8. OBJEKT SOM PÅVERKAS AV KONSEKVENSERNA

32 8. OBJEKT SOM PÅVERKAS AV KONSEKVENSERNA 8.1 Konsekvenstyper Med direkta konsekvenser avses direkta åtgärder som riktar sig mot livsmiljöer och som orsakas av att dessa livsmiljöer eller växtplatser går förlorade. Indirekta konsekvenser är sådana som orsakas av t.ex. skadliga ämnen som kommer ut i vattendraget eller damning. Med ackumulerande konsekvens avses exempelvis skadliga ämnen som under flera års tid ackumuleras i rovfiskar. Samverkande konsekvenser uppstår som kumulativa effekter av flera olika projekt som ensamma skulle orsaka små eller betydelselösa konsekvenser. Med sekundära konsekvenser avses konsekvenser orsakade av växelverkan med omgivningen. Dessa konsekvenser uppkommer som en följd av direkta eller indirekta konsekvenser. De största konsekvenserna i gruvprojekt orsakas av indirekta konsekvenser under byggtiden och driften samt efter stängningen. Tabell 8-1 innehåller en sammanställning av konsekvenstyperna i gruvprojektet i Hannukainen. Tabell 8-1 Konsekvenstyper och vid vilken tidpunkt de inträffar. Direkta Indirekta Alla älvar, åar och bäckar inom influensområdet Ackumulerande Samverkande Sekundära Beskrivning av konsekvensen på projektområdet Livsmiljön eller växtplatsen förstörs, buller och vibrationer Förändringar i vattenkvaliteten ler -mängden, damm, utsläpp, inverkan på organismarterna Metaller och tungmetaller ackumuleras i fiskar och andra vattenorganismer Kumulativa effekter av gruvprojekten i Hannukainen och Kaunisvaara, klimatförändringen, avloppsreningsverk, iståndsättande dikning och andra projekt inom avrinningsområdet på verkar vattenkvaliteten och organismarterna Till följd av indirekt påverkan på vattenkvaliteten ersätts laxfiskar delvis av arter som bättre tolererar surhet och skadliga ämnen Konsekvenstyp Organismarter som påverkas Laxfiskar, utter Laxfiskar, utter Laxfiskar, utter Laxfiskar, utter Laxfiskar, utter Byggfas Drift Stängning Laurinoja, Kivivuopionoja Alla älvar, åar och bäckar inom influensområdet - - Alla älvar, åar och bäckar inom influensområdet - Äkäsjoki, Valkeajoki, Kuerjoki, Niesajoki, Muonio älv Alla älvar, åar och bäckar inom influensområdet Alla älvar, åar och bäckar inom influensområdet - Äkäsjoki, Valkeajoki, Kuerjoki, Niesajoki, Muonio älv Äkäsjoki, Valkeajoki, Kuerjoki, Niesajoki, Muonio älv Alla älvar, åar och bäckar inom influensområdet Äkäsjoki, Valkeajoki, Kuerjoki, Niesajoki, Muonio älv

Direkta konsekvenser som påverkar livsmiljön uppkommer i Laurinoja och Kivivuopioja av vilka Laurinoja förstörs helt och Kivivuopionoja delvis. Andra direkta konsekvenser uppkommer av buller och vibrationer som, ifall de är tillräckligt kraftiga, leder till att fiskarna söker sig bort och det kan påverka det arttypiska beteendet och hur reproduktionen lyckas. De viktigaste indirekta konsekvenserna är belastningen av vattendragen, vilket kan påverka fiskarnas föröknings- eller levnadsförhållanden. Damm kan också orsaka indirekta konsekvenser för vegetationen till exempel så att assimileringen minskar. Ackumulerande konsekvenser uppkommer av att metaller ackumuleras i fiskarna; metaller ackumuleras direkt från vattnet via gälarna, födan och från sedimenten via djur som fiskarna äter. De metaller som lättast ackumuleras i vattenorganismer är kvicksilver och kadmium. Metaller ackumuleras visserligen i första hand i rovfiskar (t.ex. gädda, abborre, gös, lake) och inte i feta laxfiskar. De stigande metallhalterna påverkar också uttern. Samverkande konsekvenser tillsammans med gruvprojektet uppstår genom utsläpp av avloppsvatten från avloppsreningsverket på Niesajoki avrinningsområde och vattnet från dikningar samt eventuell uppvärmning av vattnet till följd av klimatförändringen. 8.2 Vattenfraktioner som uppkommer under byggtiden Under byggtiden påverkas vattendraget av: Dräneringsvatten från Laurinoja och Kuervitikko dagbrott (Laurinoja 3,7 Mm³ och Kuervitikko 0,3 Mm³), vattnet leds via Hannukainens vattenlagringsbassäng till Rautuvaara och därifrån vid behov till Niesajoki. Dräneringen pågår 6 månader år 2016. Dräneringsvatten från Rautuvaara dagbrott (det större brytningsområdets volym är 0,22 Mm³ och det mindre 0,03 Mm³), töms vid behov delvis, vattnet leds efter behandling till Niesajoki, dräneringen pågår 3 4 månader år 2017. Framströmmande grundvatten och ytavrinning i samband med att ytjord från brytningsområdet i Hannukainen avlägsnas och brytningen startar, inkluderar pumpning av grundvatten samt ytavrinning från brytningsområdet, vattnet pumpas via en sedimenteringsbassäng och ett översilningsområde till Äkäsjoki eller till en vattenlagringsbassäng. Detta pågår sammanlagt 27 månader år 2015 2017. Ytavrinning medan vattendragsarbetena för byggandet av vattenlagringsbassängen i Hannukainen pågår, inkluderar byggande av vattenlagringsbassängens damm i Kivivuopionojas dal och byggande av en förbiledningsfåra för Kivivuopionoja förbi bassängen, vattnet avleds via sedimenteringsbassänger till Kivivuopionoja (och vidare till Valkeajoki). Detta pågår 9 månader år 2015. Ytavrinning i samband med grävning av diken på området i Hannukainen, under byggtiden grävs totalt 8,8 km diken, behandling i sedimenteringsbassänger nedströms, grävningen av dikesnätet bedöms ske under de första 13 åren. Ytavrinning i samband med grävning av diken på området i Rautuvaara, totalt grävs 12 km diken, behandling i sedimenteringsbassänger nedströms, grävningen sker under de första 6 åren. Ytavrinning medan infrastruktur byggs på området i Hannukainen, behandling i sedimenteringsbassänger nedströms. Detta bedöms pågå i totalt 24 månader år 2015 2017. Ytavrinning medan infrastruktur byggs på området i Rautuvaara, behandling i sedimenteringsbassänger nedströms. Detta bedöms pågå i totalt 24 månader år 2015 2017. Ytavrinning medan dammar på deponeringsområdet för anrikningssand byggs i Rautuvaara, inkluderar byggande av dammar på deponeringsområdet för anrikningssand på Niesajokis avrinningsområde, vattnet leds via sedimenteringsbassänger till Niesajoki. Detta pågår under de 5 6 första åren efter att produktionen startat. Vattnet från Laurinoja och Kuervaara dagbrott leds till en vattenlagringsbassäng och vidare till Rautuvaara där fast substans tas till vara i en sedimenteringsbassäng. Om en rörledning mellan Rautuvaara och Muonio älv till följd av tidsplanerna för byggnationen inte kan byggas innan dagbrotten ska tömmas, leds vattnet från dagbrotten till Niesajoki. Dränering av Rautuvaara dagbrott startar om anrikningssand med hög svavelhalt ska lagras i dagbrotten innan det egentliga deponeringsområdet blir färdigt. Vattennivån i Rautuvaara dagbrott ska i en sådan situation sänkas endast till en sådan nivå att brotten inte kommer att svämma över när de fylls. I vattnet som ska avledas från brytningen i Kuervaara är halterna av ämnen som är skadliga för vattenorganismer förhöjda. Sådana ämnen är nickel, aluminium, antimon, koppar och zink. I vattnet från brottet i Laurinoja har inga överskridningar av halterna av skadliga ämnen observerats. Beträffande bly och kvicksilver finns ingen information. Vattnet från brytningen i Kuervaara behandlas och leds till en vattenlagringsbassäng. Vattnet från brottet i Laurinoja är av 33

bättre kvalitet och leds direkt till vattenlagringsbassängen. På det stora och lilla brytningsområdet i Rautuvaara är det enda skadliga ämnet med förhöjd halt nickel. Fast substans uppkommer under byggtiden på området i Hannukainen då diken grävs, infrastruktur byggs, vattenlagringsbassäng byggs, Kivivuopionoja flyttas och ytjord avlägsnas. Påverkan blir störst strax efter att ytjorden har avlägsnats och diken grävts samt under den tid som infrastruktur byggs. Påverkan uppkommer under de första 10 driftsåren till följd av alla ovannämnda åtgärder och under åren 11 22 på grund av ökad mängd fast substans från dikesgrävning. Belastningen av fast substans i Hannukainen har uppskattats (för tömningen av brottet i Laurinoja användes i bedömningen 2 mg/l, för andra vatten 10 mg/l) till i genomsnitt cirka 10 000 kg/a under åren 0 22. De mängder fast substans som dagligen uppkommer på Hannukainenområdet har en variation på 1 101 kg/d. På Rautuvaaraområdet uppkommer fast substans då diken grävs, arbeten pågår på området och infrastruktur byggs, bangården byggs och sedimenteringsbassängen och dess damm byggs. Under åren 0 9 uppkommer fast substans av alla ovannämnda åtgärder, under åren 10 14 på grund av dikning och belastning från sedimenteringsbassängen. Mängden fast substans som uppkommer på Rautuvaaraområdet har uppskattats (i uppskattningen användes 10 mg/l) till i genomsnitt 14 700 kg/a under åren 0 14. De mängder fast substans som dagligen uppkommer har en variation på 1 68 kg/d. Ungefär hälften av den belastning av fast substans som uppkommer på områdena i Hannukainen och Rautuvaara hamnar i Äkäs- och Niesajoki och ungefär hälften samlas upp. Tabell 8-2 innehåller en sammanställning av metoder för att avlägsna fast substans från det dagvatten som uppkommer på Hannukainenområdet. Tabell 8-2 Metoder som ska användas i gruvprojektet i Hannukainen för att samla upp fast substans. 34 Metod Aktiv/ Passiv Princip/ Dimensionering Underhåll/ Problem Sedimentering Passiv Vatten recirkuleras i en långsam ström via flera bassänger och den fasta substansen sjunker till bottnen. Enligt den minsta partikel som ska sedimenteras. Den fasta substansen ska regelbundet avlägsnas. Funktion under högvattentider. Kemisk fällning Aktiv I vattnet tillsätts en fällningskemikalie som ska reagera med den fasta substansen eller fosforn och på så sätt bilda tunga partiklar som avlägsnas genom fällning. Enligt det inkommande vattnets fastsubstanshalt och vattenföring. Den uppkomna fällningen ska regelbundet avlägsnas. Eventuella kemikalierester eller phförändringar i det utgående vattnet (dessa kan påverkas genom optimering av doseringen och omblandningsstadierna). Översilning (aerobisk våtmark) Passiv Vattnet strömmar i torvens ytskikt och renas genom fysikaliska, kemiska och biologiska processer. Enligt den inkommande vattenföringen. Inget underhåll, fältet måste få återställa sig efter livstidens slut. Det är svårt att uppskatta reningseffekten, svårt att ta representativa prover ovanför och nedanför. Svårt att uppskatta områdets naturliga belastningsnivå. Svårt att mäta vattenföringen under högvattenstider.

Sedimentering används för behandling av alla vattenfraktioner under byggtiden, om vattnet innehåller fast substans. Sådana vatten är i praktiken alla andra vattenfraktioner frånsett vattnet från tömning av gamla brott. På grund av områdets markförhållanden bedöms vattnet som ska behandlas inte innehålla siltfraktioner. Kemisk fällning används i vattenbehandlingen, om enbart sedimentering inte ger tillräcklig reduktion av fast substans (det verkar inte finnas något direkt behov av kemisk fällning, men beredskap för att ta metoden i bruk finns). Metoden kan snabbt tas i bruk efter att byggarbetet har startat, om den vattenkvalitet som krävs inte kan nås med enbart sedimentering. 8.3 Vattenfraktioner som uppkommer under driften Under driften påverkas vattendragen av: Dräneringsvatten från brottet i Hannukainen, vattenmängden har en variation på 1,1 2,5 Mm³/a, dräneringsvattnet bedöms vara svagt surt, eventuellt förhöjda halter av Cu och NO 3, vattnet samlas upp till en pumpstation, och därifrån pumpas det vidare till vattenlagringsbassängen i Hannukainen. Dräneringsvatten från brottet i Kuervitikko, vattenmängden har en variation på 0,9 2,7 Mm³/a, brottet tas i bruk 11 år efter att produktionen har startat, dräneringsvattnets kvalitet bedöms vara i genomsnitt god, eventuellt förhöjd halt av NO 3, vattnet samlas upp till en pumpstation, och därifrån pumpas det vidare till vattenlagringsbassängen i Hannukainen. Ytavrinning från PAF-gråbergsområdena, vattenmängden utvecklas enligt driftsfas och deponeringsområdets areal och är maximalt 0,57 Mm³/a, lakvattnet surt förhöjda halter av Al, Co, Cu, Fe, Mn, Ni, U, NO 3 och SO 4, vattnet samlas upp genom pumpning till vattenbehandling och vidare till vattenlagringsbassängen i Hannukainen. Ytavrinning från NAF-gråbergsområdena, vattenmängd maximalt 0,58 Mm³/a, lakvattnet neutralt, eventuellt förhöjda halter av U, NO 3 och SO 4, vattnet samlas upp genom pumpning till vattenlagringsbassängen i Hannukainen. Ytavrinning från deponeringsområdena för lösjord, vattenmängd maximalt 0,32 Mm³/a, lakvattnet neutralt, eventuellt förhöjd halt av Zn, vattnet leds ut i de omgivande vattendragen. Ytavrinning från gårdsområdena i Hannukainen och Rautuvaara, vattenmängd maximalt 0,17 Mm³/a, efter sedimentering av fast substans bedöms vattenkvaliteten motsvara naturligt vatten i området, vattnet leds genom pumpning eller gravitation till vattenlagringsbassängen i Hannukainen. Ytavrinning till dikena kring verksamhetsområdet från områdena i Hannukainen och Rautuvaara, vattenmängd cirka 0,6 Mm³/a, vattenkvaliteten bedöms motsvara naturligt vatten i området, vattnet leds till omgivande vattendrag. Vatten från området med LIMS-anrikningssand (vatten som avskiljs från anrikningssanden och ytavrinning), vattenmängd maximalt cirka 1,38 Mm³, det utgående vattnet från området med LIMS-anrikningssand bedöms vara neutralt, vattenkvaliteten kontrolleras och vid behov av vattenbehandling ordnas passiva eller aktiva behandlingsmetoder, vattnet leds med gravitation till sedimenteringsbassängen. Vatten från området med High-S-anrikningssand (vatten som avskiljs från anrikningssanden och ytavrinning), vattenmängd maximalt cirka 0,35 Mm³, det utgående vattnet från området med High-S-anrikningssand bedöms vara svagt surt, vattnet pumpas via behandling till sedimenteringsbassängen. 35 Under produktionstiden används samma metoder för avskiljning av fast substans som under byggtiden. Dimensioneringen sker från fall till fall enligt mängden vatten som uppkommer och den minsta storleken på fraktionen av fast substans. Målet för avskiljningen av fast substans är < 10 mg/l. Processens behov av tillskott av råvatten är vid full produktion cirka 250 m³/h. Tillförseln av vatten till processen har planerats ske med vatten från Hannukainen som pumpas till sedimenteringsbassängen i Rautuvaara. Torrläggningsvattnet från brytningen i Hannukainen har eventuellt förhöjda halter av koppar och nitrat, i dagbrottet i Kuervaara förhöjd nitrathalt. Vattnet från PAF-gråbergsområdena innehåller förhöjda halter av flera metaller samt uran, nitrat och sulfat, vattnet från NAF-gråbergsområdena uran, nitrat och sulfat. Från båda områdena leds vattnet efter vattenbehandling till vattenlagringsbassängen i Hannukainen.

I Hannukainen uppkommer rent avrinningsvatten från deponeringsområdena med ytjord samt från de omgivande dikenas avrinningsvatten. Vattnet leds främst i riktning mot Äkäsjoki och Valkeajoki, men en del av vattnet från deponeringsområdena för ytjord leds i riktning mot Kuerjoki. Fast substans avskiljs från vattnet innan det leds till de omgivande vattendragen. I Rautuvaara uppkommer rent avrinningsvatten i dikena kring området med anrikningssand. Vattnet i dikena leds i riktning mot Niesajoki. Vattnet från High-S-området har eventuellt förhöjda halter av många metaller, likaså av nitrat och sulfat. Eftersom metall är syrabildande sedimenteras metallerna i behandlingen genom höjning av lösningens ph till alkalisk nivå med kalk. Kalkbehandlingen bedöms dock inte ha någon påtaglig inverkan på sulfathalten i vattnet från området med högsvavlig anrikningssand, eftersom gipsbildningen försvåras av alkalimetallerna i vattnet. Det har därför bedömts att sulfathalten i avrinnings- och lakvattnet från området med högsvavlig anrikningssand förblir på nivån 3 500 mg/l trots kalkbehandlingen. Vattnet som rinner ut i Muonio älv har förhöjda halter av sulfat, arsenik, kobolt, krom, koppar, järn, mangan, nickel, antimon, uran och zink. Dessutom är vattnet en aning surt. Halterna i vattnet som avleds till Muonio älv presenteras i bilaga 1. 8.4 Inverkan på ytvattnets mängd och kvalitet utan lindringsåtgärder Konsekvenserna för mängden yt- och grundvatten ökar när projektet framskrider och minskar under stängningstiden så länge som vattenhanteringssystemet, inklusive vattenavledningen från dagbrotten och avledningen av överskottsvatten, hålls i gång. Under gruvans byggtid påverkas vattenkvaliteten i älvarna av belastning av fast substans och medan gruvdriften pågår förstärks påverkan småningom till följd av att skadliga ämnen löses ut och överskottsvatten avtappas från vattenhanteringssystemet. Avtappningen av överskottsvatten upphör under gruvans stängningsfas, men urlakningen från områdena med anrikningssand och gråberg ger utan lindringsåtgärder upphov till kontinuerlig påverkan på älvarna under en lång tid efter att gruvan stängts. I MKB-beskrivningen anges mål för vattenkvaliteten (WQO) för varje älv för att bedöma påverkan på vattendragen. Målen för vattenkvaliteten i de olika älvarna har utarbetats enligt en metod från Australiens och Nya Zeelands miljövårdsmyndighet (ANZECC 2000). För varje parameter för vattenkvaliteten har två målvärden fastställts, varselvärde (TV, tolerans för långvarig exponering) och larmvärde (AV, maximivärde som vattenorganismer kan tolerera). Som en betydande påverkan har beträffande larmvärdet fastställts en överskridning av det internationella riktvärdet för vattenkvaliteten eller 99-procentilen för grundtillståndsutredningen/observationerna förhöjd med två standardavvikelser. Påverkan har ansetts vara liten då värdet hålls på en nivå som ligger under 50 % av larmvärdet. Då halten överstiger 50 % av larmvärdet är det fråga om måttlig påverkan. Äkäsjoki Tömningen av brotten under byggtiden saknar betydelse för Äkäsjoki, eftersom vattnet leds via vattenlagringsbassängen till Rautuvaara. Avlägsningen av lösjord och andra byggåtgärder orsakar belastning av fast substans i Äkäsjoki, varav största delen kan samlas upp med den vattenlagringsbassäng som ska byggas på Hannukainenområdet. Minskningen av avrinningsområdet under byggtiden har liten inverkan på Äkäsjoki. Under driften har vattenmängden i Äkäsjoki uppskattats minska under ett normalår med i genomsnitt 1 2 % och under ett mycket torrt år 5 %. Detta sänker vattenståndet i Äkäsjoki med mindre än en centimeter, vilket ryms inom den normala variationen. Under vintersäsongen överstiger kromhalten varselvärdet och därför har konsekvenserna för vattenkvaliteten bedömts som måttliga i MKB:n. Efter att gruvan stängts återställs områdets vattenbalans till ett tillstånd som påminner om naturtillstånd. Överströmning i brotten i Hannukainen och Kuervitikko efter stängningen utan lindringsåtgärder leder till att larmvärdena för krom, fosfat, kalium, natrium och antimon i Äkäsjoki överskrids. Av dessa värden har EU inget kriterievärde för vattenkvaliteten i fråga om krom och i bedömningen har kriterievärdet 1 µg/l använts, vilket sannolikt är för högt. Vattnet från gråbergsområdena leds till områdets brytningsställen. På grund av överskridningen av metallernas larmvärden och eventuella kumulativa effekter har konsekvensen utan lindringsåtgärder bedömts bli betydande. 36

37 Konsekvenserna för fiskbeståndet och andra vattenorganismer under driften har beträffande vattenmängden bedömts bli små i Äkäsjoki och beträffande vattenkvaliteten (överskridning av varselvärdena för krom och antimon) måttliga. Konsekvenserna efter stängningen utan lindringsåtgärder har bedömts bli betydande. Kuerjoki Hannukainenområdets inverkan på Kuerjoki är även i naturtillstånd liten och därför blir konsekvenserna för vattenmängden och -kvaliteten i Kuerjoki under byggtiden små. Under driften minskar vattenföringen i Kuerjoki med cirka 4 % och under extremt torra år med 7 %. Vattenståndet i Kuerjoki påverkas med högst en centimeter, vilket innebär att inverkan på vattenmängden är liten. Från gråbergsområdena rinner vattnet till brytningsställena. Därför blir inverkan på vattenkvaliteten i Kuerjoki också liten. Konsekvenserna för vattenkvaliteten utan lindringsåtgärder efter att brottet blivit fullt blir betydande på grund av att larmvärdet för krom under vintern överskrids. Konsekvenserna för fiskbestånd och vattenorganismer under driften blir små, men efter stängningen stiger de utan lindringsåtgärder så att de blir betydande, då halterna av krom, koppar, kvicksilver och antimon stiger i Kuerjoki så att de överstiger larmvärdena (AV) och halterna av så gott som alla andra ämnen stiger över varselvärdena (TV). Valkeajoki Tömningen av gruvvattnet påverkar inte Valkeajoki. Konsekvenserna för vattenkvaliteten och -mängden under byggtiden blir små, eftersom största delen av den fasta substansen avskiljs i vattenlagringsbassängen. Under driften minskar byggnationen enligt alternativ ALT 4 Valkeajokis avrinningsområde med 3,5 %, vilket märks som en lika stor förändring i vattenföringen i Valkeajoki. Vattenståndet påverkas med en centimeter, vilket innebär att inverkan på vattenmängden är liten. Inverkan på vattenkvaliteten är betydelselös, eftersom PAF-gråbergsområdena ligger utanför avrinningsområdet. Även efter stängningen blir konsekvenserna för fiskbeståndet och andra vattenorganismer av ovannämnda orsaker små. Niesajoki Under byggtiden blir förändringarna av vattenmängden i Niesajoki små. Inverkan på vattenkvaliteten under byggtiden har bedömts bli måttlig eller liten; Niesajokis biflöden kan belastas av fast substans från byggandet av rörledningen till Muonio älv. Under driften varierar inverkan på vattenmängden i Niesajoki, som i MKB uppskattades bli måttlig, så att den blir 38 % nedanför sedimenteringsbassängen och 8 % vid älvmynningen. Under driften stiger kadmiumhalten i älven så att den överstiger varselvärdet, men i övrigt blir konsekvenserna för vattenkvaliteten små. Efter avslutad drift återgår vattenföringarna i Niesajoki till normalnivån, om rörledningen till Muonio älv tas ur bruk. Konsekvenserna för vattenkvaliteten efter stängningen blir betydande, eftersom området med anrikningssand finns i Rautuvaara på Niesajokis avrinningsområde. Om 100 % av de skadliga ämnena i den högsvavliga anrikningssanden lakas ur och når Niesajoki kommer larmvärdena för kadmium, kobolt, koppar, kvicksilver, uran och zink att överskridas. Om 50 % av de skadliga ämnena i den högsvavliga anrikningssanden lakas ur och når Niesajoki kommer larmvärdena för kadmium, kvicksilver, uran och zink att överskridas. Konsekvenserna för vattenkvaliteten i Niesajoki efter stängningen utan lindringsåtgärder blir betydande. Inverkan på vattenståndet i Niesajoki vid älvens mellersta lopp blir cirka två centimeter, i det övre loppet mera. De bästa reproduktionsområdena för öring i älven finns i älvens mellersta och nedre lopp. Därför blir konsekvenserna för fiskbestånd och vattenorganismer små under förutsättning att röret till Muonio älv hålls i bruk.

Muonio älv Under driften har det avledda vattnet ingen betydelse för vattenmängden och vattenföringen i Muonio älv, men inverkan på kvaliteten utan lindringsåtgärder blir betydande eller måttlig. konsekvenser uppstår vid utsläppsplatsen och därifrån 500 meter nedströms i en cirka 100 meter bred zon, där varsel- och larmvärdena för flera skadliga ämnen överskrids. Det avledda vattnet blandas helt med vattnet i älven inom ett par kilometer från utsläppsplatsen. Inverkan vid utsläppsplatsen och under den första sträckan på 500 meter nedströms blir betydande, medan inverkan i blandningszonen mellan 500 meter och 2 kilometer blir måttlig. Nedströms från den här zonen blir inverkan liten eller betydelselös. Efter stängningen har inverkan på vattenkvaliteten i Muonio älv utan lindringsåtgärder bedömts bli måttlig, eftersom belastningen av vattendraget enligt modelleringen av det värsta alternativet kommer att höja halterna av koppar, molybden och uran till en nivå som överskrider varselvärdena. Konsekvenserna för fiskarnas och andra organismarters levnadsförhållanden i blandningszonen blir betydande, nedanför blir de måttliga och efter att vattnet helt har blandats in i Muonio älvs vatten blir de små. 8.5 Damm och dess påverkningsmekanismer Utsläppen i luften från gruvdriften består främst av damm, som uppkommer vid grävning i markoch berggrund, brytning, krossning, malning, sprängning, lastning av sten och ytjord i samband med transporter, deponering på gråbergsområdena och områdena för anrikningssand samt vid körning på vägar utan ytbeläggning. Vinden tar också med sig partiklar från gråbergsområdena och området med anrikningssand. Dammbildning från gruvan uppkommer främst under driften. Dammbildande funktioner räknas upp i tabell 8-3. Under de första 12 åren av driften, då brytning sker endast i dagbrottet i Hannukainen, är influensområdet litet. I den värsta situationen kan influensområdet sträcka sig cirka fyra kilometer bort från det inhägnade områdets gräns. Det område som påverkas av damm är som störst då brytning sker i dagbrott i både Hannukainen och Kuervitikko samtidigt, uppskattningsvis 13 17 år efter att produktionen startat. I den värsta situationen kan influensområdet sträcka sig cirka sju kilometer bort från gruvområdet. Tabell 8-3 Funktioner som ger upphov till damning i olika faser av projektet. Byggfasen Driftsfasen Stängningsfasen Sprängningar (litet) Sprängningar Rivningsåtgärder Krossning (litet) Krossning Täckning av gråbergsområdena Avlägsnande av ytjord Bassäng för anrikningssand (TMF) Lastning av material Lastning av material Gråbergsområden (WRMF) Lossning av material Lossning av material Avlägsnande av ytjord Lastning av material Lossning av material Deponering på gråbergsområdet Dumprar som rör sig på gruvområdet Den påverkan av damm som områdets älvar och den övriga naturmiljön utsätts för från byggverksamheten, driften och stängningen har enligt modelleringen bedömts bli liten. Uppskattningsvis 90 % av dammutsläppen från annan verksamhet än sprängningarna kan förhindras, varvid influensområdet för dammet minskar avsevärt. Det är svårt att förhindra eller minska dammolägenheterna av sprängningarna, och i gruvor är det i allmänhet sprängningarna som orsakar de svåraste dammolägenheterna. 38

Växtligheten påverkas av både små och stora partiklar samt eventuella skadliga ämnen som är bundna till dem. Partiklar med en diameter på 8 10 μm täpper till växternas klyvöppningar, vilket minskar assimileringen och leder till förändringar i ämnesomsättningen. Det här kan leda till minskad tillväxt och förändra växtsamhällena samt de inbördes mängdförhållandena mellan arter som är beroende av dem, vilket i sin tur kan påverka bl.a. förmultningen. Om växterna är försvagade är de också mera utsatta för patogener och skadedjur. Vid exponering via jordmånen har partikelstorleken ingen betydelse, eftersom de skadliga ämnena infiltreras i marken med regnvatten. Bland nordliga växtarter är det känt att tall, gran och björk samt olika risarter har god tolerans för damm. Allra känsligast för påverkan av damm är skogarnas och myrarnas mossor och lavar. 8.6 Buller och dess påverkningsmekanismer I alla stadier av gruvdriftens livscykel, från byggfasen till stängningsåtgärderna, uppkommer buller. Bullrets influensområde omfattar på Naturaområdet Torne älv Muonio älvs vattenområde alla bäckar och älvar inom influensområdet. Enligt modelleringen uppkommer de högsta bullernivåerna under gruvans byggfas och stängningsfas. De största konsekvenserna berör de älvar och bäckar som är belägna i närheten av gruvans viktigaste funktioner. Dessa är Niesajokis övre lopp, Laurinoja och Kivivuopionoja samt under sprängningen Äkäsjoki, Valkeajoki, Kuerjoki, Niesajoki, Rautuoja och Kylmäoja. Enligt modelleringen når bullret inte till Niesaselkäområdet (figur 8-1 och 8-2). Laxen anses i fråga om hörseln vara hörselgeneralist; laxens hörtröskel är cirka 90 db, men dess hörområde är begränsat till ljud under 1 khz. På Naturaområdet Torne älv Muonio älvs vattenområde kan sådant buller inom laxens hörområde uppstå i Hannukainenområdet i samband med sprängningsarbete. Bullerområdet med 90 db sträcker sig enligt modelleringen inte till Valkeaeller Äkäsjoki. Störst bullerpåverkan uppkommer för nykläckta fiskyngel, eftersom de inte kan söka sig bort från sprängningarnas influensområde. Andra konsekvenser för fiskarna är påverkan på beteendet. Dessutom kan bullret påverka hur reproduktionen lyckas. 39

Figur 8-1 Bullerspridning vid sprängning för brytningen i Hannukainen. 40

41 Figur 8-2 Bullerspridning vid sprängning för brytningen i Kuervitikko. 8.7 Vibration och dess påverkningsmekanismer Sprängningar vid brytning ger upphov till en spänningsvåg i berget, vilket får sten att lossna och partiklar i mediet att förflytta sig, alltså vibration. Vibrationerna från sprängningarna bedöms sträcka sig <2000 meter från sprängningsplatsen. Vibrationerna från andra källor, till exempel maskiner, är begränsade till de inhägnade områdena i Hannukainen och Rautuvaara. Påverkan av vibrationer från tung trafik är begränsad till vägarnas omedelbara närhet. Laxens och öringens känslighet för mekanisk chock (slag, vibrationer eller tryck) är som störst genast efter befruktningen och minskar betydligt efter larvstadiet (januari-februari). Konsekvenserna av mekanisk chock kan märkas först 60 dagar efter händelsen eller som en fördröjning av kläckningen med upp till två veckor. Konsekvenserna av vibrationer kan beröra Kuerjoki, Äkäsjoki samt Kivivuopionojas nedre lopp.

42 Figur 8-3 Vibrationernas influensområde. Det nordligare brottet är Kuervitikko och det sydligare Hannukainen. 8.8 Utsläpp från kraftverk och sprängningar samt utsläppens påverkningsmekanismer Utsläppen från kraftverken i Hannukainen och Rautuvaara består av damm samt kväve- och svaveldioxider. Kväve- och svaveldioxiderna förstärker varandras skadeverkningar då de förekommer samtidigt. För halterna av svaveldioxid och kväveoxider finns vissa riktvärden som gäller på vidsträckta jord- och skogsbruksområden och på områden som är betydelsefulla för naturskyddet (Statsrådets beslut 480/1996, 3 ). För att förhindra direkt påverkan av luftföroreningar på växtligheten finns en anvisning om att årsmedeltalet av kväveoxider, vilket innebär den sammanlagda halten av kväveoxid och kvävedioxid, inte ska överskrida 30 µg/m3 (20 C, 1 atm) omräknat som kvävedioxid och att årsmedeltalet för svaveldioxid inte ska överskrida 20 µg/m3 (20 C, 1 atm).

Mängderna av kväveoxider och svaveldioxid från energiproduktionen varierar enligt vilket bränsle som används i kraftverken. Torv och lätt brännolja innehåller mera svavel än flis och det uppkommer mest kväveoxider vid förbränning av torv. Dessutom innehåller torv och lätt brännolja tungmetaller. Ingen modellering av svaveldioxider har gjorts i samband med MKB-förfarandet, men utgående från de bränslemängder som ska användas i kraftverken kan man komma fram till att halterna av svaveldioxid eller kväveoxider inte kommer att överskrida riktvärdena i statsrådets beslut. Vid sprängning omvandlas sprängämnena till främst vattenånga (H 2 O), koldioxid (CO 2 ) och kväve (N 2 ). Vid sprängning i normal lufttemperatur och vid normalt lufttryck (T = 20 C och p = 1 atm) ger ett kilo sprängämnen upphov till 700 1000 liter gas. En liten mängd av gasen från sprängningen, exempelvis os och kväveoxider, är giftig. Vid gruvan i Hannukainen används emulsionssprängämnen, eftersom de är säkrare och miljövänligare än andra sprängämnen. Mängden sprängämnen som används under ett år är högst 9901 ton och av dem uppstår utsläpp av kväveoxider högst cirka 9 ton och de totala utsläppen av kväve blir 200 2 100 ton per år. Kväve- eller svaveldioxidmängderna överskrider inte riktvärdena i statsrådets beslut. Svavel påverkar växterna antingen direkt i form av gasformig förening (svaveldioxid) eller till exempel genom att försura marken. Svaveldioxid som följer med luften från utsläppskällorna kommer genom klyvöppningarna in i cellerna och omvandlas till svavelsyrlighet, sulfid och svavelsyra. Plötslig akut skada på barr uppkommer vid en svaveldioxidhalt på 100 mikrogram per kubikmeter luft. Sådana svaveldioxidhalter uppkommer dock endast i samband med kemikalie- och fabriksolyckor. Kronisk barrskada, som eventuellt kan vara latent i många år, uppkommer vid en svaveldioxidhalt på 20 100 mikrogram per kubikmeter luft. Vid förbränning av organisk substans och i samband med avgaser frigörs kväveföreningar som under inverkan av solljuset bildar ozon och PAN-föreningar som är starkt giftiga för växter. Direkta konsekvenser av kvävedioxidutsläpp från en enskild utsläppskälla är ovanligt. För att kvävedioxid ensam ska kunna orsaka uppenbar skogsskada borde utsläppet vara mycket stort och ske på låg höjd. 8.9 Fast substans och dess påverkningsmekanismer Lera och silt som älven för med sig följer med strömmen som en turbulent suspension, vilket innebär att strömmens turbulenta vattenvirvlar håller dem uppe. Sand, grus och stenar rör sig som bottentransporterat material som rullar och rör sig nära fårans botten. Det finns en ständig växelverkan mellan dessa två transportformer, då en del av den suspenderade fasta substansen sedimenterar till bottnen och en del stiger upp som en suspension. Den mest finfördelade (partikelstorlek under 0,062 mm) fasta substansen är ständigt uppblandad i vattnet och följer kontinuerligt med strömmen utan att alls sjunka till bottnen. Koncentrationen av grövre partiklar ökar mot bottnen. Då strömmens hastighet minskar eller den transporterade sedimentlasten i älven ökar börjar material sedimentera till fårans botten. Sedimentering sker på platser med långsamt flöde, till exempel nedanför stenar, växtlighet eller andra hinder. Även på ställen där fåran plötsligt blir smalare eller bredare sker sedimentation. I en meanderbildande fåra samlas sediment vid den inre kurvan, medan ansamlingen av sediment är liten i en rak fåra. Av älvarna på projektområdet är Valkeajoki starkt meanderbildande. I Niesajoki och Äkäsjoki finns både kraftigt meanderbildande och raka avsnitt. Kuerjoki är rak. Sedimentansamling, som är till skada för laxfiskarnas rom och yngelstadier, kan ske i Äkäsjoki, Valkeajokis nedre lopp nedanför Kivivuopionoja och i Niesajoki. I Muonio älv är vattenmängden och vattnets strömningshastighet så stora att ingen sedimentering kan ske. 43

44 8.10 Tungmetallhalter och deras påverkningsmekanismer Tungmetaller är föreningar av antimon, arsenik, kadmium, krom(iv), koppar, bly, kvicksilver, nickel, selen, tellur, tallium och tenn. Organismernas förmåga att lagra skadliga tungmetaller i halter som är flera gånger högre än i den omgivande naturen leder till ackumulering i näringskedjan och toxiska effekter. Mikrober kan omvandla oorganiskt kvicksilver till metylkvicksilver som lätt passerar cellmembranerna, ackumuleras i djuren och anrikas i näringskedjan. Olika tungmetaller anrikas typiskt i olika organ, till exempel bly i skelettet samt kadmium i levern och speciellt i njurarna. Metylkvicksilver ackumuleras i musklerna och levern och ger upphov till neurologiska symtom samt inverkan på njurarna, hjärtat och blodkärlen. Under byggtiden och driften kommer tungmetallhalterna i områdets vattendrag i regel att vara låga. Tungmetallhalterna i områdets strömmande vattendrag utan lindringsåtgärder efter stängningen har bedömts bli betydande. 9. ÅTGÄRDER FÖR ATT LINDRA KONSEKVENSERNA 9.1 Möjligheter att lindra konsekvenserna under byggtiden och driften Åtgärder för att lindra konsekvenserna under byggtiden och driften har sammanställts i följande tabell. Dessutom ges en uppskattning av hur stor inverkan den lindrande åtgärden har på konsekvenserna. Tabell 9-1 Lindrande åtgärder i olika faser av projektet. Åtgärd Konsekvens Åtgärder för att lindra konsekvenserna Avlägsnande av ytjord Damm, fast substans Sprängningar Brytning Transport till krosseriet Krossning Transport till anrikning Anrikningsprocess Skadliga ämnen i gruvvattnet i Hannukainen Skadliga ämnen i gruvvattnet i Rautuvaara PAF, eventuellt syrabildande Buller, vibrationer, damm Buller, damm, vibrationer Buller, damm, vibrationer Damm, buller, vibrationer Damm, buller, vibrationer Tillräcklig mängd processvatten Ökade metallhalter i de mottagande vattendragen Ökad nickelhalt i de mottagande vattendragen Gråberg med hög svavelhalt, utsläpp i vattnet Vattenlagringsbassäng och sedimenteringsbassänger för uppsamling av fast substans, täckning av högar för att minska dammbildningen Noggrann sprängningsteknik, användning av mindre laddningar och planering av arbetet Tidpunkt, bullervallar, bevattning, uppsamling av damm Uppskattning av åtgärdens effektivitet Måttlig Begränsad Tidpunkt, bullervallar, bevattning Begränsad Krossverk under jorden, utrustad med dammbindning Transportband som är täckt på tre sidor, vid behov ljudisolering Vattnet från torkning av koncentrat återanvänds i processen, vattenförsörjning ordnas från två håll, från Hannukainen och Rautuvaara Kalkbehandling, avleds till vattenlagringsbassängen och vidare till Rautuvaara Avleds till Muonio älv Placeras på områden där grundvattnet strömmar i riktning mot dagbrotten, högarna täcks efter avslutad drift

45 Åtgärd Konsekvens Åtgärder för att lindra konsekvenserna LIMS-anrikningssand High-S anrikningssand Vattenlagringsbassäng Tömning av dagbrotten Dikningar, byggande av infrastruktur, dammar, flyttning av Kivivuopionoja Yt- och grundvatten som rinner till brotten NAF-ytvatten PAF-ytvatten NAF-lakvatten PAF-lakvatten High-S lak- och ytvatten Låg svavelhalt, inte syrabildande, utsläpp i vattnet Hög svavelhalt, syrabildande, utsläpp i vattnet Utsläpp av fast substans i vattendraget Utsläpp i vattendragen Utsläpp av fast substans i vattendragen Utsläpp i vattendragen Utsläpp i vattendragen Utsläpp i vattendragen Uran, magnesium, sulfat, utsläpp i vattendragen Aluminium, kobolt, koppar, järn, magnesium, nickel, uran, zink, sulfat, utsläpp i vattendragen Utsläpp i vattendragen Isoleras från omgivningen med dammar och diken, täcks efter avslutad drift Deponeras under vatten norr om bassängen i Rautuvaara, tät bottenkonstruktion, täta dammar, kalktillsats Träd och ytjord avlägsnas från bassängområdet, sedimenteringsbassänger Dräneringsvattnet leds via vattenbehandling till vattenlagringsbassängen, vars överskottsvatten leds via ett utloppsrör till de befintliga sedimenteringsbassängerna i Rautuvaara och vidare till Muonio älv. Sedimenteringsbassänger i det nedre loppet, arbetet utförs vid tidpunkt utanför högvattensperioden, reglering av dikenas kritiska hastigheter för att förhindra erosion. Pumpas via sand- och oljeavskiljning till vattenlagringsbassängen i Hannukainen och vidare till Rautuvaara och Muonio älv. Vattnet som bildas på NAFområdena leds till vattenlagringsbassängen Samlas upp i vattenlagringsbassängen, röret till Muonio älv hålls i funktion, förkortning av blandningszonen i Muonio älv Val av placering för att förhindra påverkan på vattendragen PAF-områdena isoleras med geomembran, kalk tillsätts, områdena placeras så att grundvattenflödet riktas mot dagbrotten, röret till Muonio älv hålls i funktion, förkortning av blandningszonen i Muonio älv På området reserverat för High- S-anrikningssand finns en bottenkonstruktion bestående av HDPE-plastfilm och bentonitmatta, vattenbehandling och sedimenteringsbassäng, dessutom avskiljs området från det övriga området med diken och serviceväg, röret till Muonio älv hålls i funktion, förkortning av blandningszonen i Muonio älv Uppskattning av åtgärdens effektivitet Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig

Åtgärd Konsekvens Åtgärder för att lindra konsekvenserna Fast substans från Hannukainen under driften Fast substans från Rautuvaara under driften Ökad trafik Bränslen, kemikalier, sprängämnen Värmeverk, torv, flis, lätt brännolja Vatten som uppkommer på industriområdet Rent avrinnings- och regnvatten Utsläpp i vattendragen Utsläpp i vattendragen Sedimenteringsbassäng Sedimenteringsbassäng Uppskattning av åtgärdens effektivitet Buller, vibrationer, damm - - Utsläpp i luften Rätt förvaring och vattendragen Utsläpp i luften Filter, val av bränsle, flis gynnas Måttlig Utsläpp i vattendragen Utsläpp av fast substans På området i Hannukainen leds vattnet till vattenlagringsbassängen, i Rautuvaara till sedimenteringsbassängen Samlas upp i diken kring området och avskärande diken och leds till älvarna, flödet i dikena regleras för att minska erosionen 9.2 Möjligheter att lindra konsekvenserna efter stängningen Lindring av konsekvenserna efter stängningen av gruvan har behandlats i en separat undersökning (SRK 2013, bilaga 2) som innehåller modellering av utsläppen i vattendragen efter att gruvan stängts samt metoder att lindra utsläppen. Cirka 90 % av utsläppen i Äkäsjoki består av lakvatten från PAF-gråbergsområdena. Därför koncentrerades modelleringen på det sura och metallhaltiga lakvattnet från dessa områden (Tabell 9-2). Tabell 9-2 Egenskaper för lakvattnet från PAF- och NAF-gråbergsområdena utan lindringsåtgärder. Material Mt % ph PAF 188.9 42 2-4 NAF 181.6 41 6.5-8.5 Ytjord 75.0 17 5-7 - Totalt 366.4 100 46 Ämnen som vid urlakning förekommer i halter som är skadliga för vattenorganismer Aluminium, koppar, kobolt, järn, magnesium, nickel, uran, zink och sulfat samt under pågående gruvdrift nitrat Uran, magnesium och sulfat samt under pågående gruvdrift nitrat Beträffande Äkäsjoki beaktades följande alternativ i modelleringen: Täckning av PAF-gråbergsområdena med geomembran Höjning av ph i vattnet från brytningen i Hannukainen Tillsats av kalksten som neutraliserar syror direkt i PAF-gråbergshögen Täckning av PAF-gråbergsområdena med geomembran och höjning av ph i vattnet från brytningen i Hannukainen Av de modellerade alternativen blev resultatet bäst om PAF-gråbergsområdena täcks och ph i vattnet från brytningen i Hannukainen vid behov höjs innan det avleds till Äkäsjoki och/eller till dess biflöden. Enligt resultaten av modelleringarna leder den här åtgärden till en situation där inga skadliga ämnen förekommer i halter som överstiger varsel- eller larmvärdena. I de övriga undersökta alternativen skedde överskridningar av varsel- och/eller larmvärdena.

47 Tabell 9-3 Vattenkvalitet i Äkäsjoki då PAF-gråbergsområdena täcks och vattnet från brytningen i Hannukainen neutraliseras. Post closure Akasjoki Concentrations (@FS10) - Geosynthetic cover on PAF dump and pit lake ph adjustment AV Annual 7 day Low Winter Average Annual Average Key Parameters ph n/d 6 6.4 6.5 6.8 Sulfate mg/l 4 65 12 10 4.9 Aluminium mg/l 0.051 0.1 0.029 0.027 0.023 Arsenic mg/l 0.000091 0.005 0.000078 0.000075 0.000065 Barium mg/l 0.0089 0.018 0.0093 0.0091 0.0084 Nitrate mg/l 0.067 20 0.1 0.084 0.028 Cadmium mg/l 2.7E-06 0.00008 0.00002 0.000017 6.1E-06 Cobalt mg/l 0.00008 0.004 0.0023 0.0019 0.00052 Chromium mg/l 0.00033 0.001 0.00034 0.00033 0.00029 Copper mg/l 0.00055 0.005 0.00074 0.00067 0.00047 Iron mg/l 0.38 1.1 0.32 0.32 0.3 Mercury mg/l 2.1E-06 0.00005 7.9E-06 6.6E-06 2.4E-06 Manganese mg/l 0.021 0.7 0.032 0.028 0.015 Molybdenum mg/l 0.00021 1 0.0013 0.0011 0.00042 Nickel mg/l 0.00031 0.02 0.0029 0.0024 0.00079 Lead mg/l 0.000054 0.0072 0.000045 0.000042 0.000034 Antimony mg/l^ 0.000012 0.005 0.00015 0.00013 0.000036 Selenium mg/l" n/d 0.001 0.00022 0.00018 0.000046 Uranium mg/l 0.00011 0.015 0.00016 0.00015 0.00011 Vanadium mg/l~ n/d 0.04 0.000069 0.000056 0.000014 Zinc mg/l 0.0017 0.03 0.0024 0.0021 0.0012 Other Parameters Alkalinity mg/l n/d n/d 4 3.3 0.84 Calcium mg/l 4.2 n/d 7.5 6.7 4.2 Chloride mg/l 0.9 150 1.7 1.5 0.9 Phosphate mg/l 0.008 n/d 0.0079 0.0077 0.007 Potassium mg/l 0.58 n/d 2.6 2.2 0.93 Magnesium mg/l 1.1 n/d 1.6 1.5 1 Silicon mg/l 5.9 n/d 5.4 5.2 4.5 Sodium mg/l 1.9 n/d 3.8 3.4 2.1 Strontium mg/l 0.02 n/d 0.03 0.028 0.02 " AV set to USEPA freshwater guideline ^ AV taken to be equal to Arsenic ~ AV from Sprague et al 1978 n/d Guideline not determined Predicted exceedence of guideline trigger value Predicted exceedence of guidelines action value

Modelleringen av skadliga ämnen som kommer från området med anrikningssand i Rautuvaara till Niesajoki gjordes för en situation där rörledningen till Muonio älv har tagits ur bruk. Modelleringen gjordes för en situation där 10 % av de skadliga ämnena i anrikningssand som innehåller pyrit och 25 % av de skadliga ämnena från området med LIMS-anrikningssand hamnar i Nieasajoki. Om detta mål nås kommer alla de skadliga ämnenas värden att hållas under larmvärdena. Detta förutsätter att vattenbehandlingen fortsätter efter stängningen och att områdena med anrikningssand täcks med antingen lera eller geomembran. Tabell 9-4 Belastning av Niesajoki i en situation där 90 % av lakvattnet från den högsvavliga anrikningssanden och 75 % av lakvattnet från LIMS-anrikningssanden har förhindrats att komma ut genom fortsatt täckning och vattenbehandling. 10% potential load from the high sulfur tailings + 25% Load From LIMS Key parameters Parameter Unit TV AV June Average Winter Sulfate mg/l 38.8 79.7 36 41 60.00 Aluminium mg/l 0.0666 0.1 0.039 0.039 0.039 Antinomy mg/l 0.0000142 0.005 0.000005 0.0000051 0.0000052 Arsenic mg/l 0.000452 0.005 0.00028 0.00028 0.00028 Barium mg/l 0.00774 0.01346 0.0076 0.0076 0.0079 Cadmium mg/l 2.82E-06 0.00008 0.0000091 0.000015 0.00003 Chromium mg/l 0.000394 0.001 0.00035 0.00035 0.00035 Cobalt mg/l 0.000423 0.004 0.00097 0.0014 0.0029 Copper mg/l 0.00208 0.005 0.0022 0.0027 0.0042 Iron mg/l 0.81 1.868 0.63 0.64 0.67 Lead mg/l 0.0000606 0.0072 0.00003 0.00003 0.00003 Manganese mg/l 0.0381 0.7 0.046 0.053 0.079 Mercury mg/l 2.18E-06 0.00005 0.0000097 0.0000049 0 Molybdenum mg/l 0.000201 1 0.00051 0.00071 0.0014 Nickel mg/l 0.00244 0.02 0.0027 0.0032 0.0048 Uranium mg/l 0.000227 0.015 0.00023 0.00039 0.00086 Zinc mg/l 0.00221 0.03 0.0014 0.0016 0.002 Other parameters a WQO mg/l Predicted concentration Nitrate mg/l 0.146 20 0.073 0.08 0.11 Calcium mg/l 16 n/d 13 14 20 Chloride mg/l 1.96 150 1.30 1.30 1.40 Magnesium mg/l 5.32 n/d 3.60 3.80 4.70 Phosphate mg/l 0.007 n/d 0.0044 0.0049 0.0063 Potassium mg/l 1.78 n/d 2.40 3.00 4.90 Silicon mg/l 6.09 n/d 6.60 5.50 5.60 Sodium mg/l 3.43 n/d 2.70 2.90 3.50 Strontium mg/l 0.0411 n/d 0.038 0.043 0.06 " AV set to USEPA freshwater guideline ^ AV taken to be equal to Arsenic ~ AV from Sprague et al 1978 n/d Guideline not determined Predicted exceedence of guideline trigger value Predicted exceedence of guidelines action value 48