Stockholms läns landsting Centrum för folkhälsa Tillämpad näringslära. i gruppbostaden. Helena Bergström Ulla Sandström Elinor Sundblom.

Stockholms läns landsting Centrum för folkhälsa Tillämpad näringslära Mat, rörelse och hälsa i gruppbostaden Helena Bergström Ulla Sandström Elinor Sundblom Rapport 38

Mat, rörelse och hälsa i gruppbostaden Rapport nr: 38 Utgivningsår: 2007 Författare: Helena Bergström, Ulla Sandström och Elinor Sundblom Tillämpad näringslära Besöksadress: Västgötagatan 2 Box: 175 33 Postadress: 118 91 Stockholm Tfn 08-737 35 65 Fax 08-737 38 80 ISSN-nr: 1652-1307 Centrum för folkhälsa

2

Innehåll Förord... 6 Sammanfattning... 7 Slutsatser och rekommendationer... 8 Tack... 8 Bakgrund... 9 Från institution till delaktighet i samhället... 9 Om utvecklingsstörning... 10 Stöd till vuxna med utvecklingsstörning... 11 Handikappomsorgens personal... 12 Beskrivning av projektet... 13 Övergripande målsättning... 13 Projektets olika faser... 13 DEL 1: BEHOVSANALYS... 14 1A: Litteraturgenomgång... 15 Syfte... 15 Metod... 15 Resultat... 15 Övervikt och fetma... 15 Undervikt... 17 Matvanor... 18 Fysisk aktivitet... 18 Diskussion... 19 1B: Enkätundersökning... 20 Syfte... 20 Metod... 20 Urval... 20 Datainsamling... 20 3

Resultat... 21 Svarsfrekvens... 21 Personalens grundutbildning... 22 Personalens utbildning i matlagning och näringslära... 22 Riktlinjer och resurspersoner... 23 Dietrestriktioner och överviktsproblematik... 24 Måltider... 25 Matsedelsplanering och matinköp... 26 Matlagning... 26 Fysisk aktivitet... 27 Hinder för att skapa hälsosamma måltider... 28 Diskussion... 29 Slutsatser... 31 DEL 2: INTERVENTION... 32 Utveckling av insatser... 32 Utbildning för personal... 33 Beskrivning av utbildningsdagen... 34 Genomförda utbildningsdagar... 35 Informationsmaterial... 35 Beskrivning av informationsmaterialet... 36 Spridning av informationsmaterial... 37 DEL 3: UTVÄRDERING... 38 3A: Enkätundersökning... 39 Syfte... 39 Metod... 39 Urval, datainsamling och genomförande... 39 Resultat... 41 Enkäter till personal... 42 Enkät till boende... 46 Stegräknare... 47 Diskussion... 47 3B: Intervjustudie... 49 Syfte... 49 Metod... 49 Kvalitativ metod... 49 4

Urval av intervjupersoner... 49 Resultat... 50 I. Påverkande faktorer i arbetet med mat- och rörelse... 50 II. TN:s utbildning och informationsmaterial... 55 Diskussion... 58 Material och utbildning... 59 Förändringsarbete... 59 Ett etiskt dilemma... 60 Slutsatser... 61 Övergripande diskussion... 62 De boendes behov... 62 Personalens behov... 63 Etiska frågeställningar... 64 Slutsatser och rekommendationer... 64 Referenser... 65 Bilagor... 69 Bilaga 1... 69 Bilaga 2... 71 Bilaga 3... 74 Bilaga 4... 77 Bilaga 5... 78 Bilaga 6... 79 Bilaga 7... 80 Bilaga 8... 84 Bilaga 9... 89 Bilaga 10... 92 5

Förord Matens betydelse som näring både för kroppen och för själen är väl känd. I ett helhetsperspektiv på vård och omvårdnad är maten en omistlig del. Det gäller inte minst människor med särskilda behov, som de utvecklingsstörda i gruppbostäder som den här rapporten gäller. Deras förhöjda risk för både fetma och undervikt gör ett genomarbetat synsätt på mat och rörelse angeläget. För denna helhetssyn krävs dels utbildning, dels goda rutiner. Ledningen på olika nivåer behöver stötta genom riktlinjer att påpeka hur viktig del av den dagliga omvårdnaden som arbetet med mat och rörelse är. Etiska överväganden och vikten av ett individuellt synsätt lyfts fram. Brukarnas integritet och egen vilja måste respekteras här som i andra delar. Rapporten ger värdefull kunskap och rekommendationer och gör skäl att uppmärksammas av alla som arbetar med människor med särskilda behov, hos olika huvudmän och på olika nivåer. Birgitta Rydberg (fp) Landstingsråd för folkhälsa och psykiatri 6

Sammanfattning Tillämpad Näringslära (TN) startade 2004 tillsammans med Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna i Stockholms län (Läns-FUB) projektet Att förebygga övervikt i grupper med särskilda behov. Projektets syfte var att främja hälsa och motverka övervikt bland boende i gruppbostäder. Projektet inleddes med en behovsanalys som inkluderade en litteraturgenomgång och en kartläggning av situationen kring mat och rörelse i gruppbostäder i Stockholms län. Litteraturgenomgången visade att både fetma och undervikt är betydligt vanligare bland vuxna med utvecklingsstörning än i generella befolkningsgrupper, att matvanorna i målgruppen ofta är dåliga och ensidiga samt att det är vanligt med bristande fysisk aktivitet. Kartläggningen från Stockholms län visade att rutinerna kring måltider i gruppbostäder varierar och att det är vanligt både med gemensamma hushåll där personalen serverar maten och enskilda hushåll där de boende lagar sina egna måltider i eget kök. Enligt verksamheternas chefer är det viktigt att personal som arbetar i gruppbostäder har adekvat grundutbildning, men enligt samma chefer är det många gånger svårt att få tag på utbildad personal. Kunskaper om mat och dess betydelse för hälsan efterfrågas inte vid anställning och många anställda erbjuds heller inte någon form av fortbildning inom området. Enligt både chefer och personal är både bristande kunskap hos personalen och bristande motivation hos de boende betydande hinder för att skapa möjligheter för goda och hälsosamma måltider i gruppbostaden. Att stödja de boende till hälsosamma vanor utan att inkräkta på de boendes integritet beskrevs ofta som ett etiskt dilemma. För att ge personalen stöd i form av kunskap samt möjlighet att diskutera etiska perspektiv utvecklades genom projektet en heldagsutbildning om mat, rörelse och hälsa för personal i gruppbostad och daglig verksamhet. Under utbildningsdagen gavs deltagarna möjlighet att ta del av kunskap om mat och måltidsplanering utifrån aktuella näringsrekommendationer genom föreläsningar och praktiska övningar samt möjlighet att diskutera hinder och möjliga lösningar för ett hälsofrämjande arbete i den praktiska vardagen. Genom projektet utvecklades också informationsmaterial om mat, rörelse och hälsa både för personal och boende/brukare i gruppbostad och daglig verksamhet. Det informationsmaterial som vänder sig till boende/brukare innehåller råd om bra mat och rörelse på enkel svenska tillsammans med illustrativa bilder. Det material som riktar sig till personalen innehåller information och tips om mat, rörelse och hälsa och kan användas som stöd vid diskussioner med boende/brukare eller som underlag vid måltidsplanering. Tillsammans med materialet följer arbetsblad som kan användas som stöd för att påbörja eller organisera ett hälsofrämjande arbete i verksamheterna. För att utvärdera utbildning och informationsmaterial fick personal och boende i 20 slumpvis utvalda gruppbostäder möjlighet att ta del av informationsmaterialet. Från hälften av dessa gruppbostäder fick också 2-6 personer i personalgruppen möjlighet att delta i en utbildningsdag. Enkäter med frågor om livsmedelsval, rörelsevanor samt frågor om hur ofta man diskuterar mat, rörelse och hälsa i gruppbostaden besvarades av personal, och i vissa fall även av boende, före och efter man tagit del av utbildning och informationsmaterial. Utvärderingen visade att majoriteten av gruppbostäderna hade gjort enstaka förändringar i livsmedelsval efter att de tagit del av informationsmaterial och utbildning. Det var vid den andra mätningen också vanligare att personalen pratade om och uppmuntrade till bra mat- och rörelsevanor. Dessa förändringar gick att se både bland de gruppbostäder där personalen deltog i utbildning och i de gruppbostäder där man endast fick ta del av informationsmaterial. Detta kan tydas som att det inte endast är mängden kunskap som avgör huruvida ett förändringsarbete kommer igång. En kvalitativ 7

intervjustudie, som gjordes med personal vid sju av gruppbostäderna, bekräftade att det utöver utbildning och information är viktigt att policy, riktlinjer och rutiner finns i organisationen för att möjliggöra ett förändringsarbete som stödjer det hälsofrämjande arbetet. Slutsatser och rekommendationer Personal i gruppbostäder och daglig verksamhet fyller en viktig funktion i arbetet med att stödja boende/brukare till bra mat- och rörelsevanor, men ska samtidigt ge stöd till självbestämmande och självständighet vilket kan upplevas som ett etiskt dilemma. Nedan listas ett antal rekommendationer för att, i enlighet med erfarenheterna från detta projekt, stödja personalen i detta arbete på bästa sätt: Arbete för bra mat- och rörelsevanor i gruppbostad och daglig verksamhet behöver stödjas från ledningsnivå genom policy, riktlinjer och handlingsplaner Rutiner behöver utvecklas för att ta fram individuella planer för varje boende/brukare Samverkan behöver upprättas mellan gruppbostäder, daglig verksamhet och t.ex. habilitering eller andra aktuella samverkansparter för att alla ska kunna arbeta mot samma mål Personal i gruppbostad och daglig verksamhet behöver kontinuerligt utbildning i mat och dess betydelse för hälsan för att kunna servera bra måltider och ha ett professionellt förhållningssätt kring frågor som rör mat och hälsa. Detta bör ingå i introduktionsutbildning för nyanställd personal Det är viktigt att personal som arbetar i gruppbostad och daglig verksamhet ges möjlighet att föra etiska diskussioner och få handledning för att enas om gemensamma förhållningssätt kring frågor som rör mat, rörelse och hälsa så att den boende nås av ett enhetligt budskap från hela sin omgivning Tack Författarna vill rikta ett stort tack till de gruppbostäder, både personal och boende, som deltog i utvärderingen samt till nutritionist Lena Hoel som inledningsvis arbetade med kartläggningen. 8

Bakgrund Stockholms läns landsting har antagit en folkhälsopolicy där jämlikhet i hälsa är ett av huvudmålen. En jämlik hälsa innebär att alla människor ska ha samma möjligheter att uppnå bästa möjliga hälsa oavsett kön, klasstillhörighet, etnisk eller kulturell bakgrund, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder. Det är idag allmänt känt att den mat- och rörelserelaterade hälsan är sämre i grupper med sämre socioekonomiska förutsättningar. Den nationella folkhälsorapporten visar att övervikt och fetma är mycket vanligare bland arbetare och lågutbildade personer jämfört med tjänstemän och högutbildade (Socialstyrelsen, 2005). Vuxna personer med utvecklingsstörning är en grupp som är utsatt ur flera aspekter. Med ett intellektuellt funktionshinder kan det vara svårare att tillgodogöra sig relevant information om bra mat- och rörelsevanor samtidigt som det exempelvis kan vara svårt att hitta aktiviteter där man som funktionshindrad känner att man passar in. Fysiska tilläggshandikapp är vanligare i den här gruppen än i befolkningen generellt vilket kan ge ytterligare svårigheter. Många vuxna personer med utvecklingsstörning är i behov av stöd för att klara vardagen och kvalitetsnivån på stödinsatserna kan därför ha en avgörande betydelse för hur vardagslivet fungerar. Enligt landstingets folkhälsopolicy ska landstingets verksamheter arbeta för att förbättra förutsättningarna för de grupper i befolkningen och i de områden där medellivslängden är lägre och hälsan sämre. Enligt det handlingsprogram för arbetet med övervikt och fetma som antagits av Stockholms läns landsting (Stockholms läns landsting, 2004) bör stor tonvikt läggas på det överviktspreventiva arbetet när det gäller vuxna med utvecklingsstörning inskrivna i omsorgen. Det hälsofrämjande arbetet ska, i enlighet med folkhälsopolicyn, ske i samverkan med andra aktörer. Att förebygga övervikt i grupper med särskilda behov är ett projekt som startades av Tillämpad Näringslära i samarbete med Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna i Stockholms län (Läns-FUB) 2004. Tillämpad Näringslära (TN) är en enhet inom Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting. TN arbetar med att ta fram strategier, metoder och material för att främja bra och hållbara matvanor hos invånarna i länet. Enheten bedriver ett utåtriktat folkhälsoarbete under namnet Hälsomålet och ger råd om bra mat för förskola, skola, restauranger med flera. Alla råd baseras på de Svenska Näringsrekommendationerna (SNR), vilka utgår från internationellt erkänd näringsforskning. Från institution till delaktighet i samhället Fram till den 1 juli 1985, då Lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda omsorgslagen trädde i kraft, bodde de flesta människor med utvecklingsstörning på vårdhem eller specialsjukhus. När vårdhemmen avvecklades till förmån för de nya gruppbostäderna innebar det stora förändringar i många människors liv. Förändringarna påverkade såväl graden av inflytande från de utvecklingsstörda själva som rutiner kring exempelvis mathållning. Före bostadsreformen tillagades maten i centralkök, av utbildad kökspersonal och serverades vid bestämda tidpunkter vid dukade bord. Efter förflyttningen ut i gruppbostäder har det skett en förskjutning av beslut, så att dessa tas närmare varje individ. Många personer med lindrigare funktionshinder ansvarar självständigt för både inköp och matlagning i ett eget kök, ofta med stöd av personal. I andra gruppbostäder tillagas måltiderna av personalen och serveras gemensamt, men trots detta är skillnaderna stora mot den gamla tidens centralkök. I gruppbostaden lagas måltider till en mindre grupp boende, som till antalet snarare påminner om en familj, och personalen som ansvarar för måltiderna är inte längre utbildad kökspersonal utan personal som arbetar för att stödja de boende i många olika 9

vardagliga situationer. Det är också möjligt för de boende att vara delaktiga i beslut kring måltiderna eller att till exempel hjälpa till vid tillagningen. Förutom att vuxna personer med utvecklingsstörning blivit mer delaktiga i mathållningen har bostadsreformen inneburit att de i större utsträckning fått tillgång till produkter och måltider i butiker och restauranger. Gruppbostäder finns på olika platser i samhället - från en lägenhet i centrala innerstaden till en villa på landet och de boende är en del av detta samhälle. Många gör sina vardagliga matinköp i butiker i närområdet, och även om man inte lagar sina egna måltider har man möjlighet att besöka affärer för egna inköp. Personer med utvecklingsstörning har idag, i likhet med den övriga befolkningen, fått tillgång till ett enormt utbud av restauranger, pizzerior, korvkiosker, mataffärer, jourbutiker, godisautomater o.s.v. Förflyttningen ut till gruppbostäder integrerade i samhället har för de flesta inneburit högre grad av självständighet och större möjligheter att göra egna val i vardagen. I Skaraborgs läns landsting utvärderade man denna förändring, bland annat genom intervjuer med personer som var med om flytten från vårdhem till egna lägenheter i en gruppbostad (Ericsson, 1995). I denna studie framkom många positiva upplevelser, där betydelsen av att själv få göra egna val, att ha något eget, att få bestämma själv och att ha en egen frihet vägde tungt. Det är uppenbart att personlig frihet har stor betydelse för välbefinnande och livskvalitet, men tillsammans med ökad personlig frihet följer också ökade krav på vad varje enskild individ ska klara av. Om utvecklingsstörning En person med diagnosen utvecklingsstörning är en person med en intelligenskvot (IQ), som ligger under 70. Gruppen av utvecklingsstörda är en heterogen grupp med stora variationer både i grad av intellektuellt handikapp och i omfattning av fysiska eller psykiska tilläggshandikapp. Man delar vanligtvis in utvecklingsstörning i tre nivåer som brukar benämnas som lindrig, måttlig och grav utvecklingsstörning. Gränserna mellan de olika nivåerna är inte knivskarpa och de angivna IQ-gränserna är ungefärliga (Handikapp & Habilitering, 2007). Vid lindrig utvecklingsstörning ligger IQ mellan 50 och 70, vilket innebär att individen har ett logiskt tänkande, klarar att skriva och räkna och kan förstå konsekvenserna av sina handlingar. Däremot kan personer med lindrig utvecklingsstörning exempelvis ha svårt att förstå ordspråk och andra abstrakta uttryck. Vid måttlig utvecklingsstörning ligger IQ mellan 20 och 50, vilket innebär att begåvningen kan skifta mycket mellan olika individer. Personer med måttlig utvecklingsstörning förstår konkreta symboler och bilder, kan ofta förstå enkelt och konkret språk och kan minnas händelser som de har upplevt. Däremot har dessa personer svårt att läsa, skriva och räkna på traditionellt sätt. Vid grav utvecklingsstörning ligger IQ under 20. Personer med grav utvecklingsstörning upplever grundkänslor som glädje, upphetsning, ångest och ilska, men har svårt att minnas saker som de inte ser framför sig, saknar förmågan att utveckla talat språk och kan ha svårt att förstå bilder och symboler. En utvecklingsstörning kan ha många olika orsaker som exempelvis kromosomavvikelser, fosterskador eller förlossningsskador, men vanligtvis är orsaken okänd (Handikapp & Habilitering, 2007). I gruppen av utvecklingsstörda finns det många som har ett eller flera funktionshinder eller medicinska problem utöver utvecklingsstörningen. Exempelvis har personer med Downs syndrom ofta synnedsättningar, hörselproblem, hjärtmissbildningar, hypotyreos, ortopediska problem och medfödda hinder i mag-tarmkanalen (Socialstyrelsen, 2002a). Personer med Prader-Willi syndrom utvecklar en uttalad ätstörning med omåttlig aptit och ett tvångsmässigt förhållande till mat. Tillsammans med ett lågt energibehov leder sjukdomen utan dietbehandling till extrem fetma och därigenom ökad benägenhet för hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes (Socialstyrelsen, 2005). 10

Det är lätt att förstå att gruppen av personer med utvecklingsstörning är en heterogen grupp. Varje individ har speciella förutsättningar och behov, både utifrån intellektuell kapacitet och fysisk konstitution, vilka kan utgöra hinder och möjligheter för utvecklandet av en god hälsa. Gemensamt för gruppen är att detta är en utsatt grupp som många gånger har svårt att i samma utsträckning som andra få tillgång till och kunna tillgodogöra sig goda vanor och en god hälsa. Stöd till vuxna med utvecklingsstörning Omsorgslagen ersattes 1993 av Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS). LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor och den hjälp de behöver i det dagliga livet (Socialstyrelsen, 2004). LSS är ett komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger. LSS gäller för personer inom tre olika personkretsar. Personkrets 1 avser personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller autismliknande tillstånd. Personkrets 2 avser personer med betydande och bestående funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Personkrets 3 avser personer som till följd av andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder, som uppenbart inte beror på normalt åldrande, har betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och omfattande behov av stöd och service (Socialstyrelsen, 2004). LSS innefattar tio olika rättigheter/insatser som bland annat inkluderar rådgivning och annat personligt stöd, personlig assistans, ledsagarservice, kontaktperson, boende med särskild service för vuxna och daglig verksamhet (Socialstyrelsen, 2004). Boende med särskild service avser ett boende som kan utformas på olika sätt, men de vanligaste formerna är gruppbostad och servicebostad. I en gruppbostad finns ett antal enskilda lägenheter, gemensamhetslokaler i nära anslutning till dessa samt tjänstgörande personal. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör i regel endast tre till fem personer bo i en gruppbostad, även om det i vissa fall kan vara något fler (Socialstyrelsen, 2002b). En servicebostad består av ett antal lägenheter i till exempel ett trapphus eller ett bostadsområde. I trapphuset eller bostadsområdet finns en personal- och gemensamhetslägenhet, och med utgångspunkt i denna kan tjänstgörande personal ge stöd och service till de boende i servicebostaden. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör antalet boende i en servicebostad vara så begränsat att serviceboendet integreras i bostadsområdet och en institutionell boendemiljö undviks (Socialstyrelsen, 2002b). Utöver gruppbostad och servicebostad kan boende med särskild service innebära en särskild anpassad bostad anvisad av kommunen. Personer i yrkesverksam ålder, som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig, har rätt till daglig verksamhet om de ingår i personkrets 1 eller 2 enligt LSS (Socialstyrelsen, 2004). Den dagliga verksamheten kan vara förlagd till aktivitetscenter eller till olika arbetsplatser i kommunen. Varje kommun ansvarar för att tillgodose invånarnas behov av insatser enligt LSS och på så sätt uppfylla lagens krav. Gruppbostäder och daglig verksamhet kan arrangeras i kommunal regi alternativt läggas ut på entreprenad och drivas av privata vårdföretag. I de flesta av de kommuner som ingår i Stockholms län finns idag både kommunala och privata alternativ. I enstaka fall finns också verksamheter som drivs på annat sätt som exempelvis kooperativ. Personer som får insatser enligt LSS ska ha största möjliga inflytande och medbestämmande över stödet som ges och få särskilda insatser endast på begäran (Socialstyrelsen, 2004). Den som utnyttjar rättigheten till en boendeplats i en gruppbostad får stöd och service av personal i bostaden, men personalen arbetar i andra personers hem och måste ta hänsyn till de boendes egna önskemål om hur detta stöd och denna service ska utformas. 11

Handikappomsorgens personal Personal inom handikappomsorg arbetar framför allt i boende med särskild service, daglig verksamhet samt inom personlig assistens (Socialstyrelsen, 2003). Det är vanligt att baspersonalen arbetar inom flera verksamhetsområden och möter brukarna i olika vardagssituationer. Antalet anställda inom vård- och omsorgssektorn har ökat sedan mitten av 1990-talet och fortsätter att öka (Socialstyrelsen, 2003). Detta beror bland annat på att antalet insatser för personer med funktionshinder ökar, att sjukfrånvaron ökat bland anställda i kommunerna samt att många yngre personer slutar efter relativt korta anställningstider. Samtidigt som rekryteringsbehovet ökar finns det faktorer som begränsar nyanställningarna. Dessa faktorer handlar dels om bristande resurser och dels om svårigheter att rekrytera personal som har den specifika kompetens som är lämplig för att tillgodose olika grupper av funktionshindrade och deras särskilda behov (Socialstyrelsen, 2003). En gemensam basutbildning för personal som arbetar med insatser för personer med funktionshinder saknas. Enligt Socialstyrelsen (2003) har drygt hälften av de anställda inom handikappomsorgen en grundutbildning inom vård och omsorg, medan knappt hälften saknar grundutbildning. Personalens kompetens och bakgrund varierar och det finns, enligt Socialstyrelsen (2003), ett behov av strukturerade introduktionsutbildningar. Enligt en enkätundersökning som genomförts av Socialstyrelsen (2003) önskar sig personal i handikappomsorg fortbildning i form av kortare fortbildningar, handledning, det fullständiga omvårdnadsprogrammet samt lärande i vardagsarbetet med stöd av arbetsledare. Enligt Socialstyrelsen (2003) har 70 % av arbetsledarna inom handikappomsorgen högskoleutbildning. Arbetsledarna har ofta bra kompetens, men de har ofta så många underställda att de har svårt att hinna ge personalen stöd i den omfattning som efterfrågas. 12

Beskrivning av projektet Projektet Att förebygga övervikt i grupper med särskilda behov startades av Tillämpad Näringslära (TN) i samarbete med Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna i Stockholms län (Läns-FUB) 2004. TN tog initiativ till projektet efter att ha kontaktats av gruppbostäder i länet och på så sätt uppmärksammats på målgruppen och dess behov. Läns-FUB har under projektets gång bidragit med kompetens om målgruppen och dess behov samt suttit med i en referensgrupp tillsammans med representanter från Institutionen för hushållsvetenskap vid Uppsala Universitet, Lindeparkens gymnasiesärskola samt Bandhagens gruppbostad. Projektet har finansierats genom Folkhälsoanslaget i Stockholms läns landsting. En person har för projektets räkning varit projektanställd på Tillämpad Näringslära. Övergripande målsättning Projektets övergripande målsättning är att bidra till att främja hälsa och motverka övervikt bland vuxna personer med utvecklingsstörning i gruppbostäder. Projektets olika faser För att få kunskap om målgruppen och dess specifika förutsättningar och behov inleddes projektet med en behovsanalys. Inom ramen för behovsanalysen gjordes en genomgång av internationell litteratur och en enkätundersökning bland gruppbostäder i Stockholms län. Med utgångspunkt i de behov som framkom genom behovsanalysen utvecklades målgruppsanpassade insatser under projektets interventionsfas. Dessa insatser utgjordes av en heldagsutbildning om mat, rörelse och hälsa för personal i gruppbostäder samt informationsmaterial om mat, rörelse och hälsa för personal och boende. I den sista fasen utvärderades utbildning och informationsmaterial. Projektets olika faser redovisas i rapporten som tre separata delar (figur 1). Del 1 Behovsanalys 1A Litteraturgenomgång 1 B Enkätundersökning Del 2 Intervention Utbildning för personal Informationsmaterial Del 3 Utvärdering 3A Enkätundersökning 3B Intervjustudie Figur 1. Projektets tre delar 13

DEL 1: BEHOVSANALYS 14

1A: Litteraturgenomgång Syfte Som ett första steg i behovsanalysen gjordes en litteraturgenomgång med syfte att besvara följande frågeställning: Hur ser den mat- och rörelserelaterade hälsan ut bland vuxna med utvecklingsstörning? Metod 14 vetenskapliga studier som behandlar utvecklingsstörning och vikt, matvanor och/eller fysisk aktivitet granskades och jämfördes. Internationella artiklar söktes genom databasen PubMed. Sökningen begränsades till att innefatta artiklar publicerade på engelska, från 1995 och framåt. Av praktiska skäl inkluderades endast artiklar som publicerats i tidskrifter tillgängliga genom Karolinska Institutet. En kompletterande sökning av svenska studier gjordes genom Internet och sökmotorn Google. Termer för olika boendeformer för personer med utvecklingsstörning varierar mellan de olika studierna, vilket kan antas bero på att studierna är genomförda i olika länder och att de olika länderna har löst boendefrågan för personer med utvecklingsstörning på olika sätt. Eftersom det är svårt att få fram information om innebörden av de olika termerna gjordes inga försök att särskilja eller jämföra boendeformer mellan olika länder. Resultat Resultatet av en amerikansk enkätundersökning av hälsan hos 1371 utvecklingsstörda personer över 40 år visade att hälsosituationen till stor del följer samma mönster som för befolkningen i övrigt med en ökande prevalens av sjukdomar som exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och lungsjukdomar med stigande ålder (Janicki et al, 2002). Sjukdomar relaterade till yttre omständigheter, som bristande fysisk aktivitet, dåliga matvanor och bruk av mediciner var däremot vanligare i den utvecklingsstörda gruppen än i den generella befolkningen. Bruk av alkohol och tobak har i flera studier visat sig vara lågt i populationer av utvecklingsstörda, med en självrapporterad prevalens av rökning på mellan 2 och 12 % och en självrapporterad prevalens av medelhögt eller högt alkoholbruk på mellan 0 och 1 % (Robertson et al, 2000; Janicki et al, 2002; Marshall et al, 2003). Övervikt och fetma Kunskapen om i vilken utsträckning övervikt och fetma är utbrett bland personer med utvecklingsstörning är idag begränsad. Internationella studier indikerar att prevalensen av fetma (BMI >30) är högre bland personer med utvecklingsstörning än i befolkningen generellt. Övervikt (BMI >25) är enligt somliga studier mer vanligt och enligt andra studier mindre vanligt än i normalbefolkningen. I en engelsk studie av Robertson et al (2000) där BMI undersöktes hos 500 personer med utvecklingsstörning var 40 % av männen och 48 % av kvinnorna överviktiga, varav 13 % av männen och 24 % av kvinnorna var feta. I en norsk studie där information om BMI samlades in för 282 vuxna personer med utvecklingsstörning var sammanlagt 53 % av männen och 55 % av kvinnorna överviktiga, varav 15 % av männen och 25 % av kvinnorna var feta (Hove, 2004). I en engelsk studie där BMI undersöktes hos 15

1304 vuxna personer med utvecklingsstörning var sammanlagt 55 % överviktiga, varav 27 % var feta (Emerson, 2005). Resultaten presenteras separat för övervikt (BMI >25) och fetma (BMI>30) i tabell 1 och 2. Riskfaktorer för att utveckla övervikt och fetma i grupper av utvecklingsstörda har i flera studier visat sig vara Downs syndrom (Robertson et al, 2000; Moran et al, 2005), att vara kvinna (Robertson et al, 2000; Emerson, 2005), lindrig och måttlig utvecklingsstörning (Emerson, 2005; Hove, 2005) samt högre ålder (Emerson, 2005; Robertson, 2004). Stora skillnader i prevalens av övervikt och fetma kan ses mellan grupper med Downs syndrom och grupper med andra former av utvecklingsstörning. I den norska studien av Hove (2004) var 74 % överviktiga eller feta i gruppen med Downs syndrom, vilket kan jämföras med 54 % i gruppen med övriga former av utvecklingsstörning. Skillnader i prevalens av fetma hos personer med Downs syndrom och andra grupper av utvecklingsstörda har också undersökts i en engelsk fall-kontrollstudie av Melville et al (2005). Resultatet av denna studie visade att 78 % av kvinnorna och 59 % av männen med Downs syndrom var överviktiga eller feta (jämfört med 62 % av kvinnorna och 47 % av männen i kontrollgruppen). Graden av utvecklingsstörning har i flera studier visat ett tydligt samband med risk för att utveckla övervikt och fetma. Internationella studier visar på samstämmiga resultat med högst prevalens av övervikt och fetma bland personer med lindrig utvecklingsstörning och lägst prevalens av övervikt och fetma bland personer med grav utvecklingsstörning. Enligt den norska studien genomförd av Hove (2004) var prevalensen av övervikt och fetma 67 % bland lindrigt utvecklingsstörda, 51 % bland måttligt utvecklingsstörda och 32 % bland gravt utvecklingsstörda. Både Robertson et al (2000) och Emerson (2005) uppvisar liknande resultat med högre prevalens av fetma bland utvecklingsstörda personer med högre funktionsnivå. Andra rapporterade riskfaktorer för utvecklande av övervikt och fetma är kopplade till de utvecklingsstördas omgivning. Robertson et al (2000) visade att en av de riskfaktorer som hade störst samband med fetma var låg personaltäthet i boendet. För personer med Downs syndrom var ett boende där personalen har mindre tydlig struktur för hur de ska stödja de boende en av de faktorer som hade starkast samband. I den norska studien av Hove (2004) visade det sig att självständighet samt att själv välja sin matsedel var de två faktorer som hade starkast samband med fetma. Betydelsen av miljöfaktorer har också framkommit i en engelsk studie av Bryan et al (2000) där 118 utvecklingsstörda personer screenats före och efter stängning av en institution för utvecklingsstörda. Före stängning hade 70 % av kvinnorna och 55 % av männen en vikt över eller under gränserna för normalvikt. Efter stängning, då miljön förändrats och de boende flyttat till bostäder med möjlighet till ökad självständighet, hade dessa siffror ökad till 82 % respektive 60 %. Tabell 1. Prevalens av övervikt (BMI >25) bland vuxna med utvecklingsstörning Robertson (Storbritannien, 2000) Hove (Norge, 2004) Emerson (Storbritannien, 2005)** Män 40 % (61 %)* 53 % (43 %) 51 % (77 %) Kvinnor 48 % (52 %) 55 % (31 %) 58 % (64 %) * Siffror inom parentes anger andel i normalbefolkningen i samma land ** Siffror i kolumnen avser åldersgruppen 45-54 år 16

Tabell 2. Prevalens av fetma (BMI >30) bland vuxna med utvecklingsstörning Robertson (Storbritannien, 2000) Hove (Norge, 2004) Emerson (Storbritannien, 2005)** Män 13 % (16 %)* 15 % (6 %) 30 % (26 %) Kvinnor 24 % (18 %) 25 % (7 %) 35 % (28 %) * Siffror inom parentes anger andel i normalbefolkningen i samma land ** Siffror i kolumnen avser åldersgruppen 45-54 år Undervikt Definitionen av undervikt enligt WHO är BMI <18.5, medan normalvikt definieras som BMI 18.5 24.99 (World Health Organization, 2000). Internationella studier indikerar att undervikt är mer vanligt förekommande bland personer med utvecklingsstörning än generellt i befolkningen. De olika studierna är dock inte helt jämförbara eftersom undervikt i flera, men inte alla, studier definierats som BMI <20. I studier som genomförts i Storbritannien och Norge varierade prevalensen av undervikt bland personer med utvecklingsstörning mellan 7 och 23 % för män och mellan 7 och 22 % för kvinnor, vilket nästan genomgående var högre än motsvarande siffror för normalbefolkningen i samma land (Robertson et al, 2000; Hove, 2004; Emerson, 2005). Ett undantag var den norska studien som visade högre prevalens av undervikt bland kvinnor i normalbefolkningen (Hove, 2004). Undervikt definierades i de två engelska studierna som BMI <20 medan undervikt i den norska studien definierades som BMI <18.5. I de jämförande siffrorna för normalbefolkningen i Norge var undervikt dock definierat som BMI <20. Resultaten av de olika studierna presenteras i tabell 3. Riskfaktorer som identifierats för att utveckla undervikt i grupper av utvecklingsstörda är bland annat gravare utvecklingsstörning (Hove, 2004), lägre grad av självständighet (Hove, 2004; Emerson, 2005) och yngre ålder (Emerson, 2005). Graden av utvecklingsstörning tycks ha ett tydligt samband med risken för att utveckla undervikt, med högst prevalens av undervikt i gruppen gravt utvecklingsstörda och lägst prevalens bland lindrigt och måttligt utvecklingsstörda. Enligt Hove (2004) var prevalensen av undervikt bland 282 utvecklingsstörda i Norge 15 % bland gravt utvecklingsstörda, 5 % bland måttligt utvecklingsstörda och 7 % bland lindrigt utvecklingsstörda. De enskilda faktorer som enligt Hove (2004) visade starkast samband med undervikt var osjälvständighet och att bli assisterad med matning. Hove (2004) fann också en signifikant relation mellan undervikt och matvägran och självinducerad kräkning. Inga signifikanta samband har kunnat ses mellan undervikt och någon specifik diagnos. Tabell 3. Prevalens av undervikt (här definierat som BMI <20) bland vuxna med utvecklingsstörning Robertson (Storbritannien, 2000) Hove (Norge, 2004) Emerson (Storbritannien, 2005)*** Män 23 % (4 %)* 9 %** (3 %) 7 % (1 %) Kvinnor 22 % (7 %) 7 %** (12 %) 11 % (4 %) * Siffror inom parentes anger andel i normalbefolkningen i samma land ** Undervikt definierat som BMI <18.5 *** Siffror i kolumnen avser åldersgruppen 45-54 år 17

Matvanor Få studier har undersökt matvanor hos vuxna med utvecklingsstörning och kunskapen på området är därför begränsad. Tillgängliga data indikerar dock att ensidiga matvanor med brister i näringsintaget som följd är vanligt förekommande. I studien som genomförts av Robertson et al (2000) var det få av de utvecklingsstörda deltagarna som nådde upp till kriterierna för en balanserad kost. Siffrorna presenteras i studien separat för tre olika former av boende och visar att 7-8 % av deltagarna nådde upp till kriterierna för en balanserad kost. Mellan 16 och 22 % rapporterades äta tillräckligt med frukt och grönsaker och mellan 41 och 45 % åt tillräckligt med kolhydrater. Det finns inga jämförbara data för normalbefolkningen, men Robertson et al (2000) menar att mönstret påminner om det mönster man funnit i normalbefolkningen där människor äter mer än tillräckligt av protein, men inte tillräckligt av kolhydrater, frukt och grönsaker. I en engelsk studie av Bryan et al (2000) undersöktes matvanorna hos 118 personer med utvecklingsstörning före och efter stängning av en institution för personer med utvecklingsstörning. I studien undersöktes bland annat om deltagarna åt adekvata mängder från olika livsmedelsgrupper och en bedömning gjordes av huruvida det aktuella kostintaget innebar en hälsorisk. Före stängning bedömdes 10 % ha ett kostintag som innebar en hälsorisk och efter stängning hade denna siffra stigit till 18 %. I en svensk studie av Adolfsson (2000) undersöktes matvanor bland boende i gruppbostäder med olika former av hushåll, definierade som gemensamt hushåll, enskilt hushåll, självhushåll samt en blandning av dessa tre former. Analysen gjordes genom en matkvittoanalys av matinköpen under en månad, vilket visade på olika brister i mathållningen. I de gemensamma hushållen köptes mat från samtliga grupper i kostcirkeln, medan personer i självhushåll köpte mat som var ensidig. Matkvittona visade att dessa personer inte lagade mat regelbundet utan handlade en del färdiglagad mat och i övrigt åt smörgåsar, filmjölk och frukt. Riskfaktorer för att utveckla dåliga matvanor i grupper av utvecklingsstörda har bland annat visat sig vara ett boende med mindre struktur (Robertson et al, 2000). Enligt Adolfsson (2000) var gruppen med självhushåll den grupp som hade den mest ensidiga mathållningen och den sämst fungerande måltidsordningen. Boende med självhushåll handlade också flest färdiga matportioner, mest matfett och var den enda formen av hushåll där det inträffade att grönsaker inte köptes över huvud taget. Från intervjuer i samma studie framkom att de utvecklingsstörda som bodde i självhushåll sällan kunde läsa och därför hade svårt att följa de skrivna instruktioner och anvisningar som finns på paketen och i recepten. Fysisk aktivitet Det finns ett begränsat antal genomförda studier som undersökt graden av fysisk aktivitet bland personer med utvecklingsstörning, men tillgängliga data visar samstämmigt på en betydligt lägre grad av fysisk aktivitet i den här gruppen än i generella befolkningsgrupper. Robertson et al (2000) rapporterade att mellan 80 och 93 % av 500 utvecklingsstörda kunde kategoriseras som fysiskt inaktiva (jämfört med 53 % för män och 64 % för kvinnor i normalbefolkningen). Inaktivitet definierades i den här studien som måttlig till kraftig fysisk aktivitet färre än 12 gånger på fyra veckor, vilket ansågs representera en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom. Janicki et al (2002) rapporterade att 50 % av 1371 utvecklingsstörda individer inte deltog i fysisk träning, medan 43 % uppgav att de deltog i lätt träning. Enligt Emerson (2004) kunde endast 4 % av 1458 utvecklingsstörda individer kategoriseras som fysiskt aktiva. Om alla gravt rörelsehindrade räknades bort ökade denna siffra till 8 %. Män och kvinnor i den utvecklingsstörda gruppen visade sig i den här studien vara mindre fysiskt aktiva än normalbefolkningen i alla ålderskategorier. 18

Andel personer som deltagit i tungt hushållsarbete eller trädgårdsarbete under de senaste fyra veckorna i den engelska studien av Emerson (2005) rapporterades till mellan 0 och 30 % för olika ålderskategorier i gruppen av utvecklingsstörda och till mellan 25 och 75 % för olika ålderskategorier i normalbefolkningen. Andelen personer som deltagit i fyra eller fler episoder av hård träning eller sport under de senaste fyra veckorna rapporterades till mellan 0 och 22 % för gruppen med utvecklingsstörning och till mellan 0 och 52 % i normalbefolkningen. Riskfaktorer som identifierats för en fysiskt inaktiv livsstil i gruppen av utvecklingsstörda är bland annat lägre grad av funktionsnivå och att vara äldre (Robertson et al, 2000). Messent et al (1999) identifierade, med hjälp av en deskriptiv studie baserad på intervjuer med utvecklingsstörda, följande hinder för en fysiskt aktiv livsstil: oklara riktlinjer för aktiviteter i boendemiljön, bristande resurser i form av personal och ekonomi, avstånd till fritidscenter och öppna friluftsområden samt begränsad tillgänglighet till fritidsaktiviteter. Diskussion Internationella studier indikerar att prevalensen av både fetma (BMI >30) och undervikt (BMI <18.5) är högre bland personer med utvecklingsstörning än i normalbefolkningen, medan det är svårare att säga om prevalensen av övervikt (BMI >25) är högre eller lägre än i normalbefolkningen. Dessa data indikerar att vikten är ett betydande hälsoproblem bland personer med utvecklingsstörning, inte minst i gruppen med BMI >30, där de ökade riskerna för hälsorelaterade problem som hjärt- och kärlsjukdom och diabetes är som störst. Övervikt och fetma tycks huvudsakligen vara ett hälsoproblem bland utvecklingsstörda med högre funktionsnivå, vilket kan vara kopplat till förmågan att ta självständiga beslut. Utvecklingsstörda personer med högre funktionsnivå bor oftare i självhushåll och har större möjligheter att själva välja vilken mat som ska köpas och lagas. Personer med grav utvecklingsstörning, som befinner sig i en stark beroendeställning och ofta är i behov av att bli assisterade med matning, tillhör istället en grupp som riskerar undervikt. Flera studier indikerar att faktorer i omgivning och boendemiljö har betydelse för mat- och rörelsevanor. Framför allt är det tydlig struktur och hög personaltäthet som har en positiv inverkan, medan hög grad av självbestämmande istället kan leda till försämrade mat- och rörelsevanor. Enligt Adolfsson (2000) förefaller gruppbostäder med gemensam mathållning ha en välstrukturerad tillvaro och de boende serveras en väl varierad kost med tillfredsställande måltidsordning, medan självständiga hushåll har mer ensidig kost och sämre måltidsordning. Inte ens 40 % av de utvecklingsstörda i studien deltog till vardags i gemensamma måltider och enligt Adolfsson (2000) går utvecklingen i Sverige mot en ökning av enskilda och självständiga hushåll i gruppbostäderna. Utvecklingen mot ökad självständighet i boendet kan ha en negativ effekt på den mat- och rörelserelaterade hälsan. Å andra sidan medför denna utveckling möjligheter till många positiva värden som ökat samhällsdeltagande och utökade möjligheter till ett eget privatliv. Enligt Ericson (2002) kommer denna utveckling att fortsätta när nya generationer av personer med utvecklingsstörning växer upp och ställer krav på inflytande över hur deras omsorger ska utformas. Data indikerar att det i gruppen av utvecklingsstörda är vanligt med dåliga och ensidiga matvanor samt att många är fysiskt inaktiva. Eftersom felaktiga matvanor och bristande fysisk aktivitet kan leda till övervikt och fetma är det viktigt att arbeta med preventiva insatser för förbättrade mat- och rörelsevanor. Dessa insatser måste utformas så att personal och boende får stöd och struktur i en vardag som även präglas av självständighet och individuell frihet. 19

1B: Enkätundersökning Syfte Som ett andra steg i behovsanalysen gjordes en enkätundersökning bland gruppbostäder i Stockholms län med syfte att besvara följande frågeställning: Hur ser förutsättningarna ut för hälsosamma mat- och rörelsevanor i gruppbostäder i Stockholms län? Metod Urval Hälften av de 25 kommunerna i Stockholms län och hälften av de 18 stadsdelarna i Stockholms stad valdes ut för att delta i undersökningen. Kommunerna slumpades ut med tärningar medan varannan stadsdel valdes från en alfabetisk lista. Sammanlagt valdes 12 kommuner och 9 stadsdelar ut. Kommuner som valdes ut från norra delen av länet var Sollentuna, Täby, Järfälla, Vallentuna, Österåker och Upplands Väsby. Kommuner som valdes ut från södra delen av Stockholms län var Huddinge, Haninge, Nynäshamn, Tyresö, Nacka och Salem. Stadsdelar som valdes ut från Stockholms stad var Enskede-Årsta, Hägersten, Katarina-Sofia, Kungsholmen, Maria-Gamla Stan, Rinkeby, Skärholmen, Vantör och Östermalm. Tre gruppbostäder i varje kommun respektive stadsdel valdes ut. Sammanlagt innefattades 35 gruppbostäder i kommunerna och 22 gruppbostäder i stadsdelarna. Urvalet gjordes direkt från listor alternativt efter samtal med enhetschefer eller verksamhetsansvariga. Detta gjordes för att få gruppbostäder med boende med måttlig eller lindrig utvecklingsstörning, för att ett så stort antal boende som möjligt skulle klara av att besvara frågorna. Datainsamling Tre olika enkäter utformades. En enkät utformades för verksamhetsansvariga och enhetschefer (bilaga 1), en enkät utformades för personal (bilaga 2) och en enkät utformades för de boende (bilaga 3). Enkäten till verksamhetsansvariga och enhetschefer innehöll huvudsakligen frågor om personalens utbildningsnivå samt om stöd och riktlinjer gällande mat i gruppbostaden. Enkäten till personalen innehöll huvudsakligen frågor om personalens utbildning samt om matvanor i gruppbostaden. Enkäten till de boende innehöll frågor om de boendes mat- och rörelsevanor. Till varje gruppbostad skickades 1 enkät till verksamhetsansvarig, 1 enkät till enhetschef, 3 enkäter till personal och 3 enkäter till boende. Sammanlagt skickades 421 enkäter ut, varav 258 till gruppbostäder i kommunerna och 163 till gruppbostäder i stadsdelarna. Av dessa 421 enkäter skickades 22 till verksamhetsansvariga, 57 till enhetschefer, 171 till personal och 171 till boende (figur 2). 20

57 gruppbostäder (421 enkäter) Kommuner: 35 gruppbostäder (258 enkäter) Stadsdelar: 22 gruppbostäder (163 enkäter) Chefer: 48 Personal: 105 Boende: 105 Chefer: 31 Personal: 66 Boende: 66 Figur 2. Enkäter skickade till gruppbostäder i Stockholms län Resultat Svarsfrekvens Av de 35 gruppbostäder som valts ut i kommunerna inkom svar från 28 gruppbostäder, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 80 %. Av de 22 gruppbostäderna i stadsdelarna inkom svar från 4 gruppbostäder, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 18 %. Den totala svarsfrekvensen räknat per antal svarande gruppbostäder var 56 % (tabell 4). Från vissa gruppbostäder inkom svar från fler än 3 boende/personal och från andra inkom svar från färre än 3 boende/personal, vilket innebär att antal svar inte är jämt distribuerade mellan gruppbostäderna. Antal svar som inkommit från verksamhetsledare och enhetschefer, personal respektive boende presenteras i tabell 5. I analyserna anges svaren från de boende i andel av svarande. Personalens svar anges i vissa fall i andel av svarande och i vissa fall har svaren grupperats så att endast ett svar presenteras per gruppbostad. I de fall personal från samma gruppbostad har angivit olika svar har det vanligaste presenterats. Av de totalt 32 gruppbostäder som lämnade in enkätsvar besvarades personalenkäten vid 25 gruppbostäder, varför det totala antalet gruppbostäder är 25 då personalens svar presenteras. 21

Tabell 4. Antal gruppbostäder som deltagit i enkätundersökning, med svarsfrekvens Utvalda i kommun n Svar från kommuner n (%) Utvalda i stadsdelar n Svar från stadsdelar n (%) Utvalda Totalt n Svar Totalt n (%) Antal gruppbostäder 35 28 (80 %) 22 4 (18 %) 57 32 (56 %) Tabell 5. Antal utskickade enkäter, med svarsfrekvens Verksamhetsansv. & enhetschefer Utskickade enkäter Kommun n Enkätsvar Kommun n (%) Utskickade enkäter Stadsdelar n Enkätsvar Stadsdelar n (%) Utskickade enkäter Totalt n Enkätsvar Totalt n (%) 48 29 (60 %) 31 4 (13 %) 79 33 (42 %) Personal 105 47 (45 %) 66 13 (20 %) 171 60 (35 %) Boende 105 66 (63 %) 66 32 (48 %) 171 98 (57 %) Totalt 258 142 (55 %) 163 49 (30 %) 421 191 (45 %) Personalens grundutbildning Enkätsvaren visar att verksamhetsansvariga och enhetschefer anser att personal som arbetar med utvecklingsstörda bör ha adekvat vårdutbildning alternativt utbildning inom området barn och fritid. Adekvata vårdutbildningar som nämns är grundkurs för arbete med personer med utvecklingsstörning (GPU), påbyggnadsutbildning för personer med utvecklingsstörning (PPU), undersköterska eller mentalskötare. Dessa utbildningar existerar inte längre som enskilda utbildningsprogram, utan har numera ersatts av olika grenar inom omvårdnadsprogrammet, vilket är en 3-årig gymnasieutbildning alternativt 3 terminer lång utbildning inom komvux. Som alternativ till vårdutbildningarna nämns utbildning till barnskötare, fritidspedagog eller förskolelärare. Ett flertal av de tillfrågade uppger att utbildning är önskvärt, men att de inte är möjligt att ställa krav på utbildning eftersom det ofta är svårt att få tag på utbildad personal. Personalens utbildning i matlagning och näringslära Två tredjedelar av verksamhetsansvariga och enhetschefer vid gruppbostäderna (21/33) uppger att det inte ingår några krav på kunskaper i matlagning vid anställning av ny personal (figur 3). Alla utom en av de tillfrågade (32/33) uppger att det inte ingår några krav på kunskaper i kostens betydelse för hälsan. Nästan samtliga verksamhetsansvariga och enhetschefer (31/33) är överens om att det finns ett behov av utbildning i bra mat. Drygt en tredjedel av de tillfrågade uppger att de har erbjudit personalen denna form av utbildning (12/33). I den utsträckning utbildningar erbjudits är det utbildning eller föreläsning i kost och näringslära, i flertalet fall genomförd med hjälp av dietist. Drygt två tredjedelar av personalen (42/60) uppger att det finns önskemål om utbildning i bra mat, medan knappt en tredjedel anser att de fått denna utbildning. Den del av personalen som uppger att de fått utbildning uppger huvudsakligen att denna innefattat näringslära, och att den genomförts av dietist eller distriktssköters- 22

ka. Ett fåtal uppger att utbildningen ingått som en del i grundutbildningen. En person uppger att utbildningen genomfördes för 20 år sedan. Personalens egna önskemål om fortbildning innefattar dels önskemål om utbildning i allmän näringslära och dels näringslära inriktad på specifika grupper, exempelvis äldre, överviktiga samt personer med Downs syndrom och Prader-Willi syndrom. Ett flertal efterfrågar tips och information om hur man lagar enkla, snabba och näringsriktiga måltider. Kunskaper efterfrågas också om förvaring av mat, socker, sötningsmedel, light-produkter och mager kost. % 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Krav på kunskaper i matlagning Krav på kunskaper om kost/hälsa Figur 3. Andel chefer som vid anställning ställer krav på kunskaper i matlagning respektive kost/hälsa Riktlinjer och resurspersoner Tre fjärdedelar av verksamhetsansvariga och enhetschefer (24/33) uppger att det inte existerar riktlinjer för mat i gruppbostaden utarbetade av kostchef i kommunen/stadsdelen. Drygt en fjärdedel (9/33) uppger samtidigt att de inte känner till om det finns riktlinjer eller inte. Endast en liten andel (3/33) uppger att det finns riktlinjer som har utarbetats av en kostchef i kommunen. Drygt två tredjedelar av verksamhetsansvariga och enhetschefer (22/33) uppger att det finns resurspersoner som kan stödja personalen i frågor kring olika dieter (figur 4). Dessa resurspersoner är oftast dietister. Andra yrkesgrupper som nämns är distriktssköterska, kostpedagog och kostchef. Personalen uppger i mindre utsträckning att de har tillgång till resurspersoner. Endast vid drygt en tredjedel av gruppbostäderna (9/25) uppger personalen att de har tillgång till stöd och hjälp av exempelvis dietist. 23