Radonhalter i bostäder i Stockholms kommun. Göteborg den 14 december 2006

Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa Radonhalter i bostäder i Stockholms kommun Göteborg den 14 december 2006 Pär Ängerheim 1 Miljöutredare Lars Barregård 1,2 Professor, överläkare 1 Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum 2 Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa Arbets- och miljömedicin Box 414, 405 30 Göteborg Telefon 031-773 28 43 par.angerheim@amm.gu.se Besöksadress: Medicinaregatan 16 Telefax 031-82 50 04 www.amm.se

Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Allmänt om radon 5 Radonexponering och hälsorisker 6 Syfte 7 Metoder 7 Urval av försökspersoner 7 Mätmetoder 8 Enkät 10 Statistisk bearbetning 10 Resultat 10 Urvalet 10 Rökvanor 11 Bostäder 11 Bostadstyp, grund och byggnadens ålder 11 Övriga enkätuppgifter 11 Radonhalter 11 Tidstrend 14 Diskussion 15 Radonhalterna 15 Hur ser det ut i övriga Sverige? 15 Risk för lungcancer på grund av radon i Stockholm 16 Validitet 16 Referenser 17 Bilagor 19 1. Informationsbrev 2. Instruktioner för dosplacering 3. Instruktioner för returnering av dosor 4. Enkät 5. Lungcancerdata för Stockholms kommun 2

Sammanfattning Omkring 500 lungcancerfall per år i Sverige beräknas orsakas av radon i bostäder. Radonet kan komma från marken, byggnadsmaterialet och hushållsvattnet. Antalet bostäder med höga radonhalter är stort och närmare 500 000 bostäder bedöms ha radonhalter som överskrider gällande riktvärde på 200 Bq/m 3. För riskbedömning i en kommun behövs kunskap om radonhalten i representativa bostäder, men oftast görs endast riktade undersökningar till grupper där höga radonhalter misstänks. Resultaten från dessa kan därför inte användas för att skatta genomsnittsexponeringen i en kommun. Hos 77 slumpvis utvalda personer i åldern 20-60 år och boende i Stockholm kommun mättes radonhalterna i bostäder under perioden november 2005 till april 2006. Mätningarna utfördes enligt Statens strålskyddsinstituts (SSI) metodbeskrivning. Uppgifter om antal personer i hushållet, kön, ålder och rökvanor m.m. inhämtades via en enkät. Någon statistiskt säkerställd förändring av radonhalterna jämfört med en tidigare undersökning 1990 har inte kunnat påvisas. Det geometriska medelvärdet för 77 bostäder var 44 Bq/m 3 jämfört med 54 Bq/m 3 1990. Aritmetiskt medelvärde är i det närmaste oförändrat med 75 Bq/m 3 jämfört med 76 år 1990. Andelen bostäder med halter över riktvärdet 200 Bq/m 3 var 9 % jämfört med 6 % 1990. Den faktor som främst påverkar radonhalten i bostäderna i Stockholm är typen av bostad där flerbostadshus har signifikant lägre halter jämfört med småhus och radhus. En genomsnittlig radonhalt (aritmetriskt medelvärde) på 75 becquerel per kubikmeter (Bq/m 3 ) innebär att 26 nya lungcancerfall per år beräknas komma att orsakas av radon. Risken drabbar framför allt rökare, vilka har en kraftigt förhöjd risk oavsett radonhalt. Endast 41 % av målgruppen deltog med godkända mätningar, vilket är en lägre andel än i tidigare undersökta kommuner. Under eldningssäsongen 2006-2007 har därför en ny förfrågan att sänts ut till dem som ej deltog eller där mätningen misslyckades. På uppdrag av SSI, Socialstyrelsen och Boverket genomför VMC undersökningar av bostadsradon även i andra kommuner i landet i syfte att följa upp miljömålet för radon och skapa ett uppdaterat underlag för en beräkning av bostadsradon och dess bidrag till lungcancer i Sverige. 3

Bakgrund Stockholms kommun har ca 771 000 (december 2005) invånare vilket motsvarar 8,5 % av landets befolkning. Vid en nationell studie av bostadsradon 1988-1992 gjordes mätningar i mer än 8000 svenska bostäder, vilka kan betraktas som representativa för bostadsbeståndet vid det tillfället (Pershagen 1994). I 141 kommuner gjordes mätningar i mer än tio bostäder. Stockholms kommun (412 mätningar) hade en för riket knappt genomsnittlig radonhalt (geometriskt medelvärde 54 Bq/m 3 och aritmetiskt medelvärde 75 Bq/m 3 ). Liksom andra svenska kommuner arbetar Stockholm aktivt med både förebyggande insatser vid nybyggnation och åtgärder i befintliga bostäder. Figur 1. Översiktlig bild över Stockholms kommun 4

Allmänt om radon Radon (Rn) är en naturligt förekommande luktfri och färglös ädelgas, som ingår i sönderfallskedjan för uran. För en utförlig beskrivning, se t.ex. hemsidan för Statens strålskyddsinstitut, SSI (www.ssi.se). Den viktigaste radonisotopen är 222 Rn, som har en halveringstid på 3,82 dygn och sönderfaller till radioisotoper, s.k. radondöttrar. Radondöttrarna är obundna efter sönderfallet, men har en stor benägenhet att fastna på damm eller andra partiklar. Två av radondöttrarna avger liksom radon α-strålning, som är positivt laddade heliumkärnor som lämnar atomkärnan med hög hastighet. Huden utgör ett utmärkt skydd mot α-strålning, som har mycket kort räckvidd och till största delen stoppas av hudens hornlager, men inandning av radondöttrar kan orsaka cancer, se nedan. Markradon förekommer i högst halter i hus belägna på grusåsar eller uranrik berggrund. Alunskiffer, vissa graniter och pegmatiter innehåller förhöjda uranhalter och avger därför mer radon än annan berggrund. I marken kan radongasen transporteras vidare med luft eller vatten. Normalt råder undertryck i byggnader vilket gör att gasen sugs upp genom sprickor i husgrunden. Det kan räcka med ett litet inläckage för att ge höga radonhalter. I kallkällor eller bergborrade brunnar, som får sitt vatten från sprickor i berget, kan man få problem med höga radonhalter i hushållsvatten. Radonavgången från vatten till inomhusluft är den största hälsorisken. Vid duschning, tvätt eller disk avges större delen av radongasen till inomhusluften, vilket kan bidra till höga radonhalter. Även intag av dricksvatten ger dock en viss stråldos från radon och det är då mag-tarmkanalen som får störst dos. Blåbetong, en viss typ av lättbetong eller gasbetong, har sitt namn efter den blåsvarta färg som kännetecknar den uranrika alunskiffer som utgör huvudingrediensen. Blåbetong har i stor utsträckning använts som byggnadsmaterial, främst för väggar men också för bjälklag. Kross av blåbetong har också använts som fyllning i bjälklag. Blåbetong tillverkades under åren 1929-1975. Blåbetongen är tillverkad av alunskiffer och bränd kalk med tillsats av aluminiumpulver. Blåbetongen är lätt (den flyter på vatten), kan sågas och har goda värmeisolerande egenskaper men all alunskiffer innehåller betydligt högre halter av uran än andra bergarter. Därför ger blåbetong högre gammastrålning än andra byggnadsmaterial som används i Sverige. Därtill kommer att radon kontinuerligt avgår från blåbetongen. Man uppskattar att blåbetong har använts som byggnadsmaterial i cirka 400 000 bostäder i Sverige (SSI, 2005). I storleksordningen 850 000 människor, en tiondel av alla svenskar, bor i blåbetonghus. I alla dessa hus finns det ett bidrag av radon från blåbetongen. 5

Radonexponering och hälsorisker Två nationella undersökningar av bostadsradon har gjorts i Sverige. I studien av Pershagen m.fl., som nämnts ovan, var syftet att undersöka sambandet mellan bostadsradon och risk för lungcancer. Man mätte 1988-1992 radon i bostäder i ett stort antal svenska kommuner. Bostäderna hade bebotts av personer som drabbats av lungcancer eller av friska kontrollpersoner i motsvarande ålder. Radonhalten var approximativt lognormalfördelad med geometriska och aritmetiska medelvärden på 61 respektive 107 Bq/m 3. I en annan nationell studie, ELIB-undersökningen gjordes 1991-1992 fullständiga mätningar av radonhalten i totalt 1360 bostäder varav 714 i småhus och 646 i lägenheter i flerbostadshus. Det aritmetiska medelvärdet för radonhalten i alla bostäder var 108 Bq/m 3, för småhus 141 Bq/m 3 och för lägenheter i flerbostadshus 75 Bq/m 3. Radonhalterna i hus byggda efter 1980 var cirka hälften av nivåerna i hus byggda tidigare (Swedjemark 1993). En stor del av denna minskning beror på att blåbetong slutade tillverkas 1975 samt att ett riktvärde för radon i inomhusluften på 400 Bq/m 3 infördes 1981. Närmare 500 000 bostäder har bedömts ha radonhalter över det nya riktvärdet för bostäder (200 Bq/m³). Av detta skäl behöver radonhalterna sänkas i ett stort antal befintliga bostäder. Arbetet med radonsanering går dock långsamt. En av svårigheterna ligger i att få fastighetsägarna att mäta radon. Även om de får veta att de har för höga radonhalter är det inte säkert att de verkligen vidtar någon åtgärd. Radonexponering är näst efter tobaksrökning den vanligaste orsaken till lungcancer i Sverige. Den skattning som görs enligt vetenskapliga studier från senare år innebär att en ökning av radonnivån i bostaden med 100 Bq/m³ motsvarar en ökning av den relativa risken för lungcancer med 15-20 % (Lagarde 1997, Darby 2005). Statens strålskyddsinstitut bedömer att omkring 500 lungcancerfall per år orsakas av radon i bostäder med nuvarande bostadsradonnivåer, rökvanor och lungcancerincidens. Cirka 90 % av dem som drabbas av lungcancer är rökare. Den relativa risken för ickerökare är sannolikt ungefär densamma som för rökare, men då rökarna har en mycket högre bakgrundsrisk att få lungcancer, drabbas framför allt rökarna av den ökade lungcancerrisken vid höga radonhalter. Den som röker 20 cigaretter per dag har en cirka 25 gånger högre risk att få lungcancer än den som aldrig rökt (Darby 2005). Radonsänkande åtgärder i alla bostäder med radonhalter över 200 Bq/m³ beräknas kunna spara upp till 200 dödsfall i lungcancer per år. För beräkningarna gäller att radonhalten efter åtgärd sänkts till cirka 100 Bq/m³. Att inte börja röka är den effektivaste åtgärden att minska sin personliga risk att drabbas av lungcancer på grund av radon. Stråldoserna från radon i bostäder är avsevärt högre än från andra källor. Exponeringen i bostäder beräknas årligen motsvara en dos på 2 msv (enhet för effektiv stråldos, millisievert msv). I genomsnitt utsätts varje person i Sverige för en samlad årlig stråldos på cirka 4 msv. 6

För att kunna skatta lungcancerrisken till följd av radon i ett geografiskt område måste man känna till genomsnittsnivån av radon i bostäderna. Kunskapen om radonnivåer hos populationen i Stockholms kommun och andra kommuner är begränsad. Det har visserligen gjorts en hel del radonmätningar genom kommunernas försorg i olika kampanjer för att spåra bostäder med höga radonkoncentrationer. Man har då i allmänhet gjort riktade mätningar i vissa bostadsområden där man utifrån geologiska förhållanden, markradonmätningar eller kunskap om byggnadsmaterial kunnat anta att höga radonnivåer förekommer. Ibland har man istället genom annonser gett allmänheten tillfälle att få hjälp med mätning av bostadsradon. Den typen av mätkampanjer kan inte användas för att skatta bostädernas genomsnittshalt, eftersom man får räkna med att de bostäder som mäts i dessa kampanjer inte är representativa för alla bostäder. Kunskapen om bostadsradon baseras i stället framför allt på den nationella studien av Pershagen m.fl. Eftersom man mätte i samtliga bostäder där lungcancerfall och kontrollpersoner tidigare bott i minst två år gjordes även mätningar i kommuner som ej utvalts i undersökningen. Kommuner med alunskiffer eller uranrik granit i berggrunden ligger högre än övriga kommuner. Syfte Syftet med detta projekt var att undersöka radonexponeringen hos allmänbefolkningen i Stockholm genom att mäta radonhalten i slumpvis valda bostäder, att undersöka om halterna ändrats sedan 1990 samt att för Stockholm bedöma risken för lungcancer orsakad av radon. Metoder Urval av försökspersoner Ett slumpvis urval gjordes av personer i åldern 20-60 år (födda 1945-1985), ur befolkningsregistret för Stockholm kommun. Det ursprungliga urvalet utgjordes av 200 personer. De utvalda personerna tillfrågades om att delta i projektet genom ett brev med information om projektet och svarskuvert (bilaga 2). Av 187 boende i Stockholm kommun kunde 33 inte nås per post eller telefon, 43 tackade nej och 111 (59 %) tackade ja till att delta i undersökningen. 77 mätningar (41 %) ledde till godkända resultat 7

200 Slumpvis utvalda 13 Ej boende i Stockholm kommun 187 Kvarvarande 33 Ej kontakt 43 Tackat Nej 111 Mätningar påbörjades 34 Underkända 3-månaders mätningar 77 Godkända 3-månaders mätningar Figur 2. Undersökningens urval och bortfall. Mätmetoder SSI har gett ut en metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder. Av beskrivningen framgår bland annat när, var och hur mätningen skall utföras och hur årsmedelvärdet skall beräknas. Beskrivningen är avsedd för mätningar som kan komma att ligga till grund för myndighetsbeslut. Mätmetoden med spårfilm är den vanligaste och den har använts i denna studie. SSI rekommenderar en mättid på tre månader. För att få ett acceptabelt årsmedelvärde skall mättiden vara minst två månader inom mätsäsong. Normal mätsäsong är från 1 oktober till 30 april. Radonhalterna i en bostad kan variera kraftigt, både under dygnet och med årstiden. Variationen beror på temperatur- och vindförhållanden men också på hur bostaden utnyttjas, hur ventilationssystemet fungerar, hur ofta man fönstervädrar osv. Säkerheten i uppskattningen av årsmedelvärdet ökar när mätperioden blir längre. Radonmätningar har utförts med en spårfilm av typ CR-39 (poly-allyl-diglykol-karbonat) innesluten i en dosa av elektriskt ledande plast. Radongasen diffunderar in i dosan genom den smala springan mellan dosans lock och botten. Springan fungerar som ett filter så att radondöttrarna i luften inte når mätkammaren. När radongasen sönderfaller i dosan avges alfastrålning som orsakar mikroskopiska hål i filmen. Efter etsning i NaOH blir spåren synliga och kan räknas i mikroskop. Antalet spår per ytenhet är proportionellt mot radongashalten i rummet och exponeringstiden. För en mätperiod på 90 dygn 8

uppskattas den totala mätosäkerheten till 10 % vid 60 Bq/m 3, 7 % vid 115 Bq/m 3 och 5 % vid 370 Bq/m 3. Utvärderingen av filmerna har gjorts av Gammadata i Uppsala som är ackrediterad för mätmetoden av Swedac (styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll), för radonundersökningar. Ackrediteringen innebär att laboratoriet utför undersökningar enligt väl dokumenterade standarder och administrativa rutiner samt genomför regelbunden kalibrering av utrustningen. Hög kvalitet på undersökningarna garanteras dels genom egenkontroll och dels genom Swedacs årligen återkommande kontroll. Till de personer som var villiga att delta i undersökningen skickades två dosor med instruktioner (bilaga 3) att placera dessa i två olika rum i bostaden och hur de skulle placeras i rummen. Utskicket av dosor gjordes under november 2005 till januari 2006. Mätningarna utfördes under eldningssäsong under 2005-2006. Mätningarna pågick under ca tre månader. Enligt instruktionerna skall mätning ske i minst två rum, ett sovrum och vardagsrum eller gillestuga. Om bostaden har flera våningsplan som används som bostadsutrymme skall mätning göras i minst ett rum på varje våningsplan. Efter tre månader fick de boende ett brev med en uppmaning att sända in de dosor som varit utplacerade i tre månader. Till detta brev bifogades ett portofritt svarskuvert samt ett brev med instruktioner (bilaga 4). Dosorna samlades ihop, registrerades och skickades vidare till Gammadata för analys. Figur 3. En radondosa av den typ som användes vid mätningarna i Stockholm. 9

Enkät Försökspersonerna fick fylla i en enkät (bilaga 5) med uppgifter om antal boende i hushållet, kön och ålder, rökvanor, ventilation i bostaden, ålder på bostaden, vattenförsörjning, blåbetongförekomst, om man sover med öppet fönster, tidigare radonmätningar samt om åtgärder vidtagits mot radon. Statistisk bearbetning Deskriptiv statistik har tagits fram i form av aritmetiska (AM) och geometriska (GM) medelvärden, median samt geometrisk standardavvikelse. För GM har 95 % konfidensintervall beräknats. Skillnader i radonhalter mellan olika grupper har testats med t- test och variansanalys på log-transformerade radonhalter. Multivariat analys av radonhalter och faktorer som skulle kunna påverka dem har gjorts med multipel linjär regression på log-transformerade radonhalter. Utifrån Onkologiskt Centrums på Karolinska sjukhuset registerdata över lungcancerincidens i Stockholm kommun har andel lungcancer som orsakas av radon beräknats. Därvid har antagits att 100 Bq/m 3 ökar den relativa risken för lungcancer med 15 % (Pershagen 1994, Lagarde 1997, Darby 2005). Resultat Urvalet Enkäten har besvarats av 75 av de 77 personer som valt att ingå i undersökningen. Alla har dock ej svarat på samtliga frågor. Totalt omfattades 196 personer i frågeunderlaget. Urvalet gjordes bland personer 20-60 år I de hushåll som omfattades av undersökningen fanns personer födda mellan 2005 och 1938. Andelen kvinnor och män blev i stort sett densamma. Tabell 1. Åldersfördelning bland dem som bor i de bostäder där mätning skett. Åldersintervall Antal boende Andel (%) boende Andel boende Stockholms kommun (%) 0-14 år 45 23 16 15-29 år 38 19 20 30-44 år 59 30 26 45-59 år 46 23 19 60-74 år 8 4 11 >75 år 0 0 8 10

Rökvanor Sammanlagt ingår 145 vuxna personer i underlaget av rökvanor. Av dessa angavs att 15 (10 %) var rökare, 86 personer (59 %) rökte inte nu och hade inte rökt tidigare och 44 personer (30 %) var ex-rökare. Bostäder Bostadstyp, grund och byggnadens ålder Hos de 75 som angett bostadstyp i enkäten framgår fördelningen på flerfamiljshus, småhus och radhus i tabell 3. I tabellen anges även typ av grund hos de 63 personer som i enkäten besvarat denna fråga. 13 personer visste inte vilken typ av grund de har, alla dessa bor i flerfamiljshus. Av de bostäder där mätning genomförts är 55 byggda före eller under 1980 och 9 är byggda efter 1980. Övriga personer har inte svarat på frågan eller angett att de inte vet hur gamla bostäder de bor i Övriga enkätuppgifter Av 75 personer som svarat på frågan om det finns blåbetong i huset svarade 61 personer att de inte vet. Fyra personer svarade Ja och 10 personer svarade Nej. Enkätuppgifter om typ av ventilation har besvarats av 73 personer, se tabell 4. Av 74 personer som svarade på enkätfrågan om de sover med öppet fönster, angav 11 Ja, 25 personer svarade Nej och 38 personer svarade Ibland. Av 74 personer som besvarade frågan om åtgärder mot radon angav 1 att sådana vidtagits, se tabell 4. Radonhalter En sammanfattning av de uppmätta radonhalterna framgår av tabell 2 och figur 4. Tabell 2. Resultat från mätning av radon i Stockholm med aritmetriskt medelvärde (AM), median, geometriskt medelvärde (GM) samt 95 % konfidensintervall för geometriskt medelvärde (95 % KIGM). Antal AM Median GM 95 % KIGM 77 75 36 44 35-55 11

30 25 20 Antal 15 10 5 0 0-30 31-60 61-90 91-120 121-150 151-200 200-400 >400 Bq/m3 Figur 4. Uppmätta bostäder fördelat på radonhaltsintervall. Den högst uppmätta halten var 490 Bq/m 3 och detta var det enda mätvärde som översteg 400 Bq/m 3. Tjugoåtta bostäder hade nivåer under 30 Bq/m 3. Sju bostäder hade nivåer över 200 Bq/m 3, dvs. över det nya riktvärdet för bostäder. Tabell 3 och 4 visar radonhalterna fördelat på hustyp, byggnadsår, förekomst av blåbetong, typ av grund och ventilation, om man sover med öppet fönster, om man tidigare genomfört åtgärder mot radon samt vattenförsörjning. Flerbostadshus har signifikant lägre radonhalter än radhus och villor. Mellan radhus och villor kunde ingen skillnad påvisas. Det kunde inte påvisas några skillnader mellan olika grupper när det gäller byggår, förekomst av blåbetong, typ av ventilation eller om man sover med öppet fönster. Vid en multivariat analys med byggår (före/efter 1980), bostadstyp (småhus/flerbostadshus), förekomst av blåbetong (ja/nej), typ av ventilation (självdrag/mekanisk ventilation) samt typ av grund (källare/krypgrund eller platta på mark) faller bostadstyp (p<0,001) och om man sover med öppet fönster (p=0,04) ut som statistiskt signifikanta. 12

Tabell 3. Radonhalter uppdelat efter hustyp, byggnadsår, blåbetong samt typ av grund. Typ av hus Antal AM GM Median 95%KIGM Flerbostadshus 60 46 32 35 26-40 Radhus 5 166 159 150 119-213 Villor 10 211 179 175 122-262 Byggnadsår Före 1980 55 84 51 40 39-67 Efter 1980 9 54 36 35 20-65 Blåbetong Ja 4 231 210 250 125-353 Nej 10 124 67 57 32-140 Vet ej/ej svarat 61 58 38 35 31-49 Typ av grund Torpargrund 3 198 195 215 150-252 Källare 51 74 42 35 32-57 Platta på mark 6 129 96 118 46-201 Vet ej/ej svarat 15 36 31 35 24-41 Tabell 4. Radonhalter uppdelat efter typ av ventilation, om man sover med öppet fönster samt tidigare genomförda radonåtgärder. Typ av ventilation Antal AM GM Median 95%KIGM Självdrag 34 99 55 70 37-82 Mekanisk 13 53 39 35 25-61 Vet ej 26 52 35 35 26-49 Sover med öppet fönster Antal AM GM Median 95%KIGM Ja, 11 63 30 25 15-60 Nej 25 70 45 45 30-67 Ibland 38 85 51 40 37-71 Tidigare åtgärder Antal AM GM Median 95%KIGM Ja 1 1 65 65 Nej 59 86 49 40 37-66 Ej angett 15 40 28 25 18-43 1 Alla värden är inte beräknade beroende på att endast ett svar angav att åtgärder genomförts. 13

Tidstrend Tabellen nedan visar en översiktlig jämförelse mellan de nu uppmätta halterna jämfört med dem som mättes upp 1990. Tabell 5. En jämförelse mellan uppmätta radonhalter i Stockholm 1990 och 2004. Antal AM Median GM Max Min 95%KIGM 2006 77 75 36 44 490 5 35-55 1990 412 76 48 54 834 0 50-58 Radonhalt (Bq/m 3 ) <200 200-400 >400 Summa 1990 386 22 4 412 2006 70 6 1 77 Tabell 5 visar att de nu uppmätta radonhalterna tenderar att vara något lägre jämfört med 1990 men skillnaden är inte statistiskt signifikant. 14

Diskussion Radonhalterna Resultatet från studien visar att bostadsradonhalterna i Stockholms kommun tenderar att ha minskat sedan 1990. Medianvärdet i denna undersökning är 75 % av 1990 års nivå och trenden är densamma för geometriskt medelvärde (81 %) medan det aritmetiska värdet ändrats från 76 till 75 Bq/m 3. Andelen bostäder med radonhalter över 200 Bq/m 3 har ökat från 6 % 1990 till 9 % 2006 och andelen bostäder med halter över 400 Bq/m 3 ligger oförändrat på 1 %. Den klart avgörande faktorn för radonhalterna i Stockholm är om man bor i flerbostadshus eller villa/radhus. När det gäller byggår, förekomst av blåbetong och tidigare åtgärder mot radon kunde vi inte konstatera någon skillnad. Detta kan bero på att bara nio bostäder var byggda efter 1980 jämfört med 55 före. Med en jämnare fördelning eller fler mätningar är det möjligt att en skillnad skulle kunna påvisats. Frågorna i enkäten angående förekomst av blåbetong och tidigare åtgärder mot radon besvarades jakande av en så liten andel i det här projektet att någon analys av effekten av dessa faktorer inte är möjlig. Värt att notera är dock att 81 % av de som svarade på enkäten inte vet om de bor i hus byggda av blåbetong Hur ser det ut i övriga Sverige? Det finns en besvärande brist på data om hur bostadsradon utvecklats sedan perioden kring 1990 då både den epidemiologiska studien (Pershagen 1994) och ELIB-studien (Swedjemark 1993) genomfördes. De enda tidigare uppföljningar av slumpmässigt valda bostäder som vi känner till är de som gjordes år 2001 i Lysekil (Törnström 2004), år 2004 i Skövde (Ängerheim 2004) och Uddevalla (Larsson, 2006), några norrländska kommuner år 2005 (under bearbetning) och Borås 2006 (Andersson, 2006). I Lysekil noterades, liksom i Stockholm, en relativt begränsad sänkning. I Skövde och Uddevalla kunde däremot noteras en tydlig minskning (med över 50 %) av geometriskt medelvärde år 1990 till år 2004. Skillnaden kan bero på att det i Stockholms kommun finns många äldre bostadshus, endast 14 %, av de som svarade på enkäten bor i bostäder byggda efter 1990. En annan skillnad är att en stor andel av befolkningen bor i flerbostadshus vilket innebär att endast de som bor på bottenvåningen exponeras för markradon. I Skövde och Uddevalla kommuner finns större möjligheter att finna mark med lågt markradon än i Lysekil där man ofta önskar bygga havsnära. I Stockholm var halterna redan från början relativt låga och potentialen för en sänkning mindre. De uppmätta radonhalterna i Stockholm är endast ca 58 % (geometriska medelvärden) jämfört med dem som uppmättes i Skövde 2004. Resultatet i den här undersökningen stämmer väl med undersökningarna i Borås och Uddevalla när det gäller att bostadstyp var den avgörande faktorn. Detta skiljer sig delvis från t.ex. mätningarna i Skövde då bostadsålder (före/efter 1980) var den klart avgörande faktorn. 15

På uppdrag av SSI, Socialstyrelsen och Boverket pågår ett arbete för att följa upp med mätningar i ytterligare svenska kommuner för att kunna bedöma tidstrenden och erhålla data både för miljömålsuppföljning och förnyad riskbedömning vad avser radonets bidrag till lungcancer i Sverige. Parallellt med mätningarna i Stockholm, gjordes även radonundersökningar i Borås och under mätsäsongen 2006-2007 pågår mätningar i Upplands-Väsby och Partille kommuner. Risk för lungcancer på grund av radon i Stockholm Sammanlagt ingår 145 personer i svarsunderlaget på frågan om antal rökare i hushållet. Av dessa är 15 (10 %) rökare samt 44 (30 %) har tidigare rökt. Andelen rökare ligger därmed något lägre än rikets genomsnitt på 16 % rökare (16-84 år, 2005), enligt SCB. Enligt en nyligen publicerad studie innebär en ökning av radonhalten med 100 Bq/m 3 en ökning av lungcancerrisken med 16 % och liknande resultat har beräknats för Sverige (Lagarde 1997, Darby 2005). Riskuppskattningen är dock komplicerad. Egentligen visar analysen endast en ökning med 8-10 %, men man har justerat upp risken med hänsyn tagen till mätosäkerhet. Man räknar med att de radonhalter som uppmäts ibland kan vara högre och ibland lägre än de sanna genomsnittshalterna under lång tid. Osäkerheten är dock inte symmetrisk utan framför allt höga uppmätta halter kan vara högre än långtidsmedelvärden. Vi har valt att göra ett förenklat antagande där vi räknar med att de uppmätta halterna i Stockholm ungefärligt speglar befolkningens sanna radonhalter och räknar med att för uppmätta radonhalter ökar lungcancerrisken med 15 % per 100 Bq/m3. I Stockholm har under de senaste tio åren inträffat i genomsnitt 260 fall av lungcancer per år. Riskuppskattningen ovan innebär att den uppmätta halten på 75 Bq/m 3 (aritmetiskt medelvärde) beräknas orsaka cirka 26 fall av lungcancer per år i Stockholms kommun. Om halten istället hade varit 107 Bq/m 3 (riksgenomsnittet) skulle det ha inneburit ca 11 extra fall av lungcancer per år räknat på oförändrade rökvanor och åldersfördelning. Validitet Under projektets gång har radon mätts i 77 slumpvis utvalda bostäder. Antalet bostäder är tillräckligt stort för att den slumpmässiga osäkerheten inte skall vara besvärande stor (se konfidensintervall i tabell 5). Ett problem är dock att svarsfrekvensen blev så låg som 41 % vilket gör att vi inte kan vara säkra på att de är representativa för alla bostäder. Under mätsäsongen 2006/07 har därför nya erbjudanden om mätningar gått ut till samma urvalsgrupp i syfte att öka validiteten. 16

Referenser Andersson EM. Barrgård L. Radonhalter i bostäder i Borås kommun, Västra Götalandsregionens miljömedicinska Centrum, 2006. www.sahlgrenska.se/su/vmc Darby S, Hill D, Auvinen A, Barros-Dios JM, Baysson H, Bochicchio F, Deo H, Falk R, Forastiere F, Hakama M, Heid I, Kreienbrock L, Kreuzer M, Lagarde F, Makelainen I, Muirhead C, Oberaigner W, Pershagen G, Ruano-Ravina A, Ruosteenoja E, Rosario AS, Tirmarche M, Tomasek L, Whitley E, Wichmann HE, Doll R. Radon in homes and risk of lung cancer: collaborative analysis of individual data from 13 European casecontrol studies. BMJ. 2005 Jan 29;330(7485):223. Lagarde F, Pershagen G, Akerblom G et al. Residential radon and lung cancer in Sweden: Risk analysis accounting for random error in the exposure assessment. Health Phys 1997;72:269-276. Larsson, E. Andersson EM, Barregård L. Radonhalter i Uddevalla kommun, Västra Götalandsregionens miljömedicinska Centrum, 2006. www.sahlgrenska.se/su/vmc Pershagen G, Akerblom G, Axelsson O et al. Residential radon exposure and lung cancer in Sweden. N Engl J Med 1994;330:159-164. Swedjemark G, Melander H, Mjönes L. Radon. I: Norlén U, Andersson K (red) Bostadsbeståndets inneklimat. ELIB-rapport nr 7. Statens Institut för Byggnadsforskning, Gävle, 1993. SSI. Statens strålskyddsinstitut. www.ssi.se. 2006. Törnström G, Barregård L. Radonexponering i Lysekil - allmänbefolkningens exponering för radon i Lysekils kommun år 2001 och risk för lungcancer ett miljöövervakningsprojekt. Länsstyrelsen Västra Götalands Län, Rapport 2004:29. Ängerheim, P. Barregård L. Radonhalter i bostäder i Skövde kommun, Västra Götalandsregionens miljömedicinska Centrum, 2004. www.sahlgrenska.se/su/vmc 17

Bilaga 1 Radonmätningar Skulle du vilja delta i ett projekt där vi undersöker förekomsten av radon i cirka 200 bostäder i din kommun. Undersökningen görs på uppdrag av Strålskyddsinstitutet och Socialstyrelsen. Projektet genomförs av Miljömedicinskt Centrum i Göteborg. Det kostar ingenting för dig att delta i projektet. Förutom en gratis radonmätning får du två trisslotter för besväret. Bakgrund Radon kan orsaka lungcancer. Kunskapen om radon i landets bostäder är begränsad och vi vill därför undersöka detta närmare. Vi har valt ut ett antal personer slumpmässigt ur befolkningsregistret. Du är en av dessa personer. Syftet med projektet är att undersöka hur mycket radon genomsnittspersonen i din kommun exponeras för. Det är därför viktigt för oss att så många som möjligt av de slumpvis utvalda personerna ställer upp. Det gäller både personer som tror att de har höga radonhalter samt personer som tror att halten är mycket låg. Vi vill mycket gärna att du ska vara med även om det tidigare gjorts radonmätning i din bostad. Undersökningsmetod Undersökningen går till så att du får två små dosor (se bild på baksida). Dosorna är passiva provtagare som känner av mängden radon som finns i din bostad. Ingen radon eller något annat avges från dosorna. Vi kommer inte göra något besök i din bostad. Dosorna ska läggas ut enligt anvisningar i två rum. Närmare instruktioner kommer i ett brev tillsammans med mätdosorna. Du ska leva precis som vanligt under mätperioden som är cirka 3 månader. Du får även fylla i en enkät med bl.a. uppgifter om din bostad. Enkäten kommer samtidigt som mätdosorna. Deltagandet är frivilligt Deltagandet i undersökningen är frivilligt och helt kostnadsfritt. Du har rätt att när som helst avbryta ditt deltagande i undersökningen. Ditt namn och personnummer kommer inte att hamna i något dataregister och mätvärdet kan hållas hemligt för andra än dig själv och VMC. Vi skickar radonvärdet och trisslotterna till dig när resultaten är klara. Det är viktigt för undersökningens statistiska säkerhet att så många som möjligt av de slumpmässigt utvalda deltar. Vi vill därför att du meddelar oss om du vill delta i undersökningen. Detta gör du genom att fylla i uppgifterna på bifogad talong som skickas in till VMC i bifogat svarskuvert, helst inom en vecka. Var god vänd!

Bild på en radondosa. Om du har frågor är du välkommen att kontakta: Pär Ängerheim, miljöutredare Tel 031-773 28 43, e-post: par.angerheim@amm.gu.se Lars Barregård, professor/överläkare Tel 031-773 28 96, e-post: lars.barregard@amm.gu.se Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) Box 414 (Medicinaregatan 16), 405 30 Göteborg

Jag är villig att delta i radonundersökningen. Datum Namn (texta) Adress Telefonnummer E-post * * Ej obligatorisk uppgift. Uppgiften kommer endast att användas för att underlätta kommunikation mellan dig och VMC. Detta blad skickas med bifogat svarskuvert till Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum

Bilaga 2 Bruksanvisning för radonmätning med spårfilm Den spårfilm som används ligger i en plastdosa och är avsedd för mätning av radongas. Plastdosorna är förvarade i aluminiumpåsar som inte får öppnas förrän mätningen påbörjas. Under mätningen kommer radon in i dosorna via en smal luftspalt och orsakar vid sönderfallet spår på filmen. Antalet spår är ett mått på radonhalten i rummet där radonmätaren varit placerad. Mätningen ska göras i två rum och du använder en dosa i varje rum. Du ska välja två olika rum för mätningen. Det ena rummet bör vara ett sovrum och båda rummen ska vara utrymmen där personer normalt vistas. Har bostaden flera våningar bör du placera en dosa på varje plan. Dosorna ska inte placeras i kök eller badrum. När du placerat ut dosorna fyller du i enkäten. Fyll i dosornas nummer, typ av rum som dosan ligger i, våningsplan samt när mätningen påbörjades (dagens datum). Efter 3 månader ska dosorna skickas tillbaka till VMC i ett svarskuvert (kommer senare). Gör så här: 1. Välj rum för mätningen. 2. Klipp upp aluminiumpåsen i ena änden nära svetsfogen och ta ut dosan ur påsen. Nu börjar mätningen! Lägg mätarna på ett bord eller en hylla minst 1,5 meter från närmaste radiator eller annan värmekälla, fönster, ytterdörr, till- eller frånluftsdon samt minst 25 cm från vägg. Dosorna ska inte ligga direkt på golvet. Du kan även hänga dosan med en tråd genom öglan. Spara påsen på lämplig plats så den finns till hands när mätningen avslutas. 3. Fyll i enkäten med uppgifter om ditt boende, dosornas nummer, placering och datum för när mätningen påbörjas. Se till så du noterat vilken dosa som ligger i vilket rum. 4. När det är dags att avsluta mätningen kommer du att få ett brev med instruktioner från oss. Om du har frågor är du välkommen att kontakta: Pär Ängerheim, miljöutredare Tel 031-773 28 43, e-post: par.angerheim@amm.gu.se Lars Barregård, professor/överläkare Tel 031-773 28 96, e-post: lars.barregard@amm.gu.se Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum (VMC) Box 414 (Medicinaregatan 16), 405 30 Göteborg

Bilaga 3 Radonprojektet i Stockholms kommun Det har nu gått ungefär 3 månader sedan du fick dina dosor för mätning av radon. Nu är det dags att returnera några av dosorna. Du har fått två dosor som ligger i olika rum. Instruktioner 1. Samla in båda dosorna. Notera på enkäten vilken dosa som legat i vilket rum. 2. Leta rätt på de aluminiumpåsar som dosorna låg i när de kom. Stoppa rätt dosa i rätt påse (de är försedda med nummer) och notera datum på påsen. 3. Skriv dosans nummer och datum på den enkät du fått tidigare. 4. Vik in kanten på påsen och förslut den med en bit tejp eller ett gem. 5. Lägg de tillslutna påsarna i det portofria svarskuvertet och lägg på brevlåda så snart som möjligt. 6. Om du inte hittar aluminiumpåsarna går det bra med vanligt aluminiumfolie. 7. Hör av dig om du inte hittar enkäten. Vi skickar gärna en ny. 8. Mätperioden kan variera mellan två-tre månader. Skicka in dina dosor så snart som möjligt om det gått mer än två månader sen du lade ut dosorna. 9. Om det blivit något fel på mätningen eller du av annat skäl inte kan skicka in dosorna är det bra om du meddelar detta. I annat fall kommer vi fortsätta att försöka kontakta dig. De utlovade trisslotterna kommer samtidigt som du får resultatet av mätningarna. Tack för din hjälp. Om du har frågor är du välkommen att kontakta: Pär Ängerheim, Miljöutredare, VMC (Västra Götalandsregionens Miljömedicinska Centrum). Tel 031-773 28 43, E-post: par.angerheim@amm.gu.se Lars Barregård, Professor, Överläkare, VMC. Tel 031-773 28 96. E-post: lars.barregard@amm.gu.se

Bilaga 4 Enkät i samband med radonundersökning Namn Datum: Telefon: E-post Antal vuxna (över 18 år) män i hush. Antal vuxna kvinnor Antal personer under 18 år Födelseår (för alla i hushållet, stryk under ditt år): Antal vuxna rökare Antal vuxna som ej röker men tidigare varit rökare Antal vuxna som aldrig varit rökare Bostadstyp Flerbostadshus Ditt våningsplan Suterränghus Villa Radhus Annat (ange): Byggnaden Byggår: Typ av grund: Platta på mark Källare Krypgrund Vet ej Finns det blåbetong i huset Ja Nej Vet ej Om ja, ange var (väggar, golv, etc.)

Ventilationssystem Vet du vad du har för ventilation i bostaden Ja Nej Om Ja ange nedan: Mekanisk ventilation Självdragsventilation Annat (ange) Brukar du sova med öppet fönster Ja, oftast Periodvis under året Nej, sällan Har det tidigare gjorts mätningar i bostaden Ja Nej Har det gjorts åtgärder mot radonhalter i bostaden Ja Nej Hushållsvatten Kommunalt vatten Borrad brunn Grävd brunn Vet ej Dosornas nummer Film nr Typ av rum * Vånings - plan** - Mätningen Mätningen påbörjad avslutad år mån dag år mån dag - * Sovrum, vardagsrum, hall, gillestuga, kontor etc. ** Suterräng/källarplan=0, markplan=1 etc.

Bilaga 5 Lungcancerdata för Stockholms kommun under en 10-årsperiod erhållet av Onkologiskt centrum på Karolinska sjukhuset. Kolumn 1 motsvarar män och kolumn 2 kvinnor