DATUM DIARIENUMMER 26 februari 2001 01-8156/23 Konkurrenssituationen på olika delmarknader inom teleområdet
Innehållsförteckning Inledning... 2 Marknaden för fast telefonitjänst... 2 Marknaden för mobila teletjänster... 4 Marknaden för nätkapacitet... 6 Accessnät... 8 Bredbandsutvecklingen... 9 Marknaden för Internet... 11 Post- och telestyrelsen 1
Inledning Rapporten innehåller en övergripande beskrivning av konkurrensutvecklingen under 2000 inom vissa särskilt betydande segment av telemarknaden. Den beskriver även de konkurrensrelaterade frågor som i särskilt stor utsträckning engagerat PTS under året och som i vissa fall visar på etableringshinder på marknaden. Mer omfattande beskrivningar och analyser av konkurrenssituationen står också att finna i ett flertal marknadsstudier som PTS genomfört i egen regi eller låtit genomföra under det år som gått. Studierna ligger även till grund för denna rapport. Studierna är: Svensk telemarknad 1999 (PTS, juni 2000) Svensk telemarknad första halvåret 2000 (PTS, oktober 2000) Risker för monopolisering av bredbandstjänster till flerfamiljshus (PTS, maj 2000) Internetmarknaden i Sverige en kartläggning utförd på uppdrag av Post- och telestyrelsen (Docere Intelligence, oktober 2000) Samtliga rapporter återfinns på PTS hemsida www.pts.se. Marknaden för fast telefonitjänst Medan det inför förvalsreformen i september 1999 skedde en kraftig tillströmning av nya verksamma teleoperatörer, så har förändringarna inte varit så stora under 2000. Vid slutet av året fanns det ca. 125 företag som enligt telelagen anmält verksamhet av eller hade tillstånd för att tillhandahålla telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt (13 av dessa hade tillstånd). Av de ca. 125 företagen var det ett drygt trettiotal teleoperatörer som under året aktivt tillhandahöll fast telefonitjänst (se www.cint.se). PTS kan konstatera att 1999 års stora telereform, den s.k. förvalsreformen, gav ett positivt utslag med påtaglig inverkan på den svenska telemarknaden. Vid halvårsskiftet 2000 hade 996.000 telefonikunder valt en alternativ operatör till Telia som förvalsoperatör. Av dessa var 838.000 privata kunder, vilket motsvarar drygt en femtedel av samtliga privata abonnenter. Marknadsvärdet för fasta telefonitjänster under första halvåret 2000 uppgick till ca. 12,8 mdkr. Telia hade ca. 87% av marknadsvärdet vid slutet av 1999 och har stadigt förlorat några procentenheter varje år sedan mätningarna inleddes. Konstateras skall dock att intäkterna från abonnemang och andra fasta avgifter utgör ca. 34% av de totala fasta marknadsvärdet, en nivå som har varit beständig under åren. Någon konkurrens för abonnemangsintäkterna existerar i praktiken inte. Detta kan dock komma att förändras då EU-förordningen om tillträde till accessnät träder i kraft (eng. Local Loop Unbundling /LLUB, se nedan). Post- och telestyrelsen 2
Marknadsandelar fasta teletjänster, 1994 1999 Marknadsandelarna är baserade på den totala marknadsomsättningen 100% 80% 60% 40% 98% 95% 94% 93% 90% 87% Övriga Telenordia Tele2 Telia 20% 0% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 Marknaden för nationella samtal utgjorde ca. 9,0 mdkr under 1999 (4,3 mdkr för första halvåret 2000). I omsättningen för nationella samtal ingår även s.k. Internetsamtal, vilka är telefonsamtal som används för uppringd access till Internet (via modem eller ISDN). Värdet av Internetsamtal är i dag svårt att uppskatta, framför allt då det finns ett stort antal ISP:er på den svenska marknaden och då Internetsamtal inte alltid särredovisas, utan registreras som vanliga nationella samtal. PTS gör bedömningen att under första halvåret 2000 utgjorde Internetsamtal ca. en tredjedel av värdet för nationella samtal. Samtal från fastnät till mobilnät fortsätter att utgöra en allt större andel av det totala marknadsvärdet för fasta telefonitjänster. Under första halvåret 2000 var dess andel ca 19%, medan andelen för helåret 1999 var 18% och för helåret 1998 16%. Då inte tillräcklig data om trafikvolymer finns tillgängliga för 1999, är det omöjligt att avgöra hur denna värdetillväxt relaterar sig till ett ökat bruk av tjänsten och hur stor inverkan prissänkningar kan ha haft. Det är dock intressant att konstatera att trafikvolymer för samtal från fastnät till mobilnät under första halvåret 2000 endast utgjorde ca 4% av samtliga trafikminuter för fast telefoni. Än tydligare blir bilden om man jämför trafikminuter med trafikintäkter (dvs. intäkterna från abonnemang och andra fasta avgifter exkluderas). Då motsvarar andelen av intäkterna för fast till mobil hela 31% (se figur). Med andra ord, samtal från fastnät till mobilnät utgör en av de främsta intäktskällorna bland fasta teletjänster. Post- och telestyrelsen 3
Trafikminuter i förhållande till trafikintäkter fast telefoni, 1994-1999 100% 80% 60% 40% 20% 93% 13% 31% 56% 0% Trafik (1000 min.) Intäkter Nationell Fast till mobil Internationell Bland fasta telefonitjänster verkar internationella samtal förlora allt mer i betydelse vartefter samtalstaxorna sjunker. Under första halvåret 2000 utgjorde denna tjänst mindre än 8% av marknadsvärdet för fasta teletjänster (inklusive intäkter från abonnemang och andra fasta avgifter). För helåret 1999 var motsvarande andel drygt 8% och för 1998 ca 10%. Denna trend har fortgått ända sedan mitten av 90- talet och med tanke på det fortsatt krympande värdet av marknaden för internationella samtal, kan man nog räkna med att trenden håller i sig även under de närmast kommande åren. Man kan alltså konstatera att det på marknaden för internationella samtal verkar råda en allt effektivare konkurrens som gett de svenska telefonikunderna mer valuta för sina pengar. Det återstår dock fortfarande mycket stora prisskillnader mellan operatörerna för internationella samtal till vissa enskilda länder. Marknaden för mobila teletjänster Vid slutet av 2000 fanns tre mobiloperatörer med egna mobilnät i Sverige, Telia, Comviq/Tele2 och Europolitan. På marknaden fanns även två s.k. service providers (SP) för mobil telefoni, varav Sense Communications AB tillkom under året, medan Tele1 Europe startade redan 1999. Dial n Smile började erbjuda sina tjänster i januari 2001 och under början av 2001 har även Glocalnet, HemEl och ICA meddelat att de ska börja som SP för mobiltelefoni. Ytterligare SP synes vara på väg in på den svenska marknaden. Utöver dessa fanns två SP som inte erbjuder mobiltelefoni, utan telematik 1 : Wireless Maingate och Doubleway. Från och med 1 Med telematik avses mobil kommunikation mellan maskiner och är särskilt användbart inom bl.a. områden som transport/logistik och larm/säkerhet. Post- och telestyrelsen 4
första maj 2000 är ägare av mobil nätkapacitet skyldiga att sälja överkapacitet till företag som efterfrågar detta. Försäljningen skall ske på marknadsmässiga villkor. Enbart under första halvåret 2000 ökade antalet mobilabonnenter med 621.000 till 5.746.000, vilket motsvarar en halvårstillväxt på 12%. Det är en god tillväxt med tanke på den redan höga penetrationen i Sverige. I princip är den i paritet med helårstillväxten på nära 25% för 1999. Omsättningen för mobila teletjänster var 12,7 mdkr för 1999 och 6,7 mdkr för första halvåret 2000. Telia hade vid årsskiftet 1999/2000 en marknadsandel (beräknad på omsättning) för mobila teletjänster på 55%, och har därmed tappat andelar till sina konkurrenter Comviq/Tele2 och Europolitan, vilka hade andelar på 21% respektive 24% (se figur nedan). Marknadsandelar mobila teletjänster, 1994-1999 Marknadsandelarna är baserade på den totala marknadsomsättningen 100% 80% 60% 40% 5% 8% 7% 89% 13% 79% 13% 16% 71% 17% 17% 65% 21% 24% 18% 21% 61% 55% Övriga Europolitan Tele2/Comviq Telia GSM Telia NMT 20% 0% 1994 1995 1996 1997 1998 1999 Sedan mitten av 1999 har vi sett en ny trend med sjunkande priser på mobilmarknaden. Det är svårt att jämföra priser på ett relevant sätt, men PTS kan här konstatera att den genomsnittliga intäkten per användare har sjunkit under de senaste åren, samtidigt som mycket pekar på att den genomsnittliga förbrukningen av antalet trafikminuter per kund ökat. Tillsammans ger detta indirekt indikationer om sjunkande slutkundspriser. Under 1998 låg den genomsnittliga intäkten per användare på ca. 2.952 kr per år, under 1999 på ca. 2.741 kr och för de första sex månaderna 2000 på ca. 1.240 kr (vilket ungefär bör motsvara 2.480 kr på årsbasis). Av samtliga abonnenter utgör kontantkortskunderna ca. 41%, vilket endast är en marginell ökning i jämförelse med andelen vid årskiftet 1999/2000. Detta kan vara ett tecken på att det under rådande förutsättningar har uppnåtts en balans mellan abonnemang och kontantkort. Intäkterna från kontantkort utgör dock endast ca. 10% av omsättningen för mobila teletjänster. Post- och telestyrelsen 5
Fördelning mellan mobilabonnemang och kontantkort, 1992 1H 2000 6 000 000 5 000 000 4 000 000 3 000 000 2 000 000 41% 39% 1 000 000 7% 25% 0 dec-92 dec-93 dec-94 dec-95 dec-96 dec-97 dec-98 dec-99 Antal abonnemang Varav kontantkort Betydelse av tjänsten SMS (Short Message Services) har tilltagit under året i och med att betydligt fler SMS-meddelanden sänds. Under första halvåret 2000 sändes ca. 160 miljoner SMS-meddelanden från mobiltelefoner. Detta ska jämföras med att det under hela 1999 sändes ca. 140 miljoner SMS. Priset för att sända ett SMS sjönk markant i början av året. Vid den tidpunkten började Sense Communications erbjuda SMS för 1:50 kr, vilket var en sänkning från ca. 2:50 kr. PTS anser att priset för att sända ett SMS fortfarande är högt och att det därför inte är osannolikt att vi framöver får se ytterligare prissänkningar för SMS. Det kan vara värt att göra en jämförelse med danska förhållanden. Tele Danmark, Telias danska motsvarighet, erbjöd under 2000 sina kunder att sända SMS för 0:50 danska kronor och service providern World Online Mobile erbjuder sina kunder motsvarande tjänst till endast 0,25 danska kronor 2. Omsättningen för SMS är betydande och utgjorde med sina ca. 280 miljoner kronor ungefär 4% av den totala omsättningen för mobila teletjänster under det första halvåret 2000. Marknaden för nätkapacitet Antalet teleoperatörer som tillhandahöll nätkapacitet på marknaden ökade under året som gått. Totalt sett fanns det ca. 120 företag som var anmälda eller hade tillstånd för att tillhandahålla nätkapacitet vid slutet av 2000. Det är en ökning 2 Prisuppgift från 5 februari 2001. Post- och telestyrelsen 6
med ungefär 50% i jämförelse med de ca. 80 företag som registrerats vid slutet av 1999. Åtta av företagen var tillståndsinnehavare. Än så länge består marknaden av många små aktörer som befinner sig i en uppbyggnadsfas. Denna bild kommer sannolikt att förändras under de närmaste åren. Följande företag har i dag tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet: 1. Telia AB 2. Global One Services AB 3. MCI WorldCom AB 4. Sonera Sverige AB 5. Tele2 AB 6. Banverket 7. Telenordia AB 8. AB STOKAB Med nätkapacitet avser PTS all försäljning som ingår i definitionen nätkapacitet enligt telelagen, dvs. allt från oförädlad nätkapacitet till hyrda förbindelser avsedda för slutanvändare. Att värdera marknaden för nätkapacitet är förenat med viss komplexitet eftersom försäljning sker i flera led. En omfattande del av denna marknad sker mellan operatörer. Tjänsten förädlas i de olika leden och vidaresäljs till sist som färdig tjänst till slutanvändaren. Nätkapacitet kan i princip ses som själva råvaran eller insatsvaran till de slutliga tjänsterna. Om vi utgår från att mäta marknaden på liknande sätt som för marknaderna för fast och mobil telefoni, dvs. utifrån värdet i slutanvändarledet, exkluderas en stor och viktig del av marknaden. För att få en uppfattning om hela marknadens verksamhet och samtliga aktörer har PTS valt att ta med den sammantagna omsättningen för både mellanled (eventuellt flera) och slutkundsled. Detta resulterar dock i viss dubbelräkning. Totalt omsattes ca. 2,7 mdkr på nätkapacitetsmarknaden under 1999. Den större delen av totalmarknadens värde, uppskattningsvis 90%, utgörs av försäljning av förädlad nätkapacitet. Förädlad nätkapacitet säljs både till andra teleoperatörer och till slutanvändare i form av hyrda förbindelser. Resterande 10% av nätkapacitetsmarknaden är således försäljning av oförädlad nätkapacitet; oftast i form av svart fiber. Av den totala nätkapacitetsmarknaden kommer den största delen av intäkterna från försäljning till teleoperatörer, dvs. till företag som i sin tur erbjuder tjänster till slutanvändare i form av telefoni och Internet. Försäljning av nätkapacitet till teleoperatörer uppgick till ca 1,9 mdkr under 1999. De resterande 800 mkr, utgjordes av intäkter från försäljning till slutanvändare. Post- och telestyrelsen 7
Marknaden för nätkapacitet, år 1999 16% 6% 41% 13% Bas: 2,7 mdkr 4% 7% 8% 5% Telia AB Tele2 AB Telenordia Banverket STOKAB Teracom WorldCom Övriga Den största aktören på denna marknad är Telia, med en marknadsandel om 41%. Konkurrenterna är många, men av betydligt mindre storlek och agerar på avgränsade segment av marknaden. Accessnät De tillgängliga accessformerna omfattar: kopparnätet (PSTN, ISDN, xdsl), elnätet, radiobaserade nät (bl.a. NMT och GSM), satellit, kabel-tv-nätet och optisk fiber. I Sverige fanns det drygt 5,8 miljoner direktanslutna PSTN-abonnenter, varav 2/3 är privata. Endast en bråkdel på drygt 4.000 är direktanslutna till en annan operatör än Telia. De fördelar som en direktanslutning av en kund ger, är att teleoperatören får tillgång till hela kundens kommunikation och därmed intäkterna från både fasta avgifter och trafik. Direktanslutning ger även större möjligheter att vidareutveckla egna teletjänster till kunden och större möjligheter att paketera tjänster, t.ex. telefoni med Internet och annan datakommunikation. De till Telia alternativa teleoperatörerna framhåller att tillträde på lika villkor till accessnätet utgör en av de mest betydelsefulla faktorerna för att telemarknaden skall kunna vara effektivt konkurrensutsatt och rättvist. Ämnet har fått ännu större betydelse i och med möjligheten att utnyttja frekvenserna i kopparnätet för snabb anslutning till Internet, dvs. via xdsl (se även under avsnittet Bredbandsutvecklingen). Det lagförslag som PTS framlade till regeringen hösten 1999 om ett införande av tillträde till accessnät, befanns i samband med remissförfarandet eventuellt strida mot yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) varför förslaget ansågs ytterligare behöva Post- och telestyrelsen 8
utredas. Under hösten 2000 fastställde dock EU i en förordning att medlemsländerna skall införa tillträde till accessnät. Sedan 2 januari 2001 är förordningen direkt tillämplig i Sverige. Enligt denna skall ersättningen för tillträde till accessnät vara kostnadsbaserad. Telia erbjuder redan sedan i mars 2000 andra teleoperatörer tillträde till accessnätet genom tjänsten Rå Koppar, men för närvarande har endast ett fåtal teleoperatörer tecknat avtal med Telia för den tjänsten. Bland operatörer har priset uppfattats som högt vid jämförelse med Telias abonnemangsavgift och att det därför inte finns lönsamhet i att utnyttja tjänsten för direktanslutning av abonnenter för fast telefoni. Telia hävdar dock att priset på abonnemangsavgiften för fast telefoni i realiteten varit för lågt i förhållande till dess underliggande kostnader. Denna marknadssituation har sitt ursprung i att Telia, som bedömts vara dominerande på marknaden, tidigare omfattats av ett pristak på fasta avgifter. För att tillträde till accessnät ska kunna fungera i praktiken har det setts som nödvändigt att pristaket upphör, vilket också skedde 1 januari 2001. Man kan nu konstatera att Telia redan i januari 2001 beslutade om att fr.o.m. 1 mars höja abonnemangsavgiften med ca 20%. För att kunna bedöma om tjänsten Rå Koppar /tillträde till accessnät är kostnadsbaserad har PTS påbörjat en granskning av kostnadsförhållandena. Bredbandsutvecklingen Utbyggnaden av bredband fick stor medial uppmärksamhet under 2000 och under våren florerade uttalanden om att det vid slutet av året skulle komma att finnas upp till en miljon anslutna hushåll. Sett i backspegeln, kan man nu konstatera att riktigt så blev det inte. PTS räknar med att det vid halvårsskiftet 2000 fanns ca 45.000 Internetkunder som använde kabel-tv, ADSL eller optofiber som accessform, dvs. anslutningar med någon form av högre bandbredd. Av dessa var ca. 40.000 anslutna via kabel-tv. PTS estimerar att vid slutet av året har antalet Internetkunder med högre bandbredd ökat till ca. 100.000. Mycket talar för att vi kommer att få se en markant tillväxt av accesser med högre bandbredd under 2001. Ett flertal svenska och utländska aktörer (operatörer) erbjuder i dag bredbandsuppkoppling och andra bredbandstjänster i Sverige. Att åstadkomma en fullständig kartläggning av samtliga bredbandsaktörer på marknaden är svårt, bl.a. beroende på ett ständigt ökande antal aktörer och s.k. branschglidning (dvs. att aktörernas traditionella verksamhetsområden förskjuts in i varandra, även kallad konvergens). Två huvudgrupper av företag som erbjuder bredbandsuppkoppling har kunnat urskiljas under 2000: kabel-tv-operatörer och de operatörer som erbjuder optokabel via fastighetsnät. Därutöver erbjuder Telia ADSLuppkoppling. Post- och telestyrelsen 9
Operatörer Telia Gruppanslutning Bredband Comtech Tele 2 (Samarbete med Kabelvision) Infranet Telenordia Advantech Utfors Lidén Data Bredbandsbolaget Arrowhead Kabel TV-operatörer StjärnTV Sweden On Line (SOL) Com hem (Telia InfoMedia TeleVision) Telenor Vision Kabelvision (Netcom) Kabel-TV-nät finns över hela Sverige i större eller mindre s.k. öar. Fastighetsägarna är oftast sedan tidigare bundna i långa avtal med kabel-tvoperatören som i praktiken ger kabel-tv-operatören en monopolställning avseende utbudet av kabel-tv-tjänster. Avtalstider på 25 år är vanliga. Avtalen ingicks som regel i samband med installationen av nätet i fastigheten. Operatören finansierade nätet och erhöll i gengäld ensamrätt för leverans av tjänster under den överenskomna tiden. Att använda befintliga kabel-tv-nät för bredbandskommunikation behöver i princip inte kosta fastighetsägaren någonting och kan i vissa fall erbjudas direkt till slutkunder utan fastighetsägarens inblandning. Den största delen av de fastighetsnät för bredbandskommunikation som nu byggs, verkar även de villkoras med påtagliga restriktioner för kunden. De operatörer som bygger fastighetsnäten kommer att både leverera själva bredbandsaccessen och behålla ensamrätten över vem som får leverera tjänster via nätet. Det vi ser är en vertikal integrering mellan leverans av nätaccess och kontroll över tjänsteutbudet. Kunden får därmed små möjligheter att själv fritt välja mellan tjänsteleverantörer. PTS ser här en stor risk i att det uppstår nya monopol i samband med att nya aktörer bygger nät. Operatörerna påpekar dock att det är just inom innehållstjänster som den stora utvecklings- och vinstpotentialen på sikt finns. För att de kostsamma investeringarna i själva fastighetsnäten ska kunna återbetala sig finns det behov av att utöva kontroll över vem som levererar tjänsterna, eftersom det möjliggör för operatören att ta betalt även från tjänsteleverantören. Såväl fastighetsbolag som boende saknar i många fall kunskap om vilka krav man bör ställa på operatörerna, bland annat vad gäller bindningstid och möjligheten att ha kontroll över val av tjänsteleverantörer. Operatörerna upplever dock att benägenheten bland fastighetsägarna att teckna längre avtal minskat. Vissa av operatörerna tror även att det kan vara en marknadsmässig nackdel att kräva någon typ av exklusivitet. Post- och telestyrelsen 10
ADSL hade ännu inte under året som gått fått någon större kundtillströmning. Men genom att tillträde till accessnätet numera regleras i en EU-förordning, kommer de alternativa operatörerna ha två varianter av tillgång till Telias accessnät att välja mellan. Dels genom fullt tillträde, vilket motsvarar Telias tjänst Rå Koppar (se ovan), och dels genom delat tillträde, vilket innebär att Telia behåller den traditionella telefonitjänsten till kunden, medan den alternativa operatören samtidigt kan erbjuda en egen ADSL-tjänst. Det sker alltså en samanvändning av kopparaccessen. Härigenom bör möjligheten att uppnå konkurrens för bredband via ADSL bli möjlig. För att motverka risker för monopolisering, kan olika alternativa handlingsvägar övervägas. Tänkbara lösningar kan vara: hands off, dvs. att inte göra något alls; subventioner och andra icke-regulatoriska insatser såsom fortsatt bevakning av marknaden och informationsinsatser. Statlig reglering via lagstiftning för att åstadkomma s.k. öppna nät är också en framkomlig väg, dvs. att alla operatörer ges tillträde till överföringskapacitet på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Exempel på sådana åtgärder kan vara en utvidgning av samtrafikskyldigheten till att även omfatta datakommunikation. En annan möjlighet, som infördes januari 2001, är att reglera andra operatörers tillträde till Telias accessnät. En annan metod kan vara att överväga någon form av reglering för att åstadkomma organisatorisk åtskillnad mellan leverans av bärartjänster och innehållstjänster. PTS har föreslagit ett antal åtgärder som kan minska riskerna för monopol på bredbandsområdet: Myndigheten kommer att fortsatt noga bevaka utvecklingen på området. Detta kommer bland annat att göras med hjälp av en referensgrupp som PTS har regeringens uppdrag att tillsätta. PTS bör sprida information till beställare och användare av bredbandstjänster så att de får bättre möjligheter att ställa krav på operatörerna. Subventioner för bredbandsanslutningar som föreslås i regeringens proposition Ett informationssamhälle för alla bör villkoras så att konkurrensfrämjande lösningar gynnas. PTS skall utreda om vissa bestämmelser i telelagen bör ändras så att de även omfattar samtrafik för datakommunikation. En lagändring i detta avseende skulle innebära att operatörer blir skyldiga att i det egna nätet förmedla tjänster från konkurrerande operatörer. Marknaden för Internet Internetmarknaden fortsätter att bli en allt mer betydelsefull delmarknad på den svenska telemarknaden. Det är dock en svår marknad att analysera då den är mycket fragmenterad: det finns i dag ca. 120 ISP:er (Internet Service Providers) på den svenska Internetmarknaden. Kraven på ISP:erna höjs vartefter kunderna blir mer medvetna, något som sannolikt kommer att leda till en viss konsolidering bland framför allt mindre ISP:er. Ändå finns sannolikt utrymme för flera typer av aktörer i värdekedjans olika delar: såväl vertikalt integrerade helhetsleverantörer Post- och telestyrelsen 11
som mer specialiserade aktörer. Den svenska marknaden för Internetaccess håller sakta men säkert på att förändras, där bredbandsutvecklingen utgör en starkt bidragande faktor. De största ISP:erna för närvarande är Telia, Netcom/Tele2, Telenordia, Spray/BIP och Utfors. Tillsammans innehade dessa fem ISP:er ca 83% av de svenska abonnenterna vid slutet av 2000. Marknadsandelar Internetabonnenter, 1998 2000F 100% 80% 60% 40% 20% 12% 16% 17% 7% 18% 8% 7% 14% 13% 30% 27% 27% 33% 31% 32% Other Utfors Spray/PIB Telenordia Tele2 Telia 0% 1998 1999 2000 F Efter att antalet Internetabonnemang i Sverige under några år ökat i mycket snabb takt, kan nu en viss avmattning i tillväxttakten skönjas. Under 1999 ökade antalet Internetabonnemang med ca 450.000 till drygt 2.000.000, dvs. med ca. 30 procent. Enl. Doceres rapport Internetmarknaden i Sverige 3, pekar mycket i riktning mot en motsvarande tillväxttakt under 2000, vilket bedöms ge ungefär 2.400.000 abonnemang vid årets slut. Doceres uppskattning är att penetrationen på lång sikt kommer att öka ytterligare, men att den nu har nått en sådan nivå att det är naturligt att dess tillväxttakt bromsas upp. Här råder dock stor osäkerhet, främst beroende på utvecklingen av bredbandsaccess till hushållen, dvs. avmattningen kan bero på att potentiella kunder inväntar ett teknikskifte. Eventuella politiska beslut kan också komma att innebära ett uppsving liknande det som subventioneringen av personaldatorerna fick för PC-försäljningen för några år sedan. Enligt PTS undersökning Svensk telemarknad första halvåret 2000 beräknades närmare 90% av Internetkunderna vid halvårsskiftet 2000 vara uppkopplade till Internet via uppringt modem och 6% via ISDN. Endast ungefär 5% var uppkopplade via GSM, kabel-tv, ADSL eller annan fast access. ADSL kan i princip fortfarande ses som näst intill en försöksverksamhet och s.k. 3 Internetmarknaden i Sverige en karläggning utförd på uppdrag av Post- och telestyrelsen, Docere Intelligence, oktober 2000. Post- och telestyrelsen 12
bredbandsuppkoppling till privata hushåll via fastighetsnät var vid halvårsskiftet praktiskttaget obefintlig (se ovan under avsnittet Bredbandutvecklingen). ISDN används främst av företag där hela 24% av antalet Internetkunder är uppkopplade på det sättet. Bland privatkunder är motsvarande andel endast ca. 3%. PTS kan konstatera att marknaden fortfarande präglas av såväl teknisk som strategisk osäkerhet. För slutkunden är det därmed svårt att följa med i utvecklingen och även för marknadsaktörerna är det svårt att veta vilken strategisk ansats som har potential att bli framgångsrik. En intressant deltjänst inom Internet, väl värd att nämnas, utgörs av IP-telefoni; en tjänst som varit aktuell under några år. Här verkar utvecklingen nu vara på väg att ta fart, något som framkommit i de intervjuer som Docere genomfört med branschaktörer 4. Fortfarande finns en del problem kring bland annat samtalskvalitet. Med lösningar på dessa områden, kan IP-telefonin leda till ytterligare prispress för traditionell telefoni och även möjliggöra helt nya funktioner för kunderna. 4 Internetmarknaden i Sverige en karläggning utförd på uppdrag av Post- och telestyrelsen, Docere Intelligence, oktober 2000. Post- och telestyrelsen 13