STOCKHOLMS LÄNS LANDSTING Folkpartiet liberalerna Motion av Birgitta Rydberg m fl (fp) om barnsjukvården Barns fysiska hälsa har förbättrats under senare år. Den psykiska hälsan har däremot inte utvecklats på samma positiva sätt. Därför måste ett målmedvetet arbete bedrivas som förbättrar den psykiska hälsan hos barn och ungdomar. För att stärka och trygga den psykiska hälsan hos barn måste ett samarbete upprättas mellan mödravård, barnhälsovård, förskola, skola, frivilliga organisationer, husläkarteam, barnoch ungdomspsykiatri m fl. Trygg anknytning mellan spädbarnet och förälder är den kanske enskilt viktigaste insatsen att BVC utvecklar sin förmåga att stödja, eftersom detta är en betydelsefull insats för att främja psykisk hälsa hos barm. Skolhälsovården har en viktig uppgift i senare skede att ge tidiga insatser. Ungdomsmottagningar och familjecentraler kan stödja ungdomar och familjer. Det första steget är emellertid att de vuxna som finns i den miljö som barn vistas i ser, hör och hjälper barn. Det kan vara vid mobbning, missbruk, ensamhet, svåra familjeförhållanden m m. En viktig uppgift för sjukvården är att ge handledning till personal som är i kontakt med barn inom skolan, hälsovården och vården. Syftet skall vara att stödja dem att se tecken när ett barn mår dåligt och veta vad som skall göras. Det omfattar barn i alla åldrar. Barn med lättare psykiska problem kan få hjälp och stöd i närmiljön. Den mindre grupp med barn som har större vårdbehov, erbjuds vård hos husläkaren, vid ungdomsmottagningar och inom barn- och ungdomspsykiatrin. Samarbetet måste stärkas genom att ersättningssystemet inom vården förändras så att samverkan stimuleras. Barn med neuropsykiatriska funktionshinder (DAMP/ADHD, autism m fl) skall få adekvat vård och stöd. Det är viktigt att väntetiderna till utredning, bedömning och behandling av neuropsykiatriska funktionshinder är korta. Vårdgarantin måste återinföras och behandling sättas in tidigt för dessa barn. Forskning visar på goda resultat av en tidig insats. En upphandling bör göras för att utöka behandlingskapaciteten i öppen vård. Det måste finnas en stor öppenhet att pröva olika behandlingskoncept och att följa upp denna vård. Avtalet om den norska modellen TIPO är ett bra exempel på detta. Samarbetet mellan kommunerna och landstinget fördjupas enligt den särskilda överenskommelsen (BUS). Den nödvändiga satsningen på barn med neuropsykiatriska utvecklingsavvikelser får inte innebära att andra grupper barn sätts åt sidan när de har stora behov. Barnpsykiatrin måste dimensioneras så den räcker för de barn som behöver den specialistinsats barnpsykiatrin utgör. Målet skall vara att barn och ungdomar skall ha en god psykisk hälsa. Den största delen av den psykiatriska vården ges inom öppen tid. Samarbete med anhöriga till barn med psykiska problem utvecklas. Målet skall vara att ge barn och ungdomar och deras anhöriga stöd i ett tidigt skede. Samarbetet mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin utvecklas fortlöpande. En smidig övergång mellan dessa vårdformer skall underlättas.
Det är angeläget att vårdgarantin för ätstörningsvård återupprättas. En stor del av patienterna är barn och ungdomar. Barnfetma är ett ökande problem som kräver ökade förebyggande insatser i BVC, skola och förskola. För barn som trots förebyggande insatser riskerar att få hälsoproblem måste insatser sättas in i tid. Barnfetma bör omfattas av vårdgaranti. Behandlingsutbudet måste vidgas så alla barnläkarmottagningar kan ta emot de som behöver vård och att särskilt svåra fall kan erbjudas vård utan årslånga väntetider. Den sjukhusanslutna avancerade hemsjukvården i hemmet (SABH) måste omfatta hela länet. I SABH vårdas barn och ungdomar i åldrarna 0-19 år. Denna vårdform är kostnadseffektiv med hög medicinsk kvalitet och verksamheten borde utvecklas mer. Barnakuten på Danderyds sjukhus skall återigen öppna sin mottagning under natten. En ny grupp barn i barnsjukvården under 90-talet utgörs av barn som har kroniska lungskador (BPD-bronkopulmonell disease eller CLD chronic lung disease). Detta är en följd av att barn som föds mycket för tidigt kan räddas till livet men ofta med en kronisk stel och svag lungfunktion. 80-90% av de barn som föds i 23 graviditetsveckan drabbas, i vecka 24 drabbas 75%.. Ju senare i graviditeten förlossningen sker ju större förmåga har barn att utveckla sin lungfunktion. Dessa barn är mycket infektionskänsliga. En del har även tilläggshandikapp som ADHD eller ätstörningar. Det föds troligen 60-75 barn/år i vårt landsting som kommer att behöva livslång kontakt med vården. Det saknas ordentliga data i Sverige om denna grupp barn. Vi vet inte ens hur många barn i vårt landsting som drabbats. Långtidsprognosen är osäker. Evidensbaserade behandlingsprinciper saknas ännu. Överlevnaden är bara början. Livskvaliteten är inskränkt. Men hur ska den fortsatta vården se ut? Idag finns ingen beredskap hur de ska få hjälp när de lämnar barnsjukvården. Organisationen av vården ser också olika ut mellan de tre barnklinikerna och för närvarande tar Sachsska hand om alla barn med BPD i ett särskilt team medan Huddinge och Karolinska tar emot de som har svår BPD. Eftersom vi har höga förlossningstal kan vi räkna med att det varje år föds nya barn som har ett särskilt behov av långvariga behandlingsinsatser från sjukvården. Idag saknas beredskap för detta. Det är angeläget att det förs en diskussion inom professionen kring etiska frågeställningar när det är rätt att rädda mycket för tidigt födda barn till livet med de konsekvenser det har för barnet. Det finns en risk att det uppstår en brist på utbildad personal inom barnsjukvården, i samband med pensionsavgångar inom den närmaste tioårsperioden. Antalet utbildningsplatser måste därför ses över. Vidare måste rådgivningen per telefon förbättras. Det måste finnas särskilda telefonrådgivningar för förfrågningar om barn, bemannade med personal som har god kunskap och kännedom om det aktuella läget i vården. Det är viktigt att ta tillvara den lokala kunskapen om resurser för fortsatt omhändertagande. Många gånger kan ett telefonsamtal vara tillräckligt för föräldrar som kan få god vägledning att söka vård på annan vårdnivå än på en akutmottagning. Det kan inte nog poängteras att det behövs förbättrad skriftlig information på flera olika språk, både vid vanliga husläkarmottagningar, men även vid MVC och BVC eller genom kommunernas verksamheter där man kommer i kontakt med föräldrar.
Idag har det på många håll bristande tillgänglighet för barnfamiljer som behöver läkare för sitt barn. Bästa sättet att åtgärda detta är att bygga ut husläkarteamen så det råder god tillgänglighet i både telefon och till besök hos husläkare och distriktssköterska. Samarbete med barndistriktsläkare i närsjukvården ska tydliggöra vilka barn som bör tas om hand av barnläkare. Det handlar i första hand om sjuka spädbarn och barn med vissa kroniska tillstånd. Annars är det naturliga att husläkaren är familjens läkare och att det byggs upp en kontinuitet i kontakterna. Då det är medicinskt motiverat måste barn få möjlighet att få hembesök av läkare. Detta möjliggörs genom förstärkning av antalet husläkarteam. Ungdomsmottagningarna bör i utökas. De är synnerligen viktiga som hälsoförebyggande verksamheter. De borde få ett utvidgat uppdrag att möta fler behov hos unga. Det har visat sig att ungdomar har stort förtroende för ungdomsmottagningarna och vill få hjälp med allehanda problem de möter. De ska även i fortsättningen vara lätta att söka kontakt med direkt. Till exempel kan lättare psykiska problem, kriser eller missbruk i större utsträckning behandlas vid ungdomsmottagningar om bemanningen vidgas. Landstinget bör ta upp överläggningar med länets kommuner om detta. Öppettiderna skall anpassas efter ungdomars behov, vilket innebär att kvällsmottagningar måste vara mer regel än undantag för verksamheten. Särskilda mottagningsverksamheter för pojkar skall finnas liksom en särskild ungdomsmottagning med särskild kompetens om HBT (homo-, bi- och transpersoner). Det bör prövas om detta ska ske som tilläggsuppdrag vid befintlig ungdomsmottagning central i länet eller om det behövs en särskild mottagning. Skolhälsovården är av mycket stor betydelse för det förebyggande arbetet. Ambitionerna måste höjas. Även om detta inte ligger under sjukvårdens huvudmannaskap är det av stor betydelse att skolhälsovården kan klara sitt uppdrag för att sjukvården ska kunna sköta det som åligger landstinget. I överläggningar med länets kommuner är det viktigt att landstinget såväl tar sitt ansvar som att man betonar vikten av att kommunerna säkerställer en hög ambitionsnivå för elevvård och skolhälsovård. Med gemensamma insatser borde kvaliteten för unga kunna öka. En hälsofrämjande skola och snabba insatser kan förebygga mycket. Åldersgränsen i barn- och ungdomspsykiatrin bör generellt sett höjas. Få ungdomar är mentalt färdigvuxna vid 18 års ålder. Många ungdomar söker hjälp på egen hand först vid 16-17 års åldern och de borde ha rätt att få sin behandling avslutad i lugn och ro inom barn- och ungdomspsykiatrin. Därför måste det vara en flexibel åldersgräns också i verkligheten, inte bara på pappret. Ersättningssystemet ska främja att den unge tas emot där hon/han söker vård efter sitt behov. De tre projekt som arbetat med åldersgruppen 15-25 år har visat att det finns ett behov av att ytterligare utveckla samverkan mellan vuxenpsykiatri och BUP i gemensamma mottagningar. I avtalen måste därför tydliga krav ställas på att tillskapa team med särskild inriktning och kompetens på behov hos unga. Familjecentraler är ett samarbete mellan kommunala och landstingskommunala enheter i syfte att ge stöd till barnfamiljer. Modellen ser lite olika ut på olika håll, men gemensamt är en strävan att samla skilda kompetenser i syfte att uppnå en ökad tillgänglighet, flexibilitet och fördjupad samverkan kring barn och familjer. Genom att kompetenserna samlas under samma tak torde man kunna ge en bättre service till familjerna, samtidigt som man skapar förutsättningar för en helhetssyn på familjens situation. Familjecentralerna blir en naturlig mötesplats såväl för familjerna som för olika
yrkeskategorier inom vård, omsorg och service. Arbetet med att bygga upp familjecentraler på olika håll i länet bör fortsätta. Landstingsfullmäktige föreslås besluta att den avancerade hemsjukvården (SABH) utökas till att omfatta hela länet att tillgängligheten i husläkarverksamheten för barn utökas genom utbyggnad av husläkarteam och genom samverkan med barnläkare att svårt sjuka barn ges möjlighet att få hembesök av husläkare att barnakuten på Danderyds sjukhus återinför sin öppettid på natten att planering för ett bra omhändertagande av barn med kroniska lunfunktionsrubbningar (BPD) görs så dimensionering i barnsjukvård anpassas till behov samt att förberedelser görs för hur vården ska fullföljas när de som vuxna behöver specialistvård att särskilda telefonrådgivningar för barns sjukvård ska ha hög kompetens och bra tillgänglighet att en vårdgaranti för ätstörningsvård införs att barns fetma förebyggs, när den uppstått behandlas och även omfattas av vårdgaranti att en vårdgaranti införs för utredning, bedömning och behandling för barn med neuropsykiatriska funktionshinder att barnfetma omfattas av vårdgarantin och att ökade behandlingsinsatser startar att samverkan mellan barnmedicin och barnpsykiatri utökas genom att detta krav preciseras i vårdavtalen att fler gemensamma mottagningar för åldersgruppen 15-25 år startar där personal från BUP och vuxenpsykiatrin bildar team att barn- och ungdomspsykiatrins åldersgräns också i verkligheten skall vara flexibel att ge landstingsstyrelsen i uppdrag att ta upp överläggningar med länets kommuner om utökning av ungdomsmottagningarnas verksamhet att barns och ungas psykiska hälsa uppmärksammas mer och ett effektivt förebyggande arbete bedrivs tillsammans med länets kommuner att ge landstingsstyrelsen i uppdrag att verka för gemensam kompetensutveckling och utökad samverkan mellan landstingets och kommunernas till personal som är i kontakt med barn inom skolan, hälsovården och vården
att särskilda verksamheter inom ungdomsmottagningar för pojkar införs att en särskild ungdomsmottagningsverksamhet för homo-, bi- och transpersoner tillskapas att landstinget tillsammans med kommunerna inför fler familjecentraler. Stockholm den 10 maj 2005 För folkpartiets landstingsgrupp Birgitta Rydberg (fp) Maria Wallhager (fp) Olov Lindquist (fp)