Effekten av submaximala Benböj på Countermovement Jump with Arm Swing Tvärsnittsstudie på aktiva bollidrottare The Effect of Heavy Squats on Countermovement Jump with Arm Swing Cross- sectional study on active team sport players Jesper Kronlund, Matilda Palm Examensarbete, 180 hp Tränarprogrammet, Examensarbete för kandidatexamen i idrottsmedicin, 15 hp Vt 2019
Abstrakt Introduction: The vertical jump ability is essential for performance in many sports. The use of complex training has in previous research been shown to provide significantly improved power development. Post-Activation Potentiation (PAP) is a physical phenomenon that increases muscle tension and the force development of the working muscles which can be implemented in complex training. The purpose of this study was to investigate whether athletes in basketball, football, handball and volleyball will have a favorable increase in Countermovement jump with arm swing (CMJa) if they perform heavier squats with a load of 50% and 80% of their estimated or measured 1 repeat maximum (RM) before CMJa. Method: 9 men and 2 women, age 20.6±3.3 years, height 181.4±7.4 cm, 76.9±12.6 kg body mass participated in the study. All participants were active in one of the sports basket, football, handball or volleyball. The participants performed two set of squats followed by five set of two repetition CMJas with a five minutes rest in between. An infrared sensor MuscleLab was used to analyze the jump height. Results: The result showed no significant difference between heavy squats and jump height in CMJa over time (p=0.98). Conclusion: Squats with 50% and 80% of 1RM do not seem to improve jump height performance in CMJ on team sports players. The result in this study does not support the results in previous studies showing a positive effect of heavy squats on maximal jump height. Key words: Team sports, Vertical Jump, Complex training Introduktion: Den vertikala hoppförmågan är viktigt för prestationen inom många idrotter. Att använda sig utav komplexträning som benböj och vertikala upphopp har i tidigare forskning visats ge signifikant förbättrad kraftutveckling. Post-Activation Potentiation (PAP) är ett fysiologiskt fenomen som ökar muskelspänningen och kraftutvecklingen i de arbetande musklerna, vilket kan implementeras under komplexträning. Syftet med studien var att undersöka om idrottare inom basket, fotboll, handboll och volleyboll får en gynnsam ökning på Countermovement jump with arm swing (CMJa) om de genomför benböj med en belastning på 50% och 80% av deras estimerade eller faktiskt uppmätta 1 repetition maximum (RM) innan test av CMJa.
Metod: 9 män och 2 kvinnor, ålder 20.6±3.3, 181.4±7.4 cm, vikt, 76.9±12.6 kg, deltog där samtliga deltagare var aktiva inom någon av idrotterna basket, fotboll och handboll. Testdeltagarna utförde två set tunga benböj följt av fem set CMJa på en infraröd sensor. Resultat: Resultatet visade ingen signifikant förbättring över tid i hopphöjd hos aktiva bollidrottare (p=0.98). Slutsats: Resultatet tyder på att användandet av PAP med tunga benböj inte leda till förbättrad prestation på hopphöjden vid genomförande av CMJa hos bollidrottare. Resultatet i den här studien stödjer inte tidigare forskningsresultat om att det finns en positiv skillnad på hopphöjd efter tunga benböj över tid. Nyckelord: Lagsport, Vertikalhopp, Komplexträning 1
Innehållsförteckning Abstrakt... 0 Innehållsförteckning... 1 1. Introduktion... 3 1.1 Uppvärmning inom bollidrott... 3 1.2 Komplexträning... 3 1.3 Post-Activation Potentiation... 4 1.4 Vertikalhopp... 5 1.5 1 Repetition Maximum benböj... 6 2. Metod... 7 2.1 Deltagare... 7 1.2 Procedur... 8 1.2.1 Apparatur... 9 1.2.2 Estimerat 1 Repetition Maximum benböj... 9 1.2.3 Countermovement Jump with arm swing... 10 1.2.4 Benböj... 10 2.3 Etik... 11 2.4 Statistisk analys... 11 3. Resultat... 12 4. Diskussion... 15 4.1 Utmattning i samband med PAP... 15 4.2 Intensitet vid benböj... 16 4.3 Användning av PAP i bollidrotter... 17 4.4 Etiska och samhälleliga reflektioner... 17 4.5 Metodologisk reflektion... 17 5. Konklusion... 19 6. Referenser... 20 7. Bilagor... 26 7.1 Bilaga 1. Information till deltagare... 26 7.2 Bilaga 2 Samtyckesblankett... 28 7.3 Bilaga 3- Testprotokoll Estimerat 1RM... 30 1
7.4 Bilaga 4. Testprotokoll Benböj och CMJa... 31 2
1. Introduktion 1.1 Uppvärmning inom bollidrott Avsikten med att genomföra uppvärmning är att öka värmen i musklerna vilket leder till ökat blodflöde och optimerad metabolisk reaktion (Bishop, 2003). Uppvärmning implementeras inför träning och match i förberedande syfte, därmed maximera prestationen samt reducera risken för skador (Bishop, 2003; McCrary, Ackermann, & Halaki, 2015). En idrottares prestation kan förbättras upp till 20% med hjälp av uppvärmning (Fradkin, Zazryn, & Smoliga, 2010). Inom lagidrott är det viktigt att kunna genomföra diverse olika rörelser exempelvis löpning, riktningsförändringar, laterala förflyttningar och hopp (Taylor, Wright, Dischiavi, Townsend, & Marmon, 2017). Vertikalhopp är en essentiell motorisk färdighet för många lagidrottare (Chattong, Brown, Coburn, & Noffal, 2010; Rodríguez-Rosell, Mora- Custodio, Franco-Márquez, Yáñez-García & González-Badillo, 2017) och har visat sig vara betydelsefull för prestation i en mängd olika lagidrotter till exempel fotboll (Stølen, Chamari, Castagna & Wisløff, 2005), basket (Ziv & Lidor, 2009), handboll (Krüger, Pilat, Ückert, Frech, & Mooren, 2014) och volleyboll (Sheppard, Cronin, Gabbett, McGuigan, Etxebarria, & Newton, 2008). Då kraft är en viktig faktor inom många sporter ställs ett högre krav på idrottaren att ha god kraftutveckling för att öka prestationen i den vertikala hopphöjden (Markovic, Dizdar, Jukic, & Cardinale, 2004). Tidigare forskning rapporterar att en uppvärmning där en lågintensiv aerob övning, dynamisk stretch och en idrottsspecifik del ökade prestationen i vertikalhopp (Burkett, Phillips, & Ziuraitis, 2005; Mangus, Takahashi, Mercer, & Holcomb, 2006; Romero-Franco & Jiménez-Reyes, 2017). 1.2 Komplexträning Forskning har visat att utföra tunga benböj innan ett vertikalhopp kan vara prestationshöjande för hopphöjden (Robbins, 2005). Ett alternativ till den nuvarande uppvärmningsrutinen inom lagidrott kan vara att implementera en högintensiv, kortvarig uppvärmning för att framkalla det fysiologiska fenomenet som benämns Post-Activation Potentiation (PAP) (Zois, Bishop, & Aughey, 2015). Detta inslag kan benämnas som komplexträning och har i en uppvärmning visat sig ge en akut prestationshöjning på bland annat Countermovement Jump (CMJ), (Kilduff, Bevan, Kingsley, Owen, Bennett, Bunce, & Cunningham, 2007) och sprint, (Chatzopoulos, Michailidis, Giannakos, Alexiou, Patikas, Antonopoulos, & Kotzamanidis, 2007). Komplexträning är en kombination av styrketräning och plyometriskträning och kan 3
användas under samma pass för att utveckla muskulärkraft hos idrottare (Ebben, 2002). Vid komplexträning är implementering av PAP en viktig del (Joyce, & Lewindon, 2014) då det under komplexträning används en tung muskelaktiverade övning som har en biomekanisk likhet mellan med en högintensiv och plyometrisk övning (Ebben, 2002) exempelvis benböj och vertikala upphopp. 1.3 Post-Activation Potentiation Det finns två olika mekanismer bakom PAP. Den första mekanismen är fosforylering av myosinreglerade kedjor, detta ökar kalciumjonkänsligheten av myofilamenten. Proteinet myosin bildar korsbryggor tillsammans med proteinet aktin och dessa svarar för musklernas kontraktion (Taylor, Rahmani, Edwards & Reedy, 2019). Detta leder till en förstärkt aktivitet av myosinkorsbryggornas som svarar på submaximala kontraktioner och leder till en ökad kontraktionshastighet i musklerna (Sale, 2004). Den andra mekanismen bakom PAP är styrketräning kopplat till tidigare plyometrisk övning, det vill säga hoppövning. Detta skapar en ökad synaptisk stimulering i ryggradsnerver som i sin tur resulterar i en ökad postsynaptisk potentiering, vilket ökar aktivering av fler motoriska enheter i den involverade muskeln (Lorenz, 2011). Att genomföra tunga belastningsövningar före övningar med lätt belastning (med fokus på kraft och fart) ökar prestationen för de använda musklerna tredubbelt jämfört de som inte använder sig utav PAP vid komplexträning (Young, Jenner & Griffiths, 1998). PAP framkallas genom en muskelförstärkandeövning (Tillin & Bishop, 2009) och ökas vid muskelspänning (Sale, 2004) exempelvis benböj. PAP framkallas vid en maximal eller submaximal intensitet och har visats öka både toppkraften och hastigheten för kraftutveckling hos utövaren (Tillin & Bishop, 2009). Tidigare studier pekar på att PAP har en prestationshöjande effekt upp till 18 minuter (Ah Sue, Adams, & DeBeliso, 2016; Chiu, Fry, Weiss, Schilling, Brown, & Smith 2003; Kilduff et al., 2007) medan andra har noterat 24 minuter (Kilduff, Owen, Bevan, Bennett, Kingsley, & Cunningham, 2008). I Kilduff et al. (2007) studie gjord på rugbyspelare utfördes CMJ med en vila på fyra minuter mellan varje hoppset där resultatet visade att PAP tycks ha en optimal prestationshöjande verkan mellan 8 12 minuter. Forskning har visat att PAP vid vertikalhopp har en låg effect size ([ES] = 0.31) (Seitz, & Haff, 2016). Huruvida effekten av PAP är akut eller långvarig vid utförande av idrottsspecifik prestation har ännu inte fastställts (Lorenz, 2011; Zois, Bishop, & Aughey, 2015). 4
1.4 Vertikalhopp Hopptester har blivit allt vanligare för analysering av styrkor, svagheter samt progression av en längre träningsperiodisering, såväl som en gynnsam metod för att utvärdera muskulär kraft i det nedre extremiteterna (McLellan, Lovell, & Gass, 2011; Perez-Gomez, & Calbet, 2013; Quagliarella, Sasanelli, Belgiovine, Moretti, & Moretti, 2011; Shalfawi, Sabbah, Kailani, Tønnessen, & Enoksen, 2011). För att analysera muskelstyrka i de nedre extremiteterna tillämpas frekvent hopptester som Squat Jump (SJ), Countermovement Jump (CMJ), Countermovement Jump with arm swing (CMJa) och Drop Jump (DJ) (Markovic, 2007). En individs maximala hopphöjd kan ge information om en persons muskelstyrka i benen men även den funktionella förmågan i varierande situationer till exempel i olika riktningsförändringar eller jämföra benstyrka mellan de båda benen vid skada (Maulder, & Cronin, 2005; Peteronijevic, Garcia Ramos, Mirkov, Jaric, Valdevit & Knezevis, 2017). Vid vertikalhopp som CMJ, CMJa och DJ används den biomekaniska förmågan Stretchshortening cycle (SSC) som är elastisk energi som alstras i bindväv samt senor och övergår i energi mellan den excentriska till koncentriska fasen (Cormie, McGuigan, & Newton, 2010). SSC sker då musklerna förlängs (excentrisk fas) och förkortas (koncentrisk fas) (Komi, 2000) exempelvis vid hopp, löpning eller gång (Pelzer, Ullrich, Endler, Rasche & Pfeiffer, 2018). SSC förekommer i det flesta rörelserna, då en förlängande kontraktion i muskeln omedelbart följs av en förkortad sammandragning (Seiberl, Power, Herzog & Hahn, 2015). Ett effektivt användande av SSC är viktigt för prestation i flera idrottsaktiviteter (Kipp, Krzyszkowski & Heeneman, 2019) och kan förbättra prestation hos idrottare och leder till en ökad kraftutveckling (Komi, 2000). CMJa är ett vanligt vertikalt hopptest som går ut på att testdeltagaren svingar armarna samtidigt som de går ner i en 90 graders flexion i knäled och direkt efter hoppar så högt som möjligt vertikalt. Det är ett reliabelt test och mäter testdeltagarens styrka och kraft i det nedre extremiteterna (Hori et.al, 2009). Tidigare forskning har visar att CMJa är ett mer idrottsspecifikt test än CMJ, framförallt i de idrotter som involverar hopp. CMJa är en bekant rörelse inom dessa idrotter (Heishman, Daub, Miller, Freitas, Franrz Bemben, 2018) förutsatt att testdeltagaren kan koordinera armarna på ett sätt som ökar hopphöjden och inte försämrar den. 5
1.5 1 Repetition Maximum benböj I samband med 1 Repetition Maximum (RM) test analyseras en individs maximala muskelstyrka i de nedre extremiteterna (Mayhew, Johnson, LaMonte, Lauber, & Kemmler, 2008). Ett uppskattat 1RM test i benböj kan användas som alternativ till ett 1RM test då det är mer tidseffektivt eftersom idrottare inte behöver samma förberedelse och anpassning till tyngre vikter samt minimera risken för skador (LeSuer et al., 1997). Benböj är en av de mest förekommande styrkeövningarna inom idrott och träning och kan utföras på alla sorts träningsanläggningar med tillhörande utrustning (Crewther, Kilduff, Cook, Middleton, Bunce, & Yang, 2011). Benböj används frekvent i hopptester då det har visat sig att den maximala benstyrkan korrelerar starkt med den maximala hopphöjden (r=0.78) (p<0.02) (Wisløff, Castagna, Helgerud, Jones, & Hoff, 2004). Det finns även forskning som studerat PAP effekten efter olika typer av benböj där deltagare har genomfört djupböj (eng. deep squat), halvböj (eng. parallel squat) samt kvartsböj (eng. quarter squat) (Esformes, & Bampouras, 2013; Seitz, & Haff, 2016). Resultatet visar en större ökning på hopphöjden vid halvböj jämfört med kvartsböj på grund av större muskelaktivering av sätesmuskulaturen (Esformes, & Bampouras, 2013). PAP effekten vid halvböj visade sig även vara större än djupböj (Seitz, & Haff, 2016) till följd av en sannolikt större utmattning vid längre anspänning av muskulaturen (eng. time under tension) (Tran, Docherty, & Behm, 2006). Syftet Undersöka om submaximala benböj som en del av uppvärmning ger en Post-Activation Potentiation vid test av vertikalhopp hos aktiva bollidrottare. Resultaten från aktuell studie kan ge information för tillämpning av effektiva uppvärmningsstrategier som ger PAP och ökad power inför träning eller match Hypotes 1. PAP kommer ha en positiv effekt (ökning) i höjd på CMJa. 2. Den positiva effekten av PAP kommer finnas kvar i upp till 20 minuter efter genomfört benböj 3. PAP effekten kommer vara som störst vid minut 10 och 15 (set 3 och 4). 6
2. Metod 2.1 Deltagare Deltagarna i studien bestod av 9 män och 2 kvinnor, 20.6±3.3 år, 181.4±7.4 cm, 76.9±12.6 kg (Tabell 1). Samtliga deltagare var aktiva inom en av bollsporterna basket, fotboll och handboll. Prestationsnivån mellan testdeltagarna varierade mellan division 4 till elit (fotboll division 4, handboll division 2, basket division 2 och SBL (svenska basketligan). Ingen volleybollspelare anmälde sitt intresse för att medverka i studien. Information för rekrytering av testdeltagare till studien förmedlades via mail till klubbar och föreningar runt om i Umeå, samt utskick via sociala medier till bekanta aktiva bollidrottare. Inklusionskriterier för att delta i studien var att alla deltagarna skulle vara friska och skadefria vid testtillfället. Deltagarna skulle vara aktiva i en idrottsklubb i idrotterna fotboll, handboll eller basket, vara mellan 16 30 år gammal samt erfarenhet att utföra benböj. Deltagarna skulle veta sitt personliga 5-10RM resultat efter att genomfört testprotokoll (Bilaga 3) eller sitt uppmätta 1RM som inte fick vara äldre än sex månader gammalt. De fick inte bruka eller förtärt nikotin och koffein i samband med testtillfället. Alkohol fick inte konsumeras och tung träning fick inte genomföras dagen innan eller samma dag som testerna skulle utföras. Det var frivilligt att delta i studien och deltagarna fick när som helst avbryta sitt deltagande utan att behöva ange orsak. Innan testerna genomfördes läste samtliga deltagare ett informationsblad (Bilaga 1) och skrev på ett samtyckesbrev (Bilaga 2). Testtillfällena och datainsamling ägde rum mellan den 26 april - 9 maj 2019 i labbet på Idrottsmedicinska Avdelningen på Umeå Universitet och Umeå Energi Arena under olika tider på dygnet mellan klockan 09.00-20.00. Tabell 1. Deskriptiv data av testdeltagare i medelvärde± standardavvikelse. Deltagare (N) Ålder (år) Längd(cm) Vikt(kg) Estimerat/ Uppmätt 1RM Benböj(kg) Benböj/Kroppsvikt ratio 11 20.6±3.3 181.4±7.4 76.9±12.6 108.5±14.6 1.4±0.2 7
1.2 Procedur Studien bestod av ett till två testtillfällen per deltagare, där ett testtillfälle genomfördes med testledare och ett individuellt om ett resultat i 1RM benböj saknas. De deltagare som inte hade ett uppmätt 1RM som var max 6 månader gammalt i benböj skulle innan sitt testtillfälle genomföra ett 5-10RM test i benböj för att få fram deras uppskattade 1RM i benböj. Till hjälp hade de ett testprotokoll (Bilaga 3), resultatet från detta testtillfälle användes för att räkna ut testdeltagaren 50 % samt 80 % av estimerat 1RM. Till detta testtillfälle blev testdeltagarna informerade att inte använda sig utav lyftarbälte, att använda sina idrottsskor (fotbollsspelare skulle använda futsalskor) och att genomföra testet ett par dagar innan deras testtillfälle på avdelningen för idrottsmedicin eller Umeå Energi Arena. Vid testtillfället registrerades vikt och längd utan skor, ålder, 50% samt 80% av deltagarnas estimerade eller angivna 1RM i benböj innan påbörjad uppvärmning. Till testtillfället skulle testdeltagarna ha på sig sina idrottsskor (fotbollsspelare hade futsalskor) samt t-shirt och shorts eller löpartights. Samtliga testtillfällen började med en genomgång av hur testproceduren utförs, där kriterier för godkänt benböj och CMJa visades. Därefter utfördes en generell uppvärmning på 10 minuter på en cykelergometer i 60 RPM och ett motstånd på 1.5 kilopond. Efter uppvärmning antecknades baslinjemätningen på CMJa där deltagarna hoppade tills de fick två godkända CMJa hopp. Testpersonen blev instruerad att snabbt böja knäna till en knävinkel på 90 grader med en snabb övergång från excentrisk till koncentrisk fas så snabbt som möjligt. Armarna skulle aktivt användas som en pendel genom hela hoppet för att öka hopphöjden. Deltagarna fick max fem försök på sig för att inte riskera att bli utmattade. Därefter genomfördes två set benböj med 4 repetitioner på två olika belastningar. Antalet repetitioner per set bestämdes då tidigare forskning hittat att 3 repetitioner benböj (Kilduff et al., 2007) och 5 repetitioner benböj (Mitchell & Sale, 2011) med olika belastning gav effekt på PAP. Författarna till denna studie beslutade att 4 repetitioner antagligen skulle ge liknande effekt baserat på tidigare forskning. Första benböjssetet var 50% av deltagarens estimerade eller angivna 1RM och andra setet var 80% av deltagarens estimerade eller angivna 1RM med en minuts vila mellan seten. Efter avslutat benböj på 80% genomfördes två godkända CMJa hopp per tillfälle, vid tidpunkterna 30 sekunder, 5, 10, 15 och 20 minuter. Mellan varje hoppset ombads deltagarna att sitta på en bänk placerad bredvid hoppytan för att efterlikna en matchsituation. Testdeltagarna blev informerade om när det var 30 sekunder kvar tills nästa 8
hoppset. Testdeltagarnas bästa CMJa hopp av det två godkända CMJa under varje set registrerades, sparades och antecknades. Testledarna följde ett testprotokoll under samtliga testtillfällen för att säkerställa att testerna genomfördes och godkändes på samma sätt (Bilaga 4). Genom hela testtillfället fick testdeltagarna verbal uppmuntran och instruktioner från testledarna. 1.2.1 Apparatur Under uppvärmning användes Monark Ergomedic 828E cykelergometer (Monark Exercise, Vansbro, Sverige). Vid mätning av CMJa användes mätinstrumentet MuscleLab (MuscleLab, Ergotest AS Porsgrunn, Norway) som mäter hopphöjden i centimeter, lufttid och kontakttid. Skivstången som användes under testtillfället var från Eleiko (Halmstad, Sweden) och vägde 20kg. Viktskivorna som användes var från Eleiko (Halmstad, Sweden). 1.2.2 Estimerat 1 Repetition Maximum benböj De testdeltagare som inte hade ett uppmätt 1RM i benböj fick ett testprokoll (Bilaga 3) som skulle genomföra innan deras testtillfälle på avdelningen för idrottsmedicin. Testdeltagarna skulle då genomföra en 10 minuters valfri uppvärmning samt dynamisk stretch. Vid genomförandet av benböj ska fötterna placeras parallellt i axelbredd med 10 15 graders utåtroterad vinkel i fötterna och att vändningen sker vid 90 graders knävinkel. Efter den generella uppvärmningen genomförs ett till två set med fem repetitioner benböj på lätt belastning. Efter avslutade benböj på lätt belastning genomfördes ett till tre set för att hitta en tyngre belastning där testdeltagarna klarade minst 5 repetitioner men inte mer än 10 stycken repetitioner benböj. När testpersonen genomfört sitt estimerade 1RM skickades resultatet in till testledarna där 1RM räknades ut med hjälp av Wathans ekvation (Ekvation 1). Wathans ekvation visade sig ha starkast korrelation till uppmätt 1RM i benböj (r=0.969) (LeSuer, McCormick, Mayhew, Wasserstein & Arnold, 1997). 9
Ekvation 1. Wathans formel för estimerat 1RM. W=vikt, r=repetitioner 1.2.3 Countermovement Jump with arm swing MuscleLab apparaturen monterades där det infraröda sensorerna placerades med cirka 3 4 meters avstånd från varandra. Testdeltagarna fick instruktioner att stå i mitten av den infraröda sensorn med fötterna placerade axelbrett och tårna pekande rakt fram med en 10 15 graders utåtrotering. Kriterier för godkänt CMJa var att vändningen mellan excentrisk och koncentrisk fas skulle ske vid 90 graders knävinkel. Ingen fördröjning mellan den excentriska och koncentriska rörelsen då SSC ska användas. Hopp utförs enbart vertikalt. Landning sker på raka ben med en lätt vriststuds. Benen skulle bibehållas raka i luften. Hela foten skall ha kontakt med underlaget under den excentriska fasen och armarna skall aktivt användas som en pendel genom hela hoppet. Testdeltagarna fick möjlighet att genomföra ett CMJa innan testet startade för att för att bli mer familjär med övningen samt att testledarna fick bekräftelse om testdeltagarna hade förstått det angivna instruktionerna. 1.2.4 Benböj Startposition vid genomförandet av benböj var jämfota på raka ben. Fötterna placeras axelbrett och tårna pekande med en 10 15 graders utåtrotering. Testdeltagaren skall sedan genomföra 4 repetitioner på 50% samt 80% av testdeltagarens estimerade eller angivna 1RM med en minuts vila mellan varje set. Testpersonen började långsamt böja benen i en excentrisk fas ner till en knävinkel på 90 grader så att lårbenet var i parallell linje med golvet. Testledaren stod bredvid under genomförandet av samtliga benböj kontrollerade att testdeltagarens knävinkel var 90 grader innan vändningen tillbaka till startposition. För godkänt benböj skall båda knän gå i samma riktning som foten pekar och att hela foten skall ha kontakt med golvet under hela testutförandet. Vändningen mellan den excentriska och koncentriska fasen sker vid 90 graders knävinkel där ett muntligt godkännande gavs från testledaren. 10
I samband med en procentsats som resulterade i decimaler avrundas vikten till närmaste heltal förslagsvis 75,5 kg avrundas uppåt till 76 kg och 75,3 kg avrundas nedåt till 75 kg. 2.3 Etik Helsingforsdeklarationens principer har följts vid datahantering och informerat samtycke. Innan testtillfället genomfördes fick testdeltagarna ett informationsblad om studien (Bilaga 1) och undertecknade ett samtyckesbrev (Bilaga 2). Deltagarna informerades om syftet med studien samt de risker som fanns med att delta. De risker som deltagarna utsattes för var minimala, dock finns det alltid en risk för skador och träningsvärk vid maximalt muskelarbete. Deltagarna hade också valet att frivilligt avsluta sin medverkan i studien när som helst utan att behöva ange anledning. Testdeltagarnas persondata hanterades konfidentiellt där deras resultat skrevs ner och kodades i ett Excel-dokument direkt efter datainsamlingen var klar. Under studien användes medelvärden med standardavvikelser (±SD) för att illustrera resultaten i form av figurer och tabeller. Resultaten presenteras på gruppnivå samt individnivå dock går det inte att identifiera personen bakom resultatet då ID-kodning användes. Resultaten som skrevs ner under datainsamlingen och persondata kommer att raderas efter att studien är redovisad och avslutad. 2.4 Statistisk analys Resultaten som samlades in noterades i ett Microsoft Excel Office 365 ProPlus version 1904 (Redmond, Washington, USA) dokument som användes för att skapa tabeller och figurer för analysering av datainsamlingen. Testdelagarens bästa resultat av det två godkända hoppen från samtliga sex hoppset användes till statistiken. Resultaten presenterades och användes i form av medelvärde ±SD. Data presenteras som medelvärde för hela testgruppen och individuellt. Parametrisk data analyserades och presenterades genom en normalfördelning (Figur 1.) där parametrisk statistik användes i form av faktor upprepad variansanalys ANOVA för att analysera och redovisa resultaten från datainsamlingen. ES beräknades till 0.01 vilket klassificeras som liten (<0.3) (Cohen, 1969). För att undersöka skillnaden mellan deltagarnas CMJa baslinjeresultat och CMJa resultat efter genomfört benböj vid varje tidsenhet på 30 11
sekunder, 5, 10, 15 och 20 minuter har en faktor upprepad variansanalys ANOVA använts i Excel. Signifikansnivå för denna kandidatuppsats bestämdes ett alpha värde på α=0.05. Figur 1. Normalfördelning av data. 3. Resultat En faktor upprepad ANOVA visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan hopphöjden över tid (p=0.98) (Figur 1). Scatterplot användes för att visa spridningen och eventuella outliers mellan samtliga deltagare (Figur 2). Resultaten visade att hopphöjden vid baslinje (BL) var 41,97±9,02 cm. Efter genomförd benböj visades ingen signifikant skillnad med hjälp av PAP vid tidpunkterna 30s (43,13±9,01 cm), 5 min (41,27±8,87 cm), 10 min (40,85±9,29 cm), 15 min (40,92±8,59 cm), 20 min (40,25±8,57 cm). 12
Figur 2. Hopphöjd(cm) presenterat i medelvärde±sd över 6 tidpunkter. Resultatet visade på att majoriteten av testdeltagarna i studien inte fick någon nämnvärd förbättring (ökning) på CMJa jämfört med baslinjeresultat vid samtliga 6 tidpunkter. Dock noterades att testdeltagare med ID 2 och ID 8 fick en förbättring (ökning) på CMJa jämfört med baslinjeresultatet vid samtliga vertikalhopp efter genomfört benböj (Figur 3). 13
65 60 55 50 CMJa(cm) 45 40 35 30 25 20 BL 30s 5min 10min 15min 20min Tid ID 1 ID 4 ID 6 ID 3 ID 2 ID 5 ID 7 ID 8 ID 9 ID 10 ID 11 Figur 3. Visning av spridning och outliers samt resultat för samtliga testdeltagare över det 6 tidpunkterna. 14
4. Diskussion Syftet med studien var att undersöka ifall submaximala benböj har en akut positiv verkan på hopphöjden vid CMJa utifrån teorin att benböj före hopptest genererar PAP Resultatet från studien visade att testdeltagarna inte fick en akut prestationshöjande effekt i deras hopphöjd med hjälp benböj. Hypotes 3 i studien var att PAP ska ha sin största effekt vid 10 och 15 minuter (hoppset 3 och 4) vilket var felaktigt då ingen signifikant skillnad visades enligt resultaten (Figur 2.). Den andra hypotesen var att PAP har en positiv effekt (ökning) i höjd på CMJa, därtill se om effekten av PAP finns kvar i upp till 20 minuter efter genomfört benböj. Dock efter analysen av en faktor repeated measures ANOVA visade resultatet att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan hopphöjden över tid (p=0.98) (Figur 2). Majoriteten av testdeltagarna fick en negativ effekt av PAP på vertikalhopp under tidpunkterna 5 min, 10 min, 15 min och 20 min (Figur 2). Däremot var det deltagare som hade en positiv effekt över samtliga tidpunkter (Figur 3). Från ett individuellt perspektiv har PAP effekten varit varierande i studien (Figur 3). 4.1 Utmattning i samband med PAP Resultatet visade en mindre försämring av prestation i hopphöjd över tid jämfört med BL (41,97±9,02 cm) vid tidpunkterna 5 min (41,27±8,87 cm), 10 min (40,85±9,29 cm), 15 min (40,92±8,59 cm) och 20 min (40,25±8,57 cm), vilket kan indikera på utmattning. Vid en muskelkontraktion utvecklas en samexistens av PAP och utmattning dock har det motsatta effekter vid kraftutveckling, där PAP förbättrar kraftutvecklingen medans utmattning försämrar kraftutvecklingen (Rassier & Macintosh, 2000). Vad som avgör om en individ får en PAP effekt eller inte beror därför helt på hur balansen mellan dessa två faktorer ser ut (Wilson, Duncan, Marin, Brown, Loenneke, Wilson, & Ugrinowitsch, 2013). Förklaringen till resultatet kan vara att testdeltagarna inte hade tillräckligt med erfarenhet inom styrketräning vilket resulterade i en snabbare utmattning. När utmattningen är större än PAP effekten kommer resultatet leda till att individer presterar sämre efter ett flertal kraftutföranden (Wilson et al., 2013). En individ som har haft mer erfarenhet av styrketräning kommer troligtvis ha en bättre fördel i balansen mellan utmattning och PAP (Wilson et al., 2013). Då tränade individer visar en ökad fosforylering av myosinreglerande kedjor jämfört 15
med otränade individer blir de därför känsligare för upptaget av kalciumjoner (Sale, 2004). Vid ett större upptag av kalciumjoner i musklerna kommer fler myosinkorsbryggor att skapas (Sale, 2004). Det leder till större PAP effekt och mindre utmattning som resulterar i bättre kraftutveckling (Wilson et al., 2013). Testprotokollet (Bilaga 4.) var designat för att motverka utmattning däremot visar resultatet en negativ hopphöjd över tid (Figur 2.). En anledning till det kan vara en för låg intensitet under benböjseten som gjorde att PAP effekten inte övervägde utmattningen. 4.2 Intensitet vid benböj Studiens resultat visade inte någon signifikant skillnad mellan hopphöjden över tid (p=0,98). Tidigare forskning har visat en positiv PAP effekt vid både 75% och 90% av ett 1RM i benböj, däremot verkar PAP effekten vara större vid en intensitet på 90% av ett 1RM i benböj (Fukutani, Takei, Hirata, Miyamoto, Kanehisa, & Kawakami, 2014). Resultatet i denna studie visade ingen PAP effekt vid en intensitet på 80% av både estimerat och faktiskt uppmätt 1RM i benböj. Deltagarna i Fukutani et al. (2014) studie var dock betydligt starkare (benböj/kroppsvikt ratio 2,37±0,24) jämfört med deltagarna i denna studien (benböj/kroppsvikt ratio 1,4±0,2). Tidigare studier har delat upp testdeltagare i starka och svaga individer där de som klassificeras som starka lyfter >2 x kroppsvikten och de svaga lyfter <2 x kroppsvikten (Seitz, de Villarreal, & Haff, 2014). Resultatet i Seitz et al. (2014) studie visade att de som klassificerades som starka fick en större PAP effekt. Anledningen kan vara att starka individer har fler typ 2 muskelfibrer och återhämtar sig snabbare vid tunga lyft (Tillin & Bishop, 2009). Då studien endast hade testdeltagare som skulle bedömas som svaga (benböj/kroppsvikt ratio 1,4±0,2) enligt Seitz et al. (2014) kan vara en av anledningarna till den uteblivna PAP effekten i resultatet. Däremot var det en testdeltagare i studien som var nära gränsen till >2x i benböj/kroppsvikt (1,82). Testdeltagaren fick en ökad hopphöjd jämfört med BL (45,8cm) efter genomförda benböj vid tidpunkterna 30s (49,8 cm), 5 min (48,3 cm), 10 min (48,3 cm) och 15 min (47,8 cm). Det kan vara ett bevis på att en högre benböj/kroppsvikt ratio behövs för att en idrottare ska få en önskad PAP effekt som beskrivs i Seitz et al. (2014). Tidigare forskning (Chiu et al., 2003; Fukutani et al., 2014; Kilduff et al., 2007; Magnus et al., 2006; Mitchell & Sale 2011) har under liknande tester använt sig utav CMJ istället för CMJa. Däremot exkluderas CMJ armpendling under testtillfället och isolerar 16
kraftutvecklingen till de nedre extremiteterna vilket eliminerar andra tänkbara variabler som kan förekomma vid CMJa (Cormie, McBride, & McCaulley, 2009). Ett exkluderande av armpendling kan resultera i att en idrottare som är van att använda armarna vid frekventa hopp i sin idrott bli tvungen att ändra sin hoppteknik vid ett CMJ-test vilket skulle kunna påverka resultatet (Heishman, Daub, Miller, Freitas, Franrz & Bemben, 2018). 4.3 Användning av PAP i bollidrotter För att få en PAP effekt hos en individ behövs faktorer som muskulär styrka (Seitz et al., 2014), erfarenhet inom styrketräning (Seitz & Haff, 2015) och intensitet vid förberedande muskelanspänningsövning (Fukutani et al., 2014) tas i beaktning. Då ett lag består av olika individer kan det komplicera implementeringen av PAP i ett träningsprogram eller som uppvärmning för ett lag, då alla spelare inte kommer få samma effekt. 4.4 Etiska och samhälleliga reflektioner Det risker som fanns med att delta i studien diskuterades och författarna för denna studie kom fram till att de största riskerna med testerna var eventuella fellandning vid CMJa och ryggskador vid genomförande av benböj nära maximal styrkebelastning. Responsen från den första intresseanmälan att delta i studien ledde endast till tre deltagare vilket fick författarna till studien att tillfråga vänner och bekanta i sin omgivning som alla uppfyllde inklusionskriterierna att delta i testerna. Detta kan ha lett till att testdeltagarna inte genomförde testet av fri vilja utan kände sig tvungna att delta då de kände författarna till studien. Rekrytering gick även via tränare vilket även det kan ha påverkat den fria viljan att delta för testdeltagarna. 4.5 Metodologisk reflektion I denna studie finns metodologiska frågor som kan ha påverkat resultatet och kan vara värt att nämna. En av det metodologiska faktorerna som kan ha påverkat resultatet var antalet testdeltagare, studien hade enbart 11 deltagare. En orsak till att det blev en relativt liten deltagargrupp kan ha berott på att testtillfällena för datainsamling krockade med både slutspel och seriepremiär för många av idrottarna samt träningar, jobb och studier. Att ha fler deltagare i studien minskar risken för typ 2 fel, alltså att acceptera noll hypotesen om att PAP inte ger en ökning i vertikalhopp när den egentligen är falsk på grund av få deltagare. Det hade varit fördelaktigt att ha deltagare med likdanande bakgrund inom styrketräning (Tillin & 17
Bishop, 2009) för att få en mer homogen grupp. I denna studie var styrketräningsrutinen varierande samt att det var få testdeltagare med vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser ifall PAP ger en gynnsam akut effekt hos bollidrottare. I testprotokollet var det ingen dynamisk stretching inkluderad, som tidigare forskning påvisar kan ge prestationshöjande effekt. Dynamisk stretching är ett vanligt inslag i uppvärmning och kan leda till förbättrad neuromuskulär respons. Dynamisk stretching kan ge en prestationshöjande effekt (Behm, & Chaouachi, 2011) samt möjligheten att öka kraft- och explosivitetsutvecklingen med hjälp av PAP effekten (Yamaguchi, & Ishii, 2005). Majoriteten av deltagarna som var med i studien anmälde sig och fick tid för test med kort varsel. Detta kan ha påverkat resultatet då testdeltagarna möjligen inte hann förbereda sig ordentligt inför testerna, eller att de hade kort tidsspann att genomföra det estimerade 1RM testet om detta behövdes. Testerna genomfördes under olika tider på dygnet, mellan klockan 9.00-20.00, vilket kan påverka resultatet då man kan prestera olika beroende på om man gör testet på morgonen eller eftermiddagen (Seo, Lee, Kim, Ko, Rhee, Park & Han, 2013). Lokalerna som testerna genomfördes på var uppbokade, det gick därför inte att genomföra samtliga tester under samma tid på dygnet. Optimalt hade varit om antalet testdeltagare i studien var jämt fördelade mellan idrotterna och könen för att få en bättre generalisering mellan idrotterna på både herr- och damsidan. Majoriteten av testdeltagarna var basketspelare, resterande var fotboll- och handbollsspelare och nio av elva deltagare var män. I denna studie deltog ingen volleybollspelare och därför nämns inte volleybollspelare i diskussionen. Det är oklart om resultaten från denna datainsamling hade sett annorlunda ut ifall volleybollspelare var med. Däremot antar författarna till studien att resultatet inte hade påverkats nämnvärt baserat på det redovisade testresultatet. Vid ett testtillfälle slutade MuscleLab fungera under pågående test vilket kan ha påverkat resultatet för en testdeltagare som fick fem minuter längre uppvärmning än övriga testdeltagare. Ett förslag till framtida forskning är att revidera testprotokollet som används i denna studie. Ett alternativ är att implementera en kontrollgrupp alternativt låta testdeltagarna genomföra 18
samma testprotokoll utan benböj vid två olika testtillfällen. Denna korrigering bör göras för att säkerställa ifall det är PAP som påverkar hopphöjden eller om testdeltagarna har bekantat sig med utförandet av CMJa som påverkar hopphöjden. Det kan även vara fördelaktigt att inkludera en kort dynamisk stretching i uppvärmningen. 5. Konklusion De huvudsakliga fynden i studien visade ingen signifikant skillnad mellan hoppseten över tid med hjälp av PAP. Deltagarna i studien hade en relativt låg maxstyrka i förhållande till den egna kroppsvikten. Tidigare forskning visar att det här faktorerna kan påverka PAP effekten och därför haft en inverkan på resultatet. Då lagidrotter består av många olika typer av individer bör tränare testa och analysera spelare i det egna laget för att fastställa om PAP är värt att implementera i den gemensamma uppvärmningen inför träning eller match. 19
6. Referenser Ah Sue, R., Adams, K., & DeBeliso, M. (2016). Optimal timing for post-activation potentiation in women collegiate volleyball players. Sports, 4(2), 27. Behm, D. G., & Chaouachi, A. (2011). A review of the acute effects of static and dynamic stretching on performance. European journal of applied physiology, 111(11), 2633-2651. Bishop, D. (2003). Warm up I. Sports medicine, 33(6), 439-454. Burkett, L. N., Phillips, W. T., & Ziuraitis, J. (2005). The best warm-up for the vertical jump in college-age athletic men. The Journal of Strength & Conditioning Research, 19(3), 673-676. Chattong, C., Brown, L. E., Coburn, J. W., & Noffal, G. J. (2010). Effect of a dynamic loaded warm-up on vertical jump performance. The Journal of Strength & Conditioning Research, 24(7), 1751-1754. Chatzopoulos, D. E., Michailidis, C. J., Giannakos, A. K., Alexiou, K. C., Patikas, D. A., Antonopoulos, C. B., & Kotzamanidis, C. M. (2007). Postactivation potentiation effects after heavy resistance exercise on running speed. The Journal of Strength & Conditioning Research, 21(4), 1278-1281. Chiu, L. Z., Fry, A. C., Weiss, L. W., Schilling, B. K., Brown, L. E., & Smith, S. L. (2003). Postactivation potentiation response in athletic and recreationally trained individuals. The Journal of Strength & Conditioning Research, 17(4), 671-677. Cohen, J. (1969). Statistical power analysis for the biomechanical sciences. L. Erbraum Associates, New York, USA. Cormie, P., McBride, J. M., & McCaulley, G. O. (2009). Power-time, force-time, and velocity-time curve analysis of the countermovement jump: impact of training. The Journal of Strength & Conditioning Research, 23(1), 177-186. Cormie, P., McGuigan, M. R., & Newton, R. U. (2010). Changes in the eccentric phase contribute to improved stretch-shorten cycle performance after training. Medicine & Science in Sports & Exercise, 42(9), 1731-1744. Crewther, B. T., Kilduff, L. P., Cook, C. J., Middleton, M. K., Bunce, P. J., & Yang, G. Z. (2011). The acute potentiating effects of back squats on athlete performance. The Journal of Strength & Conditioning Research, 25(12), 3319-3325. Ebben, W. P. (2002). Complex training: A brief review. Journal of sports science & medicine, 1(2), 42. 20
Esformes, J. I., & Bampouras, T. M. (2013). Effect of back squat depth on lower-body postactivation potentiation. The Journal of Strength & Conditioning Research, 27(11), 2997-3000. Fradkin, A. J., Zazryn, T. R., & Smoliga, J. M. (2010). Effects of warming-up on physical performance: a systematic review with meta-analysis. The Journal of Strength & Conditioning Research, 24(1), 140-148. Fukutani, A., Takei, S., Hirata, K., Miyamoto, N., Kanehisa, H., & Kawakami, Y. (2014). Influence of the intensity of squat exercises on the subsequent jump performance. The Journal of Strength & Conditioning Research, 28(8), 2236-2243. Heishman, A., Daub, B., Miller R., Freitas, E., Frantz, B & Breben, M. (2018). Countermovement Jump Reliability Performed with and Without an Arm Swing in NCAA Division 1 Intercollegiate Basketball Playsers. Journal of Strenght and Conditioning Research 00(00) 1-13. Hori, N., Newton, R., Kawamori, N., McGuigan, M., Kraemer, W. & Nosaka, K. (2009). Reliability of Performance Measurements Derived from Ground Reaction Force Data During Countermovement Jump and the Influence of Sampling Frequency. Journal of Strength and Conditioning Research, 23(3) 874-882. Joyce, D., & Lewindon, D. (Eds.). (2014). High-performance training for sports. Human Kinetics. Kilduff, L. P., Bevan, H. R., Kingsley, M. I., Owen, N. J., Bennett, M. A., Bunce, P. J. & Cunningham, D. J. (2007). Postactivation potentiation in professional rugby players: Optimal recovery. The Journal of Strength & Conditioning Research, 21(4), 1134-1138. Kilduff, L. P., Owen, N., Bevan, H., Bennett, M., Kingsley, M. I., & Cunningham, D. (2008). Influence of recovery time on post-activation potentiation in professional rugby players. Journal of sports sciences, 26(8), 795-802. Kipp, K., Krzyszkowski, J. & Heeneman, J. (2019). Hip moment and knee power eccentric utilisation ratios determine lower-extremity stretch- shortening cycle performance. Sports Biomechanics https://doi.org/10.1080/14763141.2019.1579854 Komi, P (2000). Stretch-Shortening cycle: a powerful model to study normal and fatigued muscle. Journal of Biomechanics, 33 (2000) 1197-1206. Krüger, K., Pilat, C., Ückert, K., Frech, T., & Mooren, F. C. (2014). Physical performance profile of handball players is related to playing position and playing class. The journal of strength & conditioning research, 28(1), 117-125. 21
LeSuer, D. A., McCormick, J. H., Mayhew, J. L., Wasserstein, R. L., & Arnold, M. D. (1997). The accuracy of prediction equations for estimating 1-RM performance in the bench press, squat, and deadlift. The Journal of Strength & Conditioning Research, 11(4), 211-213. Lorenz, D. (2011). Postactivation potentiation: An introduction. International journal of sports physical therapy, 6(3), 234. Markovic, G., Dizdar, D., Jukic, I., & Cardinale, M. (2004). Reliability and factorial validity of squat and countermovement jump tests. The Journal of Strength & Conditioning Research, 18(3), 551-555. Markovic, G. (2007). Does plyometric training improve vertical jump height? A meta-analytical review. British journal of sports medicine, 41(6), 349-355. Mangus, B. C., Takahashi, M., Mercer, J. A., & Holcomb, W. R. (2006). Investigation of vertical jump performance after completing heavy squat exercises. Journal of Strength and Conditioning Research, 20(3), 597. Maulder, P., & Cronin, J. (2005). Horizontal and vertical jump assessment: reliability, symmetry, discriminative and predictive ability. Physical therapy in Sport, 6(2), 74-82. Mayhew, J. L., Johnson, B. D., LaMonte, M. J., Lauber, D., & Kemmler, W. (2008). Accuracy of prediction equations for determining one repetition maximum bench press in women before and after resistance training. The Journal of Strength & Conditioning Research, 22(5), 1570-1577. McCrary, J. M., Ackermann, B. J., & Halaki, M. (2015). A systematic review of the effects of upper body warmup on performance and injury. Br J Sports Med, 49(14), 935-942. McLellan, C. P., Lovell, D. I., & Gass, G. C. (2011). The role of rate of force development on vertical jump performance. The Journal of Strength & Conditioning Research, 25(2), 379-385. Mitchell, C. J., & Sale, D. G. (2011). Enhancement of jump performance after a 5-RM squat is associated with postactivation potentiation. European journal of applied physiology, 111(8), 1957-1963. Pelzer, T., Ullrich, B., Endler, S., Rasche, C. & Pfeiffer (2018). A biomechanical comparison of countermovement performance after short- term traditional and daily-undulated loaded vertical jump training. Journal of Sport Sciences 36(16), 1816-1826. Perez-Gomez, J., & Calbet, J. A. (2013). Training methods to improve vertical jump performance. The Journal of sports medicine and physical fitness, 53(4), 339-357. 22
Peteronijevic, M., Garcia Ramos, A., Mirkov, D., Jaric, S., Valdevit, Z. & Knezevis, O. (2017). Self- Preferred Initial Position Could Be a Viable Alternative to the Standard Squat Jump Testing Procedure. Journal of Strength and Conditioning Research 32(11) 3267-3275. Quagliarella, L., Sasanelli, N., Belgiovine, G., Moretti, L., & Moretti, B. (2011). Power output estimation in vertical jump performed by young male soccer players. The Journal of Strength & Conditioning Research, 25(6), 1638-1646. Rassier, D. E., & Macintosh, B. R. (2000). Coexistence of potentiation and fatigue in skeletal muscle. Brazilian Journal of Medical and Biological Research, 33(5), 499-508. Robbins, D. (2005). Postactivation Potentiation and its Practical Applicability: a Brief Review. Journal of Strength and Conditioning Research 19(2) 453-458. Rodríguez-Rosell, D., Mora-Custodio, R., Franco-Márquez, F., Yáñez-García, J. M., & González-Badillo, J. J. (2017). Traditional vs. sport-specific vertical jump tests: reliability, validity, and relationship with the legs strength and sprint performance in adult and teen soccer and basketball players. The Journal of Strength & Conditioning Research, 31(1), 196-206. Romero-Franco, N., & Jiménez-Reyes, P. (2017). Effects of Warm-Up and Fatigue on Knee Joint Position Sense and Jump Performance. Journal of motor behavior, 49(2), 117-122. Sale, D. (2004). Postactivation potentiation: role in performance. Br Journal Sports Medicine Seiberl, W., Power, G., Herzog, W. & Hahn, D. (2015). The stretch-shortening cycle (SSC) revisited: residual force enhancement contributes to increased performance during fast SSCs of human m. adductor pollicis. Physiological Reports 3(5) 2051-817X. Seitz, L. B., de Villarreal, E. S., & Haff, G. G. (2014). The temporal profile of postactivation potentiation is related to strength level. The Journal of Strength & Conditioning Research, 28(3), 706-715. Seitz, L. B., & Haff, G. G. (2016). Factors modulating post-activation potentiation of jump, sprint, throw, and upper-body ballistic performances: A systematic review with meta-analysis. Sports Medicine, 46(2), 231-240. Seo, D. Y., Lee, S., Kim, N., Ko, K. S., Rhee, B. D., Park, B. J., & Han, J. (2013). Morning and evening exercise. Integrative medicine research, 2(4), 139-144. Shalfawi, S. A., Sabbah, A., Kailani, G., Tønnessen, E., & Enoksen, E. (2011). The relationship between running speed and measures of vertical jump in professional basketball players: a field-test approach. The Journal of Strength & Conditioning Research, 25(11), 3088-3092. 23
Sheppard, J. M., Cronin, J. B., Gabbett, T. J., McGuigan, M. R., Etxebarria, N., & Newton, R. U. (2008). Relative importance of strength, power, and anthropometric measures to jump performance of elite volleyball players. The Journal of Strength & Conditioning Research, 22(3), 758-765. Stølen, T., Chamari, K., Castagna, C., & Wisløff, U. (2005). Physiology of soccer. Sports medicine, 35(6), 501-536. Taylor, J. B., Wright, A. A., Dischiavi, S. L., Townsend, M. A., & Marmon, A. R. (2017). Activity demands during multi-directional team sports: a systematic review. Sports Medicine, 47(12), 2533-2551. Taylor, K., Rahmani, H., Edwards, R. & Reedy, M. (2019). Insights into Actin-Myosin Interactions within Muscle from 3D Electron Microscopy. International Journal of Molecular Sciences, 20, 1703. Tillin, N. & Bishop, D. (2009). Factors Modulating Post-Activation Potentiation and its Effect on Performance of Subsequent Explosive Activities. Sports Med 39(2) 147-166. Tran, Q. T., Docherty, D., & Behm, D. (2006). The effects of varying time under tension and volume load on acute neuromuscular responses. European journal of applied physiology, 98(4), 402-410. Wilson, J. M., Duncan, N. M., Marin, P. J., Brown, L. E., Loenneke, J. P., Wilson, S. M., & Ugrinowitsch, C. (2013). Meta-analysis of postactivation potentiation and power: effects of conditioning activity, volume, gender, rest periods, and training status. The Journal of Strength & Conditioning Research, 27(3), 854-859. Wisløff, U., Castagna, C., Helgerud, J., Jones, R., & Hoff, J. (2004). Strong correlation of maximal squat strength with sprint performance and vertical jump height in elite soccer players. British journal of sports medicine, 38(3), 285-288. Yamaguchi, T., & Ishii, K. (2005). Effects of static stretching for 30 seconds and dynamic stretching on leg extension power. The Journal of Strength and Conditioning Research, 19(3), 677-683. Young, B. W., Jenner, A. & Griffiths, K. (1998). Acute Enhancement of Power Performance From Heavy Load Squats. Journal of Strength and Conditioning Research 12(2) 82-84. Ziv, G., & Lidor, R. (2009). Physical attributes, physiological characteristics, on-court performances and nutritional strategies of female and male basketball players. Sports Medicine, 39(7), 547-568. Zois, J., Bishop, D. J., Ball, K., & Aughey, R. J. (2011). High-intensity warm-ups elicit superior performance to a current soccer warm-up routine. Journal of science and medicine in sport, 14(6), 522-528. 24
Zois, J., Bishop, D., & Aughey, R. (2015). High-intensity warm-ups: effects during subsequent intermittent exercise. International Journal of Sports Physiology and Performance, 10(4), 498-503 25
7. Bilagor 7.1 Bilaga 1. Information till deltagare 26
27
7.2 Bilaga 2 Samtyckesblankett 28
29
7.3 Bilaga 3- Testprotokoll Estimerat 1RM 30
7.4 Bilaga 4. Testprotokoll Benböj och CMJa 31
32