EU-medborgares deltagande i Europaparlamentsval och lokala val i Sverige CESAM Samfinansierat av Europeiska unionen December 2013
Denna forskningsrapport har genomförts inom ramen för projektet "Operation Vote. Ökat deltagande bland unionsmedborgare i Europaparlamentsval och i lokala val" som medfinansieras av the Fundamental Rights and Citizenship Programme of the European Union och understödjs av Stiftelsen Cesam. Rapporten är skriven, redigerad och översatt av Anders Bro. Med samverkan av Hans Lord och Per Hector. DEMENTI: Stiftelsen Cesam ansvarar ensam för innehållet i denna publikation och innehållet kan inte på något sätt anses återspegla den Europeiska kommissionens ställningstaganden. 2
Innehåll Sammanfattning... 5 1. Introduktion... 8 1.1 Bakgrund... 8 1.2 Syfte... 8 1.3 Genomförande, metod och material... 8 1.4 Avgränsningar... 9 2. En introducerande diskussion om utländska EU-medborgare i Sverige... 10 2.1 Kort historisk tillbakablick... 10 3. Det nationella och legala ramverket... 13 3.1 Kort och översiktlig beskrivning av det nationella politiska systemet inklusive valsystemets utformning... 13 3.2 Det formella regelverket... 14 3.2.1 Uppehållsrätt, uppehållstillstånd och folkbokföring... 15 3.2.2 Från folkbokföring till röstlängd... 16 3.3 Landets fyra valmyndigheter... 16 3.3.1 Nationella valmyndigheten... 16 3.3.2 Länsstyrelsen... 16 3.3.3 Valnämnden... 16 3.3.4 Valprövningsnämnden... 17 4. Beskrivning och analys av valdeltagande... 18 4.1 Det svenska valdeltagandet en kommentar... 18 4.1.1 Svenskarna i EU-parlamentsvalen... 19 4.2 Valdeltagande bland utländska EU-medborgare... 20 4.2.1 Ländertillhörighet... 20 4.2.2 EU-medborgarna i EU-parlamentsvalet... 21 4.2.3 Män och kvinnor... 22 4.2.4 Jämförelser med utlandssvenskar... 23 4.2.5 Valdeltagande bland utländska EU-medborgare landstingsval och kommunval.... 23 4.3 Möjligheter att bli medlem i/att bilda förening, fackförening och politiska partier... 25 4.3.1 Förenings- och mötesfrihet... 25 4.3.2 Politiska partier... 25 5. Exempel som beskriver hur EU-medborgares politiska deltagande kan öka... 26 5.1 Inledning... 26 5.2 Förslag från SKL... 26 5.3 Några kommunexempel... 27 5.3.1 Röster från några svenska kommuner... 29 6. Intervjuer med politiska partier, ambassader, fackföreningar och intresseorganisationer... 33 6.1 Politiska partier... 33 6.1.1Moderaterna... 33 6.1.2 Folkpartiet... 35 6.1.3 Kristdemokraterna... 36 6.1.4 Centern... 37 6.1.5 Vänsterpartiet... 39 6.1.6 Sverigedemokraterna... 41 6.2 Ambassader... 42 3
6.3 Fackförbund och fackföreningar... 43 6.3.1 Landsorganisationen... 44 6.3.2 Sveriges akademikers centralorganisation... 45 6.3.3 Tjänstemännens centralorganisation... 45 6.4 Intresseorganisationer... 46 6.4.1 Sverigefinländarnas delegation... 46 6.4.2. Föreningen Norden och Svensk-tyska föreningen... 46 7. Slutsatser... 48 8. Rekommendationer... 49 Referenser... 51 Litteratur... 51 Intervjuer... 52 4
Sammanfattning Syftet med denna rapport är att beskriva och analysera EU-medborgares politiska deltagande i Sverige. Vi är intresserade av att förstå om och hur EU-medborgare deltar i politiska val i Sverige samt intresset hos större organisationer, politiska partier och offentliga organisationer att mobilisera EU-medborgare. Frågan om utländska medborgares röstberättigande i nationella val är inte ny i Sverige. Redan under första hälften av 1970-talet fördes en omfattande nationell debatt kring denna fråga och i samband med valet 1976 gavs utländska medborgare rätt att rösta i kommunala samt landstingskommunala val. Beslutet beskrivs som den andra riktigt stora förändringen inom den svenska rösträtten sedan införandet av den kvinnliga rösträtten 1921. Initialt uppgick valdeltagandet bland utländska medborgare till något mer än 60 % men har därefter successivt sjunkit. I samband med det svenska EU-inträdet klargjordes förutsättningarna för EU-medborgare att delta i de svenska valen. Om man som EU-medborgare stannar längre än tre månader i Sverige måste man folkbokföra sig, vilket också betyder att uppgifterna automatiskt överförs till den svenska röstlängden. Det ger EU-medborgare möjligheten att delta i kommun- respektive landstingsfullmäktigevalen, dock inte i riksdagsvalen. Antalet EU-medborgare i Sverige uppgick 2008 till drygt 48 000 personer. De största grupperna kommer från länderna Danmark, Finland och Tyskland. I föreliggande studie har vi konstaterat att gruppen EU-medborgare röstar i mindre utsträckning när det gäller kommun- och landstingsfullmäktigevalen än svenska medborgare. Däremot kan vi konstatera att de EU-medborgare som vistas i Sverige röstar i högre utsträckning till EUparlamentet än vad svenska medborgare gör. 56,7 % av EU-medborgarna röstade i 2009 års EUparlamentsval vilket kan jämföras med 46, 2 % av de svenska medborgarna. Hur är då intresset av att mobilisera och aktivera denna grupp i landet? Vår slutsats är att EUmedborgare inte definieras eller urskiljs som en särskild grupp i Sverige. Den nationella intresseorganisationen för svenska kommuner, landsting och regioner (SKL) lyfter inte explicit fram gruppen EU-medborgare. SKL använder termen utlandsfödda. I de rekommendationer SKL ger till kommuner, landsting och regioner om hur man kan öka valdeltagandet är det också utlandsfödda man explicit diskuterar kring eftersom denna grupp generellt sett har ett lägre valdeltagande än infödda svenskar. Inte heller förefaller de svenska kommunerna vidta några särskilda åtgärder för att aktivera EU-medborgarna. Endast en av de 17 kommuner vi har varit i kontakt med visar att de har gjort/avser att göra några särskilda insatser för EU-medborgare. I kommunerna vänder man sig till utlandsfödda i allmänhet. De politiska partierna uppvisar en gemensam bild. Inte något av partierna vidtar några särskilda åtgärder för EU-medborgare. Inte heller har partierna några särskilda strategier för att fånga upp denna grupp. Inte heller vidtar ambassaderna eller fackföreningarna några åtgärder för EU-medborgare. Den sammantagna slutsatsen är att EU-medborgare inte lyfts fram explicit av dessa aktörer. EUmedborgare blir en slags subgrupp inom gruppen utlandsfödda och en genomgående ambition är 5
att öka valdeltagandet inom gruppen utlandsfödda. I grunden framträder också en ambition att likställa alla röstberättigade väljare. I Sverige genomförs redan ett stort antal åtgärder som syftar till att stärka medborgarnas och väljarnas politiska inflytande. Vi bedömer att SKL:s förslag som vänder sig till unga och personer med utländsk bakgrund, som vi har återgett, är relevanta och fruktbara. Förslagen att underlätta förtidsröstningen, att förbättra valinformationen och här använda sig av invandrarföreningar och religiösa trossamfund som informationsförmedlare, att öka delaktigheten och att väljare med utländsk bakgrund har personer att identifiera sig med i partier samt att den lokala valnämnden kan få ett ändrat eller utökat uppdrag och bli mer aktiv i valet, är samtliga bra förslag som kan öka medborgarnas och väljarnas politiska inflytande. Men förslagen vänder sig till utlandsfödda i allmänhet och inte till EU-medborgare i synnerhet. Därför krävs ytterligare några åtgärder, även om det bryter mot uppfattningen at likställa alla röstberättigade väljare. Eftersom gruppen EU-medborgare överhuvudtaget inte uppmärksammas i den offentliga debatten i Sverige bör en första övergripande åtgärd vara att generellt sett synliggöra den aktuella gruppen. Visserligen uppgår gruppen endast till drygt 48 000 personer i Sverige och de informationsinsatser som kan komma att göras måste ställas i relation till övriga väljargrupper, men rimligen borde gruppen kunna synliggöras i den information som vänder sig till utlandsfödda i allmänhet. Ökade informationsinsatser fyller åtminstone två grundläggande syften. För det första kan vi på det här sättet nå den aktuella gruppen och ge dem kunskaper om betydelsen av att rösta. Det andra syftet är att vi härigenom kan öka kunskapen om gruppen hos de politiska partierna och de myndigheter som berörs. Flertalet av de intervjupersoner som vi på olika sätt har stämt av med har ofta inte förstått våra frågor. Kunskapen om att denna grupp har rösträtt i kommunala val och landstingval förefaller begränsad. Ökade informationsinsatser kommer alltså att leda till att våra inhemska aktörer får en ökad kunskap om dessa frågor och att de härigenom ges möjligheter att rikta sina åtgärder mot gruppen EU-medborgare. Ansvaret för dessa informationsinsatser är gemensamt för både myndigheterna och de politiska partierna. Den nationella Valmyndigheten bör ges ett uppdrag att bryta ner den tillgängliga statistiken om EU-medborgare till kommunnivå vilket skulle bidra till att man i de lokala partiorganisationerna och i kommunal verksamhet kunde få en bättre uppskattning om hur stor den aktuella gruppen är och varifrån EU-medborgarna kommer. Med sådan kunskap vore det enklare att vidta och genomföra specialdestinerade insatser som kan syfta till att öka gruppens valdeltagande. Om de politiska partierna och berörda intresseorganisationer - vill bidra till att öka valdeltagandet är det antagligen rimligt att de själva tillskansar sig kunskaper om gruppens rättigheter, dess storlek och varifrån de aktuella väljarna kommer ifrån. Här handlar det i grunden om att de politiska partierna - och myndigheterna samt intresseorganisationerna - bör visa ett större intresse för gruppen EU-medborgare och deras politiska rättigheter. Konkret kan det handla om att partierna måste avsätta mer resurser till dessa frågor och utveckla särskilda strategier, men också om nya uppgifter för våra EU-parlamentariker. De måste agera på ett mer 6
aktivt sätt och diskutera EU-frågor i sina respektive hemmaländer i syfte att väcka en medvetenhet om hur viktigt det är att rösta i EU-val, både i sitt hemland och när man lämnar sitt hemland för att t.ex. jobba i ett annat EU-land. För Sveriges vidkommande ser vi ett grundläggande behov av att öka intresset för EU i svensk politik. 7
1. Introduktion 1.1 Bakgrund Föreliggande rapport är ett av resultaten i ett europeiskt projekt om valdeltagande. 1 Projektet går under namnet Operation Vote. Enhancing participation of EU citizens in EP and local elections och fokuserar som rubriken antyder på utländska EU-medborgares politiska engagemang. En EU-medborgare har sitt medborgarskap i något av EU:s medlemsländer, men är folkbokförd i annat EU-land. Projektet behandlar frågan om huruvida EU-medborgares politiska deltagande är tillräckligt i EU-länder där de inte är medborgare. Utgångspunkten för projektet som helhet är att antalet EUmedborgare ökar, samtidigt som deras integration i det politiska livet i EU i allmänhet är begränsad. Detta är särskilt uppenbart i samband med lokala och europeiska val. Aktuella uppgifter visar att endast 11,6 % av icke nationella EU-medborgare registrerade sig för att rösta i valet till Europaparlamentet 2009 och totalt 81 personer ställde upp som kandidater. EUmedborgarna är också svagt representerade när det gäller att skapa politiska partier eller organisationer och är svagt representerade i fackföreningar. 2 Mervärdet för detta projekt är att komplettera de övriga åtgärder som vidtas inom EU och av medlemsstaternas myndigheter som syftar till att öka EU-medborgarnas medvetenhet om sina politiska rättigheter och att öka deras politiska deltagande. I projektet medverkar Italien, Portugal, Spanien, Sverige och Österrike. Projektet bedrivs under perioden november 2012 till november 2014 och finansieras av EUkommissionen. 1.2 Syfte Syftet med denna rapport är att beskriva och analysera EU-medborgares politiska deltagande i Sverige. Vi är intresserade av att förstå om och hur EU-medborgare deltar i politiska val i Sverige samt intresset hos större organisationer, politiska partier och offentliga organisationer att mobilisera EU-medborgare. 1.3 Genomförande, metod och material Rapporten vilar på en flermetoddesign. Ett viktigt underlag utgörs av statistiskt material. Inga egna undersökningar har i detta avseende genomförts. Istället har befintlig valstatistik insamlats och använts. Merparten av denna statistik kommer från SCB (Statistiska centralbyrån). Rapporten vilar också på officiellt material från berörda myndigheter, statliga utredningar, propositioner och liknande material. Vi har också använt oss av relevant forskningslitteratur. 1 Rapporten har skrivits av Anders Bro. Hans Lord har genomfört och transkriberat alla intervjuer samt översatt stora delar av texten till engelska. 2 Projektansökan. JUST/2011-2012ANNEX 1. PROJECT DESCRIPTION AND IMPLEMENTATION. Se också Favell & Recchi 2009:3. 8
Ett tredje underlag har varit intervjuer. Vi har intervjuat olika typer av aktörer. Intervjuer har genomförts med tjänstemän i olika kommuner, företrädare för olika fackliga organisationer, politiska partier, ambassader, intresseföreningar och fackföreningar. Intervjuerna har följt en för projektet gemensam intervjumall. 1.4 Avgränsningar Som i alla andra studier har vi varit nödgade att göra ett flertal avgränsningar. I Sverige finns en god kunskap om antalet röstberättigade och antalet avgivna röster i samtliga valkretsar och valdistrikt. Däremot saknas det ibland kunskaper om hur valdeltagandet ser ut i olika grupper av röstberättigade. Därför genomförs särskilda valdeltagandeundersökningar som baseras på ett urval av röstberättigade personer. I vårt fall finns det inga uppgifter om det faktiska valdeltagandet hos gruppen EU-medborgare i helhet och inte heller har vi några kunskaper om hur det ser ut för respektive nationalitet i landet. Grupperna är för små för att göra statistiska analyser inom ramen för SCB:s valdeltagandeundersökningar. 9
2. En introducerande diskussion om utländska EU-medborgare i Sverige 2.1 Kort historisk tillbakablick Frågan om utländska medborgares röstberättigande i nationella val är inte ny i Sverige. Redan under första hälften av 1970-talet fördes en omfattande nationell debatt kring denna fråga och den s.k. Rösträttsutredningen fick till uppgift att utreda utländska medborgares möjligheter att delta i de politiska valen. Utredningen fick ett brett politiskt stöd och riksdagen beslöt senare att utländska medborgare skulle få rösträtt och vara valbara i svenska kommun- och landstingsval om de hade bott i landet i tre år. De nya bestämmelserna skulle gälla från och med 1976 års val och det visade sig åtminstone initialt att beslutet var framgångsrikt. 60 procent av de röstberättigade utländska medborgarna deltog i valet. 3 Riksdagsbeslutet innebar en stor förändring. Beckman 4 påpekar att beslutet betraktades som mycket progressivt och Hammar beskriver det som den andra riktigt stora förändringen inom den svenska rösträtten sedan införandet av den kvinnliga rösträtten 1921. 5 Från den svenska statens sida har strategin kring utländska medborgares valdeltagande vilat på antagandet om att det har krävts särskilda insatser för att gruppen skulle utnyttja sin rösträtt. Det framgår tydligt i det offentliga materialet. Redan 1975 års Rösträttsutredning föreslog både vilka insatser som borde genomföras för att uppnå ett högt valdeltagande bland utländska medborgare som var bosatta i landet och vilka aktörer som borde genomföra insatserna. Rösträttsutredningen utgick ifrån att den nya väljargruppen avvek från andra väljare genom bristande kunskaper om samhället och bristande förmåga att ta till sig information på svenska. För att åstadkomma ett högt valdeltagande valde man att göra stora satsningar på utbildning av de röstberättigade utländska medborgarna och på åtgärder som skulle kompensera bristande språkkunskaper. För att nå ett högt valdeltagande producerades därför valbroschyrer, annonser, radioinslag och hembesök. Den statliga myndigheten Invandrarverket gavs ett övergripande ansvar för dessa insatser och en särskilt viktig roll. På grund av myndighetens roll passiviserades övriga aktörer, såsom de politiska partierna. Efter hand tonade verket ner sin egen roll, men de övriga aktörerna blev inte mer aktiva. Resultatet blev istället ett minimum av insatser från Invandrarverkets sida, insatser som inte var särskilt ambitiösa. Forskare menar att insatserna misslyckades, bl.a. på grund av att verket inte var överordnat de övriga aktörerna och hade möjligheter att styra deras insatser på olika sätt. 6 3 Under 1980-talet undersöktes även möjligheten att låta utländska medborgare få rätten att delta i riksdagsval. Förslaget avslogs. 4 Beckman 2004. 5 Hammar 1979:38. Den svenska rösträtten har långa rötter. Under 1700-talet fanns regler om rösträtt för de s.k. ofrälse stånden, dvs. borgare och bönder. Rätten att delta baserades på egendomsinnehav och rösträtten graderades efter egendomens storlek. Genom en representationsreform under 1866 och en rösträttsreform 1907-1909 togs inkomst- och förmögenhetskraven bort. Det definitiva genombrottet för den demokratiska rösträtten kom i samband med den andra rösträttsreformen 1919-1921. Då infördes kvinnlig rösträtt och samtidigt försvann den graderade rösträtten (Bäck & Larsson 2008:39 f). 6 Dahlström och Möller 2004. 10
Först i samband med valet 1994 fick verket som nu hade bytt skepnad till Integrationsverket ett starkare direktiv från regeringen om insatser inom området. Inför valet 2002 fick också de politiska partierna ökade anslag för insatser som skulle öka valdeltagandet bland utländska medborgare. Det blev formellt sett en tydligare ansvarsfördelning mellan aktörerna. Integrationsverket fick rollen som utvärderare och de politiska partierna gavs en mer aktiv uppgift att påverka och informera väljargruppen. Analyser visar dock att några större förändringar inte skedde. I och med att verket inte längre hade en samordnande roll stagnerade också de politiska partiernas arbete. 7 I Dahlströms och Möllers analyser hänvisar de till annan forskning som fokuserar på orsaker till politiskt deltagande. Med hänvisning till Verba, Schlozman och Brady 8 konstaterar de att en väljare kan avstå från att använda sin rösträtt på grund av avsaknad av resurser (inte kan), engagemang (inte vill) eller nätverk (ingen har frågat). 9 Dahlström och Möller menar att den svenska strategin främst byggde på att stärka den nya väljargruppens resurser. Bäck och Larsson visar att den svenska staten främst inriktat sig på informationsinsatser. De menar att man haft föreställningen att det var kunskapsbrister hos de utländska medborgarna som ledde till det lägre engagemanget. Men de visar att en undersökning som gjordes efter 2002 års riksdagsval pekade ut bristande integration och upplevelser av diskriminering som betydelsefulla faktorer som hämmade valdeltagandet. 10 Bäck och Soinonen hävdar att deltagandet sannolikt tycks öka om de utländska medborgarna deltar i egna etniska föreningar och samtidigt får kännedom om politiska kandidater med ursprung i den egna gruppen. 11 Dahlström och Möller menar att det fanns två alternativa strategier som Sverige hade kunnat använda sig av för att stärka valdeltagandet bland utländska medborgare. Det ena hade varit att likställa den nya väljargruppen med andra väljargrupper i landet. Arbetet med att erhålla ett högt valdeltagande bland de röstberättigade utländska medborgarna skulle ha integrerats med det allmänna arbetet att uppnå ett högt valdeltagande i landet. Inga särskilda riktade insatser mot den aktuella målgruppen skulle alltså ha gjorts. Ett annat alternativ hade varit att stärka engagemanget hos den aktuella väljargruppen. Om man hade inriktat sig på att förstärka det politiska engagemanget hade antagligen den statliga myndigheten haft en mindre central roll och ett tydligare ansvar hade lagts på de politiska partierna. Om man hade formulerat problemet med valdeltagandet inom den aktuella gruppen som att det handlade om brist på nätverk hade man antagligen satsat på att bygga upp nätverk för politisk rekrytering eller med någon form av politisk fadderverksamhet. 12 7 Dahlström och Möller 2004:167 f. Invandrarverket har förändrats över tid. Idag heter motsvarigheten Migrationsverket. 8 Verba, Schlozman och Brady 1995:269, 467. 9 På ett liknande sätt förklarar Holmberg och Oscarsson (2004:22) olika skillnader i valdeltagande. De skiljer mellan institutionella förklaringar (t.ex. valsystemet och valadministrationen är utformat), kontextuella förklaringar (politisk kontext, dvs. om valen präglas av en hög grad av ideologisk polarisering: social kontext, dvs. huruvida individens nära sociala relation präglas av stora politiska resurser och hög grad av motivation) och individuella förklaringar (resursförklaringar, dvs. hög social status, stark social integration, stort socialt nätverk; motivationsförklaringar, dvs. partiidentifikation och politiskt intresse). 10 Bäck och Larsson 2008. 11 Bäck och Soinonen 2004. 12 Dahlström och Möller 2004:169 f. 11
I valet 1976 till kommunfullmäktige deltog alltså 60 % av de röstberättigade utländska medborgarna. I litteraturen anges två skäl som förklaring till det relativt höga valdeltagandet. För det första bidrog alla informationskampanjer och den utvidgade rösträtten i sig till ett högt valdeltagande. Det andra skälet var ett allmänt stort politiskt intresse i landet. Över åren har valdeltagandet bland utländska medborgare sjunkit. I diagrammet nedan framträder två närmast identiska kurvor en för män och en för kvinnor inom gruppen utländska medborgare. Båda kurvorna uppvisar en negativ utveckling över tid. Vid 2006 års val deltog 35 % av de röstberättigade männen av de utländska medborgarna i kommunfullmäktigevalen. Valdeltagandet för kvinnor var något högre. 13 Vid 2010 års kommunfullmäktigeval var andelen röstande knappt 36 %. Gruppen inkluderar europeiska medborgare, men även personer som kommer ifrån Afrika, Asien, nord- och sydamerika samt övriga delar av världen. Diagram 1. Valdeltagande i kommunfullmäktigeval 1976-2006 bland utländska medborgare efter kön. Röstande i procent av röstberättigade. Källa: Statistiska centralbyrån 13 SCB 2012:58. 12
3. Det nationella och legala ramverket 3.1 Kort och översiktlig beskrivning av det nationella politiska systemet inklusive valsystemets utformning I Sverige genomförs flera olika val. Vid sidan av valet till Europaparlamentet genomförs val till riksdagen (nationell nivå), val till landstingsfullmäktige (regional nivå) samt val till kommunfullmäktige (lokal nivå). 14 Samtliga dessa tre val genomförs på en och samma dag, den andra söndagen i september vart fjärde år. Valen sker direkt. Åldersgränsen för att få rösta är 18 år. Figur 1. De politiska valen i Sverige Nationell nivå Riksdagen Regional nivå 21 landsting eller regioner Lokal nivå 290 kommuner Val till kommunfullmäktige Val till landstings- eller regionfullmäktige Val till riksdagen Valet till svenska riksdagen är givetvis mycket viktigt. Enligt konstitutionen är riksdagen den viktigaste offentliga institutionen i landet. Det är en enkammarriksdag och består av 349 ledamöter. Ur riksdagens majoritet bildas regeringen. Riksdagen har tre grundläggande maktbefogenheter. Lagstiftningsmakten består i att besluta om nya eller reviderade lagar. Finansmakten avser riksdagens rätt att besluta om skatter och hur skattemedel ska användas. Riksdagens kontrollmakt avser möjligheten att kontrollera hur regeringen genomför de beslut 14 Vid sidan av valet till Europaparlamentet och dessa tre val genomförs även val till kyrkofullmäktige. Kyrkofullmäktige är det högsta beslutande organet i Svenska kyrkans församlingar. I likhet med övriga val är även detta ett direktval. Den som är medlem i svenska kyrkan och har fyllt 16 år senast på valdagen är röstberättigad. 13
som riksdagen beslutar samt att i allmänhet granska det mandat som konstitutionen ger regeringen. 15 Åtta politiska partier finns idag representerade i riksdagen. En borgerlig allians bestående av fyra partier utgör regeringen under innevarande mandatperiod. Det största av de borgerliga partierna är Moderaterna, som också innehar posten som statsminister, leder regeringen. De övriga tre borgerliga partierna utgörs av Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Övriga fyra partier utgörs av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Samtidigt som riksdagsvalet äger rum sker också valet till landstings- eller regionfullmäktige. Sverige har 18 landsting och tre regioner. Landstingen och regionerna ansvarar för uppgifter som är gemensamma för stora geografiska områden och som ofta kräver stora ekonomiska resurser. Landstingens viktigaste uppgift är att sköta hälso- och sjukvården. Regionerna har därutöver ett formellt utvidgat ansvar för regional utveckling. Inom ett landsting och en region är landstingseller regionfullmäktige det högsta beslutande organet och kan kallas för landstingens och regionernas riksdag. Landstingsfullmäktige och regionfullmäktige tar beslut om den regionala budgeten och beslutar hur mycket skatt invånarna i landstinget eller regionen ska betala, bestämmer hur mycket vården ska kosta och vilken organisation som ska finnas. Vid samma valtillfälle genomförs även kommunalval. I Sverige finns det 290 kommuner. De ansvarar för en stor del av samhällsservicen. Bland de viktigaste uppgifterna är förskola, skola, socialtjänst och äldreomsorg. Kommunerna är skyldiga att ha vissa verksamheter enligt lag. Andra verksamheter är frivilliga. Några av de tvingande uppgifterna är förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, förskoleklass, grundskola, gymnasieskola och särskola, kommunal vuxenutbildning, socialtjänst, inklusive individ- och familjeomsorg, stadsplanering och byggfrågor, räddningstjänst och hälso- och miljöskydd. Exempel på frivilliga uppgifter är t.ex. kulturfrågor, näringslivsutveckling och fritidsverksamhet. 3.2 Det formella regelverket Riksdagsbeslutet från 1975 är ett uttryck för att utländska medborgare ska kunna utnyttja sina politiska rättigheter i Sverige. Kopplingen till Romfördraget (1957), där grunden för fri rörlighet inom EU lades, är inte långsökt. Tanken om att varor, personer, tjänster och kapital skulle kunna röra sig fritt utgör själva kärnan i EU:s inre marknad. Som EU-medborgare har vi idag rätt att söka jobb i ett annat EU-land, arbeta där utan arbetstillstånd, bo där medan vi arbetar, stanna kvar även när anställningen har upphört och behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller tillgång till arbete, arbetsvillkor samt alla andra sociala förmåner och skatteförmåner. Idag är den fria rörligheten reglerad i ett särskilt EU-direktiv (2004/38/EG). Det är emellertid inte fråga om en helt obegränsad rätt. Vissa inskränkningar förekommer. Utländska EU-medborgare äger rätten att delta i de svenska lokala (dvs. kommun- respektive landstingsfullmäktigevalen) valen samt i valet till Europaparlamentet. Idag finns ungefär en halv miljon utländska medborgare i Sverige, varav enbart en liten del kommer ifrån EU-länder. Som Beckman påpekar saknar samtliga utländska medborgare formellt sett rätten att delta i de 15 Bäck och Larsson 2008:68 ff. 14
svenska riksdagsvalen eftersom rösträtten enligt grundlagen endast tillfaller svenska medborgare. 16 Det s.k. rörlighetsdirektivet (2004/38/EG) har införts i det svenska regelverket. Några av de lagar och regler som tydligast berörs av direktivet är Utlänningslagen, 17 Folkbokföringslagen 18 och Vallagen. 19 3.2.1 Uppehållsrätt, uppehållstillstånd och folkbokföring En av de lagar som har förändrats på grund av EU-reglerna är Utlänningslagen. Reglerna innebär bl.a. att bestämmelserna om uppehållstillstånd för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar i princip har avskaffats. Istället har begreppet uppehållsrätt införts. Samma bestämmelser gäller också medborgare från Island, Liechtenstein och Norge, varför termen EESmedborgare används i lagtexten. Med uppehållsrätt avses alltså rätten för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att vistas i Sverige mer än tre månader utan uppehållstillstånd. Enligt Utlänningslagen får en EES-medborgare uppehållsrätt om hon eller han 1. är arbetstagare eller egen företagare i Sverige, 2. har kommit till Sverige för att söka arbete och har en verklig möjlighet att få en anställning, 3. är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige, eller 4. har tillräckliga tillgångar för sig och sina familjemedlemmars försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. 20 Den som har uppehållsrätt får därmed vistas i Sverige utan uppehållstillstånd och arbetstillstånd. EES-medborgare och deras familjemedlemmar har rätt till tre månaders vistelse i Sverige utan några andra villkor än att de måste ha ett giltigt pass eller ett nationellt identitetskort. Om en EES-medborgare vill ha uppehållsrätt för en längre period än tre månader krävs att denne är s.k. ekonomiskt aktiv. Det betyder att han/hon måste vara arbetstagare, egenföretagare eller tillhandhållare av tjänster, studerande eller ha tillräckliga medel för att kunna försörja sig. Ett uppehållstillstånd kan ges flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i landet. Ett beviljat uppehållstillstånd ska vara permanent eller gälla i minst tre år. 21 Om en EES-medborgare har uppehållstillstånd och avser att stanna 16 Beckman 2004. 17 SFS 2005:716. 18 SFS 1991:481. 19 SFS 2005:837. 20 SFS 2005:716, 3 kap. 3. 21 SFS 2005:716, 5 kap. 1. 15
längre än tre månader måste denna registrera sig hos Migrationsverket. 22 Registreringen betyder inte att personen i fråga automatiskt ska ha eller behålla sin uppehållsrätt. De personer som är berättigade till uppehållsrätt för en period längre än tre månader ska också folkbokföras i landet. 23 Det görs av Skatteverket, efter ansökan från personerna ifråga. Folkbokföringen är den grundläggande registreringen av befolkningen i Sverige. I folkbokföringen registreras uppgifter om vilka som bor i Sverige och var de bor. 3.2.2 Från folkbokföring till röstlängd Uppgifterna i folkbokföringen överförs automatiskt till den nationella Valmyndigheten (se nedan) och till den nationella röstlängden. Väljaren kvarstår därefter på denna röstlängd till dess att de stryks på egen begäran eller att villkoren för rösträtt inte längre är uppfyllda. Om den centrala Valmyndigheten får information från myndighet i annan medlemsstat om att en person vid val till Europarlamentet är upptagen i röstlängd här i landet också är upptagen i röstlängd i ett annat land eller redan har röstat skall den centrala Valmyndigheten genast stryka personen från röstlängden. 24 3.3 Landets fyra valmyndigheter 3.3.1 Nationella valmyndigheten Det finns fyra valmyndigheter i landet. På nationell nivå verkar Valmyndigheten. Valmyndigheten har till uppgift att planera och samordna genomförandet av val och folkomröstningar. Myndigheten utvecklar och underhåller också IT-stödet för hela valadministrationen i landet. Det är inom den nationella Valmyndigheten som röstlängder, röstkort, valsedlar och annat valmaterial framställs. Efter valen har Valmyndigheten till uppgift att fördela mandaten mellan partierna och fastställa vilka ledamöter och ersättare som blivit valda vid riksdagsval och val till Europaparlamentet. 25 3.3.2 Länsstyrelsen På den regionala nivån fungerar Länsstyrelsen som valmyndighet. Länsstyrelsen beslutar om hur valdistrikten ska utformas, svarar för den slutliga rösträkningen i alla val och fastställer resultaten vid kommun- och landstingsfullmäktigvalen (SFS 2005:837, kap.3). 3.3.3 Valnämnden I varje kommun finns också en lokal valmyndighet. Den kallas för Valnämnden. Valnämnden utser röstmottagare, ser till att det finns vallokaler i kommunen, och har hela ansvaret för förtidsröstningen där. Valnämnden svarar också för den preliminära räkningen av rösterna dels 22 SFS 2005:716, 3 kap. 10. 23 SFS 1991:481, 4. 24 SFS 2005:837, 5 kap, 3-5. 25 SFS 2005:837, kap.3. 16
på valkvällen, dels på onsdagen i veckan efter valdagen. Kommunen svarar för kostnaderna för röstmottagare och vallokaler (SFS 2005:837, kap.3). 3.3.4 Valprövningsnämnden Valprövningsnämnden avgör beslut som överklagats. Nämnden består av sju ledamöter. Ordföranden ska vara eller ha varit ordinarie domare och får inte samtidigt vara riksdagsledamot. Riksdagen utser ledamöterna (SFS 2005:837, kap.15). 17
4. Beskrivning och analys av valdeltagande 4.1 Det svenska valdeltagandet en kommentar Innan vi fortsätter resonemanget om utländska EU-medborgares deltagande i de olika valen ska vi kortfattat ägna några rader åt att beskriva hur valdeltagandet bland svenska medborgare ser ut, både i de nationella valen och i EU-parlamentsvalet. Anledningen är mycket enkel. Det ger oss möjlighet till en viss jämförelse och vi kan enklare dra vissa slutsatser om de utländska EUmedborgares valdeltagande. Generellt sett har Sverige ett högt valdeltagande i de inhemska valen. I samband med den kvinnliga rösträttens införande 1921 uppgick valdeltagandet till drygt 50 %. Därefter har valdeltagandet i princip successivt ökat. Det hittills högsta valdeltagandet uppnåddes i riksdagsvalet 1976. Då röstade 91,8 % av de röstberättigade. Valforskningen visar att det berodde på en dramatisk och hätsk valkampanj och ett ovanligt stort politiskt intresse i väljarkåren. 26 Härefter har andelen röstande minskat något. I riksdagsvalet 2002 hade andelen röstande sjunkit till 80,1 %, men de två senaste valen har vi återigen sett en ökning. I riksdagsvalet 2010 röstade 84,6 % av de röstberättigade. Nedanstående diagram (diagram 2) ger en bild av valdeltagandet i svenska val under perioden 1973-2010. Forskningen om valdeltagande är omfattande i Sverige och i andra länder. Här har vi inte möjlighet att knyta an till valforskningens alla inriktningar. Men vi kan emellertid konstatera att deltagande i allmänna val i Sverige utmärks av en jämn spridning mellan olika socioekonomiska grupper, om man jämför med andra former av politiskt deltagande. 27 Hur ska då ett högt valdeltagande tolkas från demokratisk synpunkt? Är det positivt eller negativt? Ersson och Wide visar att ett högt valdeltagande å ena sidan kan vara ett gott tecken för demokratin eftersom det tyder på engagerade medborgare och ett välfungerande politiskt system. Ett högt valdeltagande kan å andra sidan tolkas som ett missnöje med hur demokratin fungerar. Med ett sådant resonemang tolkar vi ett ökat engagemang som ett behov av att förändra något. På motsvarande sätt kan ett lågt valdeltagande tolkas som positivt eftersom medborgarna kan vara nöjda. Men det kan givetvis också tolkas som ett negativt uttryck då medborgarna är ointresserade av att delta eller att det politiska systemet inte har förmåga att kanalisera medborgarnas politiska åsikter. 28 Men Oscarsson understryker att den gängse tolkningen i forskningssammanhang är att ett högt valdeltagande sällan ifrågasätts. 29 26 SCB 2012:29. 27 Gilljam & Hermansson 2003. 28 Ersson och Wide 2001:151. 29 Oscarsson 2001:76. 18
Diagram 2. Valdeltagande i svenska val, 1973-2010 4.1.1 Svenskarna i EU-parlamentsvalen När vi går över till svenskarnas deltagande i de EU-val som Sverige medverkat i får vi en helt annan bild. Här är det några förhållanden som vi särskilt bör uppmärksamma. Det första är att svenskarnas intresse för att rösta i valet till Europaparlamentet har varit förhållandevis svalt. I samband med vårt första EU-val (1995) uppgick valdeltagande till något mer 40 procent, dvs. till ungefär hälften så stort som till de inhemska valen. Det två efterföljande valen (1999 respektive 2004) visade än lägre siffror. Då uppgick valdeltagandet till 38,8 respektive 37,8 procent. Först i samband med valet 2009 vände opinionen och valdeltagandet ökade till 45 procent. 30 Det var det största valdeltagandet sedan Sverige blev medlem i Europeiska Unionen. 31 Svenska valforskare menar att valet 2009 representerar ett tydligt trendbrott. De tidigare svenska EU-valen hade präglats av ett folkligt missnöje mot EU men denna gång ägde valet rum mot bakgrund av en övervägande EU-positiv folkopinion. 32 En av de absolut viktigaste förklaringarna till det låga svenska deltagandet i EU-parlamentsvalen är uppfattningen att EU-parlamentet har en svag roll. 30 SCB 2010:120 f. 31 SCB 2010 2010:17. 32 SCB 2010:170. 19
4.2 Valdeltagande bland utländska EU-medborgare 4.2.1 Ländertillhörighet Vilka är då de utländska EU-medborgare som har registrerat sig på den svenska röstlängden? Från vilka länder kommer de och hur stor är andelen från respektive land? Vi kan börja med att konstatera att det totala antalet utländska EU-medborgare som har ansökt om att införlivas i den svenska röstlängden har ökat något sedan EU-valet 2004. Antalet EU-medborgare som registrerade sig som röstberättigade inför EU-parlamentsvalet 2004 uppgick till 47 776. I samband med valet 2009 var samma siffra 48 256 personer. Det är en ökning på 480 personer, se tabell 1. I tabell 1 får vi också information om antalet röstberättigade fördelat på respektive EU-land. Vi kan då konstatera att de tre största grupperna av utländska EU-medborgare kommer från några av Sveriges närmaste grannländer: Finland, Danmark och Tyskland. Under 2009 fanns det 14 965 finländare, 8 655 danskar och 7 944 tyskar registrerade på den svenska röstlängden. Vi har inga uppgifter om varför dessa grupper är de största, men en inte alltför långsökt anledningen är närheten till olika arbetsmarknader samt språkliga förhållanden, åtminstone för Finlands och Danmarks vidkommande. Det danska språket har flera paralleller med det svenska. I Finland är svenska ett officiellt språk och landet har stora svenskspråkiga regioner. De EU-länder som har minst representation på den svenska röstlängden inför 2009 års EU-val är Cypern med 17 personer, Malta med 13 personer och Luxemburg med 10 personer. 33 Tabell 1. Antal registrerade EU-medborgare på den svenska vallängden 2009, per land. 33 http://www.val.se/. Nedladdad 2012-11-08. 20
Land Antal Land Antal röstberättigade röstberättigade Belgien 345 Malta 13 Bulgarien 127 Holland 1 886 Cypern 17 Polen 1 839 Danmark 8 655 Portugal 328 Estland 228 Rumänien 288 Finland 14 965 Slovakien 54 Frankrike 1 609 Slovenien 91 Grekland 631 Spanien 877 Irland 441 Storbritannien 4 624 Italien 1 506 Tjeckien 124 Lettland 182 Tyskland 7 944 Littauen 246 Ungern 326 Luxemburg 10 Österrike 900 Total 48 256 Dessvärre vet vi mycket lite om de utländska EU-medborgarnas faktiska valdeltagande. Gruppen utgör en liten del av de röstberättigade. SCB har inte kunnat göra några analyser och dra slutsatser eftersom deras valdeltagandeundersökningar baseras på urvalsundersökningar. Urvalet blir alltså för litet för att sådana slutsatser ska kunna dras. Några resultat kan vi emellertid lyfta fram. 4.2.2 EU-medborgarna i EU-parlamentsvalet I SCB:s studie över valet till Europarlamentet 2009 konstateras att det genomsnittliga valdeltagandet för samtliga medlemsländer var 43 procent. Det är det lägsta deltagandet i val till Europaparlamentet hittills. Man konstaterar att valdeltagandet successivt har sjunkit i val efter val. En viktig förklaring till denna utveckling konstaterar SCB - är det låga valdeltagandet i många av EU:s nya medlemsländer. 34 Sett i det perspektivet håller sig svenskarnas valdeltagande till ett genomsnitt. Om vi nu går över till gruppen utländska EU-medborgare kan vi notera några intressanta förhållanden. I tabell 2 kan vi för det första se att utländska EU-medborgare har ett avsevärt 34 SCB 2010:15. 21
högre valdeltagande i EU-parlamentsval än svenska medborgare. Vid 2004 års val till EUparlamentet uppgick deltagandet till nästan 50 procent och till 56, 7 procent i valet fem år senare. Det handlar alltså om ganska stora skillnader jämfört med de svenska medborgarna. För det andra kan vi notera att de utländska EU-medborgarnas valdeltagande i Sverige också ligger högre än genomsnittet för det nationella valdeltagandet till EU-parlamentsvalet i övriga EUländer. Trots att de utländska EU-medborgarna har ett högre valdeltagande än de svenska medborgarna påpekar svenska valforskare att deltagandet inte kan betraktas som speciellt högt. Argumentet är att de utländska EU-medborgarna är en speciell grupp som vid något tillfälle har begärt att få rösta i Sverige. 35 4.2.3 Män och kvinnor Den tillgängliga statistiken kan brytas ned ytterligare. Vi kan få kunskap om de utländska EUmedborgarnas valdeltagande fördelat på kön. I diagram 3 bryter vi ned statistiken för män och kvinnor och jämför de två senaste EU-valen. Vi ser då en viss, men förhållandevis liten skillnad. Statistiken visar att inom gruppen utländska EU-medborgare är det kvinnor som har en något större tendens än män att rösta i EU-parlamentsvalet. Diagram 3. Valdeltagande bland utländska EU-medborgare, EU-parlamentsvalet 2004 respektive 2009 fördelat på kvinnor och män. 35 SCB 2010:121. 22
4.2.4 Jämförelser med utlandssvenskar Ur ett svenskt perspektiv kan det också vara intressant att jämföra resultaten för de utländska EU-medborgarnas valdeltagande med den tredje grupp som är röstberättigad till det svenska valet till Europaparlamentet, dvs. gruppen utlandssvenskar, Den här gruppen består av svenska medborgare som är folkbokförda i annat land. I den här gruppen är valdeltagandet avsevärt lägre, både i relation till övriga svenska medborgare och utländska EU-medborgare. I både 2004 och 2009 års val uppgick valdeltagandet i denna grupp till drygt 9 procent. Tabell 3. Valdeltagande i Europaparlamentsval, efter kön och rösträttsgrupp år 2004 och 2009, i procent. 2004 2009 Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Svenska 37,7 38,3 38,2 46,2 46,1 46,2 medborgare i Sverige Utlandssvenskar 9,4 9,3 9,4 10,4 8,7 9,5 Utländska EUmedborgare 49,3 50,4 49,9 56,5 56,9 56,7 Samtliga 37,3 38,4 37,9 45,6 45,5 45,5 Källa: Statistiska centralbyrån 4.2.5 Valdeltagande bland utländska EU-medborgare landstingsval och kommunval. Hur ser det då ut när det gäller EU-medborgarnas deltagande i valen till landstingsfullmäktige respektive kommunfullmäktige? Den tillgängliga statistiken skiljer sig åt i de två valen och genomgående saknar vi specifik information om utländska EU-medborgare. Uppgifterna om utländska EU-medborgare är inkluderade i en större population. När det gäller valen till landstingsfullmäktige har Statistiska centralbyrån valt att lyfta fram data för utländska medborgare som helhet, även de som är födda utanför EU. Statistiken är emellertid nedbruten på kön och åldersgrupp. Det här betyder att vi har kunskaper om antalet röstberättigade, antal faktiska väljare samt andel väljare av röstberättigade för män och kvinnor i olika åldersgrupper (tabell 3). Mot den bakgrunden kan vi konstatera att den största gruppen av röstberättigade vid 2010 års landstingsfullmäktigeval var män och kvinnor i åldersgruppen 30-49, men att kvinnor hade en högre benägenhet än män att rösta. 23
Tabell 3. Landstingsvalet 2010. Valdeltagande bland utländska medborgare fördelat på kvinnor och män, i tusental och i procent. År Röstberättigade i 1000-tal Antal röstande in 1000- Andelen röstande av tal röstberättigade Män Kvinnor Alla Män Kvinnor Alla Män Kvinnor Alla 18-29 år 42,0 41,2 83,2 9,7 11,6 21,3 23,1 28,1 25,6 30-49 år 99,4 82,4 181,8 32,1 33,5 65,6 32,2 40,7 36,1 50-64 år 39,9 38,0 77,9 14,5 17,4 31,9 36,3 45,7 40,9 65- år 23,8 25,3 49,0 10,0 9,1 19,1 41,9 36,2 39,0 18- år 205,1 186,9 392,0 66,2 71,7 137,9 32,3 38,3 35,2 Källa: Statistiska centralbyrån 36 Den tillgängliga statistiken för kommunfullmäktigevalen ser något annorlunda ut. Här finns det tillgänglig information om medborgarskap. Statistiken är indelad i kategorierna Sverige, de nordiska länderna förutom Sverige, EU27 förutom de nordiska länderna samt resten av Europa. Statistiken innehåller också kategorierna Afrika, Asien, Nordamerika, Sydamerika, and resten av världen. Statistiken är också nedbruten på kön och åldersgrupper, i kombination med antal röstberättigade väljare, antal röstande samt andel röstande av röstberättigade. När vi fokuserar på kommunfullmäktigevalen 2010 ser vi att de den största gruppen som röstade, vid sidan av svenska medborgare, kommer ifrån afrikanska länder samt Nordamerika (tabell 4). Tabell 4. Valet till kommunfullmäktige 2010. Valdeltagande bland utländska medborgare fördelat på kön och åldersgrupper, i tusental och i procent. Medborgarskap Röstberättigade i 1000-tal Antal röstande i 1000-tal Andelen röstande av röstberättigade Män Kvinnor Alla Män Kvinnor Alla Män Kvinnor Alla Sverige 3 435,0 3 541,2 6 976,2 2 868,5 3 005,7 5 874,2 83,5 84,9 84,2 Nordiska 65,4 68,6 133,9 23,8 30,2 54,0 36,4 44,1 40,3 länder förutom Sverige EU27 utom de 71,6 56,5 128,2 21,4 18,4 39,8 29,8 32,5 31,0 nordiska länderna Resten av 11,7 11,1 22,7 3,6 3,4 7,0 31,0 30,8 30,9 Europa Afrika 11,3 8,8 20,0 4,6 4,1 8,7 40,6 46,9 43,3 Asien 31,1 29,6 60,7 9,1 11,7 20,8 29,3 39,4 34,2 Nord- amerika 4,5 3,5 8,0 2,0 1,5 3,5 44,1 44,1 44,1 Syd- 5,9 4,7 10,5 2,2 1,9 4,2 37,7 41,7 39,5 amerika Resten av 1,8 1,5 3,3 0,6 0,6 1,2 35,4 36,8 36,0 världen Uppgifter 2,3 3,1 5,3 0,5 0,8 1,3 23,3 25,8 24,8 saknas Totalt 3 640,5 3 728,5 7 369,0 2 936,3 3 078,3 6 014,6 80,7 82,6 81,6 Källa: Statistiska centralbyrån 37 36 http://www.scb.se/pages/producttables 12275.aspx. Nedladdad 2013-11-19. 37 SCB 2012:59. 24
4.3 Möjligheter att bli medlem i/att bilda förening, fackförening och politiska partier 4.3.1 Förenings- och mötesfrihet Förutom att intressera sig för hur EU-medborgare deltar i politiska val är projektet som helhet intresserat av att klargöra hur EU-medborgare ingår i föreningar och partier. Mot den bakgrunden är det viktigt att förstå de formella förutsättningarna. Det svenska samhället präglas av en grundläggande s.k. föreningsfrihet. Det innebär en rätt att i princip tillhöra och bilda vilka organisationer som helst. Föreningsfriheten är en grundläggande rättighet som återfinns bland annat i den svenska grundlagen samt FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Föreningsfriheten beskrivs ibland i både positiva och negativa termer. Den positiva föreningsfriheten innebär att vi har en frihet att sluta oss samman i olika intressegemenskaper, utan inblandning av staten. Den negativa föreningsfriheten innebär att vi även har en frihet att stå utanför föreningar. Vi kan inte tvingas att vara medlem i någon förening och statsapparaten har heller ingen möjlighet att tvinga någon till detta. Även mötesfriheten är grundlagsskyddad. Mötesfriheten ger rätt att anordna och vistas i sammankomst som har till syfte att upplysa och informera, yttra sin mening, framföra ett konstnärligt verk etc. Likt föreningsfriheten, religionsfriheten och yttrandefriheten är också mötesfriheten möjlig att inskränka, t.ex. med hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Samma rättigheter gäller givetvis också för EUmedborgare. 38 4.3.2 Politiska partier Enligt den svenska regeringsformen definieras ett politiskt parti som varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning. Den svenska valmyndigheten konstaterar emellertid att det inte finns regler för hur man bildar ett politiskt parti i Sverige, men myndigheten rekommenderar den grupp som vill starta parti att först bilda en ideell förening, utser en styrelse, stadgar och bestämmer sig för ett namn (partibeteckning). Partiet måste visa att ett antal personer stöder anmälan om registrering av partibeteckningen. Dessa personer ska ha rösträtt i det val som registreringen gäller för. Det krävs olika många underskrifter beroende på vilket val partiet vill registrera partibeteckningen för (1500 för riksdagsval eller Europaparlamentsval, 100 för landstingsfullmäktigeval samt 50 för kommunfullmäktigeval). 39 38 SFS 1974:152. 39 SFS 2005:837. 25
5. Exempel som beskriver hur EU-medborgares politiska deltagande kan öka 5.1 Inledning Så långt har vi klargjort det nationella och legala ramverket som reglerar EU-medborgarnas möjligheter att medverka i de aktuella valen. Vi har redogjort för vilka formella förutsättningar som råder och vi har bland annat diskuterat de tillgängliga uppgifterna om gruppens valdeltagande samt ställt det i relation till svenska medborgare. Vi ska nu fortsätta med en diskussion som redogör för om och hur det genomförs särskilda aktiviteter som syftar till att öka EU-medborgares politiska deltagande. Som utgångspunkt för detta resonemang ska vi använda det programarbete som har genomförts vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och som har dokumenterats i skriften Rätt att rösta. Programarbetet och publikationen bygger på ett brett deltagande av politiker och tjänstemän i ett stort antal kommuner. Syftet med programarbetet har varit att lyfta fram olika sätt som främjar människors deltagande och inflytande i politiken. I programarbetet riktade SKL särskilt intresse mot valdeltagande bland unga och personer med utländsk bakgrund. Man skilde emellertid inte ut gruppen EU-medborgare som en särskild grupp. 40 5.2 Förslag från SKL Vad kan då kommuner och landsting och regioner göra för att öka valdeltagandet bland unga och personer med utländsk bakgrund? SKL ger ett flertal konkreta förslag som på olika sätt sammanfaller med de diskussioner som fördes i samband med 1970-talets diskussion om att öka valdeltagandet bland utländska medborgare. För det första pekar SKL på möjligheten att underlätta den s.k. förtidsröstningen. Genom att ge möjlighet för medborgare att rösta tidigare än på själva valdagen har man kunnat konstatera ett ökat valdeltagande, även om ökningen varit liten. Det kan ske genom att anordna förtidsröstning i köpcentrum, sjukhus, bibliotek, eller vid stora idrottsevenemang. SKL konstaterar att 22 839 personer förtidsröstade på Centralstationen i Stockholm inför Europaparlamentsvalet 2009. 41 För det andra påpekar SKL att information är en viktig uppgift för att sprida kunskap om val och hur man röstar. Här bör särskild uppmärksamhet riktas åt de som är utrikes födda och man påpekar i rapporten att invandrarföreningar och religiösa trossamfund kan ha en roll som informationsförmedlare. Valinformation bör finnas på de vanligaste invandrarspråken. 42 Att öka delaktigheten är ett tredje spår som lyfts fram. Här betonar man vikten av att få in utrikes födda i partierna så dessa väljare har personer att identifiera sig med. SKL visar att vissa kommuner inrättar särskilda demokraticenter i områden med lågt valdeltagande eller att man särskilt bjuder in invandrarföreningar till samtal. SKL visar också att kommuner i vissa fall 40 Rätt att rösta! hur kommuner och landsting kan arbeta för att öka valdeltagandet. Beredningen för demokratifrågor programarbete politisk delaktighet. Sveriges Kommuner och Landsting. 41 Rätt att rösta, s. 11. 42 Rätt att rösta, s. 12. 26
anställer särskilda informatörer som får till uppgift att nå ut till de grupper som har ett lågt valdeltagande och ett lågt intresse av att delta. I sin sammanställning visar SKL också att vissa kommuner engagerar människor med utländsk bakgrund i dessa typer av aktiviteter. Syftet är att underlätta möjligheterna för väljarna att kunna identifiera sig och därmed öka intresset för valen och valdeltagande. 43 För det fjärde föreslår SKL att den lokala valnämnden kan få ett ändrat eller utökat uppdrag så att den skulle kunna bli mer aktiv i valet. Man föreslår att valnämndens ledamöter skulle kunna vara informatörer eller valmobilisatörer och att den aktivt skulle bjuda in föreningar till samtal om hur man kan stärka valdeltagandet. 44 För det femte föreslår SKL att kommuner bör samarbeta med föreningslivet. Då förväntas man nå grupper som röstar i lägre utsträckning. Här antar man att föreningslivet kan fungera som en informationskanal för kommuner som vill nå personer som annars är svåra att nå och grupper som vanligtvis inte engagerar sig politiskt. 45 5.3 Några kommunexempel Ovanstående exempel är förhållandevis allmänna och vänder sig till unga och människor med utländsk härkomst. Men vad gör då kommunerna i praktiken? Har det då genomförts några särskilda aktiviteter i landet som syftar till att öka EU-medborgarnas politiska deltagande? I det här avsnittet har vi valt att fokusera på kommunerna eftersom det är kommunerna som har det praktiska ansvaret för att organisera valen i Sverige. Det är här man tillhandahåller vallokaler och lokaler för förtidsröstning. Vi har av praktiska skäl inte kunnat genomföra en fullständig och heltäckande undersökning i landet. Istället har vi måst göra ett urval och vi har vänt oss till 17 av landets 290 kommuner. Urvalet av dessa kommuner har skett på två sätt. För det första har vi låtit Sveriges Kommuner och Landsting peka ut ett antal kommuner där man anser att dessa frågor genomförs på ett bra sätt. Härigenom blev vi hänvisade till fem kommuner (Botkyrka, Eskilstuna, Göteborg, Malmö och Örebro). För att bredda urvalet har vi härefter själva valt att komplettera med ytterligare 12 kommuner. Dessa kommuner valdes dels för att få en större geografisk spridning av kommuner i landet, dels för att fånga upp kommuner som befolkningsmässigt skiljer sig i åt storlek och för att nå kommuner där vi kan anta att många EUmedborgare söker sig, antingen på grund av arbete eller studier. De 12 kommunerna utgörs av Halmstad, Jönköping, Lund, Luleå, Nässjö, Skellefteå, Sundsvall, Piteå, Umeå, Uppsala, Växjö och Östersund. Det finns ingen tillgänglig statistik för antalet EU-medborgare på kommunnivå. Däremot finns det sådana uppgifter på länsnivå. På nedanstående karta har vi infogat dessa uppgifter. I kartans tabell anges antalet EU-medborgare i respektive län. De blåmarkerade länen finns mellan 0,3-1,9 % av det totala antalet EU-medborgarna i landet. I de grönmarkerade länen finns mellan 2,0 4,0 % av det totala antalet EU-medborgarna i landet. I de rödmarkerade länen finns 15 % av gruppen och i det lilamarkerade länet finns 35 % av EU-medborgarna. 43 Rätt att rösta, s. 13. 44 Rätt att rösta, s. 14. 45 Rätt att rösta, s. 14. 27
28