Risker för monopolisering av bredbandstjänster till flerfamiljshus

Transkript

1 Risker för monopolisering av bredbandstjänster till flerfamiljshus

2 Innehåll Sammanfattning Inledning Regeringsuppdraget m.m Definitioner, avgränsningar, teknisk bakgrund Definitioner av nyckelbegrepp Avgränsningar Teknisk bakgrund Lägesbeskrivning Marknadsöversikt; aktörer, tjänster, utbredning m.m Aktörer Tjänster Utbredning Marknadsandelar Bredbandsföretagens strategier, policy och avtalsvillkor Strategier Policy Avtalsvillkor Fastighetsföretagens strategier, handlingssätt och syn på marknaden Planer på utbyggnad av bredbandsnät, teknikval m.m Syn på monopolisering av bredbandstjänster Förutsättningar för konkurrens och valfrihet Befintlig lagstiftning Telerättslig reglering Radio- och TV-lagen Konkurrensrättsliga regler Risker för monopolisering Risk för monopolisering p.g.a. marknadens förutsättningar Geografiska förutsättningar Accessförutsättningar Transaktionskostnader Risk för monopolisering p.g.a. tekniska begränsningar Risk för monopolisering p.g.a. operatörernas avtalsvillkor Risk för monopolisering p.g.a. fastighetsbolagens agerande Slutsatser hotbilder Vertikal integration Geografiska förutsättningar Handlingsvägar Hands off Icke-regulatoriska åtgärder Bevakning Staten ger information Statliga subventioner Förutsebarhet och långsiktighet Telerättslig reglering Samtrafik Reglering av tillgång till accessnät Organisatorisk åtskillnad Elmarknaden som modell Annan reglering Åtgärder med stöd av konkurrenslagstiftningen Konsumenträttsliga möjligheter Överväganden och förslag Ordlista

3 Sammanfattning Post- och telestyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att utreda och ge förslag till åtgärder som förebygger risker för monopolisering i den snabba utvecklingen av fastighetsnät för bredbandskommunikation. Hotet om risker för monopolisering i fastighetsnäten riktar sig i första hand mot hushållskunder i flerfamiljshus. En utveckling som innebär nya lokala monopol skulle ge operatörerna på denna marknad en liknande monopolställning som kabel-tv-bolagen fått. Kritiken mot kabel TV marknaden har i huvudsak gått ut på att konsumenten inte kan välja vilka kanaler han eller hon vill se och att konsumenten inte kan välja kabel-tv-operatör. Situationen i de nya accessnäten skulle till och med bli ännu värre eftersom betydligt fler tjänster kommer att tillhandahållas via bredbandsnätet. De bredbandstjänster som erbjuds idag eller planeras är t.ex. höghastighetsinternet med fast uppkoppling, analog och digital TV och radio, video-on-demand, telemetri, musik, portaler med därigenom tillgängliga tjänster, programvaruhyra samt telefoni. Två grupper av operatörer erbjuder bredbandsuppkoppling eller konkurrerande alternativ samt bandbreddskrävande tjänster kan urskiljas på marknaden: - Kabel-TV-operatörer - Nya tjänsteleverantörer Kabel-TV-näten finns över hela Sverige i större eller mindre s.k. öar. Fastighetsägarna är oftast bundna i långa avtal med kabel-tv-operatören som i praktiken ger denne en monopolställning avseende kabel-tv-tjänster. Avtalstider på 25 år är vanliga. Avtalen ingicks som regel i samband med installationen av nätet i fastigheten. Operatören finansierade nätet och erhöll i gengäld ensamrätt på sina tjänster under den överenskomna tiden. Att använda befintliga kabel-tvnät för bredbandskommunikation behöver i princip inte kosta fastighetsägaren någonting och kan i vissa fall erbjudas direkt till slutkunder utan fastighetsägarens inblandning. Den största delen av de nya fastighetsnät för bredbandskommunikation som kommer att byggas under år 2000 kommer, såvitt man kan se idag, att villkoras med ensamrätt till tjänsteleverans på dessa nät. Fastighetsägaren får en helhetslösning med finansiering inkluderad, och ger i gengäld operatören ensamrätt under en längre tid. Att i ett och samma fastighetsnät blanda olika tjänsteleverantörers utbud avvisas av samtliga i studien ingående operatörer. En samlad syn är att om en lägenhet skall kunna erbjudas tjänster från flera leverantörer samtidigt, måste överlämnandet ske längre in i nätet, d.v.s. högre upp i näthierarkin. Detta kan ske t.ex. via portaler eller andra centralt placerade systemlösningar. 2

4 Av hyresgästföreningens undersökning Bredband, fri konkurrens och valfrihet från december 1999 framgår att flertalet hyresvärdar anser att hyresgästerna ska kunna välja den operatör de föredrar även om de flesta av de som tidigt fattat beslut om utbyggnad inte bestämt sig för en sådan lösning. Det finns samtidigt tecken på att det blir svårare för operatörerna att teckna långa exklusivitetsavtal. Bland operatörerna i studien finns en allmän uppfattning att fastighetsägarna är mer ovilliga att teckna långa exklusivitetsavtal avseende fastighetsnätet idag än för bara något år sedan. Vissa av operatörerna tror även att det kan vara en marknadsmässig nackdel att kräva exklusivitet. Det finns exempel på operatörer som minskat sin bindningstid väsentligt efter att ha fått signaler om att långa bindningstider ses negativt på efterfrågesidan. Det största hotet i fråga om monopolisering i fastighetsnät avser innehållstjänster. Det är i denna sektor man uppfattar att de stora pengarna och den stora utvecklingspotentialen finns på sikt. Operatörerna som erbjuder hushållen bredband levererar både själva bredbandsnätet och de tjänster som erbjuds i nätet till fastigheten. Många fastighetsbolag och bostadsrättsföreningar tecknar idag avtal med en operatör som, i utbyte mot finansiering av nätet till fastigheten, får ensamrätt till leverans av tjänster. Ofta har dessa avtal lång bindningstid. Såväl fastighetsbolag som boende saknar i många fall kunskaper om vilka krav man bör ställa på operatören, bland annat vad gäller bindningstid och möjligheten att låta flera olika operatörer leverera tjänster på nätet. Utan sådan kunskap är det svårt att göra bra upphandlingar och ställa krav på operatören. Ett ytterligare problem är att delar av Sverige är så glest befolkat att det kan bli en olönsam affär att bygga ny infrastruktur, eftersom det är kostsamt. Många fastighetsägare på mindre orter är därför ofta hänvisade till en enda kabel-tvoperatör eller Telia. För att motverka de risker för monopolisering som redogjorts för ovan kan olika alternativa handlingsvägar övervägas. Tänkbara lösningar har grupperats i avsnitten Hands off (att inte göra något alls), icke-regulatoriska insatser såsom fortsatt bevakning av marknaden, informationsinsatser och subventioner. Slutligen redovisas olika förslag till vad staten kan reglera via lagstiftning för att åstadkomma öppna nät, d.v.s. att alla operatörer ges tillträde till överföringskapacitet på skäliga och icke-diskriminerande villkor. Exempel på sådana åtgärder kan vara att utvidga samtrafikskyldigheten att även omfatta datakommunikation. Ett annan möjlighet är att reglera tillgången till Telias accessnät, s.k. Local Loop Unbundling, vilken innebär att Telia ska kunna ges skyldighet att upplåta sitt accessnät på rimlig begäran och till skäliga villkor. En annan metod kan vara att överväga någon form av reglering för att åstadkomma organisatorisk åtskillnad mellan leverans av bärartjänster och innehållstjänster. 3

5 PTS föreslår följande åtgärder som kan minska riskerna för monopol på bredbandsområdet: Myndigheten kommer att fortsatt noga bevaka utvecklingen på området. Detta kommer bland annat att göras med hjälp av en referensgrupp som PTS har regeringens uppdrag att tillsätta. PTS bör sprida information till beställare och användare av bredbandstjänster så att de får bättre möjligheter att ställa krav på operatörerna. Subventioner för bredbandsanslutningar som föreslås i regeringens proposition Ett informationssamhälle för alla 1 bör villkoras så att konkurrensfrämjande lösningar gynnas. PTS skall utreda om vissa bestämmelser i telelagen bör ändras så att de även omfattar samtrafik för datakommunikation. En lagändring i detta avseende skulle innebära att operatörer blir skyldiga att i det egna nätet förmedla tjänster från konkurrerande operatörer. Det är väsentligt att ett reglerat öppnande av accessnäten för telefoni genomförs skyndsamt. Med genomförandet av detta ökar, genom erbjudanden om xdsl från fler operatörer än Telia, tillgängligheten till bandbreddskrävande tjänster. Dessutom ökar infrastrukturkonkurrensen genom att xdsl utgör ett alternativ till andra höghastighetsuppkopplingar. 1 Prop. 1999/2000:86 4

6 1. Inledning 1.1 Regeringsuppdraget m.m. Post- och telestyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att utreda och ge förslag till åtgärder som förebygger risker för monopolisering i den snabba utvecklingen av fastighetsnät för bredbandskommunikation. Arbetet med rapporten har bedrivits mellan februari och april Till grund för rapporten har legat bl.a. intervjuer med fastighetsbolag- och organisationer samt en marknadsstudie som genomförts av konsulten Lennart Rahm på TietoEnator Trigon AB. Bakgrunden till uppdraget kommer från IT-infrastrukturutredningen (SOU 1999:85). Hyresgästernas Riksförbund som var en av remissinstanserna till denna utredning framhöll kraftigt risken för monopol i de nya accessnät som används för bredbandstjänster som nu växer fram. En utveckling som innebär nya lokala monopol skulle ge operatörerna på denna marknad en liknande monopolställning som kabel-tv-bolagen fått. Kritiken mot kabel TV marknaden har i huvudsak gått ut på att konsumenten inte kan välja vilka kanaler han eller hon vill se och att konsumenten inte kan välja kabel-tv-operatör. Situationen i de nya accessnäten skulle till och med bli ännu värre eftersom betydligt fler tjänster kommer att tillhandahållas via bredbandsnätet. Utredningen 2 konstaterar att risker för monopol i accessnätet inte bara avser Telias nät utan att även andra operatörers nät på sikt kan få en monopollikande ställning i accessnäten. Vid tidpunkten för utredningen ansågs det inte vara ett stort problem men man såg att det fanns risk för att sådana problem kunde uppstå i framtiden. En särskild utredning föreslogs för att hantera frågan om vad som bör göras när sådana monopoltendenser uppträder. 1.2 Definitioner, avgränsningar, teknisk bakgrund Definitioner av nyckelbegrepp I uppdraget ingår vissa centrala begrepp vilka behöver en närmare förklaring. Nedan definieras vad rapporten avser med begreppen monopolrisker, bredband och bredbandstjänster. Monopolrisker När nya bostadshus och bostadsområden uppförs i dag förekommer att byggherren upphandlar telefonianslutning i konkurrens mellan teleoperatörerna. Det första mera kända exemplet på detta är från 1990-talets slut, när ett antal bostadsrättshus vid Bällsta bro i Sundbybergs kommun skulle byggas, och valet av 2 IT- infrastrukturutredningen, SOU 1999:85 s. 84 5

7 teleoperatör föll på Tele2. Telia anförde med anledning av detta i media att de ålägganden om att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som åvilar bolaget skulle ge Telia rätt att oberoende av Tele2 förbereda anslutning av dessa bostäder till det allmänna telenätet även genom Telia. De aktuella bostadsrättsföreningarna kom dock inte att åläggas att låta även Telia ansluta sin förbindelse. Skäl saknas att anta att utgången blivit annorlunda om fastigheterna utgjorts av hyresrätter. Stycket ovan avser belysa att fysisk access till nät för telekommunikation normalt endast består av en enskild anslutning. Härutöver har många gånger funnits separat anslutning till kabel-tv-nät, men dessa nät har inte tidigare varit utrustade för tvåvägskommunikation. I dag förekommer vidare att bostadsfastigheter låter anlägga en tredje nätanslutning i syfte att erhålla bredbandskapacitet. Mot bakgrund av att det finns olika anslutningsalternativ behövs närmare anges vad som avses med monopoliseringsrisk i fastighetsnät. 1. Monopol kan avse fysisk access. Fastighetsägaren kan fatta beslut att låta ansluta endast ett nät för telekommunikation till fastigheten. I de fall fastighetsägaren bedömer att detta nät har kapacitet att bära de tjänster som efterfrågas av de boende kan det förefalla saknas skäl för att ansluta alternativa accessnät. 2. Monopol kan även avse logisk access med garanterad kapacitet. Härvid avses det tillfälle där fastighetsägaren ingår exklusivitetsavtal med en operatör som ger operatören kontrollen över vilka tjänster denne väljer att förmedla. De tjänster som här är av intresse är bredbandstjänster som ställer krav på garanterad kapacitet och/eller realtidskommunikation. En liknelse kan göras med dagens kabel-tv-nät, där abonnenten är hänvisad till det utbud leverantören tillhandahåller och inte själv kan påverka utbudet. De tjänster som här anförts kan i och för sig levereras över det publika Internet (vilket bl.a. inkluderar andra operatörers nät). Dagens teknik och nätstruktur gör dock att sådana tjänster vanligen inte förmedlas under förhållanden som medger att de tas emot med godtagbar kvalitet. 3. Monopol kan slutligen också avse logisk access utan garanterad kapacitet. Det främsta exemplet här är tillgång till Internet. Abonnenten blir härvid begränsad till viss Internetleverantör och med det de tekniska begränsningarna i dennes nät vad avser t ex tillförlitlighet, transatlantiska förbindelser etc. Bredband Bredband kan definieras på olika sätt. En äldre definition, >= 2 Mbit/s synkront 3 används av bl.a. IT-infrastrukturutredningen. Med 2 Mbit/s kan man inte förmedla videosignaler i realtid. Därför förordas >=5 Mbit/s synkront som ny definition av bl.a. IT-kommissionen. Att förbindelsen bör vara synkron beror på att man inte vet vem som kommer att vara mottagare respektive leverantör av tjänster. Ett videoföretag som drivs från en bostad kommer att kräva mycket kapacitet för att sända, men betraktarna av 3 Samma hastighet i båda riktningarna 6

8 videofilmen kommer inte att behöva någon större kapacitet för att sända, utan behöver kapacitet framförallt för att ta emot tjänsten. Den som spelar något slags spel via nätet eller samtalar i en videokonferens behöver däremot lika mycket kapacitet i båda riktningarna. I denna studie definieras bredband som >=2 Mbit/s synkront. Bredbandstjänster De bredbandstjänster som är av intresse för denna undersökning är främst tjänster som ställer krav på garanterad (el. dedicerad) kapacitet av viss storlek, t ex rörlig bild och ljud av god kvalitet. De främsta exemplen på sådana tjänster är IPtelefoni och video on demand, eller near video on demand. Dataspel där många olika deltagare kan delta samtidigt från olika lokaliteter är vidare en snabbt växande marknad. Application Service Providers (ASP:er) som tillhandahåller bruksprogramvara av olika slag förutspås bli en faktor på en marknad med många bredbandsanslutna hushåll och småföretag. De faktum att bredbandsanslutningarna är always on dvs har ständig kontakt med nätet gör att redan vanliga funktioner som epost och WWW kan väntas få än större genomslag Avgränsningar Avgränsning flerfamiljshus Med fastighetsnät avses i denna undersökning nätanslutning av dels flerfamiljsbostäder såsom hyreshus och bostadsrättsfastigheter, dels sådana närområdesnät som en samfällighet av småhus låtit anlägga. Dessa har det gemensamt att de agerar som en part i förhållande till bredbandsoperatören och ges kollektiv tillgång till den nya infrastrukturen. Tillhandahållandet av den grundläggande tjänsten ger härvid varierande, ofta föga eller inget, utrymme för valfrihet för enskilda hushåll inom fastigheten eller samfälligheten Teknisk bakgrund Nättopologi En förutsättning för att kunna distribuera bredband är att det finns ett eller flera nät som är tillräckligt kraftiga för att kunna framföra de digitala signalerna. Vilken kapacitet näten behöver ha i de olika delarna beror på dess fysiska uppbyggnad. Ett bredbandsnät består av flera sammankopplade delar. Närmast slutkunden finns lägenhetsnätet. Till detta är slutkundens dator och övriga utrustning ansluten. Lägenhetsnätet är anslutet till fastighetsnätet. Fastighetsnätet är nätet i exempelvis ett flerfamiljshus, vilket i sin tur kan vara anslutet till områdesnätet. Områdesnätet täcker flera fastigheter i ett område som t.ex. kan ha samma ägare. Områdesnätet är sedan anslutet till ett lokalt/regionalt nät. Det lokala/regionala nätet förbinder flera områdesnät och kan omfatta en stadsdel eller en hel stad. På en del orter kan 7

9 områdesnätet vara en del av det lokala/regionala nätet. Lokal/regionalnätet är i sin tur anslutet till de stora rikstäckande nätet. För att ytterligare komplicera bilden kan de olika delnäten vara dubblerade i mer eller mindre stor omfattning. I gränserna mellan de olika näten finns utrustning som styr trafiken mellan näten. Denna utrustning kan vara mer eller mindre komplicerad, beroende på att hastigheten i näten inte behöver vara lika stor på båda sidorna, att det är olika teknik på respektive sida m.m. Lägenhetsnät Fastighetsnät Områdesnät Lokalt/regionalt nät Rikstäckande nät Fig.1.1 Nättopologi Befintliga nät I de flesta fastigheter finns redan i dag minst två nät, elnätet och telefonnätet. Dessutom har många flerfamiljsfastigheter även ett nät för kabel-tv. Kvaliteten på dessa nät är avgörande för om de skall kunna utnyttjas för bredband. Elnätet har mycket störningar, vilket kraftigt reducerar möjligheten att förmedla bredband. Telefonnätet kan ofta användas men kan då störa radioutrustning. Nät för kabel-tv anläggs på två olika sätt: stjärnformat nät och kaskadkopplat nät Stjärnformat nät innebär att varje lägenhet har en egen förbindelse till någon central plats i fastigheten. Kaskadkopplat nät innebär att distribution sker från en central punkt och samma kabel passerar första lägenheten, därefter den andra, därefter den tredje osv. I äldre kabel-tv-nät kan kabelns kvalitet variera och därmed inte vara lämplig för bredbandsöverföring, även om det går utmärkt att förmedla TVsignaler. Nyanlagda kabel-tv-nät lämpar sig bra för förmedling av bredband, men måste då kompletteras med nya s.k. förstärkarutrustningar som tillåter kommunikation i två riktningar. Näten är från början byggda för enkelriktad kommunikation, s.k. broadcasting. 8

10 Accessnätet för telefoni Koppartråden kan i en vanlig telefonförbindelse användas till att, förutom telefoni, även överföra bredband med hjälp av xdsl-teknik. LLUB, Local Loop UnBundling, ger möjlighet för en annan teleoperatör att leverera samma eller liknande tjänster som Telia. Det innebär att den vanliga telefonledningen av koppar som Telia använder, hyrs ut till och sammankopplas med den andra teleoperatörs nät. Den nya teleoperatören måste dock ha möjlighet att placera sin utrustning i Telias lokaler eftersom det är där koppartråden terminerar. Operatören måste även ha möjlighet att kunna ansluta sitt nät till utrustningen i dessa lokaler. För att göra LLUB till ett ekonomiskt intressant alternativ är även prissättningen en mycket kritisk faktor. Det finns tillfällen då en alternativ operatör inte kommer att anse det lönsamt att utnyttja denna teknik utan väljer någon annan, t.ex. radio. Lägenhetsnät Fastighetsnät Områdesnät Lokalt/regionalt nät Rikstäckande nät ADSL-förbindelse Telefonstation Fig. 1.2 Exempel när LLUB med ADSL-teknik ersätter annat nät Nya nät I de fastigheter man inte ämnar använda befintliga nät kan man nyanlägga nät som är anpassade för bredband. Det finns i dag två typer av kabel som rekommenderas för bredband, kopparkabel av typ cat5 eller bättre kvalitet, eller optisk fiber. Kopparkabeln har fördelen att den är oöm, enkel att ansluta och ändutrustningarna finns som standardprodukter. Ofta består den av 4 trådar som är tvinnade på ett speciellt sätt för att undvika störningar, och används t.ex. för att koppla ihop datautrustning med hjälp av dataprotokollet Ethernet. Nackdelarna med kopparkabel är att den har en övre gräns för informationshastigheten, och att denna gräns beror på kopparkabelns längd och kvalitet. Kopparkabel ger även ifrån sig elektromagnetisk strålning som kan störa radioutrustning, samt att koppar är dyrt. Optisk fiber är förhållandevis billig och anläggs alltid parvis. Informationshastigheten är mycket hög. Nackdelen är att fibern är ömtålig och att ändutrustningen inte blivit standardiserad och därför är dyr. 9

11 Det kommer även nya nät som använder radiosignaler. I lägenhetsnät utnyttjas radio för korta avstånd (Bluetooth är en variant). För att kunna nå de enskilda lägenheterna, och även fastigheter, finns det många system på marknaden. Informationshastigheten i radionät är hög men har ändå en övre gräns som är lägre än den för koppar eller optisk fiber. Förutsättningar för flera tjänsteleverantörer i ett nät För att åstadkomma att fler än en tjänsteoperatör kan leverera sina tjänster till hushållen i en fastighet, behövs utrustning som kan hantera flera tjänsteoperatörer samtidigt. Det kan ske genom att de olika tjänsteoperatörerna har varsin kabel/optisk fiber till utrustningen (se figur 3.1), eller genom att hyra kapacitet i det nät fastigheten är ansluten till. Utrustningen, exempelvis en router i husets källare, kommer då att fungera som en slags växel där de olika slutkunderna kan nå olika operatörer oberoende av varandra. Förutsättningen är att fastighetsägaren, eller någon annan, vill investera i denna förhållandevis dyra utrustning och sedan låta den arbeta transparent d.v.s. alla operatörer skall kunna använda den. Dessutom måste det finnas mer än en operatör som finner ekonomisk relevans i att leverera sina tjänster. Säkerhet Vid anläggande av nya nät måste även möjligheten att nå information begränsas. Det skall t.ex. inte vara möjligt att komma åt någon annans information, eller att följa det som sänds till någon annan än den som beställt tjänsterna ifråga. Säkerhetsfrågorna är intimt förknippade med systemen för drift och underhåll av näten, och påverkar i första hand de aktiva komponenterna såsom t.ex. switchar, routrar och multiplexerande utrustning. Det är utrustning som ofta placeras i gränserna mellan de olika näten och som kan innehålla mer eller mindre intelligens. Överbokning Den utnyttjningsbara informationshastigheten beror på den svagaste länken i nätkedjan. I lägenhetsnätet kan hastigheten vara 100 Mbit/s, men i fastighetsnätet kanske det bara är 10 Mbit/s. Områdesnätet kan i sig ha en mycket hög hastighet, flera hundra Mbit/s, men det är många fastigheter som då skall dela på denna kapacitet. Detsamma gäller även lokal/regionalnät och de rikstäckande näten. Den kapacitet som varje enskild användare ograverat har tillgång till kan därför inte garanteras utom i de närmaste näten. Alla andra resurser delas med övriga användare. Detta kallas för överbokning och beräknas på sannolikheten av att alla användare inte utnyttjar alla delar av nätet samtidigt. För att optimera näten kan man lägga informationslämnande utrustning närmare slutkunden, s.k. lokala servrar, se fig

12 Garanterad kapacitet Ett stort problem är att kvalitetsnivåer enbart kan garanteras i eget nät, dvs. informationslämnande enheter (servrar) måste befinna sig i det nät som är direkt anslutet till slutkunden. När det egna nätet lämnas kan kvalitetsnivåerna enbart garanteras vid gränssnittet. Därefter sätts kvalitetsnivån av den svagaste länken i kedjan av nät från informationslämnare till informationsmottagare. Vid garanterad kvalitet har användaren alltid tillgång till den maximala bandbredd som avtalats, även om den inte måste utnyttjas hela tiden. Vid överbokad kapacitet har användaren tillgång till avtalad maximal bandbredd enbart om ingen annan för tillfället utnyttjar den. Flera användare delar då på kapaciteten. Det finns även en lägsta kvalitetsnivå, s.k. best effort, där för tillfället överbliven kapacitet används. Finns det ingen ledig kapacitet måste kunden vänta tills det blir ledigt. I framtiden kommer kunderna att kunna beställa olika kvalitetsnivåer beroende på typ av 100 Mb/s 10Mb/s n * 10Mb/s 10Gb/s delas av alla 100Gb/s delas av alla Lägenhetsnät Fastighetsnät Områdesnät Lokalt/regionalt nät Rikstäckande nät Fig.1.3 Garanterad kapacitet i lägenhets- fastighets- och områdesnät. förbindelse som för tillfället önskas. Telefoni och video måste hanteras i realtid och är inte känsligt för förlorade data i rimliga mängder, medan datatrafik inte har samma behov av realtid men får inte sakna några databitar. 2. Lägesbeskrivning 2.1 Marknadsöversikt; aktörer, tjänster, utbredning m.m Aktörer Som ovan angivits definieras bredband i rapporten som 2 Mbit/s synkront. Även sådana uppkopplingar som kan sägas de facto konkurrera med bredbandsuppkopplingar i rapportens mening (t.ex. uppkopplingar som medger höghastighetsinternet), eller som efter en uppgradering medger bredbandshastigheter, belyses. Ett flertal svenska och utländska aktörer ( operatörer ) erbjuder idag bredbandsuppkoppling och andra bredbandstjänster i Sverige. Bland dessa återfinns: 11

13 Tabell 2.1. Telekomoperatörer Företag Hemsida Tjänster Telia Gruppanslutning Höghastighetsinternet Bredband Tele 2 Samarbete med Kabelvision Telenordia Höghastighetsinternet Utfors Höghastighetsinternet Tabell 2.2. Kabel TV-operatörer Företag Hemsida Tjänster StjärnTV TV-kanaler, höghastighetsinternet, telefoni, telemetri Com hem (Telia InfoMedia TeleVision) TV/video, höghastighetsinternet, telefoni Kabelvision (Netcom) TV/video, höghastighetsinternet Sweden On Line (SOL) Telenor Vision TV, höghastighetsinternet (i samarbete med Arrowhead) AB Bostäder (Borås kommun) Närhet i glesbygd Åselehus Ängelholmshem Varberg kabel (Varberg Energi) Tabell 2.3. Rikstäckande operatörer Företag/varunamn Hemsida Tjänster idag Bredbandsbolaget Höghastighetsinternet Comtech Infranet Advantech Lidén Data

14 Tabell 2.4. Lokala/regionala operatörer Företag/varunamn Hemsida Tjänster idag Obbit Skynet Powernet Bitnet (Borlänge Energi) UmeNet (Umeå Energi) Svart fiber, radiolan, administrerad bandbredd GavleNet (Gävle Energi) StorsjöNet (Jämtkraft) Tranman Bodenonline Hudiksvalls stadsnät LaNet (Landskrona Energi) Mariestads Energi Österlen Bredband AB Bland de ovan angivna operatörerna finns de i ett riksperspektiv största aktörerna som adresserar slutkunder upptagna. Att åstadkomma en fullständig kartläggning av samtliga bredbandsaktörer på marknaden är svårt bl.a. beroende på branschglidning (inom och mellan de olika aktörernas traditionella verksamhetsområden, konvergens ) och ett ständigt ökande antal aktörer, och är inte förenligt med studiens syfte eller resurser. P.g.a. av den pågående konvergensen kan grupperingen i vissa fall vara inkorrekt. Ett exempel på där det idag finns många aktörer är inom området stadsnät. Näten ägs eller drivs ofta av kommunen eller kommunägt företag såsom energibolaget eller annat lokalt verksamt bolag. Där det finns ett stadsnät som ansluter till fastigheterna i orten växer det också fram ISP:er (Internet Service Providers) och ASP:er (Application Service Providers). I listan har några exempel på ägare av stadsnäts givits. Utifrån ovanstående förteckning har 8 operatörer över hela landet valts ut för särskilda studier. Bland dessa återfinns de största aktörerna, företag som erbjuder särskilda lösningar för bredbandsaccess samt företag som i övrigt på olika sätt är framträdande på marknaden. 13

15 Tabell 2.5. Aktörer som särskilt studerats Operatör Varumärke Geografisk marknad Arrowhead AlltidAccess Särskilt glesbygd Bredbandsbolaget Hela Sverige Netcom Kabelvision Hela Sverige StjärnTV/UPC Chello Storstockholm Telia AB Telia Gruppanslutning Hela Sverige Bredbandsprogrammet Bredband Telia InfoMedia ComHem Hela Sverige TeleVision AB Umeå Energi UmeNet Umeå Utfors F.n. södra Sverige Tjänster Två grupper av operatörer som erbjuder bredbandsuppkoppling eller konkurrerande alternativ samt bandbreddskrävande tjänster kan urskiljas på marknaden: Kabel-TV-operatörer. Nya tjänsteleverantörer. Till den första gruppen hör StjärnTV, ComHem och Kabelvision. Gemensamt för denna grupp är att ingen av de däri ingående operatörerna idag erbjuder bredband i rapportens mening. Den erbjudna hastigheten till slutanvändaren är för de undersökta företagen i denna grupp idag 512 Kbit/s. Erbjuden hastighet från slutanvändaren är lägre. Samtliga nämnda operatörer uppger dock att bredbandshastigheter i rapportens mening kan uppnås till slutanvändare när efterfrågan uppstår. Accessnätet består av koaxialkabel som har en relativt hög överföringskapacitet. Högre upp i näthierarkin används optisk fiber. Den maximala överföringshastigheten fram till slutanvändare på kabel-tv-näten beror dock på accessnätets struktur. Ett s.k. stjärnformat nät ger betydligt större överföringskapacitet eftersom den sista kabelsträckan är unik för varje användare. StjärnTV:s nät är sådana. S.k. kaskadnät däremot är seriekopplade, varför flera användare delar på samma kabel, vilket vid simultant utnyttjande av tjänster som kräver hög bandbredd kan ge sämre överföringskapacitet till varje enskild användare. Inom den andra gruppen erbjuds olika lösningar för uppkoppling. Arrowhead erbjuder access via radioteknik med som högst 6 Mbit/s synkront mot slutanvändare. Bredbandsbolaget erbjuder både koppar- (s.k. cat 5) och fiberaccess. Accessnäten (Ethernet LAN) byggs för att klara 10 Mbit/s synkront. Telia AB bygger för sin Gruppanslutning Bredband nya fastighetsnät som Ethernet LAN, vilka ansluts till Telias stomnät via ADSL, X-line eller optisk fiber. Även fastighetens befintliga kopparnät kan användas genom anslutning via ADSL till den lokala telestationen. Erbjuden kapacitet är 500 Kbit/s ned och 400 Kbit/s 14

16 upp. Umeå Energis UmeNet erbjuder 200 Kbit/s 1,8 Mbit/s synkront per användare via radio-lan som ansluts till företagets fiberstruktur. Utfors bredbandsaccess kräver att fastighetsägaren anlägger ett Ethernet LAN. Slutanvändaren erbjuds av Utfors upp till 10 Mbit/s synkront. Endast en av de studerade operatörerna, Utfors, uppger för närvarande att de erbjuder garanterad bandbredd, d.v.s. särskilt avsatt kapacitet i varje del av näthierarkin för varje enskild slutanvändare. Detta innebär att ingen kapacitet överbokas och att det därmed inte kan uppstå några s.k. flaskhalsar. Företaget garanterar denna bandbredd inom sitt eget nationella nät och således inte vidare ut på Internet. Övriga operatörer erbjuder en grundläggande Quality of Service (QoS). En del talar om upplevd bandbredd. Anslutningsavgifterna för abonnenter varierar mellan 700 och 2000 kr. Även de fasta månadsavgifterna är relativt lika och ligger mellan 130 och 330 kr för den grundläggande tjänsten höghastighetsinternet. De flesta månadsavgifterna ligger på 200 kr. Inga rörliga trafikavgifter tas ut. Priserna skall dock jämföras utifrån vilka hastigheter som anslutningarna och/eller övriga nätet medger. Aktuella och planerade tjänster innefattar bl.a. höghastighetsinternet med fast uppkoppling, analog och digital TV och radio, telemetri, telefoni, portaler med därigenom tillgängliga tjänster såsom video-on-demand, musik och programvaruhyra. Förutom operatörer som erbjuder bredbandsuppkoppling eller konkurrerande alternativ kan urskiljas två typer av erbjudande från kategorin carriers: Svart fiber eller koppar. Administrerad bandbredd (viss kapacitet) över svart fiber eller radio Utbredning I betänkande från IT-infrastrukturutredningen (SOU 1999:85 s. 227) uppges att 70 % av befolkningen har möjlighet att få tillgång till något kabel-tv-nät (se även 3.1 nedan). Kabel-TV-näten finns över hela Sverige i större eller mindre s.k. öar, d.v.s. ett antal fastighetsnät som är ihopkopplade i ett sammanhållet lokalt eller regionalt nät. Detta nät är anslutet till en mottagarantenn där utsändningar tas emot och vidareförmedlas till slutkunderna i nätet. Fastighetsägarna är oftast bundna i långa avtal med kabel-tv-operatören som i praktiken ger denne en monopolställning avseende kabel-tv-tjänster. Avtalstider på 25 år är vanliga. Avtalen ingicks som regel i samband med installationen av nätet i fastigheten. Operatören finansierade nätet och erhöll i gengäld ensamrätt på sina tjänster under den överenskomna tiden. De fastighetsägare vars avtal med en kabel-tvoperatör löpt ut har ofta sett sig hänvisade till att förnya avtalet med den gamla operatören eftersom det på många orter, särskild mindre sådana, finns endast ett kabel-tv-nät och därmed i praktiken endast en tjänsteoperatör. Historiskt har kabel-tv-operatörer ofta undvikit att bygga nät på sådana orter där en annan 15

17 operatör redan har verksamhet. Således har en geografisk uppdelning skett där operatörerna i praktiken mutat in sina egna områden. Förutom faktiska monopol i fastighetsnäten under den tid avtalet med fastighetsägaren löper, är det således vanligt med lokala monopol på kabel-tv-tjänster. Sammantaget gör detta att konkurrensen i denna sektor är liten. Kabel-TV-operatörerna genomför för närvarande en omfattande uppgradering av sina nät i syfte att på dessa kunna introducera höghastighetsinternet och andra bredbandstjänster till sina kunder. Dessa tjänster erbjuds fristående från eller som tilläggstjänster till kabel-tv-tjänsten. Telia öppnade den 15 mars 2000 sina accessnät i hela landet för andra operatörer. Detta innebär att andra operatörer kan hyra kundspecifika kopparledningar från Telias lokala kopplingsstation fram till den enskilda abonnenten till kostnadsbaserade priser (s.k. Local Loop Unbundling, LLUB). För detta har företaget tagit fram en egen kostnadsberäkningsmetod. Det är vid tiden för rapportens färdigställande oklart hur detta mottagits av marknaden samt hur konkurrenskraftigt detta alternativ är för andra operatörer i förhållande till att installera nya LAN. Det föreligger samtidigt ett lagförslag från Post- och telestyrelsen om obligatorisk kostnadsbaserad LLUB. Det är idag osäkert när en lagändring kan träda i kraft. Rekommendationer för genomförandet av LLUB utkommer vidare inom kort från EU-kommissionen. I dagsläget kan dock PTS i avsaknad av lagreglerad LLUB inte utöva tillsyn eller ställa några villkor med anledning av Telias öppnande av accessnäten. Ett öppnande av Telias accessnät på sådana villkor som andra operatörer kan godta möjliggör bl.a. att dessa som alternativa leverantörer till Telia skulle kunna erbjuda xdsl på många orter i landet. Telias erbjudande om LLUB är alltför nytt för att nu kunna utvärderas. PTS avser återkomma till frågan bl.a. i sin årliga marknadsstudie. Vid tiden för rapporten har en operatör tecknat avtal med Telia om tillgång till accessnäten. Ytterligare operatörer är i färd med att göra detta. (Om LLUB se vidare bl.a. 3.1 nedan.) Marknadsandelar Tjänsteleverantörerna anger relativt höga mål avseende uppkopplade slutkunder i flerbostadshus. Man beskriver ofta sin marknadsposition utifrån ramavtal eller kunder som idag är anslutna till befintliga kabel-tv-nät. Ramavtalen, som kan innebära vissa fördelar för en stor medlemsorganisation såsom t.ex. mängdrabatt, kan betraktas som en jaktlicens, men först då en fastighet är ansluten till ett accessnät kan en reell potential identifieras. En jämförbar reell potential är den som kabel-tv-operatörerna har i att uppgradera de befintliga kabel-tv-näten. Varje operatörs antal inkopplade kunder betraktas som en affärshemlighet. Vid tiden för rapporten är en relativt riskfri bedömning att det sammantagna antalet inkopplade bredbandskunder i Sverige är litet. Intressantare bör vara operatörernas egna prognoser om hur många kunder som kommer att vara inkopplade vid årets slut. Ett vanligt antagande är att % av 16

18 lägenhetsinnehavarna i byggnader där nyinstallation sker tecknar avtal med operatören i samband med eller kort efter det att en nyinstallation genomförts. Detta är också det ungefärliga procenttal lägenhetsinnehavare som behöver ha anmält intresse i förväg för att operatörer skall anse en egen installation ekonomiskt genomförbar. Motsvarande siffra bör kunna användas i fråga om hur stor andel lägenhetsinnehavare som inledningsvis är intresserade när bredband erbjuds via kabel-tv-nätet. Det totala antalet lägenheter i flerbostadshus i Sverige är enligt aktuell statistik från SCB 2,2 miljoner. Om man utgår från att 30 % av samtliga lägenheter kopplas upp under innevarande år innebär detta lägenheter med höghastighetsinternet vid årsskiftet 2000/2001. Om man istället antar att 30% av de lägenheter som idag omfattas av kabel-tvnäten anslutes med bredband under innevarande år samt lägger till de lägenheter som de leverantörer som bygger nya nät själva uppskattar att de ansluter, innebär detta ca eller ungefär 50% uppkopplade lägenheter vid årsskiftet 2000/2001 (se tabell nedan). En nackdel med detta resonemang är att de fastigheter som idag omfattas av kabel-tv-nät och de fastigheter som ligger inom räckvidd för anslutning till nya bredbandsnät rimligen ofta sammanfaller. Därmed måste de operatörer som bygger nya bredbandsnät i större eller mindre utsträckning hämta sina kunder från fastigheter till vilka kabel-tv-nät redan är dragna. Tabell 2.6. Beräknad penetration 2000/2001. Aktör Hushåll i nätet idag Anslutna till Internet 00/01 Potentiella hushåll 00/01 Andel hushåll Arrowhead (2) 250 (4) 115 ComHem (1) 900 (4) 41% KabelVision (1) 320 (4) 15% StjärnTV (1) 240 (4) 11% SOL (1) 200 (4) 9% Telia GB (2) 733 (3) 33% Utfors - 40 (2) 133 (3) 6% Bredbandsb (2) 1000 (3) 45% Summa % 172% Totalt (1) Uppskattat till 30 % av befintliga kabel-tv-kunder. (2) Uppskattning från respektive operatör. (3) Vid antagandet att 30%är anslutna. (4) Antag inga förlorade andelar för kabel-tv-bolagen. 17

19 2.2 Bredbandsföretagens strategier, policy och avtalsvillkor Strategier Utifrån definitionen av infrastruktur- och innehållstjänster i 1.2 kan aktörerna på bredbandsmarknaden delas in i tre olika grupper beroende på strategier: Leverantörer av innehålls- och bärartjänster Leverantörer av enbart innehållstjänster Leverantörer av enbart bärartjänster Leverantörer av innehålls- och bärartjänster Samtliga i studien ingående operatörer kan idag erbjuda bärartjänster med accesslösningar av någon typ. Flera av dessa uppger att de inte har något primärt intresse av agera som tillhandahållare av infrastruktur. I stället vill man fokusera på sin roll som leverantör av innehållstjänster ( content ). Dock erbjuder sig dessa, som ett led i att skapa förutsättningar för att få ut sina tjänster, att både installera och finansiera nät om fastighetsägaren så önskar. De aktörer som arbetar med att leverera ett helt koncept inklusive en ny accesslösning uppvisar en större vilja att knyta upp fastighetsägare och slutanvändare i långa avtal med exklusivitet för sina tjänster. En anledning till detta är att försäkra sig om intäkter som motsvarar kostnader för marknadsbearbetning och nya nät för de aktuella fastigheterna. Leverantörer av enbart innehållstjänster För att innehållstjänsteleverantören skall kunna verka krävs antingen 1) att det finns tillgång till s.k. öppna nät vilka måste tillhandahållas av en leverantör av bärartjänster eller i ett samarbete mellan fastighetsägaren och en sådan leverantör; eller 2) portaler som bl.a. leverantörer av bärartjänster tillhandahåller till slutkunder. Riskerna fördelas mellan aktörerna: innehållstjänsteleverantören får lita till sin tjänsters innehåll och kvalitet och en leverantör av bärartjänster får lita till sitt näts kvalitet och möjlighet att attrahera marknadens innehållstjänsteleverantörer. Riskerna för alla inblandade blir lägre och därmed också behoven av långa avtalstider och exklusivitet. En leverantör av enbart innehållstjänster har i en fungerande konkurrenssituation inte heller en sådan ställning att denne kan begära långa avtalstider eller exklusivitet. Leverantörer av enbart bärartjänster Leverantörer av enbart bärartjänster tillhandahåller s.k. öppna nät med en struktur som passar innehållstjänsteleverantörernas krav och behov. Genom att inte gå vidare upp i värdekedjan och leverera innehållstjänster till slutkunder vill leverantören av bärartjänster betraktas som neutral och icke-diskriminerande. Näten upplåts till alla leverantörer av innehållstjänster. Risk, och därmed behov av att teckna långa avtal, minskar om näten uppfyller tekniska krav och kvalitet och inte är bundna till en innehållstjänsteleverantör. Leverantörer av bärartjänster (även sådana aktörer som integrerar bärartjänster med innehållstjänster) 18

20 tillhandahåller portaler där innehållstjänsteleverantörer kan erbjuda sina produkter och tjänster. Portalen fungerar som ett verktyg att mäkla tjänster mellan leverantör och slutanvändare, vilket skapar mångfald i utbudet. Portalen kan dock även fungera begränsande för mångfalden genom att hindra åtkomst både för slutanvändare (som inte tecknat avtal) och/eller leverantörer av innehållstjänster (som ligger utanför huvudmannens intressegemenskap) Policy Samtliga operatörer i studien godtar att fastighetsägaren själv finansierar, installerar och äger sitt fastighetsnät. Flera av dessa har inget primärt intresse av att leverera fastighetsnäten (jfr ovan). Dock erbjuder sig samtliga, som ett led i att skapa förutsättningar för att få ut sina tjänster, att både installera och finansiera sådana nät om fastighetsägaren så önskar. Detta sker också i hög utsträckning. Fastighetsnäten rekommenderas vanligen att byggas med etablerad LAN-teknik. I praktiken innebär detta Ethernet. Några direkta invändningar mot att respektive lägenhets uttag skall kunna korskopplas till olika operatörers ändutrustning har inte framkommit. Detta tycks vara tekniskt möjligt men innebär en merkostnad för fastighetsägaren jämfört med om hela nätet ansluts till en och samma operatörs ändutrustning (se vidare nedan under 3.2). Att i ett och samma fastighetsnät blanda olika tjänsteleverantörers utbud avvisas av samtliga i studien ingående operatörer. Anledningarna uppges vara bl.a.: Problem med avgränsningar vid störningar Allmänna ansvarsfrågor Olika tekniska lösningar vad gäller ändutrustningar Hantering vid central styrning av tjänsteuppgradering, inkoppling av nya tjänster osv. En bland de i studien ingående operatörerna samlad syn är att om en lägenhet skall kunna erbjudas tjänster från flera leverantörer samtidigt, måste överlämnandet (tjänsteinnehållets övergång från leverantören till det nät till vilket kunden är ansluten) ske längre in i nätet, d.v.s. högre upp i näthierarkin. Detta kan ske t.ex. via portaler eller andra centralt placerade systemlösningar. Vidare måste särskilda överenskommelser om former för samverkan slutas Avtalsvillkor Bland operatörerna i studien finns en allmän uppfattning att fastighetsägarna är mer ovilliga att teckna långa exklusivitetsavtal avseende fastighetsnätet idag än för bara något år sedan. Vissa av operatörerna tror även att det kan vara en marknadsmässig nackdel att kräva exklusivitet. Det är i första hand de som redan har ett befintligt nät med inkopplade kunder som intar detta förhållningssätt. 19

21 Stängda accessnät Operatörens kostnader för nytt nät vägs mot möjliga intäkter över tiden. För att balansera finansiella risker mot intäkter används olika villkor mot fastighetsägare och indirekt slutanvändarna: Operatören har valfrihet att inte ansluta fastigheten/dra sig ur avtalet om antalet slutanvändare inte överstiger viss andel i en föranmälan av intresse Operatören avtalar om exklusiv rätt att utnyttja fastighetsnätet under viss tid Operatören har avtal med varierande längd avseende hyra av kapacitet i olika regionala/lokala nät Månadsavgifter för fastighetsägare och slutanvändare baseras på avtalets längd Lojalitetsprogram för fastighetsägaren i form av t.ex. provision beroende av antalet inkopplade slutanvändare Operatören kan ta egna investeringar för t.ex. radioaccesser eller optiska fibernät. Ett alternativ för denne är att ingå avtal med en nätägare om hyra av regionalt/lokalt nät. Ett längre hyresavtal för accessen innebär vanligtvis lägre månadsavgifter, och ibland lägre installationsavgifter. De leverantörer som erbjuder både access och tjänster strävar efter långa avtal om exklusivitet. Avtalstider på ända upp till 6 år förekommer. Exemplet Bredbandsbolaget Bredbandsbolaget erbjuder fastighetsägare avtal som gäller till det årsskifte som inträffar närmast efter 5 år från ikraftträdandet, d.v.s. i praktiken upp till 6 år. Under denna tid har Bredbandsbolaget ensam nyttjanderätt till fastighetsnätet och fastighetsägaren förbinder sig att då inte upplåta nyttjanderätt till fastighetsnätet till annan. Båda parter har rätt att begära förlängning av avtalet med nya avtalsperioder om två år i taget. Bredbandsbolagets ensamrätt till nätet kvarstår inte vid en sådan förlängning. Nätelement och områdesnät tillhör och disponeras dock alltid av Bredbandsbolaget. Olika finansieringslösningar erbjuds i standardavtal med fastighetsägare: 1. Fastighetsägaren betalar en engångsavgift på 1195 kr för varje lägenhet i fastigheten och nya abonnenter 495 kr i engångsavgift per lägenhet. Abonnenten betalar 200 kr i månadsavgift för grundtjänsten höghastighetsinternet till Bredbandsbolaget. 2. Fastighetsägaren betalar en engångsavgift på 1690 kr för varje lägenhet i fastigheten. Nya abonnenter betalar ingen engångsavgift. Abonnenter betalar 200 kr i månadsavgift för grundtjänsten höghastighetsinternet till Bredbandsbolaget. 3. Under förutsättning att minst 30% av hushållen föranmäler sig för att teckna abonnemang betalar fastighetsägaren ingenting, medan nya abonnenter betalar 2000 kr i engångsavgift per lägenhet. Abonnenten betalar 200 kr i månadsavgift för grundtjänsten höghastighetsinternet till Bredbandsbolaget. 20

22 4. Under förutsättning att minst 30% av hushållen föranmäler sig för att teckna abonnemang betalar varken fastighetsägaren eller nya abonnenter någon engångsavgift. Abonnenten betalar 385 kr i månadsavgift för grundtjänsten höghastighetsinternet till Bredbandsbolaget de första 12 månaderna, därefter 200 kr/mån. Avtal med enskilda abonnenter tecknas för ett år och därefter tills vidare med tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Om avtalet med fastighetsägaren upphör, upphör även avtalet med abonnenten vid samma tidpunkt. Öppna accessnät Istället för att binda upp fastighetsägaren med exklusivavtal åberopar vissa operatörer rätten att få ligga kvar med accessen till fastigheten under en avtalad tid. Accessen upplåts även till marknadens övriga tjänsteleverantörer. En liknande form för att erbjuda access till en fastighet är att kontraktera fastighetsägaren över en given avtalstid och möjliggöra att en enskild lägenhet i fastigheten kan kopplas upp från en central punkt i tätorten (en server/portal). I den centrala punkten erbjuds marknadens aktörer att ansluta sina tjänster till den enskilda lägenheten och slutanvändaren. Ovanstående två exempel tilltalar särskilt leverantörer av bärartjänster, d.v.s. aktörer vilkas affärsidé är att hyra ut kapacitet, både till operatörer inom den egna koncernen, om det finns sådana, såväl som till andra konkurrerande leverantörer. Exemplet Utfors Fastighetsägaren ansvarar för installationen av ett nät på fastigheten och i aktuella byggnader, vilket kommer att ägas och disponeras av denne. Fastighetsägaren ger Utfors rätt att ansluta sitt nät till dennes nät. Samtidigt förbinder sig fastighetsägaren att inte ingå avtal med annan operatör som förhindrar Utfors tillträde till fastighetsnätet, medan Utfors accepterar att även andra operatörer beredes tillträde till fastighetsnätet. Ingen av parterna lämnar någon ersättning till den andre. Utfors äger rätt att på fastigheten placera den egna utrustning som krävs för att ansluta fastighetsnätet till sitt eget nät. Avtalstiden är 10 år eller så lång tid som någon på fastigheten bosatt person har ett gällande Utforsabonnemang. Utfors erbjuder Internetaccess med bredbandskapacitet till boende på fastigheter där ovannämnda typ av avtal med fastighetsägare finns. Abonnent betalar en engångsavgift på 675 kr och därefter mellan 129 och 349 kr i månaden beroende på abonnerad bandbredd. Abonnenten svarar för installation av eventuell utrustning som krävs såsom nätverkskort och kablar. Avtalet gäller tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid om tre månader. 21

23 Avtalsvillkor för slutanvändare Avtalstiderna för slutanvändare varierar mellan tre månader och upp till ett år. Längre avtalstider kan premieras med lägre installations- och startavgifter. Det förekommer att PC-modem eller annan ändutrustning ingår vid t.ex. ettårsavtal. Innehållet och priserna i tjänsten, f.n. mestadels höghastighetsinternet, är i det närmaste identiska avseende: månadsavgift, ca 200 kr, fast pris och alltid uppkopplad ingen garanterad bandbredd till Internet, dock någon form av QoS användarstöd via kundtjänst portaler med underliggande tjänster av olika omfattning telefoni till fast pris blir troligen nästa generella tjänst 2.3 Fastighetsföretagens strategier, handlingssätt och syn på marknaden Planer på utbyggnad av bredbandsnät, teknikval m.m. Utbyggnad av bredbandsnät i fastigheterna går fort, åtminstone om man ska tro på bredbandsföretagens prognoser om antalet uppkopplade lägenheter vid nästa årsskifte. Hyresgästföreningen har genomfört en undersökning av allmännyttiga och större privata fastighetsägares planer på utbyggnad av bredbandsnät 4. Det statistiska materialet i detta avsnitt är hämtat från denna rapport. Undersökningen omfattar 221 bostadsföretag med tillsammans ca lägenheter. Det motsvarar ca 32 % av det totala antalet bostadslägenheter i Sverige. Med bredbandlösning avses i denna utredning ett nät som kan användas för t.ex. Internet, IP-telefoni, video- och TV-tjänster och liknande tjänster. Av de 221 tillfrågade företagen har 66 någon form av bredbandskommunikation idag, vilket motsvarar 18 % av det totala antal lägenheter i undersökningen. I landet som helhet kan vi anta att penetrationen inte är lika hög då undersökningen inte omfattar mindre privata fastighetsägares planer på utbyggnad. De privata fastighetsägarna som ingår i undersökningen (11 st.) räknar med en lägre utbyggnadstakt än de allmännyttiga. Vidare bedömer fastighetsägarna att ca 75 % av de lägenheter som ingår i undersökningen kommer att ha tillgång till bredband om 3 år, vilket kan antas gälla för det allmännyttiga bostadsbeståndet i sin helhet, men inte i landet som helhet. De större privat fastighetsägarna uppskattar att endast 57 % av deras hyresrätter kommer att ha tillgång till bredband om tre år. Av undersökningen framgår också vilken eller vilka tekniker som fastighetsägarna valt eller kommer att välja för bredband. Av de företag som fattat eller kommer 4 Hyresgästföreningen, Bredband, fri konkurrens och valfrihet, december