Kulturhistorisk bebyggelseanalys Av del av centrala Sundbyberg

Kulturhistorisk bebyggelseanalys Av del av centrala Sundbyberg

Fastighetsbeteckning: Posten 7, korsningen Sturegatan/Stationsgatan med omgivning Namn/Gatuadress: Sturegatan/Stationsgatan Kommun, Stadsdel: Sundbyberg Ärendenr: 2012-01-30 Kulturhistorisk bebyggelseanalys av del av centrala Sundbyberg Stockholms Byggnadsantikvarier har på uppdrag av fastighetsägaren till Posten 7 utfört en antikvarisk förundersökning av fastigheten samt en kulturhistorisk bebyggelseanalys av den närmaste omgivningen. Materialet ska användas som underlag i kommunens kommande detaljplane- och bygglovarbete. Arbetet har innefattat studier på plats, framtagande av arkivfakta och historik, en beskrivning av stadsmiljöns kulturhistoriska och miljömässiga egenskaper samt en bedömning av byggnadens kulturhistoriska värde. Samtliga fotografier är tagna av Stockholms byggnadsantikvarier och finns tillsammans med övrigt arbetsmaterial arkiverade hos företaget. Eva Wallström Eva-Lotta Erlingsson Nytorgsgatan 17A, 2 tr. ö.g. 116 22 Stockholm www.stoba.se Tel 08-720 66 05 Org.nr 556462-0937

Innehåll Innehåll... 4 Orientering... 6 Omfattning... 6 Kulturhistoriskt skydd... 7 Planer 7 Historisk utveckling... 8 Bebyggelsebeskrivning och analys av stadsmiljön... 10 Gatumiljön... 11 Tegel... 12 Byggnadshöjd... 13 Topografin... 14 Antikvarisk förundersökning av byggnaden Posten 7... 15 Omfattning... 15 Kulturhistoriskt skydd... 15 Plan- och bygglagen 15 Historik... 16 Kulturhistoriska värden... 16 4 (23)

Kulturhistoriskt värde hos Posten 7 16 Kvalitéer att ta tillvara... 18 Beskrivning... 20 Exteriör 20 Interiör 22 Källor och litteratur... 23 Tryckta källor... 23 Otryckta källor... 23 5 (23)

Orientering Omfattning Utredningen behandlar Fastigheten Posten 7 i centrala Sundbyberg och dess närmaste omgivningar kring Sturegatan och Stationsgatan. Inledningsvis beskrivs och analyseras bebyggelsemiljöns kulturhistoriska karaktär och därefter den enskilda byggnaden. Utredningsområdets utsträckning 6 (23)

Kulturhistoriskt skydd Planer I Översiktsplanen för Sundbybergs kommun behandlas kulturhistoriskt värdefulla områden mycket översiktligt. Planen ger inte någon tydlig vägledning ur kulturhistoriskt perspektiv för det här behandlade området. De studerade kvarteren har fått sin utformning framförallt från stadsplanen från 1942, därefter har enstaka kompletteringar gjorts för delar av kvarter när så krävts. För Posten 7 och 6 finns en sådan komplettering från 1947. I ett dokument med namnet Vision Sundbybergs stadskärna 2020 godkänd av Sundbybergs kommunfullmäktige den 22 februari 2010 står att Sundbybergs stadskärna är en unik resurs med en karaktär man vill bevara. Vidare står Med en grund i den speciella identitet och karaktär som har skapats av vår historia vill man utveckla stadskärnan till en attraktiv, trygg och tillgänglig plats för alla. Saneringsvågen på 1960- och 1970-talet satte vissa spår trots detta och tack vare en senare varsamhet har Sundbybergs centrala delar idag starka värden som stadskärna. Ett avsnitt i dokumentet heter En stad med sin kulturhistoria, miljöer att värna och utveckla, i avsnittet listas Sturegatan som en kulturhistoriskt intressant miljö som ska utvecklas, där står bla att Skalan och den varierande gatubilden ska värnas. Möjligheten att bygga på och komplettera byggnader som saknar kulturhistoriskt värde, utan att den rådande skalan påverkas negativt, ska studeras. Här nämns också Posten 6 som en värdefull byggnad som kan komma att skyddas i detaljplan. 7 (23)

Historisk utveckling Sundbybergs stadskärna har sitt ursprung i en enkel avstyckningsplan från 1877 vilken upprättades som underlag för tomtförsäljning. Planen reglerades i en första stadsplan från 1888 som antogs 1899. Det var en rutnätsplan som utgick från järnvägens dragning med lite varierande storlek på kvarteren. Bebyggelsen som uppfördes var mycket varierad, villor, hyreshus, verkstäder och fabriker samsades utmed gatorna. Sundbyberg 1912 (beskuren) med Posten 7 markerad Under Nils Sterners period som stadsarkitekt 1935-45 upprättades 1942 en ny stadsplan för staden. Planen präglades av funktionalismens byggnadssätt där kvarteren till stora delar var öppna mot gatan. Bebyggelsen 8 (23)

som planerades var lamellhus orienterade i sydväst-nordostlig riktning efter stadens rutnätsplan. Planen genomfördes till stora delar, den centrala trähusbebyggelsen försvann även om en del äldre bebyggelse lämnades kvar och integrerades i det nya bebyggelsemönstret. De öppna kvarteren genomdrevs inte heller helt utan utmed flera kvarter slöts bebyggelsen så att en tätare och mer traditionellt stadsmässig gatumiljö bildades. Sundbyberg Stadsplan från 1942 (beskuren) med Posten 7 markerad I centrum tillät planen 4 våningar och i utkanterna 3, vilket genomfördes och gav en väl sammanhållen stadsbild. 1960-och 70-talens våg av sanering och stadsförnyelse påverkade inte Sundbybergs stadskärna i så stor utsträckning eftersom den då var förhållandevis ung. Några exempel finns emellertid intill de här studerade kvarteren, kvarteren Orgeln från 1964 och Godset från 1975. De kvarteren fick då varsin kvarterstäckande byggnad i en större, avvikande skala jämfört med byggnaderna från 1950-tal och tidigare. 9 (23)

Bebyggelsebeskrivning och analys av stadsmiljön Centrala Sundbyberg är ett småskaligt stadscentrum med blandade stilar och funktioner. Sturegatan är centrala Sundbybergs huvudgata, i bemärkelsen en livfull gata i stadens mitt. Den kantas av en varierad bebyggelse i form av både slutna kvarter med längsgående fasader utmed gatan och öppna kvarter där husen har gavlarna mot gatan. De flesta är bostads- och kontorshus med butiker eller lokaler i bottenvåningen. Stationsgatan är i första hand gågata mellan Järnvägsgatan och Sturegatan och slutar i norr framför tunnelbanenedgången och trapporna upp mot Prästgårdsgatan. Miljöns viktigaste karaktäristiska utgörs av Innehållsrik och småskalig grön gatumiljö Ett stråk av tegelbyggnader utmed Stationsgatan Varierad bebyggelse med en enhetlig byggnadshöjd om 4 våningar Bebyggelsen betonar topografin Dessa punkter utvecklas på följande sidor. 10 (23)

Gatumiljön Bilden visar Sturegatan åt nordväst. Gatan karaktäriseras av den begränsade gatubredden och de breda trottoarerna med sina rader av träd och lyktstolpar. Tillsammans med bebyggelsens enhetliga höjd, fyra våningar varav bottenvåningarna utgörs av butiker och andra lokaler, skapas en måttliga och harmonisk skala. Till vänster i bild syns tegelbyggnaden Posten 7. Granne ligger Sturegatans äldsta hus från 1906, byggt i trä med putsade fasader. 11 (23)

Tegel Mejeriets byggnader från 1920-talet, som ligger mitt emot Posten 7 på Sturegatan, hör till de mest värdefulla industrimiljöerna i centrum och är som sådana utpekade av kommunen. Genom sina karaktärsfulla tegelbyggnader har de stor betydelse för miljön. Posten 7 s fasadmaterial, tegel, associerar till mejeriets byggnader och det gemensamma materialet gör att byggnaderna harmonierar väl trots sina skilda stilar. Teglet är en framträdande del av miljön utmed Stationsgatans östra del ända ned till järnvägen. Ernst Grönwalls karaktärsfulla tegelbyggnad avslutar kvarteret ned mot Järnvägsgatan. Bilden nedan visar Posten 8, 7 och 6 och deras gemensamma höjd. 12 (23)

Byggnadshöjd De traditionella kvarteren kring Posten 7 och Sturegatan/ Stationsgatan består av ett flertal byggnader i varje kvarter, många är av olika ålder och varierad utformning. Att miljön ändå upplevs som väl sammanhållen och harmonisk beror på den gemensamma byggnadshöjden och att byggnaderna ligger i gatuliv vilket föreskrevs i planen från 1942. Byggnadshöjderna gör att solljuset når ner över och igenom en del av kvarteren även en dag i december. Många av byggnaderna har även valmade tak mot gatan och några har indragna våningar överst vilket är positivt för ljusförhållandena och bidrar till att byggnadsvolymerna upplevs som begränsade i storlek. På övre bilden syns kvarteret Krubban som ligger diagonalt över korsningen från Posten 7. Även i det kvarteret ligger byggnader i 4 våningar eller lägre och med butiker i bottenvåningen. Närmast i bild är Krubban 7 från år 1939. På nedersta bilden syns en intressant byggnad i kvarteret Muraren som ligger mitt emot Posten 7 på Stationsgatan. Muraren 9 ritades 1963 av KF:s chefsarkitekt Ragnar Uppman och är ett uttryck för 1960-talets ideal, men i en för platsen anpassad form. Utformningen utgår från 4-våningsprincipen med butiker i bottenvåningen, men tänjer på begreppet genom att infoga ett parkeringsdäck mellan butikerna och bostadsvåningarna. Överst finns även ett indraget våningsplan. Lösningen gör att byggnaden ändå upplevs som i grunden lika disponerad som de omgivande mer traditionellt utformade byggnaderna. Muraren 9 är utpekad som kulturhistoriskt värdefull av kommunen. 13 (23)

Topografin Centrala Sundbybergs bebyggelse följer topografin på så vis att när marken stiger, stiger även byggnadshöjderna och antalet våningar. Detta är väl synligt på Sturegatans norra del, där marken stiger markant efter att gatan korsat Esplanaden. Stigningen betonas av att byggnaderna i kvarteren Pressen och Karl Spiik är högre än i de lägre liggande kvarteren. Även Stationsgatan präglas av topografin, gatan stiger åt nordost vilket i Posten 7 avspeglas genom att sockelvåningen, affärsvåningen, trappas upp vartefter gatan stiger. I hörnet Sturegatan/Stationsgatan betonas mötet mellan byggnadsdelen som ligger i den sluttande Stationsgatan och den högre Sturegatan genom en höjdskillnad mellan de två taken. I kvarteret Rökeriet, betonas i Centrumkyrkan från 1905 (Rökeriet 1) den kraftiga stigning som marken här gör. Centrumkyrkan är ett betydligt högre hus än de intilliggande nedanför vilket förstärker stigningen, en stigning som återkommer i kvarteret ovanför och slutligen avslutas på höjden med Sundbybergs kyrka och dess tornspira, högst av allt. Att bebyggelsen accentuerar topografin hör till centrala Sundbybergs karaktäristika och är en av miljöns stora kvalitéer. En stadsbyggnadsmetod som låtit naturförutsättningarna ge avtryck i staden och ger ett varierat och lättorienterat stadslandskap. 14 (23)

Antikvarisk förundersökning av byggnaden Posten 7 Omfattning Den antikvariska förundersökningen av byggnaden Posten 7 omfattar byggnadens exteriör och allmänna utrymmen. Kulturhistoriskt skydd Plan- och bygglagen Posten 7 omfattas inte av skyddsföreskrifter i detaljplan och är inte värderad av kommunen i Översiktsplan eller liknande. Enligt vår bedömning är byggnaden särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Ändringar (och flyttningar) av byggnaden ska enligt 8 kap. 17 Plan- och Bygglagen utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. Enligt 8 kap. 13 PBL får byggnaden inte heller förvanskas. Enligt 8 kap. 14 ska byggnaden hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. 15 (23)

Historik Enligt en stadskarta från 1912 låg fyra byggnader på tomten som motsvarar Posten 7, ett stenhus på hörntomten, ett reveterat trähus och ett trähus utmed Stationsgatan samt en gårdslänga i trä. Posten 7 uppfördes 1947 efter ritningar av arkitekt Albin Stark (1885-1969). Albin Stark ritade bland annat en mängd hyreshus och hans bostadsarkitektur karaktäriseras av väl genomtänkta och effektiva planlösningar. Han har också ritat Chinateatern och stationsbyggnaden vid Östra station. Byggnaden följde principerna i den nya stadsplanen från 1942 men för Posten 7 och intilliggande nr 6 upprättades en särskild plan 1947. Kulturhistoriska värden Att beskriva äldre byggnaders kulturhistoriska värden är en metod för att analysera och beskriva andra värden än ekonomiska. Det rör sig om värden som ger oss information om tidigare historiska förhållanden och värden i kulturmiljön som ger upphov till upplevelser hos brukare och besökare. För att visa var kulturmiljövärden tar sig fysiskt uttryck används begreppet värdebärare. För bebyggelse kan värdebärare vara särskilda byggnadsmaterial, färgsättningar och arkitektoniska drag som fasaduppbyggnad samt tak- och fönsterutformning. För att göra det mer konkret kallar vi det i denna rapport för Kvalitéer att ta tillvara. Kulturhistoriskt värde hos Posten 7 Det kulturhistoriska värdet består av en kombination av flera delvärden. Posten 7 har främst miljöskapande och arkitektoniska värden då byggnaden är en viktig del av Sundbybergs kulturhistoriskt intressanta centrum och miljön utmed Sturegatan och Stationsgatan. Byggnaden har också arkitekturhistoriska värden då den till stora delar är ett välbevarat exempel på det sena 1940-talets centrum- och bostadshusarkitektur. 16 (23)

Miljöskapande och arkitektoniska värde Sundbybergs centrum har till stora delar en småskalig stadsstruktur där slutna kvarter blandas med öppna lamellhuskvarter. Bebyggelsen är till stora delar uppförd under 1940-talet och framåt och håller trots varierande takfotshöjder en gemensam skala på fyra våningar, ett resultat av stadsplanen från 1942 som format staden. Posten 7 ligger utmed den viktigaste affärsgatan, Sturegatan, och bidrar till den rika miljön. Byggnaden harmonierar genom sina tegelfasader och sin höjd med den värdefulla industrimiljön i kvarteret Rökeriet och har därmed ett miljöskapande värde. Genom sin tidstypiska och bearbetade 1940-talsarkitektur har byggnaden också ett arkitektoniskt värde. Arkitekturhistoriskt värde Efterkrigstidens arkitektur präglas av, jämfört med 1930-talsfunktionalismens raka formspråk och sparsmakade detaljer, ett mjukare uttryck i material och färgsättningar. Byggnadssättet återgick till lite mer traditionella former genom att till exempel funktionalismens platta tak ersattes med sadeltak. Posten 7 är genom sina röda tegelfasader, lekfulla fönstertyper och snirkliga balkongräcken mot Sturegatan exempel på denna epok vilket gör byggnaden arkitekturhistoriskt intressant. Till värdet bidrar också de tidstypiska materialen såsom ädelputs, konststen, kopparplåt och rostfria glaspartier. 17 (23)

Kvalitéer att ta tillvara För att ta tillvara och skydda de kulturhistoriska värdena som byggnaden har bör följande hänsyn tas vid vård, underhåll och renovering av byggnaden. Exteriör Byggnaden är ett välbevarat exempel på centrumbebyggelse från sent 1940-tal. Byggnadens skala som överensstämmer och samspelar med den omgivande bebyggelsen utmed Sturegatan och Stationsgatan bevaras. Dess exteriör bör bevaras i sin helhet och vid underhåll och ändringar bör ursprungliga byggnadsmaterial och formspråk användas. Till dessa hör: Sockel av grå krysshamrad granit och fasader av rött tegel med sandad yta och cementgrå fogar. Slätputsade fasader på gårdssidan. Sadeltak belagt med rött enkupigt tegel. Skyltfönster med karmar och ramar av rostfria profiler, dörrpartier till butikerna i samma material. Några fönster- och dörrpartier har bytts ut till klumpigare aluminiumprofiler. Indragna entréer till trapphusen, klädda med svart/mörkgrå konsten. Lägenhetsfönster av trä, vitmålade. Burspråk med fasader putsade med ädelputs. Balkonger med ursprungliga räcken av smide. Gårdsfasadens smidesbalkonger klädda med sinuskorrugerad plåt. 18 (23)

Interiör Entréhallarnas och trapphusens och trappans golvbeläggning av kolmårdsmarmor. Ledstång av smide och handledare av trä. Trapphusens snickerier 19 (23)

Beskrivning Exteriör Byggnaden är fyra våningar hög med källare och oinredd vind. Byggnaden ligger på en hörntomt och huvuddelen av fasaden sträcker sig utmed Stationsgatan. I bottenvåningen ligger butiker och på de övre tre planen lägenheter. Hörnet och byggnadsdelen utmed Sturegatan betonas genom att det ligger lite högre än längan utmed Stationsgatan. Byggnaden har fasader av tegel och sockel av krysshamrad granit. Sadeltaken är täckta med enkupigt rött tegel. Bottenvåningens fasader är till stora delar uppglasade med stora skyltfönster. Fönster och dörrpartier till butikerna är främst utmed Sturegatan de ursprungliga, av rostfritt stål, där kompletteringar främst skett med nya bleck i samma material. Mot Stationsgatan har vissa partier bytts ut till aluminiumprofiler. 20 (23)

Två entréer till trapphusen ligger indragna i fasaden bakom sentida säkerhetsgaller. Väggarna i smygen är klädda med svart konststen och dörrpartierna är utbytta till aluminiumpartier. Väggarna är klädda med rött tegel. Mot Stationsgatan bryts fasaderna av vertikala burspråk med ädelputsade fasader. Fasaden mot Sturegatan är slät med två balkonger med smäckra smidesräcken som accentuerar hörnet. Fönstren är ursprungliga vitmålade träfönster i lite olika format med typiska horisontella spröjsar. Fönstren har genomgående kopparbleck. De fyrkantiga stuprören av koppar är infällda i fasaden och har särskilt utformade kantiga kupor. Takfoten är klädd med vitmålad panel och taket är täckt med enkupigt rött tegel. Mot gården är fasaderna putsade och avfärgade gula. Balkongerna har ursprungliga smidesräcken med plåtklädda sidor. 21 (23)

Interiör I trappan är sätt- och plansteg samt golvet på trappavsatserna av kolmårdsmarmor. Väggarna och taken är slätputsade och har en nyare färgsättning. Lägenhetsdörrarna är utbytta. Trappräckena är av smide med ett stående sicksackmönster och en överliggare av fernissat trä. Handledarna är ursprungliga av fernissat trä. I källaren ligger förrådsrum och tvättstuga. Golvet är gjutet av betong och väggar och tak är slätputsade. Flera ursprungliga trädörrar med tredelad spegelinredning finns kvar. På vinden ligger lägenhetsförråd inredda med träreglar och väggar av hönsnät. I den lägenhet som har besökts fanns ursprungliga släta dörrfoder och dörrar kvar liksom parkettgolv. I kök och badrum har inredningen sedan tidigare ersatts. Från vänster syns ett trapphus, sedan vindsinredningen och så källaren. 22 (23)

Källor och litteratur Tryckta källor Ann Lindegren Westerman, Arkitekterna Albin Stark och Erik Stark: Stockholm i förvandling 1909-2009 Eva Söderlind, Sundbyberg om hus och miljöer från bronsålder till nutid, 1995 Henning Österberg, Sundbyberg, den nya förstaden, 1966 Otryckta källor Arkitekturmuseet, arkitektregister Sundbybergs stad, bygglovsarkiv 23 (23)