Tandlaåprojektet kompetensutveckling för förbättrad vattenkvalitet Slutrapport från studiecirklar Juni 2010
Du som får den här rapporten äger eller brukar jordbruksmark i Tandlaåns avrinningsområde. Du har kanske också deltagit i de studiecirklar som ägde rum under vinter/vår 2010. Resultatet av studiecirklarna är att Eskilstuna kommun, tillsammans med intresserade lantbrukare, ska ansöka om LOVA-bidrag för ett antal åtgärder. Det innebär att kommunen är huvudman och håller ihop ansökan, och att lantbrukarna bekostar åtgärderna. LOVA betyder lokala vattenvårdsprojekt, och syftar till att minska läckage av kväve och fosfor till Östersjön. Bidrag ges för upp till 50 % av anläggningskostnaden. Åtgärderna ska vara kostnadseffektiva. Deltagarna i studiecirklarna vill söka LOVA för följande åtgärder: Strukturkalkning Markkartering Täckdikning Fosforfällor Utökad kapacitet för lagring av stallgödsel Du kan vara med i LOVA-ansökan! För ansökan krävs beräkningar av hur kostnadseffektiv varje åtgärd är. Underlaget blir klart under september månad. Kommunen skickar då en förfrågan till er i Tandlaåområdet om att delta med mark i ansökan. Du kommer att få en beskrivning av vad varje åtgärd innebär samt en karta (jordbruksblock), där du markerar vilken mark du vill ha med. Du kommer också att få ange tidplan för att genomföra åtgärden. Är du intresserad av utökad kapacitet för lagring av stallgödsel? Gäller endast dig som har gris eller nöt. Hör av dig redan nu till miljöavdelningen! Anna Lindén, projektledare, 016-710 11 17, eller e-post anna.linden@eskilstuna.se Kornknarren trivs i gräsmarker och ängslika åkermarker. Den kan också häcka vid våtmarker. Kornknarren var tidigare en vanlig fågel i det svenska jordbrukslandskapet, men listas numera som sårbar. Kornknarren gömmer sig ofta i gräset men känns igen på sitt karaktäristiska läte. Kornknarren hördes vid Tandlaån i juni 2010. Är du intresserad av att anlägga en våtmark? I Eskilstunas Vattenplan finns ett uppdrag att skapa fler våtmarker i kommunen. Våtmarker kan utformas för att minska näringsläckaget, men har också ett stort värde för exempelvis fåglar. Våtmarker kan också bli fina besöksmål. För våtmarker finns miljöstöd till både drift och anläggning. Stödet för anläggning är minst 90 % av kostnaden. Driftstödet är en schablon per hektar och driftavtal skrivs på 20 år. Är du intresserad? Vi hjälper dig med ansökan! Kontakta Marit Hedlund, kommunbiolog, på telefon 017-710 51 89 eller e-post marit.hedlund@eskilstuna.se 2
Vad är god vattenkvalitet? Vattendirektivet syftar till att alla vattendrag och sjöar ska uppnå god ekologisk och kemisk status. För en jordbrukså kan det betyda att man hittar de vattendjur och växter som förväntas finnas där, samt låga halter av bekämpningsmedel och andra föroreningar. Sjöar ska dessutom ha måttliga näringshalter för att inte riskera övergödning. Sötvattensmärla, Gammarus. Märlan känns igen på att den är tillplattad från sidorna. Sötvattensmärlan lever på växtdelar och fastsittande alger. Märlan tål inte surt vatten och kräver god syretillgång. Finns detta (och mat) är den mycket vanlig. Tandlaån, uppdelad i Ärlaån och Kälbroån, är idag klassificerad som måttligt god ekologisk status och god kemisk status (med undantag för kvicksilver). Kravet till 2021 är att uppnå god ekologisk status och bibehålla den goda kemiska statusen. Hjälmaren och Mälaren har också måttlig ekologisk status och ska uppnå god ekologisk status till 2015. Bedömningen för alla dessa vatten är att de riskerar att inte uppnå god status. Vad krävs för god ekologisk status? Djur i och omkring vattendrag Kräftdjur, snäckor, fisk, och en del insekter lever hela sina liv i vatten. Sländor och många andra insekter lägger sina ägg i vatten; larver och nymfer kan leva där i flera år innan de omvandlas till en flygande insekt. Olika smådjur har olika krav på sin miljö och vissa används därför som indikatorer för vattenkvalitet. Sötvattensmärlan är en vanlig indikator på god vattenkvalitet eftersom den är mycket vanlig när vattenmiljön är tillräckligt bra. Större delen av en sländas liv tillbringas i vatten. Olika arter har olika krav på vattenmiljön, både när det gäller strömhastighet, syretillgång och andra faktorer. Många olika arter tyder på god miljö. Sötvattensgråsugga, Asellus. Gråsuggan känns igen på att den är tillplattad uppifrån. Gråsuggan lever ungefär som sötvattensmärlan, men tål sämre vattenkvalitet. Nattsländelarv, Stenbyggare. Huset skyddar och hjälper larven att hålla sig kvar på botten. Andra bygger med växtdelar och finns i lugnare vatten. Vattendragen är också viktiga för fågellivet eftersom de producerar mycket insekter. Vegetationen utmed diken och i dikesslänter erbjuder mat och skydd under de perioder då åkermarken inte är bevuxen. Innehållsförteckning Vad är god vattenkvalitet? sid. 3 Vad är problemet i Tandlaåns avrinningsområde? sid. 5 Åtgärder för förbättrad vattenkvalitet sid. 7 Åvandringar, å för å sid. 10 Kartor och diagram Resultat av provtagningsprogram i sju punkter 2008-2009 Inventeringsresultat från åvandringar, Kälbroån och Ärlaån Höjdkartor Kälbroån och Ärlaån 3
Abborre hittades på flera platser i Tandlaåns avrinningsområde. Variation i vattendraget bidrar till ett rikt djurliv. Vissa djurarter är specialiserade på de lugna partierna, där de rör sig aktivt och söker föda. Andra är specialiserade på de mer strömmande partierna, där de sitter still och filtrerar vattnet. Sten- och grusbottnar erbjuder skydd och samtidigt bra syreförhållanden eftersom det blir vattenomsättning i bottenmaterialet. Mjuka bottnar har ofta sämre syreförhållanden och i dem krävs specialanpassningar för att gömma sig. Ett slingrande vattendrag får en större variation i vattenhastighet och där kan djuren förflytta sig i sidled för att hitta lagom strömt vatten. Övergödning en fråga om näringsläckage Övergödning innebär en kraftigt ökad tillväxt av alger och växter i ett vatten och att nedbrytningen tar så mycket syre i anspråk att bottnarna blir syrefria. Fosfor är begränsande för tillväxten i sjöar, medan kväve generellt är begränsande för tillväxten i hav på västkusten i Sverige. I Östersjön begränsas tillväxten i huvudsak av kväve, men sommartid binder blågrönalgerna mycket kväve, vilket skulle betyda att fosfor är begränsande sommartid. Eskilstunaån rinner ut i Mälaren och påverkar i slutändan övergödningen i Östersjön. Exempel på erosion. De största källorna till näringsläckage inom Eskilstuna kommun är jordbruk, enskilda avlopp och reningsverken. Reningsverk lyder under ett strikt regelverk. Miljöavdelningen driver ett saneringsprojekt för att minska de enskilda avloppens läckage under 2010. Inledningsvis omfattas avloppen i Kälbroåns avrinningsområde. Fosforläckaget från jordbruksmark sker i huvudsak genom ytavrinning under korta perioder. En vanlig måttstock är 90 10 1; 90 procent av fosforn läcker från 10 procent av marken under 1 procent av året. Normalt sett binds fosforn till markpartiklarna. Vid syrebrist i marken, till exempel om den står vattenmättad längre perioder, kan fosforn lösas ut och transporteras bort med vattnet. Åtgärder för att sakta ned vattnets rörelse är viktiga för att minska risken för läckage. Viltvatten och våtmark är sådana exempel, som också lockar fåglar och småvilt. Kantzoner och gröna stråk längs vattendragen ger vattnet möjlighet att infiltrera och sakta ned innan det når vattendraget. Kolundakärret, gammal sockenkarta. Behovsanpassad dränering förbättrar dräneringen lokalt så att vattnet infiltrerar bättre i åkern. Höstsådd och delvis vintergrön mark tillämpas på flera gårdar, vilket minskar risken att vatten blir stående på åkern och bidrar till att fosfor löses i vattnet. 4
Vad är problemet i Tandlaåns avrinningsområde? Var finns det problem med avvattning och varifrån kommer vattnet? Nedströms Kolundakärret, gammal sockenkarta. Kälbroån Tillrinningsområdet ovanför Ökna domineras av skogsmark som utgör 58 % av området. Åkermark och öppen mark utgör 35 %. Tillrinningen söder om Ökna kommer till två tredjedelar från åker och öppen mark och resten från skog. Odlingsmarken domineras av tre stora dikningsföretag: Torsberga-Stafträ-Dufvetorp 1934 som täcker in sträckningen från vägen vid Fagerås ner till Kolundakärret. Kolundakärret 1899-1901 som omfattar hela det gamla kärret samt Lundby- och Hagbysjöarna 1953 som omfattar markerna runt Näs. Totalt för hela Kälbroån ligger 40 % av terrängkartans åkermark och öppen mark inom båtnadsområden för dessa dikesföretag. På Kolundakärret finns en del problem med avrinningen. Sedan utdikningen vid sekelskiftet har marken sjunkit ihop och området har idag karaktären av en grund skål med djupa diken mot utloppet vid Ökna. Höjdskillnaden mellan bron vid Ökna och dikesbotten är ungefär 3,5 meter. Bron över Nybydiket ligger ungefär 2,5 meter över dikesbotten. Först nere vid Örstakärret har marknivån generellt kommit lägre än lågpunkterna på Kolundakärret. Under snösmältningen kan vatten bli stående. Ärlaån, mars 2009. Ärlaån Skog utgör drygt 50 % av tillrinningsområdet ovanför Rinkesta, 30 % är åkermark och resten bebyggelse och annan öppen mark. Tillrinningen söder om Rinkesta kommer till två tredjedelar från åker och öppen mark och resten från skog. Ett flertal större diknings- och torrläggningsföretag finns inom området, Sörsjön och Norrsjön är tidigare sjöar där endast Norrsjön har en lite vattenspegel kvar. De gamla sjöbottnarna odlas inte, men sänkningen av vattennivån har tillgängliggjort odlingsmark runt omkring. Några större avrinningsproblem verkar inte finnas, även om vatten kan bli stående vid snösmältningen på vissa platser. När sker de stora transporterna och varifrån kommer de? Under 2009 har miljöavdelning tagit prover i sju punkter för att se hur halterna näringsämnen och slam varierar med 5
varandra och med vattenståndet. Det tydligaste resultatet är att turbiditeten (grumligheten) är som högst vid högt vattenstånd. Halterna av fosfor och kväve ökar också med ökat vattenstånd men här finns mer avvikelser än för turbiditet. Totalt sett blir slutsatsen att huvuddelen av transporterna sker vid höga flöden. Kraftig erosion. Skirfallsån, mars 2009. Skillnaderna mellan grenarna är inte så stor. Generellt ligger turbiditeten vid Rinkesta och Tummelsta högre än vid Ökna och i Nybydiket. En förklaring kan vara att vattenhastigheten är låg i Kälbroån, vilket gör att en hel del partiklar sedimenterar. Vid inventeringen utmed grenarna mättes turbiditet och konduktivitet i samtliga punkter. Halterna ökar successivt längre ner i systemet, vilket kan förklaras med ökad andel vatten från åkermark. Turbiditeten ökade kraftigt vid enstaka sträckor, där ökningen kunde kopplas direkt till ytavrinning och erosion. Branta dikeskanter. Nybydiket, mars 2009. Finns de arter vi förväntar oss och vad styr förekomsten? Kälbroån Det mest anmärkningsvärda var att sötvattensmärlan inte hittades någonstans i Kälbroåns avrinningsområde, inte ens i de fina partierna av Laggarån. Sötvattensgråsugga och sländnymfer fanns i så stor utsträckning att de får anses förekomma allmänt. Frånvaron av märlor skulle kunna förklaras med att de har slagits ut tidigare och inte hunnit återkolonisera. Den generellt högre turbiditeten kan också vara en orsak, eftersom partiklar blockerar gälarna på märlorna. Många sländor är också känsliga för vattenkvalitet, men de återkoloniserar snabbare eftersom de flyger uppströms när de ska lägga ägg. Vid stickprov med mjärdar fångades abborre och braxen vid Lisselsjön, mitt på Kolunda och mört vid Öknabron. Ärlaån Sötvattensmärla fanns i så gott som hela systemet. Ett anmärkningsvärt undantag är ån nedanför reningsverkets utsläpp. Här fanns dock gott om märlor i tillrinnande dike från öster. Dagslända. Nymfen lever i vatten 2-3 år medan den vuxna sländan bara lever en kortare period. Man ser ofta stora svärmar som håller till nära vattnet på kvällen. Innan Norrsjön fanns det småspigg, i Norrsjön abborre och braxen och vid Tummelsta mört. Bäcknejonöga har tidigare hittats vid Hamra. 6
Åtgärder för förbättrad vattenkvalitet I Tandlaåområdet används redan idag metoder och utrustning som är positiva för kvaliteten på vattnet. Växtnäringsbalanser, kantspridningsutrustning och kombisådd är sådana exempel. Behovsanpassad gödsling sker på olika sätt, bland annat med hjälp av digital kvävesensor och markkartering. Under studiecirklarna diskuterades vad som kan göras ytterligare. Här följer en sammanfattning. Anlagd damm i Nybydiket. Åtgärder som kommunen söker LOVA-bidrag för Följande åtgärder prioriterades vid studiecirklarna. Kommunen (via kommunledningskontoret), är huvudman för en ansökan som utarbetas under 2010. Strukturkalkning Vid täckdikning återfylls diket med kalkblandad jord, vilket ger bra struktur ovanför täckdiket och därmed bra dränering. Kalken binder kvar fosforn på åkern. Markkartering Markkartering ger underlag för precisionsgödsling, till exempel med hjälp av GPS. Därigenom optimeras gödselanvändningen så att läckaget minskar. Täckdikning Förbättrad täckdikning ger ökad skörd och lägre förluster av näring. Vattnet infiltrerar då istället för att rinna av på ytan. Avgörande för lönsamheten är hur mycket tidigare det går att köra på åkern. Utökad kapacitet för lagring av stallgödsel Idag finns lagkrav på kapacitet för lagring av gödsel i sex eller nio månader. Större kapacitet gör att all gödsel från en gård kan lagras för att användas på våren när grödan kan tillgodogöra sig kvävet. Spridning av flytgödsel på våren har en effektivitet på 75 %, medan spridning på hösten har 30 % effektivitet. Fosforfällor Fosforfällor är dammar i dikesfåran som utformas så att partiklar, och den fosfor som är bundna till partiklarna, kan sedimentera istället för att transporteras vidare. När fosforfällorna rensas kan sedimentet läggas direkt tillbaka på åkern. Fosforfällan ger mindre sediment i dikena och minskar därmed behovet av dikesrensning. 7
Övriga åtgärder som diskuterades under studiecirklarna Exempel på kantzon. Kontrollerad dränering Grundvattenytan höjs under växtsäsongen genom reglerbrunnar i täckdikningens huvudledningar. Detta ger god vattentillgång för grödan och minskad avrinning. Systemtäckdikade mo- och sandjordar med liten lutning är de som lämpar sig bäst för den här åtgärden. Kantzoner En kantzon vid vattendraget fångar upp partiklar i ytavrinnande vatten och minskar ytavrinningen totalt. Kantzonerna minskar också risken för erosion i dikeskanten och är viktiga för djur och växter. Våtmark Våtmarker kan ha olika syften. Rening av fosfor och kväve är ett, men de är även viktiga för landskapsbilden och biologisk mångfald. De kan också ge jaktmöjligheter och förbättra förhållanden för befintligt vilt. Mångfaldsträda Mångfaldsträdan är ett femårigt åtagande att hålla en åker bevuxen med rik blomning. Detta gynnar fjärilar och andra insekter. Området fungerar också som häckningsmark för fåglarna. Trädan kan vara en del av ett odlingsblock men den ska vara minst 10 meter bred. Fler åtgärder finns i Jordbruksverkets rapport (2008:31) 64 åtgärder inom jordbruket för god vattenstatus. Den kan köpas in eller laddas ned från webben. Här finns också mer fakta om bland annat vattenkvalitet, information om lagar och om EU: s vattendirektiv och åtgärder mot bland annat fosfor- och kväveläckage. Mer information finns också hos Jordbruksverket, www.jordbruksverket.se. 8
Vilka bidrag finns att söka? Bidrag i form av miljöstöd kan sökas från Länsstyrelsen. Exempel på åtgärder som kan få miljöstöd är Skyddszoner Våtmark på åkermark och på betesmark* Fosforfälla Anpassade skyddszoner för erosionsbenägen mark Erosionsskydd Mångfaldsträda Anlagd våtmark, Kälbroån. *Våtmarksstödet kan delas upp mellan exempelvis en kommun och en lantbrukare. Kommunen anlägger då våtmarken och får anläggningsstöd. Lantbrukaren sköter driften och upplåter sin mark, och får ersättning för markintrång och skötsel. LOVA lokala vattenvårdsprojekt LOVA betyder lokala vattenvårdsprojekt. Syftet med stödet är att minska läckage av kväve och fosfor till Östersjön. Stödet ges med upp till 50 % av investeringskostnaden för åtgärder som är kostnadseffektiva. Främst gäller det vatten som mynnar i Östersjön, men även Mälarregionen räknas in eftersom det vattnet slutligen hamnar i Östersjön. Exempel på åtgärder som kan få LOVA-bidrag är: Åtgärder i lantbruket Etablering eller restaurering av våtmarker där EU-stöd inte är aktuellt Restaurering av värdefulla och övergödda havsmiljöer Etablering av mottagningsstationer för avfall från båttoaletter Etablering av båtbottentvättar Projekt avseende enskilda avlopp Dagvattenprojekt Andra kreativa initiativ som syftar till att minska näringsbelastningen på Östersjön Sökande ska en ideell förening med syfte att minska läckage av fosfor och kväve till Östersjön. Det kan också vara en kommun. Föreningen kan bildas av personer som ingår i samma dikesföretag. Det har gjorts i till exempel Åkers. Läs mer om miljöersättningar, våtmarksstöd och LOVAbidrag hos Länsstyrelsen i Södermanlands län. 9
Vandringar längs åarna å för å Laggarån Sträckan inventerades från Lindsäter ner till Ärlavägen, cirka 4,7 kilometer. Odlingsmarken ligger i huvudsak på postglacial lera med en del finsand i östra delen. Sträckan faller cirka 17 meter, vilket ger en bottenlutning på i genomsnitt 3.5 promille. Förbi Lindsäter är ån kulverterad. Vid Lindsäter går den ganska rakt och djupt med bevuxna slänter. Mellan Svilunda och Stentorp ansluter en gren västerifrån. Därefter har ån karaktär av naturvatten med ett slingrande lopp, en hel del sand och grusbotten och varierande flödeshastighet ner till Kumla. Därefter blir ån rak igen ner till Ärlavägen. Vattnet var ganska klart ner till Kumla, men sedan steg grumligheten markant den sista sträckan ner till Ärlavägen. Sötvattensgråsugga fanns i samtliga provpunkter och i den över delen också sländnymfer. I den fina nedre fanns endast sötvattensgråsugga, något som också noterats då ån undersökts de senaste åren. Skirfallsån Sträckan inventerades från vägen vid Fagerås ner till sammanflödet med Laggarån, en sträcka på 6,5 km. Öster om Skirfall domineras odlingsmarken av sand och ett stort parti torvjord. Längre västerut ökar andelen lera, även om ån i stor utsträckning rinner i sanddominerade partier. Ner till Stora Kvarntorp faller ån 7 meter, vilket ger en bottenlutning på 1,2 promille. Vid stora Kvarntorp faller ån sedan snabbt ner mot Kolundakärret med en bottenlutning på 18 promille. Början av ån var nyrensad med bara dikeskanter och flera ställen med kraftig erosion. Dikeskanten sluttade ofta brant på den sidan som erosionen kom från. Det var mycket lite växtlighet i första delen av diket. Längre ned blev diket mer bevuxet med gräs och sly/buskar. Från Fagerås till ungefär Ärlavägen var ån rak med en grävd karaktär. Bottnen var i huvudsak mjuk. Sötvattensmärla hittades inte, däremot gråsugga. Sländor fanns längre ned mot Kvarntorp. Anslutande vatten från Skirkällan var klart mindre grumligt. Ett stycke längre ned steg grumligheten och var som högst vid Kvarntorp. I slutet av sträckan antog ån en mer naturkaraktär och spigg hittades på flera ställen. Vid Kvarntorp var det porlande, strömmande vatten med träd och växtlighet i och runt ån. 10
Nybydiket Sträckan inventerades från strax söder om Nybylund till Nybybron strax innan stallet i Ökna, 4,2 km. På sträckan faller ån cirka 3 meter, vilket ger en genomsnittlig bottenlutning på 0,7 promille. På Kolundakärret finns inget tydligt fall på marken. Det är troligen dikesbottens djup som är avgörande för avrinningen. Sträckan domineras av lera utom i södra delens torvjord, före detta Kolundakärret. Dikesslänterna var bevuxna med gräs och till viss del med sly och buskar, och vattnet var strömmande. I början på sträckan fanns kantzon, cirka tre meter. Bottnen var här sand och grus, längre ned mjuk. Erosion i dikeskanten fanns nästan överallt där ån omgavs av öppen jord. Vattnet var i början mycket klart och ån slingrande. Mer nedströms blev vattnet grumligare och mer stråkande. Gråsugga hittades i stort överallt. Sländnymfer hittades fram till och med Stora Nyby. Kälbroån övre Sträckan inventerades från Hällberga till Malmköpingsvägen, cirka 5,5 km. Kolundakärret domineras av organiska jordar med torvjord i mitten som sedan övergår till tunn torvjord och gyttjelera och slutligen lera utåt kanterna. Markytan har karaktären av en skål med lågpunkten centralt och stigande markyta mot utloppet vid Ökna. Dikesbottens nivå är istället avgörande för avrinningen och tröskeln vid Ökna bestämmer lägsta grundvattennivå. Vattnet flöt stråkande fram till Lisselsjön, som temporärt saktade ned hastigheten. Vid Lisselsjön fanns en kantzon på cirka tre meter. Omgivningarna var i huvudsak öppen jord. Undantaget var mitt på Kolundakärret med bevuxen åker/vall. Vid Ökna kantades ån av hästhagar och var även rensad på bägge sidor samt bred. Dikesslänterna var överlag gräsbevuxna. Grumligheten ökade något efter reningsverkets utlopp i övre delen av ån. Erosion fanns överallt ovan Lisselsjön. Samtidigt ökade grumligheten nedströms. Ån är rak fram till Ökna, där den slingrar sig ned mot Malmköpingsvägen. Gråsugga hittades överallt, medan märlan inte fanns i hela Kälbroån. I Lisselsjön, hittades spigg och vid mjärdfiske i augusti fångades abborre och braxen. Vid Öknabron fångades mört i maj men vid Hällberga var mjärden tom. 11
Kälbroån nedre Sträckan inventerades från Malmköpingsvägen till strax uppströms Lundbysjön, 3 km. Den centrala delen domineras av torvjord som övergår till gyttjelera och lera. Dikesbottnen var genomgående mjuk och slänterna i regel gräsbevuxna. Omgivande mark var öppen jord före den andra anslutande fåran från väster, därefter var den bevuxen åker eller vall. Ån började stårkande, för att sen bli mer stilla och till sist stråkande igen precis innan utloppet i Lundbysjön. I början närmast vägen slingrade sig ån en aning, sen blev den allt rakare. Grumligheten ökade strax innan tillflöde från öster, i samband med erosion. Grumligheten avtog sen något efter de två tillflödena från väster. Annars var det inte mycket erosion i denna sträckning. Gråsugga fanns i stort sett i varje punkt. Sländor hittades i punkterna längst ned närmast Lundbysjön. Nattsländelarver fanns i höjd med Rösgården. Norrskogsgrenen (av Ärlaån) Sträckan har två mindre grenar, denna inventering gäller ned nedre. Inventeringen utgår från vägen något norr om Karlåker och slutar i Strand vid Rinkesta, en sträcka på 2,4 km. Här ansluter Norrskogsgrenen till Ärlaån. Diket faller ganska jämnt cirka 5,5 meter vilket ger en bottenlutning på 2,3 promille. I övre delen dominerar lera, öster om Norrskogen dominerar torvjord. Vattnet var genomgående stråkande och dikesbotten mjuk. Början av fåran är rak och var nyrensad. Från de branta, obevuxna slänterna hade jorden eroderat. Omgivningen var öppen jord. Precis innan tillflödet från den övre grenen övergick omgivningen i bevuxen åker/vall och slänten blev gräsbevuxen. Ingen erosion förekom där slänterna var gräsbevuxna. Grumligheten ökade innan tillflödet från övre grenen. Då sjönk grumligheten igen, och ökade något i slutet. Märla och sländor fanns i hela sträckningen. Under mjärdfiske vid Ärlavägen i augusti hittades abborre och braxen. Abborre och braxen hittades då även vid Strand, i utloppet mot Ärlaån. I maj lades mjärde i vid Strand men där fanns då ingen fisk. 12
Ärlagrenen (av Ärlaån) Sträckan inventerades från ett skogsparti strax norr om Perstorp ned till Strand vid Rinkesta, en sträcka på 4 km. Norr om Ärla och vid själva tätorten finns en hel del sand. I övrigt dominerar lera, som övergår till torvjord vid Norrsjön. I början slingrar sig fåran fram genom skogen med klart, strömmande vatten och bevuxna dikeskanter. Här hittades sländnymfer. På åkermarken efter Ärlavägen blir fåran rakare och botten var mjuk. Här omgavs ån av öppen jord. Jorden hade eroderat vid punkten mellan Norrsjön och vägen mot Hedemora. Turbiditeten var låg i skogspartiet och ökade markant ute på åkermarken efter Ärlavägen. Den ökade igen efter vägen mot Hedemora och var som högst precis uppströms Norrsjön. Efter Norrsjön sjönk den kraftigt, och vattenhastigheten blev stilla vid Strand. Märla hittades i ån fram till utloppet av reningsverket direkt efter Ärlavägen. Precis uppströms Norrsjön fanns småfisk. Sörsjögrenen (av Ärlaån) Sträckan inventerades med ett par provpunkter innan Sörsjön samt i fåran som ansluter till Ärlaån. Sörsjön är en sänkt sjö. Diket är rakt. Vattnet var genomgående stråkande och botten mjuk. Slänterna var gräsbevuxna och det var ingen nämndvärd erosion. Märla hittades vid bägge tillflödena i Sörsjögrenen, öster om själva Sörsjön. Väster om Sörsjön, nedströms pumpstationen, hittades ingen märla och turbiditeten var betydligt högre än i de bägge tillflödena. 13
Ärlaån Odlingsmarken ligger i huvudsak på postglacial lera. I östra delen finns den sänkta Sörsjön som anges som torvmark och längst i öster mot ärlaåsen finns en del sand. Sträckan inventerades mellan Tummelsta i väster och Rinkesta i öster, cirka 6 km. Vid Rinkesta faller ån ganska snabbt, cirka fem meter på 300 meter. Från åkermarken söder om Rinkesta är fallet cirka tre meter ner till Tummelsta. Det ger en bottenlutning på 0,5 promille på denna sträcka. Omgivningen på åkern består av öppen jord längs hela fåran förutom precis vid Rinkesta, som omges av skog. Här finns också en kantzon på tre meter. Kantzon finns också lite uppströms Hamra. Vid Rinkesta är bottnen sandig och grusig, medan den i resten av fåran i huvudsak är mjuk. Vattnet är strömmande vid Rinkesta medan det flöt stråkande i resten av fåran. Dikesslänterna var genomgående gräsbevuxna. Där ån korsas av vägen mot Tummelsta var det erosion från öppen jord. Erosion fanns också vid Ärlavägen. Från Rinkesta till punkten söder om Blacksta är ån rak, sen blir den mer slingrande. Grumligheten ökade en aning nedströms, men inte markant. Gråsugga hittades i bägge punkterna innan Ärlavägen. Sländnymfer fanns innan Ärlavägen. Sötvattensmärlan fanns i hela Ärlaån. Mörtar fångades vid mjärdfiske i Tummelsta i maj månad, och tidigare har bäcknejonöga hittats vid Hamra. Pålarna i vattnet ska skydda mot erosion. Ärlaån, mars 2009. 14
Resultat från provtagningen i sju punkter 2008-2009 Den tydliga slutsatsen är att höga halter inträffar vid höga flöden. Det betyder att den huvudsakliga transporten av fosfor sker under dessa perioder. Turbiditet 200 180 180 160 Rinkesta Tummelsta Skirfallsån 160 140 120 100 80 140 120 100 80 Laggarån Nybydiket Ökna Vattenstånd Nybydiket 60 60 40 40 20 20 0 0 2008-09-01 2008-10-31 2008-12-30 2009-02-28 2009-04-29 2009-06-28 2009-08-27 2009-10-26 2009-12-25 P-tot 0,5 0,45 180 160 Rinkesta Tummelsta Skirfallsån 0,4 0,35 0,3 0,25 0,2 140 120 100 80 Laggarån Nybydiket Ökna Vattenstånd Nybydiket 0,15 60 0,1 40 0,05 20 0 0 2008-09-01 2008-10-31 2008-12-30 2009-02-28 2009-04-29 2009-06-28 2009-08-27 2009-10-26 2009-12-25 15
Tandlaåprojektet kompetensutveckling för förbättrad vattenkvalitet Eskilstuna kommun har flera avrinningsområden där jordbruket ger en hög näringsbelastning på vattnet. Tandlaåns avrinningsområde är ett av dem. Näringsläckaget hör intimt samman med erosion och avvattningsproblematik. Näringen rinner ut i sjöar och vattendrag och orsakar övergödning. I förlängningen påverkar näringen också Mälaren och Östersjön. Eskilstuna kommuns Vattenplan pekar ut Tandlaån som ett pilotområde för arbete med vattenkvalitet. Miljömålen är främst Ingen övergödning men även Levande sjöar och vattendrag. Närheten till råvattenintaget i Hyndevad gör det naturligt att börja i just Tandlaåns avrinningsområde. Vattenkvaliteten kan förbättras med olika åtgärder såsom våtmarker, kantzoner och precisionsodling. Men det är lantbrukarna som har rådighet över marken och därför måste förslagen komma från dem själva. I Tandlaåns avrinningsområde finns cirka 170 lantbrukare och markägare. Den här rapporten innehåller resultatet från de studiecirklar som genomfördes inom Tandlaåprojektet under februari och mars 2010. Studiecirklarna genomfördes som stimulans för markägare och lantbrukare. Målet var att deltagarna skulle ta fram förslag på åtgärder för förbättrad vattenkvalitet. Kursledare var David van Alphen från Hushållningssällskapet. Deltagarna delades upp i två grupper utifrån två delavrinningsområden, Kälbro och Ärla. Planeringen började med ett par stormöten med berörda markägare och lantbrukare under 2008 och 2009. Här deltog ett 30-tal personer från lantbruket, samt även Jimmy Jansson, kommunalråd, och Ulf Ericsson, näringslivsutvecklare på kommunledningskontoret. Inför bildandet av arbetsgrupp för projektet enades stormötena om följande frågeställningar: När sker de stora transporterna av erosionsmaterial och näring och varifrån kommer det? Var finns problem med avvattning och varifrån kommer vattnet? Finns de arter vi förväntar oss i vattnen och vad styr förekomsten? Innan starten av studiecirklarna fick deltagarna hemskickat ett faktamaterial om hela avrinningsområdet, framtaget av miljöavdelningen. Här presenterades varje å utifrån frågeställningarna som tagits fram vid stormötena. Arbetet har drivits från miljöavdelningen i samverkan med berörda lantbrukare. Miljöavdelningen tar tillvara erfarenheterna inför arbete i resterande avrinningsområden. Nu planerar kommunen att tillsammans med lantbrukarna söka LOVA-bidrag för ett antal åtgärder. Ansökan tas fram under hösten 2010. Vid frågor kring Tandlaåprojektet, kontakta Anna Lindén, projektledare: Tfn 016-710 11 17 E-post: anna.linden@eskilstuna.se Webb: eskilstuna.se > miljö och hälsa >miljö 16