Standardisering och kvalitetssäkring av ett grafiskt arbetsflöde C H R I S T I A N E N G S T R Ö M

Standardisering och kvalitetssäkring av ett grafiskt arbetsflöde C H R I S T I A N E N G S T R Ö M Examensarbete Stockholm, Sverige 2007

Standardisering och kvalitetssäkring av ett grafiskt arbetsflöde C H R I S T I A N E N G S T R Ö M Examensarbete i medieteknik om 20 poäng vid Programmet för medieteknik Kungliga Tekniska Högskolan år 2007 Handledare på CSC var Christer Lie Examinator var Nils Enlund TRITA-CSC-E 2007:030 ISRN-KTH/CSC/E--07/030--SE ISSN-1653-5715 Kungliga tekniska högskolan Skolan för datavetenskap och kommunikation KTH CSC 100 44 Stockholm URL: www.csc.kth.se

Standardisering och kvalitetssäkring av ett grafiskt arbetsflöde Sammanfattning Syftet med detta examensarbete har varit att förbättra kvaliteten i ett grafiskt arbetsflöde på ett större företags inhousebyrå, Vattenfall Comservices. Områden som bild- och färghantering samt skapande av PDF för inlämning av trycksaker behandlas. I den grafiska branschen råder det generellt sett många oklarheter om dessa ämnen, så också på detta företag. En del av problemet var att det saknades rutiner för färghantering och skapande av PDF för tryckinlämning, vilket innebar att de anställda alla arbetade på olika sätt, med kvalitetsbrister som följd. Det fanns ett stort behov av standardisering. Genom att kalibrera skärmarna och skapa ett system med förinställningar för skapande av trycksaker förbättrades kvaliteten i dessa markant. Systemet använde tryckeriets inställningar och ICC-profiler, där övergången till CMYK skedde i samband med att själva PDF-filen skapades. Användandet av så kallad Preflight och PDF/X-standard bidrog också till att minimera antalet fel hos PDF-dokumenten. Standardization and quality assurance of a graphic workflow Abstract The aim of this Master s project has been to improve the quality in a graphic workflow at an inhouse agency at a larger corporation, Vattenfall Comservices. Areas such as image and color management, as well as the creation of PDF documents for printing, are covered. There are many unclear points regarding these subjects in the graphic industry today, and this is also the case at this company. A part of the problem there was the fact that there was a lack of routines for color management and PDF creation for printing. This issue led to that the employees all worked in different ways, with deficiency in quality as a result. There was a large demand for standardization. By calibrating the monitors and creating a system of presets for the creation of print material, the quality of that material was noticeably improved. The system used the printer s settings and ICC-profiler, where the transfer to CMYK was done at the moment when the PDF-file was created. The use of a so called Preflight, and a PDF/X-standard, contributed to a decrease in the numbers of errors in the PDF-documents. (The Master s thesis is only available in Swedish.)

Förord Detta examensarbete har gjorts vid CSC, KTH inom ämnet medieteknik med inriktning mot tryckt kommunikation. Examensarbetet utfördes till stor del på plats på Vattenfall ComServices i Råcksta, Stockholm. Jag vill tacka båda mina handledare, Ulf Andersson på ComServices, och Christer Lie på CSC, för deras hjälp som gjorde detta examensarbete möjligt. Jag vill också tacka alla personer på Vattenfall som har ställt upp på intervjuer, observationer och tester. Framförallt vill jag tacka Jonas Mases och Karin Röstin på ComServices för att de ställt upp som testpersoner och bollplank för idéer under en längre tid.

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1 Bakgrund PDF och färghantering i den grafiska branschen... 1 1.2 Företaget En inhousebyrå i ett stort företag... 2 1.3 Problemet Bristande kvalitetssäkring... 2 1.4 Mål och syfte... 3 1.5 Avgränsningar... 3 1.6 Målgrupp... 3 2. Metod... 4 2.1 Upplägg... 4 Intervjuer och observationer... 4 2.2 Reliabilitet och validitet... 5 3. Teori... 6 3.1 Färg och människan... 6 Vad är färg... 6 Simultankontrast och kromatisk anpassning... 7 Metameri... 7 3.2 Färg och hårdvara... 8 RGB... 8 CMYK... 8 Färgrymd... 8 Färgtemperatur... 8 Betraktningsförhållanden... 9 3.3 Färghantering... 9 ICC och dess fyra komponenter... 9 Kalibrering av bildskärmar... 11 3.4 PDF och PostScript... 13 PDF/X... 14 3.5 Grafiskt arbetsflöde... 15 4. Nulägesanalys... 17 4.1 Översikt av arbetsflödet på Form... 17 4.2 Intervjuer och observationer- Vattenfall ComServices... 17 Bildmaterial... 18 Bild och färghantering... 18 Layout och original...18 Provtryck... 19

Filhantering och lagring... 19 4.3 Intervjuer med tryckerier och mediebyrå... 20 Sammanställning av resultat... 21 4.4 Intervjuer med kunder...22 4.5 Slutsatser av analysdelen...23 Bildmaterial... 23 Bild och färghantering... 23 Layout och original...23 Provtryck och tryck...23 Filhantering... 24 Tryckerier och mediebyrå... 24 Kunder... 24 5. Genomförande... 25 5.1 Experiment på testdator...25 5.2 Test i verkligheten... 26 5.3 Implementering och utbildning... 27 6. Resultat och slutsatser... 28 7. Rekommendationer... 29 8. Litteraturlista... 30 9. Bilagor... 31 Bilaga 1. Frågor Anställda...32 Bilaga 2. Frågor Tryckerier...36 Bilaga 3. Frågor Kunder... 38 Bilaga 4. Lathund för grafisk produktion Vattenfall ComServices... 39

1. Inledning I detta kapitel förklaras bakgrunden till examensarbetet tillsammans med en kort introduktion av företaget och själva problemet. Vidare presenteras även mål och syfte samt avgränsningar och målgrupp. 1.1 Bakgrund PDF och färghantering i den grafiska branschen Adobe PDF är en allt mer utbredd dokumentstandard. PDF står för Portable Document Format, och är en standard för utbyte av information. Det är ett öppet format som kan användas på många olika plattformar. (Adobe, 2006) Det som troligen har gjort standarden så populär är att det är gratis att läsa dokumenten, medan programvaran för att skapa PDF-dokument emellertid kostar pengar. Programvaran för att läsa dokumenten kallas Acrobat Reader, och för att skapa dem används ett program som kallas Adobe Acrobat, eller Adobe Acrobat Professional. PDF-dokument används för att skicka information för kontorsbruk och korrektur, men har nu blivit allt mer vanligt som medium för inlämning av trycksaker. Det är enkelt att skapa en PDF, vilket innebär att allt fler använder det som ett smidigt sätt att lämna in tryckfärdiga dokument. Problemet med att det lätt går att skapa ett sådant dokument innebär att de som gör det inte behöver ha så mycket kunskap om prepress 1, varför fel lätt kan uppstå med det material som levereras till tryckerierna. En majoritet av de elektroniska filerna som tryckeriernas prepressavdelningar tar emot har problem som förhindrar dem från att smidigt kunna hanteras i produktionen. (Shaffer, 2006) Vanliga fel med PDF-filer för tryck är exempelvis att teckensnitten saknas, att bilderna är lågupplösta, att färgrymden är fel eller att hänsyn inte har tagits till utfall (Björkenstam, 2005, Intervjuer tryckerier, 2006). Att färgrymden är fel leder till ett annat vanligt problem i den grafiska branschen, färghantering. Ett foto eller en inskannad bild är ofta i RGB 2, men måste innan den ska tryckas konverteras till CMYK 3. Detta kan ske på lite olika sätt, vid olika tillfällen, med en rad olika fördelar och nackdelar. Generellt sett råder det fortfarande oklarheter i branschen om när och hur detta bör göras. Det finns inga absoluta sanningar, och olika lösningar passar olika företag, men det är viktigt att företaget har analyserat sitt arbetsflöde så att bra beslut kan tas rörande färghanteringen. (Fraser et al., 2005) För tryckanpassning med hjälp av färghanteringen används något som kallas ICC-profiler, som beskriver hur konverteringen ska ske mellan RGB och CMYK, eller mellan olika enheter. Det kan enkelt förklaras som att ICC-profilerna beskriver vilka färger som egentligen menas med de olika RGB och CMYK värdena. (Fraser et al., 2005) Detta kommer att behandlas närmare senare i rapporten. Ett problem är att användandet av och kännedomen om dessa ICC-profiler är mycket varierande, både bland etablerade tryckerier och bland marknadsavdelningar. Det råder generellt sett många oklarheter i den grafiska branschen, med otydlighet om vem som gör vad. 1 Med prepress menas det arbete som sker med en trycksak innan själva tryckningen. 2 RGB står för Rött Grönt och Blått 3 CMYK står för Cyan Magenta Yellow och black 1

1.2 Företaget En inhousebyrå i ett stort företag Vattenfall är ett av Europas största elföretag med omkring 33 000 anställda, med verksamhet i Sverige, Finland, Danmark, Tyskland och Polen. De har cirka 4,9 miljoner elkunder och omsätter ca 113 miljarder kr. Staten är hundraprocentig ägare. (Vattenfall.se, 2006) Vattenfalls avdelning för HR & Communication heter ComServices, och omfattar ett 50-tal medarbetare. De har kontakt med olika tryckerier, reklambyråer och fotografer, och tillhandahåller Vattenfall Norden med olika mediatjänster. Den avdelning som arbetar med dessa trycksaker kallas för Form, och består av projektledare, produktionsledare, AD 4 och Originalare. Trycksakerna kan vara platsannonser i dagspress, reklam i studentkataloger, årsredovisningar, interntidningar, affischer, rollupper 5 till mässor, utskick med mera. (Andersson, 2006) Företagets arbetsflöde kommer att beskrivas närmare senare i rapporten. 1.3 Problemet Bristande kvalitetssäkring Vattenfall ComServices har vissa problem med sitt grafiska arbetsflöde, vilket orsakar onödiga tid- och kvalitetsförluster. Det saknas kontroll över färghanteringen, vilket visar sig genom varierande färg- och bildkvalitet hos trycksakerna. Det saknas också en standard för skapandet av PDF-dokument, vilket innebär att dessa skapas olika beroende på vem som gör dem. Eftersom det ofta är tidspress under jobben kan detta också innebära att samma person kan göra olika fel beroende på stress. Detta kan exempelvis visa sig genom att lågupplösta bilder trycks i stora upplagor. Ett annat problem är att det saknas rutiner för hur dokumenten ska sparas, vilket ger upphov till problem då kunder vill återanvända bilder och dokument. Det råder också oklarheter om vem som ska göra vad när det kommer till bildhanteringen, och när det är lämpligt att övergå till CMYK, samt hur detta ska ske på bästa sätt. En del av problemet är den allmänt stora osäkerheten i den grafiska branschen vad gällande PDF och färghantering, vilket kräver en tydlig kommunikation med olika samarbetspartners och tryckerier. För att komma tillrätta med dessa problem måste följande frågeställning besvaras: Hur kan Vattenfall ComServices trycksaker kvalitetssäkras i bästa möjliga mån utefter de förutsättningar som finns? Följande frågor måste då besvaras: Hur arbetar Vattenfall ComServices idag? Hur arbetar de tryckerier Vattenfall ComServices har kontakt med? Vilka problem upplever Vattenfalls kunder? Vem gör vad i arbetsflödet? Vilka exakta problem finns med PDF-hanteringen på ComServices? Hur bör bild och färghanteringen inom PDF-hanteringen ske? (Med hänsyn till upplösning, färgrymder, ICC-profil, skärmkalibrering, konverteringar med mera) 4 AD betyder ArtDirector, och är ofta en person som arbetar med skisser och design. 5 En rollupp är en större affisch som rullas ut. 2

1.4 Mål och syfte Syftet med examensarbetet är att skapa ett tydligare och effektivare grafiskt arbetsflöde, med en god kommunikation mellan Vattenfall och dess grafiska samarbetspartners. På så sätt undviks missförstånd och onödiga kvalitetsförluster, vilket innebär ett pålitligare, kostnadseffektivare och mer tidsbesparande produktionsflöde. Målet består av tre delar: Dels ska en kvalitetssäkring av arbetsflödet på medarbetarnas datorer genomföras, där PDF och färghanteringen i så stor utsträckning som möjligt standardiseras och automatiseras. Utöver detta är ett delmål att en utbildande genomgång också utförs på arbetsplatsen, så att personalen kan introduceras till det nya sättet att arbeta på. För att säkerställa att det kvalitetssäkrade arbetssättet också i fortsättningen efterlevs, är målet slutligen även att komma med rekommendationer till Vattenfall ComService för ett tydligare definierat grafiskt arbetsflöde. Detta är tänkt att presenteras som en lathund/checklista som behandlar frågor rörande konverteringar, programvara, upplösningar och färghantering. 1.5 Avgränsningar Vattenfalls inhousebyrå har ett stort grafiskt arbetsflöde med trycksaker och webpublikationer, där det förutom en rad olika externa tryckerier också ingår andra grafiska samarbetspartners som en mediebyrå och fotografer. Examensarbetet kartlägger hela detta arbetsflöde, men har på grund av begränsade resurser inte ambitionen att kvalitetssäkra hela arbetsflödet, utan behandlar i synnerhet kvalitetssäkring och standardisering av den delen av ComServices grafiska arbetsflöde som rör tryckproduktioner och färghantering. Huvudinriktningen är kvalitetssäkring och färghantering, där ett PDF-arbetsflöde utgör ett verktyg snarare än ett huvudsyfte. Examensarbetets fokus har inte varit att utföra experiment för att testa nyansskillnader om vilka detaljinställningar som är bäst, utan att förbättra ett icke tillfredställande grafiskt arbetsflöde så att det fungerar i praktiken. ComService har också ett enklare internt tryckeri, som inte tas med i kvalitetssäkringen. Anledningen till detta är att detta interna tryckeri mest används för enklare interna produktioner i mindre upplagor, och examensarbetet har koncentrerats till att lösa de problem som är av störst vikt. Även om det är färghantering och kvalitetskontroll som utgör huvuddelen är det ofrånkomligt att andra delar av det grafiska arbetsflödet behandlas för att läsaren ska kunna få en övergripande bild. Det har tidigare skrivits examensarbeten vid KTH om färghantering för fotografer likväl som PDF-arbetsflöden för tryckerier, men detta arbete undersöker hur färghantering och PDFarbetsflöden kan användas för att skapa ett effektivt och kvalitetssäkrat grafiskt arbetsflöde på en större marknadsavdelning/inhousebyrå. 1.6 Målgrupp Rapporten är skriven på ett nästan populärvetenskapligt sätt för att passa målgruppen, som är anställda vid Vattenfall ComServices, där många saknar teknisk bakgrund. Den ska dock också kunna läsas av studenter på KTH inom de högre årskurserna som är intresserade av ämnesområdet, samt av ingenjörer som är verksamma inom medieteknik och färghantering. 3

2. Metod Examensarbetet genomfördes genom en rad intervjuer med anställda, kunder och samarbetspartner till Vattenfall ComServices. Med hjälp av den informationen som då samlades in, och en litteraturstudie, togs sedan ett förslag till lösning fram. 2.1 Upplägg Examensarbetet inleddes med en metodkurs där vetenskaplig metodik studerades. Därefter skedde en noggrann planering 6, som sedan uppdaterades utefter examensarbetes gång. Efter planeringen skedde en djupgående inläsning av området, för att ge en god grund inför nulägesanalysen på Vattenfall ComServices. Nulägesanalysen genomfördes sedan på plats genom intervjuer med berörda medarbetare, samt genom studier av deras arbetssätt. Även kunder, samarbetspartners och tryckerier intervjuades för att ge en bra helhetsbild av problemet sett från olika synvinklar. Efter nulägesanalysen analyserades den insamlade informationen, och en lösning utarbetades på en testdator. Därefter implementerades denna testlösning på två stycken testdatorer, där en AD och en originalare testade lösningen under två veckor. Under dessa två veckor skedda många förbättringar som anpassade lösningen till att fungera praktiskt. Även experiment genomfördes. Slutligen implementerades den uppdaterade lösningen på samtliga datorer på avdelningen, och en utbildning genomfördes med den berörda personalen. En lathund skapades också så att arbetssättet skulle kunna fortsätta användas även efter att jag hade lämnat arbetsplatsen. Intervjuer och observationer Totalt intervjuades 30 personer; från chefer, projektledare, originalare, och AD på Vattenfall, till tryckerier, en mediebyrå och en fotograf bland samarbetspartner. Intervjuerna bestod av en rad standardiserade frågor, men var ändå relativt öppna för att samla in de problem som fanns. Nya naturliga följdfrågor dök också upp under intervjutillfället, och varje intervju anpassades under intervjuns gång beroende på personens erfarenheter och kunskapsområden. Andra alternativ hade varit att studera andra system, eller att intervjua experter på området. Eftersom lösningen var för just Vattenfall, bedömde jag att det var viktigast att till fullo förstå helheten av Vattenfalls problem, och valde därför intervjumetoden. Detta innebar att den insamlade informationen var av mer kvalitativ karaktär än kvantitativ, eftersom mycket av informationen varken gick att kvantifiera, eller att studera relationen mellan olika uppsättningar av fakta. (Bell, 2001) Viss insamlad data hade ändå kvantitativ karaktär. Då samma frågor ställdes till alla tryckerier, kunde jag dra slutsatser som åtta av nio tryckerier föredrar att få dokumenten som PDF. Eftersom endast nio tryckerier intervjuades kan dessa svar dock inte generaliseras, utan visar endast hur de tryckerier som Vattenfall samarbetar med arbetar. Eftersom jag ville jämföra hur alla på arbetsplatsen arbetade, och komma till insikt om alla de problem som rörde det grafiska arbetsflödet på avdelningen, gjorde jag bedömningen att urvalet kunde vara samtliga anställda på avdelningen Form 7, det vill säga tio personer. Intervjuerna genomfördes på plats i avskilda samtalsrum, och anonymitet garanterades. Samtidigt förklarades också att syftet med intervjuerna var att komma till rätta med problemet, inte att hitta vem som gjort fel. Detta ledde till att intervjupersonerna delade med sig av sina 6 Se bilaga 5. 7 Den del av marknadsavdelningen där trycksaker skapas, för både internt och externt bruk. 4

erfarenheter på ett öppet sätt. För att komplettera intervjuerna utfördes också observationer av de medarbetare som arbetade med att göra trycksaker, det vill säga sju personer. Observationerna gick ut på att jag under en timme studerade hur de arbetade, samt också kontrollerade hur alla de grafiska programmen var inställda. På så sätt kunde jag studera hur de verkligen arbetade, inte bara hur de sade att de arbetade. Anteckningar fördes på plats under en deltagande observation, där jag bad användaren att göra olika handlingar. En deltagande observation innebär alltid en risk för skevhet i materialet som insamlas, eftersom observatören väljer vad som ska ske. Även icke deltagande observation genomfördes, där användaren själv fick arbeta som vanligt (Bell, 2001). Det är viktigt att ha i åtanke att användaren även då var väl medveten om att han/hon var observerad, och därför kanske inte arbetade helt som vanligt. Bedömningen gjordes också att samtliga tryckerier som Vattenfall ComServices samarbetade med skulle kunna intervjuas. Om avdelningen skulle ha varit större och antalet samarbetspartner fler skulle ett annat urval ha varit nödvändigt, men nu kunde alla intervjuas. Med tryckerierna genomfördes telefonintervjuer, eftersom ett personligt besök på alla tryckerierna inte var möjligt på grund av den begränsade tiden. Fördelen med telefonintervjuer var att anteckningarna kunde ske direkt på datorn, vilket sparade mycket tid då handskrivna anteckningar inte behövde renskrivas, som i fallet med de intervjuer som genomfördes på Vattenfall. Även med mediebyrå och fotograf genomfördes telefonintervjuer. Ett urval av Vattenfalls kunder, fyra stycken, intervjuades blandat med telefon och personliga besök, beroende på tillgänglighet. Anledningen till att just fyra kunder intervjuades var att det var så många jag kunde få att ställa upp, och att jag gjorde bedömningen att det skulle ge en tillräckligt bra bild av hur kundernas synvinkel var. För att jag också skulle få en uppfattning om hur bildhanteringen inom företaget var upplagd, intervjuades ytterligare två personer som arbetade med bildhantering på en närliggande avdelning. Dessa intervjuer genomfördes på deras arbetsplatser. 2.2 Reliabilitet och validitet Den information som samlas in måste alltid kritiskt bedömas, och dess tillförlitlighet ifrågasättas. För att göra detta finns det två mått som bör appliceras, reabilitet och validitet. Reabilitet innebär tillförlitlighet, och är ett mått på hur en informationsinsamling som sker på samma sätt vid olika tillfällen ger samma resultat. Det finns olika sätt att mäta reabiliteten, där ett är test-retest, att samma test används igen, och där man ser om det ger samma svar. (Bell, 2001) Denna metod användes under ett experiment vid bildbedömning, där testpersonerna som var AD, originalare och utomstående fick göra om testet tre dagar senare. Dessutom var det blindtest, där testpersonerna inte visste vilken bild som var skapad med vilka inställningar. Att flera olika personer med olika bakgrund fick göra bedömningen ökade också reabiliteten. Vid intervjuerna och observationerna renskrevs alltid anteckningarna så snart som möjligt eftersom minnesbilden av vad som sagts då var bäst. Någon bandinspelning gjordes dock inte, eftersom detta skulle ha inneburit ett allt för stort material att gå igenom. Validiteten är ett mått på om en fråga mäter det som verkligen ska mätas. För att säkerställa en god validitet diskuterades problemet och frågorna med handledaren på arbetsplatsen. 5

3. Teori I detta kapitel förklaras hur färg uppfattas av såväl människan som datorn, hur färghantering går till samt hur detta fungerar i ett arbetsflöde med PDF. 3.1 Färg och människan Alla har vi kanske någon gång funderat på vad färg är, och om vi menar samma sak som en annan person när vi säger att gräset är grönt. Är grönt samma för dig och mig, och vad är egentligen färg? Dessa grundläggande filosofiska frågor kommer inte att besvaras här, men den kommande läsningen kan i alla fall ge en god inblick i ämnet. Vad är färg Färg uppstår genom en kombination av tre olika delar. Dels har färg att göra med det infallande ljusets egenskaper, och dels med det belysta objektets egenskaper. Men själva färgen skapas i betraktarens hjärna, beroende på vilken våglängd som ljuset har, och en del andra förhållanden. I korthet kan sägas att ljuset av en viss karaktär lyser på ett objekt, som reflekterar en viss del av ljuset till betraktaren, och sedan tolkas detta ljus som en färg. Tänk dig att solen skiner på en gräsmatta en vacker sommardag. Det infallande ljuset består av olika våglängder, där du som människa kan se ett smalt område i det elektromagnetiska spektrat mellan 380 och 700 nm. Detta kallas det synliga spektrumet. Ljus med längre våglängd innehåller fotoner som har lägre energi, och kallas Infrarött, medan ljus med kortare våglängder med fotoner som har högre energi kallas Ultraviolett. Den infraröda (IR) ljuset gör att du känner solens värme mot kinderna, och det ultravioletta (UV) gör att du sakta blir lite brunare. Ett objekts yta fungerar så att det absorberar vissa våglängder, och reflekterar andra. Det ljus som når dina ögon när du ser på den gröna gräsmattan består mestadels av ljus med våglängder som ligger mitt i det synliga spektrumet, medan de flesta fotonerna med lång och kort våglängd absorberas av gräsets ytstruktur. (Fraser et al, 2005) När ljuset med dessa våglängder når ditt öga träffar de först hornhinnan, eller kornea. Det är tvärt emot vad många tror här som ljuset till stor del fokuseras för att samlas i ögats baksida. Det som linsen gör är endast mindre fokuseringsjusteringar, men den fungerar också som ett UV-filter som filtrerar bort dessa skadliga våglängder. Linsen gulnar också när vi blir äldre, vilket innebär en minskad förmåga att se små förändringar i blått och grönt. Förmågan att se rött och magenta påverkas dock knappt. Vår förmåga att urskilja nyanser i gult är alltid relativt dålig, oavsett ålder. När ljuset når baksidan av ögat träffar den näthinnan där det finns två olika sorters receptorer, tappar och stavar. Stavar är ljuskänsliga och är de som används i dåliga ljusförhållanden, medan tappar används i bättre ljusförhållanden för att urskilja färger. Vi har många fler stavar än tappar, som är utspridda över hela näthinnan. På en liten fläck som kallas den gula fläcken finns det dock många fler tappar. Det är också här vi ser skarpast, och det är här som vårt färgseende finns. (Fraser et al, 2005) I utkanten av vårt synfält är det alltså mest ljuskänsliga receptorer. Du kan själv testa detta genom att be en kamrat att föra ett objekt långsamt in i ditt synfält från sidan, och se när du kan bestämma färgen på det. På natten kan du också uppleva att en svagt lysande stjärna försvinner då du ser rakt på den, eftersom du då använder områden på näthinnan som har mest färgkänsliga tappar. Det förklarar också talesättet I mörkret är alla katter grå. Det viktigaste med ögats funktion för färghantering är att det finns tre olika typer av tappar som alla är känsliga för olika typer av våglängder. Vissa är känsliga för ljus med långa vågländer, och mindre känsliga för korta och medium våglängder, andra är känsliga för medium-, och de sista är känsliga för korta våglängder. Dessa kallas för röda, gröna och blå tappar. När du tittar 6

på gräsmattan är det ljus av mellanvåglängd som har nått din näthinnas gula fläck, och din hjärna har lärt sig att tolka detta som grönt. Att det mänskliga ögat är konstruerat för tre färgkanaler har lett till att vi konstruerar monitorer och tryckpressar till att ha tre färger för att skapa alla de andra färgnyanserna. Just grönt gräs och hudtoner är något som vi är mycket känsliga för i tryckta saker, eftersom vi instinktivt vet hur de ska se ut. Om en soffa är lite för röd kan vi inte avgöra det, men om en person är för röd i ansiktet tolkar vi det som om han är ansträngd. (Fraser et al, 2005) Simultankontrast och kromatisk anpassning Simultankontrast innebär att en färg kan se olika ut, i både ljushet och kontrast, beroende på omgivningen. (Fraser et al., 2005) Bilden nedan gör detta tydligt, där man kan se hur samma färg ser olika ut beroende på vilken bakgrund den studeras mot. Figur 1. (Gör sig bäst i färg) Detta är viktigt att tänka på då man frilägger en bild, eftersom bakgrunden då ofta är vit. Om man samtidigt gör justeringar i ljusheten kan bilden sedan bli för ljus när bilden väl placeras bland annan grafik. (Sautermeister, 2005) Kromatisk anpassning innebär att ögat anpassar sig till omgivande belysning, och uppfattar denna som mer neutral. Ett område får ett färgstick av områdets komplementfärg. (Green, 2001). Det är detta som gör att snö kan se blåaktig ut om vi tittar på den inifrån när våra ögon är vana vid det varma glödlampsljuset. Om bildbehandling sker i ett rum med färgade väggar kan därför bildbehandlaren luras att skapa ett färgstick av väggarnas komplementfärg i bilden. Och när man simulerar ett pappers vitpunkt på skärmen är det viktigt att inget vitare syns samtidigt. (Sautermeister, 2005). Metameri Metameri innebär att två färger ser lika ut i ett ljus, medan de sedan ser olika ut i ett annat ljus (Johansson et al, 1998). Detta kan du märka i vissa provrum, där ljuset kan varieras så att du kan vara säker på att kläderna matchar i olika ljus. Metameri inträffar eftersom ögat delar upp allt inkommande ljus mellan de tre tapparna, för att sedan tolka detta som en färg. Två olika färger kan ha olika våglängder, men när de delas upp mellan de tre olika typerna av tappar ser de ut att vara samma färg. Färgen skapas som du kommer ihåg av en blandning av objektets ytegenskaper, det infallande ljuset och betraktaren, och under en annan ljuskälla kan samma objekt visa samma betraktare två olika färger. Metameri är dock något bra. Det är det som gör så att vi kan visa alla färger i en trycksak utan att behöva ha miljontals olika pytsar med tryckfärg. Tack vare metameri räcker det med att blanda några få färger, rött grönt och blått på skärmen, eller cyan magenta gult och svart i tryck. (Fraser et al, 2005) 7

3.2 Färg och hårdvara Nu vet du hur människan uppfattar färg, och det är dags att titta närmare på hur datorer och maskiner ser på färg. Viktigt att komma ihåg är att datorer och maskiner är konstruerade som de är, för att efterlikna vårt sätt att se färger. RGB RGB står för Rött Grönt och Blått, och är en additiv färgrymd 8. Det innebär att om de alla läggs ihop skapas vitt, medan det blir svart om ingen av dessa färger är aktiva. Mängden av de olika färgkanalerna representeras av siffror från 0 till 255. RGB används till att visa färger på skärmar, och är en stor färgrymd som innehåller mycket information. Anledningen att det heter RGB och inte GRB eller BGR är att färgerna listas efter ökande frekvens. Om färgen ska tryckas behövs dock andra färger. CMYK CMYK står för Cyan Magenta Yellow och black. Detta är en subtraktiv färgrymd, vilket innebär att alla färger tillsammans skapar svart, medan ingen färg innebär pappersvitt. Att det heter CMY i den ordningen är för att de motsvarar komplementfärgerna till RGB i den ordningen. Cyan är alltså komplementfärg till rött, magenta till grönt, och gult till blått. Detta kan vara bra att känna till då ett färgstick i en bild ska justeras. Om exempelvis en RGB-bild behöver bli mindre gul kan det vara svårt att intuitivt veta vad som ska göras. Känner man däremot till komplementfärgen blått så kan denna ökas för att ta bort det gula färgsticket. I teorin behövs endast de tre första CMYK-färgerna för att skapa helt svart, men i praktiken behövs även en svart grundfärg. En bilds neutrala delar kan också ersättas med bara en svart grundfärg, vilket innebär att tre färger inte behöver användas, varpå tryckfärg kan sparas. Detta kallas för UCR, eller Under Color Removal. Svart kan också användas för att ersätta en kulörs gråkompoment, vilket innebär att den del av en kulör som lika gärna kan ersättas med svart också gör det. Detta kallas för GCR, Gray Component Replacement, och syftar också till att minska färgmängden och att lättare att få gråbalans i trycket. Det minskar också risken för smetning. (Johansson et al., 1998) Färgrymd Varje enhet, som en skrivare eller en skärm, har en egen färgrymd, som beskriver vilka färger den kan visa. På grund av att människan uppfattar färg på ett sätt som kan liknas vid tre olika färgkanaler är enheterna också konstruerade på detta sätt. Varje enhet har en egen färgrymd, som kan ses som ett koordinatsystem med tre axlar. Eftersom det är tre axlar blir det en rymd i 3D, och dess utsträckning i koordinatsystemet visar vilka färger som kan produceras. Dessa enheter har alltså så kallade enhetsberoende färgrymder, och kan vara i olika former av RGB och CMYK. När en bild, som innehåller en mängd olika färger, ska överföras från en enhet till en annan behövs en enhetsoberoende färgrymd som kan fungera som en tolk. Ett exempel på en sådan är CIELAB. Problemet är att olika enheters färgrymder ser olika ut, och eftersom utsträckningen i koordinatsystemen är olika, kan de visa olika många färger. I nästa kapitel förklaras konverteringen mellan olika enheter närmare. Färgtemperatur När vi talar om temperaturen hos en färg rör det sig ofta om varma respektive kalla färger, där ett orange sken betecknas som varmt, och ett blått som ett kallt. Definitionen av färgtemperaturer har också att göra med temperaturer, nämligen den temperatur som en svart kropp har då den utstrålar ett visst sken. En glödlampa i ett mörkt rum kan sägas vara en svart 8 Se nedan på sidan under kapitlet Färgrymd 8

kropp. Temperaturen mäts i Kelvin, där en låg temperatur runt 2000 K ger ett rödaktigt/orange sken. Om temperaturen ökar till 4000 K blir ljuset mer gulaktigt, medan vitt dagsljus ligger någonstans mellan 5000 K och 7000 K. När temperaturen når 9000 K blir det ett blåaktigt sken. (Fraser et al., 2005) Ett varmt gulaktigt sken har alltså låga Kelvin-tal, och ett kallt sken har höga Kelvin-tal. Färgtemperaturen hos ett ljus är viktigt när vi betraktar bilder. Betraktningsförhållanden Eftersom betraktningsljuset spelar en stor roll för hur vi uppfattar färger är det viktigt att ett sådant väljs med omsorg. D50 är en ISO-rekommendation för betraktningsljus, vilket innebär att en lampa för 5000 K används. Värt att veta är att olika 5000 K-ljuskällor har olika spektrum och producerar lite olika förhållanden. När en utskrift ska granskas bör detta göras i samma ljus varje gång, så att det inte skiftar med solens upp och nedgång. För detta finns det speciella betraktningsskåp, med ett kontrollerat ljus. Det finns inget artificiellt ljus som matchar D50 - spektrumet, utan dessa betraktningsskåp simulerar endast detta. Det bästa är om betraktningsskåpet tillåter att ljusstyrkan varieras, så att denna kan vridas upp när två utskrifter jämförs bredvid varandra, och skruvas ner för att matcha skärmens ljushet då en utskrift jämförs med en bild på skärmen. (Fraser et al., 2005) 3.3 Färghantering När en bild ska följa med genom det grafiska arbetsflödet, från inscanning/fotografering till tryck, finns det ett val att göra. Antingen kan själva värdena på RGB och CMYK bevaras, eller så kan färgerna i bilden bevaras. Att värdena bevaras innebär inte att beskrivningen av själva färgen bevaras, utan endast instruktioner till skärmar och skrivare att producera en färg. Därför kommer färgerna i bilden att skifta mellan olika enheter, som exempelvis skärm, skrivare och tryckpress. Om värdena istället ändras, kommer bilden istället att i bästa möjliga mån behålla sina färger hela vägen. Detta innebär att man valt att arbeta med färghantering. Ett system för färghantering gör två saker. För det första innebär det att RGB och CMYK-värden definieras till att representera en otvetydig färg. Det gör att vi vet vilken specifik färg som värdena representerar. Det andra färghanteringen gör är att den ändrar dessa värden som vi skickar till en monitor, en skrivare eller en tryckpress, så att varje enhet istället producerar samma färg. (Fraser et al., 2005) Färghanteringen ser alltså till så att färgerna bevaras istället för siffrorna. Då en bild ska tryckas måste den göras om från RGB till CMYK, och då måste alltid värdena ändars. Det är då alltid bättre att ha kontroll på denna process än att inte ha det, och då behövs profiler. ICC och dess fyra komponenter Tidigare under slutet av 80-talet fanns det en rad olika grafiska företag som hade färgprofiler för att lösa färghanteringen. Dessa profiler var dock inte kompatibla med varandra, vilket var ett problem. Apple såg detta problem och introducerade år 1993 Colorsync, ett färghanteringssystem för Macintosh. De skapade också Colorsync Consortium, där företag som använde Colorsync var med och utvecklade systemet. Detta blev sedan känt som ICC, International Color Consortium (ICC, 2006). Ett av målen var att utsträcka användandet av profiler till PC-miljön. Ett format definierades som alla kunde använda, och ICC-standarden för användandet av profiler för färghantering hade skapats. (Fraser et al., 2005) 9

Alla system för färghantering består av fyra grundläggande komponenter. När systemet används behöver dock inte operatören känna till alla detaljer om de olika stegen om systemet har automatiserats. PCS PCS står för Profile Connection Space, och innebär att färgen kan få ett otvetydigt numeriskt värde i en enhetsoberoende färgrymd. Exempel på sådana är CIE XYZ och CIE LAB. (Fraser et al., 2005) Med enhetsoberoende menas att färgen inte är beroende av de olika egenskaperna hos en skärm eller en skrivare, utan är helt fristående. PCS kan ses som en gemensam bas mellan de olika enheterna. Profiler Profilen används för att beskriva förhållandet mellan en enhets RGB- och CMYK-värden och den faktiska färgen som dessa beskriver, och definierar CIE XYZ- eller CIE LAB-värden som motsvarar en given uppsättning RGB eller CMYK-värden. Profilerna kan vara i antingen matris eller tabellform, där matriserna är en enklare form som ger mindre filstorlekar. Dessa fungerar dock bara för enheter med enklare tonkurvor, som till exempel skannrar och CRT-monitorer. Skrivare behöver tabellbaserade profiler. (Fraser et al., 2005) CMM CMM står för Color Management Module och kan ses som själva motorn som gör beräkningarna som behövs för att konvertera RGB eller CMYK-värdena. Den använder den data som finns med i profilerna. Eftersom en profil skulle bli alldeles för stor om den innehöll PCS-definitionen för alla möjliga kombinationer av RGB och CMYK-värden används CMM för att beräkna de mellanliggande värdena. (Fraser et al., 2005) Själva konverteringen sker alltså med hjälp av en färghanteringsmotor kallad CMM. Denna konvertering kan ske på olika sätt. Konverteringssätt Varje enhet har ett område med färger som den kan producera. En skräm kan inte visa en klarare blå färg än vad som kan produceras av det blå fosfor som finns i skärmen, och en tryckpress kan inte producera mer gult än vad den gula tryckfärgen är gul. Detta område som en färgrymd kan visa kallas tonomfång (Fraser et al., 2005) Eftersom RGB är en stor färgrymd, som innehåller mer färger än CMYK, måste de färger som ligger utanför den reproducerbara färgrymden ersättas av andra liknande färger. Detta kan göras på fyra olika sätt, med olika egenskaper beroende vilket som väljs. Perceptuellt och mättnad komprimerar tonomfånget, och gör alla färger mindre mättade i källans färgrymd, så att de passar inom målets färgrymd. Relativ och absolut kolorimetriskt konverteringssätt klipper de färger som ligger utanför och väljer en närliggande färg inom det reproducerbara istället. Perceptuell Denna metod är den som försöker bevara helhetsintrycket bäst, genom att ändra alla färger så att de passar i den nya färgrymden. Relativa avstånd mellan kulörer i färgrymden behålls (Johansson et al., 1998). Detta eftersom våra ögon är mycket känsligare för relationen mellan färger än de är för absoluta färgvärden. Detta är ett bra val för bilder som innehåller mycket färger utanför målfärgrymdens tonomfång. Mättnad Mättnadsalternativet prioriterar kraftfulla färger före noggrannhet genom att konvertera mättade förger i källans färgrymd till mättade färger i destinationsfärgrymden. Alternativet är lämpligt för grafik och med mättade gröna, bruna, eller blå färger som exempelvis visar olika höjder eller djup. 10

Relativ kolorimetrisk Detta alternativ tar hänsyn till att våra ögon anpassar sig till vitpunkten hos det vi ser, och konverteringsmetoden anpassar vitt i källan till vitt i destinationen. Sedan konverterar den alla kulörer som ligger inom färgrymden exakt, och flyttar färger som ligger utanför målfärgrymden till det närmaste värdet. Detta är ofta ett bättre val för bilder än perceptuell eftersom det bevarar mer av originaldatan. Om bilden vid perceptuell konvertering förlorar i mättnad och kontrast kan detta vara ett bra alternativ (Johansson et al., 1998). Absolut kolorimetrisk Absolut kolorimetrisk konvertering skiljer sig från relativ genom att den inte anpassar vitt i källans färgrymd till vitt i målets färgrymd. Ett blåstick hos det vita i originalet, som ska reproduceras på ett gulaktigt papper hos målet, kommer att kompenseras med cyan tryckfärg så att det blå bevaras. Detta används mest vid provtryck, då det är viktigt att simulera en tryckprocess och dess vitpunkt på en annan. (Fraser et al., 2005) Kalibrering av bildskärmar Det finns två huvudtyper av teknik för datorskärmar, CRT- Cathode Ray Tube, och LCD- Liquid Crystal Display. CRT är de äldre och större skärmarna, som förut sades vara de som bäst lämpade sig för grafisk produktion. LCD, den plattare varianten, blir dock allt bättre, men trots att det pratats länge om dess genomslag, var det först år 2004 som försäljningen av LCD överträffade försäljningen av CRT. (Huber, 2004) De båda olika typerna av skärmar fungerar på olika sätt, har olika egenskaper, samt olika saker som kan vara bra att känna till. CRT CRT använder sig av en teknik som i grunden är över hundra år gammal och fanns i de första TV-apparaterna. En CRT-monitor är som en förseglad glasflaska utan luft i, en smal hals som breddas ut för att forma en större bas, själva skärmen. Denna skärm är på insidan täckt av en matris med tusentals små fosforpunkter. Dessa fosforpunkter är kemikalier som utstrålar ljus då de träffas av en ström med elektroner. Olika fosfor utstrålar olika ljusfärger, och i varje punkt finns det samlingar av gröna, röda och blå fosfor. Dessa samlingar sitter så nära varandra att det mänskliga ögat uppfattar dem som samma punkt. Tidigare i rapporten står det om varför det är just tre olika färger. I halsen på CRT-skärmen sitter tre separata elektronkanoner, en för varje färg, som sveper över skärmen. Rent tekniskt går det till så att en katod värms av en värmekälla, som då utstrålar elektroner, som sedan riktas till en stråle. Denna stråle dras mot fosforpunkterna genom en positivt laddad anod placerad nära skärmen. När punkterna träffas av elektronstrålen utstrålas ljus. Linje för linje av pixlar sveper kanonen över skärmen och ritar hela bildskärmen, och strålen kommer tillbaka igen innan fosforn hunnit slockna. Om fosforpunkterna hinner slockna innan strålen kommer tillbaka innebär det att vi ser skärmen flimra. Det är individuellt när vi upptäcker detta flimmer, men om strålen hinner komma tillbaka mer än 70 gånger varje sekund, det vill säga 70 Hz, så ser de flesta inget flimmer. Tidigare gjordes CRT-skärmar med en böjd yta, men nu görs de helt platta för att minska reflexer. Förutom reflektion och flimmer bör man när det är dags för inköp av en skärm också fundera över skärpan hos skärmen. Om text i hörnorna får betydligt sämre fokus än text i mitten av skärmen är det troligen en skärm av sämre kvalitet. En annan faktor är rakhet, då både horisontella och vertikala linjer bör vara helt raka. Många billigare skärmar har också distorsion som innebär att linjerna böjer sig. Andra faktorer är max ljusstyrka, färgers renhet, m.m. (Huber, 2004) CRT har vanligtvis kontroll för kontrast och ljushet, och många har också kontroll över vitpunkten, antingen som olika förinställningar eller som ett steglöst kontinuerligt värde. Vissa har också kontroll för rött grönt och blått separat, och ett fåtal dyrare monitorer har också 11

kontroller för att justera färgstick genom att kontrollera svartnivån i varje färg. (Fraser et al., 2005) Följande saker bör du tänka på med en CRT-skärm: Pressa inte skärmen över sin prestanda, en för hög upplösning innebär att detaljer kan förloras på en liten skärm. Använd alltid högsta färgläget, troligen 32 bitar. Använd minst 72 Hz för att undvika flimmer. Ha inte för stark bakgrundbelysning i rummet Ha inte skärmen riktad mot ett fönster eftersom det blir reflektioner, utan istället vinkelrät mot fönster eller lampor. Ha indirekt ljus som är likadant i hela rummet. (Huber, 2004) LCD De flesta är väl bekanta med de tre olika former ett ämne kan ta; gas, flytande och fast form. Liquid Crystal, flytande kristall, har en molekylstruktur som påminner om både den fasta och den flytande formen. LCD -teknik är mer komplicerat än CRT-teknik, och denna rapport rymmer inte en detaljerad förklaring för hur den fungerar. Men genom att variera en spänning vrids de flytande kristallerna och skapar polarisationsfilter i 90 eller 270 grader som hindrar ljuset i olika grad att nå skärmen. Genom färgfilter i rött grönt och blått kan sedan en mängd färger skapas. LCD finns som två huvudtyper. Passiv-matris, som är en lågkostnadsalternativ med bra flexibilitet, kan dock inte användas för större skärmar eftersom kontrasten blir för låg och spökbilder 9, uppstår. Aktiv matris, där en liten laddning hålls kvar vid varje pixel, innebär att varje pixel behåller sitt läge tills nästa förändring innebär att ingen uppdatering behövs. De flesta plattskärmar använder idag denna teknik, vilket kallas TFT- Thin Film Transistor. (Huber, 2004) Till skillnad från CRT kan man med LCS endast kontrollera ljusheten. Det som då egentligen sker är att ljusstyrkan på bakbelysningen ändras. Vissa låter dig justera samma saker som CRT, men de ändrar bara inställningarna hos videokortet, inte hos själva skärmen. Följande saker bör du tänka på med en LCD-skärm: Vid kalibrering, fäst inte verktyget direkt mot skärmen eftersom det kan skada ytan. (Fraser et al., 2005) Ha inte för stark bakgrundbelysning i rummet Ha inte skärmen riktad mot ett fönster eftersom det blir reflektioner, utan istället vinkelrät mot fönster eller lampor. Ha indirekt ljus som är likadant i hela rummet. (Huber, 2004) 9 En spökbild innebär att en gammal bild ligger kvar svagt när en ny bild visas. 12

Kalibrering Det första steget i att säkerställa sin färghantering är att kalibrera skärmen. Detta kan dels göras visuellt, dels med utrustning. På grund av hur våra ögon fungerar är de inte lämpliga att använda som instrument för att kalibrera skärmar, och annan utrustning behövs. Eftersom visuell kalibrering inte rekommenderas, tas det heller inte upp i denna rapport. Antingen kan en spektrofotometer användas, eller en kolorimeter. För skärmkalibrering räcker det med en kolorimeter, som är mycket billigare än en spektrofotometer. Experter på området rekommenderar en vitpunkt på 6500 K och ett gammavärde på 2,2. Detta även om ett betraktningsskåp med 5000 K används (Fraser et al., 2005). Anledningen till detta är att många användare upplever skärmen som alldeles för gulaktig då 5000 K används. Dessutom måste den blå kanalen minskas avsevärt då, och skärmen förlorar i ljusstyrka och tonomfång. En ytterligare anledning är att ögat ändå anpassar sig mellan skärmen och betraktningsskåpet, samt att det är relationerna inom bilden bedöms. Anledningen till att ett gammavärde på 2,2 bör användas istället för det Macintosh rekommenderar på 1,8 är att 1,8 är anpassat till punktförstoringskurvan hos en Apple laserskrivare. Med kontroll över färghanteringen är det dock profilen hos skrivaren som sköter detta, och då är det lämpligare med ett gammavärde på 2,2 eftersom rader av tester visar att detta gammavärde innebär de mjukaste tonövergångarna. (Fraser et al., 2005) En viktig del vid användande av LCD-skärmar är att tänka på betraktningsvinkeln. Färgernas utseende och ljusstyrkan varierar med betraktningsvinkeln, och endast några få LCD-skärmar av hög kvalitet klarar betraktningar upp till 30 grader med korrekta färger (Leckner, 2004). För mer information om saker du bör tänka på när du kalibrerar din skärm hänvisas till Bilaga 4, där kapitlet om kalibrering tar upp saker som uppvärmningstid och liknande. 3.4 PDF och PostScript En av de stora fördelarna med PDF är som tidigare nämnts dess plattformsoberoende egenskaper. Detta innebär att ett PDF-dokument som skapats på en Windows-dator med vissa typsnitt kommer se likadant ut även på en Mac-dator, trots att denna inte har samma typsnitt. På samma sätt kan en marknadsavdelning skapa dokument i ett layoutprogram, som sedan anställda på andra avdelningar kan titta på, skriva ut och godkänna. Eftersom programvaran för att öppna och läsa PDF, Acrobat Reader, är gratis så kan företaget spara pengar, eftersom det inte behöver ha licenser för layoutprogram på alla datorer som ska se exempelvis annonser. Förutom att användas som ett smidigt sätt att utbyta dokument i kontorsmiljö, kan Acrobat PDF användas för en rad olika ändamål, allt från formulär och sparande av internetsidor till att innehålla film och ljud. I detta examensarbete används nu som tidigare nämnts också PDF för att lämna in trycksaker. Tidigare har standarden för att lämna in trycksaker varit PostScript, som även det är en Adobestandard. PostScript är ett programmeringsspråk som utvecklades av John Warnock och Charles Geshenke, och används för att beskriva utseendet hos ett dokument och överföra det till en utenhet 10. PostScript introducerades till marknaden 1985, och kan koda alla element i ett dokument, text, grafik och bilder. På grund av sin stora flexibilitet har den blivit en ledande standard. (Kipphan, 2001) PostScript kan förutom ett programmeringsspråk också ses som ett system som består av tre olika delar. Dels en del som översätter till PostScript-kod, en del som sänder PostScript-koden, och en som rippar 11 PostScriptkoden. (Johansson et al., 1998) Det kunde vara mycket problem med PostScript-filer, där olika versioner och typer kunde innebära problem vid rippningen. Därför fanns det ett behov av PDF. 10 En utenhet kan exempelvis vara en skrivare eller en tryckpress. 11 Rippa, att genomgå en RIP, Raster Image Processor, där bilden rastreras. Att rastrera en bild innebär att pixelgrafik översätts till bitmappsbilder med punkter i olika storlekar och färger. 13

PostScript och PDF är nära besläktade, och förut skapades alla PDF-dokument genom att en PostScript-fil först skapades. Denna PostScript-fil öppnades sedan i Acrobat Distiller och konverterades där till PDF. Detta sätt att skapa en PDF är fortfarande det säkraste, eftersom PDF-filer skapade direkt från andra programvaror kan innebära problem vid rippningen. Eftersom denna tvåstegsprocess är ett krångligare sätt att skapa en PDF används vanligtvis enstegsprocessen som det innebär att skapa sin PDF direkt från layoutprogrammet. I många fall används också Distiller i bakgrunden, och skapar en PostScript först, utan att användaren märker detta. (Padova, 2005) PDF/X En PDF kan skapas enkelt på många olika sätt, men alla dessa sätt innebär också en osäkerhet med vilka krav som bör ställas på en PDF som ska tryckas. Vanliga fel är enligt Adobe (2006) saknade fonter och bilder, fel färgrymd och lågupplösta bilder. Detta stämmer också överens med vad Björkenstam (2005) kom fram till under ett tidigare examensarbete vid KTH. För att förenkla PDF-hanteringen för tryck finns det en understandard till PDF som kallas PDF/X. X-et står för Exchange, och detta ska inte ses som ett alternativ till PDF, utan som en ISO-standard för tryckinlämning. PDF/X är redan en Europeisk standard för inlämning av trycksaker, och sedan ett år också en svensk standard (Lie, 2006). PDF/X kan jämföras med xads, som tidigare var en liknande standard, dock inte alls lika utbredd som denna. Målet med PDF/X är att det ska gå att leverera en fil som säkert och förutsägbart kan tryckas vart som helst. Standarden innebär att saker som länkar, film, musik annat som inte gör sig väl i tryck inte är tillåtet. Det är viktigt att förstå att användaren inte kan göra något i PDF/X som inte går att göra i PDF, utan att PDF/X är en form av PDF. (Bailey, 2003) Flera varianter Under utvecklingen av PDF/X har flera olika versioner uppkommit, med relativt ologiska namn, av dessa är det två som är bra att känna till. Den första kallas PDF/X-1a:2001, och är den som bör användas när filer ska levereras i CMYK. RGB eller enhetsoberoende data tillåts inte. ISOstandarden för denna heter 15930-1:2001. Den andra kallas för PDF/X-3:2002, och tillåter enhetsoberoende data och RGB-bilder samt kan också hantera ICC-profiler, vilket passar vissa arbetsflöden. ISO-standarden för denna heter 15930-3:2002. På samma sätt som PDF/X- 1a:2001 är en understandard till PDF, så är PDF/X-3:2002 en understandard till PDF/X- 1a:2001. (Bailey, 2003) PDF/X-1a:2001 För detta format gäller bland annat följande regler: Endast CMYK, gråskala och dekorfärg 12 får användas Alla typsnitt skall vara inkluderade Innehålla en beskrivning eller ICC-profil som berättar om vilken tryckprocess som PDF-dokumentet har skapats för. Det får inte finnas överföringsfunktioner eller rasterinställningar OPI 13 är inte tillåtet 12 Istället för att färgen i trycket skapas av CMYK-komponenter används en färdigblandad färg som alltid blir likadan. Detta är dock dyrare. 13 OPI står för Open Press Interface, och innebär att man arbetar med lågupplösta bilder i layoutprogrammet, och sedan ersätter dessa med högupplösta vid utskrift. (Johansson et al., 1998) 14