Bakgrundsfakta kring prostatacancer Statistik, behandling och diagnos Kastrering - patientens val? Presseminarium den 17 juni 2005 Ett pressmaterial från AstraZeneca Sverige AB Detta pressmaterial och ytterligare fakta finns i pressrummet på www.astrazeneca.se. Information om prostatacancer finns också på www.cancer.nu Kontaktpersoner: Professor Roger Henriksson, medicinsk rådgivare, AstraZeneca Sverige, Tel: 08-553 219 92, mobil: 070-588 99 33, e-post: roger.henriksson@astrazeneca.com Erica Jarnling, PR-ansvarig, AstraZeneca Sverige, Tel: 08-553 261 29, mobil: 0730-71 50 26 e-post: erica.jarnling@astrazeneca.com 1
Om prostatacancer Varje år diagnostiseras allt fler fall av prostatacancer i Sverige. I år beräknas 9 000-10 000 män få prostatacancer. Förekomsten ökar framför allt i åldersgruppen 50-69 år 1. Uppskattningsvis lever 55 000 svenska män med sjukdomen idag. Ungefär 2 500 svenska män per år dör av sjukdomen. Diagnosen rymmer tre huvudgrupper nämligen: Lokaliserad prostatacancer (den kallas också T1- respektive T2-tumör) Lokalt avancerad prostatacancer (T3- respektive T4-tumör) Metastaserad prostatacancer Ungefär 60 % eller 5 400 av de årligen diagnostiserade patienterna har lokaliserad prostatacancer. Cirka 30 % eller 2 700 har en lokalt avancerad cancer och ungefär 10 % eller 900 män får den allvarligaste diagnosen för prostatacancer. Lokaliserad prostatacancer Män med lokaliserad prostatacancer behandlas ofta genom operation av prostata eller med strålning. Vissa patienter väljer i samråd med sin läkare också så kallad watchful waiting, dvs tumören hålls under uppsikt bland annat genom regelbundet återkommande PSA-prov. En inte obetydlig grupp patienter som fått en första behandling får efter några år ett återfall, trots att prostatan avlägsnats genom operation. Lokalt avancerad prostatacancer Varje år nydiagnostiseras ca 2 700 män. Härtill kommer ett okänt antal patienter som fått ett recidiv. Den lokalt avancerade prostatacancern har vuxit utanför prostata och ibland även in i intillliggande områden. Patienten upptäcker den ofta som ett problem vid vattenkastning. Hur behandlas lokalt avancerad prostatacancer? I läkemedelsverkets behandlingsrekommendation 2 påpekas att det saknas otvetydig evidens för att rekommendera någon av tillgängliga terapistrategier för att förbättra överlevnaden. Behandlingarna ökar dock tiden till återfall av tumörtillväxt och metastasering. Hormonell behandling syftar till att avbryta effekterna av det manliga könshormonet testosteron som stimulerar tumörens tillväxt. Detta kan antingen ske genom kastration (helt stoppa könskörtlarnas 1 Prostatacancer Nyhetsbrev 2, mars 2005. Nationellt register för prostatacancer. 2 Läkemedelsverket, Behandling av prostatacancer 2003-11-27 http://www.mpa.se/workshops/index.shtml 2
produktion av testosteron) eller genom att blockera stimuleringen av testosteron på tumörcellerna (antiandrogen). Metoderna för hormonell behandling vid lokalt avancerad prostatacancer har en likvärdig behandlingseffekt, men har olika biverkningsprofiler. Att avbryta produktionen av testosteron eller blockera testosteronets påverkan på tumören och därmed försvåra fortsatt tillväxt av tumören är alltså nyckeln i behandlingen av lokalt avancerad prostatacancer. Kirurgisk kastrering Testosteron produceras i testiklarna och en behandlingsmetod är att kastrera patienten genom borttagande av testiklarna. Det görs med ett snitt på pungens framsida och därefter tas testiklarna bort. Det mesta av testosteronproduktionen upphör i och med ingreppet som tar ungefär en halvtimme och ofta görs som dagkirurgi. Även om ingreppet rent kirurgiskt normalt inte är särskilt komplicerat kan en kastrering ha djupgående psykologiska återverkningar hos patienten. Trots att ca 1500 män kastreras kirurgiskt varje år känner bara en procent av allmänheten till att kastrering är en behandlingsmetod för prostatacancer. 3 Enligt samma undersökning skulle bara 2 procent själva välja denna behandling om de var drabbade. Medicinsk kastrering Ett alternativ till kirurgisk kastrering är så kallad medicinsk kastrering. Den sker med hormonsprutor som normalt ges var tredje månad. En till tre veckor från behandlingens start upphör det mesta av testosteronproduktionen. Upphör patienten med sprutor kan testosteronproduktionen återkomma. Ofta är dock den medicinska kastreringen ett lika oåterkalleligt steg som den kirurgiska. Antiandrogener Antiandrogen behandling har en bevisat likvärdig effekt på tumörsjukdomen som kastrering vid lokalt avancerad prostatacancer. Den som behandlas med antiandrogener har kvar sin testosteronproduktion men testosteronets effekt på prostata blockeras. Antiandrogener ges i tablettform. Antiandrogenbehandling rekommenderas av Läkemedelsverket 4 som förstahandsbehandling vid lokalt 3 Sifo telefonbuss mars 2005, 1000 telefonintervjuer 4 Läkemedelsverket, Behandling av prostatacancer 2003-11-27 http://www.mpa.se/workshops/index.shtml 3
avancerad prostatacancer, då hormonell behandling avses att ges som enda behandling. Biverkningar Alla cancerbehandlingar ger biverkningar. Och alla behandlingsmetoder som påverkar testosteronet ger risk för minskad sexuell lust och förmåga. Vid tablettbehandling med antiandrogener är dock den risken väsentligt mindre än vid kastrering. Andra vanliga biverkningar vid kastrering (både kirurgisk och medicinsk) är värmevallningar, skeletturkalkning och påverkan på den kognitiva funktionen. Enligt Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation ger antiandrogen behandling lägre frekvens av osteoporos, sexuell impotens, blodvallningar och kroppslig trötthet än kastration medan bl a bröstömhet och brösttillväxt är vanliga biverkningar vid antiandrogen behandling. Kostnader Engångskostnad Årlig kostnad Uppföljning Kirurgisk kastrering Ca 20 000 1-2 läkarbesök per år Medicinsk kastrering Ca 17 000 1-2 läkarbesök per år Antiandrogener Ca 45 000 1-2 läkarbesök per år När patienten får välja Enligt den Sifoundersökning 5 om attityderna till och kunskapen kring prostatacancer som AstraZeneca genomför varje år anser 41 % av de svarande att patienten själv ska få avgöra vilken behandling som ska väljas vid prostatacancer. Denna uppfattning har också stöd i hälso- och sjukvårdslagen som starkt betonar patientens självbestämmande och integritet. 6 Kunskapen om sjukvårdslagens rättigheter kan samtidigt diskuteras. Inte mindre än 48 % av de svarande i Sifoundersökningen ansåg att sjukvården skulle få träffa valet. 5 Sifo telefonbuss mars 2005, 1000 telefonintervjuer 6 SFS 1986:763 par 2 Krav på hälso- och sjukvården 2 a Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet 4
I den svenska Preferensstudien 7 som inkluderade 150 patienter med diagnosen lokalt avancerad prostatacancer önskade 58 % av de patienter som deltog vara delaktiga i behandlingsvalet. 7 % vill göra valet helt på egen hand. I undersökningen fick alla patienter information om behandlingsalternativen vid sitt första läkarbesök då också diagnosen meddelades. Läkaren informerade om möjligheten att själv välja behandling och lämnade över en skriftlig information. Vid ett återbesök en vecka senare meddelade patienten sitt beslut och fyllde i ett frågeformulär. Tre månader efter behandlingsstart gjordes ett sista läkarbesök och ett nytt frågeformulär fylldes i. Av de 150 patienterna som deltog i studien valde 24 % kirurgisk kastrering, 34 % medicinsk kastrering och 42 % antiandrogen behandling. I jämförelse med det nationella prostatacancerregistret från 2002, kastrerades 24 % kirurgiskt och 52 % medicinskt. 24 % fick en antiandrogen behandling. Patienterna som valde kirurgisk kastrering betonade att det var enkelt och gav minst att tänka på medan de som valde medicinsk kastrering framhöll att det var lätt att komma ihåg. De drygt 40 procent som valde antiandrogen behandling framhöll fördelen med att inte vara helt kastrerad och att ha en kvarstående sexuell förmåga. Att den individuella inställningen varierar understryks av att inte mindre än 98 % av alla deltagande patienter var nöjda med sitt val vid den avslutande uppföljningen. Resultaten från undersökningen stryker grundtanken i hälso- och sjukvårdslagen, nämligen att patienten bör vara delaktig i valet av behandling. Regionala skillnader Behandlingsmetoderna av lokalt avancerad prostatacancer varierar kraftigt mellan olika landsting. Medan den kirurgiska kastreringen är den vanligaste behandlingsmetoden i Västmanlands läns landsting 8 (43 %) är medicinsk kastrering den vanligaste metoden i alla andra landsting. Förekomsten varierar dock kraftigt mellan Jämtlands län där så mycket som 92 % av alla patienter kastreras medicinskt och Västmanland där bara 40 % får denna behandling. Inte i något landsting är den av Läkemedelsverket rekommenderade behandlingen med antiandrogener vanligast. Skillnaderna är samtidigt stora mellan Stockholm som förskriver mest (25 %) och Jämtlands län som bara ger denna behandling till tre procent av patienterna. 7 Varenhorst et al, Medicinska Riksstämman 2003 8 Primärregisterering av prostatacancer 1999-2003 www.roc.se/kvalitetsregistret/pc 5
Behandlingsmetoder, procentuell fördelning, avrundat, 2003 Kirurgisk Medicinsk Antiandrogener kastrering kastrering Västmanland 43 40 12 Västerbotten 34 52 11 Örebro 30 56 8 Östergötland 26 63 8 Kalmar 23 63 14 Jönköping 23 68 6 Gävleborg 20 63 14 Kronoberg 20 59 14 Blekinge 19 68 8 Gotland 18 64 18 Norrbotten 18 64 15 V Götaland 14 73 11 Södermanland 13 66 21 Västernorrland 12 80 5 Dalarna 11 73 11 Stockholm 8 60 25 Skåne 8 78 7 Värmland 8 78 12 Uppsala 6 67 15 Jämtland 3 92 3 N Halland 2 81 10 S Halland 0 77 21 6