheter ombads i enlighet med MBL 13 att avge utlåtanden om förslaget. Samtidigt arrangerades den andra presentations- och förhandlingsrundan under förslagsfasen. De behöriga kommunernas invånare och intressenter hade åter igen rätt att inlämna anmärkningar till Österbottens förbund angående planförslaget under den tid förslaget var framlagt till påseende. 6 (121)

När kommunerna och intressenterna hördes andra gången under förslagsfasen inkom 22 skritfliga anmärkningar från privatpersoner och 7 från föreningar, skifteslag o.d. Samtliga 17 kommuner samt 24 myndigheter inkom med utlåtanden. Det tredje myndighetssamrådet hölls 15.1.2008. Godkännandefas Utlåtanden och anmärkningar samt myndighetssamrådets synpunkter behandlades på landskapsstyrelsens möte 17.3.2008. På basen av styrelsens beslut färdigställdes ett förslag till landskapsplan som landskapsstyrelsen godkände på sitt möte 25.8.2008. Landskapsplaneförslaget godkändes av landskapsfullmäktige 29.9.2008. Planen förs därefter till miljöministeriet för fastställelse. Fastställandefas Miljöministeriet fastställde landskapsplanen 21.12.2011 efter att ha hört de övriga ministerierna och behandlat besvär angående planen. 1.3 Förfarande för deltagande och växelverkan Genom förfarandet för deltagande och växelverkan och genom rättsverkningarna bildar systemet för planering av områdesanvändning en betydande påverkningskanal i genomförandet av målen för utveckling av landskapet och de riksomfattande målen både inom den kommunala planläggningen och inom den övriga myndighetsverksamheten. Programmet för deltagande och bedömning Programmet för deltagande och bedömning var framlagt till påseende 3 31.10.2000. Programmet för deltagande och bedömning finns som bilaga. Responsen på landskapsplaneutkastet kommunernas utlåtanden framhävdes trafikområdesreserveringar och utveckling av trafiken. Dessutom föreslogs preciseringar av kulturmiljö- och kulturlandskapsreserveringar. sina utlåtanden tog kommunerna också ställning till bl.a. områdesreserveringar för marktäktsområden och täktområden för bergmaterial, rekreationsområdesreserveringar, vattenförsörjning, avfallshanteringsområden, vindkraft, fiskehamnar och grundvattenområden. Kommunerna föreslog nya objekt till landskapsplaneutkastet och avlägsnande av objekt ur utkastet samt preciseringar av beteckningar, beteckningarnas presentationssätt och kartans åskådlighet. myndigheternas och de övriga aktörernas utlåtanden behandlades främst energiförsörjning och reserveringar för vindkraft, utveckling av trafiknäten, rekreations- och turismområden samt kulturmiljöoch kulturlandskapsområden. Dessutom lyftes också naturskydd, vattenförsörjning och reserveringen för naturgasledningar fram. Utlåtandena var huvudsakligen positiva och sporrande och de framhävde betydelsen och omfattningen av samarbetet i samband med grundutredningarna och beredningsfasen. utlåtandena gav man sitt stöd åt utvecklingsprinciperna i landskapsplaneutkastet. privatpersonernas anmärkningar tog man aktivt ställning till placeringen av områdesreserveringen för vindkraft. Man tog också ställning till snöskoterleder, rekreationsområdesreserveringar, kulturmiljö och kulturlandskap, täktområden för bergmaterial och naturgasledningens sträckning. Responsen på landskapsplaneförslaget Responsen i utlåtandena var huvudsakligen positiv. Särskilt kommunerna och de övriga landskapsförbunden gav mycket positiv feedback på beteckningarna för utvecklingsprinciper. Kommunerna tog i sina utlåtanden också ställning till detaljhandelns strukturer, trafikarrangemang, rekreation, vattenförsörjning och kulturlandskap. Myndigheterna hade synpunkter på främst kulturlandskapen, vattenförsörjningen och planens konsekvenser. Samarbetet med kommunerna och myndigheterna under planens olika faser har varit brett. Största delen av anmärkningarna gällde också denna gång vindkraftsområdena. Under förslagsfasen lämnade intressenterna in färre anmärkningar än under utkastfasen. De som under den första höranderundan inkom med en anmärkning för vindkraft var inte lika aktiva under den andra rundan. 7 (121)

Också i några kommuners utlåtanden hade en positiv attityd till vindkraft under den andra omgången förbytts i motstånd mot vindkraftsområdena. Vid myndighetsförhandlingarna konstaterades att planförslaget måste läggas fram till påseende på nytt, eftersom det fanns behov att komplettera de områden och objekt som är nationellt värdefulla med tanke på kulturmiljön. Dessutom skulle handlingarna kompletteras med en sammanfattning av beteckningarnas konsekvenser. Responsen efter den andra omgången var positiv, i synnerhet från kommunerna. utlåtandena lyfte kommunerna tydligt fram behov av utredningar inför nästa planeomgång. Även responsen från myndigheterna var övervägande positiv, men också kritik framfördes. Remissinstanserna fäste särskilt vikt vid planens juridiska aspekter, dvs. hur den uppfyller kraven i lagen. nformation På Österbottens förbunds webbplats finns information om landskapsplanläggningen och om landskapsplaneprocessen i Österbotten. Utkastet och förslaget till landskapsplan har också funnits på förbundets webbplats under den tid som planen varit framlagd till påseende. Dessutom har man informerat om hur arbetet med landskapsplanen har fortskridit i Nyhetsposten, som utkommer regelbundet huvudsakligen efter landskapsstyrelsens sammanträden. Nyhetsposten kan läsas på Österbottens förbunds webbplats. Dessutom sänds Nyhetsposten till prenumeranter. nformation om landskapsplanen gavs också under samtliga höranderundor på de presskonferenser som arrangerades efter landskapsstyrelsens möten. Under den tid som landskapsplaneutkastet var framlagt till påseende anordnades 7 informationsmöten för allmänheten: - 26.8.2004 Jakobstadsregionen, Pedersöre - 9.9.2004 Vörå Oravais Maxmo, Oravais - 14.9.2004 Sydösterbotten, Närpes - 22.9.2004 Kyroland, Lillkyro - 23.9.2004 Vasaregionen, Vasa - 29.10.2004 Närpes - 6.10.2004 Korsnäs Under den tid som landskapsplaneförslaget var framlagt till påseende anordnades 9 informationsmöten för allmänheten: - 19.1.2006 Jakobstadsregionen, Jakobstad - 23.1.2006 Vörå Oravais Maxmo, Vörå - 25.1.2006 Kyroland, Laihela - 30.1.2006 Vasaregionen, kommungården i Korsholm - 1.2.2006 Sydösterbotten, rådhuset i Kristinestad - 6.2.2006 Vasaregionen, kommungården i Korsnäs - 8.2.2006 Vasaregionen, Replot - 1.3.2006 Sydösterbotten, rådhuset i Kristinestad - 22.2.2006 Sydösterbotten, Töjby Under den tid som landskapsplaneförslaget var framlagt till påseende andra gången anordnades 6 informationsmöten för allmänheten: - 2.10.2007 Jakobstadsregionen, Jakobstad - 5.10.2007 Oravais och Vörå-Maxmo, Vörå - 9.10.2007 Kyroland, Laihela - 10.10.2007 Sydösterbotten, Närpes - 11.11.2007 Korsnäs och Malax, Korsnäs - 18.10.2007 Korsholm och Vasa, Korsholm Planeutkastet och -förslaget har varit officiellt framlagt vid Österbottens förbunds ämbetsverk samt i landskapets samtliga kommuner. Förbundet har informerat om planen och förhandlat om den med kommunerna. 8 (121)

2. LANDSKAPSPLANENS UTGÅNGSPUNKTER OCH UTVECKLNGSPERSPEKTV 2.1 Region- och samhällsstruktur Landskapet Österbotten består av 17 medlemskommuner som bildar en smal kustremsa, som är 230 km lång och ca 20 50 km bred, vid Finlands västkust. På en yta om drygt 7 740 km² bor 175 185 (31.3.2008) invånare. Landskapet indelas i fyra ekonomiska regioner: Jakobstadsregionen, Vasaregionen, Kyroland och Sydösterbotten. Landskapet gränsar till landskapet Mellersta Österbotten i norr, landskapet Södra Österbotten i öster, Satakunta i söder och till havet i väster. Landskapet Österbottens ställning i landets regionstruktur präglas av Vasaregionens betydelse som ett centrumområde i västra Finland och i Kvarkenområdet. Österbotten är en del av korridoren Mittnorden- Kvarken och har havsgräns mot Västerbottens och Västernorrlands län i Sverige. Den geografiska placeringen vid kusten i Bottniska viken ger regionen en förmedlingsposition i riktningen nord-syd och internationellt i riktningen väst-öst. Österbotten har ett täckande trafiknät och det är relativt lätt att ta sig till landskapet med bil, tåg, flyg eller båt. Landskapet Österbotten består av tre funktionella stadsregioner i Jakobstad, Vasa och Sydösterbotten. Dessa stadsregioner bildar för sin del logistiska knutpunkter (se bilden s. 28). Landskapets naturgeografi är unik speciellt kusten, Österbottens bördiga å- och älvdalar och vidsträckta kulturmiljöer. Landskapet präglas av ca tio älvar och åar som mynnar ut i havet, ett flertal mindre älv- och ådalar samt en vidsträckt skärgård. Av landskapets totala yta består en tredjedel av vattenområden. Landhöjningen vid kusten är ett särskilt geologiskt fenomen, som ännu i dag påminner om istiden för tusentals år sedan. Landet reser sig ur havet med 6 9 mm om året, beroende på platsen. Redan på medeltiden bosatte sig människorna i de bördiga älv- och ådalarna och vid älv- och åmynningarna. Byarna följer landskapets former som grupper eller breda band. Vid kusten har täta byasamhällen uppstått tack vare fiskenäringen. På grund av förändringar i näringsstrukturen har bosättningen på senare tid koncentrerats till städerna och landsbygdens tätorter och byastrukturen har glesats ut. Vid kusten och i skärgården finns det idag omfattande fritidsbebyggelse. Grunden för det mångsidiga näringslivet utgörs av stabil industri, jordbruk och högklassig utbildning. skenet av riksomfattande statistik är landskapet Österbotten välmående. Arbetslöshetsgraden i landskapet ligger under landets medeltal, nativiteten är högre än medeltalet i landet och befolkningen i Österbotten är friskare, nöjdare och lever längre än Finlands befolkning i genomsnitt. Till landskapets särdrag hör förutom en mångsidig naturmiljö även en svenskspråkig och finskspråkig kultur som berikar landets övriga kulturer. Ekonomiska regioner i Österbotten Vasaregionen och Kyroland Vasaregionen är Kvarkens huvudcentrum och fungerar som en bärande kraft i Kvarkensamarbetet. Regionen bildar ett samarbetsområde bestående av två ekonomiska regioner, nämligen Vasaregionen och Kyroland. Dess starka sidor är högklassiga och mångsidiga utbildningsinstitutioner, mångsidig näringslivsstruktur, internationella kontakter och livsdugligt jordbruk. Kyroland gynnas av närheten till Vasa och av samarbetet mellan stad och landsbygd. Tillsammans har Vasaregionen och Kyroland ett täckande och mångsidigt trafiknät. De viktigaste trafikförbindelserna är riksväg 8 längs kusten och riksvägarna 3 och 16, som förgrenar sig från riksväg 8. Längs bansträckan mellan Vasa och Seinäjoki finns mellanstationer i Laihela, Tervajoki, Storkyro och Ylistaro. Spåret fortsätter till Vasklot hamn i Vasa och därifrån finns det båtförbindelse till Umeå i Sverige. Landskapets internationella flygplats finns i Vasa. Till Vasaregionen hör förutom Vasa stad också kommunerna Korsnäs, Malax, Korsholm, Vörå-Maxmo och Oravais. Kyroland består av kommunerna Laihela, Lillkyro och Storkyro. Arbetsplatserna och näringarnas produktivitet är koncentrerade till Vasa stad, vars arbetsplatssufficiens är ca 130 %. Från Storkyro pendlar man både till Vasa och till Seinäjoki. vissa kommuner i regionen finns det en god självförsörjningsgrad när det gäller arbetsplatser inom de traditionella jordbruksnäringarna, pälsdjursuppfödningen och växthusodlingen. Regionens industri är starkt internationellt inriktad. Specifikt för regionen är små underleverantörsföretag. 9 (121)

Jakobstadsregionen Jakobstadsregionen och Jakobstads regioncentrum är en naturlig helhet som består av fem kommuner. Jakobstadsregionens läge i Österbottens kustzon har gett regionen en egen identitet, kultur och näringsgrund. Den ekonomiska regionens influensområde sträcker sig från Karleby i norr och till Vasaregionen i söder. Regionens centrum är Jakobstad som till strukturen är en i finländsk skala mycket tät stad. de övriga kommunerna är bosättningen utspridd i mindre tätorter och byar. Den andra staden i regionen är Nykarleby och till den ekonomiska regionen hör också kommunerna Kronoby, Larsmo och Pedersöre. Det är lätt att ta sig till regionen. De viktigaste vägförbindelserna är riksväg 8 längsmed kusten och riksväg 19, som ger förbindelser till Seinäjoki och Tammerfors. Bennäs station erbjuder järnvägsförbindelser till resten av landet. Flygplatsen i Kronoby erbjuder både inrikesflygförbindelser och chartertrafik till utlandet. Alholmens hamn används för godstrafik. En av regionens starkaste branscher är industrin: jordbruk, massa- och papperstillverkning, livsmedel, båtbyggnad och metall-, gummi- och plastprodukter. Av tradition har regionens industri varit internationell. Jordbruket och således också landsbygden i regionen är mycket livskraftiga. nom jordbruk har man satsat på boskapsuppfödning och ekologisk produktion. Pälsdjursuppfödningen är också en viktig produktionsgren inom jordbruket. Sydösterbotten Sydösterbotten ligger i Österbottens kustzon och utgör landskapets sydligaste ekonomiska region. Till regionen hör Kristinestad, Kaskö stad och Närpes stad. Regionens influensområde sträcker sig från Vasaregionen i norr till Norra Satakunta ekonomiska region i söder. Den viktigaste huvudvägen som går genom regionen är riksväg 8 i riktningen nord-syd som kompletteras av stamväg 67 mot inlandet. En viktig förbindelse över landskapsgränsen är godstågförbindelsen från Seinäjoki till Kaskö. Till regionens särdrag hör djuphamnarna i Kaskö och Kristinestad. Kaskö hamn är en kraftigt växande export- och importhamn. Utöver djuphamnarna finns det många fiske- och småbåtshamnar i regionen. Kaskö (Ådskärs) fiskehamn är den största fiskehamnen i landet. Näringslivsstrukturen i området kännetecknas av industriell kemisk och mekanisk träförädling samt växthus- och potatisodling. Nästan 70 % av alla tomater och drygt 30 % av alla växthusgurkor som produceras i Finland kommer från Sydösterbotten. 10 (121)

Karta: ndelning enligt ekonomiska regioner och kommuner (Källa: ÖFPL) Utvecklingsutsikter för region- och samhällsstrukturen Med regionstruktur avses den översiktliga placeringen av befolkning och bosättning, arbetsplatser och produktionsverksamhet, tjänster och områden för fritid samt trafikleder som förenar dessa funktioner samt nätverk för teknisk service i landskapet och förhållandena mellan dessa. Med samhällsstruktur avses den översiktliga placeringen av ovan nämnda funktioner och deras inbördes förhållanden i ett enskilt samhälle eller ett pendlingsområde, som kan innehålla en eller flera huvudcentra jämte sekundärcentra samt motsvarande funktionella och strukturella nätverk som ovan. Utvecklingsperspektiven för region- och samhällsstrukturen i landskapet Österbotten har granskats under landskapsplaneprocessen genom flera utredningar. Granskningen har gjorts utgående från placeringen av trafiksystemet, kommersiella tjänster och logistiktjänster samt regionstrukturscenarier. Alternativen i regionstrukturscenarierna är framtidsinriktade och baserar sig på invånarnas förmodade olika värderingar och levnadssätt som kan leda till olika sätt att agera och som på lång sikt påverkar utvecklingsriktningen. Utgångspunkterna för scenarierna utgjordes av globala, europeiska och finländska starka och svaga sidor samt hot och möjligheter. Målet har också varit att effektivera analysen av nytta och risker samt utveckla växelverkan och samarbetsförmåga genom att leda in diskussionen på gemensamma intressen på lång sikt. Avsikten med regionstrukturplanerna har varit att åstadkomma en strategisk målplan som kan fungera som ett gemensamt arbetsredskap för landskapsplanläggningen, generalplanläggningen och de ekonomiska regionerna. 11 (121)

Regionstrukturplanerna för de ekonomiska regionerna Jakobstadsregionen, Vasaregionen (inkluderar Kyroland och Vasaregionen) och Sydösterbotten, dvs. JASU, VASU och SUSU har utarbetats tillsammans med kommunerna. De alternativa regionstrukturscenarierna är: Polariserad eller koncentrerad regionstruktur Scenariot baserar sig på kraftig utveckling och globalisering av funktioner, på kontinuerlig ökning av konsumtion och produktion samt på handelsteknologiska värderingar. Även primärproduktionen koncentreras till stora enheter. Scenario: Polariserad regionstruktur 2030 (Jakobstadsregionen) Scenario: Polariserad regionstruktur 2030 (Vasaregionen) 12 (121)

Scenario: Polariserad regionstruktur 2030 (Sydösterbotten) 13 (121)

Utvecklingszoner som grund för utveckling av regionstrukturen Scenariot baserar sig på landsdelarnas särutveckling. Europa är vårt viktigaste verksamhetsområde. Funktionerna söker sig till olika utvecklingszoner med goda och mångsidiga trafikförbindelser. Den viktigaste egenskapen i samarbetet mellan utvecklingszonerna är att funktionerna bildar nätverk. Scenario: Utvecklingszon regionstruktur 2030 (Jakobstadsregionen) Scenario: Utvecklingszon regionstruktur 2030 (Vasaregionen) 14 (121)

Scenario: Utvecklingszon regionstruktur 2030 (Sydösterbotten) 15 (121)

Närcentrum eller decentraliserad regionstruktur Scenariot utgår från funktioner som baserar sig på lokala funktioner, självförsörjning och självinitiativ samt på ekologiska värderingar inom konsumtion och produktion. Samhällets stödnät har försvagats och den globaliserade världsekonomin fungerar inte på alla ställen. Scenario: Närcentrum regionstruktur 2030 (Jakobstadsregionen) Scenario: Närcentrum regionstruktur 2030 (Vasaregionen) 16 (121)

Scenario: Närcentrum regionstruktur 2030 (Sydösterbotten) Utgående från scenarierna för de tre stadsregionerna har man vidareutvecklat scenarier för hela landskapet. 17 (121)

Scenario: Polariserad regionstruktur 2030 (hela Österbotten) 18 (121)

Scenario: Utvecklingszon regionstruktur 2030 (hela Österbotten) 19 (121)

ÖSTERBOTTENS LANDSKAPSPLAN Scenario: Närcentrum regionstruktur 2030 (hela Österbotten) 20 (121)

Scenarieanalysen visar tydligt tre olika inriktningar för utvecklingen. Den polariserade modellen ger en kraftig koncentration till Vasa och Jakobstad och eventuellt till näraliggande kommuncentra. Sydösterbotten koncentreras tillväxten till den livskraftigaste staden. Scenariet med utvecklingszoner åskådliggör främst en situation där den nuvarande utvecklingen fortgår. Koncentrationen sker i anslutning till goda trafikförbindelser. Utvecklingskorridoren i Österbotten mellan Seinäjoki och Vasa bildar en potentiell utvecklingskorridor som i sin tur bildar en trafikmässig knutpunkt för landsvägs-, ban-, flyg- och sjöfartsförbindelser. En annan utvecklingsaxel är rv 8 i Jakobstadsregionen och i Sydösterbotten. Scenariet med närcentrum visar vilken regional och jordnära inriktning utvecklingen tar när den globala ekonomiutvecklingen vittrar sönder, och klimatförändringen och överlevnadsstrategierna i omgivningen blir viktiga faktorer. Befolkningen koncentreras inte längre enbart till städerna, utan också boende på landsbygden med dess odlingsmöjligheter lockar människorna att bosätta sig i byarna i å- och älvdalarna. Av scenariemodellerna för regionstrukturen valdes inte bara ett alternativ som grund för landskapets regionstruktur, utan man valde sådana utvecklingsfaktorer och redan synliga tendenser som bäst stödjer den utveckling man vill uppnå. Scenariernas uppgift är att fungera som backspeglar, i vilka man kan reflektera olika utvecklingstrender och -hot för att kunna undvika eventuella negativa konsekvenser. Den eftersträvade regionstrukturen för Österbotten tar fasta på livskraftiga stadsregioner, välfungerande kommunikationer och å- och älvdalarna med dess jordbruksområden och -näringar. Utvecklingen av regionstrukturen baserar sig på följande element: Ett nätverk med tre olika centra: 1) Vasaregionen består av Vasaregionen och Kyroland. Universitetsstaden Vasa, som är regionens centrum, är också Österbottens landskapscentrum och fungerar som landskapets motor. Vasas ställning som landskapets motor framhävs också av dess ställning i Kvarkensamarbetet och Östersjösamarbetet. Vasaregionen är dessutom landskapets naturliga geografiska centrum. 2) Jakobstadsregionen är landskapets norra regioncentrum, vars starka sidor är en mångsidig industri och goda trafikförbindelser. 3) Regioncentrat som bildas av de tre städerna i Sydösterbotten baserar sig på ett omfattande samarbete, kemisk och mekanisk träförädling samt växthusodling. Älvdalarna bildar stommen i regionstrukturen. Stads-, kommun- och byacentra placerar sig till älv- och åmynningarna och längs med stränderna och bildar utvecklingszoner, med ett täckande trafiknät och goda förbindelser internationellt och till resten av Finland. nternationella utvecklingszoner är områden som från Atlanten och via Kvarken riktar sig mot Ryssland och Baltikum. Världsarvsområdet i Kvarken bildar ett nationellt och internationellt viktigt natur- och turismområde, där turismutbudet i landskapet och utvecklingsmöjligheterna kan skapa nätverk. Den mångsidiga näringsstrukturen och energiproduktionen skapar dessutom starka utvecklingsförutsättningar för landskapet Österbotten. Den mångsidiga näringsstrukturens hörnstenar utgörs av den internationella industrin (elektronik- och elindustri, metalloch maskinverkstad, plast, båtbranschen), livskraftigt företagande och utveckling av alternativa energiformer. Även jordbruket har tack vare sin mångsidighet en stark ställning i Österbotten. Särskilt växthusodlingen har breddat den traditionella jordbruksproduktionen. Bakgrundsutredningarna har samlats i avsnitt 2.13. 21 (121)

ÖSTERBOTTENS LANDSKAPSPLAN Scenario: Eftersträvad regionstruktur 2030 (hela Österbotten) 22 (121)

2.2 Kommersiell service Nätverket av kommersiella tjänster är i genomsnitt mer täckande i Österbotten än på annat håll i landet, vilket innebär att det i kommuncentra och även i olika bostadsområden i städerna finns ett relativt gott utbud av detaljhandelsaffärer. Detta betyder också att stora köpcentrum inte vuxit upp utanför samhällsstrukturen. Följande utvecklingstrender är klart synliga i detaljhandelns struktur i Österbotten: stormarknaderna strävar efter att samlas till marknadsområden där befolkningsunderlaget förväntas vara tillräckligt. Dessa projekt koncentreras till Vasa och Jakobstad. vissa stormarknaders utvecklingsstrategier ingår att placera attraktiva specialbutiker i anslutning till "ankarenheten". Servicen i kommuncentra är alltjämt relativt bra. kommuncentra där köpkraften är större förnyas dagligvaruhandelns butiksnät fortfarande. Specialhandeln koncentreras till områden med stora ytor, i allt större enheter. Utrymmeskrävande affärer söker sig till utkanten av städerna, intill goda trafikförbindelser. Vasa strävar denna handel att koncentrera sig enligt det s.k. retail park-konceptet. Man bör därför fästa särskild vikt vid att utveckla stadskärnan i Vasa och Jakobstad. Stadskärnan kan göras konkurrenskraftigare t.ex. genom att satsa på parkeringsplatser i centrum. Utredningarna om lokaliseringen av kommersiella och logistiska tjänster i Vasa- och Jakobstadsregionen (som blev klara år 2002) visar att kommersiell service bör styras nära stads- och kommuncentra där den potentiella köpkraften finns. För att förbereda sig på utbyggnaden av den utrymmeskrävande handeln bör man anvisa den områden i närheten av goda trafikförbindelser och annan befintlig samhällsstruktur. Handeln och köpkraften har utvecklats i en snabbare takt än utredningarna förutspådde, och trycket på att lokalisera affärer utanför centrum har ökat. Därmed har också behovet av att uppdatera utredningarna och att uppgöra en etapplan blivit påtagligare. Bakgrundsutredningarna har samlats i avsnitt 2.13. 2.3 Befolkning och boende Befolkningsfördelning nvånarantalet i landskapet Österbotten var 174 987 invånare i slutet av år 2007 (175 185 i mars 2008). Folktätheten var 22,5 inv./km², alltså lite högre än i genomsnitt i Finland (17,4 inv./km²). nvånarna fördelade sig regionvis enligt följande (Källa: Statistikcentralen 2007): - Kyroland 17 377 - Vasaregionen 90 372 - Sydösterbotten 18 317 - Jakobstadsregionen 48 921 Enligt Statistikcentralens uppgifter växte befolkningsmängden i Österbotten totalt med 663 personer under åren 1990 2003, men under senare hälften av 1990-talet sjönk befolkningsmängden. Under perioden 1990 2003 var Vasaregionen och Jakobstadsregionen växande. Befolkningen har minskat mest i Sydösterbotten. Vid millennieskiftet bröts den nedåtgående trenden för befolkningsmängden i landskapet, och för tillfället ökar befolkningsmängden sakta men säkert. Tillväxten är tydligast i Vasaregionen. Också i Kyroland har befolkningsutvecklingen varit positiv. Sydösterbotten minskar befolkningen alltjämt med undantag av Närpes, där utvecklingen är positiv. Av landskapets invånare talar 51,5 % svenska och 45,7 % finska som modersmål. nvånarna med något annat språk som modersmål utgör 2,9 % av den totala befolkningsmängden i landskapet. Språkfördelningen i de olika ekonomiska regionerna ser ut på följande sätt (Källa: Statistikcentralen 2007): - Kyroland: finska 98,5 %, svenska 1,0 % och övriga språk 0,5 % - Vasaregionen: finska 52,4 %, svenska 43,8 % och övriga språk 3,8 % - Sydösterbotten: finska 25,3 %, svenska 71,6 % och övriga språk 3,1 % - Jakobstadsregionen: finska 22,1 %, svenska 76,0 % och övriga språk 1,9 % 23 (121)

Prognos för befolkningsutveckling till år 2030 Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos (2007) förutspås Finlands befolkningsmängd öka fram till år 2040. Under denna period antas invånarantalet i Österbotten öka med ca 10 000 personer. Österbottens förbund har låtit utföra tre utredningar om prognoser för landskapets befolkningsmängd och bosättningsstruktur fram till år 2030. Prognoserna anknyter till utarbetandet av Österbottens förbunds samhällsstrukturplaner och de tjänar som bakgrundsmaterial speciellt vid planering av trafiknätet och markanvändningen. - Mikkonen, Kauko. Suupohjan rannikkoseutu 2030. Väestön ja asutusrakenteen kehitysennusteet. Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 102. Vasa, 2003. - Mikkonen, Kauko. Jakobstadsregionen 2030. Utvecklingsprognoserna för befolkning och bebyggelsestruktur. Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 85. Vasa, 2001. - Mikkonen, Kauko. Vaasanseutu 2030. Väestön ja asutusrakenteen kehitysennusteet. Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 45. Vasa, 1999. Enligt utredningen minskar befolkningen på den glest bosatta landsbygden i Vasaregionen (inkluderar Kyroland) och Jakobstadsregionen, och befolkningen koncentreras till decentraliserade tätorter. Vasaregionen ser bosättningsstrukturens utveckling ut att leda till en s.k. koncentrerad modell. Prognosen för hela Vasaregionen är att den hör till de områden som har en positiv utveckling av befolkningsmängden. Ökningen kanaliseras närmast till Vasa och Korsholm. Vasas inflytande märks på ett brett område. Speciellt i de närliggande pendlingsområdena och i förmedlingskommunerna har även andra tätorter än centraltätorterna förutsättningar att utvecklas. Växelverkan syns bl.a. i det att ca hälften av den sysselsatta arbetskraften i Korsholm pendlar dagligen till arbetsplatsen i Vasa. Jakobstadsregionen verkar bosättningsstrukturens utveckling leda till en s.k. decentraliserad modell. Speciellt tätorterna i Jakobstads närpendlingsområde utvecklas gynnsamt. Jakobstadsregionen bildar Jakobstad och Larsmo ett område med rik växelverkan och mångahanda samarbete. Växelverkan märks t.ex. i det att nästan hälften av den sysselsatta arbetskraften i Larsmo pendlar dagligen till arbetsplatsen i Jakobstad. både Vasaregionen och Jakobstadsregionen blir tätortsnätet i pendlingsområdenas yttre zoner glesare och centraltätorterna hotas av befolkningsminskning. Sydösterbotten har befolkningsmängden sedan mitten av 1980-talet minskat i jämn takt. Enligt prognosen kommer befolkningen att fortsätta minska. Avståndet begränsar trafiken till Vasa när det gäller arbete och ärenden. Jämför man med Vasa, placerar sig Sydösterbotten utanför det yttersta pendlingsområdet (55 60 km). åldersstrukturen för Närpes och Kristinestad är dessutom andelen 65- åringar och äldre betydligt större än genomsnittet i Österbotten och resten av landet. En stark immigration har ändå de senaste åren förändrat utvecklingen i Närpes. Befolkningen i Sydösterbotten minskar på landsbygdens glesbygdsområden och koncentreras till tätorterna, som blir allt färre. På samma sätt som i Jakobstadsregionen verkar bosättningsstrukturens utveckling i Sydösterbotten leda till en s.k. decentraliserad modell. När befolkningsunderlaget i landsortscentrumen minskar, blir tätortsnätet glesare och förr eller senare hotas även centraltätorterna av befolkningsminskning. Tätortsutvecklingen i regionen ligger efter utvecklingen i resten av landet och den framskrider långsammare än i resten av landet i genomsnitt. 24 (121)

Befolkningsprognos i de ekonomiska regionerna för åren 2010 och 2030 / Mikkonen som jämförelse med Statistikcentralens befolkningsprognoser. 2004 1) 2010 2) 2010 3) 2010 4) 2030 2) 2030 3) 2030 4) Vasaregionen 106 093 109 535 106 341 106 508 109950 107 822 108 014 (inkl. Kyroland) Sydösterbotten 18 794 18050 17 687 18 050 16240 15 616 16 586 Jakobstadsregionen 48 548 47 900 47 992 49 078 46600 47 732 54 142 Totalt 173 435 175 485 172 020 173 636 172790 171 170 178 742 1) Statistikcentralen 2) Mikkonen, Kauko. Suupohjan rannikkoseutu 2030. Väestön ja asutusrakenteen kehitysennusteet. Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 102. Vasa, 2003. Mikkonen, Kauko. Jakobstadsregionen 2030. Utvecklingsprognoserna för befolkning och bebyggelsestruktur. Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 85. Vasa, 2001. Mikkonen, Kauko. Vaasanseutu 2030. Väestön ja asutusrakenteen kehitysennusteet. Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 45. Vasa, 1999. 3) Österbottens förbund. Statistiköversikt 2004, landskapet Österbotten. (Trendkalkyl, kalkylen inkl. flyttningsrörelsen) 4) Österbottens förbund. Statistiköversikt 2004, landskapet Österbotten. (Självförsörjningskalkyl, som visar befolkningsutvecklingen exkl. flyttningsrörelsen) Befolkningsutvecklingen har varit positivare än vad som uppskattades i de befolkningsprognoser som gjordes åren 2001 2004 och som utgjorde underlag för planläggningen. Det betyder att kalkylerna i landskapsplanen kan infrias före målåret 2030. slutet av år 2007 hade landskapet Österbotten 174 987 invånare, och befolkningsökningen jämfört med år 2006 var 776 personer. Enligt Statistikcentralens prognoser från år 2007 är befolkningsökningen alltjämt positiv, och år 2030 förväntas landskapet Österbotten ha 184 048 invånare. Tillväxten går i den riktning som ovan nämnda utredningar visar, dvs. ökningen är störst i Vasaregionen, 722 personer. Också Jakobstadsregionen (164 personer) och Kyroland (24 personer) växer, men ökningen är jämnare. Sydösterbotten har befolkningsutvecklingen varit negativ och invånarantalet har minskat med 134 personer. Statistikcentralens befolkningsprognos (2007) för åren 2015-2030 Tilastokeskuksen väestöennuste (2007) vuosille 2015-2030 Ekonomiska regioner - Seutukunnat 2006*) 2015 2020 2030 Kyrönmaa - Kyroland 17353 17728 18022 18291 Vaasan seutu - Vasaregionen 89650 93575 95447 98030 Sydösterbotten -Suupohjan rannikkoseutu 18451 17123 16623 15925 Jakobstadregionen - Pietarsaaren seutu 48757 49988 50686 51802 ÖSTERBOTTEN - POHJANMAA 174 211 178 414 180 778 184 048 *) Officiell folkmängd 2006 / Lopulliset tiedot vuodelta 2006 2.4 Arbetsplatser, utbildning och näringar Sysselsättningssituationen i landskapet är bättre än i resten av landet i genomsnitt. År 2007 var arbetslöshetsprocenten i Österbotten 5,5 % och i hela landet 8,2 %. Arbetslöshetsprocenten i de ekonomiska regionerna: Kyroland 5,3 %, Vasaregionen 5,9 %, Sydösterbotten 4,1 % och Jakobstad 5,3 %. (Statistikcentralen 2007.) Utbildningsnivån och -mängden i landskapet har varierat i de olika ekonomiska regionerna och i olika ålders- och språkgrupper. Befolkningens utbildningsnivå motsvarar nästan landets medeltal: i slutet av år 2006 hade 62,0 % av de som fyllt 15 år avlagt examen, 37,6 % hade mellanstadieutbildning och 24,4 % hade avlagt en examen inom högre utbildning. de ekonomiska regionerna fördelas procenttalen enligt följande (Statistikcentralen 2006): - Andelen som avlagt examen var i Kyroland 59,0 %, i Vasaregionen 66,2 %, i Sydösterbotten 53,7 % och i Jakobstadsregionen 58,4 %. - Andelen som avlagt mellanstadieutbildning var i Kyroland 38,9 %, i Vasaregionen 37,6 %, i Sydösterbotten 35,9 % och i Jakobstadsregionen 37,7 %. - Andelen som avlagt examen inom högre utbildning var i Kyroland 20,1 %, i Vasaregionen 28,6 %, i Sydösterbotten 17,8 % och i Jakobstadsregionen 20,7 %. 25 (121)

Österbottens utbildningssystem på universitets- och yrkeshögskolenivå är välutbyggt. Landskapet har mångsidiga utbildningsanstalter, yrkeshögskolor och vetenskapshögskolor, bland dessa ett självständigt universitet samt en ökande forskningsverksamhet som garanterar utbildnings-, fortbildnings-, forskningsoch utvecklingsmöjligheter. Landskapets näringsstruktur är mångsidig och i Österbotten finns en livskraftig företagartradition. Bland landskapets viktigaste starka sidor finns internationalisering, kompetens och specialisering inom näringarna. Landskapet Österbotten är en industriregion. Förädlingsverksamheten sysselsätter en knapp tredjedel av arbetskraften. De viktigaste branscherna inom industriproduktionen är pappers- och massaindustri samt tillverkning av maskiner och anläggningar, eltekniska anordningar och metallprodukter. Andra viktiga branscher i landskapet är energi, båtbyggnad och mekanisk träförädling. städerna finns stora internationellt konkurrenskraftiga företag inom kemi-, metall-, elektronik- och skogsindustri. samtliga kommuner finns små och medelstora industriföretag. Jordbruk, skogsbruk och fiske sysselsätter 8 % av arbetskraften. Spannmålsodlingen är koncentrerad till Kyroland, där man får landets bästa spannmålsskördar både till kvantitet och till kvalitet. Potatis odlas i omfattande skala i Lappfjärds ådal och i Nykarleby. Svinuppfödning finns i Kyroland. Vid sidan av traditionell spannmålsodling och mjölkproduktion har man också koncentrerat sig på växtodling och växthusodling. Växthusodlingen är koncentrerad till Korsnäs och Närpes. Även om åkerarealerna för ekologisk odling ännu är relativt små (8 % av den totala åkerarealen år 2004), är Österbotten ändå den region i Finland som har mest ekologisk odling. Pälsdjursuppfödningen är en viktig näringsgren i Österbotten och dess produktion utgör ca 70 % av pälsskinnsproduktionen i Finland. Servicenäringarna sysselsätter drygt hälften av arbetskraften. Landskapets huvudstad Vasa är centrum för den statliga och kommunala regionförvaltningen och Västra Finland är ett viktigt centrum för handel och service. Kultur- och fritidsutbudet är koncentrerat framför allt till de största städerna. Turismen stöder sig på Kvarkens båttrafik, flygtrafiken, riksväg 8 och på skärgårdens växande småbåtstrafik främst i Kvarkens världsnaturarvsområde. 2.5 Trafiken Den nuvarande situationen Huvudtrafiklederna som förenar landskapet med resten av landet och med Europa är E8 (rv 8) i riktningen nord-syd och E12 (rv 3) i riktningen väst-öst. Riksväg 3, som hör till TEN-nätverket, och riksvägarna 16/18 och 19 förenar landskapet med de inre delarna av landet och med huvudstadsregionen. tillägg är också stamvägarna 67 och 68 till hamnarna i Kaskö och Jakobstad logistiskt viktiga. Landsvägnätet i Österbotten är logistiskt sett mycket viktigt. Bannätets betydelse för både gods- och passagerartrafiken är viktig speciellt i landskapets norra del. Finlands huvudbana, den österbottniska banan, går genom Nykarleby, Pedersöre och Kronoby och möjliggör fungerande och snabba tågförbindelser söderut och norrut från Bennäs station. Från Vasa finns tågförbindelse till Helsingfors via Seinäjoki. Bansträckan mellan Vasa och Seinäjoki kommer att elektrifieras (den trafikpolitiska redogörelsen 2008) inom år 2011, vilket möjliggör snabba direkta tågförbindelser från Vasa till Helsingfors. Vasabanan är primärt en bana för passagerartrafik och har ca 350 000 resenärer om året. Den oelektrifierade bansträckan från Seinäjoki till Kaskö fungerar endast som godstrafikbana. År 2006 transporterades ca 800 000 ton gods på banan. dag transporterar man gods till M-Reals fabrik och Kaskö hamn längs banan. Flygtrafiken har en viktig roll när det gäller internationella förbindelser. landskapet finns två flygplatser i Vasa och Kronoby, som hör till TEN-nätverket för flygplatser. Vasa flygplats är internationell och har direkta reguljärflyg till Stockholm och därifrån vidare till övriga Europa. Passagerarmängderna är numera på uppgång och år 2007 steg de till närmare 322 000 passagerare. Flygfrakttransporterna till och från Vasa flygfält ökar också hela tiden och många av regionens företag är beroende av dem. Kronoby flygplats, som har ca 96 000 passagerare per år, tjänar utöver Jakobstadsregionen också Karlebyregionen. Landskapet har fyra djuphamnar, som är belägna i Kristinestad, Kaskö, Vasa och Jakobstad. Hamnarna är av betydelse för såväl den internationella godstrafiken som passagerartrafiken. Passagerartrafiken sker närmast från Vasa hamn (drygt 81 000 resenärer per år), medan de övriga hamnarna klart är koncentrerade på godstrafik. År 2006 var utrikesgodstrafiken i de fyra djuphamnarna enligt följande: Kristinestad ca 550 000 ton, Kaskö knappa 1 920 000 ton, Jakobstad dryga 1 480 000 ton och Vasa 26 (121)