Authors: Tutor: Examiner: Subject: Level and semester:

Authors: Tutor: Examiner: Subject: Level and semester:

SAMMANFATTNING Denna uppsats sammanställer de finanspolitiska åtgärderna som genomförs i Portugal, Irland, Grekland och Spanien. Baserat på tidigare forskning diskuteras hur finanspolitiken bör utformas för att ge en så liten negativ effekt som möjligt på ekonomisk tillväxt. I den aktuella situationen har Portugal, Irland, Grekland och Spanien gemensam valuta vilket medför att länderna inte kan använda penningpolitiken för att påverka ekonomin och länderna kan inte heller förlita sig på att förändringar av växelkursen kan dämpa en eventuell negativ effekt på BNP. Dessutom diskuteras skuldutvecklingen i samtliga länder under olika förutsättningar, och beroende på hur åtstramningarna faller ut, för att se hur statsskulden påverkas. Uppsatsen kommer fram till att de finanspolitiska åtstramningarna troligtvis inte kommer att leda till expansiva effekter. Om åtstramningarna inte är tillräckliga för att skapa en hållbar utveckling av statsskulden, till exempel på grund av att de negativa effekterna på BNP blir större än väntat, finns egentligen bara två alternativ. Antingen tvingas länderna förhandla med långivarna om nedskrivning av skulderna eller så får länderna lämna eurosamarbetet.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 1 LISTA ÖVER FÖRKORTNINGAR... 4 1. INTRODUKTION... 5 1.1 BAKGRUND... 5 1.2 PROBLEMDISKUSSION... 6 1.3 FRÅGESTÄLLNING... 6 2. TEORI... 8 2.1 MUNDELL-FLEMING-MODELLEN... 8 2.2 EXPANSIVA EFFEKTER... 9 2.2.1 EFTERFRÅGA... 9 2.2.2 UTBUD... 12 3. EMPIRI... 13 3.1 STÖDPAKET... 14 3.2 ÅTSTRAMNINGAR... 16 3.2.1 GREKLAND... 16 3.2.2 IRLAND... 17 3.2.3 SPANIEN... 18 3.2.4 PORTUGAL... 18 3.3 KOMPOSITION... 19 3.4 STORLEK... 21 3.5 RÄNTOR... 22 3.6 STATSSKULD... 24 3.6.1 STATSSKULDSUTVECKLINGEN... 26 3.7 VÄXELKURSER... 28 4. DISKUSSION... 30 5.1 BÖCKER... 33 5.2 ARTIKLAR... 33 5.3 RAPPORTER... 34 5.4 ÖVRIGA MEDIER... 36 2

FIGURER Figur 1. Finanspolitik under fast växelkurs 9 Figur 2. IS-LM-FE-modellen för alla länder i euroområdet.10 Figur 3. IS-LM-modellen för ett specifikt land i euroområdet...10 Figur 4. IS-LM-modellen för ett specifikt land i euroområdet...12 Figur 5. IS-LM-modellen för ett specifikt land i euroområdet...12 TABELLER Tabell 1. Åtgärder Grekland.... 17 Tabell 2. Åtgärder Irland.....18 Tabell 3. Åtgärder Spanien.. 19 Tabell 4. Åtgärder Portugal. 20 Tabell 5. Sammanställning finanspolitiska åtgärder. 22 Tabell 6. Sammanställning finanspolitiska åtgärder. 23 DIAGRAM Diagram 1. Statsobligationsräntor.. 24 Diagram 2. Offentlig bruttoskuld.....25 Diagram 3. Budgetunderskott/överskott...26 Diagram 4. Statsskuldutvecklingen Grekland.. 28 Diagram 5. Statsskuldutvecklingen Spanien.... 28 Diagram 6. Statsskuldutvecklingen Portugal... 28 Diagram 7. Statsskuldutvecklingen Irland....28 Diagram 8. Tillväxt av arbetskostnad... 30 3

LISTA ÖVER FÖRKORTNINGAR BNP ECB EMU EU IMF Bruttonationalprodukt Den Europeiska centralbanken Ekonomiska och monetära unionen Europeiska unionen Internationella valutafonden 4

1. INTRODUKTION 1.1 BAKGRUND Hösten 2008 startade en ekonomisk kris som resultat av att bland annat banker varit oförsiktiga med utlåning och att investerare på den amerikanska bolånemarknaden gjort placeringar som visade sig mer riskfyllda än väntat. Krisen anses vara den djupaste sedan andra världskriget och spred sig från den amerikanska banksektorn till att omfatta stora delar av världens ekonomi. Den lägre nivån på BNP och konsumtion och kreditåtstramningarna har tillsammans med betydande stimulanspaket inneburit att de offentliga finanserna i många länder i Europa har försvagats snabbt. I dagsläget är det framför allt Portugal, Irland, Grekland och Spanien som är mest krisdrabbat och dessa länder benämns tillsammans i många medier som PIGS-länderna. Spaniens och Irlands ekonomi var starkt överhettad vid finanskrisens början, bland annat eftersom att styrräntan hos ECB var för låg för deras förhållanden. Krisen i Irland uppstod också som ett resultat av hög inhemsk efterfrågan och en ohållbar bostadsboom som finansierades genom en snabb kredittillväxt. Att den irländska staten ställde ut garantier som säkerhet för banksektorn innebar dessutom att budgetunderskottet ökade, då banksektorn visade sig vara insolvent. Även krisen i Spanien föregicks av en snabb kredittillväxt (Konjunkturinstitutet 2010). De offentliga utgifterna i Grekland har ökat sedan 1980-talet, men de offentliga intäkterna har inte ökat i samma takt. Utgifterna har främst bestått av sociala transfereringar och pensionsförmåner. Skatteflykter är ett stort problem i Grekland och bidrar till minskade intäkter, vilket leder till större budgetunderskott (EEAG 2011). Även Portugal präglades av en svag budgetdisciplin, vilket medförde höga underskott och en hög skuldsättning. Ytterligare skäl till den ekonomiska krisen i Portugal och Grekland anses vara konkurrenskraften som är svag på grund av en för hög lönenivå i förhållande till produktiviteten (Konjunkturinstitutet 2010). Det kraftiga fallet i BNP i samtliga PIGS-länderna bidrog till att de offentliga finanserna försvagades och att statsskulderna ökade. Dels genom ökade utgifter i form av till exempel arbetsmarknadspolitik och transfereringar, dels genom minskade skatteinkomster. Den ohållbara skuldsituationen i flera av länderna har inneburit att finansiella placerare kräver en 5

allt högre ränta för att låna ut till länderna. Grekland, Irland och Portugal är i dagsläget beroende av räddningspaket från EU och IMF för att finansiera sina skulder. Detta har medfört att det finns ett behov och ett krav från EU och IMF att öka sparandet genom kraftiga åtstramningar i finanspolitiken. 1.2 PROBLEMDISKUSSION Åtstramningar i finanspolitik kan dämpa den ekonomiska tillväxten. Det är av stor betydelse att en konsolidering ger så liten negativ effekt som möjligt på ekonomisk tillväxt och arbetslöshet, det är därför av intresse att undersöka vilken exitstrategi som bör tillämpas. I den aktuella situationen har Portugal, Irland, Grekland och Spanien gemensam valuta vilket medför att länderna inte kan använda penningpolitiken för att påverka ekonomin och länderna kan inte heller förlita sig på att förändringar av växelkursen kan dämpa en eventuell negativ effekt på BNP. Ett möjligt utfall, om politiken misslyckas, är att länderna eller att vissa av länderna väljer att lämna eurosamarbetet, vilket skulle innebära att länderna kan använda sig av nationell penningpolitik samt att påverka ekonomin genom förändringar av växelkursen. Dock är sannolikheten låg, eftersom att kostnaderna för att återgå till egen valuta är väldigt höga. Ett annat mer sannolikt utfall är att skulderna skrivs ner, helt eller delvis, om bedömningen görs att de åtgärder som vidtagits eller ska vidtas inte är tillräckliga och att situationen därmed bedöms som ohållbar. 1.3 FRÅGESTÄLLNING På lång sikt råder bred enighet om förmånen av att konsolidera de offentliga finanserna, men på kort sikt råder inget konsensus om effekten av en finanspolitisk åtstramning. Det finns i huvudsak två olika uppfattningar. Enligt traditionell ekonomisk teori leder en åtstramande finanspolitik till att hushåll och företag får mindre intäkter. I kombination med eventuell lägre offentlig konsumtion blir därmed BNP-tillväxten lägre. Enligt den andra uppfattningen är det emellertid möjligt att en åtstramande politik leder till omvända effekter, så kallade expansiva effekter. Antingen genom att statsskulden minskar i förhållande till BNP eller genom ett gynnsamt makroekonomiskt utfall, det vill säga att konjunkturen förbättras trots att finanspolitiken stramas åt. Flertalet studier definierar därför expansiva effekter av en 6

åtstramande finanspolitik som antingen (1) en permanent minskning av skuldkvoten eller underskottet eller (2) ett gynnsamt makroekonomiskt utfall, det vill säga att konjunkturen förbättras. Det är av intresse att diskutera lärdomar från tidigare forskning om framgångsrika åtstramningar, eftersom en aktuell fråga är hur finanspolitiken bör utformas. Uppsatsen kommer att innefatta en analys av överväganden som bör påverka finanspolitiken i PIGSländerna genom att uppsatsen först redogör för forskningen inom olika områden och sedan beskrivs hur situationen ser ut i PIGS-länderna. Dessutom diskuteras skuldutvecklingen i samtliga länder under olika förutsättningar, och beroende på hur åtstramningarna faller ut, för att se hur statsskulden påverkas. Uppsatsen kommer besvara om det är troligt med expansiva effekter av de finanspolitiska åtstramningar som genomförs i PIGS-länderna. Dessutom diskuteras skuldutvecklingen i samtliga länder under olika förutsättningar. En narrativ ansats används för att genomföra en analys av de åtgärder som planeras att genomföras i PIGS-länderna. Källor som till exempel presentationsmaterial och budgetar för respektive land används, men även rapporter från IMF och EU används. Ansatsen liknar den som Romer och Romer (2010) använder i sin studie av makroekonomiska effekter av skatteförändringar. I den studien benämns åtgärder som vidtas för att minska budgetunderskott som exogena, medan åtgärder för att uppnå eller bibehålla normal tillväxt kallas endogena. I denna uppsats kommer avgränsning att ske genom att fokus främst kommer att vara på exogena åtgärder i PIGS-länderna. Uppsatsens disposition är som följer: I avsnitt två presenteras olika nationalekonomiska teorier som används i arbetet. Dessa är Mundell-Fleming-modellen samt teorier kring expansiva effekter av en finanspolitisk åtstramning. I det tredje avsnittet sammanställs en empirisk översikt över både tidigare forskning samt statistiska data för Portugal, Irland, Grekland och Spanien för att analysera överväganden som bör påverka finanspolitiken. De krav som IMF och EU ställt gällande åtstramningar presenteras också. I avsnittet sammanställs också de åtgärder som planeras att vidtas i respektive land. I avsnitt fyra förs en diskussion kring uppsatsen. 7

2. TEORI 2.1 MUNDELL-FLEMING-MODELLEN Som ett försök att förklara depressionen under 1930-talet utkom John Maynard Keynes med boken The General Theory of Employment, Interest, and Money, där ett alternativ på kort sikt till den klassiska teorin presenterades. Mundell-Fleming-modellen används för att förklara den keynesianska kortsiktsmodellen för en liten öppen ekonomi där fri kapitalrörlighet och internationell ränteparitet råder. IS-kurvan härleds ifrån varumarknaden och visar, för varje given ränta, vilken nivå på BNP som leder till jämvikt på varumarknaden. LM-kurvan härleds istället ifrån penningmarknaden och visar, för varje given ränta, vilken nivå på BNP som leder till jämvikt på penningmarknaden. FE-kurvan visar jämvikten på valutamarknaden när den inhemska räntan är lika med den utländska räntan, därmed finns det inte någon tendens för växelkursen att vare sig depreciera eller appreciera. I en sluten ekonomi leder en utgiftssänkning eller skatteökning till att räntan sjunker, vilket medför att investeringarna ökar. Råder fri kapitalrörlighet är dock inte detta möjligt, då den inhemska räntan inte kan avvika från den utländska räntan. När det råder tendenser för ränteminskningar leder det till att utlandet vill handla mindre inhemska statsobligationer, vilket i sin tur medför ett minskat inflöde av utländskt kapital och minskad handel av den inhemska valutan. Inhemska placerare väljer också att placera i utländska obligationer istället för inhemska. Penningmängden minskar därmed och räntetrycket ökar. Kapitalflödet och minskningen av penningmängden fortsätter till dess att räntan är återställd. (Fregert & Jonung 2005) Figur 1 Finanspolitik under fast växelkurs r LM 1 LM 0 En åtstramande finanspolitik skiftar IS-kurvan vilket leder till lägre inhemsk ränta. Den lägre inhemska räntan medför minskad efterfråga på inhemsk valuta. Centralbanken växlar inhemsk valuta mot utländsk FE valuta och penningmängden ökar, som skildras i figuren av skiftet utav LM-kurvan, tills dessa att den IS 1 IS 0 Y inhemska räntan är lika med den utländska. Slutresultatet blir lägre BNP. 8

Figur 2 IS-LM-FE-modellen för alla länder i euroområdet r Figur 3 IS-LM-modellen för ett specifikt land i euroområdet r LM EURO FE EURO LM LAND IS EURO Y IS LAND Y För hela euroområdet ser modellen ut som figur två, medan det för ett enskilt litet euroland, ser ut som i figur tre, då penningpolitiken förs av ECB. I ett enskilt litet euroland skulle därmed en åtstramning av finanspolitiken, i denna enkla modell, leda till lägre BNP. 2.2 EXPANSIVA EFFEKTER Det är också möjligt att en konsolidering har expansiva effekter, så kallade omvända effekter, på den ekonomiska utvecklingen. 2.2.1 EFTERFRÅGA Barro (1974) skrev en banbrytande artikel om hur finanspolitiken påverkar konjunkturen där hypotesen om ricardiansk ekvivalens presenterades (även om författaren inte refererar till David Ricardo). Enligt hypotesen om den så kallade ricardianska ekvivalensen har ändringar av offentliga utgifter eller inkomster ingen påverkan på den aggregerade efterfrågan, eftersom försämringen i det offentliga sparandet motverkas av en lika stor ökning av hushållens sparande. Detta eftersom ett antagande är att hushållen har en oändlig placeringshorisont, eller att de tar hänsyn till framtida arvtagare och hushållen inser att om offentliga utgifter ökar, kommer de att betalas för i framtiden med ränta. Vidare antas även att individerna har en fullständig tillgång till kreditmarknaden. Bertola och Drazen (1993) presenterar en modell där förväntningar inkluderas. Det är en intertemporal modell gällande konsumentens beteende, där effekterna av finanspolitiken beror på konsumentens förväntningar om framtida politik. Modellen fokuserar på förändringar av 9

konsumtion som beror på diskretionära förändringar i framtida finanspolitik, då de argumenterar att politiska restriktioner ofta försenar införandet av lämplig stabiliseringspolitik. Modellen implicerar att om det tidigare råder låga nivåer av offentliga utgifter, men någon störning medför en ökning av dessa utgifter, är det en indikation för konsumenterna om att det snart kommer att föras en finanspolitik med sänkta utgifter eller ökade intäkter. När detta inträffar, kommer den privata konsumtionen att öka, då konsumtionen reflekterar den ökade framtida välfärden eller den minskade förväntade framtida skatten. Sutherland (1997) beskriver en modell där konsumenterna antas ha begränsade liv och varje konsument står inför sannolikheten att dö i varje period i sitt liv, till skillnad från den ricardianska ekvivalensen. Sutherland menar att en finanspolitisk konsolidering kommer att ha effekt eftersom att det finns ett samband mellan nuvarande finanspolitik och förväntade framtida skatter. Om statsskulden är låg, kommer finanspolitiken att ha keynesianska effekter, eftersom att om skulden är låg, kommer åtgärder för skuldstabilisering, och därmed höjda skatter, inträffa i en avlägsen framtid när många av nuvarande konsumenter är döda och det påverkar därför inte dem. Är skulden å andra sidan hög, kommer finanspolitiken att ha ickekeynesianska effekter, eftersom höjda skatter kommer att vara överhängande inom en snar framtid när konsumenterna fortfarande är vid liv Ytterligare skäl till icke-keynesianska effekter ges av McDermott och Wescott (1996) som anser att om staten minskar sitt underskott signalerar de att de vill ha finanserna i balans. Om denna signal tas på allvar, kommer räntan på statsobligationerna att sjunka eftersom risken minskar för att regeringen minskar statsskulden genom hög inflation, och det leder därmed till positiva välfärdseffekter på efterfrågan. För ett land som har stora finanspolitiska obalanser kan också åtgärderna ses som nödvändiga för att återställa landets soliditet. Ett minskat underskott skulle därför kunna minska riskpremien på räntorna och även detta skulle kunna öka marknadsvärdet på den privata sektorns förmögenhet och öka den aggregerade efterfrågan. Konsumenter och företag kan även tolka minskningen av underskottet som en signal på en permanent minskning av det framtida skattetrycket och deras permanenta disponibla inkomst ökar därmed, vilket kan leda till ökad konsumtion. 10

Finanskrisen medförde att IS-kurvan föll för hela euroområdet, vilket medför ett budgetunderskott i länderna. Detta på grund av att de offentliga utgifterna antingen ökar, eller att de inte minskar lika mycket som skatteintäkterna gör på grund av lägre BNP. Om omvärlden uppfattar det som att det blir större skillnad i budgetunderskottet samt en stor, och eventuellt för hög statsskuld, för ett specifikt land, jämfört med omvärlden, reagerar marknaden gom att sätta en riskpremie på de lån som är utgivna av det landet. Risken uppstår eftersom att det finns en sannolikhet att landet inte kommer att kunna betala av sin skuld. Då erhålls följande: Figur 4 IS-LM-modellen för ett specifikt land i euroområdet r LM LAND Den streckade linjen i diagram fyra motsvarar den räntekostnad som ett land har, det vill säga ränta samt riskpremie. BNP är därmed mindre än vad det skulle ha varit utan riskpremie. IS LAND Y. Figur 5 IS-LM-modellen för ett specifikt land i euroområdet r Y LM LAND IS LAND Om en finanspolitisk åtstramning genomförs, genom att de offentliga utgifterna minskar och/eller att skatteintäkterna ökar, kommer IS-kurvan att falla ytterligare. Detta kan medföra att riskpremien minskar på grund av att marknaden får ett större förtroende för att landet kan betala av statsskulden. Om riskpremien minskar, förbättras sluteffekten och den minskade riskpremien kompenserar en del av det fall som sker i BNP, som har orsakats av konsolideringen 11

De andra författarna argumenterar för att om den expansiva kraften är starkast, så kommer ISkurvan att skifta till höger direkt vilket inträffar om hushållen förväntar sig en lägre framtida beskattning på grund av lägre offentliga utgifter i framtiden. Detta medför en högre permanent inkomst för hushållen. 2.2.2 UTBUD Alesina et al (2002) fokuserar istället på utbudet och på finanspolitikens effekter gällande investeringar. Modellen visar sambandet mellan finanspolitik och investeringar genom de offentliga utgifternas påverkan på de offentliga lönerna på arbetsmarknaden. Agenterna, i det här fallet företagen, antas optimera det förväntade värdet på framtida inkomster. Finanspolitiska konsolideringar kan minska lönetrycket och på så sätt öka investeringar på kort sikt. Icke-keynesianska effekter gällande en åtstramande finanspolitik beror därmed på om åtstramningarna består av antingen skatteökningar eller minskning av utgifter. 12

3. EMPIRI Giavazzi och Pagano (1990) var bland de första att presentera en studie som ifrågasätter den keynesianska teorin gällande att en finanspolitisk åtstramning leder till negativa effekter av den aggregerade efterfrågan. De kom fram till att resultatet av en åtstramning kan ge olika effekter. Som exempel ges Danmark och Irland som på 1970-talet hade stora budgetunderskott, hög inflation och depreciering av valutan. På 1980-talet genomfördes åtstramningar av deras respektive finanspolitik, vilket ledde till expansiva effekter. I Danmark kan inte konsumtionsökningen helt förklaras av lägre räntor, utan detta tros även ha samband med att nedskärningar av offentlig konsumtion kan verka som en signal för lägre skatter i framtiden. Det irländska fallet tyder på att tillgång till likvida medel har betydelse för att en ökning av konsumtion ska inträffa. Både Giavazzi och Pagano (1990) och Alesina och Perotti (1997) förklarar nämligen en del av konsumtionsökningen i Irland med liberaliseringen av den irländska kreditmarknaden, vilket gav hushållen möjlighet att låna i väntan på en högre framtida inkomst. Dock måste det påpekas att en del av de expansiva effekterna drevs av en övergång till fast växelkurs i förhållande till en valuta med låg inflation (den tyska marken). En studie av McDermott and Wescott (1996) studerar också sambandet mellan justeringar av finanspolitik och ekonomiskt utfall i industriländer mellan 1970 och 1995. I studien anses en finanspolitik konsolidering vara framgångsrik om förhållandet mellan statsskulden och BNP börjar minska och att det stannar på en minskande trend. Deras slutsats är helt i linje med övriga studier, en finanspolitisk konsolidering behöver inte leda till en uppbromsning av ekonomin. Dock så brukar effekterna vara något negativa på kort sikt och de positiva effekterna kan vara eftersläpande, även om de gynnsamma effekterna kan uppträda på hyfsat kort sikt. Till skillnad från Giavazzi och Pagano (1990) finner de dock att den ekonomiska tillväxten beror till största delen av ökade investeringar istället för ökad konsumtion. Alesina et al (2002) använder en annan metodologisk ansats och fokuserar på utbudet och på finanspolitikens effekter gällande investeringar. Studien fokuserar på hur olika åtstramningar påverkar vinster och investeringar genom deras effekter på reallöner. Bevis hittas för att finanspolitisk konsolidering kan ge upphov till icke-keynesianska effekter. 13

Van Aarle och Garretsen (2003) estimerar konsumtionsfunktionen och studerar sambandet mellan de finanspolitiska åtgärder som genomfördes under övergångsperioden till Europeiska unionens ekonomiska och monetära union (EMU) och effekten på privat konsumtion. I denna studie är dock bevisen för ett icke-linjärt samband av effekterna av finanspolitiska åtgärder begränsat, då det samband som funnits inte är signifikant nog för att signalera expansiva effekter av finanspolitiska åtstramningar. En studie av Hjelm (2001) menar också på att de framgångsrika kontraktioner som genomfördes i Danmark och Irland berodde på landsspecifika faktorer och ska inte tas som generella utfall. Oavsett metodologi, presenterar ett flertal studier bevis för att en finanspolitisk åtstramning i vissa fall kan ge upphov till expansiva effekter, även om långt ifrån alla konsolideringar leder till det. Däremot råder det olika åsikter om vilka faktorer som har betydelse för att expansiva effekter ska uppstå. 3.1 STÖDPAKET De åtgärder som ska genomföras i Portugal, Irland, Grekland och Spanien är också ett resultat av de krav som bland annat IMF och EU ställer gällande komposition och storlek av de finanspolitiska åtgärderna. Stabilitets- och tillväxtpakten (SGP) är ett regelbaserat ramverk gällande den nationella finanspolitiska stabiliteten inom EMU. Den uppstod för att övervaka så att länder har sunda statsfinanser. Pakten består av en förebyggande del och en avskräckande del. Enligt bestämmelser i den förebyggande delen ska medlemmar uppvisa stabilitets- och konvergensprogram som visar hur de avser att uppnå eller bevara de offentliga finanserna i balans på medellång sikt. Kommissionen bedömer dessa program och kommer med utlåtande. Om underskottet bedöms som alltför stort kan rådet utdela en varning och rekommendationer gällande finanspolitiken. Excess Deficit Procedure, som är den avskräckande delen, påbörjas när underskottet överstiger 3 procent av BNP. Mer precisa rekommendationer för att minska underskottet delas ut och en tidsram ges inom vilket det ska vara genomförd och om det inte genomförs kan det 14

leda till sanktioner. Samtliga PIGS-länderna har påbörjat Excess Deficit Procedure, då underskottet i dessa länder överstiger 3 procent av BNP. I juni 2010 presenterade EU-kommissionen en rapport med bedömningar över de åtgärder som vidtagits i bland annat Irland, Spanien och Portugal. För alla länderna ålades regeringarna att specificera konsolideringsåtgärder för att minska budgetunderskottet. Spanien och Portugal ska minska underskottet till 3 procent 2013, medan Irland ska minska sitt budgetunderskott till 3 procent 2014. I april 2009 bedömdes det att underskottet i Irland var för stort och den irländska regeringen ålades att sörja för en genomsnittlig årlig finanspolitisk åtstramning på 2 procent av BNP under åren 2010-2014, vilket borde bidra till att minska statsskulden till 60 procent av BNP och återställa en lämplig nivå av det primära underskottet. För Spanien ska den genomsnittliga årliga finanspolitiska åtstramningen vara lite mindre, 1,5 procent av BNP under åren 2010-2013 vilket enligt EU-kommissionen bör bidra till att hejda den snabba ökningen av den offentliga bruttoskulden. För Portugal bör den årliga finanspolitiska åtstramningen motsvara 1,25 procent av BNP under perioden 2010-2013, vilket bör minska den offentliga bruttoskulden genom att återställa en lämplig nivå av det primära överskottet (EU-kommissionen 2010a). Som ett svar på krisen i slutet av 2008 och de konsekvenser som det medförde för medlemmarna i EMU etablerades ett paket för stabiliseringsåtgärder, European Stabilisation Mechanism, som består av European Financial Stabilisation Mechanism och European Financial Stability Facility. Utöver det paketet ges även möjlighet att erhålla finansiering från IMF, samt stöd från ECB genom att de köper statsobligationer. I maj 2010 godkändes ett räddningspaket till Grekland från IMF, ECB och EU på 110 miljarder euro. Utöver detta gav ECB ytterligare stöd genom att köpa euroområdets obligationer på andrahandsmarknaden. Detta räddningspaket upphör i juni 2013. Tre stycken genomgångar har publicerats där en gemensam kommission bestående av ECB, IMF och EU träffar de grekiska myndigheterna för att gå igenom villkoren och omständigheterna för vad som har hänt och för att sedan uppdatera villkoren inför nästa genomgång. Programmet inriktas huvudsakligen på tre olika områden (1) att återuppbygga förtroende och finanspolitisk 15

stabilitet, (2) återuppbygga konkurrenskraften och (3) övervaka stabiliteten i den finansiella sektorn (IMF 2010a). I november 2010 förhandlades ett ekonomiskt stöd fram mellan den irländska myndigheten, EU-kommission och IMF, i samarbete med ECB. Det ekonomiska stödet är på 85 miljarder euro och bidrag kommer från EU, medlemsstaterna i euroområdet, bilaterala bidrag från Storbritannien, Sverige och Danmark samt finansiering från IMF. Syftet med paketet är att förstärka och ge en mer omfattande översyn av banksektorn, återställa den finanspolitiska hållbarheten genom att korrigera underskott senast 2015 samt att införa reformer för tillväxt, speciellt på arbetsmarknaden (EU-kommissionen 2011a). I april 2011 ansökte Portugal om finansiell hjälp. EU, IMF, ECB ska tillsammans med den portugisiska regeringen inrätta ett program för att vidta åtgärder som ska leda till finansiell balans. Programmet ska finansieras via ESM (EU-kommissionen 2011c). Det ekonomiska stödet för Portugal är på 78 miljarder euro och godkändes den 20:e maj 2011 (IMF 2011). 3.2 ÅTSTRAMNINGAR I avsnittet nedan presenteras de finanspolitiska åtgärderna som ska genomföras i Portugal, Irland, Grekland och Spanien. 3.2.1 GREKLAND Tabell 1 Åtgärder Grekland Miljarder euro och procent av BNP Inkomstförstärkningar 2011-2015 mdr euro % av BNP Förbättrad skattedisciplin 3,50 1,50% Minskning av skattebefrielser 2,00 0,90% Åtgärder mot skattefusk 3,50 1,50% Kommunala intäkter 0,60 0,30% Totalt 9,60 4,20% Utgiftsnerdragningar 2011-2015 mdr euro % av BNP Offentliga löner 2,00 0,90% Driftskostnader 2,50 1,10% Militära utgifter 1,20 0,50% Hälso- och sjukvård 2,70 1,20% Transfereringar 2,50 1,10% Nedläggning/sammanslagning av offentliga organ 1,20 0,50% Omstrukturering av statligt ägda företag 2,30 1,00% Totalt 14,40 6,30% Källa: Greklands regering (2011) 16

I april 2011 presenterade den grekiska regeringen konsolideringsåtgärder för 2011-2015. På inkomstsidan genomförs förändringar som ska leda till ett ökat skatteunderlag, men främst består åtgärderna av utgiftsnerdragningar, som utgör 6,3 procent av BNP medan inkomstförstärkningarna utgör 4,2 procent av BNP. 3.2.2 IRLAND I november 2010 publicerades Irlands The National Recovery Plan 2011-2014 där finanspolitiska åtstramningar presenteras med målet att stabilisera statsskulden och minska underskottet till 3 procent av BNP år 2014. Totalt sett, med både skattehöjningar och sänkningar av utgifter, avser de totala åtstramningarna 15 miljarder euro Av de 15 miljarderna, utgörs 10 miljarder euro av offentliga utgifter och 5 miljarder euro utgörs av ökade intäkter. Tabell 2 Åtgärder Irland Miljarder euro och procent av BNP Inkomstförstärkningar 2011 2012 2013 2014 Totalt mdr euro mdr euro mdr euro mdr euro mdr euro % av BNP Inkomstskatt 1,245 0,260 0,210 0,160 1,875 1,19% Utgifter för pensionsskatt 0,260 0,225 0,225 0,155 0,865 0,55% Skattekostnader 0,405 0,100 0,100 0,060 0,665 0,42% Markvärdesskatt (Site Value Tax) 0,180 0,175 0,175 0,530 0,34% Koldioxidskatt 0,220 0,080 0,300 0,19% Kapitalskatt 0,145 0,145 0,09% Mervärdesskatt 0,310 0,260 0,570 0,36% Övriga åtgärder 0,110 0,110 0,07% Totalt 2,020 1,130 1,020 0,890 5,060 3,22% Utgiftsnerdragningar 2011 2012 2013 2014 Totalt mdr euro mdr euro mdr euro mdr euro mdr euro % av BNP Offentliga löner 0,30 0,70 0,90 1,20 1,20 0,76% Pensioner för offentlig sektor -0,10 0,00 0,00 0,00 0,00 0,00% Välfärdssektor 0,90 1,50 2,30 2,80 2,80 1,78% Övriga utgifter 1,00 1,60 2,20 3,00 3,00 1,91% Offentliga investeringar 3,00 3,00 1,91% Totalt 2,10 3,80 5,40 10,00 10,00 6,37% Källa: Irlands regering (2010) Som det går att utläsa av tabellen utgör inkomstförstärkningarna främst av reformer för inkomstskattesystemet med höjda skattesatser och bland utgiftsnerdragningar märks även minskning av offentliga löner. 17

3.2.3 SPANIEN I januari 2010 genomfördes en uppdatering av stabilitetsprogrammet för Spanien, med målet att underskottet ska utgöra 3 procent av BNP år 2013. I maj 2010 antogs ett nytt paket med åtstramningar, där minskning av löner i den offentliga sektorn vidtogs. Två tredjedelar av dessa justeringar ska uppnås under 2011. (Spaniens regering 2010). Åtgärderna består även av de som antogs i budgeten 2010 samt 2010 års Immediate Action Plan. Tabell 3 Åtgärder Spanien Procent av BNP Inkomstförstärkningar 2010-2013 % av BNP Suspension av 400 PIT avdrag 0,40% Höjd mervärdesskattesats och punktskatt 0,80% Totalt 1,30% Utgiftsnerdragningar 2010-2013 % av BNP Budget 2010 0,80% 2010 Immediate Action Plan 0,50% 2011-13 Expenditure Review Plan 1,90% 20:e maj, 2010 års åtgärder 1,50% Offentliga löner 0,40% Pensioner för offentlig sektor 0,10% Transfereringar 0,10% Offentliga investeringar 0,40% Övrigt 0,50% Totalt 4,70% Källa: IMF (2010 b) Sammantaget utgör åtstramningarna för 2010-2013 6 procent av BNP. Av beräkningarna ovan framgår att inkomstförstärkningarna utgör 1,3 procent av BNP och det är bland annat upphävande av ett avdrag samt höjd mervärdesskatt och punktskatt som ska genomföras. Utgiftsnerdragningarna utgör 4,7 procent av BNP och där kan lönesänkningar i den offentliga sektorn noteras. 3.2.4 PORTUGAL I mars 2011 uppdaterades Stabilitets- och tillväxtprogrammet för Portugal, där även effekterna av konsolideringsåtgärderna estimerades för år 2012 och 2013. Även för Portugal består åtgärderna till största del av utgiftsnerdragningar, som utgör 4,4 procent av BNP, medan inkomstförstärkningarna utgör 2,3 procent av BNP. 18

Tabell 4 Åtgärder Portugal Procent av BNP Inkomstförstärkningar 2011 2012 2013 Totalt % av BNP % av BNP % av BNP % av BNP Minskning av skatteutgifter 0,40% 0,55% 0,10% 1,05% Ökade skatteintäkter 0,60% 0,35% 0,30% 1,25% Totalt 1,00% 0,90% 0,40% 2,30% Utgiftsnerdragningar 2011 2012 2013 Totalt % av BNP % av BNP % av BNP % av BNP Pension 0,25% 0,25% Driftskostnader 0,60% 0,55% 0,20% 1,35% Välfärdssektor 0,60% 0,20% 0,80% Hälso- och sjukvård 0,30% 0,30% 0,10% 0,70% Transfereringar till offentlig sektor 0,20% 0,30% 0,10% 0,60% Investeringar 0,20% 0,20% 0,40% Övrigt 0,30% 0,30% Totalt 2,00% 1,60% 0,80% 4,40% Källa: Portugals regering (2011) 3.3 KOMPOSITION Störst enighet inom forskningen råder när det gäller kompositionen av de av de åtgärder som vidtas, om det antingen är skatten som bör ökas eller om det istället är utgifterna som bör minskas. Beroende på vilken typ av åtgärd som genomförs så uppstår olika effekter. Alesina och Perotti (1997) nämner tre olika skäl till varför kompositionen har betydelse, nämligen effekterna av (1) förväntningar, (2) politisk trovärdighet och (3) arbetsmarknaden. När det gäller (1) effekter av förväntningar, ges exempel på två olika utgiftsminskningar, antingen nerdragningar av underhåll av infrastrukturer eller minskning av välfärden genom förändringar i bidragssystemet och minskade offentliga anställningar. Minskning av välfärden är det alternativ som ger mest långvariga effekter, eftersom underhåll av infrastrukturer måste genomföras i framtiden, den kan inte skjutas fram hur länge som helst. Detta tyder på att när det gäller minskning av utgifter, så har kompositionen av vilka utgiftsnerdragningar som genomförs betydelse och inte bara storleken på den besparing som genomförs. (2) Politisk trovärdighet kan signaleras genom att staten vågar hantera svårare delar i budgeten, såsom välfärdsprogram och offentliga anställningar och därmed visar att de menar allvar med de åtgärder som ska genomföras. (3) Arbetsmarknadseffekter skiljer sig åt beroende på om det genomförs nedskärningar i offentlig konsumtion eller av offentliga löner. Om löner sänks leder det till ökad vinst genom minskad kostnad per arbetare samt försvagning av 19

växelkursen, i ett system med rörlig valuta. En nedskärning av offentlig konsumtion har däremot inte dessa effekter. Studien visar att i framgångsrika 1 fall så utgör utgiftssidan cirka 73 procent av justeringar, i misslyckade fall, utgör utgiftssidan cirka 44 procent av justeringarna. Åtstramningen bör ske genom nedskärningar av utgifter som utgör ett brett underlag, såsom transfereringar och offentliga löner för att lyckas enligt Alesina och Perotti (1997). Ytterligare studier av Alesina och Ardagna (2009), Giudice et al (2007; 2005), McDermott och Wescott (1996) visar liknande resultat, att finanspolitiska åtgärder som påverkar utgifter har en överlägsen effekt på tillväxt jämfört med skatteökningsåtgärder och av utgifterna är det främst transfereringar som bör minskas. Författarna presenterar även bevis för att konsolideringar som implementeras i svaga cykler och som är baserade på åtstramningar av utgifter är mer troliga att följas av en högre tillväxt. Ytterligare skäl till varför utgiftsnerdragningar ger mer expansiva effekter jämfört med inkomstförstärkningar är att penningpolitiken tenderar att bidra med mer expansiv politik, eftersom de föredrar utgiftsnerdragningar då dessa tolkas som en signal på ett tydligt åtagande gällande konsolidering. Det kan även vara så att ökning av skatter, exempelvis mervärdesskatt, ökar inflationen vilket medför att de flesta centralbanker, som har inflationsmål, inte kommer att sänka räntan och bedriva en expansiv penningpolitik som kan motverka effekten av en åtstramande finanspolitik (IMF 2010). En studie av Hauptmeier et al (2007) som undersöker reformer av offentliga utgifter i industriländer under två decennier visar också att strukturella reformer kan ha en positiv effekt eftersom att de, förutom att minska underskottet, även kan öka BNP-nivån, speciellt för relativt små länder. Dessa reformer är främst inom offentlig konsumtion, transfereringar och subventioner, men kan även inkludera arbetsmarknadsreformer, skattereformer och privatisering. Dock är det viktigt att påpeka att studien tittar på främst medellång sikt eller på lång sikt. 1 Med framgångsrik aves här (1) om förhållandet mellan BNP och det konjunkturjusterade underskottet, tre år efter åtstramningspolitiken, i genomsnitt är 2 procent lägre av BNP under det sista året av åtstramningsperioden, eller (2) om skuldkvoten är 5 % lägre, tre år efter åtstramningsperiodens sista år, jämfört med situationen före åtstramningen, se Alesina och Perotti (1997), s. 221 20

Tabell 5 Sammanställning av finanspolitiska åtgärder Komposition Grekland Irland Spanien Portugal Inkomstförstärkningar Punktskatter x x Mervärdesskatt x x x x Gröna skatter x x Inkomstskatter x x x Pensionsskatt x Kapitalskatt x Utgiftsnerdragningar Lön i offentlig sektor x x x x Pension i offentlig sektor x x x Militära utgifter x Offentliga investeringar x x x Transfereringar x x x Tabellen visar tydligt att ökning av mervärdesskatt samt minskning av löner i offentlig sektor är gemensamt för alla PIGS-länder. Som nämnt tidigare var detta framförallt ett måste i Grekland och Portugal som har för höga löner och för låg produktivitet. Länderna genomför dessutom strukturella reformer, framförallt Grekland genomför många reformer bland annat för att minska skatteflykter som är att stort problem i Grekland. Många av dessa reformer genomförs på längre sikt. Dessutom genomför alla PIGS-länder de flesta åtstramningarna på utgiftssidan vilket baserat på tidigare forskning är att föredra framför inkomsthöjningar. 3.4 STORLEK Giavazzi et al (2000) fokuserar på storleken på den finanspolitiska konsolideringen och kom fram till att finanspolitiska åtstramningar är mer sannolika att leda till expansiva effekter om storleken på de finanspolitiska impulserna är stor. Detta förklaras av att bara stora och politiskt kostsamma finanspolitiska åtgärder kan ge signaler om förändringar av systemet och har därav icke-linjära effekter på den privata sektorns förväntningar och beteende. En tidigare studie hittar samma tendenser, att stora åtstramningar och/eller kvarstående finanspolitiska impulser troligare leder till icke-keynesianska effekter (Giavazzi & Pagano, 1996). Bland de faktorer som McDermott och Wescott (1996) uppger som bidragande orsaker till framgång av en konsolidering nämns också storlek på konsolidering, men även kompositionen av åtgärderna som nämndes i föregående stycke. 21

I tabellen nedan sammanställs storleken av de finanspolitiska åtgärderna som ska genomföras i Grekland, Irland, Portugal och Spanien Tabell 6 Sammanställning finanspolitiska åtgärder Storlek Grekland Irland Portugal Spanien mdr euro % av BNP mdr euro % av BNP % av BNP % av BNP 2011-2015 2011 2011 2010-2013 Inkomstförstärkningar 9,60 4,20% 2,02 1,29% 1,00% 1,30% Utgiftsnerdragningar 14,40 6,30% 2,10 1,34% 2,00% 4,70% Totalt 24,00 10,50% 4,12 2,62% 3,00% 6,00% 2012 2013 Inkomstförstärkningar - - 1,13 0,72% 0,90% - Utgiftsnerdragningar - - 1,70 1,08% 1,60% - Totalt - - 2,83 1,80% 2,50% - 2013 2013 Inkomstförstärkningar - - 1,02 0,65% 0,40% - Utgiftsnerdragningar - - 1,60 1,02% 0,80% - Totalt - - 2,62 1,67% 1,20% - 2014 Inkomstförstärkningar - - 0,89 0,57% - - Utgiftsnerdragningar - - 4,60 2,93% - - Totalt - - 5,49 3,50% - - Totalt 24,00 10,50% 15,06 9,59% 6,70% 6,00% Portugal och Spanien redovisar storleken på åtgärderna till och med år 2013. För Spaniens del utgör åtgärderna 6 procent av BNP, medan de för Portugal utgör 6,7 procent. Irland redovisar sina åtgärder till och med år 2014 och de beräknas utgöra 9,6 procent av BNP. Grekland beräknar att åtgärderna utgör 10,5 procent av BNP till och med år 2015. 3.5 RÄNTOR Resultatet av en finanspolitisk konsolidering påverkas av räntor. Studier har visat att den kortsiktiga räntan faller med ungefär 20 punkter om konsolideringen är på en procent av BNP. Inflationen förändras däremot inte, så minskningen av den reala räntan är ungefär densamma. En minskning av räntan leder till ökad konsumtion och ökade investeringar. De långa räntorna i länder påverkas också av respektive lands finanspolitik. Detta eftersom finansmarknaderna ännu inte är fullständigt integrerade och ränta påverkas därför även av det finansiella sparandet och investeringarna. När det gäller kopplingen till underskottet, så leder ju farhågor om att ett land inte ska klara räntor och amorteringar på sina respektive lån till högre riskpremie. (IMF 2010) 22

Studien har visat att finanspolitiken och framförallt dess effekt på framtida underskott påverkar obligationsräntornas spread i euroområdet. Det är dock viktigt att understryka att effekten av de finanspolitiska åtgärderna förstärks genom dess samspel med den generella riskaversionen som ökat under den finansiella krisen. (Haugh et al 2009) 14 Diagram 1 Statsobligationsräntor Procent, månadsvärden, löptid: 10 år 12 10 8 6 4 Grekland Irland Portugal Spanien 2 0 2007 2008 2009 2010 2011 Källa: Reuters De svaga statsfinanserna i PIGS-länderna har medfört oro på de finansiella marknaderna. Oron tilltog framförallt under 2010, efter att ett förslag lades fram om att privata kreditgivare ska stå för en större del av en eventuell kreditförlust på lån som utfärdas. Detta har lett till att riskpremien steg på PIGS-ländernas statsobligationer. Riskpremien stiger till följd av att långivare är rädda för att länder inte ska kunna betala räntor på sina respektive lån och i slutändan kanske inte kunna betala tillbaka lånen. Detta kan leda till en så kallad snöbollseffekt, då osäkerheten medför högre riskpremie som gör att ländernas statsfinanser försämras ytterligare vilket föder större osäkerhet och än högre premier och så vidare. (Konjunkturinstitutet 2010) De höga räntorna ledde till att Grekland och Irland sökte nödlån hos EU och IMF (se avsnitt 3.3), då de inte kunde finansiera sina skulder på kreditmarknaden. Den ränta som Grekland och Irland betalar för sina nödlån är lägre än vad de skulle behöva betala på kreditmarknaden, men det är oklart om räntan är tillräckligt låg för en gynnsam skuldutveckling. I diagram 1 kan man se att räntorna stigit kraftigt i Portugal och i april 2011 ansökte Portugal om finansiell hjälp. EU, IMF och ECB ska tillsammans med den portugisiska regeringen inrätta ett program för att vidta åtgärder som ska leda till finansiell balans. Programmet innebär 23

troligen att Portugal får låna till en lägre ränta. Spanien finansierar sig däremot på den privata kreditmarknaden. För PIGS-länderna verkar det därför inte som att deras respektive konsolideringar haft någon större effekt på räntan, utan nivån är fortfarande för hög för en gynnsam utveckling, vilket tyder på att marknaden är tveksam till händelseförloppet i PIGS-länderna. 3.6 STATSSKULD Som tidigare nämnt, råder ingen konsensus över de olika kännetecknen som råder när en åtstramande finanspolitik leder till expansiva effekter. Ett flertal studier pekar på vikten av de offentliga finanserna initiala förhållanden och visar på att i en del av de länder där en åtstramande finanspolitik har lett till expansiva effekter, så har de haft en hög statsskuld i förhållande till landets BNP (Perotti 1999, Hogan 2004, Giudice et al 2007). Dock visar andra studier att en hög statsskuld inte i sig själv leder till expansiva effekter, utan att det istället är storleken och varaktigheten av de finanspolitiska impulserna som påverkar konsumtionen i motsatt riktning i förhållande till åtstramningarna (Giavazzi et al 2000, 2005). Den restriktiva finanspolitik som genomförde i Sverige som en del av en budgetsanering på grund av en hög statsskuld ledde dock inte till omvända effekter. Som förklaring till detta kan vara att hushållen förväntade sig att åtstramningarna enbart var tillfälliga och därför inte påverkar utvecklingen av den offentliga sektorn på lång sikt. (Bergman 2010) Källa: Eurostat 24

Den offentliga bruttoskulden, eller statsskulden, är hög i alla fyra PIGS-länder, framförallt i Grekland där statsskulden är på över 140 procent av BNP. I diagram 2 syns tydligt ökningen av bruttoskulden i Irland från och med 2008. I diagrammet kan det inte heller ses någon minskning av statsskulden fram till 2010. Källa: Eurostat De offentliga utgifterna i Grekland har ökat sedan 1980-talet, de offentliga intäkterna har dock inte ökat i samma takt. Utgifterna har till stor del bestått av sociala transfereringar och då främst av pensionsförmåner. Skatteflykter i Grekland är ett stort problem som leder till att intäkterna minskar och bidrar därför till ett större budgetunderskott. Både Portugal och Grekland har haft en svag budgetdisciplin, vilket har medfört höga underskott som ökade snabbt under krisen (EEAG 2011). Spanien hade inte något större problem med de offentliga finanserna fram till krisen, utan landet hade lyckats med att minska det budgetunderskott som uppstod under recessionen på 1990-talet. Paradoxalt nog var Spanien ett av få länder i euroområdet som åren före finanskrisen lyckades klara de uppställda kraven på budgetunderskott och statsskuld. Men när nuvarande kris uppstod, gick det snabbt från ett budgetöverskott till ett stort underskott, vilket tydligt skildras i diagram 3. Krisen i Irland uppstod som ett resultat av hög inhemsk efterfrågan och en ohållbar bostadsboom som finansierades genom en snabb kredittillväxt. Att den irländska staten ställde ut garantier som säkerhet för banksektorn innebar att budgetunderskott ökade, då banksektorn visade sig vara insolvent (Konjunkturinstitutet 2010). 25

I diagram 3 kan det urskiljas att mellan 2009 och 2010 minskade samtliga länders budgetunderskott, förutom för Irland, där budgetunderskottet istället ökade till drygt 30 procent av BNP till följd av de betydande kostnaderna för att rädda banksystemet. Minskningen av budgetunderskottet tyder dock på att de åtstramningar som genomförts har lyckats med att minska budgetunderskottet. Trots ett minskat budgetunderskott fortsätter dock statsskulden att öka i samtliga PIGS-länder. 3.6.1 STATSSKULDSUTVECKLINGEN För att se hur räntan och budgetunderskottet påverkar statsskulden kan man genomföra en statsskuldekvation, den visar även hur statsskulden utvecklas över tiden som andel av BNP. Δs t = s t s t-1 = (r-g) s t-1 + u t s t = statsskuldkvot vid tidpunkt t, det vill säga statsskuld som andel av BNP. r = realränta u t = primärt underskott vid tidpunkt t, dvs. G-T exklusive ränteutgifter för statsskulden g = tillväxt i real BNP En ökning av statsskulden, Δs, beror på om räntan är högre än tillväxten eller om statens primära underskott, u t, är större än noll. I diagrammen nedan sammanställs statsskuldutvecklingen för Portugal, Irland, Grekland och Spanien för att se hur de finanspolitiska åtstramningarna påverkar statsskuldutvecklingen. I grundscenariot antas besparingarna vara lyckade, där definitionen av lyckade innebär att effekterna på budgetunderskottet utfaller såsom respektive land har beräknat att de ska göra. Genomsnittsräntan för alla länder beräknas vara 5 procent. Misslyckade besparingar definieras som att de budgetunderskott som länderna har år 2011, inte kommer att minska under de kommande åren, utan är konstanta. Tillväxten i beräkningarna baseras på den prognos som IMF gör för de kommande åren. 26

Källor: World Economic Outlook, EU- kommissionen, egna beräkningar Källor: World Economic Outlook, Spaniens regering, egna beräkningar Källor: World Economic Outlook, Portugals regering, egna beräkningar Källor: World Economic Outlook, Irlands regering, egna beräkningar Diagrammen visar att statsskulden inte kommer att minska för någon av PIGS-länderna, utan det är bara ökningstakten som kommer att avta jämfört med besparingarna misslyckas. 27

3.7 VÄXELKURSER Relativpriset mellan utländska och inhemska varor benämns som real växelkursen och definieras som: pris på utländska varor i inhemsk valuta = pris på inhemska varor i inhemsk valuta = pris på utländska varor i utländsk valuta * nominell växelkurs pris på inhemska varor i inhemsk valuta Om den reala växelkursen förstärks benämns det som real appreciering och försvagas den benämns det real depreciering. (Fregert & Jonung 2005) Hjelm (2002) undersöker mer specifikt både växelkursens och penningutbudets betydelse för utfallet vid en finanspolitisk konsolidering. I de tidigare studier som nämnts har ofta ingen hänsyn tagits till växelkursens inverkan på de effekter som presenteras, även om växelkursens betydelse har nämnts kortfattat. Studien av Hjelm visar att framgångsrika konsolideringar oftare föregås av reala deprecieringar jämfört med mindre framgångsrika kontraktioner. När det gäller penningutbudets betydelse för konsolideringar som benämns som framgångsrika är genomsnittstillväxten under kontraktionen större, än under de kontraktioner som benämns som delvis framgångsrika och misslyckade. Dessa skillnader är dock inte signifikanta. Att förändringar av växelkursen ökar BNP kan förklaras av de keynesianska modellerna, då en depreciering leder till ökad nettoexport, multiplikatorn gör sedan att effekterna överförs till den totala ekonomin. Studien visar även att individernas förväntningar om framtida inkomster förbättras om kontraktionen föregås av en real depreciering. Dock visar en studie av Ardagna (2004) att framgångsrika och expansiva konsolideringar inte är ett resultat av expansiv penningpolitik eller växelkursdevalveringar. Till skillnad från flertalet övriga studier som baserar sina respektive slutsatser på deskriptiv statistik över egenskaper gällande olika finanspolitiska åtgärder och deras makroekonomiska utfall, använder denna studie ekonometrisk analys. Ytterligare en studie visar på att nettoexportens bidrag till BNP minskar i genomsnitt under expansiva finanspolitiska konsolideringar. Således, i den studien finns inte någon koppling mellan en ekonomisk boom och ett uppsving av exporten. (Alesina et al 2002) 28

Sedan övergången till euron som gemensam valuta kan inte PIGS-länderna förlita sig på förändringar av den nominella växelkursen för att dämpa en eventuell negativ effekt på BNP. Alternativet för dessa länder är att hålla tillbaka lönerna i förhållandet till produktivitetsutvecklingen och det instrument som regeringen istället för devalvering kan använda sig av är att sänka lönerna i den offentliga sektorn och hoppas på att det sprider sig även till den privata sektorn (Ekonomiekot 2011). 140,0 135,0 130,0 Diagram 8 Tillväxt av arbetskostnad Nominella värden, Index 2000=100 125,0 120,0 115,0 110,0 105,0 100,0 95,0 90,0 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 Euroområdet Irland Grekland Spanien Portugal Källa: Eurostat Diagram åtta visar att alla PIGS-länder har haft en högre tillväxt av arbetskostnaden jämfört med genomsnittet för euroområdet, trots att länderna inte haft högre produktivitetstillväxt än genomsnittet för valutaunionen. En finanspolitisk åtgärd bör därför vara att sänka lönerna i den offentliga sektorn i respektive land. Att sänka lönerna är att föredra framför att öka produktiviteten, då det oftast både är kostsamt och tidskrävande. 29